Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

17

Nr 38

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar beträffande fastighetsbeskattningen
m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 99 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 133 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att 47 och 58 §§ kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) samt anvisningarna till 47, 58 och 60 §§ kommunalskattelagen
skola erhålla följande ändrade lydelse.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas
garantibelopp till tre procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda
år. Garantibeloppet upptages---testamentariskt förordnande.

Vad som---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

58 §.

Där inkomst av rörelse, efter ty i 57 § är sagt, skall tagas till beskattning
i mera än en kommun, skall i fråga om inkomstens fördelning gälla följande.
I kommun, där den skattskyldige tillhörig, i rörelsen använd skattepliktig
fastighet är belägen, beskattas så stor del av inkomsten som motsvarar
två procent av fastighetens för beskattningsåret gällande taxeringsvärde
(fastighetsandel). Förslår ej inkomsten härtill och finnas flera sådana
kommuner, skall inkomsten fördelas mellan dem i förhållande till de
inom varje kommun belägna fastigheternas taxeringsvärde.

Vad efter avräkning av dylika fastighetsandelar återstår av inkomsten beskattas
i fråga om:

bankrörelse i---inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

2 intrång till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. ATr 36—38

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

Anvisningar
till 47 §.

Till ledning —- --följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,
gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att
omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som
motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret
---angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet
bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet
för den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,
som motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att
det beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar
tiden 1 juli 1956—31 december 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat
en fastighet den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1
april 1957, beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda
fastighet till 16/12 och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad
som motsvarar tre procent av respektive fastigheters taxeringsvärden.

till 58 §.

1. Förhållandetal, enligt vilka den efter fastighetsandelens avräknande
återstående inkomsten av bankrörelse fördelas till beskattning inom olika

kommuner, uträknas för varje kontor på följande sätt. De belopp---

kontorets förhållandetal.

2. Beträffande fördelning till beskattning inom flera kommuner av

inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten,
gas eller elektrisk kraft, gäller, att — därest icke till rörelseidkare av
annan levererats vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution — den
efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda,
att sedan den kommun, där huvudkontor funnits, tilldelats tio procent,
tjugofem procent taxeras i kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk
varit beläget, samt sextiofem procent i kommun där förbrukning ägt rum.
Om i---huvudkontoret funnits. Har till rörelseidkare av annan levere rats

vatten, gas eller elektrisk kraft till distribution, skall så stor andel av
de på kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk är beläget, belöpande tjugofem
procent av den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten,
som motsvarar den av rörelseidkaren mottagna leveransen av
vatten, gas eller elektrisk kraft i förhållande till hela den av rörelseidkaren
levererade mängden vatten, gas eller elektrisk kraft, taxeras i de
kommuner, där förbrukning ägt rum, enligt förut angiven regel angående
fördelning av den å förbrukningen belöpande delen av inkomsten. Har
således en leverantör av elektrisk kraft själv producerat 2/5 av den leve -

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

19

rerade kraften och av annan inköpt 3/5, skall den efter fastighetsandelens
avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda, att tio procent taxeras
i kommun, där huvudkontor funnits, tio procent (2/5 av 25 %) i kommun,
där kraftverk varit beläget, och åttio procent (3/5 av 25 % + 65 %) i de
kommuner, där förbrukning ägt rum.

Beträffande en distributionsförening som icke själv producerat någon
elektrisk kraft skall den efter fastighetsandelens avräknande återstående
inkomsten fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor
varit beläget, och nittio procent i de kommuner, där förbrukning
ägt rum.

Vid taxering----dylikt ändamål.

3. Vad angår inkomst av järnvägsdrift skall vid fördelning till beskattning
inom flera kommuner av den efter fastighetsandelens avräknande återstående
inkomsten iakttagas följande:

Har driften ---— av banan.

4. De fördelningstal, efter vilka den efter fastighetsandelens avräknande
återstående inkomsten av kanaldrift skall mellan vederbörande kommuner
fördelas, fastställas efter den skattskyldiges hörande att lända till efterrättelse
till dess annorlunda förordnas. Fördelningstalen erhållas —- — -—
annorlunda förordnas.

till 60 §.

Till ledning —--följande exempel.

1. En person---och C. Han äger en fastighet i envar av dessa för samlingar;

fastigheternas taxeringsvärden utgöra respektive 25 000 kronor,
50 000 kronor och 75 000 kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 4 500 kronor, d. v. s.
till belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna,
skall den beskattningsbara inkomsten fördelas för församlingarna med
750 kronor, 1 500 kronor och 2 250 kronor. Uppgår den beskattningsbara
inkomsten till exempelvis 3 000 kronor, skall denna fördelas med 500 kronor
på A församling, 1 000 kronor på B församling och 1 500 kronor på
C församling, överstiger den--— skall iakttagas.

2. En person--— å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års inkomsttaxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

2) de likalydande motionerna I: 145 av herr Spetz in. fl. och II: 159 av
herr Sjölin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att 47 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370) samt anvisningarna till
47 och 60 §§ skall erhålla följande lydelse:

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

47 §.

För —--taxeringsvärdet sedan detta minskats med 20 000 kronor.

Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor skall garantibelopp icke
beräknas för fastigheten.

Garantibeloppet -—--förordnande.

Vad som —--anslagen jord.

Såsom innehavare---såsom innehavare.

Skall avkastning--— fastighetens skogsväx-de.

Där beträffande -—• — — ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 47 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Har rörelseidkare--— fastighetens taxeringsvärde minskat med

20 000 kronor.

Har beskattningsåret---- angivet belopp.

2. Har i---fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor.

3. Har en---av taxeringsvärdet minskat med 20 000 kronor.

till 60 §.

Till ledning---- följande exempel.

1. En person--- —; fastigheternas taxeringsvärden utgöra respektive

45 000 kronor, 95 000 kronor och 120 000 kronor.

Om den---skall iakttagas.

2. En person---å municipalsamhället.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 145 och II: 133.

De i de förevarande motionerna framställda yrkandena överensstämmer
i huvudsak med yrkanden, som framfördes i vid 1954 års riksdag väckta
motioner. Sistnämnda motioner avstyrktes av samma års bevillningsutskott
i dess av riksdagen godkända betänkande nr 36, i vilket jämväl lämnades
en redogörelse för vad som tidigare förevarit i dessa frågor. I nämnda
betänkande anförde utskottet bl. a. följande.

Av yrkandena i de föreliggande motionerna har utskottet till en början
upptagit till behandling det i de likalydande motionerna I: 326 (av herr
Ewerlöf m. fl.) och II: 283 (av herr Hjalmarson m. fl.) framförda yrkandet
att procenttalet för beräkning av garantibelopp av fastighet måtte nedsätlas
till tre. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen väcktes vid föregående
års riksdag motionsyrkande om nedsättning av repartitionstalet till
tre. 1953 års bevillningsutskott behandlade motionsvrkandet i sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 49, vari utskottet tillstyrkte det i proposition

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 19 no

nr 186 framlagda förslaget till bl. a. en sänkning av repartitionstalet för fastighet
från fem till fyra. Utskottet erinrade i denna del om att inom finansdepartementet
vissa approximativa beräkningar gjorts rörande verkningarna
av eu sänkning av repartitionstalet. Enligt dessa beräkningar skulle eu sänkning
av repartitionstalet från fem till fyra innebära, att den effektiva fastighetsskatten,
som för det dåvarande uppginge till ca 155 miljoner kronor,
minskade med ca 40 miljoner kronor. Av den därefter återstående effektiva
fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108 miljoner kronor
och på jordbruksfastighet ca 7 miljoner kronor. En sänkning av repartitionstalet
till tre skulle medföra eu nedgång i den effektiva fastighetsskatten med
ca 75 miljoner kronor. Av återstående effektiv fastighetsskatt skulle ca 76
miljoner kronor belöpa på annan fastighet och ca 4 miljoner kronor på jordbruksfastighet.
Utskottet delade den i propositionen uttalade uppfattningen
att i avvaktan på fastighetsskattens avskaffande den lindring i beskattningen
borde genomföras som läte sig göras med hänsyn till kommunernas finanser.
Utskottet ansåge att kommunerna borde kunna bära det skattebortfall,
som beräknades bli en följd av repartitionstalets sänkning till fyra. En nedgång
i den effektiva fastighetsskatten med närmare hälften, vilket skulle bli
resultatet av en sänkning av repartitionstalet till tre, borde emellertid enligt
utskottets mening inte för det dåvarande genomföras.

Utskottet ansluter sig till vad 1953 års bevillningsutskott sålunda anfört
och vill härutöver framhålla följande. År 1953 uttalade sig såväl Kungl.
Maj:t som riksdagen principiellt för ett avskaffande av fastighetsbeskattningen.
Av olika skäl ansågs dock icke möjligt att omedelbart förverkliga
denna avsikt. Ett betydelsefullt skäl var därvid att i vissa kommuner en
väsentlig höjning av utdebiteringen beräknades bli följden av ett avskaffande.
Detta gällde särskilt städer och andra tätorter, där villafastigheler utgjorde
en betydande del av fastighetsbeståndet, och i än högre grad kommuner med
en betydande sommarvillebebyggelse. Enligt gjorda undersökningar skulle
i något fall en höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt av ej
mindre än 3 kronor 45 öre erfordras. Att risken för kraftiga utdebiteringshöjningar
ingivit starka betänkligheter beror på att sådana höjningar i förhållande
till vad nu gäller innebär en övervältring av skattebördan från en kategori
skattebetalare till en annan, vilken övervältring med hänsyn till det
nuvarande totala skattetrycket skulle te sig obillig. I stället beslöts en successiv
avveckling av det nuvarande fastighetsbeskattningssystemet. Såsom
ett första led i denna avveckling genomfördes den i det föregående omnämnda
omläggningen av systemet samt eu sänkning av repartitionstalet
från fem till fyra. En sänkning av denna omfattning ansågs kunna genomföras
bl. a. på grund av att taxeringsvärdena å fastigheter vid 1952 års allmänna
fastighetstaxering avsevärt höjts. Åt! eu viss höjning av utdebiteringen
skulle bli följden även av denna åtgärd förutsattes redan i propositionen.
Departementschefen uttalade dock alt höjningen icke torde bli av sådan
storlek alt en sänkning av repartitionstalet till fyra icke skulle kunna ske
med hänsyn därtill.

Vad sålunda förekommit manar enligt utskottets mening till försiktighet.
Det måste anses angeläget att den successiva avvecklingen av fastighetsskatten
sker så att minsta möjliga rubbningar i kommunernas finanser åstadkommes.
Da redan den sänkning av repartitionstalet som beslutats av 1953
ars riksdag förutsatts medföra viss utdebileringshöjning, anser utskottet
alt en ytterligare sänkning icke hör genomföras innan de praktiska verkningarna
av det redan fattade beslutet kan överblickas. På grund härav avstyrker
utskottet det i motionerna 1:326 och 11:283 framförda yrkandet om
sänkning av procenttalet för beräkning av garanlibclopp för fastighet.

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1055

I nyssnämnda motioner har härjämte framställts yrkande om ändring av
58 § kommunalskattelagen. Detta lagrum innehåller bestämmelser om fördelning
av inkomst av rörelse som skall tagas till beskattning i mer än en kommun.
Eftersom fastighetsskatt utgöres i den kommun, där fastigheten är belägen,
har hittills gällt, att nämnda kommun, oavsett om fastigheten ingått i
rörelse eller ej, erhållit skatt för fastigheten motsvarande en inkomst av fem
procent av taxeringsvärdet. Om fastigheten ingått i rörelse har vad som
återstått av rörelseinkomsten, sedan den genom fastighetsskatten beskattade
inkomsten frånräknats, fördelats på visst sätt mellan de kommuner, vari rörelsen
bedrivits från fast driftställe. Genom sänkningen av repartitionstalet
kommer vid 1954 års taxering den kommun, vari fastigheten är belägen, att
garanteras en skatt från fastigheten motsvarande en inkomst av fyra procent
av taxeringsvärdet. Samma förhållande kommer i regel att gälla efter det omläggningen
av fastighetsbeskattningen trätt i kraft.

Motionärernas yrkande går ut på att i de fall fastighet ingår i rörelse
en inkomst motsvarande fem procent av fastighetens taxeringsvärde alltjämt
bör beskattas i den kommun där fastigheten är belägen. Motionärerna föreslår
fördenskull att av rörelseinkomsten skillnaden mellan å ena sidan fem
procent av taxeringsvärdet och å andra sidan garantibeloppet hänföres till
den kommun där fastigheten är belägen. I konsekvens med sitt ovannämnda
yrkande rörande beräkning av garantibeloppet till tre procent av taxeringsvärdet
beräknar motionärerna att denna skillnad utgör två procent "av
taxeringsvärdet.

