Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

1

Nr 9

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda hemställan om anslag till Odlings- och
byggnadshjälp åt innehavare av vissa kronolägenheter
in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Till Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av vissa kronolägenheter
in. m. har för innevarande budgetår anvisats ett belopp av 3 300 000 kronor.
Av detta belopp har 1 500 000 kronor ställts till lantbruksstyrelsens och
1 800 000 kronor till domänstyrelsens förfogande.

I årets statsverksproposition (IX ht p. 137, s. 238—240) har Kungl. Maj :t
föreslagit riksdagen att till ändamålet för budgetåret 1955/56 anvisa ett
oförändrat förslagsanslag av 3 300 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet behandlat två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen 1:376 av herr Olsson,
Erik, m. fl., och II: 252 av herr Lindström m. fl., vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta uppdraga åt Kungl. Maj :t att verkställa en snabbutredning
om på vad sätt den påbörjade upprustningen av de norrländska
fjällägenheterna kan påskyndas och fullföljas och att förelägga 1956 års
riksdag de förslag utredningen kan föranleda.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna torde utskottet få hänvisa
till dessa.

över motionerna har yttranden inhämtats från lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen
och 1948 års kronolägenhetsutredning.

Lantbruksstyrelsen och domänstyrelsen har i sina anslagsäskanden hemställt,
att anslaget för nästa budgetår skall upptagas med oförändrat belopp
av (1 500 000 + 1 800 000 =) 3 300 000 kronor. Av det utav lantbruksstyrelsen
äskade beloppet avses 79 000 kronor till avträdesersättningar, flyttningsbidrag
och jämförliga utgifter. Domänstyrelsen har för samma ändamål
beräknat 300 000 kronor.

Till stöd för sin framställning har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak
följande.

Lantbruksnämnderna har beräknat medelsbehovet för innevarande och
nästa budgetår till sammanlagt 3 796 000 kronor. Då för innevarande budgetår
anvisats 1 500 000 kronor, skulle det sålunda finnas ett medelsbehov
för nästa budgetår av 2 296 000 kronor.

I sina anslagsäskanden för innevarande och nästföregående budgetår har
lantbruksstyrelsen framhållit angelägenheten av att de lägenheter, som överförts
eller beräknas komma att överföras till norrländska fjällägenheter,
iståndsättes inom en snar framtid. Såsom styrelsen i sina anslagsäskanden

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. AV 9

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

för innevarande budgetår anfört, torde det totala antalet lägenheter, som
överförts eller beräknas komma att överföras till norrländska fjällägenheter,
icke komma att bli mer än sammanlagt omkring 140 mot tidigare preliminärt
beräknade cirka 300. Medelsbehovet under budgetåret 1955/56 för
iordningställande av norrländska fjällägenheter har av nämnderna beräknats
till inalles 815 000 kronor. Sammanlagt närmare 200 lägenheter har av
nämnderna beräknats komma att kvarbli enligt äldre upplåtelsekontrakt. Å
en stor del av dessa sistnämnda lägenheter är byggnaderna så dåliga, att
snar hjälp från det allmännas sida är erforderlig för deras nödtorftiga
iståndsättande. Härvidlag kan komma i fråga s. k. byggnadshjälp enligt
bestämmelserna i kungörelsen 1950: 339. Denna byggnadshjälp, som är särskilt
påkallad inom Norrbottens län, har för budgetåret 1955/56 beräknats
draga en kostnad av tillhopa 920 000 kronor. Med hänsyn till alltjämt rådande
höga byggnadskostnader torde emellertid en viss återhållsamhet böra
iakttagas med igångsättande av i varje fall mera omfattande byggnadsarbeten
i fråga om både norrländska fjällägenheter och lägenheter, vartill nyssberörda
s. k. byggnadshjälp skall utgå. Jämväl vissa andra omständigheter,
såsom svårighet att anskaffa byggnadskunnigt folk i erforderlig omfattning,
synes kunna medföra, att medelsbehovet för åsyftade byggnadsändamål blir
mindre än nämnderna beräknat. Lantbruksstyrelsen har därför begränsat
sin framställning till att gälla oförändrad medelsanvisning.

