Bevillningsutskottets betänkande nr )2 ur 1955

1

Nr 42

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av
32 § 2 inom. och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) jämte eu
i ämnet väckt motion.

I eu den 18 mars 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 166, bär Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag til! lag om
ändrad lydelse av 32 § 2 inom. och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehall må här anföras följande

I propositionen föreslås att livränta, som utgått på grund av försäkring
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, i sin helhet skall utgöra skattepliktig
intäkt och således icke —- som gäller beträffande bl. a. livränta enligt
1916 års lag om olycksfall i arbete — beskattas allenast till reducerat belopp.
Detsamma föreslås skola gälla livränta, som utgår enligt militärersättningsförordningen
och vissa andra författningar på grund av skadefall,
som inträffat efter utgången av år 1954.

Del ovannämnda författningsförslaget är av följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 sand. Nr ''i2

2 Bevillningsutskottets betänkande nr fi2 ur lltöö

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 32 § 2 mom. och anvisningarna till 19 § kommunal''
skattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 2 mom. och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

32 §.

2 in o in. Har livränta enligt vad
i lag eller särskild författning är
stadgat utgått vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring
eller har livränta
eljest vid sjukdom eller olycksfall
utgått på grund av försäkring, som
icke tagits i samband med tjänst,
skall såsom skattepliktig intäkt räknas
nedan angivna del av livräntans
belopp, nämligen om livräntetagaren
under beskattningsåret fyllt:

högst

35

år

80 procent

36 till

och med 47

år

70 >

48 »

»

»

56

* .

60 »

57 »

»

»

63

»

. 50 »

64 »

»

»

69

» .

40 »

70 »

»

76

» ,

. 30 »

77 »

»

86

»

20 »

minst

87

år

10 »

A nvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp
— — — influtna medlemsavgifter.

32 §.

2 m o in. Har livränta utgått vid
sjukdom eller olycksfall på grund
av försäkring, som icke tagits i samband
med tjänst och ej heller utgör
obligatorisk försäkring enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring, skall såsom
skattepliktig intäkt räknas nedan
angivna del av livräntans belopp,
nämligen om livräntetagaren under
beskattningsåret fyllt:

högst 35 år 80 procent

315 till och med 47 år . 70 »

48 » » » 56 » . . 60 »

57 » » » 63 » . . 50 »

64 » » » 69 » 40 »

70 » » > 76 » 30 »

77 » > » 86 » . 20 »

minst 87 år 10 »

Anvisningar
till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp
— —- — influtna medlemsavgifter.

Utbytes sådan livränta eller del
därav, som enligt bestämmelserna i
32 § i sin helhet skall räknas såsom
skattepliktig intäkt, mot belopp för
en gång, skall beträffande detta belopp
i beskattningshänseende gälla
vad om sådan livränta är stadgal.
Sker utbyte, helt eller delvis, av an -

Scuastc lydelse av 32 § 2 mom. so 1950: 308 och av anvisningarna till 19 § se 1951: 201.

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1955

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

nan livränta än nyss sagts mot engångsbelopp,
skall beloppet anses
utgöra icke skattepliktig intäkt.

Bestämmelsen att ----sist- Bestämmelsen att —--sistnämnda
lag. nämnda lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I samband
därmed skall följande iakttagas.

Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1955 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1955 eller tidigare år.

Vidare skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning med avseende
å livräntebelopp, som enligt vad i lag eller särskild författning är
stadgat utgått vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring,
under förutsättning att fråga om ersättning i anledning av
sjukdomen eller olycksfallet prövats jämlikt de bestämmelser som gällde
före den 1 januari 1955.

Till utskottets behandling har hänvisats den i anledning av propositionen
väckta motionen I: 481 av herrar Norling och Helmer Persson, vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av .12 § 2 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 2 mom. erhåller följande ändrade lydelse:

32 §.

2 mom. Har livränta utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring,
som icke tagits i samband med tjänst och ej heller utgör obligatorisk
försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, skall såsom skattepliktig
intäkt räknas nedan angivna del av livräntans belopp, nämligen om

livräntetagaren
högst 35 år

under beskattningsåret fyllt:

80

procent

36 till och

i med 47 år

70

48 » »

»

56 »

60

»

57 » »

63 » .............................

50

»

64 » »

69 » .............................

40

»

70 » »

»

76 » .............................

30

»

77 » »

»

A

w

oc

20

»

minst 87

år

It)

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1955

Utgår livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
räknas som skattepliktig intäkt 80 procent av livräntans
belopp.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och lagen
den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring trädde i kraft den 1
januari 1955. Enligt ikraftträdandebestämmelserna i sistnämnda lag skall
1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete (ÖL) och lagen den 14
juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar icke gälla skadefall,
som inträffat efter utgången av år 1954. Försäkringsformerna enligt dessa
lagar har avlösts av en gemensam försäkring för yrkesskada. Vid nyssnämnda
tidpunkt trädde jämväl åtskilliga andra till yrkesskadeförsäkringen
anknutna ersättningsförfattningar i kraft, såsom lagen den 14 maj 1954
(nr 246) om krigsförsäkring för sjömän in. fl. och förordningarna sistnämnda
dag om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
tjänstgöring i civilförsvaret (nr 249) och om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m. (nr 250). Vidare har
genom förordningen den 4 juni 1954, nr 460, med verkan från den 1 januari
1955 vidtagits vissa ändringar i militärersättningsförordningen den 2
juni 1950 (nr 261).

I samband med sjukförsäkringsreformen har även vidtagits vissa ändringar
i skatteförfattningarna. I den proposition, nr 64, till 1954 års riksdag,
vari vissa förslag om sådana ändringar framlades, uttalade chefen för
finansdepartementet att det kunde ifrågasättas, huruvida icke en omprövning
borde ske av reglerna för beskattning av livräntor på grund av yrkesskadeförsäkringen,
men att han för det dåvarande icke var beredd att utan
närmare utredning förorda en ändring i detta avseende.

I en den 14 februari 1955 dagtecknad, av kammarrättsfiskalen E. Eklund
upprättad promemoria angående beskattningen av vissa livräntor, som
utgått vid sjukdom eller olycksfall i arbete in. in., har föreslagits viss omläggning
av beskattningen av livräntor på grund av yrkesskadeförsäkringen
och vissa andra livräntor.

Med anledning av nämnda promemoria har, efter remiss, yttranden avgivits
av kammarrätten, statskontoret, riksskattenämnden, försäkringsinspektionen,
riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, socialstyrelsen,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Göteborgs och
Bohus, Kopparbergs och Västernorrlands län, Landsorganisationen i Sve -

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 år 1955

rige, försäkringsanstalterna Folket och Samarbete (Folksam), Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska
personal-pensionskassan, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,
Thulebolagen samt Tjänstemännens centralorganisation.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen
hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen

Gällande beskattningsregler, in. m., s. 5—8

Förslag rörande beskattningen av livränta på grund av yrkesskadeförsäkringen,
s. 8—22

Förslag rörande beskattningen av livräntor, som utgår på grund av försäkring
enligt ÖL, s. 22—32

Förslag rörande beskattning av livräntor, som utgår enligt vad i lag eller
särskild författning stadgas, s. 32—35

Av innehållet i den förenämnda motionen må här återgivas följande.

Det nuvarande beskattningssystemet hade den fördelen, att hänsyn toges
till att skattetrycket ej borde drabba invaliden lika hårt som en frisk och
arbetsför människa. Propositionsförslaget innebure däremot att invaliden
beskattades utan hänsyn till vare sig graden av invaliditet eller invalidens
beroende av andra människors vård. Särskilt ofördelaktigt bleve det nya
beskattningssystemet vid inkomster upp till 7 200 kronor per år. I dessa
fall komme en livräntetagare i bättre läge, om olyckan eller yrkesskadan
skett före 1955 och livräntan utbetalades enligt nuvarande bestämmelser
i olycksfallsförsäkringslagen. En beskattning av hela livräntebeloppet komine
att betyda en försämring av livräntans kompensationsgrad i förhållande
till nuvarande beskattningsform. En viss procent av invalidräntan
borde liksom hittills vara skattefri som en kompensation för de besvärligheter
och merkostnader som alltid medföljde invaliditet. Invaliden måste
nämligen utgiva en del av sin invalidränta för vårdkostnader och andra
kostnader, som orsakats av invaliditeten. Motionärerna föresloge därför att
endast en viss procent av livräntan beskattades och att denna gräns bestämdes
till 80 procent av utgående livräntebeloppet oberoende av livräntans
storlek.

Utskottet. I den föreliggande propositionen bar förslag framlagts om
ändrade beskattningsregler för vissa livräntor. Sålunda föreslås, att livränta,
som utgår på grund av den obligatoriska försäkringen enligt yrkesskadeförsäkringslagen
skall i sin helhet hänföras till skattepliktig intäkt.
Detsamma skall gälla livränta, som utgår enligt militärersättningsförordningen
och vissa andra författningar på grund av skadefall, som inträffat

6

Henillningsutskottets betänkande nr 12 är 1955

efter utgången av år 1954. Däremot förordas icke någon ändring av gällande
regler om reducerad beskattning av sådana livräntor, som utgår bl. a.
på grund av olycksfallsförsäkringslagen. För de fall då livränta utbytes
mot engångsbelopp har föreslagits uttryckliga bestämmelser i anvisningarna
till kommunalskattelagen om den skatterättsliga behandlingen.

Frågan om ändrade grunder för beskattningen av ifrågavarande livräntor
får ses mot bakgrunden av de avsevärda höjningar av livräntebeloppen
som delvis redan genomförts och delvis förelagts riksdagens prövning
innevarande år. Såsom framgår av den i propositionen förebragta
utredningen kan den reducerade beskattningen av förevarande livräntor
icke återföras på principiella överväganden utan har en klart social motivering;
med hänsyn till livräntornas begränsade skattekraft har dessa i beskattningshänseende
inordnats under de regler i kommunalskattelagen om
reducerad beskattning som närmast avsett vissa andra livräntor, där utfallande
belopp till en del utgjorde återbetalning av insatt kapital och alltså
icke skulle inkomstbeskattas i denna del. Eu avsevärd förbättring av livräntebeloppen
och därmed livräntetagarnas ekonomiska villkor har ansetts
böra aktualisera eu omprövning av skälen för de ifrågavarande legala livräntornas
beskattning med reducerat belopp. Sålunda må framhållas bl. a.
att differensen i skattebelastningen olika åldersgrupper emellan med bibehållande
av nuvarande regler skulle i påfallande grad skärpas. Vidare
skulle, om å inkomsten belöpande skatt beaktas, livränta i vissa fall komma
att erhålla större värde än den arbetsinkomst, efter vilken livräntan beräknats.

I likhet med flertalet remissinstanser har departementschefen ansett atl
i och för sig icke funnes anledning att av sociala eller liknande skäl avvika
från den ur principiell synpunkt mest följdriktiga lösningen att beskatta
de ifrågavarande livräntorna till fulla beloppet. Såvitt gäller redan
utgående livräntor har departementschefen emellertid, med hänsyn till atl
i ett stort antal fall en försämring av livräntornas reella värde skulle uppkomma
med tull beskattning — stundom med förhållandevis avsevärda
belopp — funnit sig icke böra föreslå ändrade beskattningsregler. I anslutning
härtill framhåller departementschefen att det icke vore eu framkomlig
väg att företaga eu sådan uppräkning av förevarande livräntor, att
berörda olägenheter skulle elimineras. I enlighet härmed har de ändrade
reglerna icke ansetts böra omfatta livräntor, som utgår på grund av olycksfallsförsäkringslagen
och ej heller enligt vissa andra författningar utgående
livräntor, där dessa beräknats enligt samma grunder som nyssnämnda
livräntor, d. v. s. avser skadefall som inträffat före utgången av år 1954.

Den lösning som i propositionen givits denna beskattningsfråga anser
sig utskottet kunna biträda. Vid remissbehandlingen har från något håll
uttalats den meningen, att lösningen av den föreliggande beskattningsI
rågan borde uppskjutas i avvaktan på eu blivande utredning av den större

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 42 ur 11155

frågan om beskattningen av försäkringsersättningar över huvud. Denna
ståndpunkt — som framförts även inom utskottet — kan utskottet icke
dela. Såsom framhållits av departementschefen lärer ett undanskjutande
av föreliggande spörsmål vara ägnat att avsevärt försvåra och till äventyrs
omöjliggöra införandet framdeles av principiellt riktiga beskattningsregler
rörande de med propositionsförslaget avsedda livräntorna.

I motionen 1:481 har yrkats att livränta som utgår på grund av den
obligatoriska yrkesskadeförsäkringen i samtliga fall skall beskattas med
80 procent av livräntans belopp. Som skäl härför har i huvudsak åberopats,
att en viss del av livräntan borde vara skattefri som kompensation för
besvär och kostnader som vore förenade med invaliditet. Med anledning
härav vill utskottet framhålla att den föreliggande utredningen inte ger
stöd för att med detta förslag ernås en rationell lösning. Enligt utskottets
mening bör eu ändring av förevarande beskattningsregler icke genomföras
så, att man tillskapar en ny grupp livräntor med reducerad beskattning.
Då såsom framhållits i propositionen förevarande livräntor uppgår till
sådana belopp att en beskattning till fulla värdet kan anses motiverad,
bör eu ändring av denna innebörd genomföras. Utskottet avstyrker i enlighet
härmed den föreliggande motionen. Tilläggas bör emellertid att i ömmande
fall möjlighet föreligger att tillämpa de i kommunalskattelagen
givna reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Därvid torde finnas
anledning framhålla att vid ett genomförande av det föreliggande förslaget
beskattningsnämnderna synes böra ägna särskild uppmärksamhet åt sådana
fall där skäl för tillämpning av nyssnämnda bestämmelser kan föreligga,
ehuru formligt yrkande därom icke framställts av den skattskyldige.

Det föreliggande författningsförslaget i övrigt föranleder cj erinran eller
särskilt uttalande från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 166, för sin del antaga det vid
propositionen fogade förslaget till lag om ändrad lydelse
av 32 § 2 mom. och anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370); samt

B) att motionen 1:481 av herrar Norling och Helmer
Persson icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 42 ur 1955

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon,
Gustaf Elofsson, Eriksson, Söderquist, Velander, Snygg och Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Sundström*, Hagberg i Malmö, Sjölin, Kärrlander, Strandh, Jansson i Aspeboda,
Asp och Andersson i Essvik.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 55
605819