4
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1955
Nr 29
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om tillsättande av en parlamentarisk skattcutredning.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 106 av herrar Öhman och Helmer Persson samt II: 138 av
herr Hagberg i Stockholm m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t begär tillsättande av en parlamentarisk skatteutredning, som
i anslutning till de i motionerna angivna riktlinjerna gör en grundlig översyn
av nuvarande skattesystem, samt att utredningen tillsättes så snabbt att
förslag om skattesänkning kan föreläggas 1956 års riksdag.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet,, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 106.
I de föreliggande motionerna har anförts bl. a. följande. Den taxerade inkomsten
för fysiska personer hade enligt riksräkenskapsverkets inkomstberäkning
till årets statsverksproposition stigit med 110 procent från taxeringsåret
1946 till 1954. Samtidigt som skattetrycket, mycket på grund av
att de nominella inkomsterna stigit i samband med försämringen av penningvärdet,
ökat för alla inkomsttagare, hade skatten på aktiebolagens vinster
inte skärpts sedan 1947 års skattereform. En skärpning av bolagsskatten
och snävare regler för avskrivning och lagervärdering vore därför befogade.
Beträffande förmögenhetsskatten, som taxeringsåret 1949 givit en inkomst
till staten på 116 miljoner kronor, hade denna för taxeringsåret 1954 endast
ökat till 133 miljoner kronor. Denna blygsamma ökning motsvarade
på intet sätt den väldiga förmögenhetsökning som skett under samma tid.
En skärpning av denna skatt vore befogad. De indirekta skatterna hade drivits
upp till en sådan höjd som endast för några år sedan ansetts otänkbar.
Enbart sådana indirekta skatter, som uttoges på varor som inginge i praktiskt
taget varje familjs konsumtion, beräknades ge staten en inkomst under
budgetåret 1955/56 på inte mindre än 1 840 000 000 kronor. Det framstode
alltmera som ett ofrånkomligt krav att denna form av beskattning
omlades så, att de mindre inkomsttagarna inte drabbades orättfärdigt som
de gjorde för närvarande. Vissa skatter, som exempelvis kaffeskatten, borde
omedelbart kunna slopas. En omläggning av spritskatten så att skatten
bleve progressiv i fråga om kvaliteten (priset) på varan borde upptagas till
övervägande i syfte att åstadkomma ett rimligt mått av rättvisa i skatteavvägningen.
I samband med en sådan översyn syntes det nödvändigt att genomföra
en sänkning av tobaksskatten eller i varje fall en sådan omlägg
-
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1955
ning av beskattningen att de billigare tobaks- och cigarrettsorterna beskattades
mindre och de högre kvaliteterna finge en motsvarande skattehöjning.
Det vore högst otillfredsställande att nödvändiga konsumtionsvaror
skulle vara belagda med en så kraftig beskattning som nu vore fallet. Däremot
funnes andra objekt som skulle kunna bli föremål för beskattning.
Sålunda ansåge motionärerna det möjligt och rimligt att belägga omsättningen
av aktier med en lämpligt avvägd skatt. Vid en översyn av skattepolitiken
borde också kommunalskatten komma upp till granskning med
sikte på att göra den progressiv för att åstadkomma en rättvisare fördelning
av det kommunala skattetrycket.
Enligt motionärernas mening borde riktpunkten vara ■— genomsnittligt
sett — att den första intjänta hundralappen i veckan för gift skattebetalare
skulle vara helt fri från statlig beskattning. För att åstadkomma detta borde
en höjning av ortsavdragen genomföras. I samband med en sådan höjning
borde man ta sikte på att successivt avveckla nuvarande gruppindelning.
En bearbetning av nuvarande skatteskalor borde göras så att en skattelättnad
i första hand komme de inkomsttagare till del som hade en årsinkomst
upp till 12 000 kronor. Vidare borde sambeskattningsfrågan upptagas till
prövning i syfte att eliminera de uppenbara orättvisor, som vore förenade
med den nuvarande sambeskattningen.
Det inkomstbortfall som genom en skattereform skulle uppstå för staten
borde i största utsträckning kunna kompenseras genom skärpning av
beskattningen på stora inkomster, genom en höjning av bolagsbeskattningen,
genom skärpning av taxeringskontrollen, genom skärpning av förmögenhetsbeskattningen
och genom den av motionärerna förordade särskilda
omsättningsskatten på aktier. Därtill komme att avsevärda besparingar i
statens utgifter borde kunna göras genom en omläggning av vårt försvarssystem.
Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts om skrivelse till
Kungl. Maj :t med begäran om tillsättandet av en parlamentarisk skatteutredning
med uppgift att verkställa en grundlig översyn av skattesystemet
enligt riktlinjer som angivits i motionerna och som innefattar krav
på en vittgående omfördelning av skattebördan inom området för såväl
den direkta som den indirekta beskattningen med sikte på att ernå lättnad
i den totala skattebördan för flertalet medborgare. Enligt motionärernas
mening bör förslag i ämnet kunna föreläggas nästa års riksdag.
Med anledning härav vill utskottet erinra om att utredning rörande den
indirekta beskattningen för närvarande pågår genom 1952 års kommitté
för indirekta skatter, som enligt utredningsdirektiven bl. a. har att närmare
överväga av 1949 års skatteutredning anförda synpunkter beträffande
avvägningen mellan direkt och indirekt beskattning. Enligt riksdagsberättelsen
till årets riksdag beräknas utredningen slutföra sitt arbete under
år 1955.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 29 år 1955
Utskottet vill även framhålla, att frågan om att åvägabringa lättnader
i den direkta beskattningen av fysiska personer ägnats ingående uppmärksamhet
från Kungl. Maj:ts sida, såväl när det gäller sådana skattskyldiga
som icke erhöll avsedd skattelättnad genom 1952 års statsskattereform
som när det gäller möjligheterna att i förevarande avseende genomföra åtgärder
av större räckvidd. I sådant syfte har numera även uppdragits åt
1950 års skattelagssakkunniga att utreda berörda spörsmål och avge förslag
i ämnet, som kan läggas till grund för proposition till 1956 års riksdag.
Av det anförda framgår att de i förevarande motioner berörda spörsmålen
i väsentliga hänseenden redan är föremål för utredning. Utskottet anser
sig fördenskull icke kunna förorda en sådan utredning som i motionerna
föreslås. Med anledning av den av motionärerna anvisade utvägen att åstadkomma
besparingar i statens utgifter vill utskottet endast tillägga, att
under de senaste åren inom riksdagen framkommit åtskilliga förslag rörande
möjligheterna att genom utgiftsbesparingar skapa utrymme för skattesänkningar,
vilka förslag emellertid icke föranlett åtgärder från riksdagens
sida. Utskottet vill tillika erinra om att chefen för finansdepartementet
i en interpellationsdebatt i andra kammaren den 25 februari 1955
förklarat sig beredd att överväga frågan om en utredning rörande möjligheterna
att sänka statens utgifter. Denna betydelsefulla fråga är sålunda
föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet, och utskottet anser sig i anledning
av förevarande motioner icke ha anledning i vidare mån än som skett
ingå härpå.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 106 av herrar öhman
och Helmer Persson samt II: 138 av herr Hagberg i Stockholm
m. fl. om tillsättande av en parlamentarisk skatteutredning
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 mars 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon,
Eriksson*, Söderquist, Velander, Niklasson, Snygg och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby*,
Orgård*, Sundström*, Hagberg i Malmö, Sjölin, Brandt, Vigelsbo, Allard
och Anderson i Sundsvall.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.