Departementschefen har anfört följande.

»Mot styrelsernas anslagsberäkningar för nästa budgetår har jag icke något
att erinra. Medelsanvisningen torde sålunda böra ske med oförändrade
belopp av 1 500 000 kronor till lantbruksstyrelsen och 1 800 000 kronor till
domänstyrelsen. I likhet med vad nu gäller torde det få ankomma på Kungl.
Maj :t att sedermera fastställa ram för verksamheten ävensom att vid behov
medgiva höjning av denna.»

Lantbruksstyrelsen har i sitt den 12 februari 1955 dagtecknade yttrande
över motionerna redogjort för den verksamhet, som hittills bedrivits för
iståndsättning av de i motionerna avsedda lägenheterna. För att belysa verksamhetens
omfattning och det nuvarande läget har lantbruksstyrelsen i yttrandet
redovisat visst från lantbruksnämnderna genom snabbremiss införskaffat
utredningsmaterial. Styrelsen har vidare förklarat sig beredd att
iöretaga den ytterligare utredning, som erfordras för ställningstagande till
förevarande frågor, och att framlägga förslag till åtgärder i samband med
avgivandet av sina anslagsäskanden för budgetåret 1956/57. I lantbruksstyrelsens
yttrande anföres sålunda följande.

I motionerna har närmast berörts förhållandena vid de s. k. jämtländska
arrendelägenheterna å renbetesfjällen, men framställningen torde avse även
de lägenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län, som
i likhet med de jämtländska arrendelägenheterna står under lantbruksorganisationens
förvaltning.

Lägenheterna i Jämtland och lägenheterna i Väster- och Norrbottens lappmarker
har olika ursprung. De jämtländska arrendelägenheterna har tidigare
utgjort delar av i enskild ägo varande fjällhemman, som av kronan
under åren 1888—1943 inköpts för utvidgning av renbetesfjällen, därvid inägojordarna
som regel utarrenderats till de tidigare hemmansägarna eller

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

3

deras avkomlingar. Lägenheterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och
Norrbottens län utgöres med få undantag av fjällägenheter, upplåtna jämlikt
bestämmelserna i kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 109). Därjämte förekommer
här även ett fåtal s. k. skogstorp och odlingslägenheter. Gemensamt
lör samtliga har varit, att de varit genom kontrakt upplåtna med optionsrätt
för arvinge. Den kontraktsenliga upplåtelsetiden har i regel varit i fråga
om de jämtländska arrendelägenheterna 20 år och beträffande fjällägenheterna
50 år. Innehavarna av de jämtländska arrendelägenheterna har icke
erlagt kontanta arrenden men har varit ålagda viss byggnadsskyldighet.
Fjällägenhetsinnehavarna i Västerbotten och Norrbotten har haft att erlägga
ett mindre årsarrende på i allmänhet mellan 5 och 15 kronor men har icke
haft någon byggnads- eller odlingsskyldighet. Till samtliga de lägenheter,
varom här är fråga, hör betydande naturaförmåner, nämligen dels fritt bete
för kreaturen å särskilt angivna områden å kronomark samt i viss omfattning
rätt till jakt och fiske utan kostnad, dels ock fritt husbehovsvirke till
byggnader och stängsel in. m. samt till vedbrand. Vidare kunde kontanta bidrag
i viss utsträckning lämnas enligt de äldre bestämmelserna. Sålunda
kunde innehavare av fjällägenhet tillerkännas dels byggnadshjälp upp till
500 kronor per lägenhet och dels förbättringsbidrag för bostadsbyggnaden
med högst 3 000 kronor ävensom bidrag med högst 1 000 kronor för anordnande
av ledningar och förbättring av vattentäkt. — Skatt och annan
allmän tunga för lägenheterna fick innehavarna tidigare intill den 1 juli
1947 själva betala. Innehavarna av skogstorp och odlingslägenheter blev
dock från 1932 befriade från skyldighet att ansvara för å lägenheten belöpande
skatt.

Byggnaderna å lägenheterna har i stor utsträckning varit efter nutida bedömningsgrunder
undermåliga redan vid uppförandet och har i många fall
genom eftersatt underhåll alltmer försämrats. Det må nämnas att det, då
egnahemsorganisationen år 1947 övertog förvaltningen av lägenheterna, förekom,
att lägenhetsinnehavare med familj bodde i en genom vägg av enklaste
slag avskärmad del av ladugården, i en stuga om kammare och kök etc.

Efter utredning av dåvarande generaldirektören Lennart Berglöf beslöt
1947 års riksdag, att lägenheterna skulle från och med den 1 juli 1947 överföras
till egnahemsorganisationens förvaltning och att en inventering av
dem skulle verkställas som underlag för avgörande av deras framtida disposition.
De lägenheter, som prövades böra bestå för framtiden, skulle efter
medgivande av Kungl. Maj :t i varje enskilt fall kunna överföras till s. k.
norrländska fjällägenheter, en ny upplåtelseform, innebärande bl. a. att
byggnadsskyldigheten komme att åvila kronan. Av de övriga lägenheterna
borde en del utan dröjsmål nedläggas, och på de återstående skulle begränsade
investeringar göras så att de kunde nyttjas ytterligare någon tid, detta
med tanke på att de befintliga arrendatorerna skulle kunna bo kvar under
något så när drägliga förhållanden.

Utredningsmannen hade till grund för nyssnämnda riksdagsbeslut uppskattat
kostnaderna för lägenheternas iordningställande vid deras överföring
till norrländska fjällägenheter till i medeltal 8 000 kronor för varje lägenhet.

Den anbefallda inventeringen utfördes så snabbt personalresurserna medgav
under åren 1947—1952. Redan vid denna framgick, all kostnaderna
högst väsentligt komme atl överstiga de tidigare uppskattade. Delvis berodde
detta på ökade kostnader för material och arbetskraft. Den främsta anledningen
var dock alt behovet av nybyggnads- och förbättringsåtgärder tidigare
uppskattats alldeles för lågt.

År 1950 fattade riksdagen beslut om ändrade bestämmelser beträffande

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

åtgärder å sådana lägenheter, som icke bleve omförda till norrländska fjälllägenheter.
Den väsentliga nyheten var, att innehavare av sådana lägenheter
kunde tillerkännas s. k. byggnadslijälp upp till 80 och i vissa fall 90 procent
av kostnaderna för att iordningställa byggnaderna å lägenheten.

År 1951 framlade lantbruksstyrelsen i sina anslagsäskanden en flerårsplan
för upprustningen. Däri beräknades uppskattningsvis, att cirka 300
lägenheter skulle överföras till norrländska fjällägenheter och att kostnaderna
härför skulle komma att uppgå till cirka 7,5 miljoner kronor, d. v. s.
25 000 kronor per lägenhet. Det erforderliga anslagsbeloppet föreslogs bli
fördelat på fem år.

Därefter har läget ånyo förändrats bl. a. dels genom att den år 1952 slutförda
inventeringen och erfarenheterna från den påbörjade byggnadsverksamheten
visat, att kostnaderna även 1951 varit uppskattade i underkant,
dels genom att arbets- och materialpriserna fortlöpande stigit. Särskilt framträder
detta vid enstaka byggnadsprojekt i så avlägsna trakter, varom här
är fråga.

Under de fyra första budgetåren 1948/49—1951/52 anslogs tillsammans
1 050 000 kronor, d. v. s. i genomsnitt 262 500 kronor per budgetår, till
lantbruksorganisationen för hithörande ändamål. Sedan kostnaderna för
nödvändiga reparationer, för avträdesersättningar och flyttningsbidrag vid
nedläggande av lägenheter m. m. avräknats, återstod medel till ny- eller
ombyggnad endast av några få lägenheter per år.

Från och med budgetåret 1952/53 har anslaget för hithörande ändamål
utgjort 1 500 000 kronor per budgetår. Därmed har en mer betydande verksamhet
för upprustning av lägenheterna kunnat igångsättas, och de anslagna
medlen har även utnyttjats till fullo.

För att belysa verksamhetens omfattning och det nuvarande läget har
lantbruksstyrelsen genom snabbremiss från lantbruksnämnderna införskaffat
visst utredningsmaterial, som i sammanfattning visar följande.

Totala antalet lägenheter utgjorde år 1948, då lantbruksorganisationen
övertog förvaltningen, 473, därav 152 jämtländska arrendelägenheter och
321 fjällägenheter in. in. ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens
län. Av sagda lägenheter har 90 nedlagts, varvid ägovidden i en del fall
tillförts andra lägenheter som utvidgning. Nedläggning har förekommit endast,
då lägenhetsinnehavarna varit införstådda därmed, och i förekommande
fall har avträdesersättningar och flyttningsbidrag lämnats. Kostnader
härför har under de senaste åren tillsammans uppgått till cirka 167 000
kronor. Ytterligare 35 å 40 lägenheter torde komma att försvinna genom
sammanslagning eller nedläggning, i en del fall som följd av sjöregleringar.
— På senare tid har vidare frågan blivit aktuell, huruvida vissa lägenheter
skall få försäljas. I två fall har Kungl. Maj :t nyligen medgivit försäljning,
och ett tjugotal andra lägenhetsinnehavare har begärt att få friköpa sina
lägenheter.

Vad kvarstående lägenheter beträffar har lantbruksnämnderna i första
hand fått inrikta sina insatser på sådana fall, där familjer med barn bott
under mer eller mindre hälsovådliga förhållanden, och vidare sådana där
ekonomibyggnaderna var särskilt undermåliga. Därvid har givetvis beaktats,
att överföring till norrländska fjällägenheter och genomgripande förbättringsåtgärder
företagits beträffande lägenheter, som prövats böra bibehållas
på längre sikt, medan investeringarna å övriga begränsats till vad som är
nödvändigt för nyttjandet under en begränsad tid.

Hittills har 17 norrländska fjällägenheter helt färdigställts, och arbetena
pågår och är till cirka 75 procent utförda å 37 andra sådana lägenheter. Kostnaderna
för dessa 54 lägenheter uppgår till cirka 2,7 miljoner kronor. Vidare

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

5

liar av tillgängliga medel cirka 0,3 miljoner kronor avsatts för beslutade
arbeten, varigenom ytterligare 8 norrländska fjällägenheter skulle färdigställas.
_

Byggnadshjälp har av lantbruksnämnderna beslutats till åtgärder a 112
lägenheter till ett belopp av sammanlagt cirka 1,3 miljoner kronor. De ifrågavarande
åtgärderna har helt utförts å 53 lägenheter, till viss del å 39 lägenheter
och ännu icke påbörjats å övriga 20 lägenheter.

Slutligen bör nämnas, att medel ur det s. k. kolonisationsanslaget i viss
mån användes till anläggningar in. in. för gemensamt bruk lör tlera lägenheter,
t. ex. för elektrifiering, vattenledningar och i vissa fall för husbehovssågar,
genom vilka byggnadsvirke kan framställas till förmånligt pris. Till
sådana gemensamma anläggningar har använts cirka 164 000 kronor.

Vad beträffar de lägenheter, som ännu icke varit föremål för någon ovan
redovisad åtgärd, står frågan om deras framtida disposition ännu öppen.
Lantbruksnämnderna har preliminärt beräknat att 78 av dem skulle komma
att föreslås att bli överförda till norrländska fjällägenheter.

Kostnaderna för iordningställande av de 54 norrländska fjällägenheter,
som färdigställts eller är under arbete, har visat sig uppgå till i medeltal
cirka 50 000 kronor per lägenhet, och för de övriga 8 sådana lägenheter, till
vilka medel avsatts, skulle kostnaderna enligt de aktuella kostnadskalkylerna
uppgå till cirka 37 000 kronor per lägenhet.

