Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 11 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 162, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande
av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning,

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli
1955 till och med den 30 juni 1956 vara fritagen från skyldigheten att vid
anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,
med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1955 till
och med den 30 juni 1956 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat,
följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst femtusenåttahundra
miljoner kronor.

2 §•

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt
må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av
fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret
medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst
sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,
därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början
av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 31

2

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

3 §.

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt
guldmynt och omyntat guld.

Lagstiftning rörande riksbankens sedelutgivning

I skrivelse den 8 februari 1955 har utredningen om regleringen av riksbankens
sedelutgivningsrätt på längre sikt hemställt, att maximigränsen
för sedelomloppet för tiden från och med den 1 juli 1955 till och med den
30 juni 1956 måtte bestämmas till 5,8 miljarder kronor. Häröver har, efter
remiss, yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken samt fullmäktige i
riks gälds kontoret.

I sin ovan nämnda skrivelse har utredningen om regleringen av riksbankens
sedelutgivningsrätt på längre sikt framhållit, att utredningen räknade
med att om någon månad avgiva sitt betänkande i ämnet. Då enligt
utredningens uppfattning förslag till definitiv lagstiftning om sedelutgivningsrätten
m. m. torde kunna framläggas först till 1956 års riksdag, har
utredningsmännen anmält frågan om förlängning av den provisoriska lagstiftningen
i ämnet.

I sin skrivelse har utredningsmännen intagit vissa sifferuppgifter rörande
sedelomloppet och sedelutgivningsrätten under åren 1948—1954 (uppgifterna,
som sammanställts i en i skrivelsen intagen tabell, har såsom Bilaga
fogats vid detta utlåtande).

Utredningsmännen har uttalat att sedelomloppet under år 1954, såsom av
tabellen framginge, uppgått till högst 5 189 miljoner kronor. Sedelomloppet
kom alltså att i det närmaste uppgå till det belopp om 5,2 miljarder kronor,
som utredningsmännen i den skrivelse, som legat till grund för 1954 års lag
i ämnet, angivit som maximum, om man bortsåge från den reserv om 300
miljoner kronor som utredningsmännen föreslagit för att möta eventuella
ökningar i sedelbehovet, vilka sammanhängde med ändrade betalnings- och
kassahållningsvanor m. m.

Utredningsmännen har vidare framhållit att man under år 1955 hade att
räkna med en fortsatt ökning av produktionen inom landet. Med hänsyn härtill
torde man, även med en oförändrad prisnivå, ha att förutse en stegring
av sedelomloppet. Denna stegring torde kunna uppskattas till 200 å 300 miljoner
kronor.

Utredningsmännen ansåge emellertid i likhet med tidigare år, att en reserv
borde finnas för att möta oförutsedda behov av samma art som nyss
angivits och som ej kunde hänföras till en försämring av penningvärdet.
Reservens storlek borde bibehållas oförändrad. Enligt utredningsmännens
mening borde ett belopp om 300 miljoner kronor ge riksbanken möjlighet
att tillgodose de behov, som avsåges med denna reserv.

Fullmäktige i riksbanken har i sitt utlåtande över utredningens skrivelse
uttalat, att fullmäktige i avvaktan på utredningens förslag till definitiv

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

3

lagstiftning om riksbankens sedelutgivningsrätt intet hade att erinra mot en
förlängning av nuvarande provisoriska lag med av utredningsmännen föreslagen
höjning av maximibeloppet för sedelutgivningsrätten från 5 500 till
5 800 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret har meddelat att fullmäktige för sin del
tillstyrkte bifall till utredningens förslag.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

Enligt lagen den 4 juni 1954 (nr 326) med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning gäller — i stället för vad i 1934 års riksbankslag
är i motsvarande hänseende stadgat — särskilda föreskrifter i
fråga om riksbankens rätt att utgiva sedlar. Dessa innebär, bland annat,
att riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst 5 500 miljoner kronor.
1954 års lag, som gäller till och med utgången av juni 1955, har tillkommit
som ett provisorium i avvaktan på att en mera definitiv reglering
av sedelutgivningsrätten på längre sikt kommer till stånd som ett resultat
av den härom pågående utredningen.

Enligt vad utredningsmännen i sin förenämnda skrivelse den 8 februari
1955 upplyst kan deras betänkande beräknas föreligga inom den närmaste
tiden. Då det icke blir möjligt att på grundval av nämnda betänkande redan
till innevarande års riksdag framlägga förslag till definitiv lagstiftning rörande
riksbankens sedelutgivningsrätt, torde den provisoriska lagstiftningen
i ämnet böra förlängas, lämpligen under den tid utredningsmännen förordat,
eller den 1 juli 1955—den 30 juni 1956.

Av vad utredningsmännen anfört får anses framgå att behov av en viss
utvidgning av sedelutgivningsrätten föreligger. Mot förslaget att höja beloppet
med 300 miljoner kronor har jag i likhet med fullmäktige i riksbanken
och i riksgäldskontoret icke någon erinran.

Bestämmelserna rörande riksbankens sedelutgivning under tiden den 1
juli 1955—den 30 juni 1956 torde böra upptagas i en ny lag, vilken — med
den jämkning som föranledes av det nyss sagda — bör utformas i överensstämmelse
med 1954 års lag i ämnet.

Fråga om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att
inlösa sedlar med guld

Genom kungörelsen den 4 juni 1954, nr 327, har riksbanken för tiden
till och med den 30 juni 1955 medgivits befrielse från skyldigheten att vid
anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,
med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning,
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I skrivelse den 21 oktober 1954 har fullmäktige i riksbanken erinrat om
att frågan om riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt vore föremål
för utredning genom särskilda utredningsmän. Då giltighetstiden för den
provisoriska lagen om riksbankens sedelutgivningsrätt utlöpte den 30 juni
1955, förutsatte fullmäktige att utredningsmännen komme att föreslå regler
för sedelutgivningsrätten för tiden därefter. Oberoende av om förslaget
komme att avse en ytterligare förlängning av provisoriet eller eu definitiv

4 Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

reglering, borde, så länge stadgandet i § 72 regeringsformen om guldinlösningsskyldigheten
kvarstode i nuvarande lydelse, fortsatt befrielse från
densamma medgivas, förslagsvis för ytterligare ett år.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

I enlighet med bankofullmäktiges förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att medgiva, att riksbanken må för tiden från och
med den 1 juli 1955 till och med den 30 juni 1956 vara fritagen från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter
deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill
ger anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av
bankens sedlar.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft två i anledning av densamma väckta likalydande motioner, nämligen
nr 503 i första kammaren av herr Svärd och nr 620 i andra kammaren
av herr Cassel. I motionerna hemställes att riksdagen måtte antaga det
i propositionen nr 162 framlagda förslaget till lag med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning med den ändring att 1 § får
följande lydelse:

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst femtusenfemhundra
miljoner kronor.

Som motivering för detta yrkande framföres i motionen II: 620 följande:

År 1951 tillsatte statsrådet och chefen för finansdepartementet en utredning
om regleringen av riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt. Trots
att utredningen tidigare förutskickat, att dess arbete skulle vara slutfört
under 1954, har resultatet av dess arbete ännu icke framlagts. Jag finner
detta beklagligt. Av proposition nr 162 framgår emellertid, att förslag från
utredningen kan väntas inom den allra närmaste tiden.

Detta förhållande synes mig vara av betydelse för bedömande av det nu
framlagda förslaget. Det synes mig böra föranleda ett uppskov med ställningstagandet
till förslaget om en höjning av den övre gränsen av sedelutgivningsrätten.
Något behov av ett beslut i denna fråga under vårriksdagen
föreligger icke, eftersom eventuella påfrestningar kan komma att
§pra sig gällande törst vid årsskiftet 1955/56. Det vore enligt min mening
lämpligare att tills vidare bibehålla den nuvarande maximigränsen och att
vid höstriksdagen taga upp frågan på nytt i samband med ett behandlande
av den nyssnämnda utredningens förslag.

Ett sådant uppskov synes även betingat av den nu rådande situationen i
samband med de åtgärder som vidtagits och kommer att vidtagas för att
möta rådande inflatoriska tendenser. I detta läge synes det angeläget att
behovet av återhållsamhet på alla områden markeras genom att sedelutgivningsrätten
icke vidgas. En sådan manifestation skulle enligt min mening
få gynnsamma psykologiska verkningar.

Utskottet

I Kungl. Maj :ts förevarande proposition föreslås en förlängning av den
provisoriska lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivning för tiden
den 1 juli 1955—den 30 juni 1956. Enligt lagförslaget må riksbanken utgiva

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

5

sedlar till ett belopp av högst 5 800 miljoner kronor. Det nuvarande maximibeloppet
utgör 5 500 miljoner kronor. Under år 1954 uppgick sedelomloppet
till högst 5 189 miljoner kronor, d. v. s. i det närmaste det belopp om
5 200 miljoner kronor, vilket i den skrivelse från utredningen om regleringen
av riksbankens sedelutgivningsrätt på längre sikt, som låg till grund
för 1954 års lag i ärendet, hade angivits som maximum, om man bortsåge
från den reserv om 300 miljoner kronor som utredningsmännen föreslagit
för att möta eventuella ökningar i sedelbehovet sammanhängande med ändrade
betalnings- och kassahållningsvanor m. m. Det bör i detta sammanhang
erinras om att en ökning i sedelomloppet inträder även vid oförändrad
prisnivå när den totala produktionen stiger och därmed skapar ett växande
behov av betalningsmedel. Såsom framgår av bilagda tabell steg sedelomloppet
med omkring 5 procent per år under 1953 och 1954, ehuru prisnivån
under denna tid var stabil. För innevarande år förutses fortsatt snabb
produktionsstegring och även en viss begränsad prisstegring. Behov av en
utvidgning av sedelutgivningsrätten föreligger sålunda, och mot förslaget
att höja beloppet med 300 miljoner kronor har utskottet icke någon erinran.
Utskottet tillstyrker alltså att den provisoriska lagstiftningen förlänges
ytterligare ett år samt att i samband därmed sedelutgivningsrätten bestämmes
till högst 5 800 miljoner kronor. Beträffande regleringen av riksbankens
sedelutgivningsrätt på längre sikt förutsätter utskottet att utredningen härom
kommer att slutföras inom en nära framtid. Med hänsyn till att förslag
till definitiv lagstiftning rörande riksbankens sedelutgivningsrätt icke kan
föreläggas innevarande års riksdag får utskottet redan av denna anledning
avstyrka motionerna I: 503 och II: 620.

Utskottet tillstyrker vidare bifall till Kungl. Maj :ts förslag om fortsatt
befrielse för riksbanken för tiden från och med den 1 juli 1955 till och
med den 30 juni 1956 från skyldigheten att inlösa sedlar med guld.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen — med avslag å motionerna I: 503 och II:

620 — må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 3 maj 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik*, Mogård, Boo,
Wehtje, Kronstrand, Strandler och Eliasson;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Schmidt, Nilsson
i Landskrona, Sköldin, Dickson, Gustafson i Göteborg, Johansson i Kalmar
och Jönsson i Rossbol.

* Ej närvarande vid justeringen.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

Reservation

av herrar Ewerlöf, Wehtje, Kronstrand, Schmidt, Dickson och Gustafson i
Göteborg, vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande
lydelse.

I Kungl. Maj:ts — — — (lika med utskottet t. o. m. råd 15, s. 5)--- —

begränsad prisstegring.

På grund härav vill utskottet icke bestrida, att behov av en utvidgning
av sedelutgivningsrätten kan komma att föreligga. Såsom framhållits i propositionen
är emellertid inom den närmaste tiden ett länge emotsett förslag
att vänta från den år 1951 tillsatta utredningen om reglering av riksbankens
sedelutgivningsrätt på längre sikt. Det synes utskottet att den provisoriska
lagstiftningen icke bör bibehållas längre än nödvändigt utan så snart som
möjligt utbytas mot en mera definitiv sådan. Även om utredningens förslag
icke skulle kunna föranleda proposition till höstriksdagen, måste det vara
av värde för ett bedömande av nu föreliggande fråga att äga kännedom om
utredningens ställningstagande. Någon nackdel synes inte vara förenad med
ett uppskov till höstsessionen, eftersom de eventuella påfrestningarna icke
kan komma att göra sig gällande förrän vid årsskiftet 1955/56.

Utskottet finner ett ytterligare skäl för att icke nu avgöra frågan i det
ändrade läge på kreditmarknaden som inträtt efter det propositionen avlämnades.
Den numera skärpta kreditåtstramningen kan komma att påverka
sedelmängden. Det synes vara anledning att avvakta erfarenheterna av
den nya penningpolitiken och dess verkningar i begränsande riktning, innan
slutlig ställning tages till förslaget om en höjning av det s. k. sedeltaket.

Utskottet tillstyrker alltså i enlighet med yrkandena i motionerna 1:503
och II: 620 att den provisoriska lagstiftningen förlänges och att maximigränsen
för sedelutgivningsrätten tills vidare bibehålies vid 5 500 milj. kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande
proposition icke kunnat i oförändrat skick bifallas,
må med bifall till motionerna I: 503 och II: 620

dels för sin del antaga det i proposition nr 162 framlagda
förslaget till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning med den ändring att 1 § får följande
lydelse:

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst femtusenfemhundra
miljoner kronor.

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och med
den 1 juli 1955 till och med den 30 juni 1956 vara fritagen
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna
sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken
att, om förhållandena därtill ger anledning, före
utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens
sedlar.

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1955

7

Bilaga

Uppgifter angående sedelomloppet och sedelutgivningsrätten under

åren 1948—1954

År

Utelöpande se-delmängd

Max. under
året

Max. i
% av
medel-talet

Sedelutgivningsrätt

Procentuell ök-ning i förh. t.
föregående år av

i me-deltal
milj.
kr.

ultimo

dec.

milj.

kr.

milj.

kr.

regist-

rerat

den

under tiden

milj.

kr.

genom-

snittliga

sedel-

mängden

sedel-

mäng-

dens

max.

1948

2 834

3113

3113

31/12

no

1/7 —''31/12

3 200

7

8

„ „ f

1/1 —30/6

3 200

\ c

1949

3 015

3 287

3 287

31/12

109 /

1/7 —31/12

3 500

} 6

b

1950

3 200

3 513

3 513

31/12

no

1/1 —31/12

3 500

6

7

f

1/1 —30/6

3 500

1

1951

3 568

4 090

4119

22/12

115 |

31/7 —19/12

4100

12

1

17

I

20/12—31/12

4 400

1

(

1/1 —30/6

4 400

1

1952

4106

4 577

4 663

23/12

114 {

1/7 —31/12

4 800

f 15

13

f

1/1 —15/12

4 800

1

1953

4 395

4 835

4 919

23/12

112 4

16/12—31/12

5 100

1 7

5,5

1

1/1 —30/6

5100

1 K

1954

4 618

5 087

5 189

23/12

112 {

1/7 —31/12

5 500

1 5

5,5

550994,

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag