Nr 22—2Jf
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1955
1
Nr 22
Utlåtande i anledning av väckt motion om decentralisering av
företagsamhet och förvaltning i storstäderna.
I en inom andra kammaren under nr 196 väckt motion, som hänvisats
till bankoutskottets handläggning, har herr Andersson i Brämhult anhållit,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att frågan
om en decentralisering av företagsamhet och förvaltning i storstäderna
måtte tas upp till prövning i enlighet med vad i motionen anförts.
Motionären hänvisar inledningsvis till de uttalanden som gjordes i motionerna
I: 341 och II: 290 till 1954 års riksdag om de stora olägenheter
den ojämna befolkningsutvecklingen ur försvarspolitisk synpunkt innebär
för samhället. Bankoutskottet avgav utlåtande över motionerna (nr
36/1954), varvid dock icke de försvarspolitiska synpunkterna upptogs till
behandling.
I fortsättningen anför motionären följande.
I oktober 1954 avgav överbefälhavaren sitt förslag till riktlinjer för
vårt försvars organisation under de närmaste tio åren. Icke heller överbefälhavaren
synes emellertid ha uppmärksammat den enligt motionärens
uppfattning viktiga del av försvarsförberedelserna som ovan berörts.
I fråga om försvarets framtida utformning bör understrykas, att en decentralisation
bör eftersträvas. En träff av en tung flygbomb och ännu
mer av en atombomb har så vidsträckt verkan, att mycket stora förluster
kan tillfogas mera samlade styrkor. Men till Stockholm är förlagda försvarsstab,
arméstab, marinstab, flygstab, arméförvaltning, marinförvaltning
och flygförvaltning med kanske ett tusental officerare och tjänstemän
i ett par stora kvarter, som skulle kunna förintas av var sin bomb.
Om något dylikt inträffade, innan utflyttning vid mobilisering hunnit
verkställas, skulle ett ödesdigert slag kunna tillfogas försvarsmakten.
Det torde också vara ofrånkomligt att frågan om en evakuering redan i
fredstid från storstäderna av industriella anläggningar av vikt för försvaret
och folkförsörjningen tas upp. Likaså torde det vara nödvändigt att icke
koncentrera statliga verk och inrättningar till huvudstaden och att en decentralisering
av förvaltningsapparaten äger rum. Om den nuvarande utvecklingen
på förvaltningsområdet tillåtes fortgå ostörd, kan ett krigsutbrott,
varvid de moderna atomstridsmedlen och robotvapnen kommer till
användning, bli mycket ödesdigert och i ett enda ögonblick sätta hela vår
förvaltningsapparat ur funktion. Härvidlag planerade evakueringar vid
krigsfara kan bli värdelösa. En utflyttning av statliga verk och inrättningar
måste därför äga rum i fredstid.
Det är enligt min uppfattning lika viktigt att sådana verkligt effektiva
fredstida förberedelser sker som att man planlägger försvarsmaktens orga
Bihang
till riksdagens protokoll 1955. 8 sand. Nr 21—2/,.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1955
nisation, styrka och utrustning. Ett försvar utan tryggad försörjning och
med förvaltningsapparaten äventyrad är dömt att misslyckas. Det torde
därför vara ofrånkomligt att dessa viktiga spörsmål tas upp till diskussion
i anslutning till den prövning av överbefälhavarens förslag, som av
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet förutsatts skola äga rum,
så att förslag kan föreläggas 1956 års riksdag.
Över motionen har i vederbörlig ordning inhämtats yttranden från överbefälhavaren
och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
överbefälhavaren uttalar, att de i motionen framförda synpunkterna
och principförslagen är ägnade att i viktiga hänseenden höja vår försvarsberedskap
och att minska vår sårbarhet. De biträdes därför i allt väsentligt.
I sitt yttrande erinrar överbefälhavaren om att civilförsvarsstyrelsen
och försvarsstaben i samarbete närmare behandlat vilka försvarsförberedelser
inom civilförsvarsstyrelsens verksamhetsområde som kan vara
erforderliga för att minska sårbarheten. De synpunkter som härvid framkommit
har sammanställts i en promemoria, vilken den 31 mars 1955
överlämnades till 1953 års civilförsvarsutredning samtidigt som generaldirektören
och chefen för civilförsvarsstyrelsen och chefen för försvarsstaben
i skrivelse efterhörde huruvida 1953 års civilförsvarsutredning vore
villig medverka till ett Kungl. Maj :ts principiella ställningstagande beträffande
civilförsvarets framtida utformning.
överbefälhavaren framhåller, att i den mån hänsyn till försvarssynpunkter
tas vid samhällets utformning i fredstid underlättas den svåra
och riskfyllda omställningen vid krig eller krigsfara.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, som begränsat sitt yttrande
till det ekonomiska beredskapsområdet, har bl. a. uttalat följande.
I yttrande den 7 augusti 1951 till chefen för handelsdepartementet över
ett av särskilda utredningsmän den 26 januari 1951 avgivet betänkande
angående näringslivets lokalisering anförde riksnämnden bl. a. följande:
”1 anslutning till de av utredningen anförda försvarspolitiska synpunkterna
(s. 85—89) kan framhållas att befolkningens och näringslivets ökade
koncentration till större tätorter och den därmed sammanhängande tekniska
utvecklingen medför, att försörjningsapparaten blir känsligare för
störningar i samband med krig och avspärrning än vad som är fallet i ett
samhälle som i större grad grundar sin försörjning på självhushållning.
Å andra sidan torde denna koncentration i stor utsträckning ha varit en
förutsättning för den tekniska utvecklingen, genom vilken möjligheten att
förse befolkningen med nyttigheter av olika slag betydligt ökats. Det
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1955
3
torde vara mycket svårt att fastslå vad som på längre sikt är försvarspolitiskt
önskvärt i fråga om utvecklingen av samhällsstrukturen i stort.
Över huvud bör man enligt riksnämndens mening endast då så är oundgängligen
nödvändigt låta beredskapssynpunkterna föranleda avsteg från
vad som för näringslivet är riktigt ur fredsmässiga synpunkter. Ett sunt
närigsliv är en grundläggande förutsättning för att landet skall kunna
bära kostnaderna för ett betryggande försvar. De avsteg, som måste göras
för att t. ex. säkerställa tillgången på krigsmateriel, livsmedel, drivmedel
och dylika oundgängliga förnödenheter böra icke vara större än vad som
i varje särskilt fall erfordras för att uppnå en godtagbar beredskap.”
”1 övrigt torde den ur försörjningsberedskapens synpunkt angelägnaste
lokaliseringsfrågan vara att skaffa bergverkstäder för särskilt krigsviktig
produktion.”
”Riksnämnden anser sålunda, att bedömningen av vad som är en ur
försvarsberedskapssynpunkt önskvärd lokalisering i allmänhet är så osäker,
att man bör låta dessa synpunkter inverka på lokaliseringen endast i
de undantagsfall då mycket klara och viktiga skäl härför föreligga.”
Ledningen av lokaliseringsverksamheten har i enlighet med Kungl.
Maj :ts prop. 127/1952 tills vidare förlagts till arbetsmarknadsstyrelsen.
Styrelsen upprätthåller allt fortlöpande intimt samarbete med, bl. a.,
riksnämnden som härvid företräder de ekonomiska försvarsberedskapssynpunkterna.
Samarbetet avser den allmänna lokaliseringspolitiken, utredningar,
inventeringar, enskilda lokaliseringsfall m. m.
Riksnämndens ovan citerade slutsats om säkerheten vid bedömningen
av lokaliseringen ur försvarsberedskapssynpunkt utgör givetvis icke ett
underkännande av det av motionären anförda uttalandet att tätortsbebyggelsen
innebär ett utomordentligt faromoment vid en oinskränkt luftkrigföring.
Denna synpunkt har också tagits till utgångspunkt för 1953 års
civilförsvarsutrednings undersökningar beträffande utrymning av vissa
tätorter. Utredningen har i skrivelse till riksnämnden begärt nämndens
medverkan för undersökning av konsekvenserna för försörjningsberedskapen
i samband med en bort- eller utflyttning från en del tätorter såsom
en skyddsåtgärd vid en avancerad luftkrigföring.
Frågan om huru vårt lands sårbarhet vid krig sammanhänger med näringslivets
lokalisering har sålunda upptagits till granskning i syfte att
klarlägga möjligheterna att planera krigsmaterieltillverkning och annan
oundgängligen nödvändig produktion i krig så att minsta möjliga fabrikskapacitet
skulle i krig bli tagen i anspråk för sådan produktion inom vissa
av civilförsvarsutredningen angivna större tätorter. I samband härmed
söker man belysa vilka delar av näringsliv och administration som oundgängligen
måste i krig kvarbliva inom dessa tätorter.
Det synes riktigt att, under förutsättning att några förberedelser för
utrymning ej vidtagits, ett krigsutbrott varvid de moderna atomstridsmedlen
och robotvapnen kommer till användning kan, såsom av motionä
-
4
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1955
ren framhållits, i ett enda ögonblick sätta vår förvaltningsapparat och
produktionsapparat ur funktion inom viktiga orter. Motionärens oro för
att planerad evakuering kan bli värdelös synes också motiverad om erforderlig
beredskap ej kunnat vidtagas. Risken härför torde dock avsevärt
kunna nedbringas genom förberedelser i fredstid. Det förefaller vara
mera ändamålsenligt att beredskapsmässigt arbeta för en effektiv utrymningsplanläggning
för krigsfall och anpassning av planläggningen för
krigsproduktion och krigsadministration till möjligheten av atom- och robotanfall
från luften än att med hänsyn till risken av ett krig permanent
decentralisera vår förvaltnings- och produktionsapparat.
Riksnämnden får slutligen understryka sitt ovan anförda yttrande, att
dä klara och viktiga skäl föreligga för hänsynstagande till försvarsberedskapssynpunkterna
vid lokalisering av näringslivet, böra sådana synpunkter
i görlig mån få inverka. I dylika fall synes myndigheterna böra stödja
uppförandet av nya, ur beredskapssynpunkter lämpligt belägna anläggningar.
Riksnämnden får här peka på möjligheterna att myndigheterna
genom byggnadstillståndsgivning eller på annat sätt medverka till genomförandet
av enskilda initiativ avseende en ur försvarssynpunkt förbättrad
lokalisering genom spridning eller förläggning i bergrum av krigsviktiga
anläggningar.
Då åt arbetsmarknadsstyrelsen uppdragits ledningen av lokaliseringsfrågorna
och berörda beredskapsmyndigheter har sin uppmärksamhet riktad
på frågan samt vidare riksdagen begärt att frågan om den framtida
närings- och bebyggelsestrukturen i landet skulle bli föremål för inventering
(bankoutskottets utlåtande nr 36/1954) synes det riksnämnden, att
motionen icke måtte föranleda någon riksdagens särskilda åtgärd.
Utskottet. Frågan om den framtida utformningen av närings- och bebyggelsestrukturen
i landet behandlades ingående av utskottet i utlåtande
nr 36 till föregående års riksdag i anledning av då väckta motioner. Flertalet
av de remissinstanser som hörts i ärendet hade varit av den uppfattningen
att det icke skulle vara ändamålsenligt att då igångsätta en särskild
allmän utredning av det föreliggande problemet i hela dess vidd. Utskottet
delade denna mening men ansåg det nödvändigt att få till stånd en
inventering och sammanställning av det omfattande material som genom
offentlig utredning och samhällsvetenskaplig forskning etc. blivit tillgängligt
liksom av de uppgifter som genom pågående utredningar kunde bli
belysta. En sådan sammanfattande översikt torde enligt utskottet vara av
värde då det gällde att taga ställning till vilka utredningar som kunde
krävas för att få fram mera preciserade direktiv till ämbetsverken och
vilka ytterligare praktiska åtgärder som erfordrades för att nå de syften
motionärerna avsåg. På förslag av utskottet beslöt riksdagen för Kungl.
Maj:t giva till känna vad utskottet sålunda anfört.
Vid den inventering rörande föreliggande utredningsmaterial och på -
Bankoutskottets utlåtande nr 22 år 1955 5
gående utredningar till belysning av närings- och bebyggelsestrukturens
förändringar torde enligt utskottets bedömande även försvarspolitiska synpunkter
kunna beaktas. Utskottet delar motionärens uppfatttning om den
betydelse en decentralisering av företagsamhet och förvaltning har för
våra försvarsförberedelser och finner att de synpunkter som framförts i
motionen bör ägnas uppmärksamhet vid den nämnda inventeringen. Då
frågan om den framtida utformningen av närings- och bebyggelsestrukturen
redan är föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet och då vidare —
såsom framgår av remissyttrandena — berörda beredskapsmyndigheter
ägnar frågan sin uppmärksamhet kan utskottet icke finna någon riksdagens
åtgärd för närvarande påkallad för att främja motionens syfte.
Utskottets hemställer,
att riksdagen måtte anse motionen II: 196 besvarad genom
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 21 april 1955
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sundvik, Mogård, Werner*, Krugel*,
Kronstrand, Strandler och Björnberg;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Gavelin, Persson
i Norrby, Johansson i Kalmar, Löfgren, Magnusson, Nelander* och
fru Ingenäs*.
* Ej närvarande vid justeringen.