Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1955
1
Nr 47
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändringar av bestämmelserna rörande det s. k.
förvärvsavdraget för gift kvinna.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 28 av herr Anderberg in. fl. och II: 39
av herr Engkvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta vidtaga
sådan ändring i förordningen om statlig inkomstskatt § 4 mom. 2, att punkten
komme att lyda: Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru
och som under större delen av beskattningsåret varit här bosatt, under året
haft inkomst av jordbruksfastighet eller av odlingar på jord taxerad som
annan fastighet eller av rörelse---åtnjuta avdrag med 300 kronor;
2) de likalydande motionerna I: 140 av fru Svenson in. fl. och II: 428 av
herr Larsson i Luttra m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta,
att ett fast avdrag på 300 kronor skall medgivas vid taxering till såväl statlig
som kommunal inkomstskatt, om gift kvinna deltagit i mannens förvärvsarbete
inom jordbruk eller rörelse, eller om gift man deltagit i hustruns
förvärvsarbete inom dessa förvärvskällor»; samt
3) motionen 11:93 av herr Andersson i Essvik, vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta om en sådan ändring av § 4 mom. 2 andra stycket
av förordningen om statlig inkomstskatt, att hustru, som äger jordbruksfastighet
och deltager i skötseln därav till ett värde av minst 300 kronor,
även må åtnjuta avdrag med 300 kronor».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 28, I: 140 och II: 93.
I 46 § 3 mom. kommunalskattelagen stadgas, att därest gift kvinna, som
levt tillsammans med sin man och under större delen av beskattningsåret
varit här i riket bosatt, haft inkomst av rörelse eller eget arbete, hon må i
hemortskommunen erhålla avdrag med 300 kronor, om och i den mån sådan
hennes inkomst därtill förslår. Berörda s. k. förvärvsavdrag höjdes genom
beslut av 1947 års riksdag till nyssnämnda belopp från tidigare gällande
200 kronor.
Motsvarande bestämmelser i förordningen om statlig inkomstskatt innefattas
i 4 § 2 mom. Sagda författningsrum erhöll ny lydelse jämlikt beslut
av 1952 års riksdag. De nya bestämmelserna, som gäller från och med
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 47
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1955
1954 års taxering, innebär i huvudsak följande. Gift kvinna med inkomst
av rörelse eller av eget arbete erhåller, i den män inkomsten därtill förslår,
avdrag med högst 300 kronor eller, om den gifta kvinnan haft hemmavarande
barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, med 300
kronor jämte 10 procent av nämnda inkomst, sammanlagt dock med högst
1 000 kronor. Vidare är gift man, som haft inkomst av jordbruksfastighet
eller av rörelse och vars hustru utfört arbete i förvärvskällan till ett värde
av minst 300 kronor, berättigad att, om och i den män inkomsten i förvärvskällan
därtill förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor. De nu nämnda
avdragen må dock för makarna tillsammans icke överstiga 300 respektive
1 000 kronor.
Sedan bestämmelserna om förvärvsavdraget vid 1952 års riksdag erhöll
sin nuvarande utformning har årligen väckts motioner om ändringar i desamma.
Senast behandlade bevillningsutskottet frågan vid 1954 års riksdags
höstsession i betänkande nr 62 i anledning av väckta motioner i ämnet.
I betänkandet lämnades en redogörelse över vad som dessförinnan
förevarit i frågan, varjämte utskottet anförde bl. a. följande.
Såsom framgår av det ovan sagda finnes nu två avdrag av olika storlek.
