Nr 9—11
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 är 1955
1
Nr 9
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl.
Maj.ts proposition med förslag till lag om proportion
nellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige
m. m.
Till konstitutionsutskottet ha båda kamrarna den 23 februari 1955 hänvisat
en av Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 81, vari
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 11 februari 1955, föreslagit
riksdagen att antaga följande
Förslag
till
lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige
m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Skall enligt gällande föreskrifter annat val inom landsting än riksdagsmannaval
eller ock val inom kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige,
municipalfullmäktige eller kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma vara
proportionellt, skola därvid de i denna lag givna bestämmelserna lända till
efterrättelse.
2 §•
Vid valet utses av och bland de i valet deltagande erforderligt antal personer
att vid valförrättningen biträda ordföranden.
Där ordföranden med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan anledning
finner det nödigt, äger han att, sedan valsedlarna avlämnats och
innan sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens
fortsättande och avslutande. Då så sker, skola av och bland de i valet deltagande
utses minst två personer att såsom vittnen närvara vid den fortsatta
valförrättningen, och skall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna
förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill
samt därefter sättas i säkert förvar. Innan förseglingen vid förrättningens
fortsättande borttages, skall ordföranden i vittnenas närvaro förvissa sig,
1—502 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 5 samt. 2 avd. Nr 9—11
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 är 1955
att sigillen äro obrutna. Särskild kungörelse om dag för valförrättningens
fortsättande erfordras ej.
3 §.
Val skall förrättas med valsedlar. För att bliva gällande skola valsedlarna
vara enkla och slutna samt före namnen upptaga partibeteckning
(partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av de väljande eller
för viss meningsriktning) men i övrigt vara omärkta.
Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.
Sedeln må ej upptaga flera men väl färre namn än det antal personer valet
avser.
Är något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende å
något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas,
eller upptager valsedel namn å någon, som ej är valbar, anses sådant namn
såsom obefintligt. Äro å valsedel upptagna flera namn än vad ovan är medgivet,
anses det eller de sista övertaliga namnen som obefintliga.
4 §•
De avgivna valsedlarna ordnas i grupper, så att sedlar med samma
partibeteckning bilda en grupp.
Inom varje grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda
sammanräkningar ordning mellan namnen å gruppens valsedlar.
Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn. Valsedel
gäller för det namn, som står först å sedeln, så länge detta namn ej
erhållit rum i ordningen. Därefter gäller valsedeln för det namn, vilket,
bortsett från namn som redan erhållit plats i ordningen, står främst å
sedeln.
Valsedel, vilken gäller för sitt första namn, räknas som en röst, valsedel
gällande för sitt andra namn som en halv röst, valsedel gällande
för sitt tredje namn som en tredjedels röst, och så vidare efter samma
grund.
Vid varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen, som
erhållit högsta rösttalet.
5 §.
1 mom. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de
olika valsedelsgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas
den grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna
jämförelsetal. Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att
gruppens första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen
inom gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,
gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och
så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,
redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 är 1955
3
Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu
icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för
varje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet
av gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit
platser från två grupper, skall dock vid beräkning av det antal platser, som
utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit
platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels
plats; och så vidare efter samma grund.
Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar
antalet namn å gruppens valsedlar, är den utesluten från vidare
jämförelse.
2 mom. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn
står främst i ordningen inom den grupp, som har största rösttalet.
6 §.
Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas
genom lottning.
7 §•
Vid val av suppleanter skall vad här ovan är stadgat i fråga om val av
ledamöter äga motsvarande tillämpning.
8 §.
Den ordning, vari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring i stället för
ledamot, skall bestämmas enligt följande regler:
a) Suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den
grupp, från vilken ledamoten blivit vald, har företräde framför övriga
suppleanter, och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med
högre rösttal.
b) Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn
blivit tidigare uppfört i den jämlikt 4 § bestämda ordningen inom gruppen.
Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller
flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats
honom.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1955, då lagen den (i juni 1930 (nr
254) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma
m. in. upphör att gälla.
Fortsättes efter nya lagens ikraftträdande valförrättning, som dessförinnan
påbörjats, skall dock å förrättningen i dess helhet tidigare lag äga
tillämpning.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Beträffande motiveringen till lagförslaget får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till det vid propositionen
fogade protokollsutdraget.
Gällande bestämmelser. Lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt
vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. innehåller i 4 §
regler för tillsättandet av platser inom en grupp med samma partibeteckning.
Sammanräkningen sker enligt en kombinerad rangordnings- och reduktionsmetod
på följande sätt.
De avgivna valsedlarna ordnas först i grupper, så att sedlar med samma
partibeteckning bilda en grupp. Inom varje grupp fastställes därefter, i
den mån detta är erforderligt för utseende av det antal personer valet
gäller, ordningen mellan namnen å gruppens valsedlar. Så långt följande
förutsättningar äro uppfyllda tillämpas därvid rangordningsregeln. Om
samma namn står först på mer än hälften av gruppens valsedlar (gruppens
rösttal) blir detta namn det första i ordningen; upptaga valsedlar,
som ha samma första namn och utgöra mer än två tredjedelar av gruppens
rösttal, även samma andra namn, blir detta namn gruppens andra;
upptaga valsedlar, som ha samma första och samma andra namn samt utgöra
mer än tre fjärdedelar av gruppens rösttal, även samma tredje namn,
blir detta gruppens tredje namn, o. s. v. efter samma grunder.
I den mån ordningen inom gruppen ej längre kan bestämmas enligt
denna rangordningsregel därför att splittringen inom gruppen är större
än nyss förutsatts, fortsättes sammanräkningen enligt reduktionsregeln.
Härvid är icke ordningen mellan namnen på valsedlarna avgörande utan
endast storleken av deras rösttal. Frånvaron av varje rangordning tar sig
uttryck däri att varje å en valsedel upptaget namn tillgodoräknas sedelns
hela rösttal. Rösttalen fastställas genom särskilda sammanräkningar, varvid
valsedel, som ej fått något namn placerat, räknas som en hel röst, valsedel
med ett namn placerat räknas som en halv röst, sedel med två namn
placerade som en tredjedels röst o. s. v. För varje gång kommer det namn
närmast i ordningen, som sammanlagt får högsta rösttalet.
I ett väsentligt avseende äro således de båda regler, vilka innefattas i
den gällande metoden för platsfördelning inom partierna, uppbyggda efter
helt skilda principer. Vid tillämpningen av reduktionsregeln är ordningen
mellan namnen på valsedlarna likgiltig, medan denna enligt rangordningsregeln
som namnet anger är avgörande. Enligt rangordningsregeln kan
nämligen en valsedel ej tillgodoräknas ett därå upptaget namn förrän samtliga
ovanför befintliga namn blivit placerade.
Fördelningen av platserna mellan de olika valsedelgrupperna (partierna)
sker liksom vid förstakammarvalen —• tidigare även vid andrakammarvalen
och de kommunala valen -— i enlighet med d’Hondts metod
(5 §).
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955 5
Frågan i vilka fall val som förrättas inom kommunala församlingar
skola vara proportionella besvaras ej i 1930 års lag, utan man har här att
gå till kommunallagen och motsvarande författningar. I 22 § 19o3 års
kommunallag stadgas sålunda att val av kommunens styrelse liksom i allmänhet
av nämnder in. in. skall vara proportionellt, om det begäres av ett
visst antal bland de väljande. Även 1954 års landstingslag liksom lagen
om församlingsstyrelse upptager en motsvarande bestämmelse.
Historik. Användning av den kombinerade rangordnings- och reduktionsmetoden
vid tillsättande av platser inom en grupp med samma partibeteckning
föreskrevs första gången år 1909 i samband med att proportionellt
valsätt infördes vid val till riksdagens båda kamrar, val till landsting
och stadsfullmäktige samt utskottsval inom riksdagens kamrar.
Sedan proportionalitetsprincipen utsträckts till att gälla även vissa val
inom landsting och stadsfullmäktige, upptogos motsvarande bestämmelser
för dessa val i en år 1913 utfärdad stadga. Genom ändring i stadgan år
1918 kom denna att avse även proportionella val å kommunalstämma och
kyrkostämma, inom kommunalfullmäktige in. m.
