Bankoutskottets memorial nr 20 år 1955
1
Nr 20
Memorial angående pension åt redaktören Nils Andersson.
I skrivelse till bankoutskottet den 22 februari 1955 har Civila statsförvaltningens
tjänstemanna förbund hemställt att bankoutskottet måtte för
riksdagen framlägga förslag att tillerkänna redaktör Nils Andersson pension
grundad på den tid han tjänstgjort hos riksdagen.
Till stöd för sin hemställan har förbundet bl. a. åberopat vad 1954 års
riksdag beslutat i anledning av bankoutskottets utlåtande nr 41 rörande
pensionsbestämmelser för hos riksdagen anställda tjänstemän. Under hänvisning
till den vid nämnda utlåtande fogade skrivelsen från 1952 års
kommitté för pensionering av riksdagens tjänstemän uttalar förbundet,
att det synes motiverat, att pensionsfrågan i detta fall upptas till speciell
och välvillig behandling. Utöver det förhållandet att Anderssons tjänst som
kanslist i allmänna beredningsutskottet indragits, vilket negativt påverkar
tjänstetidens längd, framhålles, att denne genom sin ålder naturligen
har svårigheter erhålla anställning med tillfredsställande inkomster och
dessutom icke kan uppnå nöjaktiga pensionsförmåner.
Över framställningen har utskottet inhämtat yttrande från kanslideputerade
och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Riks fullmäktige har i huvudsak anfört följande.
Redaktören Nils Andersson är född den 23 mars 1891 och således 64 år
gammal. Han var ledamot av riksdagens första kammare under åren 1933
—1940 och har därefter varit anställd såsom sekreterare i tillfälligt utskott
respektive allmänt beredningsutskott under 13 riksdagar (1941—
1953) samt — efter sammanslagningen av de två allmänna beredningsutskotten
till ett utskott — såsom kanslist i allmänna beredningsutskottet
under en riksdag (1954). Genom indragning av nämnda kanslistbefattning
från och med innevarande riksdag har Anderssons anställning i riksdagen
upphört.
Andersson åtnjuter pension dels från Pressens pensionskassa med 3 000
kronor och dels från Svenska journalistförbundet med 3 552 kronor, således
sammanlagt 6 552 kronor. Härå utgår ej några tillägg. Dessutom uppbär
Andersson viss mindre inkomst såsom nämndeman (ca 780 kronor
om året), vartill för närvarande kommer någon inkomst av rent tillfällig
karaktär. Andersson äger och bebor bostadslägenhet (årsomkostnaderna
för bostaden belöpa sig till ca 2 000 kronor) men saknar i övrigt förmögenhet.
Härutöver må nämnas, att Andersson på därom gjord ansökan och
efter prövning av fullmäktige enligt tillämpade dispensregler kan förutsättas
komma att efter uppnådd ålder av 65 år erhålla pension för den tid
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 20.
2
Bankoutskottets memorial nr 20 år 1955
han varit ledamot av riksdagen, samt att han har underhållsskyldighet
gentemot sin frånskilda maka.
OST erinrar i sin skrivelse om 1954 års riksdags under höstsessionen
fattade beslut, enligt vilket riksdagen med bifall till därom av bankoutskottet
i utlåtande nr 41 gjord hemställan godkänt en mellan kanslideputerade
och Riksdagstjänstemännens förening den 10 november 1954 ingången
överenskommelse angående pensionsförhållandena för de hos riksdagen
anställda tjänstemännen. Nämnda överenskommelse innebär i huvudsak
att frågan om en generell reglering av riksdagstjänstemännens
pensionsförhållanden tills vidare bör anstå i avvaktan på resultatet av
1951 års pensionsutredning. Under tiden uppkommande pensionsfall i samband
med avgång på grund av åldersskäl, sjukdom eller olycksfall i tjänsten
ha förutsatts skola såsom tidigare komma att av riksdagen upptagas
till välvillig behandling, varvid i överenskommelsen närmare angivna normer
böra tillämpas. Bland annat skall en tjänsteman för att kunna komma
i fråga till pension ha slutat sin anställning hos riksdagen vid normal avgångsålder
och innehaft anställning vid riksdagen under minst 15 riksdagar.
Då Andersson dels avgått från sin anställning hos riksdagen vid en ålder
av ännu ej fyllda 64 år eller sålunda före ”normal” avgångsålder och dels
innehaft anställning vid riksdagen under allenast 14 riksdagar, fyller Andersson
alltså i förevarande två hänseenden ej de krav, som uppställts för
pensions beviljande. Detta bör emellertid enligt fullmäktiges mening icke
utesluta, att pensionsfrågan nu ändock upptages till prövning, då det här
rör sig om ett gränsfall. Fullmäktige ha härvid särskilt beaktat, att Andersson
icke självmant avgått från sin anställning hos riksdagen och att
han, om fortsatt anställning kunnat beredas honom under allenast ytterligare
ett år, säkerligen skulle ha kunnat komma i fråga för erhållande av
pension enligt nyssnämnda grunder.
Fullmäktige ha sålunda kommit till den uppfattningen, att Andersson
skäligen bör tillerkännas någon pension för sin anställningstid i riksdagen.
Vid bedömande av det pensionsbelopp, som härvid skulle kunna ifrågakomma,
ha fullmäktige ansett sig böra utgå från de förut angivna, av
riksdagen godkända pensioneringsgrunderna. En strikt tillämpning av
dessa skulle för Andersson innebära en årlig pension av 1104 kronor (begynnelseunderlag)
respektive 960 kronor (slutunderlag från och med 67
års ålder). Med hänsyn till ifrågavarande pensionsärendes karaktär av
dispensfall, och med beaktande av övriga i ärendet föreliggande omständigheter
ha fullmäktige emellertid funnit sig böra föreslå, att pensionsbeloppet
fastställes till 900 kronor, vilket belopp icke skulle reduceras efter
uppnådd ålder av 67 år. Pensionen synes böra utgå från och med den 1
januari 1955 under Anderssons återstående livstid av det under huvudtiteln
Riksdagen och dess verk m. m. uppförda förslagsanslaget till pensioner
åt f. d. befattningshavare m. fl. Å pensionen skulle beräknas rörligt
tillägg enligt gällande grunder, för närvarande efter 53 procent.
Kanslideputerade, som tagit del av riksgäldsfullmäktiges ovan refererade
yttrande, har anfört, att ordföranden och herr Heiiman anslutit sig
Bankoutskottets memorial nr 20 år 1955
3
till vad fullmäktige anfört och sålunda tillstyrkt att bankoutskottet framlägger
förslag om pension åt Andersson. Fröken Andersson och herr Sjölin
har varit av skiljaktig mening och hänvisat till följande passus i pensioneringsnormema:
”Pension tillkommer tjänsteman, som lämnar sin anställning
hos riksdagen vid normal avgångsålder eller dessförinnan nödgas avgå
på grund av sjukdom eller olycksfall i tjänsten, under förutsättning att
tjänstemannen innehaft anställning under minst 15 riksdagar.” Då Nils
Andersson icke fyllt dessa krav, borde han enligt sistnämnda ledamöters
mening icke beredas pension.
Ehuru Andersson endast uppnått 64 levnadsår och 14 tjänsteår, finner
utskottet i likhet med riksgäldsfullmäktige, att Andersson bör kunna tillerkännas
någon pension, eftersom han skulle ha uppfyllt föreskrifterna
om levnads- och tjänsteår, därest åt honm kunnat beredas fortsatt tjänstgöring
hos riksdagen under ytterligare ett år. Pensionen synes lämpligen
böra fastställas till 900 kronor årligen samt utgå från det under huvudtiteln
Riksdagen och dess verk m. m. uppförda förslagsanslaget till pensioner
åt f. d. befattningshavare m. fl. Å beloppet torde få beräknas rörligt
tillägg enligt gällande grunder.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att redaktören Nils Andersson
må räknat från och med den 1 januari 1955 under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 900 kronor, att
utgå från det under huvudtiteln Riksdagen och dess verk
m. m. uppförda förslagsanslaget till pensioner åt f. d. befattningshavare
m. fl.
Stockholm den 19 april 1955
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik, Mogård, Boo,
Kronstrand, Strandler, Eliasson och Björnberg;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,
Sköldin*, Carlsson i Tibro, Nygren*, Löfgren, Jönsson i Rossbol*
och Mellqvist*.
* Ej närvarande vid justeringen.