Till stöd för detta sitt yrkande anför motionärerna att föregående års
beslut rörande sänkning av repartitionstalet innebure en ändring av fördelningsreglerna,
som icke torde varit avsiktlig, samt att det syntes angeläget
att återställa den ordning som gällde enligt de tidigare bestämmelserna.

Utskottet får i denna del erinra om att 1950 års skattelagssakkunniga i
sin utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953:8), vilken utredning
låg till grund för ovanberörda proposition i ämnet till 1953 års riksdag, vid
utförande av vissa provtaxeringar i syfte att utröna verkningarna av fastighetsskattens
avskaffande tillämpat en bestämmelse av liknande innebörd
som den av motionärerna förordade. Då de sakkunniga icke upptagit frågan
om en sänkning av repartitionstalet till diskussion, har de icke haft anledning
att för detta fall uppmärksamma frågan om fördelningsreglerna.

Utskottet anser för sin del att därest beslut fattades om ett avskaffande
av fastighetsskatten det av motionärerna aktualiserade spörsmålet måste upptagas
till prövning. Detsamma anser utskottet gälla om eu mera avsevärd
sänkning av repartitionstalet genomfördes. Den av föregående års riksdag
beslutade sänkningen av repartitionstalet med allenast én enhet, från fem
till fyra, nödvändiggör däremot icke enligt utskottets mening en justering
av ifrågavarande fördelningsregler. Mot bakgrunden av att sänkningen skett
W- a. med hänsyn till att taxeringsvärdena å fastigheter år 1952 avsevärt
höjts finner utskottet det mest överensstämmande med ifrågavarande stadgandes
hittillsvarande innebörd att icke vidtaga någon ändring i detsamma.
Utskottet inser emellertid väl att motionärerna, vilkas huvudyrkande avser
en ytterligare lindring av fastighetsbeskattningen, ansett sig böra framföra
det nu förevarande följdyrkandet. Eftersom utskottet, såsom framgår av det
föregående, icke ansett sig böra biträda motionärernas huvudyrkande, saknar
utskottet anledning att taga ställning till följdyrkandet i vidare mån
än som framgår av det redan sagda. Utskottet avstyrker förty de likalydande
motionerna I: 326 och II: 283 jämväl i denna del.

I de likalydande motionerna I: 329 (av herr Spetz in. fl.) och II: 435 (av
herr Sjölin m. f!.''i har yrkats att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

23

taxeringsvärde måtte undantagas vid beräkning av garantibelopp för fastigheten.
. ....

Utskottet erinrar om att ett motionsyrkande av denna innebord var toremål
för riksdagens prövning föregående år. I förenämnda betänkande nr
49 yttrade 1953 års bevillningsutskott i anledning härav bl. a. att ett bifall
till yrkandet skulle innebära att en betydande del av de egentliga enfamiljshusen,
däribland även sommarvillor, skulle bli helt befriade från fastighetsskatt,
medan bl. a. tvåfamilj sfastigheter icke i samma grad skulle få skattebefrielse.
Skattskyldiga som köpt lägenhet i bostadsrättsföreningshus skulle
icke erhålla nämnvärd skattelättnad, utan de skulle i stället liksom hyresgäster
i hyresfastighet — få känning av den höjning av den kommunala
utdebiteringen, som kunde förväntas bli nödvändig. I kommuner med mera
omfattande sommarvillebebyggelse skulle en väsentlig övervältring av skattebördan
ske på andra fastigheter än sommarvillor och på inkomsttagare.
Utskottet erinrade vidare om att 1950 års skattelagssakkunniga i sin utredning
om fastighetsbeskattningen redovisat vissa undersökningar rörande
konsekvenserna av det ifrågasatta avdraget med 20 000 kronor. Beträffande
undersökningens resultat anförde utskottet att medan ett helt slopande av
fastighetsskatten i Norrtälje stad skulle medföra en höjning av utdebiteringen
till allmän kommunalskatt med 95 öre skulle ett genomförande av
det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor per taxeringsenhet,
medföra en utdebiteringshöjning med 42 öre. Utskottet ansage
motionärernas förslag icke kunna godtagas. Vad 1953 års bevillningsutskott
sålunda anfört anser utskottet utvisa att en betydande omfördelning av den
kommunala skattebördan skulle bli följden av ett bifall till yrkandet i de
nu förevarande motionerna. Utskottet kan icke finna att en sadan omfördelning
är motiverad. På grund härav avstyrker utskottet de likalydande
motionerna I: 329 och II: 435.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:99 och 11:133 har
anförts bl. a., att allmän enighet numera rådde om det berättigade i att fastighetsskatten
helt avskaffades. Motionärerna vore beredda att i nuvarande
läge avstå från yrkande om fastighetsskattens omedelbara upphörande.
Däremot funne de det angeläget att avvecklingstakten påskyndades. Tiden
borde vara mogen för att ytterligare sänka repartitionstalet från 4 till 3
procent. Den missuppfattningen härskade på många håll, att en avveckling
— helt eller delvis — av fastighetsskatten skulle i motsvarande grad
minska vederbörande kommuns skatteunderlag. Det kunde därför förtjäna
påpekas, att fastighetsskatten för de utbyggda kraftverken vore praktiskt
taget hundraprocentigt ineffektiv. Vad gällde skogsägare och framför allt
då skogsbolag gällde i stort sett samma sak. En väsentlig förutsättning för
att fastighetskommunerna icke skulle bli lidande vid en avveckling av fastighetsskatten
respektive en sänkning av repartitionstalet vore att en ändring
verkställdes i de nu gällande fördelningsreglerna i det fall då förvärvskälla,
vari fastighet inginge, skulle tagas till beskattning i mer än en kommun.
Förhållandet hade på sin tid upptagits av kommunalskatteberedningen
i dess år 1942 avgivna betänkande, del I (SOU 1942:34). Med utgångspunkt
från sitt förslag att garantiskatten skulle ersättas av en fristående
objektskatl förordade beredningen viss ändring av bestämmelserna i 53 §

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

kommunalskattelagen med tillhörande anvisning just i syfte att bibehålla
de tidigare fördelningsgrunderna beträffande skatteunderlaget. Det syntes
motionärerna angeläget att de av kommunalskatteberedningen i detta sammanhang
anförda synpunkterna uppmärksammades. För egen del hade
motionärerna anpassat det framlagda författningsförslaget med hänsvn härtill.

I de likalyd ande motionerna I: 145 och II: 159 har
erinrats om att i Kungl. Maj :ts proposition nr 186 till 1953 års riksdag å
s. 40 relaterades den av 1950 års skattelagssakkunniga verkställda utredningen
beträffande fastighetsskattens effektivitet beträffande olika fastighetsägargrupper.
Av denna framginge att de flesta jordbrukare och en stor
grupp ägare av annan fastighet icke erlade någon effektiv fastighetsskatt.
Fastighetsskatten utginge sålunda realiter synnerligen ojämnt. Den grupp
som i stort sett mer eller mindre drabbades av denna garantiskatt vore
ägarna av egnahem, en enligt motionärernas mening omotiverad »belöning»
för omtänksamhet och sparvilja. Ett steg i enlighet med principen om avveckling
av fastighetsskatten och dessutom en avsevärd förenkling av taxeringsarbetet
vore, om vid beräkningen av garantibelopp 20 000 kronor av
taxeringsvärdet för fastighet frånräknades. Så snart taxeringsvärdet understege
detta belopp bortfölle besväret att över huvud beräkna något garantibelopp.
Någon mera märkbar överflyttning av kommunalskattebördan
skulle ej därigenom uppstå. Garantibeloppen från de största jordbruksfastigheterna,
skogskomplexen, hyreshusen, regleringsdammarna etc. komme
ju att minskas mycket obetydligt. För egnahemmen medförde schablontaxeringen
för inkomst att viss del av garantibeloppet återkomme som kommunal
inkomstskatt. Övervältringen på icke fastighetsägare bleve i regel
ändå mindre, då fastighetsägarna själva finge deltaga i en eventuellt erforderlig
höjning av den kommunala utdebiteringen.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats vissa ändringar i fastighetsbeskattningen.
Sålunda hemställes i de likalydande motionerna 1:99
(av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 133 (av herr Hjalmarson m. fl.) att procenttalet
för beräkning av garantibelopp för fastighet målte sänkas från fyra
till tre. Härjämte yrkas i berörda motioner viss justering av bestämmelserna
i 58 § kommunalskattelagen rörande fördelning mellan olika kommuner av
inkomst av rörelse, som bedrives från fast driftställe i mer än en kommun.

I de likalydande motionerna I: 145 (av herr Spetz m. fl.) och II: 159 (av
herr Sjölin m. fl.) yrkas, att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets taxeringsvärde
måtte undantagas vid beräkning av garantibeloppet.

Enligt beslut av 1953 års riksdag verkställdes vissa betydelsefulla ändringar
i fastighetsbeskattningen. Sålunda sänktes repartitionstalet för fastighet
från fem till fyra med tillämpning från och med 1954 års fastighetstaxering.
Vidare skedde en omläggning av den kommunala fastighetsbeskattningen sålunda
att den tidigare fristående fastighetsskatten inarbetades i den kommunala
inkomstskatten. Detta nya system, som skall tillämpas första gången

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955 25

vid 1956 års taxering, innebär att varje skattskyldig vid den årliga taxeringen
till kommunal inkomstskatt åsättes en taxerad inkomst, vilken utgör
summan av den enligt nu gällande regler taxerade inkomsten och ett garantibelopp,
motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet å fastighet, för
vilken den skattskyldige har att erlägga fastighetsskatt. Den taxerade inkomsten
innefattar alltså underlag för taxering till kommunal skatt för såväl
inkomst som — i förekommande fall — för fastighet. Fi-ån den taxerade
inkomsten medgives ortsavdrag enligt gällande bestämmelser, varjämte vid
bestämmande av beskattningsbar inkomst avdrag kan medgivas för nedsatt
skatteförmåga. Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla, vari
ingår fastighet, skall garantibeloppet avdragas, vilket sålunda motsvarar det
nu i 45 § kommunalskattelagen föreskrivna procentavdraget.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår överensstämmer de
nu till behandling föreliggande motionsyrkandena i huvudsak med yrkanden,
som framställdes i motioner vid 1954 års riksdag. Sistnämnda motioner avstyrktes
av nämnda års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande
nr 36 under motivering som ovan redovisats.

Vad först angår det i de likalydande motionerna I: 99 och II: 133 framförda
yrkandet om en nedsättning av procenttalet för beräkning av garantibelopp
av fastighet från fyra till tre må erinras om att såväl riksdagen som
Kungl. Maj:t år 1953 principiellt uttalat sig för ett avskaffande av fastighetsbeskattningen.
Det ansågs emellertid av olika anledningar icke möjligt
att omedelbart förverkliga denna avsikt. Ett vägande skäl var därvid att i
vissa kommuner en väsentlig höjning av utdebiteringen beräknades bli följden
av ett avskaffande. Enligt inom finansdepartementet verkställda approximativa
beräkningar skulle en sänkning av repartitionstalet från fem
till fyra innebära, att den effektiva fastighetsskatten, som för det dåvarande
uppginge till ca 155 miljoner kronor, skulle minska med ca 40 miljoner kronor.
En sänkning av repartitionstalet till tre skulle medföra en nedgång i
den effektiva fastighetsbeskattningen med ca 75 miljoner kronor. Det ansågs
emellertid, att i avvaktan på fastighetsskattens avskaffande den lindring i
beskattningen borde genomföras som läte sig göras med hänsyn till kommunernas
finanser. Med denna utgångspunkt ansågs allenast möjligt att genomföra
en sänkning av repartitionstalet till fyra. Jämväl denna sänkning
förutsattes medföra visst skattebortfall. Med hänsyn till den höjning av
taxeringsvärdena, som skett vid 1952 års allmänna fastighetstaxering, ansågs
emellertid detta skattebortfall icke bli av sådan storlek, att det icke skulle
kunna bäras av kommunerna. En nedsättning av repartitionstalet till tre,
vilket skulle medföra en nedsättning av den effektiva fastighetsskatten med
närmare hälften, ansågs däremot icke genomförbar.

1954 års bevillningsutskott uttalade att vad sålunda förekommit manade
till försiktighet. Det finge anses angeläget att den succesiva avvecklingen av
fastighetsbeskattningen skedde så, att minsta möjliga rubbningar i kommunernas
finanser åstadkommes. Då redan den sänkning av repartitionstalet,
som beslutades år 1953, förutsattes medföra viss utdebiteringshöjning, an -

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

såg 1954 års bevillningsutskott att en ytterligare sänkning icke borde genomföras
innan de praktiska konsekvenserna av det redan fattade beslutet
kunde överblickas.

För sin del vill utskottet i anslutning till det sagda nämna, att visserligen
den genomsnittliga kommunala utdebiteringen under senare år visat en
sjunkande tendens. Uppenbarligen är denna tendens i väsentlig mån en följd
av det stigande inkomstskatteunderlaget. Det må framhållas att en sänkning
av repartitionstalet för fastighet har en avsevärt olika verkan i olika
kommuner. Bland annat i kommuner med en mera omfattande sommarvillebebyggelse
torde en sådan sänkning inverka förhållandevis starkare på skatteunderlaget
än i flertalet andra kommuner. Enligt utskottets mening kan
därför icke utan en närmare undersökning avgöras hurudan utvecklingen i
de enskilda kommunerna varit och i vilken utsträckning sänkningen av repartitionstalet
för fastighet till fyra å ena sidan och den allmänna höjningen
av fastighetstaxeringsvärdena å andra sidan påverkat den kommunala utdebiteringen.
Utan en utredning av bland annat dessa förhållanden synes det
icke görligt att draga några slutsatser rörande möjligheterna till en ytterligare
sänkning av repartitionstalet för fastighet. Utskottet vill emellertid
framhålla önskvärdheten av att möjligheterna till en ytterligare sänkning av
repartitionstalet för fastighet beaktas och förutsätter därför att Kungl. Maj:t
med uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område. På grund av vad
sålunda anförts avstyrker utskottet det i de likalydande motionerna 1:99
och II: 133 framförda yrkandet om sänkning av procenttalet för beräkning
av garantibelopp för fastighet.

I nyssnämnda motioner har härjämte framställts yrkande om ändring av
58 § kommunalskattelagen, vilket lagrum innehåller bestämmelser om fördelning
av inkomst av rörelse som skall tagas till beskattning i mer än en
kommun. Motionärernas yrkande innebär att i de fall fastighet ingår i rörelse
en inkomst motsvarande fem procent av fastighetens taxeringsvärde alltjämt
bör beskattas i den kommun där fastigheten är belägen, d. v. s. att
samma inkomst skall beskattas i nämnda kommun, som när repartitionstalet
för fastighet var fem. Motionärerna föreslår fördenskull, att av rörelseinkomsten
skillnaden mellan å ena sidan fem procent av taxeringsvärdet och
å andra sidan garantibeloppet hänföres till den kommun där fastigheten är
belägen. I konsekvens med sitt ovannämnda yrkande rörande beräkning av
garantibeloppet till tre procent av taxeringsvärdet beräknar motionärerna,
att denna skillnad utgör två procent av taxeringsvärdet.

Till stöd för detta sitt yrkande anför motionärerna, att 1953 års beslut
rörande sänkning av repartitionstalet innebure en ändring av fördelningsreglerna,
som icke torde varit avsiktlig, samt att det syntes angeläget att
återställa den ordning som gällde enligt de tidigare bestämmelserna.

Utskottet får i denna del erinra om att 1950 års skattelagssakkunniga i sin
utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953:8), vilken låg till grund
för propositionen i ämnet till 1953 års riksdag, vid utförande av vissa provtaxeringar
i syfte att utröna verkningarna av fastighetsskattens avskaffan -

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955 27

de tillämpade en bestämmelse av liknande innebörd som den av motionärerna
förordade. Då de sakkunniga icke upptog frågan om en sänkning av repartitionstalet
till diskussion, hade de icke anledning att för detta fall uppmärksamma
frågan om fördelningsreglerna.

I fråga om enahanda yrkande anförde 1954 års bevillningsutskott i förenämnda
betänkande nr 36, att därest beslut fattades om ett avskaffande av
fastighetsskatten det av motionärerna aktualiserade spörsmålet måste upptagas
till prövning. Detsamma ansåge utskottet gälla om en mera avsevärd
sänkning av repartitionstalet genomfördes. Den av 1953 års riksdag beslutade
sänkningen av repartitionstalet med allenast en enhet, från fem till
fyra, nödvändiggjorde däremot icke enligt utskottets mening en justering av
ifrågavarande fördelningsregler. Mot bakgrunden av att sänkningen skett
bl. a. med hänsyn till att taxeringsvärdena å fastigheter år 1952 avsevärt
höjts funne utskottet det mest överensstämmande med ifrågavarande stadgandes
hittillsvarande innebörd att icke vidtaga någon ändring i detsamma.
Utskottet insåge emellertid väl att motionärerna, vilkas huvudyrkande
avsåge en ytterligare lindring av fastighetsbeskattningen, ansett sig böra
framföra det förevarande följ dyrkandet. Eftersom utskottet icke ansett sig
böra biträda motionärernas huvudyrkande, saknade utskottet anledning att
taga ställning till följ dyrkandet i vidare mån än som framginge av det redan
sagda.

Utskottet anser, att vad 1954 års bevillningsutskott sålunda anförde i föreliggande
fråga alltjämt äger giltighet. Utskottet avstyrker förty de likalydande
motionerna I: 99 och II: 133 i denna del.

Vad slutligen angår det i de likalydande motionerna I: 145 och II: 159
framförda yrkandet att vid beräkning av garantibelopp för fastighet måtte
undantagas ett belopp av 20 000 kronor av taxeringsvärdet var jämväl detta
yrkande föremål för riksdagens prövning såväl år 1953 som år 1954. Mot
bifall till detsamma har anförts bl. a. att därigenom en betydande del av de
egentliga enfamiljshusen, däribland även sommarvillor, skulle bli helt befriade
från fastighetsskatt, medan bl. a. tvåfamilj sfastigheter icke i samma
grad skulle få skattebefrielse. Skattskyldiga som köpt lägenhet i bostadsrättsföreningshus
skulle icke erhålla nämnvärd skattelättnad, utan de skulle
i stället — liksom hyresgäster i hyresfastighet — få känning av den höjning
av den kommunala utdebiteringen, som kunde förväntas bli nödvändig.
I kommuner med mera omfattande sommarvillebebyggelse skulle eu
väsentlig övervältring av skattebördan ske på andra fastigheter än sommarvillor
och på inkomsttagare. Såsom 1954 års bevillningsutskott uttalade
synes detta utvisa, att ett bifall till yrkandet skulle medföra en betydande
omfördelning av den kommunala skattebördan, vilken icke kan anses motiverad.
På grund härav avstyrker utskottet de likalydande motionerna I:
145 och II: 159.

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1: 99 av herr Ewerlöf
in. fl. och II: 133 av herr Hjalmarson m. fl. om sänkning av
repartitionstalet för den kommunala fastighetsskatten icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna 1:145 av herr Spetz
m. fl. och II: 159 av herr Sjölin m. fl. om vissa ändringar
beträffande fastighetsbeskattningen icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande: Se under betänkandet nr 37.

Reservationer:

I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka ansett, att utskottet bort
under punkten 1) hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 99 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 133 av herr Hjalmarson
m. fl. för sin del antaga i motionerna intaget förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) med den ändring, att anvisningarna till 60 §
erhåller följande lydelse:

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Ett aktiebolag--— 100 000 kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 6 000 kronor, d. v. s. till
belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall den
beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 750 kronor,
2 250 kronor och 3 000 kronor, överstiger den--— — i 56—59 §§.

2. I en — — -— på municipalsamhället.

3. En person---å municipalsamhället.

II) av herrar Söderquist, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Sjölin
och Anderson i Sundsvall, vilka ansett, att utskottet bort under punkten 2)
hemställa,

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955 29

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 145 av herr Spetz m. fl. och II: 159 av herr Sjölin
in. fl., för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att 47 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) samt anvisningarna till 47 och 60 §§ kommunalskattelagen
skola erhålla följande ändrade lydelse.

47 §.

För ---— taxeringsvärde sedan detta minskats med 20 000 kronor.

Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor skall garantibelopp icke
beräknas för fastigheten.

Garantibeloppet — — — förordnande.

Vad som---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar
till 47 §.

Till ledning---- följande exempel.

1. Har rörelseidkare —---fastighetens taxeringsvärde minskat med

20 000 kronor.

Har beskattningsåret--— angivet belopp.

2. Har i —- -— — fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor.

3. Har en---taxeringsvärden, vartdera minskat med 20 000 kronor.

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Ett aktiebolag —---respektive 45 000 kronor, 95 000 kronor och

120 000 kronor.

Om den —--i 56—59 §§.

2. I en----respektive 50 000 kronor och 90 000 kronor.

A:,s beskattningsbara---på municipalsamhället.

3. En person---å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års inkomsttaxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

550734 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag