Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition dels angående
godkännande av konvention rörande internationellt
erkännande av rätt till luftfartyg, dels ock
med förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg,
m. m.
Genom en den 5 november 1954 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 13, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll
dels äskat riksdagens godkännande av en vid propositionen fogad konvention
den 19 juni 1948 rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;
dels
ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till
1) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg;
2) lag om registrering av luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg
m. m.;
3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;
4) lag om ändring i handelsbalken;
5) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218)
om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område;
6) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862
(nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer;
7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)
om försäkringsavtal;
8) lag om ändring i utsökningslagen;
9) lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg
in. in.;
10) lag om ändring i konkurslagen;
11) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december
1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);
12) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §''§ lagen den 8 april 1927
(nr 85) om dödande av förkommen handling;
13) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486)
om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;
14) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen;
15) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182)
angående förbud mot lufttrafik över svenskt område;
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 1 avd. Nr 15
2
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
16) lag angående ändrad lydelse av 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni
1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel;
17) lag om ändrad lydelse av 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924
(nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker
och vin; samt
18) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398)
om straff för olovlig varuutförsel.
I fråga om ordalydelsen av konventionen ävensom propositionens svenska
översättning därav får utskottet hänvisa till propositionen.
De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse:
1) Förslag
till
Lag
om inskrivning av rätt till luftfartyg.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Vad i denna lag är stadgat om inteckning i luftfartyg och om vissa anteckningar
beträffande sådant fartyg äger tillämpning på luftfartyg, som
är infört i det svenska luftfartygsregistret.
Om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är
särskilt stadgat.
2 §•
Ärenden som avses i denna lag (inskrivningsärenden rörande luftfartyg)
upptagas av den inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som är därtill
utsedd.
över sådana ärenden skall föras särskild inskrivningsbok.
Om beviljande av inteckning.
3 §•
Där ägaren det medgiver, må luftfartyg genom inskrivning i inskrivningsboken
intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar.
Inteckning må till säkerhet för en och samma fordran meddelas i flera
luftfartyg, dock ej så, att något av dem kommer att besväras av inteckning,
som ej gäller med samma förmånsrätt i de övriga. Fartyg, som är
intecknat för samma fordran som annat fartyg, må ej särskilt intecknas.
Ej må inteckning meddelas i lott i luftfartyg.
3
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
4 §.
Inteckning i luftfartyg må, om fartygets ägare medgiver det, beviljas
att gälla jämväl i lager av reservdelar, som tillhör fartygsägaren, eller i honom
tillhörig lott i sådant lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal
förtecknats i fordringshandlingen eller i därvid fogad bilaga och förvaras på
angivna platser här i riket eller i annan stat som biträtt den i Geneve den 19
juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt
till luftfartyg; och skall beträffande sådant intecknande vad i 3 § andra
stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stället
för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flygkroppen
samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte
delar därav.
5 §.
Medgivande av inteckning skall tecknas å handling, varå fordran grundas,
samt innefatta uppgift om luftfartygets nationalitets- och registreringsbeteckning;
och varde medgivandet av vittnen styrkt.
6 §.
Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvudskrift ingivas
till inskrivningsdomaren.
Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande som i 5 § sägs, skall ansökningen
avslås.
7 §•
Inteckning i luftfartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit
inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.
Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt
vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att
från honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har
fartyget tidigare varit registrerat i främmande stat, skall dock, såframt ej
eljest laga hinder möter, inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen
blivit vid fartygets införande i det svenska registret upptagen såsom
ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.
Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregistret
och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela
den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från
den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökningen,
ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej
eljest laga hinder möter.
8 §.
Är fråga om inteckning i reservdelar, skall genom intyg av trovärdig
person eller annorledes nöjaktigt styrkas att reservdelarna eller den lott
i dessa, vari inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets ägare.
4 Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
9 §•
Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åtkomst
till luftfartyg eller reservdelar.
10 §.
Har, då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne ägarens
fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan
på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag
som infaller näst efter tre månader från det dom eller beslut, varigenom
målet avgjorts, vunnit laga kraft, vare ansökningen förfallen.
11 §•
Överlåter någon till annan luftfartyg eller lott i sådant fartyg, och har,
innan ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret, inteckning blivit
sökt på grund av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hinder
för inteckningens beviljande.
Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret
eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren
iklätt sig förbindelse att låta luftfartyget intecknas på grund av tidigare
ägares medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.
12 §.
Upplyses att före den dag inteckning sökes eller ock samma dag ansökningen
göres den egendom som ansökningen avser tagits i mät, och visas
ej att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen avslås.
13 §.
Är, när inteckning sökes, den som inteckningen medgivit eller, där flera
äro som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas
beslut om egendomsavträde samma dag som ansökningen göres, skall ansökningen
avslås.
Om intecknings verkan och omfattning.
14 §.
Sedan inteckning i luftfartyg meddelats, njute fordringsägaren panträtt
i fartyget.
Panträtten omfattar förutom flygkroppen jämväl motorer, propellrar, radioutrustning,
instrument och andra tillbehör, vare sig de äro anbragta i
luftfartyget eller tillfälligt skilda därifrån.
Har tillbehör förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt att
återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att ägande
-
5
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
rätten därtill skall förbliva hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller
annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej göras gällande mot inteckningshavaren.
15 §.
Omfattar inteckning jämväl reservdelar, njute inteckningishavaren panträtt
i dessa, såframt vid förvaringsplatsen genom hans försorg finnes anslaget
väl synligt tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess
omfattning samt inteckningshavarens namn och adress, ävensom därom
att inteckningen inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för
luftfartyg.
16 §.
Ersättes intecknad reservdel med annan, häfte i stället denna för panträtten.
17 §.
Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av fartygen för
den intecknade fordringens hela belopp.
Omfattar inteckning ett eller flera luftfartyg jämte reservdelar, skola jämväl
reservdelarna svara för hela det intecknade beloppet.
18 §.
Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av
tagen försäkring, är särskilt stadgat.
Ersättning, som på annan grund utgår för skada å intecknad egendom,
häfte icke i egendomens ställe för intecknad fordran.
19 §.
Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i viss
lott i vad som intecknats.
20 §.
Varder intecknad egendom utmätningsvis såld, njute inteckningshavaren
betalning ur egendomen, ändå att fordringen eljest ej är till betalning förfallen.
Samma lag vare, om intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes
så försämras, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller om
intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som uttryckligen överenskoinmits eller eljest får anses avtalat.
Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.
21 §.
Vill ägaren av intecknad egendom i stället för en inteckningshandling
sätta en eller flera andra handlingar innefattande medgivande av inteckning
för motsvarande belopp, ingive inteckningshandlingen jämte den eller de
6
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivningsdomaren; och göre
denne om utbytet anteckning i inskrivningsboken samt anmärke å den eller
de nya inteckningshandlingarna vad för inteckningsrättens bedömande är av
betydelse. Utbyte varom nu sagts må ock ske på begäran av inteckningshavare,
där det visas att den intecknade egendomens ägare samtyckt till
åtgärden.
22 §.
Företes inteckningshandling för inskrivningsdomaren med begäran om inteckningens
dödande helt och hållet eller för visst belopp eller, där flera
luftfartyg äro intecknade för samma fordran, i visst fartyg, varde i enlighet
därmed inteckningen dödad, där det visas att ägaren av den egendom,
beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.
Under de villkor som angivas i första stycket äge innehavare av sådan
inteckning, som omfattar jämväl reservdelar, få inteckningen dödad i samtliga
reservdelar eller i de reservdelar som förvaras på viss plats.
Dödande av inteckning i visst luftfartyg eller i reservdelar må ej ske
så, att inteckningsförhållandena efter åtgärden komma att stå i strid mot
vad i 3 § andra stycket eller 4 § första stycket stadgas.
23 §.
Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är stadgat
i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning.
Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sättas
efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de inteckningar,
vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.
24 §.
Varder intecknat luftfartyg enligt vad därom är särskilt stadgat avfört ur
luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren, sedan anmälan om förhållandet
inkommit från luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag avföra inteckningen
ur inskrivningsboken.
25 §.
Sker försäljning av luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg
i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av utmätt sådan
egendom, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,
den sålda egendomen icke vidare häfta för annat intecknat belopp än
sådant, som fått innestå i egendomen i avräkning å köpeskillingen. Omfattar
inteckningen i den sålda egendomen jämväl annan egendom, skall denna
icke vidare häfta för belopp, som täckes av köpeskillingen för den sålda
egendomen.
I fall då enligt vad därom är särskilt stadgat mellan rättsägare i utmätt
egendom, som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel skola fördelas ändå
7
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
att försäljning av egendomen ej skett, och betalning därvid utfaller å huvudstolen
av intecknad fordran, vare inteckningen till motsvarande belopp
utan verkan.
26 §.
Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara förverkat
till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget förklarat att
panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan domen vunnit laga kraft, inteckningen
dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå
att inteckningshandlingen i huvudskrift ej företes.
Om ägarehypotek.
27 §.
Har intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den intecknade
egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för
handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgivas
med oförändrad inteckningsrätt.
28 §.
Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes, av
ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som skulle
tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i handlingen
ränta är förskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är ägaren försatt
i konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts.
Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att ägaren gjort avbetalning
å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller att inteckning
i egendomen belånats till lägre belopp än det varå den lyder, skall i
fråga om den del av intecknade beloppet, som icke tillkommer inteckningshavaren,
vad i första stycket är stadgat äga tillämpning; dock att inteckningshavaren
för sin fordran äger företräde.
29 §.
Har ägare av intecknad egendom gjort avbetalning å intecknat belopp,
vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran
av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen
för inskrivningsdomaren för avbetalningens antecknande i inskrivningsboken.
I boken skall anmärkas, att handlingen cj vidare medför inteckningsrätt
för avbetalade beloppet.
Sedan anteckning om avskrivning sålunda skett, må, där ägaren det begär
och tillika ingiver handling innefattande medgivande som i 5 § sägs, inteckning
till belopp motsvarande vad som avskrivits meddelas att gälla
med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens återstående fordran. Ägaren
må dock utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad
till belopp motsvarande vad som avskrivits.
8
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
30 §.
Utmätes ägaren tillkommande rätt till andel i inteckning eller varder
ägare, vilken sådan rätt tillkommer, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren,
ändå att han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmätningsmannen
eller konkursförvaltaren uppvisa inteckningshandlingen för
avskrivning, såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan
avskrivning sålunda skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta
meddelas på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå
att inteckningsmedgivandet icke är tecknat å sådan handling som i 5 § sägs.
Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att
beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.
Om personlig ansvarighet för intecknad fordran.
31 §.
Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade egendomen
å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han övertager
skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annat
är avtalat.
32 §.
Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning
blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan ägares hand,
låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare helt eller delvis
dödas eller ock nedsättas, och kan fordran till följd därav icke ur egendomen
uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för fordringen. Vad nu är sagt
om förbindelsens utgivare gälle ock om annan ägare, som åtagit sig skulden
eller eljest svarar för denna i utgivarens ställe.
33 §.
Har vid försäljning av utmätt intecknad egendom i den ordning som för
sådan försäljning är stadgad borgenär, som i egendomen har inteckning
för fordran, ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter överenskommelse
med köparen intecknat belopp, som kunnat ur köpeskillingen
gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen svarade för fordringen
fri från ansvarighet för sådant belopp. Samma lag vare i fråga om belopp,
som köparen i egenskap av inteckningshavare fått avräkna å köpeskillingen.
34 §.
Låter ägaren av intecknat luftfartyg utan inteckningshavarens samtycke
föra fartyget till stat, varest här i riket verkställd inskrivning ej erkännes
i överensstämmelse med den i 4 § omförmälda konventionen, vare ägaren,
i den mån inteckningen till följd av denna åtgärd ej kan göras gällande,
personligen ansvarig för den intecknade fordringen, ändå att sådan ansvarighet
ej förut ålåg honom.
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
9
Om intecknings ogiltighet i vissa fall m. m.
35 §.
Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är
rätt ägare, vare inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som i
11 § sägs eller annat eljest följer av vad särskilt är stadgat.
36 §.
Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 § stadgas, vare den utan
verkan.
37 §.
Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet lagligen
prövas.
Om vissa anteckningar i inskrivningsboken.
38 §.
Vill någon att i inskrivningsboken skall antecknas att han innehar fordringshandling,
på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom förklarats
vilande, uppvise handlingen i huvudskrift för den inskrivningsdomare
som handlägger inskrivningsärenden rörande luftfartyg; och göre denne
i boken anteckning om innehavet.
Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdomare.
Denne skall, då sådant sker, å handlingen teckna bevis om uppvisandet
och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive
inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till
den inskrivningsdomare, som i första stycket avses.
Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av inteckningshandling,
hos inskrivningsdomaren i skriftlig av vittnen styrkt
handling att innehavet upphört, varde förhållandet i inskrivningsboken antecknat.
39 §.
Den som i inteckningsärende, enligt de grunder som angivas i 7 §, ansetts
vara ägare av luftfartyg, varde i sådan egenskap antecknad i inskrivningsboken.
Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfartygsregistret,
skall inskrivningsdomaren, sedan underrättelse därom inkommit från luftfartsstyrelsen,
å nästa inskrivningsdag anmärka förhållandet i inskrivningsboken.
40 §.
Var som väckt talan om klander å annans åtkomst till luftfartyg eller
om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att anmäla
förhållandet för antecknande i inskrivningsboken. Rätten skall, om
så erfordras, giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedel
-
10
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
sen i målet avslutas. Försummas denna tid, vare käromålet förfallet. Visas
att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde ock därom
anteckning gjord i inskrivningsboken.
Visas att inteckning helt eller till någon del är ogill enligt dom eller
beslut, som äger laga kraft, eller på grund av förhållande som avses i 36 §,
skall anteckning därom ske i inskrivningsboken.
41 §.
Då utmätning skett av luftfartyg eller lott däri eller till sådant fartyg
hörande, in tecknade reservdelar, eller då jämlikt 71 § konkurslagen äskats
att luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må utmätningsvis
säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom
inkommit till inskrivningsdomaren, å nästa inskrivningsdag göras anteckning
om förhållandet i inskrivningsboken. Visas att utmätningen upphävts
eller att frågan om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock det i
boken antecknat.
Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande försäljning
av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar, varde
anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivningsboken,
när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till
inskrivningsdomaren. Var egendomen intecknad, skall i inskrivningsboken
tillika antecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 25 § stadgas
medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock
enligt vad därom är särskilt stadgat medel fördelas mellan rättsägare i egendomen,
skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkommer.
Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som
i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskrivningsdomaren,
som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhållandet
i inskrivningsboken.
42 §.
Anmäler någon skriftligen, att han för fordran å bärgarlön eller å ersättning
för särskilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarande av
luftfartyg, äger luftpanträtt i fartyget enligt vad därom är särskilt stadgat,
skall inskrivningsdomaren, om anmälningen sker inom tre månader
från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, å nästa
inskrivningsdag göra anteckning om anmälningen i inskrivningsboken.
Visas att genom fordringens betalning eller annorledes panträtten upphört
att gälla, varde ock det antecknat i inskrivningsboken.
43 §.
Har i luftfartygsregistret, enligt vad därom är särskilt stadgat, blivit anmärkt
att beträffande visst luftfartyg inträffat förhållande av beskaffenhet
att böra föranleda fartygets avförande ur registret men att detta ej kunnat
11
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
ske på grund av att inteckningshavare ej samtyckt till åtgärden, skall inskrivningsdomaren,
sedan underrättelse om anmärkningen inkommit från
luf tf artsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag göra anteckning därom i inskrivningsboken.
Vissa bestämmelser om förfarandet hos inskrivningsdomaren.
44 §.
Inskrivningsärende rörande luftfartyg ma upptagas allenast å inskrivningsdag.
Ansökan i sådant ärende anses ej gjord innan den upptages å inskrivningsdag.
Anmälan som avses i 42 § skall anses gjord då den inkommer till inskrivningsdomaren.
45 §.
över samtliga inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall genom inskrivningsdomarens
försorg föras dagbok.
46 §.
När inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer, anskaffe inskrivningsdomaren
skyndsamt från luftfartsstyrelsen bevis om vad luftfartygsregistret
innehåller av betydelse för ärendets behandling.
47 §.
Handlingar i inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola sammanföras
i akter.
Har sökande eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av betydelse
för ärendets prövning, eller har särskild utredning i ärendet funnits
nödig, skall vad därom antecknats upptagas i akten och bestyrkas av inskrivningsdomaren.
48 §.
Om inskrivningsdomarens beslut eller annan åtgärd, som vidtagits med
anledning av ansökan hos inskrivningsdomaren, meddelas besked genom
bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade handlingen.
Beviset skall angiva det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verkställts.
Bevis angående inteckning i reservdelar skall innehålla erinran om
vad i 15 § stadgas.
Innefattar beslutet, att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans
ombud genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet..
När inteckningshavare enligt vad därom är särskilt stadgat för inskrivningsdomaren
uppvisar inteckningshandlingen för att lämna samtycke till
att det intecknade luftfartyget avföres ur luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren
dels utfärda särskilt bevis om uppvisandet och ändamålet
därmed dels ock teckna sådant bevis å inteckningshandlingen.
12
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
49 §.
Bifalles ansökan om meddelande av inteckning eller om annan åtgärd
beträffande inteckning, varde i enlighet därmed inskrivning gjord i inskrivningsboken.
Bifalles ej ansökningen, skall i boken inskrivas allenast att
ärendet uppskjutits eller att ansökningen förklarats vilande eller avslagits;
anteckning om skälen för beslutet upptages i akten.
50 §.
Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivningsdomaren
genast avslagen genom beslut som vinner laga kraft, beviljas sådan
inteckning eller inträffar förhållande, som medför att luftfartyg icke
längre besväras av inteckning eller beröres av ansökan därom, skall inskrivningsdomaren
ofördröj ligen meddela luftf artsstyrelsen detta. Samma
lag vare, när det antecknas att talan som avses i 40 § första stycket blivit
väckt eller slutligen avgjord.
Om besvär.
51 §.
Över inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag må klagan föras hos
hovrätten genom besvär.
Beträffande anförda besvär ävensom beslut som av inskrivningsdomaren
eller högre rätt meddelas i anledning av besvären skall anteckning verkställas
i inskrivningsboken.
52 §.
Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt eller till
någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig
att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från
det beslutet om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskrivningsdomaren,
vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av
beslutet beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag beslutet företes
för inskrivningsdomaren.
Om tillämpningsföreskrifter.
53 §.
Närmare föreskrifter om inskrivningsboken, dagboken och akter samt
angående tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Har luftfartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna lag
träder i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas inteckning
beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i
registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först
införde ägaren.
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
13
2) Förslag
till
Lag
om registrering av luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg in. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 KAP.
Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.
1 §•
över luftfartyg skall hos luftfartsstyrelsen föras register (luftfartygsregister).
Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella förhållanden
beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.
2 §.
Luftfartyg må registreras här i riket endast om ägaren är svenska staten,
svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller
svenskt dödsbo eller ock bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller
annan sådan inrättning med svensk nationalitet.
Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen, beträffande fartyg
som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket, medgiva att det må införas
i registret.
3 §.
Ej må luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, här i riket registreras,
med mindre det avföres ur den främmande statens register.
4 §•
Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har luftvärdighetsbevis
som utställts eller godkänts här i riket.
5 §.
Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren
och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget,
ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av
utredning till styrkande av att sökanden är ägare av fartyget och att i öv
-
14
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
rigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som
utmärker när, var och av vem fartyget är byggt.
6 §.
Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget tillkommande nationalitets-
och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för att
identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens
fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvärdighetsbevis
ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret,,
ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock
i övrigt vad som bestämmes av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.
7 §•
Sedan luftfartyg införts i registret, äger det svensk nationalitet.
Om införandet i registret skall, i enlighet med formulär som Konungen
fastställer, av luf tf artsstyrelsen utfärdas bevis (nationalitets- och registreringsbevis).
Fartyget skall märkas i enlighet med dess nationalitets- och registreringsbeteckning;
och skola märkena föras så länge fartyget är registrerat.
8 §.
Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret eller
ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen ändring
av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att därom
ofördröj ligen göra anmälan till luftf artsstyrelsen för införande i registret.
Samma skyldighet åligge vid ändring i äganderätten jämväl den
förutvarande ägaren.
Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg, åligge det luftfartsstyrelsen
att därom ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren.
Anmäles ny ägare av luftfartyg men finnes utredningen ej vara sådan,
att han kan införas i registret, skola ändock däri anmärkas hans namn,
det uppgivna fånget och dagen då anmälan skedde.
9 §.
Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren det begär.
Samma lag vare, om det i 2 § första stycket för registrering uppställda
villkoret ej längre är uppfyllt och Konungen icke jämlikt andra stycket i
samma paragraf medgiver att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, så
ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts eller om
det efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid av tre månader. Har omständighet
som nu sagts inträffat, åligge det ägaren att därom ofördröjligen
göra anmälan till registret, såvida sådan ej skett på grund av vad i 8 §
stadgas.
15
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
Har fartyg sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, må
fartyget avföras ur registret, där ägaren ej inom tid, som av luftfartsstyrelsen
bestämmes, visar att fartyget är luftvärdigt.
10 §.
Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller annan
i 9 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet
företes bevis från inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen uppvisats
för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men
skall i registret göras anmärkning om vad i ärendet förekommit.
Avföres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i
första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröj ligen underrättas
därom.
11 §.
Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligt 10 §,
skall fartygets ägare eller, i fall då fartyget avförts ur registret till följd
av att det övergått till utländsk ägare, den förre ägaren ofördröj ligen återställa
nationalitets- och registreringsbeviset till luf tf artsstyrelsen. Har eljest
ändring i förhållande, varom beviset innehåller upplysning, införts i registret,
skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartsstyrelsen,
som antecknar ändringen å beviset eller, där så finnes lämpligare,
utställer nytt bevis.
12 §.
Innehaves luftfartyg på grund av köp utan att äganderätten övergått å
innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn och den rätt
som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att därom ofördröjligen
göra anmälan till luf tf artsstyrelsen.
Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst fjorton
dagar till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran
av upplåtaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.
13 §.
Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i
svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren uppfyllda,
må fartyget, i enlighet med bestämmelser som Konungen meddelar,
för viss tid antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregistret och
förses med interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis.
Under sålunda bestämd tid äger fartyget svensk nationalitet.
Fartyget skall under samma tid vara märkt enligt föreskrifter som meddelas
av Konungen.
16
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
2 KAP.
Om bärgning m. m.
14 §.
Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvarande
gods eller något, som hört till sådant fartyg eller gods, så ock envar som
medverkar vid bärgningen har rätt att, vare sig bärgningen ägt rum till sjöss,
på land eller i luften, undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som jämlikt
225—227 §§ sjölagen gälla vid bärgning av fartyg och gods. Till andel
i lön som för bärgningen skall utgå vare ock den berättigad, vilken
under den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget
eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av
luftfartyg eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varit oundgängliga
för bevarandet av fartyget eller godset, varde ock dessa honom ersatta.
Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte
ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.
Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärgningsföretag
trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare,
ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.
15 §.
Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader
som avses i 14 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt
framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda borgenärerna, såframt bärgarlönen
eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.
I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordringens
belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall
yngre fordran äga företräde framför äldre.
Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran
guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där
åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren
tagas i besittning.
16 §.
Angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av
tagen försäkring, är särskilt stadgat.
Har luftfartygets eller godsets ägare på annan grund fordran å ersättning
för skada å egendomen, skall luftpanträtt i egendomen tillika omfatta
sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 §§ sjölagen
stadgas äga motsvarande tillämpning.
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955 17
17 §.
Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den
ordning, soin för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre
luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge undfå del i köpeskillingen
enligt vad därom är särskilt stadgat.
Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares
förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenärens
tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen
ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen.
18 §.
Luftpanträtt i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter
tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget
avslutades, såvida icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på panträtt
blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken
för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träffats om panträttens
belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.
Är fartyget registrerat i främmande stat, som biträtt den i Genéve den 19
juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av
rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, med iakttagande av
att anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för
fartyget. *«]
I fall då fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan
främmande stat än i andra stycket sägs, upphöre luftpanträtten i fartyget
efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades,
såframt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens belopp
eller talan om panträtten väckts i laga ordning.
3 KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
19 §.
Lämnar någon vid ansökan om registrering av luftfartyg eller vid ansökan
att fartyg må kvarstå i eller avföras ur luftfartygsregistret eller vid anmälan
till registret uppsåtligen oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader. Sker det av grov oaktsamhet, dömes till dagsböter.
Framför någon luftfartyg med vetskap om att det är märkt med oriktig
nationalitets- och registreringsbeteckning eller att det eljest saknar i denna
lag eller med stöd därav föreskrivna märken, dömes till fängelse eller straffarbete
i högst två år eller, där brottet är ringa, till dagsböter.
2 Ililiang titt riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 1 avd. Nr 15
18
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
Åsidosätter någon i annat fall än nu sagts vad enligt 1 kap. åligger honom,
straffes med dagsböter.
20 §.
Ej må straff enligt denna lag ådömas, där brottet enligt allmänna strafflagen
är belagt med strängare straff.
21 §.
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas
meddelas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Genom denna lag upphävas:
§§ 4—13 samt § 40 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)
om luftfart ävensom stadgandet i § 44 mom. 1 samma förordning, såvitt
stadgandet avser straff för den som i anmälan till luftfartygsregistret mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya lagens
bestämmelser.
Förekommer i lag eller författning hänvisning till författningsrum som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tilllämpas.
3) Förslag:
till
Lag
i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Denna lag äger tillämpning på luftfartyg infört i nationalitetsregister i
främmande stat, som tillträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen
rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, eller i
territorium, för vars utländska angelägenheter fördragsslutande stat svarar
och för vilket föres särskilt nationalitetsregister, såvida icke den staten
gjort förbehåll om att konventionen icke skall vara tillämplig å territoriet.
Vad i 5 § stadgas skall dock gälla jämväl luftfartyg som är registrerat här i
riket.
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
19
Till luftfartyg hänföras i denna lag, förutom flygkroppen, jämväl motorer,
propellrar, radioutrustning, instrument och andra tillbehör, vare sig
de äro anbragta i fartyget eller tillfälligt skilda därifrån.
2 §.
Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt till luftfartyg,
med besittning förenad rätt att genom köp förvärva sådant fartyg
samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,
så ock panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg, tillkommen enligt avtal
och såsom säkerhet för fordran till visst belopp, erkännas här i riket, såframt
rätten tillkommit enligt lagen i den fördragsslutande stat, i vars nationalitetsregister
fartyget då var infört, och rätten är inskriven i inskrivningsbok
i den stat, där fartyget är registrerat då rätten göres gällande.
Förmånsrätt för panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg omfattar
varje belopp för vilket säkerhet ställts, dock icke ränta som är upplupen för
längre tid än tre år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansökningens
ingivande.
3 §.
Verkan i förhållande till tredje man av inskrivning, varom förmäles i 2 §,
bedömes enligt lagen i den stat där rätten är inskriven. Där luftfartyg här i
riket utmätts eller belagts med kvarstad eller skingringsförbud eller luftfartyg
omfattas av konkurs, som inträffat här i riket, och gäldenären med vetskap
därom träffat det avtal, som ligger till grund för inskrivningen, må
denna dock ej till förfång för utsökningsborgenären eller konkursborgenärerna
eller för köparen vid exekutiv försäljning åberopas i vidare mån än
som följer av svensk lag.
4 §•
Där en i 2 § omförmäld rätt till luftfartyg, vilken innehaves såsom säkerhet
för fordran, enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat förklarats
omfatta tillika reservdelar som förvaras på angivna platser, skall rätten här
i riket erkännas jämväl i dessa reservdelar, såframt vid förvaringsplatsen
finnes anslaget ändamålsenligt och väl synligt tillkännagivande om rättens
beskaffenhet och omfattning, om namnet å dess innehavare och hans adress
samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven.
Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stället
för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flygkroppen
samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte delar därav.
5 §.
Hava åtgärder för bärgning eller bevarande av luftfartyg avslutats i främmande
stat som tillträtt den i 1 § nämnda konventionen, och är med ford
-
20
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
rån på lön för bärgningen eller på ersättning för särskilda kostnader,
som varit oundgängliga för bevarandet av fartyget, enligt lagen i den
stat där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades förenad
luftpanträtt i fartyget, skall panträtten här i riket erkännas med förmånsrätt
framför varje annan rätt till fartyget. Finnas flera sådana fordringar,
njute de som sammanhänga med en senare händelse företräde framför
dem som härröra av en tidigare.
Vad sålunda stadgats gälle dock icke, såvida tre månader förflutit från
det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på luftpanträtt
i fartyget antecknats i inskrivningsboken i den stat där fartyget är registrerat
och dessutom överenskommelse träffats om det belopp panträtten avser
eller talan om borgenärens rätt väckts i laga ordning.
6 §•
Där försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda reservdelar till sådant
fartyg skall äga rum i den ordning, som stadgas i lagen med särskilda bestämmelser
om försäljning av utmätt luftfartyg m. in., åligge den som påkallat
försäljningen att till auktionsförrättaren ingiva ett av vederbörande
myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis angående
egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga
är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försäljningen
å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid skall
underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om försäljning
av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i
fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.
I borgenärsförteckningen skall upptagas, utöver de i 4 § lagen med särskilda
bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. avsedda
fordringarna och kostnaderna, annan rättighet som skall erkännas enligt
denna lag. Försäljningen skall ske under förbehåll om beståndet av sådan
rättighet, därest den enligt förteckningen faller inom lägsta budet. Faller
rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs motsvarande
tillämpning.
7 §.
Besväras luftfartyg av inskriven rättighet, som enligt denna lag skall
erkännas här i riket, må fartyget ej överföras till det svenska luftfartygsregistret,
med mindre innehavaren av rättigheten medgivit att fartyget här
registreras.
överföres fartyget till det svenska luftfartygsregistret, äge rättighetens
innehavare få den inskriven i inskrivningsboken för luftfartyg, såframt
den är av sådan beskaffenhet, att den enligt lagen om inskrivning av rätt
till luftfartyg kan inskrivas såsom inteckning.
Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter
21
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med
samma förmånsrätt som den åtnjöt i den stat där fartyget sist var registrerat.
Fråga huruvida rättigheten lagligen tillkommit prövas enligt lagen i
den stat där fartyget var registrerat vid tiden för rättighetens tillkomst.
8 §.
Det åligger luftfartsstyrelsen att, så snart luftfartyg som avses i 7 § blivit
registrerat, till inskrivningsdomaren översända bevis om registreringen och
om de inskrivna rättigheterna. Inskrivningsdomaren skall å nästa inskrivningsdag
anmärka rättigheterna i inskrivningsboken.
Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit inom den i 5 § andra stycket
angivna tiden antecknat i vederbörande inskrivningsbok och överföres fartyget
till det här i riket förda luftfartygsregistret, skall luftfartsstyrelsen så
snart registrering skett översända bevis därom samt om anteckningen till
inskrivningsdomaren, vilken har att å nästa inskrivningsdag göra motsvarande
anteckning i inskrivningsboken.
9 §.
Bestämmelserna i denna lag utgöra icke hinder mot tillämpning beträffande
luftfartyg av vad som är eller framdeles kan bliva stadgat rörande
tvångsåtgärder mot den som överträder föreskrifter angående luftfart, invandring
samt införsel och utförsel av varor.
Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg, som äro avsedda för
militär-, tull- eller polistjänst.
10 §.
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
22
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
4) Förslag
till
Lag
om ändring i handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § samt 17 kap. 2, 3 och 16 §§ handelsbalken1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
10 KAP.
7 §.
Fartyg, som är för fordran inteck- Fartyg, som är för fordran intecknat
eller äger den dräktighet, att, en- nät eller äger den dräktighet, att, enligt
vad särskilt är stadgat, inteck- ligt vad särskilt är stadgat, inteckning
däri kan meddelas, må ej med ning däri kan meddelas, må ej med
laga verkan sättas i pant efter ty nu laga verkan sättas i pant efter ty nu är
är sagt. sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda
pantsättas.
17 KAP.
2 §.
Vad i----—----------- annat dylikt.
Sedan njute borgenärer betalning Sedan njute borgenärer betalning
av boet, efter ty, som nedan sägs; av boet, efter ty, som nedan sägs;
dock att angående vissa fordringars dock att angående vissa fordringars
företräde till betalning ur fartyg, företräde till betalning ur fartyg,
frakt och inlastat gods gäller vad i frakt och inlastat gods eller ur luftsjölagen
stadgas. fartyg och ombordvarande gods gäl
ler
vad därom är särskilt stadgat.
3 §.
Har någon —--—---------alla andra.
Den, som för sin fordran har in- Den, som för sin fordran har inteckning
i fartyg, äge ock samma för- teckning i fartyg, äge ock samma
månsrätt i fartyget och dess tillbehör; förmånsrätt i fartyget och dess tillbedock
gålle ej förmånsrätt för ränta, hör. Har någon för sin fordran insom
före utmätning eller, vid kon- teckning i luftfartyg, njute han enakurs,
före konkursansökningens ingi- handa förmånsrätt i fartyget jämte
vande är upplupen, för längre tid än tillbehör samt, med den begrånstre
år. År fartyget intecknat för fle- ning varom förmäles i 74 § lagen med
1 Senaste lydelse av 10 kap. 7 § se SFS 1901: 26 s. 11, av 17 kap. 2 8 se 1944: 182, av 17
kap. 3 § se 1928: 162 och av 17 kap. 16 § se 1912: 219.
23
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
res fordringar, äge den företräde,
som först sökt inteckning; hava flere
sökt inteckning samma dag, äge
lika rätt.
Därnäst äge — —
Innehar borgenär
särskilda bestämmelser om försäljning
av utmätt luftfartyg m. m., i de
reservdelar, som inteckningen må
omfatta. För ränta, som före utmätning
eller, vid konkurs, före konkursansökningens
ingivande är upplupen,
gälle dock ej förmånsrätt för
längre tid än tre år. Är fartyget eller
luftfartyget intecknat för fleres fordringar,
äge den företräde, som först
sökt inteckning; hava flere sökt inteckning
samma dag, äge lika rätt.
— ------— å godset.
- —---— därom stadgas.
16 §.
Är gods ----------
Har under konkursen fast egendom,
som hör till boet, blivit till gäldande
av fordran, varför egendomen
på grund av inteckning eller enligt
11 kap. 2 § jordabalken häftar, utbjuden
till försäljning i den ordning
utsökningslagen bestämmer men försäljning
icke kommit till stånd, äge
innehavare av sådan fordran, där han
själv äskat försäljning till fordringens
gäldande eller har sämre rätt än
den, som sålunda äskat försäljning,
njuta betalning för sin fordran såsom
i första stycket sägs utan hinder
därav, att den fasta egendomen
fortfarande häftar för fordringen;
har den bjudna köpeskillingen lämnat
tillgång till betalning av någon
del av den fordran, till vars gäldande
försäljning skolat ske, äge fordringens
innehavare allenast för återstoden
den rätt nu sagts.
sin fordran.
Har under konkursen till boet hörande
fast egendom eller luftfartyg
eller reservdelar till sådant fartyg
blivit till gäldande av fordran, varför
egendomen på grund av inteckning
eller, där fråga år om fast egendom,
enligt 11 kap. 2 § jordabalken
häftar, utbjuden till försäljning i den
ordning, som om utmätt dylik egendom
finnes särskilt stadgad, men
försäljning icke kommit till stånd,
äge innehavare av sådan fordran,
där han själv äskat försäljning till
fordringens gäldande eller har sämre
rätt än den, som sålunda äskat försäljning,
njuta betalning för sin
fordran såsom i första stycket sägs
utan hinder därav, att egendomen
fortfarande häftar för fordringen;
har den bjudna köpeskillingen lämnat
tillgång till betalning av någon
del av den fordran, till vars gäldande
försäljning skolat ske, äge fordringens
innehavare allenast för återstoden
den rätt nu sagts.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
24
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
5) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218) om
avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.
Härigenom förordnas, att 31 § lagen den 11 juni 1915 om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
31 §.
Har någon den förfördelade.
Lag samma kunskap därom.
Om avtal rörande bärgning gälle Om avtal rörande bärgning gälle
vad i 227 § sjölagen är stadgat. vad särskilt är stadgat.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
6) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10)
om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.
Härigenom förordnas, att § 14 förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall erhålla följande
ändrade lydelse.
(Gällande lydelse.)
§
Är borgenärs fordran intecknad i
fast egendom eller i tomträtt eller i
vattenfallsrätt eller i fartyg, eller har
han lös egendom såsom pant eller
eljest under panträtt i handom; njute
han ur den egendom, som sålunda
häftar, betalning, ändå att han ej,
efter kallelse å okända borgenärer,
sin fordran angiver. Om rätt till
(Föreslagen lydelse.)
14.
Är borgenärs fordran intecknad i
fast egendom eller i tomträtt eller i
vattenfallsrätt eller i fartyg eller luftfartyg,
eller har han lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt
i handom; njute han ur den egendom,
som sålunda häftar, betalning,
ändå att han ej, efter kallelse å okända
borgenärer, sin fordran angiver.
1 Senaste lydelse se SFS 1933: 326
25
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
kvittning för genfordran vare ock lag Om rätt till kvittning för genfordsom
i 7 § sägs, ändå att den fordran rån vare ock lag som i 7 § sägs, ändå
ej blivit efter sådan kallelse angiven, att den fordran ej blivit efter sådan
kallelse angiven.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
7) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)
om försäkringsavtal.
Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
54
Har försäkring tagits å gods utan
angivande av det intresse försäkringen
avser, skall försäkringen, där ej
annat framgår av omständigheterna,
anses gälla till förmån för envar,
som, i egenskap av ägare, panthavare
eller innehavare av annan rättighet
till godset eller emedan han i
anledning av avtal om godset står
faran för detta, har intresse av att
dess värde icke minskas eller går
förlorat. I fråga om sjöpanträtt skall
vad sålunda stadgats äga tillämpning
endast om panträtten är förbunden
med personlig fordran hos pantens
ägare.
Är förbehåll — --— -—---
(Föreslagen lydelse.)
§•
Har försäkring tagits å gods utan
angivande av det intresse försäkringen
avser, skall försäkringen, där ej
annat framgår av omständigheterna,
anses gälla till förmån för envar,
som, i egenskap av ägare, panthavare
eller innehavare av annan rättighet
till godset eller emedan han i anledning
av avtal om godset står faran
för detta, har intresse av att dess
värde icke minskas eller går förlorat.
I fråga om sjöpanträtt och luftpanträtt
skall vad sålunda stadgats
äga tillämpning endast om panträtten
är förbunden med personlig fordran
hos pantens ägare.
--eller kreatursförsäkring.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
26
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
8) Förslag
till
Lag
om ändring i utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 62, 63, 66, 71, 73, 74, 85, 87, 88, 89, 91, 92, 138,
139, 163, 165 och 198 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
62
Av gäldenär» tillgångar skola, där
ej borgenär och gäldenär annorlunda
sämjas, tagas i mät först lösören,
därnäst fordran eller annan rättighet,
som kan överlåtas, och sist fast
egendom. Sådana obligationer eller
andra värdepapper, vilka med lätthet
kunna i penningar förvandlas,
skola i fråga om ordningen för deras
utmätande anses lika med lösören.
Häftar på grund av inteckning gäldenärens
fasta egendom för fordran,
varför utmätning skall ske, varde
den egendom först utmätt, där ej
borgenären hellre vill taga betalning
ur annan egendom. Skall utmätning
på en gång ske för fleras fordringar,
må borgenär, för vars fordran den
fasta egendomen sålunda häftar, ej
för vad därur kan utgå till förfång
för annan borgenär taga betalning
ur övriga tillgångar.
1 Senaste lydelse av 62 § se SFS 1953: 153, i
av 71 § se 1912: 211, av 73 § se 1937: 129, av ''
se 1924: 388, av 88 § se 1937: 452, av 89 § se
139 §§ se 1912: 211, av 163 § se 1925: 176, av
(Föreslagen lydelse.)
§•
Av gäldenär» tillgångar skola» där
ej borgenär och gäldenär annorlunda
sämjas, tagas i mät först andra
lösören än luftfartyg, därnäst fordran
eller annan rättighet, som kan
överlåtas, och sist luftfartyg eller fast
egendom. Sådana obligationer eller
andra värdepapper, vilka med lätthet
kunna i penningar förvandlas,
skola i fråga om ordningen för deras
utmätande anses lika med lösören.
Häftar på grund av inteckning gäldenärens
fasta egendom eller luftfartyg
eller reservdelar till sådant fartyg
för fordran, varför utmätning
skall ske, eller är fordringen förenad
med luftpanträtt i sådant fartyg, varde
den egendom först utmätt, där
ej borgenären hellre vill taga betalning
ur annan egendom. Skall utmätning
på en gång ske för fleras
fordringar, må borgenär, för vars
fordran viss egendom sålunda häftar,
ej för vad därur kan utgå till
förfång för annan borgenär taga betalning
ur övriga tillgångar.
IV 63 § se 1912: 211, av 66 § se 1901: 26 s. 17,
•4 § se 1912: 211, av 85 § se 1937: 452, av 87 §
1912: 211, av 91 § se 1944: 68, av 92, 138 och
165 § se 1917: 307 samt av 198 § se 1924: 131.
27
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Hurusom med---nämnda lag.
Vid utmätning---avbetalningsköp iakttagas.
63
Ej må utmätning av fast egendom
ske för fordran, varför egendomen
icke på grund av inteckning häftar,
med mindre borgenären sådant särskilt
begär.
66
Ej må något, som till fartyg hörer,
tagas i mät annorledes än genom utmätning
av fartyget.
71
Har någon panträtt i gäldenärs lösa
gods eller rätt att sådant gods till
säkerhet för sin fordran kvarhålla,
må hinder därav ej möta för godsets
utmätande och försäljande för annan
gäldenärens skuld; och njute sådan
borgenär rätt till betalning ur
köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.
Den, som har lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i
handom, vare dock, där egendomen
icke utgöres av fartyg eller gods i
fartyg, ej pliktig att lämna panten
från sig, med mindre full lösen därför
gives, eller panthavaren nöjes
med att för sin betalning hålla sig
till köpeskillingen; ej äge panthava
-
§•
Ej må, med mindre borgenären det
begär, utmätning av fast egendom eller
luftfartyg eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg ske för annan
fordran än sådan, för vilken egendomen
på grund av inteckning häftar
eller som, där fråga är om luftfartyg,
är förenad med luftpanträtt i fartyget.
§•
Ej må något, som till fartyg eller
luftfartyg hörer, tagas i mät annorledes
än genom utmätning av fartyget
eller luftfartyget.
Omfattar inteckning i luftfartyg
jämväl reservdelar, må ej särskild
av de på viss plats förvarade reservdelarna
för sig utmätas, med mindre
intecknings havaren därtill samtycker.
§•
Har någon panträtt i gäldenärs lösa
gods eller rätt att sådant gods till
säkerhet för sin fordran kvarhålla,
må hinder därav ej möta för godsets
utmätande och försäljande för annan
gäldenärens skuld; och njute sådan
borgenär rätt till betalning ur
köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.
Den, som har lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i
handom, vare dock, där egendomen
icke utgöres av fartyg eller av gods
i fartyg eller i luftfartyg, ej pliktig
att lämna panten från sig, med mindre
full lösen därför gives, eller panthavaren
nöjes med att för sin betalning
hålla sig till köpeskillingen; ej
28
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
ren vägra att taga lösen, då den, i
fall som nu är sagt, honom bjudes,
ändå att hans fordran ej är till betalning
förfallen.
Har inteckning i fast egendom blivit
av fastighetsägaren lämnad såsom
pant, skall inteckningen icke
utmätas utan i stället den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty
särskilt är stadgat, må tillkomma
gäldenären, tagas i mät i den ordning
74 § stadgar.
äge panthavaren vägra att taga lösen,
då den, i fall som nu är sagt,
honom bjudes, ändå att hans fordran
ej är till betalning förfallen.
Har inteckning i fast egendom eller
i luftfartyg eller reservdelar till
sådant fartyg blivit av ägaren till
den intecknade egendomen lämnad
såsom pant, skall inteckningen icke
utmätas utan i stället den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty
särskilt är stadgat, må tillkomma
gäldenären, tagas i mät i den ordning
74 § stadgar.
73 §.
Lös egendom, som utmätes, skall Lös egendom, som utmätes, skall
av utmätningsmannen upptecknas av utmätningsmannen upptecknas
och värderas; och äge han, där så och värderas; och äge han, där så
finnes nödigt, tillkalla sakkunnige finnes nödigt, tillkalla sakkunnige
män att vid värderingen biträda. Är män att vid värderingen biträda. Utfråga
om utmätning av fordran el- mätas av inteckning besvärade reler
rättighet, vare den från vilken servdelar till luftfartyg, skola sakfordringen
eller rättigheten skall ut- kunniga städse anlitas vid värdegå
pliktig att, efter anmaning, läm- ringen. Är fråga om utmätning av
na utmätningsmannen erforderliga fordran eller rättighet, vare den från
upplysningar angående dess inne- vilken fordringen eller rättigheten
håll; efterkommes ej anmaningen, skall utgå pliktig att, efter anmaäge
överexekutor efter anmälan av ning, lämna utmätningsmannen erutmätningsmannen
förelägga den forderliga upplysningar angående
tredskande vite samt fälla honom dess innehåll; efterkommes ej anmadärtill.
ningen, äge överexekutor efter an
mälan
av utmätningsmannen förelägga
den tredskande vite samt fälla
honom därtill.
Utmätes helt---eller sysslomannen.
Vid utmätning av luftfartyg eller
gods i sådant fartyg skall vad i 2
mom. stadgas i tillämpliga delar
gälla.
74 §.
Utmätas penningar---kostnad förskjuter.
Utmätes gäldenärs---att övergå.
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
29
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Skall utmätning ske av den rätt
till andel i inteckning, som, efter ty
särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären
såsom ägare av intecknade
egendomen, varde förbud inteckningshavaren
meddelat att till förfång
för den, till vilken i följd av utmätningen
gäldenärens rätt kan komma
att övergå, utlämna inteckningshandlingen
eller att på begäran av
annan än denne eller utmätningsmannen
uppvisa handlingen vid
domstol för sådant ändamål, som i
26 § förordningen angående inteckning
i fast egendom sägs. Förbud,
som nu sagts, skall tecknas å inteckningshandlingen,
där icke denna av
inteckningshavaren överlämnas till
utmätningsmannen för att av honom
uppvisas. Kostnaden för sådant uppvisande
ävensom för anskaffande av
särskild inteckningshandling å den
utmätta andelen i inteckningen vare
borgenären pliktig att förskjuta, där
utmätningsmannen det äskar.
Skall utmätning ske av den rätt
till andel i inteckning, som, efter ty
särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären
såsom ägare av intecknade
egendomen, varde förbud inteckningshavaren
meddelat att till förfång
för den, till vilken i följd av utmätningen
gäldenärens rätt kan komma
att övergå, utlämna inteckningshandlingen
eller att på begäran av
annan än denne eller utmätningsmannen
uppvisa handlingen vid
domstol för sådant ändamål, som i
26 § förordningen angående inteckning
i fast egendom eller 29 § lagen
om inskrivning av rått till luftfartyg
sägs. Förbud, som nu sagts, skall
tecknas å inteckningshandlingen, där
icke denna av inteckningshavaren
överlämnas till utmätningsmannen
för att av honom uppvisas. Kostnaden
för sådant uppvisande ävensom
för anskaffande av särskild inteckningshandling
å den utmätta andelen
i inteckningen vare borgenären pliktig
att förskjuta, där utmätningsmannen
det äskar.
85 §.
Då fast egendom blivit tagen i mät
eller utmätningsman å landet tagit i
mät fartyg, varom i 94 § sägs, åligger
det utmätningsmannen att genast
anmäla det hos överexekutor. Har i
fråga om fast egendom å landet gäldenären
vid utmätningen uppgivit
auktionsställe, såsom i 98 § sägs, give
utmätningsmannen ock det tillkänna.
Då fast---
Utmätes fartyg
Då fast egendom eller luftfartyg eller
intecknade reservdelar till sådant
fartyg tagits i mät eller då utmätningsman
å landet tagit i mät fartyg,
varom i 94 § sägs, åligger det
utmätningsmannen att genast anmäla
det hos överexekutor. Har i fråga om
fast egendom å landet gäldenären
vid utmätningen uppgivit auktionsställe,
såsom i 98 § sägs, give utmätningsmannen
ock det tillkänna,
utmätningen skett.
— —- urskiljande erfordras.
30
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
Gäller utmätningen luftfartyg, som
blivit infört i luftfartygsregistret, eller
lott i eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg, skall bevis om utmätningen,
i vilket fartygets nationalitets-
och registreringsbeteckning finnes
angiven, genast sändas till luftfartsstyrelsen
samt till den inskrivningsdomare,
som handlägger inskrivningsärenden
rörande luftfartyg
Myndighet,
vilken meddelat förord- Myndighet, vilken meddelat dom
nande, som i 28 § sägs, eller hos vil- eller utslag, varigenom intecknad
ken enligt 70 eller 71 § konkurslagen fordran fastställts till betalning ur
äskats, att fastighet eller intecknat fast egendom, eller hos vilken enligt
fartyg må utmätningsvis säljas, vare 70 eller 71 § konkurslagen äskats,
ock pliktig att därom insända bevis att fastighet, intecknat fartyg eller
efter ty nyss är sagt. ock i luftfartygsregistret infört luft
-
fartyg eller intecknade reservdelar till
sådant fartyg må utmätningsvis säljas,
vare ock pliktig att därom insända
bevis efter ty nyss är sagt.
Har domstol----*--till överexekutor.
Sker utmätning------till kommerskollegium.
87 §.
Är fast------äger företräde.
Där luftfartyg eller reservdelar till
sådant fartyg utmätts, äger den, som
för sin fordran har inteckning i den
utmätta egendomen och vilkens rätt
kan vara beroende av dess försäljning,
sådan befogenhet som i 1 mom.
sägs.
88 §.
Har utmätning av fast egendom
upphävts eller eljest frågan om sådan
egendoms försäljning förfallit, åligger
det utmätningsmannen eller överexekutor,
om ärendet där är anhängigt
eller det eljest ankommit på överexekutor
att försälja egendomen, att
Har utmätning av fast egendom
eller av luftfartyg, som blivit infört
i luftfartygsregistret, eller av intecknade
reservdelar till sådant fartyg
upphävts eller eljest frågan om sådan
egendoms försäljning förfallit, åligger
det utmätningsmannen eller överexe
-
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
31
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
därom genast göra anmälan hos in- kutor, om ärendet där är anhängigt
skrivningsdomaren. eller det eljest ankommit på överexe
kutor
att försälja egendomen, att
därom genast göra anmälan hos vederbörande
inskrivningsdomare samt,
då fråga är om luftfartyg eller reservdelar
till sådant fartyg, jämväl hos
luf tf artsstyr elsen.
89 §.
Försäljning av--— —--offentlig auktion.
Om försäljning av utmätt luftfartyg
och av utmätta, intecknade reservdelar
till sådant fartyg meddelas
bestämmelser i särskild lag.
91 §.
Kungörelse om------är sagd.
Har gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning i hans fasta
egendom blivit utmätt, låte utmätningsmannen
anskaffa särskild inteckningshandling
å det gäldenären
tillkommande beloppet, där laga hinder
däremot icke möter; skall sådan
handling anskaffas, må ej förr än det
skett kungörelse om auktionen utfärdas.
Skall försäljning ske av inteckningshandling,
vilken tagits i mät hos
någon, som enligt handlingen är personligen
ansvarig för det däri förskrivna
beloppet, åligger det utmätningsmannen,
där ej med gäldenärens
samtycke handlingen säljes med
bibehållande av hans ansvarighet, att,
innan handlingen utlämnas till köparen,
förse densamma med påskrift,
varigenom gäldenären frikallas från
ansvarighet.
ske
Har gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning i hans fasta
egendom eller i hans luftfartyg eller
därtill hörande reservdelar blivit utmätt,
låte utmätningsmannen anskaffa
särskild inteckningshandling å det
gäldenären tillkommande beloppet,
där laga hinder däremot icke möter;
skall sådan handling anskaffas, må ej
förr än det skett kungörelse om auktionen
utfärdas. Skall försäljning ske
av inteckningshandling, vilken tagits
i mät hos någon, som enligt handlingen
är personligen ansvarig för det
däri förskrivna beloppet, åligger det
utmätningsmannen, där ej med gäldcnärens
samtycke handlingen säljes
med bibehållande av hans ansvarighet,
att, innan handlingen utlämnas
till köparen, förse densamma med
påskrift, varigenom gäldenären frikallas
från ansvarighet,
kan.
Skall fartyg
32
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Vid försäljning av gods i luftfartyg
skall kungörelse ske minst tre veckor
före auktionen och inom samma tid
jämväl införas i allmänna tidningarna.
Kungörelsen skall innehålla, att
de borgenärer, som, ändå att de ej
vunnit utmätning, äga rätt till betalning
ur köpeskillingen för godset, hava
att före auktionen anmäla sådant
hos auktionsförrättaren på sått i
139 § sägs. Minst tre veckor före auktionen
skola ock, såvitt ske kan, underrättelser
om försäljningen i rekommenderade
brev sändas till borgenären
och ägaren av godset samt
till den som, enligt vad känt blivit,
äger luftpanträtt i detta. Vinnes senare
kunskap om sådan panträtt,
varde underrättelse genast avsänd.
Underrättelse till utrikes ort skall
om möjligt sändas med flygpost.
År fråga —-----nödiga kostnad.
92 §.
Skall egendom---panthavarens rätt.
Vid försäljning av lott i fartyg till- Vid försäljning av lott i fartyg
kännagive utmätningsmannen, att eller luftfartyg tillkännagive utmätför
sälj ningen ej medför rubbning i ningsmannen, att försäljningen ej
panträtt, som i hela fartyget gäller; medför rubbning i panträtt, som i
meddele ock före utropet underrät- hela fartyget eller luftfartyget gältelse
om de fordringar, för vilka far- ler; meddele ock före utropet undertyget
veterligen utgör pant. rättelse om de fordringar, för vilka
fartyget eller luftfartyget veterligen
utgör pant.
138 §.
Har, då någon vunnit utmätning å Har, då någon vunnit utmätning å
lös egendom, som annan hade under lös egendom, som annan hade under
panträtt i handom, panthavaren, så- panträtt i handom, panthavaren, såsom
i 71 § sägs, förklarat sig nöjas som i 71 § sägs, förklarat sig nöjas
med att för sin betalning hålla sig till med att för sin betalning hålla sig till
köpeskillingen, njute han sin rätt till köpeskillingen, njute han sin rätt till
godo inom den tid, som i 137 § stad- godo inom den tid, som i 137 § stad
-
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
33
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
gas; dock att, där i fråga om utmätningsvis
sålt fartyg eller gods i fartyg
annan borgenär påstår betalning
för fordran, som skall utgå med förmånsrätt
framför panthavarens, denne
ej äger njuta betalning i annan
ordning, än i 140 eller 141 § sägs.
139
Borgenär, som, då lös egendom för
annans fordran utmättes, hade panträtt
i egendomen, utan att hava den
under panträtt i handom, eller ock
ägde rätt att till säkerhet för sin fordran
hålla egendomen kvar, vare ock
berättigad att ur köpeskillingen, efter
ty nedan sägs, undfå betalning, såvida
han därom hos utmätningsmannen
före auktionen framställt yrkande.
Skall under konkurs fartyg eller
gods i fartyg utmätningsvis försäljas,
äge jämväl borgenär, som för sin
fordran har förmånsrätt enligt 4 eller
7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt,
nu är sagd.
Har fartyg — ■— —----tid in:
gas; dock att, där i fråga om utmätningsvis
sålt fartyg eller gods i fartyg
eller i luftfartyg annan borgenär
påstår betalning för fordran, som
skall utgå med förmånsrätt framför
panthavarens, denne ej äger njuta
betalning i annan ordning, än i 140
eller 141 § sägs.
§•
Borgenär, som, då lös egendom för
annans fordran utmättes, hade panträtt
i egendomen, utan att hava den
under panträtt i handom, eller ock
ägde rätt att till säkerhet för sin
fordran hålla egendomen kvar, vare
ock berättigad att ur köpeskillingen,
efter ty nedan sägs, undfå betalning,
såvida han därom hos utmätningsmannen
före auktionen framställt yrkande.
Skall under konkurs fartyg eller
gods i fartyg eller i luftfartyg utmätningsvis
försäljas, äge jämväl
borgenär, som för sin fordran har
förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17
kap. handelsbalken, den rätt, nu är
sagd.
163 §.
Är fartyg, i annat fall än i 165 § Är fartyg, i annat fall än i 165 §
sägs, eller gods i fartyg utmätt, eller sägs, eller gods i fartyg eller i luftskall
utmätt fordran eller rättighet fartyg utmätt, eller skall utmätt fordsäljas,
och varder ej det utmätta sålt rån eller rättighet säljas, och varder
å landet inom tre månader och i stad ej det utmätta sålt å landet inom tre
inom två månader efter det utmät- månader och i stad inom två måningsmannen
emottagit de i 54 och nader efter det utmätningsmannen
56 §§ nämnda handlingar; vare om emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda
ansvarigheten lag som i 162 § sägs. handlingar; vare om ansvarigheten
lag som i 162 § sägs.
165 §.
Har utmätning skett av fast egen- Har utmätning skett av fast egendom
eller, å landet, av fartyg, som dom eller luftfartyg eller intecknade
8 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 1 avd. Nr 15
34
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
i 94 § sägs, skall utmätningsmannen
så skyndsamt vidtaga alla de åtgärder,
vilka på honom ankomma, att
försäljningen av det utmätta ej må
genom hans vållande fördröjas, i fråga
om fast egendom, å landet över
fyra månader och i stad över tre månader,
samt beträffande fartyg, som
nyss är sagt, över tre månader från
mottagandet av de i 54 och 56 §§
nämnda handlingar.
reservdelar till sådant fartyg, eller, å
landet, av fartyg, som i 94 § sägs,
skall utmätningsmannen så skyndsamt
vidtaga alla de åtgärder, vilka
på honom ankomma, att försäljningen
av det utmätta ej må genom hans
vållande fördröjas, i fråga om fast
egendom, å landet över fyra månader
och i stad över tre månader, samt
beträffande annan egendom, som
nyss är sagd, över tre månader från
mottagandet av de i 54 och 56 §§
nämnda handlingar.
All nödig —--
Sökes utmätning
198 §.
---hela kostnaden.
--underrätta utmätningsmannen.
Ej vare utmätningsman pliktig att
verkställa utmätning å dom eller utslag,
som ej vunnit laga kraft, med
mindre kostnaden för förrättningen
förskjutes av sökanden. Den, som
begär utmätning av fast egendom
eller verkställighet av förordnande,
som i 28 § sägs, vare, ändå att domen
eller utslaget äger laga kraft, pliktig
att på anfordran förskjuta erforderligt
belopp till bestridande av förrättningskostnaden.
Äskas jämlikt 70 §
konkurslagen försäljning av konkursboets
fasta egendom, skall ock kostnaden
på anfordran förskjutas.
Ej vare utmätningsman pliktig att
verkställa utmätning å dom eller utslag,
som ej vunnit laga kraft, med
mindre kostnaden för förrättningen
förskjutes av sökanden. Den, som begär
utmätning av fast egendom eller
luftfartyg eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg eller ock verkställighet
av dom eller utslag, varigenom
intecknad fordran fastställts
till betalning ur fast egendom, vare,
ändå att domen eller utslaget äger
laga kraft, pliktig att på anfordran
förskjuta erforderligt belopp till bestridande
av förrättningskostnaden.
Äskas jämlikt 70 eller 71 % konkurslagen,
att i konkursboet ingående
egendom, som nu är sagd, utmätningsvis
säljes, skall ock kostnaden
på anfordran förskjutas.
All nödig — — •—• motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
35
9) Förslag
till
Lag
med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar
till luftfartyg samt vid fördelning av medel, som inflyta vid sådan försäljning,
skola de föreskrifter som enligt utsökningslagen gälla beträffande
försäljning av fartyg, vilket blivit i fartygsregistret infört, äga tillämpning
med iakttagande av de särskilda bestämmelser som meddelas i denna lag.
Att vid försäljning av vissa främmande luftfartyg eller av intecknade reservdelar
till sådana fartyg andra särskilda bestämmelser därjämte äro
att iakttaga framgår av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års
konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.
2 §.
Auktion skall förrättas av överexekutor eller, där auktion å landet skall
hållas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor för ändamålet
till förrättningsman särskilt förordnar.
3 §•
Genom auktionsförrättarens försorg skall tid och ställe för auktionen
minst sex veckor i förväg kungöras på sätt i 90 § första stycket utsökningslagen
stadgas. Kungörelsen skall tillika inom samma tid införas i allmänna
tidningarna. I kungörelsen skall angivas, att den som har fordran, varför
luftfartyget eller reservdelarna häfta eller för vilken han eljest må njuta betalning
ur köpeskillingen, äger att vid auktionen bevaka sin rätt. Minst en
månad före auktionen skola underrättelser om försäljningen i rekommenderade
brev sändas till borgenären och ägaren av den utmätta egendomen
ävensom till innehavare av däri meddelad inteckning eller i utmätt fartyg
gällande luftpanträtt, som finnes antecknad i inskrivningsboken eller eljest
då är känd. Framgår adressen av inskrivningsboken, varde underrättelse
sänd under den adressen. Vinnes senare upplysning om annan luftpanträtt
i fartyget, skall underrättelse som nu sagts genast tillställas dess innehavare.
Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.
4 §•
Auktionsförrättaren skall vid början av auktionen uppläsa såväl protokollet
över utmätningen som gravationsbeviset; anmane ock dem, vilka äro
tillstädes och hava fordran som skall vid auktionen bevakas, att sådant an
-
36
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
mäla. Tillfälle skall beredas tillstädeskomna rättsägare samt gäldenären, där
han är närvarande, att yttra sig över de anspråk som framställas så ock
angående de villkor som skola gälla för försäljningen.
Sedan den i första stycket omförmälda förhandlingen avslutats, skall auktionsförrättaren
uppgöra borgenärsförteckning. I denna förteckning skola,
ordnade efter det företräde dem emellan lag stadgar, upptagas, förutom
fordran varför utmätning skett, dels fordran, för vilken den utmätta egendomen
på grund av inteckning häftar, där fordringen finnes upptagen i gravationsbeviset
eller blivit hos auktionsförrättaren anmäld, dels ock fordran,
med vilken är förenad luftpanträtt i utmätt fartyg eller varmed följer rätt
att såsom säkerhet kvarhålla utmätt egendom, såvida yrkande om betalning
för fordringen blivit hos auktionsförrättaren framställt.
Vid upprättande av borgenärsförteckningen skall vad i 107 § andra och
tredje styckena, 108—110 §§, 112 § första stycket samt 118 § utsökningslagen
stadgas beträffande borgenärsförteckning för fast egendom äga motsvarande
tillämpning; dock skall vid försäljning under konkurs utöver de
i 107 § tredje stycket nämnda fordringarna under där angiven förutsättning
jämväl fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § handelsbalken
upptagas i borgenärsförteckningen.
5 §•
Sedan auktionsförrättaren efter ty i 4 § är sagt antecknat de fordringar,
vilka böra vid auktionen iakttagas, skola de fordringsbelopp, som hava bättre
rätt än den fordran för vars gäldande försäljningen äger rum, samt kostnaderna
för förfarandet sammanräknas; och varde i borgenärsförteckningen
angivet, att det lägsta bud, som, där ej annat föranledes av vad i 11 § andra
stycket stadgas, må vid auktionen antagas, skall överstiga den sålunda erhållna
summan.
Är fråga om försäljning av reservdelar på begäran av borgenär, som ej
för sin fordran har inteckning i dessa, må lägsta budet ej i något fall bestämmas
högre än till två tredjedelar av det å reservdelarna jämlikt 73 §
utsökningslagen satta värdet.
6 §.
Vid försäljning av flera luftfartyg skall särskilt utrop av varje fartyg äga
rum; sådana fartyg, som äro i samma ägares hand och häfta för samma
fordringar, skola dock utropas gemensamt, där ej fartygens ägare eller
någon av borgenärerna begär att särskild försäljning av visst eller vissa
fartyg skall ske. Särskild borgenärsförteckning skall upprättas för vad som
säljes vid varje utrop; och skall i förekommande fall beträffande fordran,
för vilken flera luftfartyg häfta, i förteckningen anmärkas, att mindre belopp
än vad i förteckningen upptagits kan komma att falla å egendomen till
följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning
av fordringen eller del därav.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid försäljning
av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar; dock må luftfartyg
37
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
och reservdelslager ej utropas gemensamt, såvida fordran bevakats av borgenär,
som icke för fordringen har inteckning i reservdelarna.
Lager av reservdelar, som ej utropas gemensamt med luftfartyg, må på
begäran av lagrets ägare eller någon av borgenärerna utropas i skilda poster,
med förbehåll att försäljning av varje utropad post sker allenast såframt
med hänsyn jämväl till de bud, som vid utrop av andra poster avgivas,
försäljningen kan godkännas enligt de i 11 § stadgade grunderna.
7 §.
Där luftfartyg eller intecknade reservdelar ingå i konkursbo och, efter ty
i 71 § konkurslagen sägs, auktion skall på begäran av borgenärerna hållas
för egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare
borgenär, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund
av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen
eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt
som i 17 kap. 4 eller 7 § handelsbalken sägs, berättigad att, där
hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkt, äska att försäljningen
i stället sker till gäldande av hans fordran; framställe dock yrkande
härom till auktionsförrättaren senast vid den i 4 § nämnda förhandlingen.
Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång för
de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägarna.
8 §•
Huvudstolen av intecknad gäld, som faller inom köpeskillingen, må, där
ej fråga är om fordran av beskaffenhet, som avses i 108 eller 109 § utsökningslagen,
efter överenskommelse mellan inteckningshavaren och köparen
innestå i avräkning å köpeskillingen. Omfattar inteckningen flera luftfartyg
eller luftfartyg jämte reservdelar, må fordringen dock sålunda innestå
allenast såframt all den intecknade egendomen utmätts och säljes vid gemensamt
utrop.
Vad som ej skall innestå av köpeskillingen skall i reda penningar gäldas.
I borgenärsförteckningen skall beträffande fordringar, som enligt första
stycket icke må innestå, detta särskilt anmärkas.
9 §•
Innan utrop av egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa borgenärsförteckningen
samt meddela fullständig och tydlig underrättelse om
sättet för försäljningen; give ock till känna, å vad tid köpeskillingen sist
skall inbetalas.
10 §.
Vid tillämpning av vad i 95 § första stycket utsökningslagen stadgas skall
iakttagas, att köparen ej är pliktig att gälda eller ställa säkerhet för större
belopp än som jämlikt 8 § denna lag skall i reda penningar gäldas och att
han städse skall gälda eller ställa säkerhet för den kostnad, varom i 198 §
utsökningslagen förmäles.
38
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
11 §.
Göres å auktionen sådant bud, att det enligt 5 § må antagas, och uppfyller
köparen vad enligt 95 § första stycket utsökningslagen och 10 § denna lag
åligger honom, skall försäljning av egendomen ske, utan så är att köpeskillingen
ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran och
han bestrider att försäljning må ske.
Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant yrkas
av utmätningssökanden och innehavarna av de fordringar, vilka äga företräde
framför hans fordran men icke fullt täckas av den bjudna köpeskillingen,
därtill samtycka.
Sker ej försäljning, gånge utmätningen åter.
12 §.
Varder ej sist å det sammanträde, som i 140 § utsökningslagen sägs, köpeskillingen,
i den mån avräkning enligt 8 § denna lag ej skall ske, till fullo
gulden, vare köpet ogillt, och besörj e genast auktionsförrättaren, att egendomen
varder till försäljning ånyo utlyst på sätt i 3 § stadgas. Är pant
eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrättaren ofördröj ligen
försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller
utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger vad vid nya utropet
högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag,
då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden eller,
där försäljning ej kommer till stånd, vad vid förra auktionen bjudits
utöver sammanlagda beloppet av de fordringar, som äga företräde framför
utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå ävensom kostnaderna för
samma auktion; går egendomen till mera, have förre köparen ej rätt till
överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen
gäldas, där den ej kan gottgöras genom överskott å köpeskillingen.
När ny auktion hålles, skall fordran, som upptagits i den för förra auktionen
upprättade borgenärsförteckningen, upptagas i den nya förteckningen,
ändå att fordringen ej ånyo anmäles. Har rättsägare på grund av försummad
anmälan ej blivit upptagen i den förra förteckningen, äge ej annan
rätt än i 15 § sägs. Vid bestämmande av lägsta budet skall avdrag ske
för vad förre inroparen vid inropet erlagt i reda penningar eller som influtit
genom försäljning av pant eller utsökande av borgen.
13 §.
Har i fall som i 12 § sägs luftfartyg eller reservdelar försålts efter nytt
utrop, och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersättningsbeloppet,
såvitt detsamma av honom guldits eller influtit genom försäljning
av pant eller utsökande av borgen, tillika med köpeskillingen fördelas.
Avslutas auktionen utan att försäljning kommer till stånd, skall fördelning
av ersättningsbelopp som i första stycket sägs ske vid sammanträde,
varom i 140 § utsökningslagen förmäles. Sedan kostnaderna för förfarandet
guldits ur beloppet, skall det användas till betalning av utmätningssökan
-
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955 39
dens fordran; vad därefter må återstå skall fördelas i samma ordning som
köpeskilling.
14 §.
Vid fördelning av köpeskillingen skall borgenärsförteckningen lända till
efterrättelse. I fall som i 5 § andra stycket sägs må dock innehavare av
inteckning i reservdelar icke, till förfång för borgenär som ej för sin fordran
har inteckning i reservdelarna, göra sin rätt gällande till högre belopp
än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna
minskad med kostnaderna för förfarandet. Finnes till fördelning ersättningsbelopp
som i 13 § avses, skall vid tillämpning av vad i andra punkten
stadgas detta belopp läggas till köpeskillingen.
15 §.
Har fordran, som, där den anmälts vid den i 4 § omförmälda förhandlingen,
bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde
utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen
upptagna beloppen.
16 §.
I fall då fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar,
avräknats å köpeskillingen, åligger det auktionsförrättaren att därom göra
anteckning å inteckningshandlingen, där denna är tillgänglig för honom.
17 §.
Har auktion hållits å luftfartyg, som blivit infört i det svenska luftfartygsregistret,
eller å intecknade reservdelar till sådant fartyg, skall auktionsförrättaren,
sedan auktionen vunnit laga kraft samt köpeskillingen erlagts
och sammanträde hållits för köpeskillingens fördelning, genast göra anmälan
därom hos den inskrivningsdomare, som handlägger inskrivningsärenden
rörande luftfartyg, och hos luftfartsstyrelsen samt därvid tillika
insända det vid sammanträdet förda protokollet jämte borgenärsförteckningen.
Därest försäljning ej kommit till stånd men vid fördelning som i 13 §
andra stycket avses likvid utfallit å huvudstolen av intecknad fordran,
åligger det den som förrättat fördelningen att, sedan denna blivit godkänd
eller vunnit laga kraft, därom till inskrivningsdomaren göra anmälan som
nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.
18 §.
Angående klagan över utmätningsmans eller överexekutors åtgärd vid
auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling eller av medel, som eljest
finnas att redovisa, gälle vad i sådant hänseende är i utsökningslagen stadgat
beträffande försäljning av fast egendom.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
40
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
10) Förslag
till
Lag
om ändring i konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 21, 24, 26, 29, 62, 71, 73, 76, 126 och 198 §§
konkurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
21 §.
Konkursdomaren skall---i konkurs.
Avträdes ämbets----närmaste förman.
Utvisar den i anledning av konkursen
upprättade bouppteckningen att
fast egendom finnes i boet, skall så
snart ske kan å inskrivningsdag om
konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet
samt i inteckningseller
fastighetsboken. Ligger egendomen
inom annan rätts domvärjo, skall
för verkställande av sådan anteckning
konkursdomaren ofördröj ligen
till inskrivningsdomaren i den ort där
egendomen ligger insända bevis om
konkursen jämte utdrag ur bouppteckningen.
Hör till boet fartyg som
blivit infört i fartygsregistret, skall
anmälan om konkursen med angivande
av fartygets registreringsnummer
ofördröj ligen göras till den myndighet
som handlägger ärenden angående
inteckning i fartyg; och varde å
den inskrivningsdag, då det först kan
ske, anteckning om konkursen gjord
i inteckningsboken för fartyg. Hör till
boet lott i fartyg, skall anmälan om
konkursen ofördröj ligen avsändas till
den myndighet som för fartygsregistret;
och varde i anmälningen intagna
de uppgifter som erfordras för
fartygets säkra urskiljande.
Utvisar den i anledning av konkursen
upprättade bouppteckningen att
fast egendom finnes i boet, skall så
snart ske kan å inskrivningsdag om
konkursen göras anteckning i inteckningsprotokollet
samt i inteckningseller
fastighetsboken. Ligger egendomen
inom annan rätts domvärjo,
skall för verkställande av sådan anteckning
konkursdomaren ofördröjligen
till inskrivningsdomaren i den
ort där egendomen ligger insända bevis
om konkursen jämte utdrag ur
bouppteckningen.
Hör till boet fartyg som blivit infört
i fartygsregistret, skall anmälan
om konkursen med angivande av
fartygets registreringsnummer ofördröj
ligen göras till den myndighet
som handlägger ärenden angående
inteckning i fartyg; och varde å den
inskrivningsdag, då det först kan ske,
anteckning om konkursen gjord i inteckningsboken
för fartyg. Hör till
boet lott i fartyg, skall anmälan om
konkursen ofördröjligen avsändas till
den myndighet som för fartygsregistret;
och varde i anmälningen intagna
de uppgifter som erfordras för
fartygets säkra urskiljande.
1 Senaste lydelse av 21 § se SFS 1933: 229, av 26 § se 1946: 809 och av 29 § se 1932: 175.
41
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Ingår i konkursboet luftfartyg, som
blivit infört i luftfartygsregistret, eller
lott i eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg, skall anmälan
om konkursen med angivande av
fartygets nationalitets- och registreringsbeteckning
ofördröjligen sändas
till luftfartsstyrelsen samt till den
inskrivningsdomare, som handlägger
inskrivningsärenden rörande luftfartyg.
Inskrivningsdomaren har att å
första inskrivningsdag i inskrivningsboken
för luftfartyg göra anteckning
om konkursen.
24 §.
Har innan —------av konkursen.
Där i andra fall utmätning skett å
fast egendom eller å fartyg eller gods
i fartyg, skall verkställigheten fortgå,
så vida ej efter ty i 68 § sägs
framställning om dess inställande
göres innan försäljning av egendomen
ägt rum.
Har eljest--
— — besluts
26 §.
Där i andra fall utmätning skett å
fast egendom eller å fartyg eller luftfartyg
eller å gods i fartyg eller luftfartyg
eller å intecknade reservdelar
till luftfartyg, skall verkställigheten
fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs
framställning om dess inställande göres
innan försäljning av egendomen
ägt rum.
meddelande.
Varder beslut — — ---— — anslagna kungörelsen.
Finnes i gäldenärens bo fast egendom
eller fartyg, som blivit infört i
fartygsregistret, eller lott i fartyg,
skall vad i 21 § tredje stycket föreskrivits
angående anteckning eller
anmälan om konkursen äga motsvarande
tillämpning i fråga om den
högre rättens beslut.
Finnes i gäldenärens bo fast egendom
eller fartyg, som blivit infört i
fartygsregistret, eller lott i fartyg eller
ock luftfartyg, som blivit infört i
luftfartygsregistret, eller lott i eller
intecknade reservdelar till sådant fartyg,
skall vad i 21 § tredje, fjärde och
femte styckena föreskrivits angående
anteckning eller anmälan om konkursen
äga motsvarande tillämpning i
fråga om den liögre rättens beslut.
Innan i------sig betalas.
42
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
29 §.
Har gäldenären---konkursboet åter.
Har borgenär under ovan angivna Har borgenär under ovan angivna
tid sökt inteckning i gäldenärens tid sökt inteckning i gäldenärens
egendom för fordran, vid vars till- egendom för fordran, vid vars tillkomst
sådan säkerhet ej betingats, komst sådan säkerhet ej betingats,
och är ej fråga om inteckning, som och är ej fråga om inteckning, som
inom den i 11 kap. 2 § jordabalken inom den i 11 kap. 2 § jordabalken
stadgade tid sökts för fordran, som stadgade tid sökts för fordran, som
där avses, vare borgenären pliktig att där avses, vare borgenären pliktig att
på talan av konkursboet antingen på talan av konkursboet antingen
återställa inteckningshandlingen till återställa inteckningshandlingen till
boet eller ock tillhandahålla inteck- boet eller ock tillhandahålla inteckningshandling
angående fast egen- ningshandling angående fast egendom
dom för verkställande av utbyte efter eller luftfartyg för verkställande av
ty därom är stadgat samt handling, utbyte efter ty därom är stadgat samt
på grund varav inteckning i fartyg, handling, på grund varav inteckning i
förlagsinteckning eller inteckning i fartyg, förlagsinteckning eller inteckjordbruksinventarier
sökts, för in- ning i jordbruksinventarier sökts,
teckningens dödande.
Vad sålunda---om konkursansökningen.
för inteckningens dödande.
62 §.
Efter första borgenärssammanträ- Efter första borgenärssammanträdet
skall boets egendom säljas så det skall boets egendom säljas så
snart ske kan, där ej annat föranle- snart ske kan, där ej annat föranledes
av bestämmelserna i 60, 63, 64 des av bestämmelserna i 60, 63, 64
och 66 §§, 70 § andra stycket samt och 66 §§, 70 § andra stycket, 71 §
149 § andra stycket. femte stycket samt 149 § andra styc
ket.
71 §.
Vill förvaltaren------kan ske.
Lös egendom---försäljningen beroende.
Samtycke, varom---noterat värdepapper.
Skall helt------och köparen.
Är fråga om försäljning av luftfartyg
eller av intecknade reservdelar
till sådant fartyg och finnes
egendomen inom riket, skall vad i
70 § första och andra styckena sägs
äga motsvarande tillämpning. Vill
förvaltaren, ehuru auktion ej ägt
43
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
Skall gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning i hans fasta
egendom säljas, låte förvaltaren innan
försäljning sker anskaffa särskild
inteckningshandling å det gäldenären
tillkommande beloppet, där
laga hinder däremot icke möter. Skall
försäljning ske av inteckningshandling,
som innehaves av gäldenären
och för vilken han är personligen ansvarig,
vare förvaltaren pliktig att,
där ej gäldenären medgiver, att
handlingen må försäljas med bibehållande
av hans ansvarighet, förse
handlingen med påskrift, varigenom
gäldenären frikallas från ansvarighet.
73
Har borgenär lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i
handom, äge han besörja, att egendomen
varder såld å auktion eller, då
fråga är om å fondbörs noterat värdepapper,
genom fondkommissionär
till gällande börspris; dock må sådan
(Föreslagen lydelse.)
rum i den ordning som för utmätt
sådan egendom är stadgad, med ombudsmannens
samtycke underlåta att
föranstalta om egendomens avyttrande,
skall dock därtill lämnas tillstånd
av de borgenärer, som i konkursen
bevakat fordran, för vilken egendomen
på grund av inteckning häftar
eller med vilken är förenad luftpanträtt
i egendomen eller varmed följer
rätt att såsom säkerhet kvarhålla
egendomen eller förmånsrätt som i 17
kap. 4 eller 7 § handelsbalken sägs.
Gods i luftfartyg skall säljas i samma
ordning som gods i sjögående fartyg
Skall
gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning som belastar
hans fasta egendom eller luftfartyg
eller till sådant fartyg hörande reservdelar
säljas, låte förvaltaren innan
försäljning sker anskaffa särskild
inteckningshandling å det gäldenären
tillkommande beloppet, där
laga hinder däremot icke möter. Skall
försäljning ske av inteckningshandling,
som innehaves av gäldenären
och för vilken han är personligen ansvarig,
vare förvaltaren pliktig att,
där ej gäldenären medgiver, att handlingen
må försäljas med bibehållande
av hans ansvarighet, förse handlingen
med påskrift, varigenom gäldenären
frikallas från ansvarighet.
§•
Har borgenär lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i
handom, äge han besörja, att egendomen
varder såld å auktion eller,
då fråga är om å fondbörs noterat
värdepapper, genom fondkommissionär
till gällande börspris; dock må
44
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
försäljning ej utan förvaltarens samtycke
äga rum tidigare än fyra veckor
efter första borgenärssammanträdet.
Försäljning genom borgenärens
försorg må ej heller ske, där förvaltaren
vill lösa egendomen för konkursboets
räkning; åliggande det borgenären
att minst en vecka innan han
vidtager åtgärder för egendomens försäljning
hembjuda den åt förvaltaren
till inlösen. Utgöres egendomen av
fartyg eller gods i fartyg, skall försäljningen
ske i den ordning, som om
dylik egendom, den där blivit utmätt,
särskilt är stadgad. Skall egendomen
säljas annorledes än utmätningsvis
och är ej fråga om sådan försäljning
av värdepapper, som enligt vad nyss
sagts må ske utan auktion, må försäljningen
ej äga rum å annan ort än
den, där egendomen finnes, med
mindre förvaltaren samtycker därtill;
och låte borgenären förvaltaren minst
tre veckor förut veta, när och var
försäljningen skall ske. Har försäljning
skett i annan än den för utmätt
egendom stadgade ordning, vare borgenären
pliktig att för förvaltaren redovisa
för vad som influtit.
Vill ej borgenären föranstalta om
försäljningen, äge förvaltaren därom
besörja. Dock må inteckning i fast
egendom, vilken blivit av fastighetsägaren
lämnad såsom pant, icke av
förvaltaren säljas, utan äge han allenast
låta sälja den rätt till andel i inteckningen,
som efter ty särskilt är
stadgat må tillkomma gäldenären.
(Föreslagen lydelse.)
sådan försäljning ej utan förvaltarens
samtycke äga rum tidigare än fyra
veckor efter första borgenärssammanträdet.
Försäljning genom borgenärens
försorg må ej heller ske, där
förvaltaren vill lösa egendomen för
konkursboets räkning; åliggande det
borgenären att minst en vecka innan
han vidtager åtgärd för egendomens
försäljning hembjuda den åt förvaltaren
till inlösen. Utgöres egendomen
av fartyg eller av gods i fartyg
eller i luftfartyg eller av intecknade
reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen
ske i den ordning, som om
dylik egendom, den där blivit utmätt,
särskilt är stadgad. Skall egendomen
säljas annorledes än utmätningsvis
och är ej fråga om sådan försäljning
av värdepapper, som enligt vad nyss
sagts må ske utan auktion, må försäljningen
ej äga rum å annan ort än
den, där egendomen finnes, med
mindre förvaltaren samtycker därtill;
och låte borgenären förvaltaren
minst tre veckor förut veta, när och
var försäljningen skall ske. Har försäljning
skett i annan än den för utmätt
egendom stadgade ordning, vare
borgenären pliktig att för förvaltaren
redovisa för vad som influtit.
Vill ej borgenären föranstalta om
försäljningen, äge förvaltaren därom
besörja. Dock må inteckning i fast
egendom eller i luftfartyg eller reservdelar
till sådant fartyg, vilken
blivit av ägaren till den intecknade
egendomen lämnad såsom pant, icke
av förvaltaren säljas, utan äge han
allenast låta sälja den rätt till andel
i inteckningen, som efter ty särskilt
är stadgat må tillkomma gäldenären.
45
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
76
Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna
kungörelsesätt icke vara ägnat
att bereda kungörelsen nödig offentlighet,
ankomme på honom att
vidtaga de ytterligare åtgärder, som
må anses erforderliga. Skulle han i
något fall anse tillfyllest, att auktionen
kungöres i mindre utsträckning
än i nämnda paragraf stadgas, begäre
samtycke därtill av rättens ombudsman.
Inskränkning i fråga om
kungörande av auktion å lös egendom,
vari borgenär har panträtt eller
annan särskild förmånsrätt, som i 17
kap. handelsbalken sägs, må dock
icke äga rum, med mindre den borgenär
samtycker därtill; ej heller må
utan gäldenärens medgivande sådan
inskränkning ske beträffande kungörande
av auktion å fast egendom.
§•
Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna
kungörelsesätt icke vara ägnat
att bereda kungörelsen nödig offentlighet,
ankomme på honom att
vidtaga de ytterligare åtgärder, som
må anses erforderliga. Skulle han i
något fall anse tillfyllest, att auktionen
kungöres i mindre utsträckning
än i nämnda paragraf stadgas, begäre
samtycke därtill av rättens ombudsman.
Inskränkning i fråga om kungörande
av auktion å fast egendom
eller luftfartyg eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg må dock
icke äga rum utan gäldenärens samtycke;
ej heller må sådan inskränkning
ske beträffande kungörande av
auktion å annan lös egendom, vari
borgenär har panträtt eller annan
särskild förmånsrätt, som i 17 kap.
handelsbalken sägs, med mindre den
borgenär samtycker därtill.
126 §.
På förvaltaren------- äga rum.
Finnes tillgång —------samtycker därtill.
Kan utdelning ------— andra borgenärer.
Sedan all konkursboets tillgängliga
egendom blivit förvandlad i penningar,
skall slututdelning ske; dock
må ej kungörelse om sådan utdelning
utfärdas före utgången av tid,
inom vilken borgenär har att ingiva
bevis därom att honom förelagd edgång,
som i 116 eller 123 § sägs, blivit
fullgjord. I fall, varom i 70 §
andra stycket förmäles, utgöre den
omständigheten, att boet tillhörig
fast egendom icke blivit försåld, ej
hinder för slututdelning.
Sedan all konkursboets tillgängliga
egendom blivit förvandlad i penningar,
skall slututdelning ske; dock
må ej kungörelse om sådan utdelning
utfärdas före utgången av tid,
inom vilken borgenär har att ingiva
bevis därom att honom förelagd edgång,
som i 116 eller 123 § sägs, blivit
fullgjord. I fall, varom i 70 § andra
stycket eller 71 § femte stycket
förmäles, utgöre den omständigheten,
att där avsedd egendom icke blivit
försåld, ej hinder för slututdel
-
46
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
198 §.
Har konkurs---eller inteckningsbok.
Vad i första stycket stadgas skall
äga motsvarande tillämpning beträffande
luftfartyg, som blivit infört i
luftfartygsregistret, samt lott i och intecknadc
reservdelar till sådant fartyg
-
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
11) Förslag:
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1M6
(nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).
Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 om
lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
1 §•
För fordran-----— nedan sägs.
Borgenär som för sin fordran har Borgenär, som för sin fordran har
inteckning i fast egendom eller i far- inteckning i fast egendom eller i fartyg
äge ock genom lagsökning söka tyg eller i luftfartyg eller reservdelar
betalning ur den intecknade egen- till sådant fartyg, äge ock genom lagdomen.
sökning söka betalning ur den in
tecknade
egendomen.
13 §.
Äro ej sådana skäl för handen att Äro ej sådana skäl för handen att
målet bör hänskjutas till rättegång, målet bör hänskjutas till rättegång,
skall betalningsskyldighet åläggas skall betalningsskyldighet åläggas
gäldenären; avser lagsökningen be- gäldenären; avser lagsökningen be
-
47
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
talning ur intecknad fast egendom
eller intecknat fartyg, fastställe rätten
fordringen till betalning ur den
intecknade egendomen.
(Föreslagen lydelse.)
talning ur intecknad fast egendom
eller intecknat fartyg eller luftfartyg
eller intecknade reservdelar till luftfartyg,
fastställe rätten fordringen
till betalning ur den intecknade egendomen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
12) F ö r s 1 a g
till
Lag
angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 85)
om dödande av förkemmen handling.
Härigenom förordnas, att 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 om dödande
av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
10 §.
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad, skall
rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare
om ansökningen,
och har denne att därom så snart
ske kan å inskrivningsdag göra anteckning
i fastighets- eller inteckningsboken.
Vad nu sagts om ansökningen
skall ock gälla rättens slutliga
utslag i ärendet; dock må, då ansökningen
avslagits, anteckning ej
verkställas förrän utslaget vunnit laga
kraft.
Sedan utslag, varigenom intecknad
handling dödats, vunnit laga kraft,
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad, skall
rätten underrätta vederbörande inskrivningsdomare
om ansökningen,
och har denne att därom så snart ske
kan å inskrivningsdag göra anteckning
i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok
varom fråga är. Vad
nu sagts om ansökningen skall ock
gälla rättens slutliga utslag i ärendet;
dock må, då ansökningen avslagits,
anteckning ej verkställas förrän
utslaget vunnit laga kraft.
Sedan utslag, varigenom intecknad
handling dödats, vunnit laga kraft,
1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1946: 105 och av 13 § se 1946: 878.
48
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
skall inskrivningsdomaren, på ansökan,
å inskrivningsdag göra anteckning
i fastighets- eller inteckningsboken,
att ny handling, som utfärdats
jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt
som tillkommit den dödade.
När ansökan göres, skall den
nya handlingen vara åtföljd av avskrifter
enligt vad beträffande ansökan
om inteckning är stadgat.
(Föreslagen lydelse.)
skall inskrivningsdomaren, på ansökan,
å inskrivningsdag göra anteckning
i fastighetsboken eller annan
inskrivningsbok varom fråga är, att
ny handling, som utfärdats jämlikt
9 §, medför den inteckningsrätt som
tillkommit den dödade. När ansökan
göres, skall den nya handlingen vara
åtföljd av avskrifter enligt vad
beträffande ansökan om inteckning
är stadgat.
13 §.
Hava tio ---------allmänna tidningarna.
Fullföljes ej ---------den förfallen.
Finner rätten -------handlingens företeende.
Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren
om ansökan som i
första stycket sägs, och har denne
att så snart ske kan å inskrivningsdag
göra anteckning därom i fastighets-
eller inteckningsboken. Vad nu
sagts om ansökningen skall ock gälla
rättens slutliga utslag i ärendet;
dock må, då ansökningen avslagits,
anteckning ej verkställas förrän utslaget
vunnit laga kraft.
Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren
om ansökan som i
första stycket sägs, och har denne
att så snart ske kan å inskrivningsdag
göra anteckning därom i fastighetsboken
eller annan inskrivningsbok
varom fråga är. Vad nu sagts
om ansökningen skall ock gälla rättens
slutliga utslag i ärendet; dock
må, då ansökningen avslagits, anteckning
ej verkställas förrän utslaget
vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
49
13) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486)
om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.
Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 10 juli 1947 om dödande av vissa
utanför Sverige befintliga handlingar skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
11
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad, skall
nämnden skyndsamt underrätta vederbörande
inskrivningsdomare om
ansökningen, och har denne att därom
så snart ske kan å inskrivningsdag
göra anteckning i fastighets- eller
inteckningsboken. Vad nu sagts
om ansökningen skall ock gälla
nämndens slutliga beslut i ärendet.
Sedan intecknad handling dödats,
skall inskrivningsdomaren, på ansökan,
å inskrivningsdag göra anteckning
i fastighets- eller inteckningsboken,
att ny handling, som utfärdats
jämlikt 10 §, medför den inteckningsrätt
som tillkommit den dödade.
När ansökan göres, skall den
nya handlingen vara åtföljd av avskrifter
enligt vad beträffande ansökan
om inteckning är stadgat.
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad, skall
nämnden skyndsamt underrätta vederbörande
inskrivningsdomare om
ansökningen, och har denne att därom
så snart ske kan å inskrivningsdag
göra anteckning i fastighetsboken
eller annan inskrivningsbok varom
fråga är. Vad nu sagts om ansökningen
skall ock gälla nämndens
slutliga beslut i ärendet.
Sedan intecknad handling dödats,
skall inskrivningsdomaren, på ansökan,
å inskrivningsdag göra anteckning
i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok
varom fråga är, att ny
handling, som utfärdats jämlikt 10 §,
medför den inteckningsrätt som tillkommit
den dödade. När ansökan göres,
skall den nya handlingen vara
åtföljd av avskrifter enligt vad beträffande
ansökan om inteckning är
stadgat.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
4 ISihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 1 avd. Nr 15
50
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
14) Förslag
till
Lag
om äudrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 2 kap. 17 § strafflagen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
17 §.
Vad som använts såsom hjälpmedel
vid gärning, vilken i denna lag
år belagd med straff, eller frambragts
genom sådan gärning må, såvitt ägaren
eller någon som var i hans ställe
uppsåtligen förövat gärningen eller
medverkat därtill, förklaras helt
eller delvis förverkat till kronan, om
det är påkallat till förebyggande av
brott eller eljest särskilda skäl föreligga
och det ej är uppenbart obilligt;
finnes egendomen ej i behåll,
må i stället värdet förklaras förverkat.
Samma lag vare om hjälpmedel,
varmed någon tagit befattning som
innebär i denna lag straffbelagd förberedelse
till brott. Vad nu sagts gälle
dock ej mot den som i god tro förvärvat
egendomen eller särskild rätt
därtill. Avser förverkandeförklaring
fartyg, som besväras av sjöpanträtt
eller inteckning, må domstolen ock
förklara, att panträtten i fartyget
skall upphöra. Finnes i annat fall
någons rätt till föremål som förklaras
förverkat böra oaktat förklaringen
bestå, göre domstolen förbehåll
därom.
Vad som använts såsom hjälpmedel
vid gärning, vilken i denna lag
är belagd med straff, eller frambragts
genom sådan gärning må, såvitt ägaren
eller någon som var i hans ställe
uppsåtligen förövat gärningen eller
medverkat därtill, förklaras helt eller
delvis förverkat till kronan, om det är
påkallat till förebyggande av brott
eller eljest särskilda skäl föreligga
och det ej är uppenbart obilligt; finnes
egendomen ej i behåll, må i stället
värdet förklaras förverkat. Samma
lag vare om hjälpmedel, varmed någon
tagit befattning som innebär i
denna lag straffbelagd förberedelse
till brott. Vad nu sagts gälle dock ej
mot den som i god tro förvärvat
egendomen eller särskild rätt därtill.
Avser förverkandeförklaring fartyg,
som besväras av sjöpanträtt eller inteckning,
eller luftfartyg, besvärat av
luftpanträtt eller inteckning, må
domstolen ock förklara, att panträtten
skall upphöra i den förverkade
egendomen. Finnes i annat fall någons
rätt till föremål som förklaras
förverkat böra oaktat förklaringen
Senaste lydelse se SFS 1948: 448.
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
51
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
bestå, göre domstolen förbehåll därom.
Ändå att — — — ----förklaras förverkat.
I stället ■— ---—--av missbruk.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
■15) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182)
angående förbud mot lufttrafik över svenskt område.
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 7 september 1914 angående förbud
mot lufttrafik över svenskt område1 skall erhålla följande ändrade
lydelse.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
3
Den som överträder förbud, som i
1 § avses, straffes med dagsböter,
lägst fem; och skall det använda
luftfartyget tagas i beslag samt, där
ej Konungen för visst fall annorlunda
förordnar, dömas förbrutet.
§•
Den som överträder förbud, som i
1 § avses, straffes med dagsböter,
lägst fem; och skall det använda
luftfartyget tagas i beslag samt, där
ej Konungen för visst fall annorlunda
förordnar, dömas förbrutet. Besväras
fartyget av luftpanträtt eller
inteckning, må domstolen, när skäl
därtill äro, förklara att panträtten i
fartyget skall upphöra.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
1 Senaste lydelse sc SFS 1939: 729.
52
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
16) F o r s 1 a g
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § 9 och 10 inom. lagen den 8 juni 1923
(nr 147) om straff för olovlig varuinförsel.
Härigenom förordnas, afl 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923 om
straff för olovlig varuinförsel1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
1 §•
9 mom. Är olovligen----ock förverkat:
a) emballage eller--— — varuinförsel; samt
b) farkost av mindre nettodräktighet
än etthundratjugo ton eller dragare
och fordon eller annat forslingsredskap,
som för transport av det
olovligen införda godset begagnats
vid resa, vilken måste antagas hava
ägt rum i väsentligt syfte att företaga
olovlig varuinförsel, eller eljest
vid tillfälle, då de forslade varorna
till väsentlig del utgjorts av olovligen
infört gods, allt dock endast för så
vitt forslingsredskapet tillhör eller på
grund av avbetalningsköp innehaves
av godsets ägare eller annan, som
finnes hava ägt kännedom om den
olovliga varuinförseln eller skälig anledning
att misstänka densamma,
samt tillika godset anträffats under
forslingen.
10 mom. Avser förverkandeförklaring
farkost, som besväras av sjöpanträtt
eller inteckning, må dom
-
b) farkost av mindre nettodräktighet
än etthundratjugo ton eller
luftfartyg vars högsta tillåtna vikt
enligt dess luftvärdighetsbevis understiger
fyra ton eller dragare och fordon
eller annat forslingsredskap, som
för transport av det olovligen införda
godset begagnats vid resa, vilken måste
antagas hava ägt rum i väsentligt
syfte att företaga olovlig varuinförsel,
eller eljest vid tillfälle, då de
forslade varorna till väsentlig del utgjorts
av olovligen infört gods, allt
dock endast för så vitt forslingsredskapet
tillhör eller på grund av avbetalningsköp
innehaves av godsets
ägare eller annan, som finnes hava
ägt kännedom om den olovliga varuinförseln
eller skälig anledning att
misstänka densamma, samt tillika
godset anträffats under forslingen.
10 mom. Avser förverkandeförklaring
farkost, som besväras av sjöpanträtt
eller inteckning, eller luft
-
1 Senaste lydelse se SFS 1949: 399.
53
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.) (Föreslagen Igdelse.)
stolen ock förklara, att panträtten i
farkosten skall upphöra. Finnes i
annat fall någons rätt till föremål,
som förklaras förverkat, böra oaktat
förklaringen bestå, göre domstolen
förbehåll därom.
fartyg, besvärat av luftpanträtt eller
inteckning, må domstolen ock förklara,
att panträtten skall upphöra
i den förverkade egendomen. Finnes
i annat fall någons rätt till föremål,
som förklaras förverkat, böra oaktat
förklaringen bestå, göre domstolen
förbehåll därom.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
17) Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 8 § 1 och 2 inom. lagen den 20 juni 1924 (nr 225)
med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med
spritdrycker och vin.
Härigenom förordnas, att 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924 med
särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och
vin1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande Igdelse.)
8
1 mom. Har vid olovlig införsel av
spritdrycker eller vin i annat fall, än
i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena
sägs, eller har vid olovlig forsling,
som i 5 § avses, nyttjats farkost
av mindre nettodräktighet än
femhundra ton eller dragare och fordon
eller annat forslingsredskap,
skall, evad ansvar för brottet ådömes
eller ej, forslingsredskapet vara
förverkat, därest det forslade godset
till väsentlig del utgjorts av olovligen
(Föreslagen lydelse.)
§•
1 mom. Har vid olovlig införsel av
spritdrycker eller vin i annat fall, än
i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena
sägs, eller har vid olovlig forsling,
som i 5 § avses, nyttjats farkost
av mindre nettodräktighet än
femhundra ton eller luftfartyg vars
högsta tillåtna vikt enligt dess luftvärdighetsbevis
understiger fyra ton
eller dragare och fordon eller annat
forslingsredskap, skall, evad ansvar
för brottet ådömes eller ej, forslings
-
1 Senaste lydelse av 8 § 1 mom. se SFS 1933: 188.
54
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
införda spritdrycker eller vin, eller redskapet vara förverkat, därest det
därest den färd, vid vilken redskapet forslade godset till väsentlig del utnyttjats,
eljest måste antagas hava gjorts av olovligen införda spritdrycägt
rum i väsentligt syfte att företa- ker eller vin, eller därest den färd,
ga olovlig införsel eller forsling av vid vilken redskapet nyttjats, eljest
spritdrycker eller vin. måste antagas hava ägt rum i väsent
ligt
syfte att företaga olovlig införsel
eller forsling av spritdrycker eller vin.
Påföljd av------icke inträda:
a) där det — — —--— vin; eller
b) då äganderätten — — — användande; eller
c) där forslingsredskapets---olovliga användande.
2 mom. Farkost av mindre nettodräktighet
än fyrtio ton, vilken uppehåller
förbindelse mellan land och
där utanför beläget fartyg, skall, såvida
fartygets resa uppenbarligen
skett i syfte att företaga eller främja
olovlig införsel av spritdrycker eller
vin och farkostens färd skäligen får
antagas hava avsett befordrande av
sådant syfte, vara förverkad, ändå
att farkostens ägare, brukare eller
förare icke kan dömas till ansvar för
2 mom. Farkost av mindre nettodräktighet
än fyrtio ton, vilken uppehåller
förbindelse mellan land och
där utanför beläget fartyg, skall, såvida
fartygets resa uppenbarligen
skett i syfte att företaga eller främja
olovlig införsel av spritdrycker eller
vin och farkostens färd skäligen får
antagas hava avsett befordrande av
sådant syfte, vara förverkad, ändå
att farkostens ägare, brukare eller förare
icke kan dömas till ansvar för
olovlig införsel eller forsling av dy- olovlig införsel eller forsling av dy -
lika drycker; dock skall vad i 1 mom.
andra stycket stadgas angående undantag
från påföljd av förverkande
äga motsvarande tillämpning.
lika drycker; dock skall vad i 1 mom.
andra stycket stadgas angående undantag
från påföljd av förverkande
äga motsvarande tillämpning. Vad sålunda
stadgas om farkost av mindre
nettodräktighet än fyrtio ton skall
ock gälla i 1 mom. avsett luftfartyg,
vilket uppehåller sådan förbindelse
som nyss sagts.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
55
18) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 jnni 1949 (nr 398)
om straff för olovlig varuutförsel.
Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 juni 1949 om straff för olovlig
varuutförsel skall erhålla ändrad lydelse pa sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
4 §.
Gods som —- ----— dess värde.
Tillika skall förklaras förverkat Tillika skall förklaras förverkat
a) emballage eller---varuutl
b) farkost av mindre nettodräktighet
än etthundratjugu ton eller
dragare och fordon eller annat forslingsredskap
som för transport av
godset begagnats vid resa, vilken
måste antagas hava ägt rum i väsentligt
syfte att företaga olovlig varuutförsel,
eller eljest vid tillfälle,
då de forslade varorna till väsentlig
del utgjorts av gods som var avsett
att olovligen utföras, allt dock endast
om forslingsredskapet tillhör eller
på grund av avbetalningsköp innehaves
av godsets ägare eller annan,
som finnes hava ägt kännedom
om den olovliga varuutförseln eller
skälig anledning att misstänka densamma,
samt tillika godset anträffats
under forslingen.
Avser förverkandeförklaring farkost
som besväras av sjöpanträtt eller
inteckning, må domstolen ock förklara
att panträtten i farkosten skall
örsel; samt
b) farkost av mindre nettodräktighet
än etthundratjugu ton eller
luftfartyg vars högsta tillåtna vikt
enligt dess luftvärdighetsbevis understiger
fyra ton eller dragare och fordon
eller annat forslingsredskap som
för transport av godset begagnats vid
resa, vilken måste antagas hava ägt
rum i väsentligt syfte att företaga
olovlig varuutförsel, eller eljest vid
tillfälle, då de forslade varorna till
väsentlig del utgjorts av gods som var
avsett att olovligen utföras, allt dock
endast om forslingsredskapet tillhör
eller på grund av avbetalningsköp innehaves
av godsets ägare eller annan,
som finnes hava ägt kännedom om
den olovliga varuutförseln eller skälig
anledning att misstänka densamma,
samt tillika godset anträffats under
forslingen.
Avser förverkandeförklaring farkost
som besväras av sjöpanträtt eller
inteckning eller luftfartyg besvärat
av luftpanträtt eller inteckning,
56
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
(Gällande lydelse.)
upphöra. Finnes i annat fall någons
rätt till föremål som förklaras förverkat
böra oaktat förklaringen bestå,
göre domstolen förbehåll därom.
Framgår av —--- ----skall
(Föreslagen lydelse.)
må domstolen ock förklara att panträtten
skall upphöra i den förverkade
egendomen. Finnes i annat fall
någons rätt till föremål som förklaras
förverkat böra oaktat förklaringen
bestå, göre domstolen förbehåll
därom,
inträda.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom de i propositionen framlagda lagförslagen beredes möjlighet att
inteckna luftfartyg till säkerhet för fordran. Härigenom öppnas ökade kreditmöjligheter
för luftfarten samtidigt som luf tf artsnäringens kreditgivare —
hl. a. statens luftfartslånefond — erbjudes en betydelsefull garanti för att
lånen återbetalas. Det är avsett att ett inskrivningsväsen för luftfartyg skall
anordnas vid Stockholms rådhusrätt. Inskrivningsärendena skall vid nämnda
rådhusrätt handläggas av en särskild inskrivningsdomare, som över sådana
ärenden skall föra en inskrivningsbok för luftfartyg. Reglerna har utarbetats
med nära anknytning till den inskrivningslagstiftning som vi redan
har på andra rättsområden. I främsta rummet har 1901 års lag om inteckning
i sjögående fartyg fått tjäna såsom förebild.
Det praktiska värdet av det nya inteckningsinstitutet är givetvis i hög
grad beroende av den omfattning i vilken det kan bli internationellt erkänt.
Detta spörsmål regleras i den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen
rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. I propositionen
begäres riksdagens godkännande av att Sverige ansluter sig till
denna konvention. De framlagda lagförslagen har utformats med hänsyn
härtill och innehåller sålunda bl. a. de bestämmelser angående erkännande
här i riket av rättigheter inskrivna i andra konventionsstater, vilka är erforderliga
vid vår anslutning till konventionen.
Reglerna om inskrivning av rättigheter här i riket har sammanförts i en
lag om inskrivning av rätt till luftfartyg. Då dessa regler nära anknutits
till den nuvarande offentligrättsliga registreringen hos luftfartsstyrelsen,
har det blivit nödvändigt att i viss omfattning revidera de gällande bestämmelserna
om denna registrering. Bestämmelser härom har jämte vissa regler
om s. k. luftpanträtt — en motsvarighet till sjöpanträttsinstitutet — införts
i en särskild lag. De bestämmelser som avser erkännande här i riket av
inskrivning i annan konventionsstat ingår i en särskild lag i anledning av
57
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen. Till de nämnda lagförslagen
ansluter ett stort antal andra lagförslag, bl. a. avseende de exekutionsrättsliga
förhållandena.
Tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande är beroende av den tidpunkt
då konventionen ratificeras.
Inledning
Alltsedan år 1925 har arbete pågått för att få till stånd internationella
konventioner om äganderätt till och andra sakrätter i luftfartyg samt därmed
sammanhängande frågor. Arbetet bedrevs till en början inom den internationella
tekniska kommittén av lufträttsexperter (Comité international
technique d’experts juridiques aériens, i förkortning kallad CITEJA). År
194G överlämnades då föreliggande konventionsförslag till den provisoriska
internationella civila luftfartsorganisationen (Provisional International Civil
Avialion Organization, PICAO), som påföljande år ersattes av en slutgiltig
organisation, Internationella civila luftfartsorganisationen (International
Civil Avialion Organization, i förkortning ICAO). Uppgiften slutfördes vid
ICAO:s andra församlingsmöte, hållet i Geneve i juni 1948, och konventionen
(i det följande benämnd inskrivningskonventionen) avslutades den 19
i nämnda månad.
Inskrivningskonventionen undertecknades av Sverige den 4 januari 1949.
Den 24 september 1948 uppdrog Kungl. Maj:t åt riksmarskalken L. B.
Ekeberg i egenskap av ordförande samt f. d. hovrättsrådet och divisionsordföranden
i Svea hovrätt H. Chr. Wikander och sedermera hovrättsrådet i
hovrätten för Nedre Norrland G. A. Björklund att inom 1945 års lufträttssakkunniga
verkställa den vidare utredning, som erfordrades beträffande
frågan om Sveriges ratifikation av inskrivningskonventionen, samt utarbeta
de lagförslag, som föranleddes därav. Sedan nuvarande lagmannen i Svea
hovrätt A. T. Salén under viss tid biträtt de sakkunniga, förordnade Kungl.
Maj:t den 2 mars 1951 numera hovrättsrådet i Svea hovrätt K. J. E. Sidenbladh
att såsom sakkunnig deltaga i utredningsarbetet.
Under fullgörandet av sitt uppdrag har de sakkunniga deltagit i överläggningar
med lufträttskommittéer i övriga nordiska länder vid nordiska
lufträttsmöten dels i Helsingfors i oktober 1949, dels i Stockholm i april och
maj 1950. År 1951 har de sakkunniga utsänt vissa författningsutkast jämte
åtföljande förklarande anmärkningar på remiss, i anledning varav yttranden
till de sakkunniga inkommit från luftfartsstyrelsen, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Aktiebolaget Aerotransport och Kungl. svenska
aeroklubben. Därjämte har Svenska bankföreningen till de sakkunniga överlämnat
en promemoria i ärendet.
De sakkunniga har därefter avgivit ett den 30 juni 1953 dagtecknat stencilerat
förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg in. in. Förslaget
58 Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
finnes såsom bilaga (Bilaga B) fogat vid propositionen, vartill utskottet torde
få hänvisa.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av Göta hovrätt,
hovrätten för Västra Sverige, lagberedningen, luftfartsstyrelsen, statskontoret,
Stockholms rådhusrätt, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska
bankföreningen, Aktiebolaget Aerotransport och Kungl. svenska aeroklubben.
Tillfälle att avgiva utåtande över betänkandet har beretts även
Sveriges advokatsamfund, som emellertid icke inkommit med något yttrande.
Inskrivningskonventioneiis huvudsakliga innehåll
Utmäx-kande för inskrivningskonventionen är, att den i huvudsak blott
innehåller kollisionsnormer. Någon enhetlig materiell rätt har icke kunnat
skapas, trots allvarliga på sin tid av CITEJA gjorda bemödanden. Detta''visar
sig främst på det sättet, att konventionen icke innehåller vare sig stadganden
rörande de rättigheter i luftfartyg, som må inskrivas hos de fördragsslutande
staterna, eller angående det sätt, varpå dessa stater skall anordna
sitt inskrivnings vä sen beträffande luftfartyg. Konventionen reglerar
i huvudsak endast frågan om det erkännande, som i en stat vederbörligen
stiftade rättigheter i luftfartyg skall åtnjuta i andra konventionsstater.
Konventionens huvudregel innehålles i art. I paragraf 1. De fördragsslutande
staterna skall erkänna vissa slag av rättigheter i luftfartyg under förutsättning
dels att rättigheten tillkommit i överensstämmelse med lagen
i den fördragsslutande stat, i vilken luftfartyget var nationalitetsregistrerat
vid tiden för rättighetens tillkomst, dels ock att rättigheten är vederbörligen
inskriven i offentlig inskrivningsbok i den fördragsslutande stat, där fartyget
är nationalitetsregistrerat. De rättigheter, som sålunda skall erkännas, är
fördelade på fyra kategorier, nämligen
a) äganderätt till luftfartyg,
b) med besittning av luftfartyg förenad rätt att genom köp förvärva fartyget,
c) nyttjanderätt till luftfartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,
samt
d) hypotek, »mortgage» och annan liknande rättighet i luftfartyg, tillkommen
enligt avtal såsom säkerhet för betalning av gäld.
Av dessa rättigheter omfattar den under a) nämnda äganderätten icke
blott den fulla äganderätten utan även exempelvis säljarens ägareförbehåll
vid avbetalningsköp och långivarens äganderätt vid det amerikanska institutet
»equipment trust», där långivaren inträder såsom fartygets ägare,
medan låntagaren erhåller nyttjanderätt till fartyget samt rätt att få äganderätten
å sig överlåten när försträckningen är återbetald. Optionsrätten under
b) har upptagits i konventionen med tanke på köparens rätt enligt ett
avbetalningskontrakt, varigenom han fått fartyget överlåtet till nyttjande
under ägareförbehåll för säljaren, och låntagarens rätt enligt »equipment
59
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1055
trust» att framdeles förvärva äganderätten. Den under c) upptagna nyttjanderätten
innebär intet främmande för svensk rättsuppfattning. ^ ad slutligen
beträffar rättigheterna under d) omfattar de ett flertal olika slag av
rättigheter, däribland inteckning för fordran av den i Sverige kända typen
och det uttryckligen nämnda anglosachsiska, särskilt engelska, »mortgage».
Detta sistnämnda institut har karakteriserats sålunda, att äganderätten
överföres på långivaren, vilken dock icke må tillträda luftfartyget
eller eljest utöva en ägares befogenheter, såvida ej låntagaren bringar ägarens
säkerhet i fara eller underlåter att i avtalad ordning atei betala försträckningen.
Även i sådana fall, där långivaren kunnat tillträda fartyget
och påkalla dess försäljning till gäldens täckande, har enligt vad som framhållits
låntagaren rättighet att inom viss frist »återköpa» fartyget genom att
betala sin skuld.
I art. I paragraf 2 föreskrives, att enligt paragraf 1 erkända rättigheter
skall utgå med bästa förmånsrätt i luftfartyget. Från denna regel innehåller
emellertid art. IV ett undantag, varom mera i det följande. Något hinder
för fördragsslutande stat att erkänna andra rättigheter i luftfartyg än
de i paragraf 1 omnämnda föreligger icke, men de skall då åtnjuta sämre
förmånsrätt. Om sådan rättighet skall erkännas i andra fördragsslutande
stater avgöres ej av konventionen. Den frågan torde vara att bedöma enligt
den internationella privaträttens regler.
Art. II och III innehåller, liksom även art. V, ett antal detalj föreskrifter,
vilka här torde kunna förbigås.
Som nyss nämndes innehåller art. IV ett undantag från regeln om bästa
förmånsrätt för de i art. I nämnda rättigheterna. Detta undantag gäller
vissa panträtter, som motsvarar sjörättens sjöpanträtter. Konventionen har
ej givit något namn åt dessa panträtter, men de sakkunniga har i analogi
med den sjörättsliga termen kallat dem luftpanträtler.
Konventionen ger enligt art. IV paragraf 1 internationellt skydd endast
åt ett begränsat antal luftpanträtter, nämligen panträtter som är förenade
med fordran antingen för ersättning på grund av bärgning av luftfartyg
eller ock för extraordinära kostnader s.om varit oundgängliga för bevarande
av sådant fartyg. En förutsättning för att rätten skall erkännas i andra fördragsslutande
stater är, att fordringen enligt lagen i den stat, där åtgärderna
för bärgningen eller bevarandet avslutades, ger upphov till en rättighet
som belastar fartyget.
Art. IV föreskriver vidare dels i paragraf 3, att en luftpanträtt må antecknas
i inskrivningsboken för vederbörande luftfartyg inom tre manadcr efter
det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, dels ock i paragraf
4 att rättigheten icke må erkännas i andra fördragsslutande stater efter
utgången av nämnda tid av tre månader, med mindre inom denna frist rättigheten
blivit antecknad i inskrivningsboken i enlighet med paragraf 3 och
överenskommelse träffats om rättighetens belopp eller talan väckts om rättigheten.
I art. VI meddelas en regel om hur det skall förfaras, när gäldenären
60
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
upplåter nya rättigheter i ett luftfartyg, sedan utsökningsförfarande mot
fartyget inletts i annan fördragsslutande stat. Vidare upptager konventionen
i art. VII och VIII stadganden om exekutiv försäljning av luftfartyg.
Huvudregeln meddelas i art. VII paragraf 1: förfarandet bestämmes av
lagen i den fördragsslutande stat där försäljningen sker. Enligt paragraf
2 skall dock vissa särskilda formaliteter iakttagas, syftande till att innehavare
av rättigheter i god tid skall få kännedom om försäljningen. Bland
artikelns innehåll i övrigt må nämnas paragraf 4, som ger en regel om ett
lägsta bud. Exekutiv försäljning må icke ske, med mindre alla vederbörligen
styrkta rättigheter med förmånsrätt före utsökningsborgenärens fordran
täckes av köpeskillingen eller övertages av köparen.
Art. VIII stadgar, att exekutiv försäljning medför att fartyget övergår i
köparens ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig ansvar.
Frågan hur de av konventionen skyddade rättigheterna skall respekteras,
när ett luftfartyg överföres från en fördragslutande stat till en annan, besvaras
i art. IX på det sätt, att fartyget icke må överföras, med mindre alla
innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycker till överförandet.
Art. X föreskriver att en i ett luftfartyg inskriven rättighet, som innehaves
som säkerhet för betalning av gäld, skall erkännas även i reservdelar
till sådant fartyg, om rättigheten enligt lagen i den fördragsslutande stat där
fartyget är registrerat omfattar jämväl reservdelar. Stadgandet kompletteras
med formella bestämmelser; bl. a. skall reservdelarna förvaras på särskilt
angivna platser, försedda med offentliga anslag om rättigheten. Någon
begränsning i fråga om den stat, där intecknade reservdelar må förvaras,
löreskrives icke. I en stat förvarade reservdelar kan alltså vara besvärade
av inteckning, meddelad i annan stat.
Beträffande exekutiv försäljning av reservdelar gäller i huvudsak detsamma
som i fråga om sådan försäljning av luftfartyg.
Enligt art. XI är konventionen i envar fördragsslutande stat tillämplig på
alla luftfartyg som är nationalitetsregistrerade i annan fördragsslutande stat.
Vissa stadganden i konventionen måste dock tillämpas även på de egna
luftfartygen, bl. a. de förut återgivna bestämmelserna i art. IV och IX.
De återstående artiklarna, XII—XXIII, kan knappast sägas innehålla
något som belyser konventionens allmänna innehåll. De rör bl. a. vissa
undantag från konventionens bestämmelser i övrigt och meddelar föreskrifter
om konventionens ikraftträdande. Som konventionen till följd av skedda
ratifikationer redan trätt i kraft mellan Amerikas Förenta Stater, Pakistan
och Brasilien, kommer enligt art. XX en svensk ratifikation att medföra
att konventionen för Sveriges del träder i kraft på nittionde dagen efter det
ratitikationsinstrumentet deponeras.
Det kan tilläggas, att man i Norge redan antagit den lagstiftning som ertoidras
för att kunna biträda konventionen. Arbete på sådan lagstiftning
61
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
pågår i ett avsevärt antal andra stater, däribland -— förutom Danmark och
Finland — Nederländerna och Schweiz, med vilkas motsvarande utredningsorgan
de sakkunniga haft kontakt under sitt arbete.
Huvudgrunderna för lagstiftningen
De sakkunniga
De sakkunniga har inledningsvis framhållit, att uppgiften för det föreliggande
lagstiftningsarbetet varit av dubbel art. Först och främst har det
gällt att utforma erforderliga stadganden till fullgörande av de förpliktelser,
som skulle åligga Sverige efter ratifikation av inskrivningskonventionen. De
sakkunniga har emellertid också ansett det angeläget att tillgodose de starka
önskemål om en inhemsk lagstiftning rörande inskrivning av rätt till luftfartyg
även oavsett konventionen, som under utredningen framkommit från
det praktiska livets sida.
Vid utformningen av ifrågavarande lagstiftning har de sakkunniga funnit
det ligga nära till hands att söka anknytning till föreliggande inskrivningslagstiftning
på andra rättsområden. De sakkunniga har därvid främst
beaktat 1901 års lagstiftning om inteckning i sjögående fartyg, vilken de
ansett ha, trots vissa vid dess tillkomst uttalade farhågor, visat sig i praktiken
fylla sin uppgift på ett i det väsentliga tillfredsställande sätt.
Självfallet har de sakkunniga avvikit från fartygsinteckningslagstiftningen
i den mån sådant varit påkallat med hänsyn till innehållet i konventionen.
Därjämte har de ansett det bäst överensstämma med konventionens anda
att i förslaget införa stadganden om ägarehypotek, varvid ledning i det stora
hela kunnat hämtas från 1912 års lagstiftning på fastighetsrättens område.
De sakkunniga har betonat, att förebilderna för den av dem föreslagna
lagstiftningen är tämligen ålderstigna och i betydande omfattning bygger på
den utformning, som år 1875 gavs åt inskrivningsväsendet på fastighetsrättens
område. Det vore enligt de sakkunnigas mening endast naturligt att
den gällande lagstiftningen numera i åtskilliga avseenden icke längre stode
i full överensstämmelse med rådande privaträttsliga och inskrivningsrättsliga
uppfattning.
De sakkunniga har funnit det vara i och för sig önskvärt, att man kunnat
i dessa avseenden giva den nya lagstiftningen en mera modern utformning.
De har emellertid beaktat, att lagberedningen för närvarande är sysselsatt
med att reformera inskrivningsrätten i fråga om fast egendom, och
ansett det icke vara lämpligt att söka föregripa resultatet av lagberedningens
arbete. Den starka önskvärdheten av en lagstiftning om inskrivning av
rätt till luftfartyg har ansetts utesluta att man avvaktar de resultat, till
vilka lagberedningen kan komma. De sakkunniga har därför funnit övervägande
skäl tala för att man nu stannar för en avfattning, som nära ansluter
sig till den bestående inskrivningslagstiftningen, och låter den nya
62 Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
lagstiftningen bli föremål för revision, sedan inskrivningsrätten på fastighetsväsendets
område blivit moderniserad.
Med denna de sakkunnigas inställning sammanhänger, att de sakkunniga,
när de övervägt vilka rättigheter av de i inskrivningskonventionen art. I
angivna, som bör få inskrivas här i riket, har stannat för att föreslå, att beträffande
luftfartyg ingen annan inskrivning må komma i fråga än penninginteckning
av sedvanlig svensk typ. De har väl funnit vissa skäl tala
till förmån för att möjlighet beredes till privaträttslig inskrivning av äganderätt
och nyttjanderätt till luftfartyg men också framhållit, att införande av
sådan inskrivning förutsätter att ståndpunkt tages till en serie delvis invecklade
och omstridda problem, vilka knappast borde lösas allenast i fråga
om luftfartyg; det vore lämpligast att samtliga frågor om inskrivning av
äganderätt eller nyttjanderätt till lös egendom och de materiella rättsverkningarna
av sådan inskrivning bleve lösta i ett sammanhang.
De sakkunniga har emellertid såsom viss ersättning för inskrivning av
äganderätt till luftfart}^ och för att såvitt möjligt tillförsäkra fartygens
ägare vissa av konventionen erbjudna förmåner föreslagit att äganderätt till
sådant fartyg skall få antecknas i inskrivningsboken.
\id uppgörandet av sitt förslag till införlivande av inskrivningskonventionen
med svensk rätt har de sakkunniga eftersträvat att såvitt möjligt föreslå
regler, som kan tillämpas lika å svenska luftfartyg och å andra fördragsslutande
staters luftfartyg. De har sålunda föreslagit, att man även
i Sverige skall kunna inteckna reservdelar till luftfartyg och att de luftpanträtter,
vilkas erkännande konventionen medger, skall kunna uppkomma
också här i riket. Uppenbarligen måste dock i vissa avseenden särregler gälla
för utländska luftfartyg.
Det viktigaste av de sakkunnigas författningsförslag är förslaget till lag
om inskrivning av rätt till luftfartyg, som i huvudsak innehåller stadganden
om inteckning i sådant fartyg. Utöver vad som framgår av vad nyss anförts
torde här främst böra framhållas, att de sakkunniga föreslår att inteckning
skall få meddelas för samma fordran i flera luftfartyg. De tillmötesgår
därmed önskemål, vilka framförts både under förarbetena till inskrivningskonventionen
och i de yttranden som infordrats av de sakkunniga.
Det sålunda föreslagna institutet skiljer sig emellertid i ett väsentligt avseende
från gemensam inteckning i fast egendom. De olika luftfartygen —
och likaså ett lager av reservdelar, som är gemensamt intecknat med ett eller
flera luftfartyg — skall nämligen svara primärt solidariskt för hela det intecknade
beloppet.
De sakkunniga har ansett att, liksom fallet är beträffande sjögående fartyg,
ett privaträttsligt inskrivningsväsen bör upprättas vid sidan av det offentligrättsliga
registret och förläggas till Stockholms rådhusrätt, där inskrivningsbok
för luftfartyg skall föras. Den offentligrättsliga registreringen skall
liksom förut ske i det hos luftfartsstyrelsen förda luftfartygsregistret.
De nu i förordningen den 26 maj 1922 om luftfart ingående föreskrifterna
om den offentligrättsliga registreringen av luftfartyg har översetts av de
63
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
sakkunniga. Vidare har de sakkunniga utarbetat med motsvarande stadganden
i sjölagen nära överensstämmande regler om bärgning av luftfartyg,
i vilka regler bestämmelser om luftpanträtt ingår. Både föreskrifterna om
registrering och reglerna om bärgning avses skola ingå i den luftfartslag,
som är under utarbetande hos de sakkunniga, men har för tiden till dess
denna lag kan träda i kraft utbrutits till en särskild lag om registrering av
luftfartyg och om bärgning.
Såsom en tredje huvudförfattning har de sakkunniga föreslagit en lag i
anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen. Detta lagförslag
innehåller de särbestämmelser, som erfordras dels beträffande främmande
konventionsstaters luftfartyg jämte tillhörande reservdelslager, dels
i fråga om luftpanträtter som uppkommit i främmande konventionsstat och
dels rörande spörsmålet, hur i annan konventionsstat tidigare registrerade
luftfartyg kan överföras till det svenska luftfartygsregistret.
Av de talrika följ dförfattningar, som föreslås av de sakkunniga, bör i
främsta rummet nämnas lagen om ändring i vissa delar av handelsbalken
och lagen om ändring i vissa delar av utsökningslagen. Det förra av dessa
lagförslag innehåller huvudsakligen av konventionen föranledda stadganden
om förmånsrätt i luftfartyg, medan det senare upptager omfattande bestämmelser
rörande utmätning och exekutiv försäljning av luftfartyg. Följdändringar
har därjämte föreslagits i åtskilliga andra lagar, bl. a. konkurslagen
och strafflagen.
Remissyttrandena
Det av de sakkunniga framlagda förslaget har i sina huvudgrunder tillstyrkts
eller lämnats utan väsentliga erinringar i alla de avgivna remissyttrandena.
Göta hovrätt, som begränsat sin granskning till förslagets allmänna grunder,
förklarar kort och gott att denna granskning ej givit hovrätten anledning
till erinran. Samma förklaring avgives av statskontoret, som främst
bedömt förslaget från de förhållanden som avser ämbetsverkets förvaltning
av luftfartslånefonden och den från denna fond bedrivna låneverksamheten.
Lagberedningen anför beträffande de allmänna utgångspunkterna för utformningen
av lagstiftningen:
Vad angår de inskrivningsrättsliga delarna föreligga vissa beröringspunkter
med inskrivning rörande fast egendom. Såsom de sakkunniga framhållit,
har ock förutom inskrivningsväsendet rörande fartyg även gällande lagstiftning
rörande inskrivning i fast egendom fått tjäna till förebild. I åtskilliga
hänseenden torde sistnämnda lagstiftning icke motsvara de anspråk som
numera måste ställas på inskrivningsväsendet. Detta gäller ej minst den
centrala del av ämnet som angår panträtt. Särskilt på denna punkt torde det
förslag till ny jordabalk, som är under utarbetande, komma att innefatta
väsentliga avvikelser från de remitterade förslagen. Sålunda må erinras att
lagberedningen i sitt förslag icke har för avsikt att upptaga någon motsvarighet
till de nuvarande gemensamma inteckningarna. För att tillgodose det
syfte som ligger till grund för den gemensamma inteckningen ämnar lag
-
64 Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
beredningen föreslå ett annat institut, benämnt inskrivningsenhet. Detta
institut innebär att fastigheter, vilka äro i en ägares hand, må kunna sammanföras
till en inskrivningsenhet med verkan att å enheten skola i inskrivningsrättsligt
hänseende tillämpas de regler som eljest gälla i fråga
om fastighet. Huruvida de synpunkter som ligga till grund för det remitterade
förslagets bestämmelser i denna del skulle kunna komma till sin
rätt genom en motsvarande anordning beträffande luftfartyg har, såvitt
framgår av betänkandet, icke varit föremål för närmare övervägande. —
Angående det sätt, varå lagstiftningen från de valda utgångspunkterna utformats,
har lagberedningen vid sin genomgång icke funnit anledning till
någon mera väsentlig erinran.
Lagberedningen framhåller emellertid, att förslaget avsåge ämnen, som
i stort sett låge utanför beredningens nuvarande arbetsområde och att beredningen
av denna anledning icke ansåge sig i stånd att ingå på någon
saklig granskning av förslagen. Beredningen har endast berört ett spörsmål
av lagteknisk natur, nämligen frågan om inarbetandet i utsökningslagen av
de erforderliga exekutionsrättsliga reglerna. Härom anför beredningen:
Lppenbarligen föreligga stora svårigheter att i utsökningslagen inpassa
de särskilda exekutiva stadganden som ansetts erforderliga" Den redan nu
genom upprepade tillägg och överarbetningar i hög grad försvårade överblicken
över utsökningslagens principala stadganden kommer genom förelaget
ytterligare att fördunklas. Det kan därför ifrågasättas, huruvida ej
i en särskild lag bort upptagas de avvikande bestämmelserna med hänvisning
i tillämpliga delar till utsökningslagen. För de sakkunnigas ståndpunkt
kan visserligen åberopas, att motsvarande tillvägagångssätt använts i fråga
om sjögående fartyg. Beträffande sådana fartyg äro dock avvikelserna från
de allmänna reglerna avsevärt mera begränsade och deras inpassande i den
äldre lagtexten har kunnat ske utan att sammanhanget i högre grad brutits.
För de exekutiva myndigheterna, som väl endast i ett fåtal fall komma att
syssla med den nya lagstiftningen, torde det ock innebära en lättnad, att
de förekommande avvikelserna åtminstone tills vidare och i avbidan på en
reform av utsökningsrätten i dess helhet sammanföras i en särskild lag.
Enligt lagberedningens mening bör denna fråga upptagas till förnyat övervägande.
Svenska bankföreningen hälsar med tillfredsställelse att det ur många
synpunkter betydelsefulla problemet om utnyttjande av luftfartyg såsom säkerhet
för kredit genom de sakkunnigas förslag bragts ett viktigt steg närmare
sin lösning. Föreningen ansluter sig också i stort sett till de allmänna
principer, varpå de sakkunnigas förslag är grundat, och de erinringar föreningen
framför avser väsentligen detaljfrågor. Beträffande dessa erinringar
gör föreningen följande sammanfattande anmärkning:
Det är självfallet, att de sakkunniga vid utformningen av sitt förslag tagit
hänsyn till gällande inskrivningsrättsliga regler och då särskilt till lagstiftningen
om inteckning i fartyg. Reglerna om inteckning i fast egendom
behandlas ju för närvarande av lagberedningen och en reform av detta
inteckningssystem kan alltså så småningom förväntas, i samband varmed
även samtliga övriga inteckningsrättsliga författningar torde komma att
revideras. Lagen om inteckning i fartyg, som nu är mera än femtio år gammal,
motsvarar enligt allmän uppfattning icke längre på alla punkter de
65
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
önskemål, som måste ställas på en ändamålsenlig lagstiftning i ämnet. Vid
de sakkunnigas arbete ha icke sällan uppkommit fall, då en i och för sig
ändamålsenlig lösning av ett problem skulle komma att avvika från det
sätt, varpå motsvarande fråga behandlats t. ex. i inteckningsförordningen
eller fartygsinteckningslagen. De sakkunniga ha därvid med hänvisning till
den blivande allmänna inskrivningsreformen i regel valt att utforma sitt
förslag så, att överensstämmelse skulle erhållas med gällande bestämmelser.
Bankföreningen delar den principiella uppfattning, efter vilken de sakkunniga
sålunda arbetat. Det är dock bankföreningens mening, att de sakkunniga
med tördel kunnat i något större utsträckning avvika från fartygsinteckningslagens
bestämmelser, nämligen där dessa — utan att likväl
strida mot mera allmänna inteckningsrättsliga principer — uppenbarligen
äro föråldrade och icke ändamålsenliga med hänsyn till nuvarande
förhållanden. Den allmänna reform av vår inskrivningsrätt, som
torde bli resultatet av lagberedningens arbete, kan ju dröja åtskillig tid
ännu och det kan då icke vara välbetänkt att för denna tid lagfästa från
början föråldrade regler för inteckning i luftfartyg.
Bland de erinringar på särskilda punkter som bankföreningen framtör
må i detta sammanhang nämnas, att föreningen understryker att vissa
nackdelar vore förenade med ett system med två, av olika myndigheter
förda register, vilka båda skulle äga betydelse i privaträttsligt hänseende.
Departementschefen
I fråga om de huvudsakliga grunderna för lagstiftningen har föredragande
departementschefen, statsrådet Zetterberg, vid lagrådsremissen anfört
följande.
»Under förarbetena till inskrivningskonventionen liksom under de sakkunnigas
sysslande med det uppdrag, som nu är i fråga, har det framstått
såsom en viktig angelägenhet att tillgodose luftfartens kreditbehov. Yrkesmässig
civil luftfart kan numera icke bedrivas utan att avsevärt kapital står
till förfogande. I all synnerhet gäller detta den regelbundna lufttrafiken.
Ett flygplan som användes för trafik mellan kontinenterna eller eljest där
stora enheter erfordras kostar flera miljoner kronor. Inom en nära framtid
— då reaktionsdriften kan beräknas komma att i betydande omfattning utnyttjas
även för den civila samfärdseln — ökas kapitalbehovet ytterligare.
Bakom denna utveckling mot större och mera kapitalkrävande luftfartyg
ligger i främsta rummet hänsyn till driftsekonomien och därmed förbundna
konkurrenssynpunkter. Erfarenheten har, åtminstone såvitt rör de luftfartyg
som kommit till användning hos oss, visat att större och dyrbarare enheter
bättre än sina mindre och billigare föregångare tillåtit luftfart med tillfredsställande
förräntning och amortering av det i luftfartygen nedlagda kapitalel.
Vad jag nu anfört rörande den regelbundna lufttrafiken äger i stor utsträckning
tillämpning även på andra former av luftfart, ehuru de enskilda
luftfartygen där genomgående är mindre kapitalkrävande. Jag vill här endast
erinra om sådan verksamhet som luftfart för distribution av tidningar,
taxiflyg och bekämpning av skadeinsekter från luften.
5 Ilihang till riksdagens protokoll l!l.r>.r>. .9 sand. I avd. Nr lä
66
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
Genom inrättandet av luftfartslånefonden har statsmakterna erkänt luftfartens
stora kreditbehov. De nu framlagda lagförslagen har till syfte att tillskapa
ett institut, varigenom luttfartsnäringen beredes möjlighet att såsom
säkerhet för beviljad kredit lämna inteckningar i luftfartyg. Härigenom öppnas
ökade kreditmöjligheter för luftfarten samtidigt som förslaget tillgodoser
kreditgivarnas — alltså även statsverkets — intressen genom att erbjuda
dem en betydelsefull garanti för att lämnad kredit blir vederbörligen återbetald.
Den säkerhet som en inteckning i luftfartyg erbjuder är så till vida
osäker som man måste räkna med risken för att luftfartyget råkar ut för
flyghaveri. Gentemot denna risk kan inteckningshavaren emellertid skydda
sig genom att tillse att erforderlig försäkring tagits och vidmakthålles. En
ytterligare ökning av inteckningssäkerheten kan erhållas genom att samma
fordran intecknas i flera luftfartyg och risken sålunda fördelas.
Det är givet att värdet av rättigheter i luftfartyg är i hög grad beroende
av den omfattning i vilken rättigheterna är internationellt erkända. Den
tulla äganderätten till luftfartyg torde redan enligt den internationella privaträttens
regler vara i godtagbar mån skyddad i det övervägande antalet av
de stater, där lufttrafik med svenska luftfartyg kan beräknas komma att
äga rum. Inteckning för fordran eller annan rättighet åtnjuter däremot ej
önskvärt skydd. För närvarande kan i olika stater rättigheter av skilda slag
tillerkännas förmånsrätt framför en inteckning och därmed allvarligt äventyra
dess värde. En anslutning från vår sida till konventionen innebär en
garanti för att inteckningen åtminstone i övriga fördragsslutande stater blir
vederbörligen skyddad. Blott få länder har ännu biträtt konventionen, men
det kan väntas att anslutningen snart kommer att öka. Inom en nära framtid
torde bl. a. Danmark och Norge komma att biträda konventionen.
Vad sålunda anförts synes mig böra föranleda att Sverige nu biträder inskrivningskonventionen
och att vi genomför den på området erforderliga lagstiftningen.
Denna lagstiftning måste uppläggas efter två huvudlinjer. Dels
bör frågan om inskrivning här i riket av rätt till luftfartyg göras till föremål
för reglering, och dels bör bestämmelser meddelas angående erkännande
här i riket av rättigheter som är inskrivna i andra konventionsstater. Bestämmelser
i det senare avseendet är erforderliga med hänsyn till våra åligganden
vid anslutning till konventionen.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för konventionen innehåller
denna i huvudsak blott kollisionsnormer. Den ger sålunda i allmänhet
ej några anvisningar om vilket innehåll som den materiella rätten i konventionsstaterna
bör ha. Under sådana förhållanden kommer vi att vid anslutning
till konventionen i det stora hela bibehålla vår frihet att på det sätt,
som vi själva önskar, utforma de regler som skall gälla för inskrivning av rättigheter
här i riket. De sakkunniga har valt den naturliga vägen att utarbeta
dessa regler med nära anknytning till den inskrivningslagstiftning som vi
redan har på andra rättsområden. I främsta rummet har 1901 års lag om
mteckning i sjögående fartyg fått tjäna såsom förebild. En konsevens härav,
som de sakkunniga varit fullt medvetna om, är att lagstiftningen icke i alla
67
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
avseenden kan göras fullt tidsenlig. De sakkunniga har emellertid förutsatt
att en revision får ske i samband med att inskrivningsväsendet på fastighetsrättens
område moderniseras.
Enligt de sakkunnigas förslag skall ett privaträttsligt inskrivningsväsen
för luftfartyg anordnas vid Stockholms rådhusrätt. Inskrivningsärendena
skall vid nämnda rådhusrätt handläggas av en särskild inskrivningsdomare,
som över sådana ärenden för en särskild inskrivningsbok för luftfartyg. Vid
sidan härav bibehålies -— med oförändrad karaktär och med samma uppgifter
som för närvarande — den offentligrättsliga registreringen hos luftfartsstyrelsen.
Enligt förslaget skall i likhet med vad som gäller beträffande
sjögående fartyg endast panträtt för fordran kunna inskrivas. Äganderätt
till luftfartyg skall sålunda ej bli föremål för inskrivning. Detta innebär att
vi i fråga om luftfartyg ej får någon motsvarighet till institutet lagfart å fast
egendom. Det är emellertid avsett att ägarens namn skall antecknas icke
blott i det hos luftfartsstyrelsen förda registret utan även i inskrivningsboken.
I övrigt har de sakkunniga vid utformningen av förslaget strävat
efter att — i den mån detta varit förenligt med den nyss angivna allmänna
utgångspunkten för arbetet — tillskapa bestämmelser som medför likartad
reglering för sådana rättigheter i luftfartyg, som inskrivits i Sverige,
och för de i andra konventionsstater inskrivna rättigheterna.
Förslaget innehåller ett mycket vidlyftigt lagmaterial. Reglerna om inskrivning
av rättigheter här i riket har sammanförts i en lag om inskrivning
av rätt till luftfartyg. Då det är avsett att endast sådana luftfartyg som
registrerats hos luftfartsstyrelsen skall få intecknas, har det blivit nödvändigt
att i samband härmed i viss omfattning revidera de gällande bestämmelserna
om sådan registrering. Bestämmelser om registrering har jämte vissa
regler om s. k. luftpanträtt — en motsvarighet till sjöpanträttsinstitutet —
införts i en särskild lag. Denna avses emellertid få endast provisorisk karaktär,
då bestämmelserna i densamma sedermera skall inarbetas i en luftfartslag
som de sakkunniga för närvarande förbereder. De bestämmelser
som avser erkännande här i riket av inskrivning i annan konventionsstat
skall enligt förslaget ingå i en särskild lag i anledning av Sveriges tillträde
till inskrivningskonventionen. Till de nämnda lagförslagen ansluter ett
stort antal andra lagförslag, bl. a. avseende de exekutionsrättsliga förhållandena.
Som tidigare nämnts har de sakkunniga vid utarbetandet av lagförslagen
samrått med representanter för luftfarten och kreditinstitutionerna. De har
sålunda haft tillfälle att beakta praktiska önskemål från dem som närmast
beröres av lagstiftningen. Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag
har icke heller framkommit några väsentliga erinringar mot förslaget. Lagberedningen,
som för närvarande är sysselsatt med revision av inskrivningsväsendet
rörande fast egendom, har vid sin granskning av förslaget ej funnit
anledning till någon mera väsentlig erinran mot det sätt, varpå lagstiftningen
från de valda utgångspunkterna utformats. Även jag finner förslaget
vara väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Jag vill således
68
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
ansluta mig till ståndpunkten att en privaträttslig inskrivning för luftfartyg
bör anordnas såsom ett särskilt institut vid sidan av den offentligrättsliga
registreringen, ehuru man med ett sådant system ej kan undgå dubbelregistrering
i vissa avseenden. De punkter där jag med hänsyn till yrkanden
som framställts i remissyttrandena eller av annan anledning funnit avvikelser
från förslaget motiverade berör detaljer utan nämnvärd betydelse
i fråga om huvudgrunderna för lagstiftningen. Jag vill här endast nämna
en punkt där avvikelse skett, nämligen beträffande frågan om möjlighet att
inteckna flera luftfartyg för samma fordran. Lagberedningen har antytt, att
beredningen ej har för avsikt att i sitt blivande förslag upptaga någon motsvarighet
till de nuvarande gemensamma inteckningarna i fast egendom
men att den för tillgodoseende av det syfte som ligger till grund för den
gemensamma inteckningen ämnar föreslå ett annat institut, benämnt inskrivningsenhet.
Jag har funnit lämpligt att man i fråga om inteckning i
luftfartyg i viss mån anknyter till denna tanke. Detta har i departementsförslaget
kommit till uttryck bl. a. däri alt särinteckningar icke tillätes i
det fall då flera luftfartyg är intecknade för samma fordran.
I formellt avseende har en del jämkningar i förslaget vidtagits. Den viktigaste
av dessa gäller reglerna om exekution i luftfartyg. I de sakkunnigas
förslag har dessa regler inarbetats i utsökningslagen. Såsom lagberedningen
påpekat blir härigenom den redan nu svåröverskådliga utsökningslagen ytterligare
tillkrånglad i sin redaktionella utformning. De regler som har samband
med själva utmätningen kan emellertid knappast med fördel utbrytas
ur utsökningslagen. Däremot har jag ansett lagstiftningen vinna i reda och
överskådlighet genom att bestämmelserna rörande exekutiv försäljning av
luftfartyg och vad därmed äger samband överföres till en särskild lag.»
Lagrådet
Lagrådet har icke haft något att erinra mot de huvudsakliga grunderna
för den föreslagna lagstiftningen.
De särskilda lagförslagen
Beträffande motiveringen till de särskilda lagförslagen tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen.
Utskottet
Med de i förevarande proposition framlagda lagförslagen avses att tillgodose
sedan länge framkomna önskemål att kunna genom ett inteckningsförfarande
skapa panträtt i luftfartyg och därigenom bereda praktisk möjlighet
att utnyttja sådana fartyg såsom underlag för kredit. Den yrkesmässiga
civila luftfarten är nämligen mycket kapitalkrävande, och avsevärda
kreditbehov föreligger därför. Genom införande av regler om inteckning i
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
69
luftfartyg till säkerhet för fordran ökas kreditmöjligheterna för luftfarten
väsentligt, och samtidigt beredes luftfartens kreditgivare — bl. a. statens
luftfartslånefond — eu betydelsefull garanti för att lånen återbetalas. Den
säkerhet som inteckning i ett luftfartyg erbjuder är naturligen så till vida
osäker som man alltid har att räkna med risken av att luftfartyget råkar
ut för totalhaveri. Emellertid kan inteckningshavaren skydda sig mot denna
risk genom att tillse, att luftfartyget hålles försäkrat till erforderligt belopp.
Såsom nedan närmare beröres föreslås dessutom i propositionen, att det
skall bli möjligt att öka säkerheten genom att inteckna samma fordran i
flera luftfartyg och sålunda fördela riskerna.
Med hänsyn till luftfartens internationella karaktär är den praktiska betydelsen
av inskrivning av rätt till luftfartyg i hög grad avhängig av i vad
mån sådan rätt åtnjuter skydd utomlands. Ända sedan år 1925 har också
arbete pågått för att få till stånd internationella överenskommelser om erkännande
av rätt till luftfartyg och vad därmed äger samband. Detta arbete
har resulterat i den vid propositionen fogade s. k. inskrivningskonventionen
av den 19 juni 1948. Trots bemödanden i denna riktning har det
icke lyckats att skapa enhetliga materiella regler om skydd för äganderätt
och andra sakrätter till luftfartyg, utan konventionen reglerar i huvudsak
blott frågan om det erkännande, som i en stat vederbörligen stiftade
rättigheter i luftfartyg skall åtnjuta i andra konventionsstater. Därest Sverige
tillträder konventionen, uppkommer skyldighet för oss att i den omfattning
och under de förutsättningar som anges i konventionen här i riket erkänna
utomlands inskrivna rättigheter till luftfartyg. Då olägenheterna härav torde
komma att bli ringa i jämförelse med fördelarna av att svenska intressen
kommer atl beredas motsvarande förmåner utomlands, tillstyrker utskottet
ratifikation av konventionen.
Det viktigaste av de framlagda lagförslagen är förslaget till lag om inskrivning
av rätt till luftfartyg. Medan inskrivningskonventionen avser
flera olika slags sakrätter till luftfartyg, skall enligt nämnda lagförslag endast
fordringsinteckning av sedvanlig svensk typ införlivas med vår interna
lagstiftning. Vid remissbehandlingen har framförts önskemål om regler
rörande civilrättslig inskrivning även av äganderätt och nyttjanderätt. Ehuru
vissa skäl utan tvivel talar för dylika regler, finner utskottet med hänsyn
till vad härutinnan anförts i propositionen att den föreslagna begränsningen
till penninginteckning i nuvarande läge är välbetänkt.
Inteckningsreglerna har i förslaget utformats i nära anslutning till redan
föreliggande inteckningslagstiftning. I främsta rummet har 1901 års fartygsinteckningslag
fått tjäna som förebild. Vissa avvikelser därifrån bar emellertid
ansetts påkallade med hänsyn till innehållet i inskrivningskonventionen.
Därjämte har i lagförslaget upptagits bestämmelser om ägarehypotek,
vilka avfattats med 1912 års lagstiftning på fastighetsrättens område
som mönster. Då de sålunda använda förebilderna numera delvis är föråldrade,
har den föreslagna lagstiftningen icke kommit att i alla avseenden
motsvara nutida anspråk på eu inskrivningslagstiftning. Utskottet delar
70
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
emellertid den i propositionen uttalade uppfattningen, att man icke bör på
förevarande begränsade område söka föregripa resultatet av lagberedningens
reformering av fastighetsrättens inskrivningsväsen. I stället får man inrikta
sig på att, sedan lagberedningen slutfört sitt ifrågavarande arbete, verkställa
en allmän revision av inskrivningsbestämmelserna även inom sjörätten
och lufträtten.
Ehuru det ifrågavarande lagförslaget således i princip avfattats i analogi
med redan föreliggande inskrivningsregler, föreslås i ett avseende en väsentlig
avvikelse därifrån. Såsom ovan nämnts skall det enligt förslaget bli möjligt
att för samma fordran meddela inteckning i flera luftfartyg. Efter framställning
från lagberedningen har reglerna om gemensam inteckning utformats
på annat sätt än inom fastighetsrätten. I anknytning till det av lagberedningen
införda begreppet inskrivningsenhet föreslås nämligen en reglering
som förhindrar, att flera luftfartyg blir gemensamt intecknade på sådant
sätt, att något av dem är belastat med inteckning som ej gäller, med
samma förmånsrätt, i de övriga. Den sålunda föreslagna ordningen synes
utskottet innebära en avsevärd förbättring i jämförelse med vad som gäller
i fråga om inteckning i fast egendom. Genom förbudet mot särinteckningar
förebygges nämligen flera av de många gånger invecklade spörsmål som
uppkommer vid tillämpningen av reglerna om gemensamma inteckningar i
last egendom.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen stadgas i inskrivningskonventionen,
att en i ett luftfartyg inskriven rättighet, vilken innehas såsom
säkerhet för betalning av gäld, under vissa förutsättningar skall erkännas
även i reservdelar till luftfartyget. I propositionen föreslås i anslutning härtill,
att inteckning i luftfartyg även skall kunna meddelas i lager av reservdelar.
Den sålunda föreslagna inteckningsmöjligheten — vartill motsvarighet
saknas i fartygsinteckningslagen — är otvivelaktigt ägnad att
väcka vissa såväl principiella som praktiska betänkligheter och kan i tilllämpningen
komma att ge anledning till svårbedömliga tvister. Det är dock
att förvänta, att domstolarna härutinnan skall kunna skapa en vägledande
praxis. Med hänsyn härtill och då möjligheten att inteckna reservdelslager
torde vara av stor ekonomisk betydelse för luftfarten, vill utskottet ''eke
motsätta sig att de ifrågavarande bestämmelserna upptages i lagen.
Liksom fallet är beträffande sjögående fartyg skall enligt förslaget ett
privaträttsligt inskrivningsväsen anordnas vid Stockholms rådhusrätt. Den
offentligrättsliga registreringen skall liksom hittills ske i det hos luftfartsstyrelsen
förda luftfartygsregistret. Bestämmelserna om denna registrering
återfinnes för närvarande i 1922 års förordning om luftfart. Då bestämmelser
angående sådan registrering förutsättes enligt den föreslagna
lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg, bör de i fortsättningen erhålla
civillags natur. Detta har också beaktats i propositionen. I denna föreslås
nämligen hithörande regler i reviderad form upptagna i en lag om registrering
av luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg in. in. Varken de reviderade
registreringsbestämmelserna eller reglerna om bärgarlön och luft
-
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955 71
panträtt, -vilka senare i huvudsak utformats i analogi med motsvarande regler
inom sjörätten, har givit utskottet anledning till någon erinran.
I förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen
har upptagits de särbestämmelser, som erfordras dels beträffande
främmande konventionsstaters luftfartyg jämte tillhörande reservdelslager,
dels i fråga om luftpanträtter som uppkommit i främmande konventionsslat
och dels rörande spörsmålet, hur i annan konventionsstat tidigare registrerade
luftfartyg kan överföras till det svenska luftfartygsregistret. Utskottet
har icke funnit anledning till erinran mot vad härutinnan föreslagits.
Bland de föreslagna följ dförfattningarna märkes främst de utsökningsrättsliga
bestämmelserna. I de sakkunnigas förslag hade samtliga dessa inpassats
i utsökningslagen. Enligt propositionen skall däremot endast de
regler, som har samband med själva utmätningen, införlivas med utsökningslagen,
medan bestämmelserna rörande exekutiv försäljning av luftfartyg och
därmed sammanhängande spörsmål sammanförts i en särskild lag. Såsom
skäl härför anföres i propositionen, att den redan nu svåröverskådliga
utsökningslagen genom de sakkunnigas förslag skulle bli ytterligare tillkrånglad.
Även om det kan förefalla anmärkningsvärt ur rent systematisk
synpunkt att såsom föreslås i propositionen ur utsökningslagen bryta ut en
del av de exekutiva bestämmelserna rörande visst slags egendom, vinner
likväl lagstiftningen utan tvivel härigenom i reda och överskådlighet. Med
hänsyn härtill finner utskottet den i propositionen föreslagna utformningen
av hithörande regler vara att föredraga framför de sakkunnigas förslag. Utskottet
tillstyrker därför även härutinnan propositionen. Vad i lagstiftningsärendet
i denna del förekommit aktualiserar emellertid behovet av den
utav 1945 års riksdag begärda revisionen av utsökningslagen och i samband
därmed stående lagstiftning.
På grund av det ovan anförda och då utskottet ej heller vid sin granskning
av förslagen i övrigt funnit anledning till erinran, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte dels godkänna den i propositionen
omförmälda konventionen rörande internationellt erkännande
av rätt till luftfartyg, dels ock antaga de vid propositionen
fogade här ovan återgivna lagförslagen.
Stockholm den 3 mars 1955
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER
72
Första lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Lindblom, Per Olofsson,
Björnberg, fru Gärde Widemar, herrar Lindgren, Erik Svedberg* och Theodor
Johansson; samt
från andra kammaren: herrar Rylander, Landgren, Hedqvist, fru Löfqvist*,
herrar Fröding, Helén, Larsson i Luttra* och Lundqvist.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
550495