6

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1955

Nr 41

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrade bestämmelser rörande avdragsrätten för
periodiskt understöd till studerande m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 105 av fröken Andersson m. fl. och II: 137
av herr Munktell m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte — i syfte att möjliggöra framläggande
av proposition för 1956 års riksdag rörande frågan om avdrag vid
inkomsttaxeringen för studiekostnader och för periodiskt understöd — ge
1950 års skattelagssakkunniga sådana direktiv att denna fråga upptages till
skyndsam prövning eller ock uppdraga åt särskild utredning att framlägga
förslag i frågan»;

2) de likalydande motionerna I: 141 av herr Åman m. fl. och 11:431 av
herr Håstad m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om att proposition med förslag till ändrade bestämmelser
rörande avdragsrätten för periodiskt understöd till studerande
och för amortering av studieskuld måtte föreläggas 1956 års riksdag»;
samt

3) motionen II: 432 av herr Helén, vari hemställts, »att riksdagen i en
skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om att proposition framlägges vid 1956 års
riksdag om rätt till avdrag för amortering av studieskulder samt rätt till
avdrag för periodiska understöd åt studerande».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 141, II: 137 och II: 432.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
t. ex. RÅ 1936 Fi not. 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

Bevillningsutskottets betänkande nr 47 år 1955 7

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens
hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för
vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §
är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt

2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga
beskattningen.

Jämlikt 19 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig inkomst enligt
nämnda lag icke räknas stipendier till studerande vid undervisningsanstalt
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning. Enligt 2 § förordningen om
statlig inkomstskatt skall nämnda bestämmelse äga tillämpning jämväl vid
den statliga taxeringen. Ifrågavarande stadgande tillkom vid 1928 års skattelagstiftning
efter förslag av 1921 års kommunalskattekommitté. Någon särskild
motivering härför anfördes icke i kommitténs betänkande, där det endast
uttalades, att »motsvarande bestämmelse saknas för närvarande men
vad som sålunda föreslagits innebär icke någon ändring i vad som hittills
i praktiken tillämpats».

I praxis har frågan om stipendiers behandling i beskattningshänseende
endast i ringa omfattning blivit belyst. Några rättsfall finnes dock. Sålunda
har docentstipendier förklarats vara i sin helhet skattepliktiga i ett flertal
rättsfall (RÅ 1930 ref. 78, 1931 not. 1312 m. fl.). Av professor vid Uppsala
universitet från statskontoret uppburet, såsom forskningsbidrag betecknat
belopp har ansetts utgöra skattepliktig inkomst (RA 1943 not. 332). Stipendium
å 750 kronor för genomgående av polisskola har ansetts utgöra skattepliktig
inkomst (RÅ 1934 not. 35). Löneförmån, som utgått under studieresor,
har icke betraktats såsom stipendium utan beskattats (RÅ 1938 not.
272). Arvoden, som enligt kungl. brev den 30 juni 1943 utgått till landsfiskalselever
och landsfiskalsaspiranter under utbildningstiden, har ansetts icke
skattepliktiga (RÅ 1948 ref. 51). Däremot har såsom skattepliktig inkomst
ansetts bidrag till uppehälle åt elev vid telegrafverkets undervisningsanstalt,
provårsarvode samt förmåner, som under utbildningstiden utgår till sjuksköterskeelever
vid Röda korsets sjukhem och Sophiahemmet (RÅ 1952
ref. 23). Ett av en författare uppburet stipendium från Albert Bonniers stipendiefond
har ansetts ej vara skattepliktigt med hänsyn till de omständigheter,
under vilket stipendiet utgått (utan ansökan och utan utförande av
något särskilt arbete) (RÅ 1936 ref. 55). Däremot har fast understöd av
statsmedel åt skönlitterära författare ansetts utgöra skattepliktig inkomst
(RÅ 1935 ref. 36); likaså statliga stipendier åt yngre svenska musikidkare
in. in. (RÅ 1948 not. 1209) samt bidrag från Björnska fonden till operaelev
(RÅ 1947 not. 418). Även ett från den under riddarhusets förvaltning stående
Carlesonska stipendiefonden uppburet belopp har ansetts skattepliktigt
(RÅ 1940 not. 937).

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 4/ år 1955

19H års allmänna skattekommitté (herrar Edgar Sjödahl, ordf., E. Browaldh,
Erik Hjolman, Erik Lindahl, Einar Sivert, Axel Strand och Oscar
Werner) påbörjade utredningen av förevarande spörsmål under år 1948.
I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950:21) har kommittén
framlagt förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för beskattning av
periodiskt understöd. Vidare har kommittén år 1951 avgivit betänkande nr
V (SOU 1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende.

I förstnämnda betänkande har kommittén i fråga om periodiskt understöd
och därmed jämförlig periodisk utbetalning såsom huvudregel föreslagit,
att utbetalningar, vilka innebär överflyttning av förmögenhet eller
vilka skett i syfte att mildra progressionen vid beskattning, icke skall anses
utgöra periodiskt understöd. Om det utgivna beloppet är större än som
kan anses skäligt med hänsyn till mottagarens ekonomiska förhållanden och
omständigheter i övrigt, skall utbetalningen enligt kommitténs förslag helt
eller delvis betraktas såsom gåva. Den föreslagna begränsningen av avdragsi
ätten skall dock icke gälla, da utbetalningen utgör omkostnad i viss förvärvskälla
eller utgår på grund av skilsmässodom, utgör skadestånd, utgår
från familjestiftelse, på grund av testamente o. d.

Kommittén har i fråga om periodiskt understöd till annans undervisning
eller uppfostran föreslagit den ändringen, att avdrag skall medgivas för dylikt
understöd till barn, vilket under beskattningsåret fyllt minst 17 år och
icke tillhör givarens hushåll. Understödet skall utgöra skattepliktig intäkt
för mottagaren.

Har skattskyldig under större delen av beskattningsåret underhållit hemmavarande
barn, som under samma år fyllt minst 17 år och åtnjutit heltidsundervisning
vid läroanstalt, skall den skattskyldige enligt kommitténs
förslag vid taxering till inkomstskatt erhålla ett särskilt avdrag å 700 kronor.
Detta dock under förutsättning att barnet icke åtnjutit inkomst överstigande
700 kronor.

Kommittén har slutligen föreslagit en ändring av 39 § b) förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt. Den nuvarande bestämmelsen om skattefrihet
för gåva till undervisning och uppfostran kan tolkas på ett sätt som medgiver
obehörig skattelindring. Syftet med den föreslagna författningsändringen
är att hindra dylika missbruk. Detta syfte har kommittén ansett sig
kunna vinna genom att i författningsrummet angiva att skattefrihet för sådan
gåva endast skall åtnjutas om omständigheterna är sådana, att gåvotagaren
genom gåvan kan anses ha tillförsäkrats en förmån, som han eljest
icke skulle ha åtnjutit.

I ett särskilt yttrande till betänkandet har herrar Sjödahl och Werner förklarat
sig icke kunna ansluta sig till förslaget om avdrag för och beskattning
av periodiska understöd till annans undervisning och uppfostran samt
om särskilt avdrag för studerande barn över 17 års ålder, som vistas i
hemmet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 ur 1955 9

I avseende å studiekostnaders skatterättsliga behandling har kommittén
i betänkandet nr V föreslagit i huvudsak följande. Under förutsättning
att skattskyldig utövar sådan förvärvsverksamhet, att det är sannolikt, att
hans genom akademisk eller därmed jämförlig examen vunna utbildning är
till väsentligt gagn i förvärvsverksamheten, skall avdrag medgivas för under
beskattningsåret verkställd avbetalning å studieskuld, dock att avdrag
för sådan avbetalning icke får medgivas med högre belopp än som svarar
mot vad som återstår av intäkten i förvärvskällan, sedan övriga utgifter
fråndragits. Avdrag för amortering får endast medgivas, därest den skattskyldiges
förmögenhet vid beskattningsårets ingång är negativ. Sammanlagt
får skattskyldig för skuldavbetalningar icke erhålla avdrag med högre
belopp än som godkänts såsom vid taxering avdragsgill studieskuld. Såsom
sådan skuld må godkännas ett belopp icke överstigande en beräknad kostnad
av 2 500 kronor för studieår, dock högst under det antal år, som kan
anses utgöra genomsnittlig studietid för avläggande av den examen, varom
är fråga. Befinnes det uppenbart, att studieskuld, som skattskyldig ådragit
sig för bestridande av kostnader för akademisk eller därmed jämförlig
examen, belöper allenast å del av studietiden, må den avdragsgilla studieskuldens
belopp jämkas med hänsyn till vad som kan anses skäligt på
grund av omständigheterna. Icke i något fall må såsom avdragsgill studieskuld
godkännas högre belopp än skillnaden mellan den skattskyldiges samtliga
skulder och hans till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga tillgångar
vid utgången av det år, under vilket den skattskyldige avslutat sina studier.

I avdragsgill studieskuld får endast inräknas sådan skuld, som skattskyldig
ådragit sig för bestridande av utgifter för studier efter avlagd studentexamen
eller därmed jämförlig examen.

Har efter utgången av det beskattningsår, under vilket examen avlagts,
arvs- eller testamentslott eller gåva, för vilken skatt skall utgå enligt förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt, tillfallit skattskyldig, skall värdet
av vad sålunda tillfallit honom avräknas från vad som enligt vad ovan
sagts kan godkännas såsom avdragsgill studieskuld.

Mot av kommittén föreslagna bestämmelser om avdragsrätt för avbetalning
har ledamoten herr Strand anmält reservation dock utan att avgiva
särskilt yttrande.

I sitt betänkande nr IV har kommittén jämväl berört frågan om beskattningen
av stipendier. Beträffande stipendier till studerande vid undervis
ningsanstalter eller eljest avsedda för mottagarens utbildning har kommittén
föreslagit, att i 19 § kommunalskattelagen något utförligare skall
angivas när skattefritt stipendium föreligger. De principer, som kommittén
följt vid utformningen av sitt förslag, avviker endast i vissa hänseenden
från de nu i praxis tillämpade. Kommittén föreslår sålunda, att ifrågavarande
stipendier skall vara skattefria därest bidraget icke kan anses hava
föranletts av ett anställningsförhållande mellan bidragsgivaren och mottagaren
eller grundar ett sådant anställningsförhållande eller utgör ersätt -

10 Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1955

ning för mistade löneförmåner. Kommittén har vidare uttalat, att i samband
med spörsmålet om nyssnämnda stipendier uppkomme frågan hur
exempelvis statens stipendier till skönlitterära författare skulle behandlas
i beskattningshänseende. Enligt kommitténs mening kunde här icke vara
fråga om bidrag till mottagarens utbildning utan snarare ett bidrag för
möjliggörande av viss förvärvsverksamhet. Om skattefrihet för dylika bidrag
skulle införas, borde detta tydligen ske på annan grund än den på
vilken gällande skattefrihet för stipendier för undervisning och uppfostran
byggde. Skillnaden mellan statens författarestipendier och de understöd,
som utginge av samma anslag, vore så obetydlig att därest stipendierna fritoges
från beskattning en dylik förmån borde införas även för understöden.
Kommittén funne emellertid för sin del att denna fråga vore av sådan beskaffenhet
att den lämpligen borde upptagas i annat sammanhang.

Frågan om ändrade bestämmelser angående beskattning av periodiskt
understöd samt om rätt att vid inkomsttaxering åtnjuta avdrag för vissa
studiekostnader var föremål för behandling vid 1952 års riksdags vårsession.
Då hemställdes nämligen i flera motioner om lagstiftningsåtgärder
i anledning av de förslag kommittén framlagt i dessa hänseenden, under
det att i andra motioner förordades en översyn av förslagen. Sålunda yrkades
i de likalydande motionerna 1:214 och 11:285, att riksdagen måtte
besluta författningsändringar av i huvudsak den innebörd kommittén föreslagit
samt att ändringarna måtte träda i kraft den 1 januari 1953. Motionärerna
förordade i sistberörda motioner väsentligen följande ändringar
i kommitténs förslag, nämligen viss uppmjukning rörande avdragsrätten
för bidrag till studerande tillhörande givarens hushåll, viss ändring av underlaget
för beräknande av avdragsgill studieskuld, avdragsrätt för avbetalning
av icke förvärvsarbetande makes studieskuld samt sådana övergångsbestämmelser,
att även den som avlagt examen tidigare än fem år
före författningsändringarnas ikraftträdande måtte kunna erhålla avdrag
lör återstående amortering. Vidare yrkades i de likalydande motionerna
I: 291 och II: 382, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen,
att avdrag medgåves för studiekostnader oavsett hur studierna
finansierats samt att riksdagen i övrigt måtte antaga det av kommittén
framlagda förslaget i fråga om studiekostnadernas skatterättsliga
behandling. Slutligen yrkades i de likalydande motionerna I: 216 och II: 287
skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om förslag till 1953 års riksdag
beträffande avdragsrätt för studiekostnader avseende såväl akademiska
och därmed jämförliga studier som yrkesutbildning inom jordbruk, handel,
hantverk, sjuk- och hälsovård, socialt arbete m. m. I sitt betänkande
nr 16 anförde 1952 års bevillningsutskott, att utskottet givetvis icke vore
berett att då taga ställning till skattekommitténs förslag i förevarande
delar och de ändringar däri, varom yrkande framställts. Den nuvarande
regleringen av avdragsrätten för periodiskt understöd och därmed jämförlig
periodisk utbetalning hade emellertid under senare år blivit föremål

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1955 11

för åtskillig kritik, och utskottet ansåge därför angeläget, att riksdagen
bereddes tillfälle att pröva ett förslag till ändrade bestämmelser i fråga
om avdragsrättens utformning. Utskottet ansåge även frågan om den skatlerättsliga
behandlingen av studiekostnader vara av den vikt, att en lösning
av densamma icke borde uppskjutas. Utskottet föreslog därför riksdagen
att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om proposition, om möjligt
till 1953 års riksdag, med förslag till ändrade regler angående den
skatterättsliga behandlingen av periodiskt understöd m. m. och studiekostnader.
Betänkandet godkändes av riksdagen.

Vid samma års riksdags höstsession anförde chefen för finansdepartementet
i anledning av en framställd interpellation, att det befunnits erforderligt
med en ytterligare översyn av de av skattekommittén framlagda
förslagen till bestämmelser om periodiskt understöd och avdrag för studiekostnader.
I anledning därav hade Kungl. Maj :t den 20 juni 1952 överlämnat
förslagen till 1950 års skattelagssakkunniga för att överses ur de
synpunkter skattelagssakkunniga hade att beakta. Med hänsyn till planen
för de skattelagssakkunnigas arbete torde det i varje fall vara uteslutet att
översynen kunde hinna ske å sådan tid att förslag i berörda ämnen skulle
kunna föreläggas 1953 års riksdag.

Jämväl vid 1953 års riksdag var frågan föremål för uppmärksamhet. Då
hemställdes i de likalydande motionerna I: 162 och II: 215 om skrivelse till
Kungl. Maj :t med anhållan om förslag till 1954 års riksdag om sådana författningsändringar,
att periodiskt understöd till studerande jämställdes med
övriga avdragsgilla periodiska understöd samt att avdrag finge åtnjutas för
studiekostnader. Vidare yrkades i de likalydande motionerna I: 269 och II:
213, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att 1950 års
skattelagssakkunniga finge sådana direktiv att frågan om beskattningen av
stipendier snarast möjligt bleve föremål för en allsidig utredning. I sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 8 avstyrkte samma års bevillningsutskott
motionerna och anförde därvid bl. a. följande.

I likhet med vad 1952 års riksdag uttalat anser utskottet önskvärt att ett
förslag till lösning av frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiskt
understöd m. in. och studiekostnader så snart som möjligt förelägges
riksdagen. Med hänsyn till att föregående års riksdag hemställt därom i
skrivelse till Kungl. Maj:t finner utskottet skäl ej föreligga att nu förorda
skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Vad särskilt angår det i de likalydande motionerna 1:269 och 11:213
framförda yrkandet får utskottet erinra om att skattekommittén i sitt betänkande
nr IV berört den skatterättsliga behandlingen av stipendier över
huvud taget, även om kommittén i sitt slutliga förslag endast tagit ställning
till frågan om beskattningen av sådana stipendier, som utgår till undervisning
eller utbildning. I detta sammanhang vill utskottet för sin del blott
framhålla, att i beskattningshänseende ett nära samband råder mellan periodiskt
understöd samt stipendier och andra liknande bidrag ävensom att
nu gällande ordning medfört åtskilliga tolkningssvårigheter. På grund härav

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1955

torde vid 1950 års skattelagssakkunnigas översyn av kommitténs förslag
även de i sistnämnda motioner berörda mera allmänna spörsmålen komma
att ytterligare belysas.

I svar på en interpellation vid 1954 års riksdags höstsession av herr Helén
angående rättvisare behandling i skattehänseende av studiebidrag och
studieskulder uttalade chefen för finansdepartementet bl. a., att åt 1950 års
skattelagssakkunniga uppdragits att överse de genom 1944 års allmänna skattekommittés
förslag aktualiserade problemställningarna. De sakkunniga hade
emellertid haft eu rad andra arbetsuppgifter som av olika skäl bedömts
vara av mer brådskande natur. Med dessa uppgifter vore de alltjämt sysselsatta.
Departementschefen kunde därför inte ange när de till omprövning
kunde upptaga de av interpellanten berörda frågorna. Om de sakkunniga
funne sig kunna avge förslag till lagstiftning i ämnet, måste detta därefter
bli föremål för remissbehandling. Departementschefen sade sig med hänsyn
till angivna omständigheter inte vara beredd göra det av interpellanten önskade
uttalandet, att lagstiftningsförslag skulle framläggas senast vid 1956
års riksdag.

Av innehållet i de nu förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:105 och 11:137 har erinrats om
att 1950 års skattelagssakkunniga hade ett stort antal beskattningsproblem att
lösa. Det vore uppenbart att de sakkunniga erhållit ett så omfattande arbetsprogram
att en del av dessa problem icke konnne att kunna behandlas inom
den närmaste framtiden. Frågan om avdrag för studiekostnader och för periodiskt
understöd, varom riksdagen år 1952 begärt förslag från Kungl.
Maj :t, borde enligt motionärernas mening icke längre skjutas på framtiden.
Den syntes därför böra erhålla förmånsrätt inom 1950 års skattelagssakkunniga
och där snarast upptagas till behandling. Därest detta på grund av
andra arbetsuppgifter icke befunnes möjligt, borde denna fråga hänskjutas
till särskild utredning.

I de likalydande motionerna 1:141 och 11:431 har motionärerna
vitsordat att de här aktualiserade frågorna vore av en skattetekniskt
komplicerad natur. Det måste emellertid beklagas, att den fortsatta utredningen
kommit att fördröja frågans lösning under så lång tid, som redan
förflutit, och att ytterligare tidsutdräkt, kanske med flera år, kunde befaras.
Nuvarande bestämmelser i förenämnda hänseenden måste betecknas som
otidsenliga, och den ekonomiska situationen för här ifrågavarande grupper
påkallade statsmakternas åtgärder. Så syntes det, exempelvis, direkt orimligt,
att en bevisning om att mottagaren av periodiskt understöd ginge sysslolös
medförde en gynnsammare skattemässig behandling än om bidraget utgått
för att möjliggöra kvalificerad yrkesutbildning. Därtill komme, att de
stigande levnadskostnaderna och den långa studietiden, framför allt för
akademiska examina, hade lett till en studieskuldsättning, som vore ägnad

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 4/ år 1955

att inge allvarliga bekymmer. Stipendieanslagen vore fortfarande så anpassade,
att man måste ta hänsyn till föräldrainkomster långt ner i de
grupper (i enbarnsf amil jer taxerad inkomst omkring 10 000 kr.) där utbetalandet
av studieunderstöd måste innebära synnerligen kännbara uppoffringar
för föräldrarna. Student-, akademiker- och tjänstemannaorganisationer
hade vid upprepade tillfällen understrukit angelägenheten av en omprövning
av ifrågavarande skattebestämmelse. För den händelse tekniska eller
andra skäl skulle tala mot en omedelbar, definitiv lösning av samtliga i sammanhanget
uppkommande spörsmål, vore måhända en stegvis företagen reform
tänkbar, varvid ordningen syntes böra bestämmas med hänsyn till såväl
tekniska som sociala synpunkter.

I motionen 11:432 har framhållits att hemmen inom socialgrupp
III fortfarande svarade för en ytterst ringa del av den ungdom, som ägnade
sig åt högre studier. Det vore därför ett demokratiskt intresse, som ofta
hade påpekats, att särskilda åtgärder vidtoges för att vidga rekryteringsbasen.
Det vore naturligt att ungdomar från hem, som inte vore särskilt välsituerade,
droge sig för att skaffa sig studieskulder, som de sedan kunde
kämpa med i decennier. Stipendiemöjligheterna vore klart otillräckliga, och
de skattelättnader, som 1944 års skattekommitté föreslagit, skulle, även om
de vore begränsade, för många betyda, att de högre studierna skulle te sig
mindre ekonomiskt riskabla än vad de nu gjorde. I de fall, där föräldrar eller
andra anhöriga hade möjlighet att ge ett visst periodiskt understöd till studierna,
skulle det innebära en väsentlig lättnad, om givarna finge rätt att i
sina deklarationer göra avdrag för sina bidrag. Det skulle också i motsvarande
grad minska den nödvändiga skuldsättningen. Rätt till amorteringsavdrag
skulle dels uppmuntra ungdomar med begränsade ekonomiska resurser att
studera, dels ge en avgörande lättnad åt de många akademiker och andra
som nu hade en svår ekonomisk kamp att utkämpa för att jämsides med
familjebildning klara av amortering av sina studieskulder. Det vore i linje
med de intentioner i denna fråga, som riksdagen år 1952 givit uttryck för,
att behandlingen av de här berörda frågorna gåves förtur på arbetsordningen
för 1950 års skattelagssakkunniga, så att propositionen kunde framläggas
vid nästa års riksdag.

Utskottet. I de föreliggande motionerna I: 105 av fröken Andersson m. fl.
och II: 137 av herr Munktell m. fl., I: 141 av herr Åman m. fl. och II: 431
av herr Håstad m. fl. ävensom II: 432 av herr Helén har framförts yrkanden
av väsentligen samma innebörd. Sålunda har i samtliga motioner yrkats
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om proposition till 1956 års riksdag
med förslag till ändrade bestämmelser rörande avdrag vid inkomsttaxeringen
för studiekostnader och för periodiskt understöd till studerande.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har 1944 års allmänna
skattekommitté i avgivna betänkanden framlagt förslag angående ändrade
bestämmelser för beskattningen av periodiskt understöd m. in. samt röran -

14

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1955

de studiekostnaders behandling i beskattningshänseende, därvid kommittén
även berört frågan om beskattningen av stipendier.

Förevarande spörsmål har därefter vid upprepade tillfällen varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet. Vid 1952 års riksdag framställdes i flera
motioner yrkanden om lagstiftningsåtgärder i anledning av ovannämnda
kommittéförslag såvitt anginge frågan om den skatterättsliga behandlingen
av periodiskt understöd och studiekostnader. I andra motioner åter förordades
en översyn av förslagen i dessa delar. I sitt i anledning av nämnda
motioner avgivna betänkande nr 16 anförde 1952 års bevillningsutskott, att
utskottet givetvis icke vore berett att då taga ställning till kommitténs förslag
i berörda delar och de ändringar däri, varom yrkande framställts i
motionerna. Utskottet uttalade emellertid, att den nuvarande regleringen
av avdragsrätten för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk
utbetalning under senare år blivit föremål för åtskillig kritik, varför utskottet
ansåge det angeläget, att riksdagen bereddes tillfälle att pröva ett
förslag till ändrade bestämmelser i fråga om avdragsrättens utformning.
Även frågan om den skatterättsliga behandlingen av studiekostnader ansåge
utskottet vara av den vikt, att en lösning av densamma icke borde
uppskjutas. Utskottet föreslog därför riksdagen att i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om förslag, om möjligt till 1953 års riksdag, till ändrade
bestämmelser i berörda hänseenden. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Kommittéförslagen blev därefter överlämnade till 1950 års skattelagssakkunniga
för ytterligare översyn.

Jämväl vid 1953 års riksdag var frågan föremål för behandling i anledning
av väckta motioner. Samma års bevillningsutskott uttalade i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 8, att utskottet ansåge önskvärt att ett
förslag till lösning av frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiskt
understöd m. m. och studiekostnader så snart som möjligt förelädes
riksdagen. Med hänsyn till att föregående års riksdag hemställt därom i
skrivelse till Kungl. Maj :t fann utskottet ej skäl förorda skrivelse till Kungl.
Maj :t i ämnet. Vad särskilt angick ett yrkande om en allsidig utredning
angående beskattningen av stipendier erinrade utskottet om att 1944 års
allmänna skattekommitté i sitt betänkande nr IV berört den skatterättsliga
behandlingen av stipendier över huvud taget, även om kommittén i sitt
slutliga förslag endast tagit ställning till frågan om beskattningen av sådana
stipendier, som utginge till undervisning eller utbildning. I detta sammanhang
ville utskottet för sin del blott framhålla, att i beskattningshänseende
ett nära samband rådde mellan periodiskt understöd samt stipendier
och andra liknande bidrag ävensom att nu gällande ordning medfört åtskilliga
tolkningssvårigheter. På grund härav torde vid 1950 års skattelagssakkunnigas
översyn av kommitténs förslag även de i sistnämnda motioner
berörda mera allmänna spörsmålen komma att ytterligare belysas.

Senast vid 1954 års riksdags höstsession aktualiserades de förevarande
frågorna i anledning av en interpellation av herr Helén angående rättvisare
behandling i skattehänseende av studiebidrag och studieskulder. Chefen för

Bevillningsutskottets betänkande nr 4/ år 1955

15

finansdepartementet sade sig i svar på interpellationen icke vara beredd
att göra det av interpellanten önskade uttalandet, att lagstiltningsförslag i
ämnet skulle framläggas senast vid 1956 års riksdag.

Utskottet finner att, såsom också den tidigare diskussionen kring förevarande
spörsmål utvisar, en omprövning av gällande bestämmelser på dessa
områden är synnerligen önskvärd. Särskilt synes detta vara fallet i fråga
om regleringen av avdrag för periodiskt understöd. De förslag i ämnet som
framlagts av 1944 års allmänna skatlekommitté kan uppenbarligen icke i
föreliggande skick godtagas som grund för lagstiftning, varför ytterligare
utredning torde vara erforderlig för bedömandet av dessa frågor. I de motioner
som väckts på dessa områden sedan nämnda förslag framlades har
berörts en del av kommittén icke behandlade spörsmål, vilka synes böra
bli föremål för överväganden i samband med en sådan ytterligare utredning.
Bland dessa må nämnas frågan om avdrag för utbildningskostnader
över huvud taget och beskattningen av stipendier. Dessa yrkanden ger ävenledes
stöd åt utskottets uppfattning, att åtskilliga svårbedömbara gränsdragningsproblem
och avvägningsfrågor uppkommer vid prövningen av föreliggande
spörsmål. Emellertid har de antydda svårigheterna föranlett utskottet
att ifrågasätta, huruvida icke en lösning av problemen lättare kunde
åvägabringas, därest reformförslagen behandlades etappvis, och att eventuellt
frågan om de periodiska understöden behandlades för sig. I anslutning
härtill må erinras om att en sådan uppdelning skedde vid skattekommitténs
behandling av dessa frågor. Huruvida en behandling av de föreliggande
frågorna var för sig är möjlig eller lämplig är givetvis vanskligt
att avgöra utan närmare prövning. Med det sagda har utskottet endast
velat framhålla, att det synes böra undersökas, huruvida en sådan behandling
kan utgöra en framkomlig väg till en tillfredsställande lösning av dessa
frågor. Dessa överväganden har föranlett utskottet att föreslå riksdagen att
i förnyad skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till ändrade regler
angående den skatterättsliga behandlingen av de föreliggande frågorna. Det
vore enligt utskottets mening önskvärt, därest ett förslag i ämnet kunde
framläggas vid 1956 års riksdag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 105 av fröken Andersson in. fl. och II: 137 av
herr Munktell m. fl., de likalydande motionerna I: 141 av
herr Åman in. fl. och II: 431 av herr Håstad in. fl. ävensom
motionen II: 432 av herr Helén, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj :t ville för riksdagen snarast framlägga
förslag till ändrade regler angående den skatterättsliga

16

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1955

behandlingen av periodiskt understöd m. m. och studiekostnader.

Stockholm den 26 april 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande: Se under betänkandet nr 40.

Reservation

av herrar Velander och Hagberg i Malmö, som ansett att utskottet bort
hemställa,

att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande motionerna
I: 105 av fröken Andersson m. fl. och II: 137 av
herr Munktell m. fl. samt i anledning av de likalydande motionerna
1:141 av herr Åman m. fl. och 11:431 av herr
Håstad m. fl. ävensom motionen II: 432 av herr Helén — i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte
— i syfte att möjliggöra framläggande av proposition för
1956 års riksdag rörande frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen
för studiekostnader och för periodiskt understöd —
ge 1950 års skattelagssakkunniga sådana direktiv att denna
fråga upptages till skyndsam prövning eller ock uppdraga
åt särskild utredning att framlägga förslag i frågan.

550840.

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag