10
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1955
Nr 24
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt
motion om ändrad lydelse av 12 § 2 mom. kommunalskattelagen.
(l:a avd.)
1 en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
I: 137, av herr Thun har hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändring av 12 § 2 inom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 nr 370
Härigenom förordnas att 12 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse:
12 §.
2 inom. Nya taxeringsvärden skola åsättas i stället för de vid den allmänna
fastighetstaxeringen bestämda, därest under löpande taxeringsperiod
sådant förhållande inträffat, att taxeringsenhet bör uppdelas i flera taxeringsenheter
eller flera taxeringsenheter böra sammanslås till en,
eller ändring i fastighets beskattningsnatur inträtt,
eller fastighet--- — blivit skattepliktig,
eller fastighets värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning
eller genom nedrivning eller friställande av byggnad från hyresgäster
för bevisligen planlagd saneringsbebyggelse eller skogsavverkning så
minskats, att förändringen föranleder en minskning av taxeringsvärdet med
minst en femtedel,
eller fortsatt bebyggelse---ej varit färdigbyggd,
eller fastighets värde---med minst eu femtedel.
Taxering, som i detta moment avses, ----med hänsyn till berörda
prisläge.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1955
Enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen skall allmän uppskattning av
fastighets värde (allmän fastighetstaxering) ske vart femte år. De vid
sådan uppskattning fastställda värdena må ej ändras förrän vid nästa allmänna
fastighetstaxering, såvida icke något av i 12 § 2 mom. nämnda lag
angivna förhållanden inträffat, av vilka vissa avser under löpande taxeringsperiod
uppkommen, större förändring av fastighets värde och byggnadsbestånd.
Sålunda skall nya taxeringsvärden åsättas i stället för de vid
den allmänna fastighetstaxeringen bestämda, därest fastighets värde genom
eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning eller genom nedrivning
av byggnad eller skogsavverkning så minskats, att förändringen föranleder
en minskning av taxeringsvärdet med minst en femtedel, eller fortsatt bebyggelse
skett å fastighet, som vid den tidpunkt, näst föregående taxering
avsett, ej varit färdigbyggd. Därutöver skall omtaxering av fastighet företagas,
då dess värde eljest genom ny-, till- eller ombyggnad så förhöjts,
att därav föranledes en ökning av taxeringsvärdet med minst eu femtedel.
Omtaxering i dessa fall skall, med iakttagande av de ändringar i anseende
å fastigheten, som ägt rum sedan den tidpunkt, det senast åsatta
taxeringsvärdet avsett, ske efter det allmänna prisläge och de uppskattningsgrunder
i övrigt, som tillämpats vid den närmast föregående allmänna
fastighetstaxeringen.
Taxering av fastighet under löpande taxeringsperiod (särskild fastighetstaxering)
verkställes av beskattningsnämnderna för den årliga taxeringen,
under det att allmän fastighetstaxering handhaves av för densamma speciellt
tillsatta nämnder.
Syftet med föreliggande motion är, att omtaxering av fastighet under
löpande taxeringsperiod skall ske jämväl i det fall, då fastighet icke utnyttjats
till följd av att densamma friställts för saneringsändamål.
I den föreliggande motionen framhåller motionären, att nya problem
uppstått på fastighetsbeskattningens område genom statsmakternas och
kommunala myndigheters ökade intresse för sanering av den äldre bebyggelsen
inom städernas gamla centrumbildningar. Om sanering av äldre
bebyggelse skulle kunna ge godtagbara resultat på längre sikt, erfordrades
som regel att samordning mellan fastighetsägarna skedde kvartersvis eller
att samhället eller någon enskild företagare samordnade de olika tomterna
till en byggnadsenhet. En dylik samordning kunde beräknas komma att
taga rätt lång tid i anspråk. Bland annat måste bostadsfrågan ordnas för
hyresgästerna; vidare kunde, på grund av andra samverkande orsaker varöver
initiativtagaren till saneringen ej kunde råda, nedri\ningen av byggnaderna
komma alt rätt avsevärt fördröjas. Då byggnaderna måste vara
nedrivna innan någon nedsättning av det gällande taxeringsvärdet under
femårsperioden kunde komma i fråga, tvingades ägaren eller ägarna till de
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1955
för rivning friställda byggnaderna att erlägga full fastighetsskatt tills dessa
nedrivits. Även om det i dylika fall inte kunde bli fråga om ett bibehållande
av fastighetsskattens fulla värde mer än något eller några år, borde detta
förhållande, dock ej få utgöra skäl för att icke en sådan ändring komme
till stånd, som medgåve ett slopande av byggnadsvärdet å fastighet, som
friställts i och för saneringsändamål. Då ägaren av sådan fastighet miste
alla fastighetsinkomster, komme ett fullt uttag av fastighetsskatt att framstå
som en klar orättvisa. Några större problem på fastighetsbeskattningens
område behövde enligt vad motionären kunde bedöma ej uppstå, om en
ändring av kommunalskattelagen komme till stånd enligt motionens syfte.
Med skrivelse den 29 oktober 1954 bär byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen
avlämnat ett av en delegation inom styrelserna utarbetat betänkande
om förnyelsen av stadssamhällenas bebyggelse, benämnt »Saneringsfrågan»
(SOU 1954: 31). I betänkandet belyses bl. a. olika förutsättningar
för åstadkommande av en sanering av den centrala stadsbebyggelsen och
föreslås åtgärder på byggnadslagstiftningens och andra områden i syfte att
befrämja intresset för sådan sanering. I anslutning till en redogörelse för
de olika faktorer, som påverkar prisbildningen å saneringsmogna fastigheter,
antydes i korthet vissa beskattningsspörsmål på inkomst- och förmögenhetsbeskattningens
områden. Den i föreliggande motion upptagna
frågan beröres däremot ej. Betänkandet är nu föremål för remissbehandling.
Utskottet. I den föreliggande motionen har yrkats sådan ändring av
bestämmelserna i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen, att omtaxering av
fastighet skall ske under löpande taxeringsperiod, därest genom friställande
av byggnad från hyresgäster för bevisligen planlagd saneringsbebyggelse
fastighetens värde så nedgått, att därav föranledes en minskning av taxeringsvärdet
med minst en femtedel.
Enligt 12 § 1 mom. kommunalskattelagen skall allmän fastighetstaxering
äga rum vart femte år och skall de därvid åsatta taxeringsvärdena som
regel bibehållas oförändrade under löpande taxeringsperiod. Endast i vissa
särskilt angivna fall skall under taxeringsperioden åsättas nytt taxeringsvärde.
Sålunda har möjligheterna till omtaxering på grund av förändring
i fastighets värde inskränkts till fall, då densamma undergått substansförändringar
av mera väsentlig betydelse och av lätt konstaterbart slag.
Däremot har hänsyn icke tagits till sättet för fastighetens utnyttjande.
Rörande ifrågasatt utvidgning av bestämmelserna i 12 § 2 mom. kommunalskattelagen
har 1949 års bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 14 uttalat följande:
Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1955
13
»Med hänsyn till de principer, som sålunda ligga till grund för de nuvarande
bestämmelserna om åsättande av taxeringsvärde å fastighet bör
enligt utskottets mening försiktighet iakttagas, då fråga uppkommer om en
utvidgning av anledningarna till omtaxering. Härför talar även den omständigheten,
att taxering av fastighet under löpande period handhaves
av beskattningsnämnderna för den årliga taxeringen, vilka nämnder på
grund av arten och omfattningen av dem åvilande arbetsuppgifter icke
böra belastas med fastighetstaxeringsfrågor i större utsträckning än som
är oundgängligen nödvändigt.»
Till dessa uttalanden av 1949 års bevillningsutskott kan utskottet helt ansluta
sig. Enligt utskottets mening föreligger särskilt starka skäl för en
restriktiv hållning, när det gäller sådana ifrågasatta utvidgningar av bestämmelsernas
tillämplighetsområde som har avseende å sättet för fastighetens
utnyttjande. Ett tillmötesgående av krav pa författningsändringar
av angiven innebörd torde sannolikt medföra avgränsningsproblem svåra
att överblicka. Vad särskilt angår det förevarande motionsförslaget vill
utskottet ytterligare framhålla, att det torde vara vanskligt att ange lätt
konstaterbara förutsättningar för den förordade rätten till omtaxering, såväl
när det gäller avgränsningen av begreppet sanering som när det gäller
att förhindra att reglernas verkningar sträcker sig längre än som ur allmän
synpunkt kan vara motiverat.
På grund härav och då utskottet jämväl ställt sig tveksamt inför frågan,
om under nuvarande förhållanden något verkligt behov av den ifrågasatta
ändringen av omtaxeringsreglerna kan anses föreligga, anser sig utskottet
icke kunna förorda bifall till den förevarande motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen I: 137 av herr Thun om ändrad lydelse av
12 § 2 mom. kommunalskattelagen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Närvarande: se under betänkandet nr 23.