Det högsta avdraget tillkommer gift kvinna med barn om hon haft inkomst
av rörelse eller av eget arbete. Det lägre avdraget åtnjutes av gift kvinna
utan barn om hon haft inkomst som nyss sagts ävensom av gift man, vars
hustru — oavsett om hon har barn eller ej — biträtt mannen i jordbruk
eller rörelse. I sistnämnda fall utgår avdraget dock icke vid kommunalbeskattningen,
varför man beträffande det lägre avdraget har två till sitt
värde olika avdrag. Samtliga nu nämnda avdrag är tillkomna för att lindra
verkningarna av sambeskattningen, men de gift kvinna tillkommande avdragen
har sin främsta motivering däri att man velat beakta de icke eljest
avdragsgilla omkostnader, som kvinnans förvärvsarbete utom hemmet medför.
Av ofrånkomliga praktiska skäl har emellertid avdragsrätten fått en
schablonmässig utformning, och densamma torde vara förankrad i överväganden,
där väsentligt utrymme givits den psykologiska effekten av ett
sådant avdrag för kvinnor med förvärvsarbete utom hemmet. I avdragets
schablonmässiga karaktär ligger att det tar sikte på vissa normalfall. Mera
ovanliga former av gift kvinnas arbetsinsats har icke dragits in under bestämmelserna.
Detta gäller för övrigt icke blott det avdrag, som tillkommer
gift kvinna, utan även det 300-kronorsavdrag, som efter den år 1952 gjorda
utbyggnaden av avdraget kan medgivas gift man vid den faktiska sambeskattningen.
Utom avdragsrätten faller sålunda icke endast fall, då en gift
kvinna har inkomst av egen jordbruksfastighet eller av egen annan fastighet,
utan också sådana fall, då en hustru biträder sin man i förvärvskällan
tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Emellertid torde, om schablonmässigheten
i avdraget skall uppgivas och ersättas med en uppläggning
strängt efter principiella linjer, detta leda till att avdraget icke låter sig
praktiskt hanteras.
Det berättigade i att medgiva förvärvsavdrag av förevarande slag ur ren
beskattningssynpunkt finnes här ej anledning närmare diskutera; det må i
förevarande sammanhang endast konstateras, att ur synpunkter, som varit
bestämmande för avdragets medgivande, den nuvarande avgränsningen av
avdragsrättens tillämplighetsområde återspeglar en restriktivitet i betraktelsesättet
som det ansetts angeläget att upprätthålla. Den frågan kan gi
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1955
3
velvis ställas huruvida den nuvarande ordningen är ur alla synpunkter
tillfredsställande med hänsyn till samtliga de intressen som måste vägas
mot varandra. Å ena sidan kan med fog göras gällande, att det i och för
sig är riktigt att på sätt som skett vid avdragsrättens utformning beakta
den omständigheten att kvinnor med förvärvsarbete utom hemmet i allmänhet
måste antagas ha kostnader härför, som i regel icke förekommer
för hustrur som med sin arbetsinsats biträder mannen i dennes verksamhet.
Ä andra sidan kan hävdas, att nuvarande ordning medför en i och för sig
icke önskvärd komplicering av beskattningsreglerna, vars undanröjande
av olika skäl måste i första hand anses angeläget. Såsom framgår av den
ovan lämnade redogörelsen har riksdagen såväl år 1952 som år 1953 ställt
sig på den första ståndpunkten. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 17 gjorde 1953 års bevillningsutskott — efter att ha erinrat om att den
nuvarande utformningen av förvärvsavdraget närmast vore att uppfatta
såsom resultatet av en sammanjämkning av skilda ståndpunkter och sålunda
icke kunde sagas återspegla en enhetlig princip - det allmänna uttalandet,
att detta förhållande dock tedde sig mindre väsentligt, då resultatet
av statsskatteomläggningen innebure skattelättnader för de gifta yrkeskvinnorna.
Utskottet erinrade i sammanhanget särskilt om det inbördes
samband som rådde mellan utformningen av förvärvsavdraget, ortsavdragens
avvägning och storlek samt, vid statsbeskattningen, skatteskalornas
uppbyggnad.
Under senare år har ägnats en alltmer ökad uppmärksamhet åt önskemålet
att genom en viss schablonisering av den skattemässiga inkomstberäkningen
åstadkomma ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande.
Det har framstått som uppenbart alt mer väsentliga resultat på detta område
inte kan uppnås annorledes än genom att medge vissa schablonmässigt
bestämda avdrag, vilket i sin tur medför ett visst skattebortfall och följaktligen
en skattelindring för vissa inkomsttagare. Förslag i sådan riktning
u~.r för någon tid sedan framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga (SOU
54: 18); detta förslag är för närvarande föremål för Kungl. Maj:ts pröv
-
har
1954
ning.
Vidare har från skilda håll uttalats angelägenheten av att söka ernå eu
allmän skattelättnad. Möjligheten att genomföra en sådan är givetvis beroende
av utvecklingen på området för statens utgifter och inkomster. Det
kan förutsättas att denna betydelsefulla fråga är föremål för Kungl. Maj :ts
uppmärksamhet. Utskottet vill — utan att därmed ha i dagens läge tagit
någon ståndpunkt till utformningen av en eventuell allmän skattesänkning
— understryka att till en diskussion i delta ämne självfallet hör även spörsmålen
om utformningen av skatteskalorna och ortsavdragen. Det är också
uppenbart att ett visst samband föreligger mellan sistnämnda frågor och
utformningen av förvärvsavdraget.
Med hänsyn till angivna samband och till att reglerna för såväl statsbeskattningen
som kommunalbeskattningen i nyss nämnda hänseenden är
föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet synes det utskottet som om
övervägande skäl talar för att riksdagen icke för närvarande tager ställning
till frågan om eu sådan utvidgning av förvärvsavdraget som förordas i
de förevarande motionerna. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att
det torde nära överensstämma med synpunkter som tidigare anlagts på
detta spörsmål att riksdagens ställningstagande i frågan löregående år inte
bör hindra den ändring av reglerna för förvärvsavdragets utformning, som
bl. a. med hänsyn till förenklingssynpunkter vid fortsatta överväganden kan
befinnas önskvärd. 1 enlighet härmed torde från riksdagens sida den upp
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1955
att till närmare undersökning upptaga frågan om förvärvsavdragets lämpligaste
utformning i skilda hänseenden. Huruvida detta bör ske i samband
med de överväganden, vilka såsom utskottet antytt för närvarande torde
vara aktuella hos Kungl. Maj:t, eller i annat sammanhang kan utskottet
icke uttala sig om. Beaktande torde böra skänkas det kommunala skatteunderlagets
känslighet och sambandet med övriga aktuella reformfrågor på
kommunalbeskattningens område.
Riksdagen godkände betänkandet och beslöt i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla att Kungl. Maj :t ville i lämpligt sammanhang låta verkställa en
översyn av reglerna om förvärvsavdraget.
I en vid innevarande års riksdag framställd interpellation har fru Gärde
Widemar frågat chefen för finansdepartementet, om han vore villig att
skyndsamt igångsätta en översyn av förvärvsavdraget i syfte att åstadkomma
sådana ändrade bestämmelser att förvärvsavdraget bättre motsvarade
de faktiska merkostnader som åsamkades gifta kvinnor med förvärvsarbete
utanför hemmet. I sitt interpellationssvar framhöll departementschefen,
att han igångsatt en utredning om en skattesänkning, som vore avsedd
att kunna genomföras vid nästa års riksdag. I direktiven för utredningen
hade angivits, att denna allmänna skattesänkning, där tyngdpunkten
borde läggas på de mindre inkomsttagarna, borde taga formen av en
omarbetning av skatteskalorna. Utredningen skulle icke behandla frågor
som hade betydelse för sambeskattningen av äkta makar. När den skattesänkning,
som han hoppades skulle bli resultatet av den igångsatta utredningen,
genomförts, borde närmare undersökas om möjligheter funnes till
ytterligare sänkningar av de direkta skatterna under den närmaste framtiden.
Bedömdes så vara troligt, borde man enligt departementschefens
mening överväga om dessa icke i främsta rummet borde åstadkommas genom
höjningar av ortsavdragen, så att dessa i större mån än nu komme att
motsvara vad som kunde anses utgöra existensminimum. I samband med
övervägandena om höjningar av ortsavdragen borde också förvärvsavdragen
omprövas både med hänsyn till storleken och till möjligheten att göra
dem likartade vid statlig och kommunal beskattning. Bortsett från denna
fråga och från vad som kunde framkomma som konsekvenser av höjningarna
av ortsavdragen funne departementschefen, såvitt f. n. kunde bedömas,
icke anledning föreligga att nu ånyo ompröva sambeskattningsfrågan,
som finge anses ha blivit i princip löst genom riksdagens beslut i ämnet
år 1952.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna I: 28 och II: 39 har framhållits,
att det förvärvsavdrag, som tillkomme gift man, gällde endast då inkomsten
erhölles från jordbruksfastighet eller rörelse. I vissa delar av landet, bl. a.
i Skåne, funnes områden där tobak odlades å fastigheter, vilka vore taxerade
som annan fastighet. Mannen hade inkomst av arbete eller förvärvs
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1955 5
verksamhet och hustrun skötte tobaksodlingen. Med nuvarande lagstiftning
kunde mannen ej erhålla ovannämnda avdrag, då odlingen skedde å
jord taxerad som annan fastighet. Man hade alltså en olika värdering av
arbetsinsatsen, beroende på hur fastigheten rubricerades.
Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:140 och II:
4 2 8 framförda yrkandet har anförts bl. a., att om jordbruksfastighet eller
rörelse ägdes eller dreves av hustrun och mannen deltoge i hennes arbete
vore förvärvsavdrag icke medgivet. Detta vore en uppenbar inkonsekvens
eftersom även i sådana fall båda makarna gemensamt bidroge till inkomstens
förvärvande. Om en gift kvinna ägde ett småbruk och mannen deltoge
i gårdens skötsel, skulle det säkerligen vara av ej ringa ekonomisk betydelse,
om förvärvsavdrag medgåves. Avdraget borde liksom i fråga om avdraget
för hustrus arbete vara 300 kronor. Det vore svårt att förstå, varför
det avdrag, som nu beviljades för hustru, som deltoge i arbetet i mannens
jordbruk eller rörelse, endast skulle få tillämpas vid den statliga beskattningen.
Likformiga principer borde därvidlag tillämpas. Någon inverkan
av nämnvärd betydelse på kommunernas skatteunderlag kunde inte uppstå
därigenom. Genom kommunreformen hade ju de enskilda kommunerna
på landsbygden erhållit ett stabilare skatteunderlag än vad småkommunerna
tidigare ägde. Även vid den kommunala beskattningen torde det vara
lämpligt att ett fast avdrag på 300 kronor beviljades, så att likformighet
över hela linjen uppnåddes.
I motionen 11:93 har anförts, att bestämmelserna om rätt för
gift man, vilkens hustru utfört arbete i förvärvskällan jordbruksfastighet eller
rörelse, att åtnjuta avdrag med 300 kronor främst torde ha tillkommit
för att söka jämställa arbetande jordbrukarhustrur med övriga förvärvsarbetande
hustrur. I praktiken hade detta väl medfört, att för de flesta
jordbrukarhustrur, som deltagit i arbetet, mannen fått ett avdrag med 300
kronor. En grupp hade däremot ställts utanför, nämligen de hustrur som
stode som ägare till jordbruksfastighet och avgåve deklaration över resultatet.
Trots att de gemensamt med maken deltoge i jordbruksarbetet på
samma sätt som andra jordbrukarhustrur ägde de inte denna avdragsrätt.
Avdraget kunde endast ske om mannen ägde fastigheten och redovisade
resultatet. Det syntes skäligt att avdragsrätten i sådant fall utsträcktes
att även gälla jordbrukarhustrur, som stode som fastighetens ägare.
Utskottet. Gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under
större delen av beskattningsåret har varit bosatt här i riket, äger vid inkomsttaxering
rätt till särskilt avdrag, s. k. förvärvsavdrag, om hon haft inkomst
av rörelse eller eget arbete. — Har den gifta kvinnan haft inkomst
av egen jordbruksfastighet är hon däremot icke berättigad till avdrag som
nu sagts. — Förvärvsavdraget är vid taxering till såväl kommunal som statlig
inkomstskatt begränsat till högst 300 kronor; om den gilla kvinnan har
hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, må
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1955
dock avdrag vid statsbeskattningen medgivas med högst 1 000 kronor. Ett
liknande avdrag kan härjämte medgivas gift man vid taxering till statlig
inkomstskatt. Sistnämnda avdrag, som uppgår till 300 kronor, tillkommer
gift man. som haft inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse och vars
hustru utfört arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor.
Detta avdrag vid s. k. faktisk sambeskattning har icke någon motsvarighet
vid den kommunala taxeringen. De nu återgivna reglerna i fråga om taxering
till statlig inkomstskatt tillkom i samband med den av 1952 års riksdag
beslutade omläggningen av statsbeskattningen.
I de föreliggande motionerna har yrkats vissa ändringar i nämnda bestämmelser.
De yrkade ändringarna syftar samtliga till en utvidgning av
rätten till avdrag vid s. k. faktisk sambeskattning. Sålunda yrkas i de likalydande
motionerna 1:28 (av herr Anderberg in. fl.) och 11:39 (av herr
Engkvist in. fl.) att det avdrag, vilket enligt vad ovan nämnts kan vid den
statliga taxeringen medgivas gift man som haft inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse, måtte kunna få åtnjutas jämväl, därest han haft inkomst
av odlingar på jord, taxerad som annan fastighet. Motionärerna syftar därvid
i främsta rummet på de tobaksodlingar, vilka bl. a. i Skåne i viss utsträckning
anlagts på fastigheter taxerade såsom annan fastighet. I de likalydande
motionerna 1:140 (av fru Svenson in. fl.) och 11:428 (av herr
Larsson i Luttra in. fl.) yrkas en sådan utvidgning av ifrågavarande avdrag,
att detsamma skulle kunna medgivas även då gift man deltagit i
hustruns förvärvsarbete inom jordbruk eller rörelse samt att avdraget skulle
utsträckas till att avse jämväl den kommunala taxeringen. I motionen II: 93
(av herr Andersson i Essvik) har yrkats att det gift man vid taxeringen
till statlig inkomstskatt medgivna avdraget måtte få åtnjutas jämväl i det
fall att hustrun ägt jordbruksfastighet och deltagit i skötseln av densamma.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har, sedan vid 1952 års
riksdag de nu gällande bestämmelserna på förevarande område infördes, årligen
motioner väckts om ändringar i desamma. Senast behandlades frågan
vid 1954 års riksdags höstsession i bevillningsutskottets betänkande nr 62.
Utskottet erinrade därvid om 1953 års bevillningsutskotts uttalande, att den
nuvarande utformningen av förvärvsavdraget närmast vore att uppfatta såsom
resultatet av en sammanjämkning av skilda ståndpunkter och sålunda
icke kunde sägas återspegla en enhetlig princip men att detta förhållande
dock tedde sig mindre väsentligt, då resultatet av statsskatteomläggningen
år 1952 inneburit skattelättnader för de gifta yrkeskvinnorna. Härjämte
tramhöll utskottet, att under senare år en alltmer ökad uppmärksamhet ägnats
åt önskemålet att genom en viss schablonisering av den skattemässiga
inkomstberäkningen åstadkomma ett förenklat deklarations- och taxeringstörfarande.
Vidare hade från skilda håll uttalats angelägenheten av att söka
ernå en allmän skattelättnad. Utskottet ville understryka, att till en diskussion
i detta ämne självfallet hörde även spörsmålen om utformningen av
skatteskalorna och ortsavdragen. Det vore också uppenbart, att ett visst
samband förelåge mellan sistnämnda frågor och utformningen av förvärvs
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 dr 1955 7
avdraget. Med hänsyn till angivna samband och till att reglerna för såväl
statsbeskattningen som kommunalbeskattningen i nyss nämnda hänseenden
vore föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet syntes det utskottet som
om övervägande skäl talade för att riksdagen icke för det dåvarande toge
ställning till frågan om en sådan utvidgning av förvärvsavdraget som förordades
i de väckta motionerna. Utskottet ville emellertid samtidigt framhålla
att det torde nära överensstämma med synpunkter som tidigare anlagts
på detta spörsmål att riksdagens ställningstagande i frågan år 1953
inte borde hindra den ändring av reglerna för förvärvsavdragets utformning,
som bl. a. med hänsyn till förenklingssynpunkter vid fortsatta överväganden
kunde befinnas önskvärd. I enlighet därmed torde från riksdagens sida
den uppfattningen böra komma till uttryck, att det borde ankomma på
Kungl. Maj:t att till närmare undersökning upptaga frågan om förvärvsavdragets
lämpligaste utformning i skilda hänseenden. Huruvida detta borde
ske i samband med de överväganden, vilka såsom utskottet antytt för det
dåvarande torde vara aktuella hos Kungl. Maj:t, eller i annat sammanhang
kunde utskottet icke uttala sig om. Beaktande torde böra skänkas det kommunala
skatteunderlagets känslighet och sambandet med övriga aktuella
reformfrågor på kommunalbeskattningens område. På utskottets hemställan
beslöt riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
ville i lämpligt sammanhang låta verkställa en översyn av" reglerna om förvärvsavdraget
samt så snart förutsättningar därför förelåge för riksdagen
framlägga det förslag i ämnet som därav kunde föranledas.
Spörsmålet angående förvärvsavdragets utformning har därefter vid innevarande
års riksdag varit föremål för en interpellation av fru Gärde Widemar.
I interpellationssvaret framhöll chefen för finansdepartementet, att
han igångsatt en utredning om en allmän skattesänkning, som vore avsedd
att genomföras vid nästa års riksdag. Denna sänkning borde taga formen
av en omarbetning av skatteskalorna. Utredningen skulle icke behandla
frågor som hade betydelse för sambeskattningen av äkta makar. När den
avsedda skattesänkningen genomförts, borde undersökas, huruvida möjligheter
till ytterligare sänkningar av de direkta skatterna förelåge genom höjningar
av ortsavdragen. I sistnämnda sammanhang borde också förvärvsavdragen
omprövas både med hänsyn till storleken och till möjligheten att
göra dem likartade vid statlig och kommunal beskattning.
Utskottet inser väl, att det ur rent principiella synpunkter kan finnas
skäl att beakta de yrkanden, som nu föreligger till bedömande. Såsom ovan
antytts har emellertid de gällande bestämmelserna på området icke utformats
efter en enhetlig princip utan utgjorde en kompromiss mellan de skilda
synpunkter och intressen som vid avdragets bestämmande gjorde sig gällande
från olika håll. Det synes utskottet uppenbart, att det — därest ett förvärvsavdrag
anses erforderligt i beskattningssystemet — vore i och för sig
önskvärt med ett avdrag uppbyggt efter mer enhetliga linjer. Såsom 1954
års bevillningsutskott uttalade äger emellertid frågan om förvärvsavdragets
utformning ett visst samband med spörsmålen om skatteskalornas uppbygg
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1955
nåd samt om ortsavdragens avvägning och storlek. Departementschefen har
i sitt ovannämnda interpellationssvar givit till känna, att en av honom tillsatt
utredning är sysselsatt med en omarbetning av skatteskalorna samt att
han, sedan denna omarbetning genomförts, åsyftar en översyn av ortsavdragen
och i samband därmed av förvärvsavdraget.
Det synes utskottet kunna förutsättas, att de nu föreliggande yrkandena
kommer att bli behandlade vid den av 1954 års riksdag begärda översynen
av reglerna om förvärvsavdraget, vilken enligt departementschefens uttalande
avses att verkställas i samband med en prövning av ortsavdragens utformning.
Utskottet anser, att resultatet av denna översyn bör avvaktas
innan ställning tages till de nu aktualiserade spörsmålen, och kan således
icke tillstyrka lagstiftningsåtgärder i anledning av motionerna. Med hänsyn
till att nämnda översyn begärdes av riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
så sent som den 24 november 1954 finner utskottet ej heller anledning att
förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet. Utskottet avstyrker sålunda de
förevarande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 28 av herr Anderberg
in. fl. och II: 39 av herr Engkvist in. fl. om viss ändring av
bestämmelserna rörande det s. k. förvärvsavdraget för gift
kvinna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
2) att de likalydande motionerna I: 140 av fru Svenson
m. fl. och 11:428 av herr Larsson i Luttra m. fl. om viss
ändring av bestämmelserna rörande det s. k. förvärvsavdraget
för gift kvinna vid beskattning icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
3) att motionen II: 93 av herr Andersson i Essvik om viss
ändring av 4 § 2 mom. andra stycket av förordningen om
statlig inkomstskatt icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf
Elofsson, Eriksson, Söderquist, Velander, Snygg, Anders Johansson och
Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Brandt, Kärrlander, Strandh, Jansson
i Aspeboda och Asp.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1955
9
Reservationer
I) av herrar Velander och Hagberg i Malmö, som ansett, att utskottet bort
hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 28 av herr Anderberg m. fl. och II: 39 av herr Engkvist
in. fl., de likalydande motionerna I: 140 av fru Svenson
in. fl. och 11:428 av herr Larsson i Luttra in. fl. samt
motionen II: 93 av herr Andersson i Essvik,
§jr
1)
för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 samt punkt 2 av anvisningarna till 20 § samma lag skola erhålla
följande ändrade lydelse.
46 §.
3 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst
av jordbruk, som hon självt bedrivit, eller av rörelse eller eget arbete,
må hon, i den män sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen
åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och under större deien
av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst av
jordbruksfastighet eller rörelse och har den skattskyldiges hustru utfört
arbete i förvärvskällan till ett värde av minst 300 kronor, må mannen, i den
mån inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, i hemortskommunen åtnjuta
avdrag med 300 kronor.
Avdrag enligt detta moment må icke för makarna tillsammans överstiga
300 kronor.
Anvisningar
till 20 §.
2. Från föreskriften om alt skattskyldig ej må avdraga värdet av arbete,
som i hans förvärvsverksamhet utförts av andre maken, föreligger såsom
framgår av 46 § 3 mom. i vissa fall undantag i fråga om arbete, som utförts
av gift kvinna.
Hemmavarande barn----enligt 51 §.
Frågan om----— taxeringsåret (se 65 §).
2 liihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Xr 47
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 57 år 1955
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1956 eller tidigare år.
2) antaga följande
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1957 (nr 576)
om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 4 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
4 §•
2 mom. Har gift kvinna, som levt tillsammans med sin man och som under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft
inkomst av jordbruk, som hon själv bedrivit, eller av rörelse eller eget arbete,
må hon, i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, åtnjuta av*-drag med 300 kronor eller, om hon haft hemmavarande barn för vilket rätt
till allmänt barnbidrag förelegat, med 300 kronor jämte 10 procent av nämnda
inkomst, sammanlagt dock högst med 1 000 kronor.
Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru och som under större
delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt, under året haft inkomst
av jordbruksfastighet eller av odlingar på jord taxerad som annan fastighet
eller av rörelse och har den skattskyldiges hustru utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kronor, må mannen, i den mån inkomsten
i förvärvskällan därtill förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor.
Avdrag enligt--- 1 000 kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.
II) av herrar Söderquist, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Sjölin och
Strandh, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort erhålla följande
lydelse:
»Utskottet. Gift kvinna -—--(== utskottet s. 5 rad 8 nedifrån — s. 7
rad 11 nedifrån)---kommunal beskattning.
Utskottet inser väl, att det ur rent principiella synpunkter kan finnas skäl
att beakta de yrkanden, som nu föreligger till bedömande. Dessa bör emellertid
prövas i ett större sammanhang. Utskottet anser nämligen, att den
Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1955
11
lösning, som frågan om förvärvsavdragens utformning erhöll genom 1952 års
riksdags beslut, inte kan anses tillfredsställande. Utskottet vill vid detta
konstaterande särskilt fästa uppmärksamheten på att de då fastställda förvärvsavdragen
i alltför begränsad omfattning kan anses täcka de merkostnader,
som gift kvinna får bära vid förvärvsarbete. Detta är särskilt framträdande
i de fall, då familjen har minderåriga barn. Även i andra avseenden
är, såsom utskottet bl. a. vid föregående års riksdag framhållit, de regler,
som för närvarande gäller för förvärvsavdragen, inte tillfredsställande
utformade.
Som ovan erinrats beslöt 1954 års riksdag i anledning av då väckta motioner
och på utskottets förslag, att i skrivelse till Kungi. Maj :t hemställa
om en närmare undersökning av frågan om förvärvsavdragens lämpligaste
utformning i skilda hänseenden samt om förslag till nya regler så snart förutsättningar
därför förelåge. Av ovannämnda vid innevarande års riksdag av
chefen för finansdepartementet avgivna interpellationssvar till fru Gärde
Widemar framgår emellertid, att frågan om förvärvsavdragens reformering
enligt hans mening borde upptagas till prövning i ett senare sammanhang.
Med anledning av statsrådets meddelande vill utskottet framhålla, att det
inte delar statsrådets uppfattning, att frågan om förvärvsavdragens reformering
måste bli beroende av prövningen av frågan om en höjning av ortsavdragen.
Frågan om förvärvsavdragen bör kunna lösas utan hinder för den
avsedda prövningen av frågan om ortsavdragen och ett förslag kunna utarbetas
att med hänsyn till frågans angelägenhetsgrad snarast föreläggas riksdagen.
Utskottet vill härmed understryka sin vid föregående års riksdag uttalade
uppfattning, att en översyn av reglerna för förvärvsavdraget bör komma
till stånd. Med anledning av innehållet i finansministerns ovan lämnade
interpellationssvar anser sig utskottet böra föreslå att riksdagen i anledning
av de nu väckta motionerna i skrivelse till Kungl. Maj :t gör en framställning
om en snar översyn av reglerna för förvärvsavdragen, dels i syfte att
bättre anpassa dem till sitt ändamål att utgöra täckning för de med ifrågavarande
förvärvsarbete förenade merkostnaderna och dels i syfte att göra dem
mera enhetliga. Förslag i anledning härav bör snarast föreläggas riksdagen.
Utskottet får således hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
1: 28 av herr Anderberg in. fl. och II: 39 av herr
Engkvist m. fl., de likalydande motionerna I: 140 av fru
Svenson m. fl. och II: 428 av herr Larsson i Luttra m. fl.
samt motionen II: 93 av herr Andersson i Essvik, i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om en översyn av reglerna om det
s. k. förvärvsavdraget vid taxering till skatt, så att förslag i
i ärendet snarast kan föreläggas riksdagen.»
560856. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag