Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

1

Nr 52

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli
19b7 (nr 576) om statlig inkomstskatt, m. m., jämte i
ämnet väckta motioner.

I en den 29 april 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 196, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

2) förordning med bestämmelser om beräkning av den preliminära
skatten vissa år för aktiebolag m. fl.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras
följande.

I propositionen föreslås en av konjunkturpolitiska skäl betingad höjning
av den statliga inkomstskatten för vissa juridiska personer. Förslaget innebär
att skatten för aktiebolag höjes från 40 till 45 procent vid 1956 års
taxering och till 50 procent fr. o. m. 1957 års taxering. För ekonomiska föreningar
höjes skatten från 32 till resp. 36 och 40 procent. Den ökade skatten
skall preliminärt erläggas fr. o. m. uppbördsterminen i september 1955.

Genom den föreslagna höjningen beräknas statsskatten enligt 1956 års
taxering öka med ungefär 125 miljoner kronor och enligt 1957 års taxering
med omkring 250 miljoner kronor. Härav kan ca 200 miljoner kronor beräknas
inflyta under budgetåret 1955/56.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 52

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

1) Förslag
till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

10 §.

2 mom. Den statliga inkomstskatten
utgör:

a) för svenska aktiebolag, svenska
försäkringsanstalter som icke äro
aktiebolag samt sådana utländska
juridiska personer som ej beskattas
enligt 1 mom.:

fyrtio procent av den beskattningsbara
inkomsten, i den mån
skatten icke skall beräknas enligt

c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sambruksföreningar
ävensom för sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekslcassa,
hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningar: trettiotvå

procent av den beskattningsbara
inkomsten; *

2 mom. Den statliga inkomstskatten
utgör:

a) för svenska aktiebolag, svenska
försäkringsanstalter som icke
äro aktiebolag samt sådana utländska
juridiska personer som ej beskattas
enligt 1 mom.:

femtio procent av den beskattningsbara
inkomsten, i den mån
skatten icke skall beräknas enligt

d) här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sambruksföreningar:

fyrtio procent av den beskattningsbara
inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningar:

trettiotvå procent av den beskattningsbara
inkomsten;

Senaste lydelse av 10 § 2 mom. ,se 1952: 378.

3

Bevillningsutskottets

Nuvarande lydelse:

c) för försäkringsanstalter, i den
mån de driva livförsäkringsrörelse:

tio procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än
dem som avses i 1 mom. eller under
a), b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara
inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna
under a) och c) här ovan
skall iakttagas att, därest försäkringsanstalt
driver jämväl annan
försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse,
skatten skall beräknas enligt
bestämmelsen under c) allenast
beträffande den del av anstaltens
beskattningsbara inkomst, som efter
förhållandet mellan den skattepliktiga
nettointäkten av livförsäkringsrörelsen
och anstaltens sammanlagda
skattepliktiga nettointäkt
belöper å livförsäkringsrörelsen.

betänkande nr 52 år 1955

Föreslagen lydelse:

d) för försäkringsanstalter, i den
mån de driva livförsäkringsrörelse:

tio procent av den beskattningsbara
inkomsten; samt

e) för andra skattskyldiga än dem
som avses i 1 mom. eller under a),

b), c) eller d) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara
inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna
under a) och d) här ovan
skall iakttagas att, därest försäkringsanstalt
driver jämväl annan
försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse,
skatten skall beräknas
enligt bestämmelsen under d) allenast
beträffande den del av anstaltens
beskattningsbara inkomst, som
efter förhållandet mellan den skattepliktiga
nettointäkten av livförsäkringsrörelsen
och anstaltens
sammanlagda skattepliktiga nettointäkt
belöper å livförsäkringsrörelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956, dock att i samband
därmed följande skall iakttagas.

1. Den statliga inkomstskatten skall vid 1956 års taxering samt vid
eftertaxering för år 1956 utgöra:

a) för svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter som icke äro
aktiebolag samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt
10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt:

fyrtiofem procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten
icke skall beräknas enligt d) här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar:

trettiosex procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan och bostadskrcditföreningar:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

d) för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkringsrörelse:

tio procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

e) för andra skattskyldiga än dem som avses i 10 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt eller under a), b), c) eller d) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) och d) här ovan skall
iakttagas att, därest försäkringsanstalt driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse, skatten skall beräknas enligt bestämmelsen
under d) allenast beträffande den del av anstaltens beskattningsbara
inkomst, som efter förhållandet mellan den skattepliktiga nettointäkten
av livförsäkringsrörelsen och anstaltens sammanlagda skattepliktiga nettointäkt
belöper å livförsäkringsrörelsen.

2. Vid eftertaxering för år 1955 eller tidigare år skola äldre bestämmelser
äga tillämpning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

5

2) Förslag
till

förordning med bestämmelser om beräkning av den preliminära skatten
vissa år för aktiebolag m.fl.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag,
andra utländska juridiska personer än oskifta dödsbon eller familjestiftelser
samt andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar
skola utöver den i hemortskommunen påförda preliminära B-skatt,
som förfaller till betalning under uppbördsterminerna i september och
november 1955 samt januari 1956, senast under uppbördsterminen erlägga
ytterligare preliminär skatt med belopp motsvarande tjugu procent av den
i hemortskommunen under uppbördsterminen till betalning förfallande
skatten avrundad nedåt till helt hundratal kronor.

Vad nu sagts skall ej gälla, då i anledning av jämkning eller preliminär
taxering ny debetsedel utfärdas och den därå upptagna skatten förfaller
till betalning första gången under någon av förenämnda uppbördsterminer.
I sådant fall skall den i den preliminära skatten ingående statliga inkomstskatten
beräknas för annan svensk ekonomisk förening än sambruksförening
till trettiosex procent av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten och för annan i föregående stycke avsedd skattskyldig till
fyrtiofem procent av motsvarande inkomst. Därvid skall å debetsedeln antecknas
att den skattskyldige icke är pliktig att enligt föregående stycke
erlägga preliminär skatt utöver det å debetsedeln angivna beloppet.

2 §•

Det åligger länsstyrelsen eller, i stad med egen uppbördsförvaltning, den
lokala skattemyndigheten att å kreditkort avseende preliminär skatt för i
1 § första stycket angiven skattskyldig verkställa den uppräkning av debiterat
belopp, som svarar mot vad den skattskyldige har att enligt nämnda
stadgande erlägga såsom ytterligare preliminär skatt. 3

3 §•

För skattskyldig, varom i 1 § förinäles, skall preliminär B-skatt, som
eljest skolat beräknas enligt 13 § första stycket uppbördsförordningen, för
år 1956 utgå med belopp motsvarande den slutliga skatten enligt 1955 års
taxering, ökad med tjugufem procent av den däri ingående statliga inkomstskatten,
samt för år 1957 med belopp motsvarande den slutliga skatten

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

enligt 1956 års taxering, ökad med tio procent av den däri ingående statliga
inkomstskatten. Därvid skall dock i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller sådan i uppbördsförordningen icke
omnämnd skatt eller avgift, vilken påförts jämlikt bestämmelse i annan
författning.

4 §•

Det åligger lokal skattemyndighet att under senare hälften av juli 1955
lämna i 1 § första stycket omförmäld skattskyldig skriftlig underrättelse
om vad den skattskyldige enligt samma stadgande har att iakttaga.

5 §.

Vad i denna förordning stadgas har ej avseende å försäkringsanstalter,
som uteslutande driva livförsäkringsrörelse.

6 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda de närmare föreskrifter, som kunna finnas
erforderliga för tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 538 av herr Iiuss m. fl. samt II: 669

av herrar Dahlén och Braconier, vari hemställts, »att riksdagen beträffande
den föreslagna ändrade lydelsen av 10 § 2 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt i vad avser stycket b) måtte
besluta att bestämmelsen måtte få följande lydelse: ’b) för andra ekonomiska
föreningar än sambruksföreningar och studentkårs kreditkassa
och annan därmed jämförlig kreditkassa’ och att motsvarande ändring
göres i de föreslagna övergångsbestämmelserna; samt alternativt, om detta
yrkande icke bifalles, b) ändras på ovan föreslaget sätt, dels c) kompletteras
med ’---— studentkårs kreditkassa och annan därmed jämförlig

kreditkassa’ jämte motsvarande komplettering av övergångsbestämmelserna»
;

II) de likalydande motionerna I: 539 av herr Oblon m. fl. och II: 668
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts proposition nr 196 med förslag om höjd beskattning för aktiebolag
och ekonomiska föreningar m. fl. juridiska personer»; samt

III) de likalydande motionerna I: 541 av herr Ewcrlöf m. fl. och II: 671
av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts,

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955 7

»1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl.
Maj :t förelägger höstriksdagen förslag om upphävande av förordningen
om investeringsavgift för år 1955 och av förordningen om avgift vid investering
i motorfordon för år 1955 (särskild investeringsavgift) samt

2) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 196.»

Till behandling i detta sammanhang har jämväl upptagits de vid riksdagens
början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 108 av herrar Öhman och Helmer Persson samt II: 140
av herr Hagberg i Stockholm m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta höja den statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag m. fl. från
40 till 50 procent».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 108, I: 538, II: 668 och II: 671.

Representanter för vissa av näringslivets huvudorganisationer har på
begäran beretts tillfälle att inför utskottet framföra sina synpunkter på
den föreliggande frågan. I samband därmed har till utskottet överlämnats
en den 12 maj 1955 dagtecknad skrift, vari dessa synpunkter sammanfattats.

Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen
i ovannämnda statsrådsprotokoll anfört följande.

»Vid anmälan tidigare denna dag av frågan om komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1955/56 och vissa därmed sammanhängande
spörsmål har jag lämnat en ingående redogörelse för det rådande ekonomiska
läget samt angivit vilka åtgärder som med hänsyn härtill bör vidtagas.
En av dessa åtgärder är en höjning av skatten å aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Angående motiven för denna åtgärd hänvisar jag här
till vad jag därvid anförde.

Principen för en höjning av bolagsskatten synes böra vara att företagen
ålägges att fr. o. in. andra halvåret 1955 inbetala en högre skatt än som
med nuvarande regler ifrågakommer. Detta blir fallet om en högre bolagsskatt
beräknas fr. o. m. 1956 års taxering samtidigt som skyldighet införes
för företagen att erlägga den högre skatten redan vid preliminärskatteuppbörden
under senare hälften av uppbördsåret 1955—56.

Innan jag övergår att närmare ange hur bestämmelserna synes böra utformas
må erinras om följande.

Den statliga inkomstskatten för juridiska personer utgår enligt bestämmelserna
i 10 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt efter följande
grunder.

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

För svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter, som inte är aktiebolag,
samt andra utländska juridiska personer än oskifta dödsbon och
familjestiftelser utgör skatten 40 procent av den beskattningsbara inkomsten.

För andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar, sparbanker,
sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska
bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar utgör skatten 32 procent
av den beskattningsbara inkomsten.

Beträffande försäkringsanstalter, i den mån de driver livförsäkringsrörelse,
utgör skatten 10 procent av den beskattningsbara inkomsten.

För ideella föreningar och andra förut inte nämnda juridiska personer
utgår den statliga inkomstskatten med 15 procent av den beskattningsbara
inkomsten.

Beträffande försäkringsanstalt, som driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse, beräknas skatten efter 10 procent allenast
beträffande den del av anstaltens beskattningsbara inkomst, som efter
förhållandet mellan den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelsen
och anstaltens sammanlagda skattepliktiga nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen.

Vad härefter angår frågan vilka juridiska personer, som bör bli föremål
för den skärpta skatten, synes uppenbart att denna skärpning bör gälla
svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar med undantag för sambruksföreningar.
Dock synes försäkringsföretag, som driver livförsäkringsrörelse
eller ock sådan rörelse vid sidan av annan försäkringsrörelse, böra
undantagas från skattehöjning i avseende å inkomsten av livförsäkringsrörelsen.
Skattehöjningen bör vidare — med det undantag som framgår av
vad nyss sagts — avse svenska försäkringsanstalter, som inte är aktiebolag,
samt de utländska juridiska personer, som beskattas efter samma grunder
som aktiebolag, övervägande skäl torde tala för att inte höja skatten för
sparbanker och övriga nu inte särskilt omnämnda juridiska personer.

För att ernå den från konjunkturpolitisk synpunkt avsedda effekten
med en skärpt statsskatt bör höjningen inte sättas lägre än till 25 procent
av den enligt nuvarande regler utgående skatten. Detta skulle innebära en
höjning av skattesatsen för aktiebolag och därmed jämställda skattskyldiga
från 40 till 50 procent samt för ekonomiska föreningar från 32 till 40 procent.
Dessa höjda skattesatser bör fastställas att gälla fr. o. m. 1957 års
inkomsttaxering. Vad angår 1956 års taxering synes skattesatsen böra bestämmas
till 45 resp. 36 procent, nämligen med hänsyn till att det ökade
preliminärskatteuttaget bör ske först fr. o. m. fjärde uppbördsterminen i
september 1955.

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955 9

Jag torde härefter få övergå att beröra frågor av i huvudsak uppbördsteknisk
natur.

Nu ifrågavarande skattskyldiga erlägger den preliminära skatten såsom
B-skatt. Denna är av myndigheterna på förhand uträknad och angiven på
debetsedlarna. Enligt huvudregeln upptages preliminärskatten till samma
belopp, som påförts såsom slutlig skatt enligt nästföregående års taxering.

I vissa fall, såsom då den skattskyldige med hänsyn till emotsedda ändrade
inkomstförhållanden avgivit s. k. preliminär självdeklaration, är B-skatten
uträknad enligt annan och mera exakt grund. Den debiterade preliminärskatten
förfaller till betalning med lika belopp under de sex uppbördsterminerna
i mars, maj, juli, september och november samt januari påföljande
år.

Såsom förut framhållits bör den högre skatten inbetalas preliminärt och
med början från och med uppbördsterminen i september detta år. Av tekniska
skäl torde inte böra ifrågakomma att omdebitera preliminärskatten
för 1955 och utfärda nya debetsedlar för senare hälften av uppbördsåret.
I stället torde böra förfaras sålunda, att företagen ålägges att vid uppbördsterminerna
i september och november 1955 samt januari 1956 inbetala —
utöver de belopp som enligt debetsedeln då förfaller till betalning — ytterligare
20 procent av nämnda belopp. Det må framhållas att på den vid
debetsedeln fogade skatteanvisning, som vid den särskilda uppbördsterminen
användes, finnes en tom rad för tilläggsbetalning, å vilken rad företaget
har att anteckna det tillkommande beloppet. Av praktiska skäl torde
böra föreskrivas att det ytterligare skattebeloppet beräknas på det å skatteanvisningen
angivna, jämkat nedåt till helt hundratal kronor. Om sålunda
beloppet å slcatteanvisningen är t. ex. 4 511 kronor, uträknas tillägget till
20 procent av 4 500 kronor, alltså till 900 kronor. Å anvisningen summeras
beloppen 4 511 kronor och 900 kronor, varefter inbetalas 5 411 kronor.

Uppräkningen med 20 procent ger ett i stort sett korrekt resultat i det fall,
då den kommunala utdebiteringen är 10 kronor per skattekrona. Vid annan
kommunal utdebitering kan tillägget bli något för högt eller för lågt.
Detta torde dock sakna nämnvärd betydelse, då fråga endast är om preliminär
skatt, vilken tillika enligt gällande regler beräknas i hög grad
schablonmässigt. Möjlighet finnes f. ö. till jämkning av preliminärskatten
i särskilda fall. Har jämkning skett eller utfärdas av annan anledning ny
preliminärdebetsedel, bör den statliga inkomstskatten uträknas med tilllämpning
av den högre skattesatsen.

Vidare bör föreskrivas alt myndigheterna skall i sina redovisningshandlingar
räkna upp den för 1955 debiterade B-skatten med det belopp som
den skattskyldige har att ytterligare erlägga. Härav följer att om den skattskyldige
underlåter att öka sina inbetalningar på föreskrivet sätt, han
omedelbart blir restförd för den bristande inbetalningen.

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

Till samtliga nu ifrågavarande skattskyldiga bör i god tid utgå meddelanden
om vad de har att iakttaga.

Vad härefter angår preliminärskatten för 1956 bör denna redan å B-skattesedlarna
upptagas till det högre beloppet. En särskild föreskrift härom
erfordras och denna bör innebära att för normalfallen den statliga inkomstskatt,
som ingår i 1956 års B-skatt, skall beräknas till 125 procent av
den statliga inkomstskatten enligt 1955 års taxering.

I avseende å 1957 års B-skatt erfordras en specialregel av innebörd att
den statliga inkomstskatt, som skall ingå i preliminärskatten, i normalfallen
skall beräknas till 110 procent av den i 1956 års slutliga skatt ingående
statliga inkomstskatten.

Det må tilläggas, att vid återgång till nu gällande skattesatser särskilda
uppbördsföreskrifter får övervägas.

Inom finansdepartementet har verkställts vissa beräkningar angående
den ökning av inkomstskatten för de närmaste åren, som den ifrågasatta
skattehöjningen kan antagas medföra. Vid en skattesats av 40 procent för
aktiebolag och 32 procent för ekonomiska föreningar har skatten i anledning
av 1956 års taxering beräknats bli resp. 1 150 miljoner och 32 miljoner
kronor samt vid 1957 års taxering resp. 1 200 miljoner och 33 miljoner
kronor. Höjes skattesatsen till 50 procent för aktiebolag och 40 procent för
ekonomiska föreningar skulle härav följa att den uträknade skatten blev
på grund av 1956 års taxering resp. 1 440 miljoner och 40 miljoner kronor
samt på grund av 1957 års taxering resp. 1 500 miljoner och 41 miljoner
kronor. Det sagda skulle innebära en ökad skatt enligt 1956 års taxering
för aktiebolag med 290 miljoner kronor och för ekonomiska föreningar
med 8 miljoner kronor samt enligt 1957 års taxering för aktiebolag med
300 miljoner kronor och för ekonomiska föreningar med 8 miljoner kronor.
Dessa beräkningar bygger på verkställda uppskattningar angående inkomstutfallet.
Det erinras emellertid om att skatten vid 1956 års taxering
i det föregående föreslagits för aktiebolag till 45 procent och för ekonomiska
föreningar till 36 procent. Detta reducerar merskatten enligt 1956
års taxering med ca 145 miljoner kronor för aktiebolag och med ca 4
miljoner kronor för ekonomiska föreningar. Den sammanlagda skattehöjningen
skulle följaktligen bli omkring 150 miljoner kronor i anledning av
1956 års taxering och 310 miljoner kronor i anledning av 1957 års taxering.
Det är inte uteslutet att en höjning av skatteprocenten kan föranleda företagen
till större vinstregierande dispositioner än som eljest skulle ifrågakommit.
I vilken omfattning detta kan komma att ske är svårt att bedöma.
Därest det i prop. nr 100/1955 framlagda förslaget till ändrad företagsbeskattning
antages, kommer å andra sidan möjligheterna till dispositioner
av nyss antytt slag att minska. Det torde likväl inte böra ifrågakomma att
beräkna skatteökningen till högre belopp än 125 miljoner kronor i anled -

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 är 1955 11

ning av 1956 års taxering och 250 miljoner kronor i anledning av 1957 års
taxering. Av den ökade statsskatten kan i runt tal 200 miljoner kronor beräknas
inflyta under budgetåret 1955/56.

Det må anmärkas, att vid en återgång till nu gällande skattesatser särskilda
bestämmelser bör meddelas i syfte att förhindra att skattskyldig
genom omläggning av räkenskapsår erhåller inte avsedda skattelättnader.»

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:108 och 11:140 har till stöd för
det i motionerna framförda yrkandet hänvisats till den motivering, som
anförts i motionen I: 107 i anledning av proposition nr 36 till innevarande
års riksdag. Sistnämnda motion behandlades i utskottets betänkande nr 5,
till vilket må hänvisas.

I de likalydande motioner nal: 538ochII:669 har anförts bl. a.,
att något enskilt vinstintresse icke förekomme i studentkårs kreditkassa
och annan därmed jämförlig kreditkassa samt att utdelningen vore begränsad
till vissa kollektiva medlemmar, studentkårer och studentnationer,
vilka på sina insatsbelopp erhölle en utdelning som med endast V* procent
överstege sparbankernas inlåningsränta. Motionärerna har vidare framhållit,
att kassornas räntemarginal vore utomordentligt knapp, för de statsearanterade
studie- och akademikerlånen endast V4 procent, övertygande

Q

skäl kunde enligt motionärernas mening knappast föreligga för att kreditkassornas
arbete skulle ytterligare försvåras genom den i propositionen
även för dem föreslagna skärpningen av den statliga inkomstskatten.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:5 3 9 och 11:668
har anfört, att den föreslagna skattehöjningen mot bakgrunden av tidigare
uttalanden från statsmakternas sida måste betecknas som ett klart avsteg
från deklarerade intentioner. Motionärerna erinrar om att då den nuvarande
skattesatsen år 1947 fastställdes till 40 procent mot tidigare 32, detta skedde
under uttrycklig hänvisning till den då gällande fria avskrivningsrätten.
1949 års skatteutredning hade betonat, att frågan om bolagsskattens höjd
väsentligen vore sammankopplad med bolagens möjligheter att skattefritt
bilda dolda reserver samt att för det fall bolagens rätt till avskrivning å inventarier
eller till nedskrivning av lager skulle bli väsentligt beskuren på
ett mera varaktigt sätt, frågan om beskattningens höjd då torde få tagas
under omprövning. Det framlagda förslaget om nya regler för företagsbeskattningen
innebure enligt motionärerna en skärpning av de ursprungligen
som tillfälliga betecknade inskränkningarna i den fria avskrivningsrätten och
i rätten till nedskrivning av varulager. Med hänsyn till tidigare utfästelser
borde detta närmast ha föranlett ett förslag från departementschefens sida
om en sänkning av skattesatsen. Det vore därför helt naturligt att man sa

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

sent som i företagsbeskattningskommitténs betänkande liksom i propositionen
nr 100 diskuterat frågan om en eventuell sänkning av bolagsskatten;
frågan om en höjning hade uppenbarligen ansetts sakna all aktualitet.
Kommittén hade ansett sig böra avvisa variationer i skattesatsen som konjunkturpolitiskt
medel, och departementschefen hade inte anmält någon
avvikande mening. Det nu framlagda förslaget om omedelbar höjning av
bolagsskatten belyste därför den planlöshet och villrådighet, som enligt
motionärerna i allt högre grad kommit att känneteckna regeringens ekonomiska
politik. Motionärerna anslöte sig till ståndpunkten, att en tillfällig
höjning av skattesatsen för företagen vore en för konjunkturpolitiska syften
föga lämplig åtgärd, som kunde minska obenägenheten att göra utgifter
och därför på kort sikt verka inflationsdrivande. Under den närmaste framtiden
skulle man få staplade på varandra sådana skattepolitiska åtgärder
som den föreslagna skattehöjningen, de nya reglerna för avskrivning å
maskiner och andra inventarier samt en allmän investeringsavgift. Detta
kunde svårligen vara ändamålsenligt, och tillräckliga motiv för en dylik
politik kunde enligt motionärernas mening inte finnas med hänsyn till
rådande konjunkturläge. Denna uppfattning styrktes av företagens behov
av såvitt möjligt fasta skatteregler, som skapade hållbarast möjliga bas
för ekonomisk planering. En mera stabil skattepolitik gagnade i längden
företagens utvecklingsmöjligheter och motståndskraft mot konjunkturpåfrestningar
och därmed även de anställda.

Liknande synpunkter har anförts i de likalydande motionerna
1:541 och 11:671, i vilka erinrats om att våra möjligheter att möta
en allt hårdare internationell konkurrens förutsatte, att vi inte komme efter
i fråga om rationell produktion och distribution eller de ekonomiskt-politiska
förutsättningarna härför. Det vore inte möjligt att driva en intern
politik av direkta ingrepp, om man måste samarbeta och konkurrera med
en liberaliserad omvärld. De nu redovisade rubbningarna i ekonomin och
riskerna för prisstabilitet och sysselsättning vore endast synliga uttryck
för en sedan tio år grundläggande kris i vår ekonomi, under vilken tid
en ekonomisk politik drivits efter i princip samma uppläggning som den
vilken nu deklarerades. Den i och för sig betydelsefulla omställningen till
en mera obunden penning- och räntepolitik vore inte nog för att förändra
detta omdöme. Vad som nu enligt motionärernas mening måste komma
till stånd vore en fri ekonomisk politik enligt av motionärerna närmare angivna
riktlinjer. Dessa vore bland annat en aktiv penningpolitik med rörlig
ränta, en successiv och målmedveten skattesänkning för fysiska personer,
en förbättring av det frivilliga sparandets allmänna villkor tillika med speciella
sparfrämjande åtgärder, avståndstagande från tvångssparande eller
en politik som ledde dithän samt beträffande företagsbeskattningen en avveckling
av investeringsavgiften, en anpassning av avskrivnings- och lager -

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

värderingsreglerna efter företagsmässiga hänsyn och fastställande av sådan
skattesats som gynnade en stigande produktion till lägsta möjliga kostnad.
Vidare tillkomme, att eu konkurrensvänlig atmosfär måste skapas genom
avveckling av regleringarna på kreditmarknaden och prisområdet, att bostadspolitiken
måste omprövas i riktning mot större realism och smidighet
så att en press nedåt på bostadskostnaderna kunde uppstå, att räntabilitetskravet
borde mera tillgodoses i den offentliga sektorns verksamhet, där
även en väsentligt mycket hårdare kostnadskontroll måste tillämpas, att
det offentliga utgiftsläget måste sänkas också genom en begränsning av
den offentliga verksamhetens omfattning samt att bestämmelserna för
sedelutgivningen utformades på sätt som omöjliggjorde för staten att finansiera
utgifter genom ökad sedelutgivning. — Mot bakgrunden av denna
allmänna uppfattning måste det framlagda förslaget om höjd vinstbeskattning
avvisas. Det utginge från den ohållbara föreställningen, att om åtstramande
åtgärder inte kunde sättas in mot en sida av samhällsekonomin,
man utan vidare kunde flytta över dem så att de riktade sig mot en annan.
Detta hade skett utan föregående utredning eller remissförfarande. — Följderna
av en höjning av skattesatsen i enlighet med propositionens förslag
ovanpå tidigare föreslagna eller beslutade skatteskärpande åtgärder måste
givetvis få mycket menliga följder för vårt näringsliv, särskilt beträffande
företag som arbetade med utländsk konkurrens. I många fall torde det
bli omöjligt för exporterande företag att få avsättning för sina produkter.
Resultatet härav måste bli en minskad produktion med åtföljande sysselsättningssvårigheter.
— Särskild uppmärksamhet förtjänade det förhållandet
att den föreslagna höjningen intagits i de ordinarie skatteförfattningarna.
Man hade därför anledning fråga sig, om avsikten verkligen vore att
göra skärpningen provisorisk.

I den till utskottet ingivna skriften från vissa av näringslivets organisationer
framhålles bland annat, att just de från ekonomisk utvecklingssynpunkt
skadliga åtgärder, vilka man hade kunnat undvika genom en på ett
tidigare stadium genomförd smidig omläggning av politiken, nu blivit aktuella
och delvis redan vidtagna. Det vore anmärkningsvärt att åtgärderna
i så hög grad kommit att rikta sig mot näringslivets investeringar. Så vore
fallet med kreditåtstramningen och räntehöjningen, med investeringsavgiften,
byggnadstil]ståndsgivningen samt de nya reglerna för företagsbeskattningen.
Enär de aktuella tendenserna till alltför stor efterfrågan i
samhället i första hand sammanhängde med konsumtionsutvecklingen, vittnade
åtgärdernas koncentration till det privata investeringsområdet om
brist på balans i den ekonomiska politiken, så mycket mer som de generella
subventionerna på bostads- och jordbruksområdet alltjämt innebure en
direkt stimulans åt konsumtionen. — Redan utan hänsynstagande till åtstramningen
i de permanenta reglerna för företagsbeskattningen bleve

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

skattebelastningen på företagen genom den i propositionen nr 196 föreslagna
skärpningen orimligt hög, för aktiebolagen inte mindre än 56 procent
av den beskattningsbara inkomsten vid en kommunal utdebitering av
12 kronor. Lades därtill den skatteskärpning som för vissa företag bleve
följden av en framtvungen uppskrivning av varulagren under den därför
förutsatta övergångstiden, nådde man upp till skattesatser av rent konfiskatorisk
karaktär. Enligt en till skrivelsen fogad bilaga skulle den effektiva
skattebelastningen för välkonsoliderade företag kunna komma att utgå med
mellan 61 och 77 procent och understundom med ännu högre procenttal.
En sådan straffskatt på företag som i fullt samförstånd med taxeringsmyndigheterna
använt de konsolideringsmöjligheter, gällande lag och praxis
medgivit, vore icke rimlig och skulle i hög grad accentuera de skadeverkningar,
särskilt ur produktivitets- och konkurrenssynpunkt, som vore förbundna
med en alltför tyngande företagsbeskattning. Skadeverkningarna
skulle inte minst komma till uttryck i ökade svårigheter för företagen att
tillgodose sitt kapitalbehov genom att utbjuda aktier till nyteckning. —
Den föreslagna höjningen av vinstbeskattningen kunde ej väntas motverka
de i dagens läge aktuella inflationstendenserna, vilka främst återfunnes
på konsumtionssidan. Först på längre sikt kunde vissa indirekta verkningar
på konsumtionen erhållas genom driftsinskränkningar och investeringsminskningar
inom företagssektorn. Dessa verkningar vore å andra sidan
oroande genom sin produktionshämmande karaktär. För att skapa balans
mellan tillgång och efterfrågan borde man nu i stället söka befordra produktionen.
Den föreslagna höjningen av skattesatserna ginge således stick
i stäv mot det för dagen aktuella konjunkturpolitiska syftet.

Utskottets yttrande

I den förevarande propositionen nr 196 har framlagts förslag om en av
konjunkturpolitiska skäl betingad höjning av den statliga inkomstskatten
för vissa juridiska personer. Förslaget innebär att skatten höjes för aktiebolag
från nuvarande 40 till 45 procent vid 1956 års taxering och 50 procent
fr. o. m. 1957 års taxering samt för ekonomiska föreningar från nuvarande
32 till resp. 36 och 40 procent. Den statsfinansiella effekten härav
beräknas bli en ökning av statsskatten enligt 1956 års taxering med ungefär
125 miljoner kronor och enligt 1957 års taxering med omkring 250
miljoner kronor, varav i runt tal 200 miljoner kronor kan väntas inflyta
under budgetåret 1955/56.

Såsom motivering för den föreslagna, provisoriska skärpningen av vinstbeskattningen
har departementschefen i propositionen nr 190 angående
komplettering av riksstatsförslaget för 1955/56 anfört, att en dylik skärpning
låge i linje med det tidigare redovisade behovet av en ytterligare dämpning
av expansionstendenserna i näringslivet. Departementschefen erinrar

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

om att genom de ändrade regler för företagsbeskattningen — som numera
antagits av riksdagen — minskades företagens möjligheter att i högkonjunktur
genom anstånd med beskattningen av den faktiska årsvinsten vinna
likviditetsförstärkningar. De nya reglerna tillskapade även genom sin konstruktion
förutsättningar för en av konjunkturläget betingad variation i
utrymmet för vinstreglerande dispositioner eller med andra ord för ett
system varigenom underlaget för skatteberäkningen kunde i viss omfattning
varieras. Företagsbeskattningskommittén hade framhållit, att det
kunde befinnas erforderligt i vissa lägen med ytterligare åtstramningar och
hade bland annat pekat på att tillfälliga modifikationer i avskrivningsreglerna
kunde göras samt på möjligheten att motverka lagerökningar genom
ett tillfälligt avsteg från rätten att nedskriva sådana.

Åtgärder av nu antytt slag — ensamma eller i förening med tillfälliga
jämkningar av skattesatsen — kunde, enligt vad departementschefen vidare
anfört, utgöra grundvalen för ett system innefattande en av konjunkturväxlingarna
betingad rörlig vinstbeskattning. Med ett sådant system läte
sig investeringsfondinstitutet i sin nya utformning väl förena. I den mån
företagen vid skärpta skatteregler ville i viss omfattning undgå de direkta
verkningarna härav genom skattefria avsättningar till investeringsfond,
innebure detta endast en ur samhällsekonomisk synpunkt önskvärd utveckling.

Departementschefen framhåller slutligen, att hela detta frågekomplex
erfordrade närmare överväganden med sikte på att mera konkret angiva
konstruktionen av tänkbara system och möjligheterna att lagstiftningsvägen
fastlägga principerna härför. Det vore avsikten att snarast vidtaga en
undersökning av dessa spörsmål med sikte på att resultatet kunde föreläggas
riksdagen till hösten. När man vid detta senare tillfälle närmare kunde
bedöma olika alternativa lösningar vore det möjligt att andra åtgärder på
vinstbeskattningens område än den, som för dagen måste väljas, framstode
som mera ändamålsenliga. Vidare kunde i detta sammanhang tillläggas,
att frågan om konjunkturpolitiska åtgärder på vinstbeskattningens
område självklart borde komma under bedömande av den i finansplanen
förutskickade kommittén för bearbetning av arbetsresultaten från 1951 års
penningvärdeundersökning. Denna utrednings arbete komine dock att få
en mera långsiktig karaktär.

Utskottet, som vid sin bedömning av den förevarande propositionen tagit
fasta på den provisoriska karaktären av den föreslagna höjningen av inkomstskatten
för vissa juridiska personer, kan lör sin del ansluta sig till
den av departementschefen redovisade uppfattningen om behovet av en
dylik åtgärd i nuvarande läge. Med de starka inflationistiska spänningar
som för närvarande synes råda i den svenska samhällsekonomin och varom
den nyligen framlagda reviderade nationalbudgeten enligt utskottets me -

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

ning vittnar, anser utskottet det motiverat att de på senare tid vidtagna
åtgärderna i kreditåtstramande syfte kompletteras med en tillfälligt skärpt
vinstbeskattning. Härigenom nås främst, att de med kreditrestriktionerna
avsedda verkningarna erhålles även inom den del av företagsamheten, som
till följd av den gynnsamma konjunkturen uppnått en hög likviditet och
sålunda inte i nämnvärd grad kan väntas ompröva sitt utgiftsprogram med
anledning av åtstramningen på penning- och kapitalmarknaden.

Utskottet har tidigare tagit ställning till en sådan omläggning av de permanenta
reglerna för företagsbeskattningen som är avsedd att bättre anpassa
denna till en konjunktur^jämnande ekonomisk politiks krav. Full effekt i
detta hänseende uppnår de nya reglerna emellertid först sedan den beslutade
övergångstiden gått till ända och reglerna varit i kraft under viss
tidrymd. Det har vidare förutsatts, att företagsbeskattningen i särskilt tillspetsade
konjunkturlägen kan behöva modifieras eller kompletteras. Bland
möjligheterna därvidlag har pekats på investeringsavgift, tillfälliga inskränkningar
i rätten till avskrivning å nyanskaffade inventarier och särskilda
bestämmelser mot lagerökningar. I det nuvarande läget med rådande
inflationsrisker delar utskottet departementschefens mening att den erforderliga
skärpningen av företagsbeskattningen —- utöver den som följer
av investeringsavgiften — bör genomföras i form av en tillfällig höjning av
skattesatsen. Annat alternativ till en omedelbar skärpning av vinstbeskattningen
torde i själva verket för dagen inte finnas.

I propositionen nr 190 angående komplettering av riksstatsförslaget har
departementschefen förutskickat, att en undersökning av hithörande frågor
snarast möjligt skall verkställas, varvid konstruktionen av tänkbara system
skulle mera konkret angivas och möjligheterna prövas att lagstiftningsvägen
fastlägga principer härför. Även enligt utskottets mening bör en
aylik utredning komma till stånd. Då resultatet härav föreligger, torde en
förnyad prövning kunna ske av de lämpligaste vägarna för att uppnå en
sådan avvägning av företagsbeskattningen, att den konjunkturpolitiskt mest
önskvärda effekten erhålles. Redan med hänsyn härtill anser utskottet att
ställning icke nu bör tagas till frågan om varaktigheten av den föreslagna
provisoriska skärpningen av vinstbeskattningen; denna fråga är självfallet
jämväl beroende av det ekonomiska lägets framtida utveckling. Vidare finner
utskottet, liksom departementschefen, det önskvärt att hela problemet
om konjunkturpolitiska åtgärder på vinstbeskattningens område kommer
under bedömande av den i finansplanen förutskickade kommittén för bearbetning
av arbetsresultaten från 1951 års penningvärdeundersökning. Med
hänsyn till att kommitténs arbete måste få en långsiktig karaktär bör likväl
som nyss nämnts en mera omedelbar översyn av frågan komma till stånd.

Av det anförda framgår, att utskottet biträder det i föreliggande proposition
framlagda förslaget. Därmed har utskottet jämväl tagit ställning till
de motionsvis framställda yrkandena om avslag å propositionen. Vad vidare

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955 17

angår det i de likalydande motionerna I: 541 och II: 671 framförda yrkandet
om riksdagsskrivelse med begäran om förslag till höstriksdagen om upphävande
av förordningen om investeringsavgift för år 1955 och av förordningen
om avgift vid investering i motorfordon år 1955 vill utskottet
erinra om att dessa förordningar föreskrivits skola gälla endast för innevarande
år samt att förordningarna sålunda icke utan förnyat riksdagsbeslut
kan bli tillämpliga på förhållandena därefter. I enlighet med det nu
anförda avstyrker utskottet de likalydande motionerna 1:539 och 11:668
samt I: 541 och II: 671.

Med sitt ställningstagande till föreliggande proposition har utskottet även
tagit ståndpunkt till de likalydande motionerna I: 108 och II: 140, vari
yrkats höjning av den 40-procentiga skattesatsen. I den mån förevarande
motioner må anses innefatta yrkande, som icke blivit tillgodosett med propositionsförslaget,
avstyrker utskottet motionerna härutinnan.

Vad därefter angår den närmare utformningen av förevarande lagstiftning
har i de likalydande motionerna I: 538 och II: 669 framställts yrkande
av innebörd att studentkårs kreditkassa och annan därmed jämförlig kreditkassa
skall i skattehänseende jämställas med sambruksförening och att
skattesatsen sålunda skall utgöra 15 procent. I andra hand hemställer
motionärerna, att förevarande kreditkassor skall, i likhet med sparbanker
och därmed likställda juridiska personer, bibehållas vid nuvarande skattesats
av 32 procent. Utskottet kan givetvis i förevarande sammanhang icke
verkställa en omprövning av den relativa skattebelastningen för de med
motionerna avsedda kassorna. Ur synpunkten att i en tillfällig lagstiftning
av konjunkturpolitisk art såsom den nu förevarande undantagsregler bör
inskränkas till klart avgränsade fall, vilket torde gälla i fråga om den föreslagna
undantagsregeln för sparbankerna med flera institutioner, anser sig
utskottet ej heller kunna förorda bifall till det i de förevarande motionerna
I: 538 och II: 669 framställda andrahandsyrkandet. Utskottet vill därvid
tillägga, att den ökning i skattebelastningen, som med ett godtagande av
föreliggande författningsförslag kommer att inträda för de i motionerna
avsedda föreningarna, såvitt utskottet kunnat finna, icke för dem torde få
sådan ekonomisk betydelse att ett särskilt beaktande härav i den föreliggande
lagstiftningen kan anses uppväga intresset att upprätthålla regler,
som icke ger upphov till anspråk på liknande hänsynstaganden från andra
skattskyldiga.

Mot de föreslagna författningsbestämmelsernas innehåll bär utskottet
ingen erinran. Utskottet vill endast tillägga att syftet med de ifrågavarande
bestämmelserna, att skattehöjningen får omedelbar effekt, tillgodosetts på
så sätt att densamma skall beaktas vid beräkning av preliminärskatten från
och med septemberuppbörden innevarande år. Med hänsyn härtill bär höj 2

-Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 sand. Nr 52

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

ningen av skattesatserna såvitt avser 1956 års taxering begränsats till 45
respektive 36 procent. Den valda anordningen med en på angivet sätt höjd
preliminärskatt från och med fjärde uppbördsterminen i år och en skattesats
av 45 respektive 36 procent medför, att någon ökad skillnad mellan
preliminär och slutlig skatt enligt 1956 års taxering i princip ej skall behöva
uppkomma. Några särskilda regler för sådana skattskyldiga som har
annat räkenskapsår än kalenderår har i propositionsförslaget icke meddelats
och torde ej heller böra ifrågakomma.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med bifall till Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 196 samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 539 av herr Ohlon m. fl. och II: 668
av herr Ohlin m. fl. ävensom de likalydande motionerna
I: 541 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 671 av herr Hjalmarson
m. fl., sistnämnda motioner såvitt i desamma yrkats avslag
å propositionen — antaga vid propositionen fogade förslag
till

1) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
samt

2) förordning med bestämmelser om beräkning av den
preliminära skatten vissa år för aktiebolag in. fl.;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 108 av herrar öhman
och Helmer Persson samt II: 140 av herr Hagberg i Stockholm
m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 538 av herr Huss m. fl.
samt II: 669 av herrar Dahlén och Braconier, ävensom

3) de likalydande motionerna I: 541 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 671 av herr Hjalmarson in. fl. i vad de ej behandlats
under A),

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 åt- 1955
Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz*, Gustaf Elofsson,
Eriksson, Söderquist, Velander, Möller*, Bengtson* och Falk; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby*,
Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Vigelsbo, Allard, Kollberg, Kärrlander
och Henriksson.

* Icke närvarit vid justering av betänkande t.

Reservationer:

I) av herrar Spetz, Söderquist, Velander, Kristensson i Osby, Hagberg i
Malmö, Sjölin och Kollberg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

dels under punkten A),

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
1: 539 av herr Ohlon m. fl. och II: 668 av herr Ohlin
in. fl. samt de likalydande motionerna I: 541 av herr Ewerlöf
m. fl. och II: 671 av herr Hjalmarson m. fl., sistnämnda
motioner såvitt i desamma yrkats avslag å propositionen,
avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 196,

dels ock under punkten B 3),

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 541 och
11:671 i vad de ej behandlats under A), i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville vid innevarande
års riksdags höstsession förelägga riksdagen förslag om
upphävande av förordningen den 11 februari 1955 (nr 19)
om investeringsavgift för år 1955 samt av förordningen den
11 februari 1955 (nr 21) om avgift vid investering i motorfordon
år 1955 (särskild investeringsavgift).

II) av herrar Spetz, Söderquist, Velander, Kristensson i Osby, Hagberg
i Malmö, Sjölin och Kollberg, vilka, för den händelse det i reservation nr I
framförda avslagsyrkandet icke skulle bifallas, med hänvisning till innehållet
i de likalydande motionerna I: 538 av herr Huss m. fl. samt II: 669
av herrar Dahlén och Braconier beträffande skattesatsen för studentkårs
kreditkassa under punkten A) hemställt,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 196 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 538 och II: 669,

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

1) antaga det i propositionen framlagda förslaget till förordning
angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
med de ändringar, som framgår av nedanstående såsom
reservanternas förslag betecknade lydelse.

Utskottets förslag Reservanternas förslag

10 §.

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska---—- — — här nedan:

b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sambruksföreningar:

fyrtio procent av den beskattningsbara
inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningar:

trettiotvå procent av den beskattningsbara
inkomsten;

dt för försäkringsanstalter--

b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sambruksföreningar
eller studentkårs kreditkassa och annan
därmed jämförlig kreditkassa:

fyrtio procent av den beskattningsbara
inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningar
samt studentkårs kreditkassa och
annan därmed jämförlig kreditkassa: trettiotvå

procent av den beskattningsbara
inkomsten;
å livförsäkringsrörelsen.

Denna förordning — ---här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska b) för andra svenska ekonomiska
föreningar än sambruksföreningar: föreningar än sambruksföreningar

eller studentkårs kreditkassa och an -

trettiosex procent av den beskattningsbara
inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningar:

nan därmed jämförlig kreditkassa:

trettiosex procent av den beskattningsbara
inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas
säkerhetskassa, Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan
och bostadskreditföreningar

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

21

Utskottets förslag

Reservanternas förslag
samt studentkårs kreditkassa och
annan därmed jämförlig kreditkassa: -

ningsbara inkomsten;

d) för försäkringsanstalter, — —

trettiotvå procent av den beskatt -

trettiotvå procent av den beskattningsbara
inkomsten;
äga tillämpning.

2) antaga det i propositionen framlagda förslaget till förordning
med bestämmelser om beräkning av den preliminära
skatten vissa år för aktiebolag m. fl. med den ändring
av 1 §, som framgår av nedanstående lydelse:

1 §•

Svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag,
andra utländska juridiska personer än oskifta dödsbon eller familjestiftelser
samt andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar
eller studentkårs kreditkassa och annan därmed jämförlig kreditkassa
skola utöver ----hundratal kronor.

Vad nu —■ — — än sambruksförening eller studentkårs kreditkassa och
annan därmed jämförlig kreditkassa till trettiosex •— — -—- angivna beloppet.

av herr Gustaf Elof sson, som anfört följande:

Den i proposition nr 196 föreslagna höjda vinstbeskattningen kan från
vissa synpunkter ge anledning till tvekan. Sålunda anser jag det ovisst om
med den föreslagna åtgärden nås den effekt som enligt motiveringen för
densamma åsyftas. En förutsättning härför är enligt min mening, att det
klart säges ifrån att lagstiftningen skall ha tillfällig karaktär och sålunda
vara tidsbegränsad. Enligt min mening borde detta ha kommit till uttryck
i provisoriska bestämmelser med giltighet under ett år. Även om lagstiftningen,
sådan den föreligger, icke är till tiden begränsad, ger dock departementschefens
och utskottets motivering stöd för uppfattningen att åtgärden
är av tillfällig art i avbidan på en skyndsam utredning av hithörande frågor.
Jag har under sådana förhållanden ansett mig kunna ansluta mig till
utskottsmajoritetens ståndpunkt.

Särskilt yttrande