Det torde vara anledning att antaga, att de först iordningställda norrländska
fjällägenheterna utgjort ett urval med hänsyn till nödlägen och
därför haft sämre byggnader och krävt mer genomgripande upprustning än
genomsnittet för de lägenheter, som skall bibehållas. Det synes emellertid
vara realistiskt att för de lägenheter, som i fortsättningen överföres till norrländska
fjällägenheter, räkna med byggnadskostnader, som icke ligger lägre
än för de nyssnämnda åtta lägenheter, som nu närmast är avsedda att iordningställas.

I de 112 fall, där byggnadshjälp hittills beviljats, har denna utgått med i
regel 80 procent av de beräknade byggnadskostnaderna och uppgått i medeltal
till ungefär 11 700 kronor per lägenhet. Byggnadshjälpen, som varierat
starkt mellan olika lägenheter, har i många fall endast avsett mindre omfattande
ombyggnader och reparationer, men i en del fall uppgått till omkring
25 000 kronor.

Det torde icke vara osannolikt att byggnadshjälpen för återstående lägenheter
kommer att draga högre genomsnittsbelopp än det nyss nämnda.

Lantbruksstyrelsen är emellertid icke beredd att utan närmare utredning,
som kräver genomgång av det hos lantbruksnämnderna befintliga materialet,
beräkna "tidsåtgång och kostnader för upprustning av de berörda lägenheterna.
Det är dock tydligt, att kostnaderna blir högre än som för några år
sedan kunde beräknas.

Lantbruksstyrelsen anser det liksom motionärerna angeläget, att upprustningen
av lägenheterna fortsättes i tillfredsställande snabb takt. Mot bakgrunden
av det anförda är det för ändamålet nödvändigt, att verksamheten
erhåller ökade resurser.

Styrelsen måste understryka, att förvaltningen och upprustningen av dessa
avlägsna lägenheter kräver stora arbetsinsatser från lantbruksnämnderna
och att lantbruksnämndernas personalresurser är så begränsade att byggnadsverksamheten
inom den nu gällande kostnadsramen endast med stora
svårigheter kan fullföljas. En forcering förutsätter ofrånkomligt att ytterligare
personal avdelas för ändamålet, vilket dock utan ökning av personal -

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

staben torde kunna ske om en del av sakanslaget får användas för administration
m. m. av byggnadsverksamheten. Vidare bör framhållas, att det
synes möjligt att i viss mån förenkla och förbilliga verksamheten. I sådant
syfte torde böra övervägas, att upprustningen ordnas så att den företrädesvis
utföres av lägenhetsinnehavarna själva med stöd i form av byggnadshjälp.

Styrelsen är beredd att företaga den ytterligare utredning, som erfordras
för ställningstagande till de berörda frågorna, och att framlägga förslag till
åtgärder i samband med avgivandet av sina anslagsäskanden för budgetåret
1956/57.

Domänstyrelsen har i sitt den 14 februari 1955 avgivna yttrande anfört i
huvudsak följande.

Jämlikt kungörelsen angående upplåtelse av norrländska fjällägenheter
m. in. den 20 juni 1947 må å renbetesfjällen i Jämtlands län samt å kronomark
ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län, då så finnes
påkallat med hänsyn till den allmänna samfärdseln eller eljest ur allmän
synpunkt, upplåtas norrländsk fjällägenhet. Bestämmelserna i författningen
överensstämmer i övrigt i allt väsentligt med bestämmelserna om kronotorp
i kungörelsen den 17 juni 1943 utom i så måtto, att beslut om upplåtande
av fjällägenhet meddelas av Konungen, att fjällägenhet står under lantbruksnämndens
vård och förvaltning, att upplåtelsen icke är förenad med arbetsskyldighet
på kronoskogarna samt att inlösen av lägenheten ej kan ske.

Genom att i motionerna ifrågasättes, att skogsinkomsterna från renbetesfjällcn
skulle användas för att åstadkomma forcerad upprustning av bvggnadsbeståndet
synes de i första hand avse de arrendelägenheter, som tillkommit
i Jämtlands län i slutet av 1800-talet genom att, vid då genomförda
inköp och expropriationer av hemman för utvidgning av renbetesfjällen,
till de förutvarande ägarna på arrende upplåtits byggnaderna och den odlade
jorden. Behovet av bostadsförbättringar torde dock få anses lika trängande
i fråga om de inom lappmarken ovan odlingsgränsen belägna lägenheterna.

Avkastningen av de jämtländska renbetesfjällens skogar ingår i statens
lappfond, vilken enligt givna bestämmelser skall användas till stöd för de
renskötande. lapparna. Anslag till byggnader på fjällägenheter synes icke
kunna beviljas med mindre att — om sådant eventuellt förekommer — arrendatorn
av en lägenhet är renskötande lapp.

Styrelsen anser sig böra framhålla, att riksdagens revisorer i § 22 av berättelsen
för år 1952 föreslagit överförande till domänfonden av skogsavkastningen
från renbetesfjällen. Sedermera har Kungl. Maj :t, med anledning
av riksdagens skrivelse nr 227/1953, genom brev den 30 juni 1954 uppdragit
åt domänstyrelsen att verkställa utredning angående förutsättningarna för
och konsekvenserna av den ifrågasatta organisationsförändringen samt att
til] Kungl. Maj :t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Utredning pågår för närvarande.

Genomföres den sålunda föreslagna överflyttningen torde icke heller då
några medel från skogsavkastningen kunna ställas till förfogande för upprustningen
av lägenheterna. Det är dessutom att märka, att endast en del av
skogstillgången på renbetesfjällen härrör från de inköpta och exproprierade
hemmanen och att icke alla inköp och exproprieringar följts av upplåtelse
av arrendelägenhet. Huru stor del av skogen som tillförts renbetestjällen
genom köp och expropriation torde numera knappast vara möjligt
att fastställa.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

7

För närvarande bestrides kostnaderna för byggnader på fjällägenheterna
av särskilt anslag på riksstaten, vilket vartdera av budgetåren 1953/54 och
1954/55 uppgått till 1 500 000 kronor. För 1955/56 är samma belopp föreslaget
i statsverkspropositionen. Styrelsen vill erinra om att den upprustning
av liknande lägenheter (kronolägenheter enligt kungörelsen den 2 juni 1950
nr 339), som handhas av domänstyrelsen, bekostas av medel från samma
riksstatsanslag. Anslaget till domänstyrelsen har för vart och ett av ovannämnda
budgetår uppgått till 1 800 000 kronor. Behovet av förbättringar
torde vara lika stort för dessa som för fjällägenheterna, varför, såvitt styrelsen
kan bedöma, upprustningen av de olika kategorierna torde böra ske
i ungefär samma takt. Därest snabbare upprustning av i motionen berörda
lägenheter, än vad nuvarande anslag medger, skulle anses av nöden påkallad,
synes det ökade medelsbehovet böra täckas genom ökning av sagda anslag.

I sitt den 11 februari 1955 dagteeknade yttrande har 19''i8 års kronolägenhetsutredning
anfört, att utredningen finner snabba och effektiva åtgärder
böra vidtagas för ett iståndsättande av de i motionerna åsyftade lägenheterna.
Det torde enligt utredningens mening icke vara behövligt att låta dessa
åtgärder fördröjas genom nya tidsödande undersökningar. Härom har utredningen
anfört följande.

Föreskrifter om statens medverkan till förbättring av byggnadsbeståndet
på fjällägenheter och liknande lägenheter ovan odlingsgränsen har meddelats
dels i kungörelse den 20 juni 1947 (nr 267; ändr. 337/1950) angående
upplåtelse av norrländska fjällägenheter, m. in. och dels, beträffande
andra ställen än som enligt samma kungörelse överförts till s. k. norrländska
fjällägenheter, i ett kungl. brev den 2 juni 1950 angående upplåtelsevillkoren
för kronotorp m. m. Vad som vid 1950 års riksdag — efter förslag
av kronolägenhetsutredningen — blivit bestämt i fråga om kronotorp
har genom dessa föreskrifter också gjorts tillämpligt på fjällägenheter. Verksamheten
för förbättring av fjällägenheter har emellertid även efter tillkomsten
av de nya bestämmelserna fått relativt ringa omfattning.

Enligt utredningens mening är detta beklagligt. Såsom framhållits i de
remitterade motionerna kan det ur såväl skogsbrukets som turismens synpunkter
föreligga ett intresse av att någon bebyggelse finnes i ifrågavarande
trakter av vårt land, och detta kan vara till fördel även i andra avseenden.
När nu en del invånare i dessa trakter är beredda att stanna här, trots den
isolering och de olägenheter som detta medför för dem, synes staten icke
böra undandraga dem det stöd till förbättring av lägenheterna som förutsatts
skola lämnas enligt nyssnämnda föreskrifter. Visserligen finnes inga
garantier för att även en kommande generation skall vilja bo kvar på lägenheterna,
men detta är en risk som måste tagas också då det gäller annan
bebyggelse. Även om det visar sig att en eller annan av lägenheterna framdeles
skulle komma att övergivas, håller sig dock den kapitalförstöring, som
detta skulle innebära, inom en mycket begränsad ram. Utredningen förutsätter
för övrigt, att det skall vara möjligt att, där det råder tveksamhet,
om eu lägenhet kommer att utnyttjas under en längre framtid, inskränka
förbättringsarbetena till del mest behövliga utan hinder av eljesl tillämpade
principer för den statliga bostadspolitiken.

Att det anses nödvändigt att i dagens läge ur
hålla tillbaka såväl statliga som privata investeringar, synes icke heller utgöra
tillräcklig grund för alt avvisa de blygsamma önskemål som kan framkomma
om förbättring i olika avseenden av förhållandena i de kapitalfatti -

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

ga delarna av Norrland. Det synes föreligga så mycket mindre skäl att ur
sistberörda synpunkt fördröja en upprustning av fjällägenheterna, som arbetet
härmed till stor del torde kunna utföras med anlitande av arbetskraft,
som finnes tillgänglig på platsen, utan att detta går ut över tillgodoseendet
av arbetskraftsbehoven för andra ändamål.

Utredningen vill tillägga att det här är fråga om att bättra levnadsförhållandena
för en i många avseenden åsidosatt kategori av vårt folk och
att det knappast synes försvarligt att — om över huvud taget åtgärder skall
komma till stånd — uppskjuta dessa ytterligare år från år och låta familjerna
vänta på att få bo i människovärdiga bostäder.

I detta sammanhang vill utredningen med tanke på såväl bär avsedda
som andra typer av lägenheter i Norrland beklaga, att icke åtgärder vidtagits
för nedbringande av byggnadskostnaderna i denna landsdel, vilken fråga
bl. a. diskuterats i ett av särskilda sakkunniga den 5 december 1949 avgivet
betänkande angående förbättring av bostadsförhållandena på vissa orter
med särskilt höga byggnadskostnader.

Under åberopande av det anförda får utredningen meddela, att utredningen
finner snabba och effektiva åtgärder böra vidtagas för ett iståndsättande
av de i motionerna åsyftade lägenheterna. Det borde icke vara behövligt att
låta dessa åtgärder fördröjas genom nya tidsödande undersökningar.

Utskottet. Utskottet har icke något att erinra mot den av Kungl. Maj:t
föreslagna medelsanvisningen under anslaget. För nästa budgetår torde sålunda
för ändamålet böra anvisas ett oförändrat belopp av 3 300 000 kronor,
varav 1 500 000 kronor till lantbruksstyrelsens och 1 800 000 kronor till domänstyrelsens
verksamhet.

I motionerna 1: 376 och II: 252 har föreslagits, att riksdagen måtte uppdraga
åt Kungl. Maj:t att verkställa en snabbutredning om på vad sätt den
påbörjade upprustningen av de norrländska fjällägenheterna kan påskyndas
och fullföljas och att förelägga 1956 års riksdag de förslag utredningen
kan föranleda. Utskottet har vid olika tillfällen under senare år tillstyrkt
motionsvis framställda yrkanden om ökad medelsanvisning under förevarande
anslag i syfte att få till stånd en utökad verksamhet för upprustning av,
bland andra, nyssnämnda lägenheter. Senast år 1952 uttalade utskottet sålunda,
att avgörande skäl förelåge för att upprustningen av ifrågavarande
lägenheter borde bedrivas i en snabbare takt än vad dittills varit fallet. Till
stöd för denna uppfattning talade icke minst beaktansvärda sociala motiv.
Utskottet åberopade även önskvärdheten av att för framtiden i någon
mån trygga tillgången på arbetskraft för skogsbrukets behov. I enlighet med
utskottets förslag höjde 1952 års riksdag det för lantbruksstyrelsens verksamhet
avsedda beloppet från 500 000 till 1 500 000 kronor. Även om denna
ökade medelsanvisning, såsom framgår av lantbruksstyrelsens yttrande,
medfört att en mer betydande verksamhet på området kunnat igångsättas
under de senaste åren, delar utskottet i likhet med remissinstanserna i princip
de av motionärerna framförda synpunkterna beträffande angelägenheten
utav att av framför allt nyss angivna skäl ytterligare påskynda den ifrågavarande
upprustningen. Utskottet vill emellertid understryka det i motionerna
berörda förhållandet att det även med hänsyn till den ökade turismen
måste anses vara ett allmänt intresse att någon bebyggelse finnes i ifrå -

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

9

gavarande trakter av vårt land. Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande utförligt
redogjort för omfattningen av verksamheten och det nuvarande läget
på området. Lantbruksstyrelsen har även framhållit, att styrelsen icke utan
närmare undersökning kunnat beräkna tidsåtgång och kostnader för upprustning
av de lägenheter, som ännu icke blivit iståndsatta. Styrelsen har
emellertid samtidigt förklarat sig beredd att företaga den ytterligare utredning,
som erfordras för ställningstagande till de berörda frågorna, och att
framlägga förslag till åtgärder i samband med avgivandet av sina anslagsäskanden
för budgetåi''et 1956/57. Härigenom kan, enligt utskottets mening,
syftet med de nu föreliggande motionerna förväntas bli tillgodosett. Utskottet
räknar därvid med att lantbruksstyrelsen kommer att framlägga förslag
angående den härför erforderliga ökningen av anslaget samt att under utredningen
all möjlig hänsyn skall tagas till vad i motionerna anförts i ämnet.
Vidare förutsättes att lantbruksstyrelsen bereder turismens och friluftslivets
organisationer tillfälle att framlägga sina synpunkter på kronolägenheternas
betydelse för turismen och friluftslivet i olika former samt överväger
i vilken mån önskemål från dessa håll i detta sammanhang kan tillmötesgås.
Slutligen vill utskottet framhålla att det i samband med utredningen
lämpligen synes böra övervägas, huruvida icke lantbruksnämnderna
inom ramen för de medel, som ställes till förfogande för ändamålet, i större
utsträckning än vad nu är fallet bör givas ökade möjligheter att självständigt
besluta i ärenden angående upprustning av de lägenheter, varom här är
fråga. En dylik decentralisering torde nämligen, enligt utskottets mening, i
väsentlig grad kunna bidraga till att effektivisera verksamheten på förevarande
område.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
till Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av
vissa kronolägenheter m. m. å riksstaten för budgetåret 1955
/56 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
3 300 000 kronor; samt

2) att motionerna I: 376 och II: 252 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

HJALMAR GUSTAFSON

2 Bihang till riksdagens protokoll 195''). 10 samt. Nr 9

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 9 år 1955

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren*, Anderberg, Lage Svedberg’,
Jon Jonsson, Bertil Andersson, Sundberg, Hansson, Eskilsson, Bror Nilsson
och Uno Olofsson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina,
Andersson i Hyssna, Antby*, Jonsson i Strömsund*, Agerberg*, Lindström,
Svensson i Vä och Nilsson i Lönsboda*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Lindström.

550641. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag