Nr 21—22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1955

1

Nr 21

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
bostadslån till domänverkets fast anställda arbetare.

I en till riksdagen den 4 mars 1955 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 143, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag föreslagit riksdagen att medgiva, att av domänverkets driftsinkomster
må under år 1955 disponeras ett belopp av högst 1 000 000 kronor för bostadslån
till fast anställda skogsarbetare i enlighet med de grunder, som
angivits i propositionen.

I skrivelse den 17 maj 1952 hemställde domänstyrelsen hos Kungl. Maj:t
om bemyndigande att med anlitande av domänfondens driftmedel bevilja
vid domänverket fast anställda arbetare lån till bostadsförbättring och bosättning.
Efter att i ärendet ha inhämtat yttranden från statskontoret, riksräkenskapsverket,
bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen fann Kungl.
Maj :t framställningen icke för det dåvarande föranleda någon Kungl. Maj :ts
vidare åtgärd.

I skrivelse den 26 september 1953 upprepade domänstyrelsen sin hemställan,
som emellertid efter att ha remitterats till nyssnämnda myndigheter
ävensom statens avtalsnämnd icke heller nu föranledde någon Kungl. Maj :ts
vidare åtgärd.

Vid 1954 års riksdag väcktes i ärendet motioner i såväl första som andra
kammaren (I: 252 och II: 350). Riksdagens jordbruksutskott, till vilket
motionerna hänvisades, uttalade vid behandlingen av dem (JoU 46), bland
annat, att den i ärendet förebragta utredningen icke var tillräcklig, för att
det med säkerhet skulle kunna avgöras, vilka konsekvenser genomförandet
av förslaget skulle medföra för de former för tryggande av arbetskraft, som
tillämpades sedan lång tid tillbaka. Frågan borde därför bli föremål för närmare
utredning. Sålunda borde, bland annat, prövas om garantier förelåg för
att kronotorparna genom det nya systemet icke skulle komma i sämre läge.
Även i övrigt ansåg utskottet motionärernas förslag behöva ytterligare klarläggas.
Sålunda borde undersökas, huruvida icke ett bemyndigande i motionernas
syfte skulle komma att innebära, att ståndpunkt fattades i ett principiellt
spörsmål som övervägdes inom 1953 års utredning rörande de statliga
företagsformerna. Uppmärksamhet borde vidare enligt utskottet ägnas
spörsmålet, vilka verkningar den föreslagna verksamheten kunde få för bostadsplaneringen
på landsbygden, varjämte avvägningen av medelsanvisningen
krävde ytterligare överväganden. Utskottet förklarade sig med hän 1

llihang Ull riksdagens protokoll I9~>5. 10 samt. Nr 21—22

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1955

syn till vad sålunda anförts icke berett att taga ställning till den praktiska
utformningen av låneverksamheten men ansåg i likhet med motionärerna
det vara synnerligen angeläget, att domänverket bereddes möjlighet att i
konkurrens med det enskilda storskogsbruket ordna sitt arbetskraftsproblem.
Utskottet, som inhämtat, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad
på frågan, ansåg det lämpligt, att ifrågavarande spörsmål i första hand övervägdes
av Kungl. Maj :t, innan ytterligare åtgärder vidtogs. Därvid förutsatte
utskottet, att vid den förnyade prövning, som kunde komma i fråga, de av
utskottet anförda synpunkterna skulle komma att beaktas.

I enlighet med utskottets därom gjorda hemställan beslöt riksdagen att
genom skrivelse bringa till Kungl. Maj :ts kännedom vad utskottet anfört
(rskr. 389).

Kungl. Maj:t uppdrog därefter den 30 december 1954 åt domänstyrelsen
att, med beaktande av vad som anförts i utskottets nämnda utlåtande, utreda
ifrågavarande spörsmål och till Kungl. Maj :t inkomma med det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

I skrivelse den 27 januari 1955, vilken inkommit till jordbruksdepartementet
den 8 februari samma år, har domänstyrelsen redovisat det verkställda
utredningsuppdraget samt hemställt om bemyndigande att med anlitande
av domänfondens driftmedel intill ett belopp av 3 000 000 kronor under år
1955 till arbetare, som erhåller fast anställning vid domänverket, bevilja
bostads- och bosättningslån i enlighet med i skrivelsen närmare angivna
riktlinjer. Över domänstyrelsens framställning har, efter remiss, yttranden
avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
bostadsstyrelsen, statens avtalsnämnd, fullmäktige i
riksbanken, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet samt 1948 års
kronolägenhetsutredning.

Domänstyrelsens förslag

Ändamålet med de föreslagna bostads- och bosättningslånen är att främja
fastare anställningsförhållanden för domänverkets skogsarbetare. I sin den
27 januari 1955 dagtecknade framställning har domänstyrelsen redogjort
för verkets behov av dylika arbetare samt uppdragit riktlinjerna för låneverksamheten.

Behovet av arbetskraft. Domänverket beräknas ha ett stadigvarande behov
av omkring 6 500 fast anställda arbetare, vilka avses skola fullgöra cirka 60
procent av hela antalet erforderliga dagsverken. För återstående 40 procent
bör anlitas annan landsbygdens arbetskraft.

För närvarande beräknas antalet fast anställda arbetare uppgå till 3 700.
Av dessa utgör cirka 900 innehavare av kronotorp och omkring 1 600 innehavare
av skogsjordbruk. Domänverkets arrendeinkomster av kronotorp och

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1955

3

skogsjordbruk motsvarar endast en mindre del av dess nybyggnads- och underhållskostnader
för dessa fastigheter. Skillnaden mellan kostnaderna och
intäkterna representerar följaktligen högst betydande indirekta arbetslöner,
som per dagsverke räknat givetvis blir större ju färre de dagsverken är, som
erhålles från fastigheternas innehavare. Det ligger därför självfallet i verkets
intresse, att innehavarna utför så många dagsverken som möjligt i kronoskogarna.
Sociala synpunkter talar därjämte för att där så kan ske verkets egna
kronotorpare och arrendatorer i första hand beredes arbete. I direktiv till
lokalförvaltningarna har domänstyrelsen därför föreskrivit, att förvaltningarna
för att trygga revirens behov av arbetskraft först och främst skall söka
förmå kronotorparna och arrendalorerna att öka sina arbetsåtaganden utan
att därigenom åsidosätta vården av fastigheterna.

Domänstyrelsen anför vidare.

Domänstyrelsen har sålunda i sin planläggning rörande den fasta arbetskraften
utgrått från att all arbetskraft, som nu är eller kommer att bli fast
anställd, i första hand skall utnyttjas. Någon hänsyn har icke tagits till att
skogsjordbruk och kronotorp ur verkets synpunkt är dyrbarare än andra bostadsformer
för arbetskraften. Med stöd av riksdagens beslut har styrelsen,
trots de avsevärda kostnader detta föranleder, räknat med att skogsjordbruken
och kronotorpen skall bestå. Vid planläggningen av utbyggandet utav
den fasta arbetskraften har därför ej medtagits sådana trakter (revir eller
delar av revir), där redan nu det erforderliga arbetskraftsbehovet kan fyllas
genom befintliga torp. Därvid har hänsyn tagits icke blott till de torp, som
överförts till kronotorp enligt 1943 års författning och utgör arrendelägenheter
inom domänverket, utan även till övriga torp, odlingslägenheter och
kolonat, som beräknas kunna med hänsyn till sin belägenhet bli bestående
för en ej alltför kort tid.

Under hänvisning till vad sålunda anförts framhåller domänstyrelsen, att
de föreslagna lånen icke kommer att medföra något intrång i kronotorparnas
intressen.

I detta sammanhang understryker domänstyrelsen, att verkets behov av
skogsarbetare enligt styrelsens mening är helt oberoende av hur förvaltningen
av skogarna inlemmas i statens övriga verksamhet. En eventuell ändring av
företagsformen påverkar därför icke behovet av att vid verket anställa yrkesskickliga
fasta arbetare eller att erbjuda dessa anställningsvillkor, som är
fullt jämförliga med dem, som bjudes av andra arbetsgivare på det skogliga
området. Resultatet av övervägandena inom 1953 års utredning rörande de
statliga företagsformerna kommer sålunda icke att föregripas genom den nu
föreslagna låneverksamheten.

Utformningen av låneverksamheten. Domänstyrelsens förslag innebär, att
lån ur domänfondens driftmedel skall kunna beviljas domänverkets fast anställda
arbetare dels för förvärv, uppförande eller förbättring av eget hem
(bostadslån), dels för bosättning eller komplettering av hemmets inredning
(bosätlningslån). Bostadslån må även beviljas för förvärv av tomt.

Med fast anställd arbetare avses enligt förslaget sådan arbetare, som med

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1955

domänverket tecknat anställningsavtal, varigenom verket åtagit sig att tillhandahålla
arbete visst antal dagar — minst 50 — per anställningsår och
arbetaren förbundit sig att utföra detta arbete. Som ytterligare villkor för att
erhålla lån föreskrives, att låntagaren skall ha fyllt 21 år samt antingen bo i
annan än verket tillhörig fastighet eller avse att med lånemedlens hjälp uppföra
eller förvärva eget hem.

Sammanlagt skall enligt förslaget högst 4 000 kronor kunna utlånas till
samme arbetare. Härav må högst 2 000 kronor utgå såsom bosättningslån.

Säkerhet för lån skall som regel icke krävas. Om så påfordras, bör det
dock åligga låntagare att ställa sådan säkerhet.

Fastighet, för vilkens förvärv, förbättring eller uppförande lån beviljas,
skall av låntagaren hållas brandförsäkrad till belopp, som godkännes av
vederbörande jägmästare. Även inventarier, som förvärvats med hjälp av
bosättningslån, skall brandförsäkras till motsvarande belopp.

Lån skall vara ränte- och amorteringsfritt, så länge låntagaren innehar
fast anställning som arbetare vid domänverket och fullgör sina skyldigheter
enligt anställningsavtalet. Alltefter storleken av dagsverksskyldigheten skall
lånesumman vid slutet av varje anställningsår nedskrivas med visst belopp
i enlighet med följande uppställning.

Årligt avskrivningsbelopp vid en åtagen arbetsskyldighet av följande antal arbetsdagar per
anställningsår

50-99 100-124 125-149 150—174 175—199 200-224 225—249 minst 250

150 200 250 300 350 400 450 500 kr

I det i uppställningen angivna antalet arbetsdagar inräknas ej semester
eller annan ledighet från arbetet.

Om av anledning, varöver låntagaren icke råder, under något anställningsår
antalet åtagna arbetsdagar icke fullgöres, skall lånet likväl avskrivas med
det belopp, som svarar mot nämnda antal. Såsom giltigt förfall skall anses
force majeure, vartill räknas bland annat av huvudorganisation anbefalld
strejk eller lockout, samt yrkesskada och sjukdom för en tid intill ett år
—- vid olycksfall utom arbete i domänverkets tjänst dock först efter särskild
prövning — samt militärtjänstgöring, som icke är att hänföra till första
tjänstgöring. Föreligger icke något dylikt förfall, skall avskrivning icke
ske. Lån må icke beviljas till högre belopp än att det kan avskrivas före
utgången av det år, under vilket låntagaren uppnår pensionsålder eller av
annan anledning kan förmodas lämna sin anställning. Upphör anställningen,
innan lånet tillfullo avskrivits, förfaller resterande del av lånet till
betalning sex månader efter upphörandet, såvida ej särskild överenskommelse
träffas mellan domänverket och låntagaren om avbetalning under viss
period från anställningens upphörande. För fullgörandet av sådan överenskommelse
skall låntagaren ställa borgen eller annan säkerhet, som domänverket
kan godtaga. Därest anställningen upphör på grund av låntagarens
dödsfall eller långvariga sjukdom, skall efter särskild prövning resterande
del av skulden kunna avskrivas.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1955 5

Under vissa förutsättningar föreslås domänverket skola få rätt att uppsäga
lånet till betalning helt eller delvis, nämligen om låntagaren genom oriktig
uppgift föranlett lånets beviljande eller utan giltigt förfall underlåtit att
fullgöra sitt arbetsåtagande, försummat att erlägga försäkringsavgift eller
eljest åsidosatt för försäkringens giltighet stadgade villkor eller om eljest
sådana förhållanden inträffar, att låntagaren med hänsyn till det med lånet
avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.
Tidpunkten för återbetalningen skall bestämmas av över jägmästaren.

Slutligen föreslås, att låntagare skall senast två år efter lånets beviljande
meddela vederbörande jägmästare på vad sätt lånet utnyttjats samt, på
anfordran, styrka att det använts på föreskrivet sätt.

Ansökan om lån skall ställas till över jägmästaren men ingivas till jägmästaren
i det revir, vid vilket lånesökanden är anställd. På överjägmästaren
skall ankomma att avgöra, om lån skall beviljas ävensom att fastställa
lånebeloppet. Beträffande bostadslån bör samråd äga rum med länsbostadsnämnden
och lantbruksnämnden. Fråga, varom enighet därvid icke kan nås,
skall hänskjutas till domänstyrelsen för avgörande i samråd med bostadsstyrelsen
och lantbruksstyrelsen.

Vid avgörandet av låneansökning skall enligt förslaget särskilt beaktas
revirets behov av arbetskraft samt lämpligheten av att sökanden erhåller
bidrag för att lösa sin bostadsfråga på det sätt, som angives i ansökningen.
Vid långivningen skall noggrant tillses, att endast lämpliga arbetare erhåller
lån. Sökandes ekonomiska ställning skall icke vara avgörande för
möjligheten att få sådant.

Medelsbehovet. Domänstyrelsen väntar, att ett stort antal arbetare, som
ämnar taga fast anställning hos domänverket, kommer att omedelbart ansöka
om lån, därest dessa utlämnas på ungefär samma villkor, som tillämpas
av de större skogsbolagen. Att avbryta långivningen efter endast en kort
tid kan enligt styrelsen få mycket besvärliga följder för arbetaranställningen
i verket. Låneverksamheten måste därför bedrivas i sådan omfattning,
att verket inom några år har i huvudsak kunnat fylla sitt behov av fast arbetskraft.
Därefter bör verksamheten endast syfta till att komplettera den fasta
skogsarbetarstammen. På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen,
att lån under år 1955 må beviljas intill ett belopp av 3 000 000 kronor.

Yttrandena

Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över domänstyrelsens
förslag, tillstyrker flertalet i princip den föreslagna långivningen
eller lämnar densamma utan väsentlig erinran. Helt avstyrkande yttrande
har statskontoret avgivit. Ämbetsverket framhåller, alt det icke funnit anledning
alt frångå sin tidigare intagna ståndpunkt i frågan, enligt vilken
starka betänkligheter av principiell art möter mot den tilltänkta långivning -

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1955

en, som skulle komma att utgöra en direkt komplettering av den redan
förefintliga långivningen på förevarande område (egnahemslån och statliga
bosättningslån). Vidare avstyrker fullmäktige i riksbanken, som upptagit
endast bosättningslånen till behandling, att det vid sidan av den statliga bosättningslåneverksamhet,
som omhänderhas av riksbanken, skulle tillkomma
en särskild form av bosättningslån för domänverkets skogsarbetare.
Dylika lån skulle enligt fullmäktige innebära en förtäckt löneökning för en
del av de anställda. Att tillämpa de båda typerna av bosättningslån vid sidan
av varandra anser fullmäktige icke kunna ifrågakomma. Om förslaget i
den delen bifölles, måste konsekvensen bli, att skogsarbetare, som erhållit
bosättningslån från domänverket, icke skulle kunna erhålla vanligt statligt
bosättningslån. Om han redan erhållit sistnämnda slags lån, skulle det tillses,
att den del av lånet från domänverket, som avsåg bosättning, i första
hand skulle användas för återbetalning till riksbanken av det först erhållna
lånet.

Riksräkenskapsverket har i yttrande den 27 oktober 1954 framhållit, att
det — när det av domäntyrelsen begärda bemyndigandet lämnas — bör
förklaras, att lånen skall utbetalas med anlitande av domänverkets driftsinkomster,
varigenom de kommer att till hela sitt belopp omedelbart avskrivas.
En sådan åtgärd är motiverad med hänsyn till att lånen som regel
icke skall återbetalas. Om så anses erforderligt för kontrollen och för bevakningen
av belopp, som skall återbetalas, kan lånen likväl enligt riksräkenskapsverket
upptagas bland domänverkets tillgångar genom att de utbetalade
beloppen omföringsvis belastas ett lånekonto och gottskrives ett avskrivningskonto.

Beträffande en närmare redogörelse för de olika yttrandena torde utskottet
få hänvisa till s. 7—It i propositionen.

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande.

»Såsom framgår av det anförda har domänstyrelsen hemställt om bemyndigande
att bevilja fast anställda arbetare bostadslån och bosättningslån.
Syftet härmed är, att styrelsen skall beredas bättre möjligheter att trygga
sitt behov av stadigvarande arbetskraft.

Den av styrelsen väckta frågan har behandlats redan i tidigare sammanhang.
Sålunda anförde riksdagens jordbruksutskott vid 1954 års riksdag
(JoU 46), att det var synnerligen angeläget, att domänverket fick möjlighet
att i konkurrens med det enskilda storskogsbruket ordna sitt arbetskraftsproblem.
Emellertid förelåg enligt utskottet flera omständigheter, som borde
närmare undersökas, innan åtgärder av den utav styrelsen angivna innebörden
övervägdes. Därvid nämndes särskilt, att garantier borde föreligga
för att den ifrågasatta låneverksamheten icke skulle försätta kronotorparna
i sämre läge. Vidare borde klarläggas, att verksamheten icke föregrep den

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1955 7

pågående utredningen rörande de statliga företagsformerna liksom även
vilka verkningar den kunde få för bostadsplaneringen på landsbygden.

Den utredning, som ligger till grund för domänstyrelsens nu framlagda
förslag, ger vid handen att av domänverkets cirka 3 700 fast anställda arbetare
omkring 900 utgöres av kronotorpare och i runt tal 1 600 av innehavare
utav skogsjordbruk. Emellertid har verket behov av att avsevärt öka
sin stam av fast arbetskraft. Systemet med upplåtelse av kronotorp och
skogsjordbruk anses icke vara tillfyllest och utgör dessutom en relativt kostsam
form för anskaffande av sådan arbetskraft. Vid planläggningen a\
arbetskraftsförsörjningen för framtiden har styrelsen dock räknat med att
detta system skall bestå. För sådana revir eller delar av revir, inom vilka
det erforderliga behovet av arbetskraft kan fyllas med anlitande av nu befintliga
torp, odlingslägenheter och kolonat, kommer således den avsedda
låneverksamheten att sakna betydelse. Dessa har därför icke medtagits vid
planläggningen. Kronotorparnas och skogsjordbrukarnas ställning avses således
icke skola röna inverkan av nämnda verksamhet.

Vid nu angivna förhållanden torde hänsyn till innehavarna av kronotorp
och skogsjordbruk icke i och för sig böra lägga hinder i vägen för en
begränsad låneverksamhet. Ej heller synes sambandet med bostadsbebyggelsen
på landsbygden medföra svårigheter, eftersom det enligt förslaget förutsättes,
att vid lånens utlämnande samråd skall ske med bostads- och lantbruksnämnderna.
Det må härvid för övrigt erinras om att förslaget tillkommit
i samverkan med bostadsstyrelsen. Något föregripande av resultatet
utav den pågående utredningen om de statliga företagsformerna torde låneverksamheten
icke heller innebära.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig kunna förorda, att
styrelsen erhåller möjlighet att liksom de större skogsbolagen trygga sitt
behov av fast anställd arbetskraft genom utlämnande av lån för bostadsändamål.
Jag vill emellertid därvid understryka vikten av att, såsom styrelsen
uttalat, arbetskraftsbehovet i första hand fylles med anlitande av kronotorpare,
skogsjordbrukare och därmed jämställda.

Beträffande den närmare utformningen av låneverksamheten kan jag icke
tillstyrka, att bosättningslån skall kunna beviljas. Endast bostadslån bör
alltså få lämnas. Sådant lån bör, såsom domänstyrelsen föreslagit, utgå med
högst 4 000 kronor samt löpa utan ränta. Däremot anser jag i motsats till
styrelsen, att säkerhet i form av inteckning regelmässigt skall krävas, dock
att Kungl. Maj :t bör äga rätt alt medgiva undantag härifrån.

Eftersom lånen skall tjäna till att trygga domänverkets behov av fast
anställd arbetskraft, är det angeläget, att arbetsåtagandena blir av sådan
omfattning, att det avsedda syftet nås. Ur denna synpunkt torde det föreslagna
minimiåtagandet — 50 dagsverken per anställningsår —- knappast
kunna anses tillräckligt. För min del finner jag mig därför böra föreslå, att
ett minimiåtagande av 100 dagsverken per anställningsår skall krävas. Jag
utgår vidare ifrån att det årliga antalet dagsverken normalt kommer att ligga
högre än angivna minimum.

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1955

Mot de föreslagna normerna för avskrivning av lånen har jag ingen annan
erinran än vad som följer av vad jag nyss anförde beträffande vilket arbetsåtagande
som minst bör fordras. Avskrivning bör alltså ske med 200 kronor
årligen vid ett arbetsåtagande av 100—124 dagar per anställningsår upp till
500 kronor vid minst 250 dagar årligen.

I övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungi. Maj:ts
bemyndigande, på domänstyrelsen att meddela närmare bestämmelser angående
låneverksamheten.

Vad slutligen angår frågan om låneverksamhetens omfattning, kan jag
med hänsyn till nödvändigheten att i nuvarande läge begränsa investeringsverksamheten
icke tillstyrka, att medel skall ställas till förfogande i den
utsträckning, domänstyrelsen begärt. Därvid bör enligt min mening även
beaktas, att en alltför vidsträckt långivning skulle kunna få en ogynnsam
inverkan på kronotorparnas och skogsjordbrukarnas arbetsmöjligheter. Detta
bör, såsom jag redan förut understrukit, givetvis undvikas. Med hänsyn till
det anförda har jag funnit mig böra stanna vid att föreslå, att högst 1 000 000
kronor skall under år 1955 få disponeras för ändamålet. Såsom riksräkenskapsverket
framhållit bör därvid anlitas domänverkets driftsinkomster.»

Utskottet

Frågan om bostadslån till domänverkets fast anställda arbetare har hehandlats
så sent som vid höstsessionen med 1954 års riksdag. Med anledning
av t\å i ämnet väckta motioner (I: 252 och II: 350) fann jordbruksutskottet
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 46 det synnerligen angeläget,
att domänverket bereddes möjlighet att i konkurrens med det enskilda storskogsbruket
ordna sitt arbetskraftsproblem. Utskottet ansåg emellertid, att
den förebragta utredningen borde kompletteras i flera hänseenden, innan åtgärder
kunde vidtagas i motionernas syfte. Bland annat borde undersökas om
garantier förelåg för att kronotorparna genom det nya systemet icke skulle
komma i sämre läge, om ett bemyndigande att disponera medel för ifråga''
arande låneverksamhet icke föregrep den pågående utredningen rörande
de statliga företagsformerna och om verksamheten kunde medföra svårigheter
för bostadsplaneringen på landsbygden.

Av den nu framlagda utredningen, som verkställts av domänstyrelsen
med beaktande av uttalandena i nämnda utskottsutlåtande, framgår att de i
utlåtandet påtalade omständigheterna icke synes lägga hinder i vägen för
den föreslagna låneverksamheten. I detta sammanhang har utskottet särskilt
tagit fasta på vad i propositionen anförts angående systemet med upplåtelse
av kronotorp och skogsjordbruk. Styrelsen har framhållit, att den vid planläggningen
av arbetskraftsför sörj ningen för framtiden räknat med att detta
system skall bestå. För sådana revir eller delar av revir, inom vilka det
erforderliga behovet av arbetskraft kan tillgodoses med anlitande av nu

Jordbruksutskottets utlåtande nr 21 år 1955

9

befintliga torp, odlingslägenheter och kolonat, kominer enligt propositionen
den avsedda låneverksamheten att sakna betydelse. Kronotorparnas och
skogsjordbrukarnas ställning avses således icke skola röna inverkan av
nämnda verksamhet.

Vid nu angivna förhållanden och då det synes angeläget att styrelsen erhåller
bättre möjligheter att trygga sitt behov av stadigvarande arbetskraft
tillstyrker utskottet att låneverksamheten genomföres. Utskottet vill därvid
emellertid i likhet med departementschefen understryka vikten av att, såsom
styrelsen uttalat, arbetskraftsbehovet i första hand fylles med anlitande av
kronotorpare, skogsjordbrukare och därmed jämställda.

Beträffande den närmare utformningen av låneverksamheten förordar
utskottet vad som föreslagits i propositionen.

I fråga om låneverksamhetens omfattning ansluter sig utskottet med instämmande
i de av departementschefen därvid framförda synpunkterna till
förslaget, att högst 1 000 000 kronor skall under år 1955 få disponeras för
ändamålet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att av domänverkets driftsinkomster
må under år 1955 disponeras ett belopp av högst
1 000 000 kronor för bostadslån till fast anställda skogsarbetare
i enlighet med de grunder, som angivits i det föregående.

Stockholm den 21 april 1955

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN

Vid detta ärendes slutbehandling bär närvarit

från första kammaren: herrar Tjällgren, Lage Svedberg, Jon Jonsson,
Bertil Andersson, Sundberg, Bror Nilsson, Johan Persson, Mossberger, Uno
Olofsson och Ebbe Ohlsson*; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö*, Jacobson i Vilhelmina*,
Pettersson i Dahl*, Ekdahl, Agerberg, Rimås, Jönsson i Gärds Köpinge,
Nilsson i Lönsboda*, Johanson i Västervik och Johansson i öckerö*.

* Ej närvarande vid justeringen.