Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1955

1

Nr 5

Utlåtande med anledning av väckta motioner om ökad medelsanvisning
för budgetåret 195^/55 till fiskerilånefonden.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 80 av herr Hällgren m. fl. och II: 105 av herr Johansson
i öckerö m. fl. har yrkats, att riksdagen måtte på tilläggsstat för budgetåret
1954/55 till fiskerilånefonden anvisa ett investeringsanslag av

1 000 000 kronor.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för yrkandena, får utskottet
hänvisa till motionerna.

över motionerna har yttranden inhämtats från statskontoret, fiskeristyrelsen
med statens fiskeriförsök och Sveriges fiskares riksförbund.

Statskontoret har i sitt den 8 februari 1955 dagtecknade yttrande erinrat
om att de i förevarande motioner omförmälda synpunkterna överensstämmer
i det väsentliga med vad fiskeristyrelsen anfört i en den 10 januari 1955
till Kungl. Maj :t avlämnad framställning om höjning av det årliga utbetalningsmaximum
å 2 000 000 kronor, som gäller för fiskerilånefonden, ävensom
om ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor å tilläggsstat för budgetåret
1954/55. Över framställningen har statskontoret den 25 januari 1955
avgivit utlåtande och därvid bringat i erinran föredragande statsrådets uttalande
vid anmälan till innevarande års riksdag av medelsbehovet för fiskerilånefonden
(kapitalbudgeten, jordbruksdepartementet, s. 32). I betraktande
av detta uttalande och då den sedermera föreslagna investeringsavgiften
kunde antagas begränsa antalet låneansökningar avstyrkte statskontoret
fiskeristyrelsens förslag. Utöver vad sålunda anförts framhålles allenast, att
ett anvisande av medel å tilläggsstat blir utan betydelse, om icke samtidigt
jämkning sker av det sedan år 1949 gällande årliga utlåningsmaximum å

2 000 000 kronor.

I sitt den 7 februari 1955 dagtecknade yttrande har fiskeristyrelsen med
statens fiskeriförsök anfört i huvudsak följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 januari 1955 hemställde fiskeristyrelsen
på anförda skäl, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att dels å tillläggsstat
för innevarande budgetår till Fiskerilånefonden anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 000 kronor, dels medgiva att ett belopp av 3 000 000 kronor
skulle av Kungl. Maj:t få disponeras för utlämnande av lån från ifrågavarande
fond. Vid bifall till motionsyrkandena torde med hänsyn till att den
årliga sammanlagda utlåningsvolymen ur fiskerilånefonden f. n. är begränsad
till 2 000 000 kronor medgivande jämväl böra lämnas alt tills vidare från
och med budgetåret 1954/55 ett belopp av 3 000 000 kronor må av Kungl.
Maj :t årligen disponeras för lån från fiskerilånefonden.

Till belysande av det utomordentligt allvarliga läge, som uppkommit till
följd av att den totala årliga utlåningsvolymen ur fiskerilånefonden även
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 10 samt. AV 5

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1955

för budgetåret 1954/55 hållits vid den av 1949 års riksdag beslutade nivån
av 2 000 000 kronor och att kapitaltillskottet till fonden för samma budgetår
avpassats till att möta sagda årliga lånevolym samtidigt som enligt
beslut av 1953 års riksdag (JoU 1953: 10; rskr. 144) låneunderstöden ur fonden
höjts från tidigare 60 000 kronor till 120 000 kronor, åberopar fiskeristyrelsen
en låneansökning med tillhörande bilaga som i december 1954 till styrelsen
ingavs av den största låneförmedlaren, Göteborgs och Bohus läns landsting.
Av ansökningen framgår, att lån ur fiskerilånefonden hos landstinget
sökts till ett sammanlagt belopp av 4 073 958 kronor. Landstinget har emellertid
endast kunnat tillstyrka lån å sammanlagt 2 455 300 kronor eller till
något mer än hälften av de av de lånesökande önskade beloppen. Eftersom
det för innevarande budgetår för den totala utlåningen tillgängliga beloppet
enligt vad förut berörts uppgår till 2 000 000 kronor, så måste fiskeristyrelsen
reducera det redan av landstinget från 4 073 958 kronor till 2 455 300
kronor nedprutade beloppet till 1 283 800 kronor, eller till omkring hälften
av det av landstinget begärda lånebeloppet för 1954/55 års utlåning ur fiskerilånefonden.

Det anförda exemplet från den största låneförmedlarens verksamhetsområde
torde böra kompletteras med en översikt över utfallet i sin helhet av 1954/
55 års utlåning ur fiskerilånefonden, vilken framgår av denna sammanställning: -

Låneförmedlare

Stockholms läns och stads

Sammanlagt
sökt belopp

Beviljat

belopp

Reduktion
i %

hushållningssällskap

110 000

57 500

47,7

Uppsala läns hushålln.-skp

2 000

1 000

50,0

Södermanlands läns d:o

13 700

7 200

47,4

Östergötlands läns d:o

16 000

8 400

47,5

Jönköpings läns d:o

5 000

2 600

48,0

Kalmar läns norra d:o

273 500

143 000

47,7

Kalmar läns södra d:o

156 000

81 600

47,7

Gotlands läns d:o

38 700

20 200

47,8

Blekinge läns d:o

219 500

114 800

47,7

Kristianstads läns d:o

134 000

70 100

47,7

Malmöhus läns d:o

47 000

24 600

47,7

Hallands läns d:o

93 000

48 600

47,7

Göteborgs och Bohus läns landst.

2 455 300

1 283 800

47,7

Värmlands läns hushålln.-skp

7 500

3 900

48,0

Västmanlands läns d:o

10 000

5 200

48,0

Gävleborgs läns d:o

58 700

30 700

47,7

Västernorrlands läns d:o

40 100

21 000

47,6

Västerbottens läns d:o

34 680

18 100

47,8

Norrbottens läns d:o

110 300

57 700

47,7

Summa kronor

3 824 980

2 000 000 Medeltal 47,7

Fiskeristyrelsen framhåller vidare, att höjningen av fiskerilånens belopp
från högst 60 000 kronor till högst 120 000 kronor medfört att vissa fiskare
räknat med att i mindre utsträckning än tidigare behöva anlita krediter av
affärs- eller sparbanker för finansiering av kostnaderna för inköp eller förbättring
av fiskebåtar och utrustning i övrigt. Sedan det till följd av den
otillräckliga medelstillgången för fiskerilån visat sig att denna beräkning ej
hållit streck måste dessa fiskare söka större krediter hos bankerna, som då
till följd av åtstramningen på kreditmarknaden icke kunnat tillgodose härigenom
uppkomna, högst legitima kreditanspråk. Det besvärliga läge vari eu

Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1955

3

del fiskare sålunda råkat accentueras ytterligare av att här ifrågavarande investeringar
torde komma att beläggas med investeringsavgift.

Slutligen erinras om att den låneverksamhet, som under snart 60 år bedrivits
med anlitande av fiskerilånefonden, haft den för vårt lands fiskerinäring
utomordentligt stora betydelsen att fiskets driftformer icke såsom flerstädes
i utlandet utvecklats till att ersättas av fiskerederier med anställd personal
utan kunnat bibehållas vid den beprövade ägandeformen i båtlag. Detta förhållande
har påtagligt medverkat till det svenska fiskets konkurrenskraft i
förhållande till fiskerinäringen inom de nationer med vilka det svenska fisket
har att tävla om marknaderna. Denna goda verkan kommer med största
sannolikhet att upphöra med därav följande olyckliga konsekvenser, därest
icke lånemöjligheterna ur fiskerilånefonden hålles på en nivå som någorlunda
motsvarar de föreliggande behoven, vilka närmare dokumenterats i det
föregående.

Fiskeristyrelsen tillstyrker i anslutning till det anförda att jordbruksutskottet
hemställer, att riksdagen måtte dels medgiva, att tills vidare från och
med budgetåret 1954/55 ett belopp av 3 000 000 kronor må av Kungl. Maj:t
årligen disponeras för lån från fiskerilånefonden, dels till Fiskerilånefonden
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1954/55 anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 000 kronor.

Slutligen har Sveriges fiskares riksförbund i yttrande den 14 februari 1955
anfört hland annat följande.

Möjligheterna att ur fiskerilånefonden erhålla lån för anskaffande av
fiskebåtar jämte utrustning och fiskredskap har varit och är fortfarande av
mycket stor betydelse för det svenska fisket. Fiskeflottan kräver stora kapitalinvesteringar.
Det kan nämnas, att ett modernt och tekniskt välutrustat
fiskefartyg för närvarande betingar en anskaffningskostnad överstigande
300 000 kronor, varför fiskarna är hänvisade att lånevägen finansiera sina
båtköp. Såsom ofta framhållits har lånemöjligheterna genom fiskerilånefonden
bidragit till att det svenska fisket kunnat utvecklas på sätt som skett och
att fiskefartygen kunnat stanna i fiskarnas ägo. Den hjälp till självhjälp
som denna låneform alltså utgör är omistlig, om det svenska fisket skall
kunna följa med i den pågående utvecklingen mot större och mera sjövärdiga
båtar. Detta är i sin tur en grundförutsättning, dels för att svenskt
fiske skall kunna hävda sig i den alltmer hårdnande internationella konkurrensen
och dels för att fisket skall kunna bedrivas i full utsträckning och
särskilt då på alltmer avlägsna fiskevatten. Såsom exempel på hur investeringsproblcmet
i detta avseende lösts i andra länder kan i sammanhanget
nämnas, att brittiska regeringen fått bemyndigande att till landets fiskare
utlämna dels fördelaktiga lån intill 55 % av ett nybyggt fartygs värde och
dels statliga bidrag utan återbetalningsskyldighet med 30 % av samma
värde. Fn engelsk fiskare, som beställer nytt fartyg, behöver alltså själv anskaffa
endast 15 % av erforderligt belopp.

Under årens lopp har bestämmelserna för utlämnande av lån anpassats
efter utvecklingen så till vida, att höjningar av maximibeloppen skett i
viss utsträckning. Dock har icke alltid motsvarande höjning skett, vare sig
av de årliga kapitaltillskotten till fonden eller av den ärliga utlåningsvolymen.
Vid 1953 års riksdag höjdes maximibeloppen för lån från 00 000 kronor
till 120 000 kronor, vilket uppskattades av fiskarna, som beräknade
att härigenom kunna erhålla lättnader i fråga om finansiering av behövliga
båtinköp. Tyvärr har bristen på medel icke motsvarat dessa förväntningar.
Den snäva gränsen för den samlade årliga utlåningen har inneburit, alt

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1955

endast eu mindre del av de sökta lånen kunnat beviljas. Såsom exempel härpå
kan nämnas, att i Göteborgs och Bohus län uppgick de sökta lånen under
det sista året till sammanlagt 4 073 958 kronor, av vilket endast en mindre
del, eller 1 283 800 kronor, kunnat beviljas. Enligt erhållna uppgifter föreligger
samma förhållande i övriga län.

Förbundets styrelse har vid sin behandling av frågan beslutat att instämma
i vad som anförts i motionerna och vill dessutom framhålla, att vederbörande
låneförmedlare, nämligen hushållningssällskap och landsting, helt
ansvarar för de lån som utlämnas ur fonden, varför några risker eller förluster
icke är att befara.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker förbundet livligt föreliggande
motioner och föreslår dessutom, att utskottet hos riksdagen hemställer, att
ett belopp av 3 000 000 kronor må av Kungl. Maj :t årligen disponeras för lån
från fiskerilånefonden.

Utskottet. För innevarande budgetår har det belopp, som årligen må utlånas
från fiskerilånefonden, fastställts till 2 000 000 kronor. Med hänsyn
härtill och då för nämnda budgetår ett belopp av omkring 1 300 000 kronor
beräknats bli disponibelt i fonden har 1954 års riksdag anvisat ett investeringsanslag
av 700 000 kronor för ändamålet.

I motionerna I: 80 och II: 105 har yrkats, att till fiskerilånefonden å till—
läggsstat till riksstaten för budgetåret 1954/55 skall anvisas ett belopp av
1 000 000 kronor. Såsom motivering härför har i motionerna anförts, att bortfallet
av investeringsavgift för nybyggnad och modernisering av fiskefartyg
fr. o. m. den 1 januari 1954 samt ökningen av lånemaximum från 60 000 till
120 000 kronor enligt beslut vid 1953 års riksdag medfört ett stegrat lånebehov.
Enligt fiskeristyrelsens beräkningar har under år 1954 till styrelsen
inkommit tillstyrkta låneansökningar till ett sammanlagt belopp av 3 825 000
kronor, medan endast 2 000 000 kronor stått till förfogande. Mot denna bakgrund
har motionärerna ansett det beklagligt, att brist på medel i fonden
skall stå hindrande i vägen för den rationalisering och utbyggnad av fiskeflottan,
som är av behovet påkallad.

Med anledning av det anförda vill utskottet erinra om att utskottet vid
behandlingen i fjol av spörsmålet om det årliga utlåningsbeloppet från fiskerilånefonden
och det med hänsyn härtill erforderliga kapitaltillskottet såsom
sin ståndpunkt framhöll, att frågan härom icke borde upptagas, förrän någon
erfarenhet vunnits av den vid 1953 års riksdag beslutade ändringen i
lånebestämmelserna. I betraktande av att lånefrekvensen under år 1954,
bl. a. på grund av onormalt antal förlisningar, starkt ökat och då det uppenbarligen
är önskvärt att effekten av den nyssnämnda ändringen i lånebestämmelserna
ej skall hämmas i brist på medel, anser utskottet det vara
nödvändigt att ytterligare medel ställes till förfogande. Utskottet finner sig
därför böra biträda yrkandet i motionerna I: 80 och II: 105. Yrkandet torde
även innefatta att utlåningsramen tillika bör höjas till 3 000 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 80 och II:

105,

Jordbruksutskottets utlåtande nr 5 år 1955

5

1) medgiva att tills vidare från och med budgetåret 1954/
55 ett belopp av 3 000 000 kronor må av Kungl. Maj :t årligen
disponeras för lån från fiskerilånefonden; samt

2) till Fiskerilånef onden å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1954/55 under kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder,
anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.

Stockholm den 22 februari 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

HJALMAR GUSTAFSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Anderberg, Nord, Jon Jonsson, Sundberg,
Hansson, Eskilsson, Bror Nilsson, Mossberger, Franzén och William
Ohlsson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Andersson i Hyssna,
Hseggblom, Antby, Jonsson i Strömsund, Ekdahl, Svensson i Va, Rimås,
Arweson och Johansson i öckerö.

Reservation

av herrar Anderberg, Jon Jonsson, Mossberger, Gustafson i Dädesjö, Andersson
i Hyssna och Jonsson i Strömsund, vilka ansett att utskottet bort
avstyrka bifall till motionerna I: 80 och II: 105 och att därför

dels tredje stycket av utskottets utlåtande på s. 4 bort ha följande lydelse:
»Enligt utskottets mening har beaktansvärda skäl anförts till stöd för motionärernas
hemställan. Med hänsyn till den begränsning av investeringsverksamheten,
som f. n. måste iakttagas på alla områden, anser sig utskottet
emellertid icke böra biträda motionärernas förslag.»

dels ock att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»att motionerna 1: 80 och II: 105 icke må av riksdagen bifallas.
»

650480 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag