Bankoutskottets utlåtande nr 17 dr 1955
1
Nr 17
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning
angående utbyggnad av näringslivet i det norrländska
inlandet.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 153 i första kammaren av herrar Persson, Helmer, och öhman
samt nr 192 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl., har hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsamt tillsättande
av eu utredning angående utbyggnad av näringslivet i det norrländska
inlandet samt att vid utformandet av utredningens direktiv de i
motionerna framförda synpunkterna beaktas.
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen I: 153.
över motionen har yttranden i vederbörlig ordning inhämtats från
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Gävleborgs län, Västernorrlands
län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län samt Samarbetsdelegationen
för de fyra nordligaste länen.
Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit följande.
Såsom framhållits i motionerna är näringslivet i Norrlands inland ensidigt
och ringa utbyggt. Bortsett från de på malmtillgångar grundade
gruvsamhällena är skogsbruket den dominerande inkomstkällan för större
delen av det norrländska inlandets befolkning. Träförädlingsindustrier
spelar också en viss roll, men de sysselsätter dock endast en mindre del av
de förvärvsarbetande.
Även framdeles bör man räkna med skogsbruket såsom den betydelsefullaste
faktorn för arbetsmarknaden i Norrlands inland. För att de väldiga
skogsvidderna skall bli effektivt utnyttjade erfordras en intensifierad
skogsvård. Skogsvårdsarbetet måste utföras under sommarhalvåret, alltså
samtidigt som jordbruket kräver relativt stora arbetsinsatser. Under senare
år har det i många fall visat sig vara svårt att få arbetskraft i tillräcklig
omfattning till skogsvården. Vid goda konjunkturer är följaktligen
den verkliga problemställningen inte så mycket att finna tillräckliga sysselsättningsmöjligheter
för befolkningen som att trygga arbetskraftsförsörjningen
för viktiga delar av näringslivet.
De sysselsättningssvårigheter, som föreligger i de norrländska skogsbygderna,
är i stort sett koncentrerade till våren och hösten i samband med
övergången till sommar- och vintersysselsättningen. Fn viss utjämning av
säsongväxlingarna inom skogsbruket har dock inträtt under senare år, och
av allt att döma kommer denna utveckling att fortskrida. Därmed bör sysselsättningsförhållandena
för skogsarbetarna bli mera tillfredsställande än
tidigare och skogsarbetet mera attraktivt.
649 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. S samt. Nr 17
2
Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955
Enligt motionärernas uppfattning är det önskvärt att förlägga skogsindustrier
till det norrländska inlandet. Nedfraktningen till kusten av timmer
och massaved uppges vara oekonomisk. År denna motionärernas uppfattning
liktig, blir givetvis förutsättningarna för eu ökad industrialisering
av Norrlands inland betydligt gynnsammare än tidigare. Man torde då
kunna räkna med en fortgående förskjutning av skogsindustrien mot
denna del av landet. Styrelsen är dock inte övertygad om att en sådan utveckling
i mera betydande omfattning är sannolik. Beträffande vissa skogsindustrier
kan man dook möjligen räkna med ökat intresse för nyetablering
i inlandet. Detta gäller främst sådana industrier, som för sin produktion
kan utnyttja klenvirke samt annat svårflottat virke och som inte är
alltför beroende av tillgången på hamn för direkt utskeppning av tillverkningen.
En viss fortsatt utbyggnad av den mindre träförädlingsindustrien
i inlandet bör man också kunna räkna med. Betydelsen av dessa faktorer
ur sysselsättningssynpunkt är svårbedömbar, men man torde på kort sikt
inte kunna räkna med att nyetableringen får större omfattning. I detta
sammanhang bör också uppmärksammas, att en nyetablering av skogsindustrier
i inlandet på grund av de otillräckliga råvaruresurserna för närvarande
måste få återverkningar på sysselsättningen vid industrierna utefter
kusten.
De problem, som sammanhänger med näringslivet i Norrlands inland,
har vid olika tillfällen varit föremål för utredning. En rad praktiska åtgärder
har också vidtagits i syfte att stimulera näringslivet. De statliga
länsorganen söker sålunda i sin verksamhet skapa så gynnsamma förutsättningar
som möjligt för en utbyggnad av näringslivet. Företagareföreningarna
har gjort förtjänstfulla insatser för hantverket och småindustrien
inte minst i Norrlands inland. Från arbetsmarknadsstyrelsens sida har
under efterkrigstiden ständiga försök gjorts att tillföra området nya arbetstillfällen.
Styrelsen anser att dessa strävanden bör fortsätta. De måste anpassas
efter lokala och konjunkturella förhållanden. Problemen kan följaktligen
icke lösas eu gång för alla genom en utredning. Problemlösningarna
måste anpassas efter ständigt skiftande produktionsförhållanden
och varje tillfälle att utöka och differentiera näringslivet måste snabbt tillvaratagas.
Enligt styrelsens uppfattning torde icke något för detta arbete
mera väsentligt vara att vinna genom en sådan utredning som motionärerna
föreslår.
Samcirbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen uttalar följande.
Näringslivet i det inre av Norrland, i synnerhet Västerbottens läns lappmark,
vissa delar av Norrbottens och Jämtlands län samt de inre delarna
av Västernorrlands län, brottas med särskilda svårigheter. Detta visar sig
bl.a. i en omfattande utflyttning, låt vara att de pågående kraftverksbyggena
på sina håll tillfälligt motverkat denna. Som en direkt följd av utflyttningen
kan sedan registreras minskat skatteunderlag och ökad kommunal
utdebitering. Det bär observeras, alt den genomsnittliga kommunalskatten
i t. ex. landskommunerna inom Västerbottens läns lappmark ligger
cirka 30 % över genomsnittet för landskommunerna i hela riket. Beträffande
Jämtlands län kan nämnas, att skatteunderlaget för landstingsskatten
enligt 1954 års taxering minskade med 6 % jämfört med år 1953.
Denna nedgång var den största bland samtliga län.
Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955
3
Jordbruket och skogsbruket dominera som näringsgrenar. Enligt folkräkningen
1950 föll 1. ex. inom Västerbottens läns lappmark 61 % av befolkningen
på yrkesgruppen jordbruk med binäringar, främst skogsbruk,
men endast 16 % på gruppen hantverk och industri. Motsvarande siffror
för hela riket voro 23 % resp. 41 %. Frånsett de båda industrigrupperna
byggnadsverksamhet och el-, gas- och vattenverk in. m., vilka grupper äro
företrädda inom lappmarken i med hänsyn till folkmängden relativt »normal»
omfattning, äro samtliga industrigrenar svagt, ja, de flesta synnerligen
svagt representerade.
På grund av jordbrukets och skogsbrukets dominans i Norrlands inland
orsaka mekaniseringen och rationaliseringen inom dessa näringsgrenar
eu minskad sysselsättning, som får väsentligt större följdverkningar än
inom andra delar av landet. Man kan här med säkerhet peka på en förestående
kris inom näringslivet, om ej förbättrade sysselsättningsmöjligheter
skapas. Utbyggnadstakten inom industrien förmår icke tillnärmelsevis
uppväga nedgången i sysselsättningen inom jordbruket och skogsbruket.
Med naturtillgångar i form av skog, malm och vattenkraft är emellertid
landsändan rikt försedd. Nämnas kan t. cx„ alt medan folkmängden i
Västerbottens läns lappmark utgör mellan 7 och 8 °/oo av vårt lands folkmängd
inte mindre än 60 n/oo av den årliga virkestillväxten och ca 75 °/on
av den utbyggbara vattenkraften belöper på samma område.
Med hänsyn till ovanstående framstår det otvivelaktigt såsom ett samhällsintresse,
att verkliga kraftåtgärder vidtagas för att ernå ett mera
differentierat näringsliv i Norrlands inland. De olika länens företagareföreningar
ha alltför begränsade resurser till sitt förfogande. En utökning av
dessa synes nödvändig. Under de senaste åren ha i realiteten de norrländska
företagareföreningarna fått minskade statliga anslag, om man tar hänsyn
till penningvärdets försämring, och de belopp, som beviljats, torde, samtidigt
iso in de visat sig vara väl använda pengar, få anses som synnerligen
blygsamma i jämförelse med landsdelcns betydelse för landets näringsliv.
Måhända finnas också andra vägar att gå, t. ex. förläggning av statligt
ägda företag.
Vederbörande länsstyrelser och länsarbetsnämnder torde redan ha beaktat
de speciella problem, som karakterisera näringsliv och arbetsmarknad
i Norrlands inland. Hithörande frågor ha aktualiserats i olika sammanhang,
även om resultaten av myndigheternas åtgärder ännu inte blivit särskilt
påtagliga. Eu speciell utredning av dessa frågor skulle nog kunna ge eu
del nya synpunkter, men å andra sidan är det icke utredningar och principförslag,
som behövas, utan konkreta åtgärder. Näringslivet i Norrlands inland
visar så oroande tendenser, att största skyndsamhet är nödvändig.
Samarbetsdelegationen får därför — med understrykande av allvaret i problemställningen
-- som sin mening uttala, att de syften, som motionerna
avse att tjäna, bäst torde nås genom att stärka de ekonomiska resurserna
hos redan befintliga organ, främst de fyra nordligaste länens företagareföreningar.
Delegationen vill emellertid samtidigt med skärpa framhålla,
att om en utredning anses önskvärd, denna blir inriktad på konkreta åtgärder
och ej principförslag, samt att den sker såsom en snabbutredning och ej
endast kommer att innebära, att problemen skjutas på eu mer eller mindre
oviss framtid.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1955
Länsstyrelsen i Gävleborgs län har vid sitt utlåtande fogat yttranden
från aderton kommunalnämnder i kommuner i länets inland samt från
handelskammaren i Gävle. Flertalet kommunalnämnder tillstyrker utredningsförslaget
och ger uttryck för bekymmer över utflyttningen från kommunerna
av arbetskraften särskilt i de yngre åldrarna till följd av bristen
på ett mera differentierat näringsliv samt för farhågor i fråga om de framtida
möjligheterna för kommunerna att vid sjunkande eller växlande
skatteunderlag fullgöra sina funktioner och åtaganden. I fråga om vissa
kommuner (exempelvis Järbo) framhålles det, att risker föreligger för
kommande utflyttning i ansenlig omfattning på grund av att en stor del
av befolkningen bär sitt arbete i en angränsande industrikommun. I några
fall domineras näringslivet av industrier eller företag med övervägande
manlig arbetskraft. Där — liksom även på åtskilliga andra håll — skulle
således arbetstillfällen för kvinnlig arbetskraft vara önskvärda. Handelskammaren
har hänvisat till att under det senaste årtiondet det norrländska
näringslivets problem i olika avseenden underkastats upprepade och ingående
utredningar. Det material, som därvid framkommit, och de synpunkter,
vilka anförts, synes handelskammaren så pass uttömmande täcka
det av motionärerna åsyftade ändamålet, att föga torde stå att vinna genom
eu förnyad utredning. Ett par kommuner tillkännager i stort sett samma
uppfattning som handelskammaren i fråga om det redan föreliggande utredningsmaterialet.
För egen del anser länsstyrelsen, att detta material bör tillgodogöras i
all den utsträckning, som är möjlig. Likaså bör i bär ifrågavarande hänseenden
även beaktas resultatet av den utredning rörande vissa med de
norrländska vattenkraftutbyggnaderna sammanhängande frågor, varom
chefen för kommunikationsdepartementet föranstaltat jämlikt Kung].
Maj:ts bemyndigande den 4 februari 1955. Huruvida därutöver någon särskildutredning
kan vara erforderlig är icke möjligt för länsstyrelsen att nu
bedöma. Länsstyrelsen uttalar därför endast angelägenheten av att alla åtgärder
på kommunikationsväsendets, kraftförsörjningens och kreditväsendets
område, som kan främja utbyggnaden av det norrländska näringslivet,
blir vidtagna.
Länsstyrelsen i Väslernorrlands län bär vid sitt utlåtande fogat en inom
Västernorrlands läns företagareförening upprättad promemoria. Länsstyrelsen
avstyrker motionerna och hänvisar till det stora antal utredningar
som tidigare utförts beträffande det norrländska näringslivets struktur och
utvecklingsmöjligheter, vilka jämväl berört inlandets problem. Det syntes
i nuvarande läge vara angeläget att i praktiken genomföra de idéer som
framkommit som resultat av dessa utredningar. Länsstyrelsen finner mest
beaktansvärt, att ytterligare ansträngningar göres för att i länet åstadkomma
en alltmer genomförd differentiering av näringslivet, vilket kan
Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955
5
räknas som ett speciellt önskemål även och inte minst för inlandet. Den
verksamhet som nu bedrives på området genom kommunerna själva samt
genom arbetsinarknadsorganen och företagareföreningarna för lokalisering
av lämpliga industrier och för förbättrad yrkesutbildning och som redan
givit beaktansvärda resultat, bör fortsättas och vidare utvecklas. Företagareföreningarna
bör erhålla ett sådant ökat stöd, att även områdena i inlandet
kan få en effektiv service till fromma för näringslivets differentiering
därstädes. Något väsentligt nytt torde icke kunna vinnas genom eu
sådan utredning, som motionärerna föreslår.
Länsstyrelsen i Jämlands län har till sitt utlåtande fogat yttranden från
länets företagareförening och länsarbetsdirektören. Länsstyrelsen är icke
övertygad om att bedömningsunderlag beträffande de i motionen berörda
frågorna saknas i sådan utsträckning, att cn ny utredning vid sidan av
redan verkställda eller nu pågående enahanda utredningar bör tillsättas.
En större utredning av den art, varom här är fråga, torde — hur bchjärtansvärd
den än må förefalla — icke fylla något trängande behov,
så länge utrymmet för allmänna och enskilda investeringar i riktning mot
ett mera differentierat näringsliv för det norrländska inlandets del är
så begränsade, som uppskoven med förverkligandet av redan utredda utvecklingsfrämjandc
åtgärder för denna landsändas vidkommande tyder på.
Länsstyrelsens i Västerbottens lön har överlämnat ett från Västerbottens
företagareförening infordrat yttrande, vilket av länsstyrelsen åberopats som
eget utlåtande. I yttrandet framhålles bl. a. följande.
De av motionärerna omnämnda planerna av Statens skogsindustrier på
cn träförädlingsindustri i Västerbottens inland, som delvis torde ha givit
uppslag till motionen, torde föranledas av särskilda omständigheter i det
aktuella fallet och sålunda vara att betrakta som eu engångsföreteelse. Det
torde i varje fall vara förhastat att för närvarande draga några mera vittgående
slutsatser av förenämnda planer, exempelvis möjligheten av ett
slags industriell kedjereaktion, berörande hela det norrländska inlandet,
vilket tydligen föresvävat motionärerna. Verkliga förhållandet är, att den
norrländska trävaruindustriens kapacitet är så väl utbyggd, att det verkligt
svåra problemet för närvarande är att kunna anskaffa erforderlig råvara
för de industrier, som redan finnas. Här torde böra erinras om att
på grund av förenämnda omständigheter har enbart i Västerbottens län
under senare år nedlagts tvenne stora sulfitfabriker, örviken och Robertsfors,
samt ett av de större exportsågverken, Norrbyskär. Vad det framför
allt bär gäller är all genom intensifierad skogsvård på längre sikt vidga
råvarubasen för den norrländska trävaruindustrien. Vad här sagts torde
även äga tillämpning i fråga om övriga norrlandslän.
Påståendet i motionerna, alt, när det gäller inlandet, ingen egentlig utbyggnad
av näringslivet ägt rum torde åtminstone vad beträffar Västerbottens
inland vara betydligt överdrivet. Enligt av länsstyrelsen och Västerbottens
företagareförening genomförda företagsräkningar har företagsbildningen,
särskilt i fråga om ilen mindre företagsverksamheten, tvärtom varit
ganska livlig. Därmed bär inte ifrågasatts önskvärdheten av att densamma
6
Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955
skulle ha varit ännu mera omfattande. Antalet sysselsatta inom hantverk
och industri i Västerbottens län bär under de senaste 15 åren mer än fördubblats,
eller från 9 500 till över 20 000 anställda. Inom gruppen småföretag
utgör ökningen under samma tid mer än 300 %. I länets inland
bär Bolidenbolagets gruvbrytning mer än fördubblat antalet anställda, eller
från 718 till 1 578 anställda. Härvid har ej medräknats antalet anställda
vid blygruvan i Laisvall, som ligger inom Norrbottens län.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att utvecklingen vad beträffar
Västerbotten och även dess inland ingalunda stått stilla eller varit så betydelselös
som i motionen gjorts gällande. Ur objektiv synpunkt torde det
inte finnas täckning för synpunkten »att ingen egentlig utbyggnad av
näringslivet försiggått».
Inom länet pågår ett intensivt ai-bete på att utveckla näringslivet inom
olika områden. Den mest hämmande faktorn härvidlag utgör framför allt
bristen på tillräckliga ekonomiska resurser för de organ som syssla med
dessa frågor inom respektive områden. Vad länet sålunda i första hand är
i behov av torde i mindre grad vara ytterligare utredningar än betydligt
förbättrade statsanslag till skogsvårdisstyrelsen, hushållningssällskapet och
företagareföreningen. Dessa organ ha fullt klart för sig vad som behöver
göras för näringslivets förkovran inom länet, men för planernas genomförande
måste som nämnts större resurser ställas till förfogande.
På anförda skäl avstyrker föreningen motionerna.
Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar om vissa åtgärder som från länsstyrelsens
och landstingets sida vidtagits för att komma till rätta med de
problem som sammanhänger med att näringslivet i inlandskommunerna är
ensidigt och ofullständigt utbyggt. Med den initierade kännedom länsstyrelsen
och övriga berörda länsorgan har om hithörande spörsmål anses
knappast något ytterligare kunna framkomma genom en särskild utredning.
Länsstyrelsen kommer att i samarbete med landstingets näringskommitté,
länsarbetsnämnden, företagareföreningen, hushållningssällskapet,
lantbruksnämnden, domänverket, skogsvårdsistyr elsen, Norrbottens
kraftverk nx. fl. myndigheter och institutioner att följa samt aktualisera
sådana åtgärder, som kan tänkas möjliga och lämpliga att vidtaga för att
varaktigt öka aixtalet arbetstillfällen inom denna del av länet och till statsmakterna
göra de framställningar härom som kan visa sig påkallade. Såsom
motionärerna omnämnt, har länsstyrelsen under fjolåret erhållit Kungl.
Maj:ts uppdrag att i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och under
medverkan av statliga myndigheter samt kommunala och enskilda organ
inom länet utreda Tornedalens och överkalixbygdens försörjning medelst
där befintliga naturtillgångar och tillgänglig arbetskraft. Berörda statliga
och kommunala organ inom länet är för närvarande sysselsatta med att
insamla och sammanställa de uppgifter, som har betydelse för fullgörandet
av detta utredningsuppdrag. En utredning som den motionärerna föreslår
skulle sannolikt till väsentlig del komma att åvila länsstyrelsen och
här tidigare nämnda länsmyndigheter. Länsstyrelsen anser därför att ett
Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955
7
formligt uppdrag av statsmakterna härom är tämligen överflödigt. Den
s. k. tornedalsutredningen torde åtminstone i vissa avseenden kunna tjäna
som förebild för den översyn av inlandskommunernas näringsliv, som
länsstyrelsen under alla förhållanden kommer att företaga.
Länsstyrelsen anser att de syften, som den av motionärerna begärda utredningen
skulle tjäna, bör kunna tillgodoses på det sätt länsstyrelsen i
det föregående antytt.
Utskottet. Motionärerna har framhållit, att näringslivet i det norrländska
inlandet är ensidigt uppbyggt, och föreslagit att eu utredning
skyndsamt skulle tillsättas angående utbyggnaden av detta näringsliv.
Bland annat borde övervägas vilka betingelser som föreligger för att i det
norrbottniska inlandet bygga upp en skogsförädlingsindustri.
Arbetsmarknadsstyrelsen och de länsstyrelser som avgivit utlåtanden
över motionerna bär erinrat om att berörda problem redan vid flera tillfällen
varit föremål för utredning. I allmänhet anser dessa myndigheter icke att
något nnera väsentligt torde vara att vinna genom en utredning av det slag
motionärerna förordat. Utskottet delar denna uppfattning och utgår från
att länsstyrelserna liksom de kommunala myndigheterna och företagareföreningarna
kommer att vaksamt följa utvecklingen inom näringslivet i
det norrländska inlandet och vidtaga de åtgärder som befinnes nödvändiga.
Utskottet vill vidare erinra om att utskottet i sitt utlåtande nr 13 till 1953
års riksdag uttalade att behov förelåg av en inventering av föreliggande
norrlandsproblem. Sedermera bär Kungl. Maj:t uppdragit åt en särskild
utredningsman att företaga en inventering av kvarstående olösta norrlandsfrågor,
vilken utredning för närvarande pågår. Kungl. Maj:t har vidare
den 4 februari 1955 beslutat att en utredning skall företagas rörande vissa
med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna sammanhängande frågor.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna I: 153 och IT: 192 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 mars 1955
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
8
Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955
Närvarande :
från första kammaren: herrar Sundvik, Fahlander, Mogård, Werner,
Wehtje,* Kronstrand,* Strandler* och Björnberg;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Sköldin, Dickson,*
Johansson i Kalmar,* Andersson i Ronneby,* Löfgren, Jönsson i Rossibol
och Nelander.
* Ej närvarande vid justeringen.
Stlilm 1955. K. L. Beckmans Boktr.