6
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1955
Nr 23
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning
och förslag om anläggande av metallindustri i Ådalen.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 156 i första kammaren av herr Persson, Helmer, och herr
Öhman, samt nr 195 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl., har
hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om
skyndsam utredning med förslag om bildandet av ett statligt företag, med
uppgift att i Ådalen, företrädesvis inom Kramfors stad, anlägga metallindustri
för tillverkning av traktorer och i kombination härmed andra
lämpliga produkter, exempelvis maskiner för skogsbruksändamål.
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen II: 195.
Över motionerna har yttranden i vederbörlig ordning inhämtats från
arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i Västernorrlands län. Länsstyrelsen
har med sitt yttrande överlämnat en inom Västernorrlands läns
företagareförening upprättad promemoria i ärendet.
Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit bl. a. följande.
Styrelsen har på framställning från Kramfors stad gjort en utredning
angående befolkning och näringsliv i nedre Ådalen. I utredningen belyses
svagheterna i näringslivet. Detta domineras i hög grad av trä- och pappersmasseindustrierna
samt av jordbruk och skogsbruk. Struktur-, konjunktur-
och säsongförändringarna inom dessa näringar påverkar därför
i hög grad arbetsmarknaden och befolkningsutvecklingen i Ådalen. Strukturellt
sett har sysselsättningen minskat inom jordbruket sedan lång tid
tillbaka och inom träindustrien sedan 1920-talet. Sedan 1930-talet har
sysselsättningen inom massaindustrien upphört att öka. Under efterkrigsåren
har konjunkturerna för skogsindustrien i stort sett varit goda. Sysselsättnngen
inom denna industri under efterkrigsåren kulminerade 1950,
då den i genomsnitt sysselsatte ca 300 fler arbetare än 1946. Ökningen var
dock inte tillräcklig för att kompensera nedgången inom jordbruket. Mellan
1945 och 1950 minskade antalet arbetstillfällen i Ådalen med utflyttningsförlust
och folkminskning som följd. Detta gäller samtliga kommuner
med undantag för Kramfors stad.
Omfattande investeringar gjordes mellan 1945 och 1950 inom skogsindustrien.
Dessa syftade främst till rationalisering av driften, medan kapaciteten
inte kunde utbyggas till följd av råvarubrist. Den arbetskraftsbesparande
effekten av investeringarna började göra sig gällande i början
av 1950-talet och förstärktes genom den år 1952 inträffade konjunkturavmattningen.
Vissa planer på en vidare förädling av produkterna sköts då
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1955
7
på framtiden. Konjunkturerna förbättrades mot slutet av år 1953, men
sysselsättningen fortsatte att minska även under 1954. Även sysselsättningen
inom jordbruket har fortsatt att minska. Följden har blivit, att
nettoutflyttningen och folkminskningen fortsatt efter 1950 i ökad takt och
då även drabbat Kramfors stad. Företagens framtidsbedömningar tyder
på att ytterligare sysselsättningsminskning är att vänta, ehuru den inte
torde bli så stor, som de under de nedåtgående konjunkturerna gjorda
bedömningarna gav vid handen.
Under år 1952 och 1953 förekom i Ådalen viss arbetslöshet. För att
bekämpa denna anordnades sysselsättningsbefrämjande arbeten av olika
slag. Under vintern 1953/54 bedrevs i Kramfors kursverksamhet för utbildning
av friställd arbetskraft till metallyrken. Kursen har i år måst
inställas på grund av för litet antal anmälningar till deltagande i densamma.
Under 1954 hade arbetslösheten relativt liten omfattning, främst till
följd av att det var lättare att erhålla arbete på annat håll och på grund
av att sysselsättningsminskningen vid industrierna inte skedde genom
permitteringar utan genom minskad nyrekrytering. Innevarande vinter
förekommer säsongsarbetslöshet av förhållandevis begränsad omfattning.
Den uteblivna nyrekryteringen från industriens sida har lett till att ungdomen
måst söka sin utkomst på annat håll, vilket torde ha medfört en
försening av ungdomens inträde i förvärvslivet. De i Ådalen dominerande
näringsgrenarna sysselsätter i ringa omfattning kvinnlig arbetskraft.
Detta har medfört dels att ogifta kvinnor flyttat i större omfattning än
männen, dels att yrkesverksamhetsgraden för de gifta kvinnorna är låg.
Från nationalekonomisk synpunkt innebär ett utnyttjande av de latenta
kvinnliga arbetskraftstillgångarna och av den yngre arbetskraften en
vinst. Av kommunekonomiska och sociala skäl är det också önskvärt, att
områdets egna arbetskraftstillgångar kan beredas sysselsättning inom
området.
På grund av dels den goda tillgången på kvinnlig arbetskraft, dels industriens
ensidiga sammansättning har styrelsen sedan lång tid tillbaka
i den rådgivande lokaliseringsverksamheten strävat efter att tillföra
Ådalen och framför allt Kramfors nya lämpliga arbetstillfällen. Sysselsättningsminskningen
inom Ådalens dominerande näringar har förstärkt motiven
för dessa strävanden. Kommunerna och företagareföreningen liksom
skogsbolagen har på olika sätt sökt främja småföretagsamheten. En del
resultat har också den senaste tiden uppnåtts. Till Kramfors har sålunda
lokaliserats dels en syfabrik, som beräknas sysselsätta ett femtontal kvinnor,
dels ett företag för tillverkning av isoleringsmaterial med en beräknad
framtida sysselsättning av ett femtiotal man.
I sin utredning framhöll styrelsen, att åtgärder för befrämjande av småföretagsamheten
måste intensifieras, om utbyggnaden av småindustrien
skall kunna effektivt motverka sysselsättningsminskningen inom jordbruket
och skogsindustrien. Ansträngningarna borde inriktas på att ytterligare
stimulera redan befintliga småföretag och att tillföra Ådalen nya
företag. I detta syfte föreslogs att ytterligare en konsulent knöts till företagareföreningen
och att denne fick i uppdrag att söka åstadkomma eu
utbyggnad av näringslivet i Adalen. En sådan konsulent har också numera
anställts.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1955
Lokaliseringsförutsättningarna i Kramfors för industrier med regional
avsättning bedömdes i styrelsens utredning som relativt goda. Förutsättningar
för lokalisering av större industrier, rörliga i förhållande till marknad
och produktionsfaktorer, förefinnes också bl. a. i Kramfors, men en
del negativa faktorer, t. ex. dyra levnadsomkostnader, hög kommunal
utdebitering och brist på yrkesutbildad arbetskraft, försvårar lokaliseringar
av detta slag.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser, att utvecklingen i Kramfors och Ådalen
liksom hittills bör följas med största uppmärksamhet och att ansträngningar
bör göras att tillföra området nya arbetstillfällen i stället för dem
som försvinner genom skogsindustriens och jordbrukets rationalisering.
Särskilt bör möjligheterna att skapa ett mera differentierat näringsliv,
som även kan bereda sysselsättning åt kvinnor och ungdomar, beaktas.
Styrelsen kommer liksom hittills att i sin rådgivande lokaliseringsverksamhet
framhålla de synpunkter som talar för lokalisering till Kramfors.
Företagareföreningens insatser bör kunna få stor betydelse, då det gäller
förstärkningen av näringslivet i området. Tillsättandet av en konsulent,
som särskilt ägnar sig åt ådalsproblemen, är härvidlag av betydelse. Genom
tillkomsten av de statliga industrilånegarantiema har också förutsättningarna
för att kunna finansiera en utbyggnad av småindustrien i
hög grad ökats.
Styrelsen finner icke skäl tillstyrka motionärernas yrkande om en utredning
angående bildande av ett statligt företag med uppgift att i Ådalen
anlägga en metallindustri för tillverkning av traktorer m. m. Skulle förutsättningar
finnas för de i motionerna omnämnda tillverkningarna, bör
det ankomma på företagareföreningen att verkställa erforderliga utredningar.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som funnit att motionärerna givit
en ganska ensidig och i vissa avseenden oriktig belysning av förhållandena i
Kramfors och Ådalen, framhåller, att det i samverkan mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och länets företagareförening samt stadens och Svenska
cellulosaaktiebolagets gemensamma industrikommitté pågår ett intensivt
arbete för att få till stånd nya företag och att utveckla de redan
befintliga. Länsstyrelsen betonar, att detta relativt nyetablerade samarbete
redan har givit mycket betydelsefulla resultat och att anledning finnes
att antaga, att arbetet skall kunna ytterligare främjas genom den av
företagareföreningen från och med innevarande månad anställde särskilda
konsulenten för kramforsområdet.
Det vore självfallet önskvärt, uttalar länsstyrelsen vidare, att man snarast
möjligt kunde till Kramfors lokalisera en större industri, t. ex. i metallbranschen,
som kunde på en gång radikalt förändra situationen till det
bättre. De enligt ovan redan verksamma krafterna torde vara inriktade på
att undersöka och tillvarataga alla möjligheter, som kunna stå till buds,
för att förverkliga även sådana önskemål. Länsstyrelsen tror icke på möj
-
Bankoutskottets utlåtande nr 23 år 1955
9
ligheterna att tillskapa ett ekonomiskt bärigt statligt företag i branschen,
därest förutsättningar för enskild företagsamhet av denna art visa sig
icke föreligga. Att koppla in en särskild statlig kommitté på att utreda en
sådan detalj av det stora lokaliserings- och differentieringsproblemet
som motionen avser, synes icke vara motiverat. Länsstyrelsen avstyrker
därför bifall till motionen.
Utskottet. Den ekonomiska utvecklingen i Ådalen bör liksom hittills
ägnas ingående uppmärksamhet av arbetsmarknadsstyrelsen och de lokala
myndigheterna. Av vad som uttalats i remissyttrandena över de föreliggande
motionerna framgår att såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länets
företagareförening m. fl. synes kunna göra insatser av betydelse då det
gäller att förstärka näringslivet i området. Utskottet vill därjämte erinra
om att innevarande års riksdag (se bankoutskottets utlåtande nr 10) på
förslag av Kungl. Maj:t medgivit, att statsgaranti för lån till hantverksoch
småindustriföretag under budgetåret 1955/56 beviljas intill ett belopp
av tio miljoner kronor. Härigenom bör det bli möjligt att i den utsträckning
så befinnes lämpligt stödja hantverket och småindustrien bl. a.
i Ådalen. Vad speciellt gäller frågan om anläggande av metallindustri i
Ådalen synes detta uppslag i första hand böra utredas och prövas av
länets företagareförening och icke inom en särskilt för detta syfte tillkallad
statlig kommitté. Företagareföreningen känner väl de lokala förhållandena
och torde äga goda förutsättningar att ställa in det specialproblem
som motionärerna särskilt ägnat sin uppmärksamhet i det större
komplex av lokaliserings- och differentieringsfrågor som föreligger för
Ådalen.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna 1: 156 och II: 195 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 april 1955
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sundvik, Mogård, Werner*, Kriigel*,
Kronstrand, Strandler och Björnberg;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Gavelin, Persson
i Norrby, Johansson i Kalmar, Löfgren, Magnusson, Nelander* och
fru Ingenäs*.
* Ej närvarande vid justeringen.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 22—21,.