Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 195.5

5

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i
förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
71, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Persson i Appuna
in. fl. hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förordningen
om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel att karensbeloppet
anknytes till varje särskilt recept i stället för till varje läkemedel i enlighet
med bifogade förslag».

Vid motionen har fogats ett förslag till ändring i författningstexten.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,
får utskottet hänvisa till motionen.

Vid 1954 års riksdag antogs ett genom proposition nr 163 år 1954 framlagt
förslag om detaljutformning av den läkemedelsreform, varom principbeslut
fattats vid 1953 års riksdag. Enligt den sålunda antagna kungl.
förordningen den i juni 195b ang. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,
vilken trädde i kraft den 1 januari 1955, skall vissa läkemedel,
varå recept utfärdats av läkare, på apotek utlämnas kostnadsfritt eller
till nedsatt pris. Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om allmän
sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar
erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom
den sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till
apoteksvara eller innehåller gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av
läkemedelspriset med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr.
Om under eu formel förskrivits flera läkemedel, varmed åsyftas att förskrivning
avser ett preparat, som är berett av flera läkemedel, skall prisnedsättningen
avse den sammanlagda kostnaden. År förskrivningen avsedd
att expedieras mer än en gång, skall nedsättningen hänföra sig till
varje expedition. Prisnedsättning erhåller även den som utan att omfattas
av den allmänna sjukförsäkringen är i allmän eller enskild tjänst
här i riket. Kungl. Maj :t äger från prisnedsättningen undantaga visst
läkemedel eller viss grupp av läkemedel som nyss nämnts.

För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel skall
apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna
sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 dr 1955

Av utgifterna för läkemedelsreformen — vilka beräknats till ca 34
milj. kr. om året — skall staten svara för ett belopp per år motsvarande
1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem eller i runt tal 6 milj. kr. medan
återstående kostnader fördelas på de sjukförsäkrade och arbetsgivarna i
enlighet med 1953 års beslut i frågan.

Till grund för propositionen låg ett förslag av en särskilt tillkallad utredningsman.
Enligt detta förslag skulle rabatt medgivas med 50 % å del
belopp för recipe — dvs. varje särskilt förskrivet läkemedel — som översteg
2 kr. Under remissbehandlingen framhöll socialstyrelsen att det vore
riktigare att anknyta karensbeloppet till samtliga på ett recept upptagna
läkemedel, som avser samma sjukdomsfall. Eljest utfölle läkemedelsförmånen
olika för en person, vars sjukdom krävde endast ett läkemedel, och
för en sjuk, som vore i behov av flera. Föredragande departementschefen,
statsrådet Sträng, uttalade, att anknytning av karensbeloppet till sjukdomen
som sådan av administrativa skäl icke syntes böra ske, och föreslog
i propositionen att karensbeloppet skulle räknas för varje läkemedel
för sig, därvid flera under en formel förskrivna läkemedel skulle räknas
som ett.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 år
1954 och hade därvid jämväl att taga ställning till ett i motionen 11:631
framställt yrkande, att karensbeloppet skulle anknytas till varje recept i
stället för till varje särskilt läkemedel. Utskottet framhöll angående läkemedelsreformen
allmänt, att det vore önskvärt — ej minst med hänsyn
till att det här vore fråga om en reform, vars verkningar i olika hänseenden
det vore svårt alt i förväg överblicka — att försiktighet iakttoges
vid utformningen av rabattsystemet i avvaktan på praktiska erfarenheter
av reformens verkningar. Utskottet anförde vidare:

Utskottet anser visserligen goda skäl tala för att endast ett karensbelopp
beräknas för läkemedel, som samtidigt förskrives för en sjukdom.
Emellertid skulle eu sådan anordning även medföra vissa olägenheter,
bl. a. ur administrativ synpunkt genom att ett och samma läkemedel skulle
få olika pris, beroende på om det förskrivits tillsammans med ett annat
läkemedel eller för sig. Härtill kommer att den skulle medföra en betydande
kostnadsökning. Med hänsyn till den försiktighet, som utskottet på ovan
anförda skäl ansett böra iakttagas vid utformningen av läkemedelsreformen,
ansluter sig utskottet därför till propositionens förslag.

Riksdagen godtog utskottets mening.

Utskottet

Utskottet hade vid fjolårets riksdag — vid detaljutformningen av den
läkemedelsreform, som i princip beslutats vid 1953 års riksdag — att taga
ställning till ett i motion framställt yrkande av enahanda innebörd som det
nu förevarande. Utskottet fann därvid, att goda skäl visserligen talade för

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1955

att endast ett karensbelopp beräknades för läkemedel, som samtidigt förskrevs
för en sjukdom, men att en sådan anordning även skulle medföra
vissa olägenheter, bland annat ur administrativ synpunkt, samt en betydande
kostnadsökning. Utskottet framhöll även, att försiktighet borde iakttagas
vid utformningen av läkemedelsreformen i avvaktan på praktiska erfarenheter
av reformens verkningar, och avstyrkte motionen.

De av utskottet vid 1954 års riksdag framförda synpunkterna äger alltjämt
giltighet. De ovan antydda olägenheterna skulle komma att ytterligare
framträda, om karensbeloppet, som i motionen föreslås, anknytes till
receptet utan att förbindas med villkoret att förskrivningen skall avse en
och samma sjukdom. Utskottet vill här peka på några av dessa olägenheter.
Beträffande s. k. iterationsrecept, dvs. sådana recept som är avsedda att
användas vid mer än ett tillfälle, gäller för närvarande med hänsyn till
kontrollen, att endast en läkemedelsformel får skrivas på varje recept. Om
det av motionärerna förordade systemet godtages, torde nyssnämnda föreskrift
få slopas, och härigenom skulle kontrollen över iterationsrecepten
försvåras. Vidare skulle ett och samma läkemedel få olika pris beroende
på om det förskrivits tillsammans med ett annat läkemedel eller för sig.
Mången gång kan det bero på en tillfällighel, om ett antal läkemedel förskrives
å en eller flera receptblanketter, och det föreslagna systemet skulle
då framstå som konstlat och orättvist. Den av motionärerna förordade anordningen
är även förenad med risk för att recept begäres på ett större
antal läkemedel åt gången än eljest skolat ske samt på läkemedel som annars
skulle ha köpts utan recept. En sådan omläggning av receptvanorna skulle
medföra en ökning av såväl kostnaderna som de administrativa besvären.
Olägenheter av sist angivna slag skulle kunna i huvudsak elimineras, om
karensbeloppet i stället anknötes till samtliga på ett recept upptagna läkemedel
som avser samma sjukdom. Utskottet står icke främmande för en
utformning av karenssystemet i överensstämmelse med denna tanke. Med
hänsyn till de vid fjolårets ställningstagande redovisade betänkligheter,
som utskottet dock hyser mot en omläggning av systemet i enlighet härmed,
kan utskottet icke nu förorda eu sådan omläggning. Härvid vill utskottet
särskilt understryka, att med hänsyn till den korta tid, som förflutit
sedan läkemedelsreformen fördes ut i livet, några nämnvärda praktiska
erfarenheter av reformens verkningar naturligen ännu icke kunnat erhållas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

alt förevarande motion, 11:71, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 februari 1955

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NOHMAN

8

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1955

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från törsta kammaren: herrar Norman, Axel E. Svensson, fru Svenson*,
fru Carlqvist, herrar Magnusson, Anders E. Johansson, Grönkvist och
Alexanderson*;

från andra kammaren: fru Västberg*. herr Lundberg, fröken Höjer,
herr Svensson i Göteborg, fru Ewerlöf, herrar Bengtsson i Varberg, Königson
och Larsson i Hedenäset.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Keeervationer :

1) av herr Magnusson;

2) av herr Lundberg, som ansett, att utskottets ittlåtande bort ha följande
lydelse:

Då utskottet vid 1954 års riksdag hade att taga ställning till detaljutformningen
av den läkemedelsreform, som i princip beslutats vid 1953 års
riksdag, behandlade utskottet även ett i motion framställt yrkande av
samma innebörd som det nu förevarande. Utskottet fann därvid, att goda
skäl talade för att endast ett karensbelopp beräknades för läkemedel som
samtidigt förskrevs för en sjukdom, men ansåg att eu sådan anordning dock
skulle medföra vissa olägenheter.

Alt karensbeloppet anknytes till läkemedlet och icke till receptet har hos
allmänheten framkallat en betydande irritation. Det framstår som orättvist
att en sjuk som erhållit ordination å flera läkemedel skall nödgas erlägga
flera karensbelopp bara därför att de erforderliga läkemedlen icke kunnat
förskrivas under en formel.

De farhågor som från olika håll uttalats för administrativa olägenheter
synes utskottet överdrivna. Att endast ett karensbelopp beräknas å varje
recept kan i vissa avseenden innebära en förenkling i jämförelse med nu
rådande system. Den kontroll över iterationsrecepten, som är avsedd att
åstadkommas genom föreskriften alt beträffande sådana recept endast en
läkemedelsformel får skrivas på varje receptblankett, torde kunna ordnas
på annat sätt. Att den föreslagna anordningen skulle medföra någon omläggning
av allmänhetens receptvanor synes icke behöva befaras.

Den kostnadsökning som ett bifall till motionen skulle medföra kan icke
exakt fastställas. Det torde dock röra sig om ett jämförelsevis ringa belopp,
och detta bör med hänsyn till den väsentliga förbättring för den enskilde
som det föreslagna systemet skulle innebära icke verka avskräckande.
Alla skäl talar således för ett tillmötesgående av motionärernas önskemål.

En konsekvens av den i motionen föreslagna utformningen av karenssystemet
bör bli, att sådan ändring göres i kungörelsen med tillämpningsföreskrifter
till förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läke -

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1955

9

medel, att även vid iteration flera läkemedelsformler må kunna upptagas å
samma receptblankett. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet
riktad härpå.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motion, II: 71,
måtte för sin del antaga följande förslag till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § Kungl. Maj :ts förordning den 4 juni 1954
(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Härigenom förordnas, att 3 § Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1954
angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,
som enligt apoteksvarustadgan
den 14 november 1913 (nr 308)
är att hänföra till apoteksvara eller
som utan att utgöra apoteksvara
innehåller gift av första klassen,
åtnjuta nedsättning av fastställt
pris för läkemedlet med hälften av
det belopp, varmed priset må överstiga
tre kronor. Har under en formel
förskrivits flera läkemedel,
skall prisnedsättningen avse den
sammanlagda kostnaden. Är förskrivning
avsedd att expedieras mer
än en gång, skall nedsättningen
hänföra sig till varje expedition.

Vad nu--------enskild

Från prisnedsättningar —

(Föreslagen lydelse)

§•

I annat fall än som avses i 2 §
äger vid sjukdom den som är försäkrad
jämlikt lagen om allmän
sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,
som enligt apoteksvarustadgan
den 14 november 1913 (nr 308)
är att hänföra till apoteksvara eller
som utan att utgöra apoteksvara
innehåller gift av första klassen,
åtnjuta nedsättning av fastställt
pris för läkemedlet med hälften av
det belopp, varmed priset må överstiga
tre kronor. Har å ett recept
förskrivits flera läkemedel, skall
prisnedsättningen avse den sammanlagda
kostnaden. Är förskrivning
avsedd att expedieras mer än en
gång, skall nedsättningen hänföra
sig till varje expedition.

tjänst.

---stycket avses.

Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1955.

2—346C5 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 2 avd. Nr 10—11.