1913 års stadga ersattes sedermera av 1930 års lag. Samtidigt fingo
proportionalitetsbestämmelserna tillämpning även å val inom kyrkofullmäktige.
Reglerna för namnens ordnande inom partierna bibehöllos enligt 1930
års lag i sak oförändrade, oaktat redan åren 1921 och 1922 för riksdagsmannaval
och kommunalval införts en annan sammanräkningsmetod för
platstillsättningen, d’Hondt-Phragméns metod, varvid tillämpas absolut
rangordning, d. v. s. principen att namn som står längre ned på en röstsedel
icke i något fall tages i betraktande förrän samtliga högre upp stående
namn blivit valda.
I den nu gällande riksdagsstadgan av år 1949 har för val av riksdagens
utskott likaledes den äldre rangordnings- och reduktionsmetoden bibehållits.
Vid flera tillfällen tidigare har i den offentliga debatten behandlats frågan
om att vid valen inom de kommunala representationerna ersätta gällande
sammanräkningsmetod med annat system. Frågan har varit uppe
vid 1921, 1922, 1927 och 1947 års riksdagar samt diskuterats i kommittébetänkanden
av år 1921 och 1947.
Vid 1950 års riksdag togs frågan upp i ett flertal motioner (I: 39, II: 22,
344). Samtliga motionärer ställde sig kritiska till gällande bestämmelser
och krävde revidering av dessa. Bland annat framhölls, att det, om rösttalen
för två eller flera grupper av kandidatnamn voro lika, helt kunde bero på
slumpen, vilka som valdes, då valsedelns namnordning vid tillämpning av
reduktionsregeln är helt likgiltig.
Konstitutionsutskottet tillstyrkte (uti. nr 5) i anledning av nämnda
motioner en utredning av frågan om revision av 1930 års lag om propor
-
6
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
tionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma in. in. i syfte
att undanröja rådande olägenheter vid platsfördelning inom grupp med
samma partibeteckning. Resultatet av denna utredning borde sedan enligt
utskottets mening kunna tjäna till vägledning vid en revision av 1949 års
riksdagsstadga.
I sitt utlåtande framhöll utskottet, att omständigheterna vid ett i motionerna
omnämnt val hade visat, att olägenheter kunde uppkomma vid fördelningen
av platser inom ett parti enligt stadgandena i nämnda lag. Utskottet
anförde vidare: »Osäkerheten rörande de härom gällande författningsbestämmelsernas
rätta tolkning liksom risken för att väljarnas mening icke
skall komma till rättvist uttryck i valresultatet utgöra enligt utskottets
mening bärande skäl för en revision av desamma. Härvid bör om möjligt
en enklare sammanräkningsmetod eftersträvas än den vid riksdagsmannaval
och kommunalval gällande. Denna skulle nämligen genom sin invecklade
beskaffenhet sannolikt komma att medföra tolkningssvårigheter vid
tillämpningen särskilt inom de kommunala församlingarna.»
Konstitutionsutskottets utlåtande godkändes av riksdagens båda kamrar.
Riksdagen hemställde därefter i skrivelse till Kungl. Maj :t den 11 mars
1950 (nr 61) under åberopande av nämnda utskottsutlåtande om ifrågavarande
utredning.
1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning erhöll den 5 maj 1950
i uppdrag att utreda frågan om revision av 1930 års lag. Utredningen har
i ett den 26 maj 1954 avlämnat betänkande, del VI Om proportionella val
inom kommunala representationer in. m. (SOU 1954: 17), behandlat
nämnda fråga.1 Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.
I betänkandet lämnar utredningen å s. 19—24 en redogörelse för en av
utredningen företagen undersökning rörande rangordnings- och reduktionsmetodens
allmänna verkningssätt samt de olägenheter, som kunna anses
förbundna med metoden.
Utredningen finner till en början, att en allvarlig invändning mot metoden
är den dualism, som kommit att utmärka metoden. Kombinationen av
två olika regler måste verka förvirrande, särskilt som de båda reglerna
kunna isägas bygga på helt motsatta principer. Enligt rangordningsregeln
få namnen på en valsedel endast tagas i betraktande i den ordning de äro
uppförda å sedeln; ett lägre stående namn kan således icke tillgodogöra
sig ens någon del av valsedelns röstvärde, innan de högre stående namnen
vunnit placering. Rangordningen är med andra ord absolut. Enligt reduktionsregeln
är däremot ordningen mellan namnen likgiltig; samtliga namn
1 Betänkandet är undertecknat av f. d. ledamoten av första kammaren landshövdingen
K. J. Olsson, ledamoten av första kammaren borgarrådet J. Bergvall, lagmannen
C. O. Engqvist, ledamoten av andra kammaren professorn E. Håstad, ledamoten av andra
kammaren folkskolläraren G. Skoglund och ledamoten av första kammaren professorn
S. Wahlund.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
7
på en valsedel få vid sammanräkningarna tillgodogöra sig ett lika röstvärde.
Det är detta förhållande som måste väcka gensaga. Man kan nämligen
våga antagandet, att väljarna uppgöra sina valsedlar under den förutsättningen,
att namnen företrädesvis skola väljas i den ordning i vilken
de upptagits på valsedeln. Erfarenheterna från den tid, då rangordningsoch
reduktionsmetoden även tillämpades för bl. a. andrakammar- och landstingsvalen,
bekräfta också riktigheten av detta antagande. Att få väljarna
att uppgöra sina valsedlar under hänsynstagande till dessa båda motstridiga
principer är givetvis ogörligt, i synnerhet som det ofta icke är möjligt
att på förhand bedöma i vilka fall den ena eller den andra regeln kommer
att tillämpas.
Den mest påtalade svagheten hos rangordnings- och reduktionsmetoden
ligger — framhåller utredningen — däri, att faran för s. k. dekapitering
är betydande. Med dekapitering avses en sådan valmanöver, som medvetet
eller omedvetet förhindrar invalet av ett partis främsta kandidater. Minoritetsgrupper
inom partierna kunna genom strykningar av de främsta och
därför mest omstridda namnen eller genom att framföra valsedlar, som
blott upptaga ett eller några enstaka på huvudlistan sämre placerade namn,
åstadkomma att rangordningen spränges. Liknande förhållanden med ofta
alldeles oberäkneliga valutslag kunna — till följd av enstaka strykningar
på valsedlarna — lätteligen uppkomma i de fall, då rangordningen brytes
i ett tidigt skede och ett flertal platser finnas att fördela. Denna risk för
dekapitering måste därför betraktas som en mycket allvarlig anmärkning
mot den gällande sammanräkningsmetoden. Utredningen påvisar även
andra, ehuru mindre betydande olägenheter, som äro förbundna med det
nuvarande systemet, och uttalar sammanfattningsvis:
»De anmärkningar, som under årens lopp ha framförts i fråga om rangordnings-
och reduktion smet o d ens sätt att verka, ha i allmänhet varit föranledda
av de ofta slumpartade resultat, som erhöllos i samband med metodens
tidigare användning vid andrakammar- och landstingsvalen. Däremot
har mera sällan någon kritik riktats mot verkningarna av metoden inom
dess nuvarande tillämpningsområde. Detta torde sammanhänga med att vid
såväl valen inom landsting in. in. som vid riksdagens utskottsval i den
mån dessa val över huvud taget förrättats enligt proportionell metod —
sammanhållningen inom de olika partigrupperna i allmänhet varit så stor,
att samtliga platser kunnat besättas i kraft av absolut rangordning. Några
olägenheter av metoden ha därför knappast kunnat uppmärksammas.
Skulle det emellertid i något fall uppstå betydande oenighet inom ett parti
vad beträffar kandidatnamnens ordnande på valsedeln, kunna lätt bristerna
i metoden framträda. Särskilt synes det härvid vara svårt att undvika risk
för s. k. dekapitering.»
Utredningen har undersökt de olika metoder, som skulle kunna tänkas
ersätta den nu gällande. Man har därvid sökt finna eu sa enkel metod som
8
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
möjligt. Den d’Hondt-Phragménska fördelningsregeln, som gäller vid riksdags-
och kommunalval, bär sålunda ansetts olämplig på grund av att den
kan medföra svåra och tidsödande sammanräkningar med risk för misstag.
Eftersom den största olägenheten med det nuvarande systemet enligt utredningens
åsikt är att detta är uppbyggt efter två motsatta principer, bör
det vid reformering av valsystemet enligt utredningens mening vara en riktlinje,
att denna dualism upphäves eller åtminstone väsentligt reduceras
till sin betydelse.
Utredningen anför vidare, att felaktigheterna i metoden för de ifrågavarande
valen framträda först när rangordningen spränges och man blir
tvungen att övergå till en fördelning i enlighet med reduktionsregeln. Av
denna anledning synes det utredningen klart, att rangordningen bör på
något sätt utsträckas. De vid olika slags val vunna praktiska erfarenheter na
ha också visat, att väljarna vid uppgörandet av sina valsedlar i allmänhet
utgå från den förutsättningen, att ordningen mellan namnen skall vara
åtminstone i viss mån avgörande.
Bland de allmänna krav som enligt utredningens uppfattning måste
ställas på en godtagbar sammamräkningsmetod är vidare att den såvitt
möjligt icke skall giva rum för slumpmässigt valutslag eller locka till taktiska
valmanipulationer. Med utgångspunkt från dessa allmänna riktlinjer
för en reform diskuterar utredningen i det följande olika tänkbara metoder
och kommer fram till fem olika sammanräkningsprinciper, av utredningen
benämnda 1) relativ rangordning med rörligt streck, 2) enkel absolut rangordning,
3) absolut rangordning kombinerad med relativ rangordning med
rörligt streck, 4) fördelning efter förminskad valkvot (Droops metod) jämte
såsom andrahandsförfarande relativ rangordning med rörligt streck samt
5) begagnande av fraktionsbeteckningar samt fördelning efter relativ rangordning
med fast streck.
Den närmare innebörden av var och en av dessa metoder diskuteras utförligt
i betänkandet (s. 25—49), till vilket utskottet får hänvisa.
Som slutsats rörande undersökningarna av de fem metodernas verkningssätt
och konstruktion fastslår utredningen, att envar av dessa metoder
har ej obetydliga företräden framför det gällande systemet. Efter ingående
jämförelser mellan de olika metoderna kommer utredningen till det resultatet,
att metoden med enkel absolut rangordning är att föredraga. Principen
om absolut rangordning ligger redan nu till grund för platstillsättningen
vid de ifrågavarande valen såvitt angår förstahandsförfarandet. Ett
accepterande av metoden med enkel absolut rangordning innebär alltså
endast den ändringen i rådande förhållanden att samma princip utsträckes
till att gälla samtliga fördelningsfall. Utredningen förordar därför, att den
gällande rangordnings- och reduktionsmetoden skall ersättas med enkel
absolut rangordningsmetod (imetod 2). Denna metod innebär följande:
Liksom hittills skola avgivna valsedlar, vilka befunnits giltiga, först ordnas
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
9
i grupper efter sin partibeteckning, varefter i den mån det erfordras ordningen
mellan namnen inom varje grupp bestämmes genom särskilda sammanräkningar.
Den absoluta rangordningen kommer därvid till uttryck
genom att varje valsedel — i olikhet med vad enligt reduktionsregeln är
fallet -— varje gång gäller endast för ett namn, nämligen det som står först
på sedeln, eller, sedan ett eller flera av de på sedeln upptagna namnen
placerats, det som därefter står främst. Så länge valsedel gäller för sitt
första namn räknas den som en röst. Valsedel gällande för sitt andra namn
räknas som en halv röst, valsedel gällande för sitt tredje namn som en tredjedels
röst o. s. v. efter samma grund. Vid varje sammanräkning kommer det
namn närmast i ordningen som erhållit högsta rösttalet.
Utredningen föreslår att den förordade metoden upptages i en ny lag
om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige
in. m. och att 1930 års lag upphäves. Rörande lagförslaget yttrar utredningen,
att enär det utan vidare torde stå klart att vid protokollering av sammanräkningen
rösttal och röstvärden böra angivas i sådan omfattning att
en tydlig bild av förfarandet erhålles, särskild bestämmelse om protokolls
innehåll, motsvarande den som finnes i 1930 års lag, ansetts icke erforderlig.
I förslaget har den nya sammanräkningsmetoden intagits i 4 §. Övriga
paragrafer ha oförändrade överförts från 1930 års lag bortsett från att i
regeln om lagens tillämpningsområde i 1 § gjorts en jämkning till följd
av att kommunalstämma, municipalstämma och allmän rådstuga numera
avskaffats.
I ett särskilt yttrande har ledamoten av utredningen herr Håstad uttalat,
att ett fakultativt system med fraktionsbeteckning skulle undanröja vissa
risker för bristande proportionell rättvisa, som äro förknippade med den
av utredningen förordade metoden. Herr Håstad förklarar emellertid, att
han, då han hyser den uppfattningen att den av utredningen föreslagna
metoden i praktiken torde kunna fungera på ett nöjaktigt sätt och då densamma
erbjuder den största enkelheten, anslutit sig till utredningens förslag.
Remissbehandlingen. Utredningens förslag har för yttrande remitterats
till nära hundratalet myndigheter, organ och sammanslutningar. Alla
remissinstanser utom en — Svenska stadsförbundet — ha klart tillstyrkt
införandet av den föreslagna nya sammanräkningsmetoden eller lämnat
förslaget härutinnan utan erinran. I stadsförbundets yttrande anföres, att
den i betänkandet föreslagna metoden med enkel absolut rangordning enligt
förbundets mening innebär förbättringar i jämförelse med gällande
system för platsfördelningen inom partigrupp vid proportionella val inom
kommunala representationer, varför förbundet närmast skulle vilja förorda
denna metod. Förbundet anser sig å andra sidan icke kunna bortse
från att även denna metod synes ha sina svagheter. Utan att uttala någon
bestämd mening angående möjligheterna alt också komma till rätta med
10
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
dessa svagheter ifrågasätter stadsförbundet fördenskull, om icke förevarande
spörsmål bör bli föremål för ny prövning, innan ställning tages till
utredningens törslag. Vid yttrandet har fogats en inom förbundets kansli
utarbetad promemoria, vari ytterligare en fördelningsmetod skisserats.
Propositionen. Föredragande departementschefen har anslutit sig till
utredningens val av metoden med enkel absolut rangordning och om denna
uttalat: »Den eliminerar helt risken för dekapitering. I fråga om möjligheten
att företaga lönande uppdelningsmanövrer har konstaterats att metoden,
liksom även ett par av de andra prövade metoderna, väl icke innefattar
en absolut garanti däremot i alla lägen. Möjligheten torde emellertid
kunna betecknas som mera teoretisk. Den förefinnes endast i vissa
speciella fall och för att kunna begagna den fordras f. ö. vetskap om motsidans
avsikter och kännedom om de skilda gruppernas exakta styrkeförhållande
och ordningsföljden mellan namnen. Slutligen är den enkla
absoluta rangordningen överlägsen de andra metoderna i konstruktivt avseende
och lätt att tillämpa.» Beträffande den av Svenska stadsförbundet
skisserade metoden säger departementschefen, att den enligt vad en undersökning
givit vid handen visserligen synes avhjälpa några av de brister,
som den enkla absoluta rangordningen åtminstone teoretiskt är behäftad
med. Den har emellertid andra fel, som kunna medföra en oriktig valutgång,
och den måste betecknas såsom alltför invecklad och svår att tilllämpa
för att kunna ifrågakomma vid valen inom de kommunala representationerna.
På en punkt förordar departementschefen ändring av 1930 års lag utöver
vad utredningen föreslagit. I 3 § uppställas vissa krav på hur en
valsedel skall vara beskaffad. Rndast beträffande det krav, som går ut på
att sedlarna skola vara enkla och slutna, är uttryckligen utsagt att ett åsidosättande
därav medför att sedeln är ogiltig. Uppenbarligen måste emellertid
detsamma gälla i fråga om bestämmelsen att sedlarna skola vara försedda
med partibeteckning men i övrigt omärkta. Så är förhållandet beträffande
motsvarande bestämmelse i lagen om val till riksdagen och kommunala
vallagen. Departementschefen förordar därför, att 3 § omarbetas
så, att detta klart framgår.
Utskottet. Utskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 5 vid 1950 års riksdag att det visat sig, att tillämpningen av 1930 års
lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma
m. m. kunde medföra olägenheter, då det gällde att enligt rangordningsoch
reduktionsregeln fördela platser inom grupp med samma partibeteckning.
Fördenskull ansåg utskottet det nödvändigt, att gällande regler reformerades.
Folkomröstnings- och valsättsutredningens betänkande kommer
utskottet att vidhålla denna uppfattning. Då det med skäl torde kunna antagas,
att väljarna uppgöra sina valsedlar under den förutsättningen, att
namnen företrädesvis skola väljas i den ordning, i vilken de upptagits å
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
11
valsedeln, är det befogat att utsträcka rangordningsprincipens tillämpning.
Mot den av utredningen förordade och av Kungl. Maj:t i propositionen
föreslagna metoden kan visserligen, såsom i det föregående framhållits, invändas,
att den i vissa, om än sällan uppkommande lägen kan leda till
resultat, som strida mot proportionell rättvisa. Då det visat sig, att avsevärt
mera invecklade regler skulle erfordras för att undanröja riskerna
för sådan bristande rättvisa, har utskottet vägt fördelarna av att den i
propositionen föreslagna metoden är lättillämplig mot nackdelarna av att
samma metod i vissa lägen kan medföra mindre god proportionalitet. Därvidlag
har utskottet ansett det avgörande böra vara, att sådana regler
skapas, som utan anlitande av måhända svårtillgänglig expertis kunna tilllämpas
i de väljande, kommunala församlingar, som avses med lagförslaget.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen måtte antaga det i föreliggande proposition,
nr 81, framlagda förslaget till lag om proportionellt valsätt
vid val inom landsting, kommunalfullmäktige in. in.
Stockholm den 10 mars 1955
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Elmgren, Englund, Hällgren, Damström,
Weiland, Herlitz*, Fritiof Karlsson, Erik Olsson och Olsén*; samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Håstad*, Spångberg, Jonsson i
Haverö, Olsson i Mora*, Larsson i Julita, Hammar, Larsson i Hedenäset och
Andersson i Linköping.
* Ej närvarande vid justeringen.
Särskilt yttrande
av herr Håstad:
Såsom jag framhållit i ett särskilt yttrande i 1950 års folkomröstningsoch
valsättsutrednings ovan refererade betänkande har jag kunnat acceptera
det nu av utskottet tillstyrkta förslaget till valmetod därför att denna
är enkel och sannolikt i det praktiska livet kommer att ge nöjaktiga resultat.
Ä andra sidan bör riksdagen när den nu medverkar till en ny
metod ha klart för sig att denna i vissa lägen kan leda till resultat, som
svårligen kunna godtagas som proportionella. Ex. 15 i betänkandet (s. 31)
åskådliggör detta:
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
ABC
_B_D
29 15 56
Om tre platser skola tillsättas väljas enligt den nya metoden C, A och
B, trots att listan CD har mer än hälften av rösterna. Det är fara värt att
vetskapen om metodens gynnsamma verkningar för på visst sätt kombinerade
smågrupper skall fresta en partiminoritet att genom uppdelning söka
tillskansa sig något mandat mer än som denna enligt alla proportionalistiska
grundsatser är berättigad till.
Då andra tänkbara enkla metoder också kunna göras till föremål för
invändningar har jag kommit till den slutsatsen att den nu föreslagna metodens
svagheter väga mindre tungt än de fördelar, som denna erbjuder
med hänsyn till enkelhet.