4
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955
Nr 21
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående prisutjämningsavgift m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 11 februari 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 72, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden
till och med den 30 juni 1956 att, med iakttagande av vad i propositionen
anförts, meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift
samt att godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande dispositionen
av influtna prisutjämningsavgifter.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Fortsatt bemyndigande att meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift
begäres för tiden till och med den 30 juni 1956.
I propositionen redogöres för ett betänkande av Södra Sveriges skogsindustriutredning
angående klenvirke. Det föreslås, att av ännu icke disponerade
prisutjämningsmedel 50 000 kronor årligen under budgetåren 1955/56—
1958/59 får användas för viss utökning av personalen vid Svenska träforskningsinstitutets
trätekniska avdelning; avsikten härmed är att forskningen
beträffande sågverkstekniken och träavfallets nyttiggörande skall kunna intensifieras
samt forskningsresultaten i större utsträckning än hittills delges
berörda industriföretag.
Vidare föreslås att av prisutjämningsmedel ett belopp av 100 000 kronor
får disponeras för bidrag till kostnader för framställning av filmer för upplysning
och undervisning beträffande olika frågor på det skogliga området.
Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
a) de likalydande motionerna I: 401 av herrar Ebbe Ohlsson och Wehtje
samt 11:498 av herrar von Seth och östlund, vari hemställts, »att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 72, i vad densamma avser fortsatt
bemyndigande för Kungl. Maj :t att för tiden t. o. in. den 30 juni 1956 uttaga
prisutjänmingsavgift»;
b) de likalydande motionerna I: 404 av herr Anders Johansson m. fl. och
11:502 av fru Sandström m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955 5
1. avslå det av Kungl. Maj:l i proposition nr 72 begärda bemyndigandet
att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift,
2. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj:t snarast måtte
vidtaga åtgärder för tillsättande av styrelse för skogsvårdsfonden»; samt
c) de likalydande motionerna I: 405 av herr Pålsson m. fl. och II: 503 av
herr Ericsson i Näs m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
av under år 1951 influtna prisutjämningsavgifter för pappersved och pappersavfall
200 000 kronor må ställas till Kungl. Maj :ts förfogande att användas
till forskning rörande gödsling av skogsmark med näringshaltigt avfallsvatten
i enlighet med motionernas syfte.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:405, 11:498 och 11:502.
Vad angår motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet, såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttrande
av departementschefen, till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen
härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen nämligen
Prisutjämningsavgifter m. m. å vissa skogsprodukter åren 1945—1952,
s. 2—4.
Framställningar rörande användningen av influtna prisutjämningsavgifter
m. m., s. 4—15.
Beträffande frågan om fortsatt bemyndigande att uttaga
prisutjämningsavgift har departementschefen anfört följande.
Kungl. Maj :t har sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande
att för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift
vid export av varor. Syftet med avgiften har väsentligen varit att hindra,
att höga utlandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet.
Det har förutsatts att, när fråga uppkommer om att uttaga prisutjämningsavgift,
man bör söka nå överenskommelse med vederbörande exportörer.
Härutöver har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,
i varje särskilt fall också andra synpunkter än de rent
prispolitiska, bl. a. handelspolitiska synpunkter, bör vinna beaktande. Bemyndigandet
att uttaga prisutjämningsavgift gäller till innevarande budgetårs
utgång.
Hittills har prisutjämningsavgift endast uttagits på skogsprodukter. I de
flesta fall har det visat sig möjligt att träffa avtal med berörda organisationer
eller företag om utgående avgifter, då benämnda konjunkturutjämningsavgifter.
I huvudsak som komplettering härtill har prisutjämningsavgifter
uttagits genom formellt åläggande gentemot exportörer, som icke
anslutit sig till avtalen.
Som framgår av vad tidigare anförts upphörde uttagandet av pris- och
konjunkturutjämningsavgifter under år 1952 till följd av den då inträffade
prisnedgången. Något omedelbart behov av att uttaga avgift av berört
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955
slag har sedan dess icke förelegat. När det oaktat fortsatt bemyndigande
att uttaga prisutjämningsavgift begärts och erhållits av riksdagen, har flera
skäl andragits. Tidigare erfarenheter har givit vid handen, att tvära omkastningar
i prisutvecklingen kan inträffa, särskilt vad angår de produkter
av råvarunatur, av vilka den svenska exporten till stor del består. Dylika
omkastningar har mycket kännbara återverkningar på kostnadsläget
inom landet. Uteslutet är icke, att liknande omständigheter som de, vilka
under åren 1950 och 1951 medförde kraftiga prisförskjutningar i vår utrikeshandel,
åter kan inträffa. Om ett sådant läge skulle uppkomma, bör
Kungl. Maj:t äga befogenhet att för stabilisering av den inhemska prisnivån
meddela föreskrift om uttagande av prisutjämningsavgift.
Det kan erinras om att i den allmänna ransoneringslagen upptagits bestämmelser,
enligt vilka, då lagen är i tillämpning, prisutjämningsavgift
kan utgå i vissa fall. Här är det emellertid fråga om avgifter, som är motiverade
av försörjningsmässiga synpunkter. Av de skäl, som tidigare anförts
och som alltjämt äger giltighet, bör prisutjämningsavgift kunna uttagas
även då detta av prispolitiska hänsyn är påkallat. Det särskilda bemyndigande
för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift, varom nu är fråga,
torde därför, böra förlängas, förslagsvis med ett år eller t. o. m. den
30 juni 1956. Liksom hittills bör det göras generellt och alltså utan begränsning
till vissa varuslag.
I fråga om användningen av influtna prisutjämningsavgifter
har departementschefen anfört följande.
lidigare har vid skilda tillfällen frågor angående dispositionen av influtna
prisutjämningsavgifter underställts riksdagen. Även nu föreligger vissa
spörsmål, som är av sådan beskaffenhet, att riksdagen bör beredas tillfälle
att ta ställning till dem. Sålunda bör anmälas dels vissa förslag, vilka framlagts
av Södra Sveriges skogsindustriutredning i ett betänkande angående
ldenvirke, och dels tre framställningar om bidrag till kostnader för filmer
i ämnen, hämtade från det skogliga området. Därjämte bör erinras att, närmast
i anledning av en framställning om medel för ett omfattande forskningsprogram
för statens skogsforskningsinstitut, en utredning pågår rörande
möjligheterna att för central skoglig forskning utnyttja konjunkturutjämningsavgiftsmedel,
vilka enligt ingångna överenskommelser skall disponeras
av vissa länsstiftelser för det enskilda skogsbruket.
Vad först angår skogsindustriutredningens betänkande om klenvirket
törstås med dylikt virke dels barrvirke av vissa klenare dimensioner, dels
allt lövvirke och dels sågverksavfall. Utredningen konstaterar, att betydande
kvantiteter dylikt virke av olika skäl, för vilka redogöres i betänkandet,
icke kommer till nyttig användning, samt framlägger ett antal förslag
och rekommendationer med syfte att råda bot på detta missförhållande. Sålunda
har utredningen föreslagit ökat statligt stöd till sådan forsknings-, försöks-
och upplysningsverksamhet som kan bidraga till en lösning av klenvirkesproblemet.
Vidare har utredningen pekat på betydelsen av att en utbyggnad
av skogsindustrien, främst i södra Sverige, kommer till stånd i så
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955 7
dan utsträckning att icke blott nu förefintliga tillgångar av gagnvirke utan
även tillgängliga klenvirkeskvantiteter skall kunna nyttiggöras. I övrigt har
utredningen till diskussion tagit upp en rad olika omständigheter, som enligt
utredningens uppfattning utgör hinder för att klenvirket nu tillgodogöres
i önskvärd omfattning.
Frågan om ett bättre utnyttjande av klenvirket är av stort intresse icke
blott för skogsbruket och skogsindustrien utan även, med hänsyn till dessa
näringsgrenars centrala ställning i vårt näringsliv, för landet i dess helhet.
Utredningen synes mig på ett förtjänstfullt sätt ha belyst de föreliggande
problemställningarna. Vad angår arten och räckvidden av de åtgärder som
bör vidtagas för att åvägabringa en lösning av de föreliggande spörsmålen,
kan självfallet, såsom remissbehandlingen av betänkandet utvisar, delade
meningar göra sig gällande. I stort sett har dock utredningens förslag gillats
av flertalet av de hörda remissinstanserna.
Vissa av de förslag, som utredningen framlagt eller som framkommit under
remissbehandlingen, torde få närmare övervägas inom vederbörande departement
och föranleder sålunda icke i detta sammanhang något särskilt
uttalande från min sida. Jag syftar härvid bl. a. på förslaget om förstäikning
av skogsforskningsinstitutets avdelning för arbetslära.
Vad beträffar förslaget om inrättande av ett särskilt rationaliseringsorgan
för sågverksindustrien anser jag mig på de skäl, som anfördes, då denna
fråga år 1954 anmäldes, ej böra förorda att från statens sida något initiativ
tages till att inrätta ett dylikt organ. Det bör i detta sammanhang erinras
om det inflytande, som långivningen från den förra året inrättade sågverkslånefonden
kan få på strukturutvecklingen inom skogsindustrien.
Utredningen har ansett det vara av betydelse, att forskningen på sågverksteknikens
område och rörande möjligheterna att utnyttja sågverksavfallet
utvidgas, samt därför hemställt, att ett tidigare framlagt förslag om
viss förstärkning av personalen vid träforskningsinstitutets trätekniska avdelning
i viss utsträckning förverkligas. Sålunda föreslår utredningen att
statsmedel anvisas för ytterligare tre befattningshavare vid institutet. Kostnaderna
härför beräknas till i runt tal 50 000 kronor ärligen.
Jag är av skäl, som anförts bl. a. av statskontoret, icke beredd att förorda
någon ökning av den medelsanvisning över riksstaten, som avses för träforskningsinstitutets
verksamhet. Med hänsyn till den betydelse, som utredningen
och flertalet remissinstanser, däribland styrelsen för träforskningsinstitutet,
tillmäter forskningen på ifrågavarande område, vill jag emellertid
tillstyrka att prisutjämningsmedel avsättes för den föreslagna personalförstärkningen
för den tid nuvarande avtal angående träforskningsinstitutets
drift gäller, alltså till och med utgången av budgetåret 1958/59. Därvid
förutsätter jag, att det skall befinnas möjligt att på ett ändamålsenligt sätt
inpassa de nya befattningshavarna i träforskningsinstitutets nuvarande organisation
samt att deras arbetsuppgifter skall kunna utformas på ett sådant
sätt, att det med utredningens framställning avsedda syftet tillgodoses.
Det torde få ankomma på institutets styrelse att uppgöra förslag till riktlin
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955
jer för den utvidgade verksamheten vid institutets ifrågavarande avdelning.
Det hör framhållas, att medelsbehovet för ifrågavarande ändamål, vilket
enligt vad nyss sagts är avsett att täckas av prisutjämningsmedel, icke kan
etter utgången av löpande avtalsperiod få föranleda medelsanvisning över
riksstaten.
Vad utredningen anfört om angelägenheten av en utbyggnad av skogsindustrien
främst i södra Sverige behöver icke i och för sig föranleda något
uttalande från min sida. Med hänsyn till vad som framkommit vid remissbehandlingen
finner jag att det t.v. bör kunna anstå med den föreslagna
utredningen om en svensk träsockerindustri.
De av utredningen upptagna bränslefrågorna synes mig förtjäna stor uppmärksamhet
i förevarande sammanhang. Först må erinras om att riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap avser att genomföra ett av nämnden
upprättat program för försök med fliseldning och vissa därmed sammanhängande
undersökningar. Det är min förhoppning att dessa försök och undersökningar
skall leda till betydelsefulla framsteg på vedeldningens område
och därmed tjäna de syften, för vilka utredningen gjort sig till tolk.
— Att, såsom i vissa remissyttranden föreslagits, inrätta en särskild lånefond
för stöd vid anskaffning av utrustning för fliseldning är enligt min
mening f. n. icke behövligt.
Utredningens förslag om förstärkning av riksnämndens personal med en
befattningshavare för handläggning av beredskapsfrågor på bränsleområdet
samt om medelsanvisning för viss upplysningsverksamhet beträffande vedeldning
anser jag böra genomföras på försök under viss tid. De av riksnämnden
anförda synpunkterna angående befattningshavarens arbetsuppgifter
samt upplysningsverksamhetens inriktning bör därvid beaktas. Medel för
ändamålet torde böra utgå från fonden för forskning och försöksverksamhet
på bränsleområdet. Bidrag av prisutjämningsmedel erfordras alltså ej.
Jag delar till fullo utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning,
att det framtida utfallet av klenvirke bör nedbringas i möjligaste mån. I
detta sammanhang intar skogsvårdsfrågorna en framträdande plats. Såsom
utredningen och vissa remissinstanser starkt framhållit, torde klenvirkesutfallet
kunna minskas i väsentlig grad om röjning och gallring i skogen
verkställes i större utsträckning än som f. n. synes vara fallet. De frågor,
som sammanhänger med bl. a. plantskogsröjning, är emellertid, enligt vad
som framhålles av utredningen, icke tillräckligt utforskade. Jag anser det
därför vara i och för sig angeläget att forskningen på detta område ges
ökade resurser och hyser den förhoppningen att det skall visa sig möjligt
att tillgodose utredningens önskemål härom på så sätt, att medel anvisas
för ändamålet ur de fonder, som inrättats för skogliga ändamål. Härvidlag
får jag erinra om den pågående utredningen om möjligheterna att för central
skoglig forskning få utnyttja vissa för lokala ändamål avsedda konjunkturutjämningsmedel.
Frågan om förstärkning av skogsstyrelsens personal med två konsulenter
samt av skogsvårdsstyrelsernas driftsmedel torde böra närmare övervägas
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955 9
inom jordbruksdepartementet. Vad angår föreslagen medelsanvisning för
viss kursverksamhet torde böra undersökas, huruvida icke även här medel
från skogliga fonder kan ställas till förfogande.
Från vissa föreningar har inkommit framställningar om prisutjämningsmedel
för framställning av filmer för upplysning, undervisning och propaganda
beträffande olika frågor på det skogliga området. Vid remissbehandling
av förslagen har medelsanvisning för ändamålet förordats. Då vidare
medel för inspelning av skogsfilmer tidigare ställts till förfogande i
viss utsträckning och, såvitt kan bedömas, de med stöd av dessa medel framställda
filmerna synes ha varit till gagn, vill jag föreslå att ytterligare 100 000
kronor av prisutjämningsmedel anvisas för ifrågavarande filmproduktion.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser rörande
sättet för medlens fördelning samt angående villkoren för åtnjutande av
bidrag, varom här är fråga. Därvid synes vad som anförts av skogsstyrelsen
böra beaktas.
Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: 401 och 11:498 har
motionärerna framhållit bl. a., att den allt hårdare konkurrensen syntes
numera så påverka prisutvecklingen, att de prispolitiska skälen för ett fortsatt
bemyndigande inte längre vore bärande. Skulle mot förmodan prisutvecklingen
under kommande budgetår medföra behov av särskilda åtgärder,
funnes möjlighet att förelägga riksdagen därav föranledda förslag i ärendet
vid höstsessionen eller nästa vår.
I de likalydande motionerna I: 404 och II: 502 har motionärerna — under
erinran att riksdagens bemyndigande vid den tidpunkt, då prisutjämningsavgifterna
infördes, ansetts böra tagas i anspråk endast för att bemästra
uppkommande svårigheter under en övergångsperiod omedelbart efter kriget
och att avgifter under senare år icke uttagits — uttalat att det nu, mer
än tio år efter krigsslutet, inte längre funnes några skäl för försatt bemyndigande.
Motionärerna har vidare framhållit, att till skogsvårdsfonden hittills avsatts
ca 26 miljoner kronor samt att det skulle ankomma på fondens styrelse
att bestämma om fondens användning. Någon styrelse hade emellertid
ännu icke tillsatts. Då det syntes angeläget, att klarhet snarast vunnes om
hur skogsvårdsfondens medel skulle disponeras, ansåge motionärerna att
styrelse för fonden måtte tillsättas omedelbart.
Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 405 och II: 503 framförda
yrkandet har motionärerna framhållit bl. a., att den fortgående föroreningen
i jättelik skala av vattendrag och sjöar inte bara medförde en ödesdiger
förgiftning av vattnet utan också innebure att jorden oavbrutet berövades
enorma mängder värdefulla näringsämnen, en rovdrift som på längre sikt
hotade att bli väl så ödesdiger som själva vattenföroreningen. Det vore därför
av vikt att vattenvården inriktades även på att det näringshaltiga av
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955
fallsvattnet komme jorden och inte minst skogsmarken till godo. Sedan
något år hade en grupp forskare planerat och utfört kostnadskalkyler för
skogsbevattningsförsök vid Rikstens gård. Det gällde försök med flytande
gödselmedel som i själva verket vore avfallsprodukter, och försöken innefattade
bl. a. jämförelser mellan effekten av vanligt vattenledningsvatten
och avloppsvatten. Forskargruppen vore organiserad, men försöken hade
ännu inte kunnat komma till utförande av brist på medel.
Beträffande skogs vårdsfond en inhämtas bl. a. följande. Fonden
bildades i anslutning till de avtal om konjunkturutjämningsavgifter för år
1952 som under hösten 1951 träffades mellan statens handels- och industrikommission
för Kungl. Maj :t och kronan samt Svenska cellulosaföreningen,
Svenska trämasseföreningen och Svenska pappersbruksföreningen. Enligt
avtalen skulle 12 procent (i fråga om avtalet med pappersbruksföreningen
dock 10 procent) av influtna avgifter tillföras en inom riksgäldskontoret
bildad fond för åtgärder till fromma för skogsvården (skogsvårdsfonden).
Rörande denna fond stadgas bl. a. att densamma skall användas,
när detta ur konjunktursynpunkt finnes lämpligt, varvid Kungl. Maj:t bestämmer
tidpunkten för användningen och den omfattning, i vilken medlen
vid olika tidpunkter får tagas i anspråk. Beslut om utbetalning må icke
fattas senare än att utbetalning kan påbörjas med ingången av år 1962.
För fonden skall finnas en styrelse, bestående av nio ledamöter, av vilka
fyra utses av de enskilda parterna och fyra av Kungl. Maj :t. Dessa ledamöter
utser gemensamt en person, som skall vara ordförande; kan de ej enas,
utses ordföranden av presidenten i Svea hovrätt. Sedan Kungl. Maj:t fattat
beslut, att utbetalning ur fonden må ske, ankommer det på fondens styrelse
att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag om medlens användning.
Kungl. Maj:t må ej gå utanför av styrelsen framlagt förslag.
För anslag ur skogsvårdsfonden gäller att dessa, i den mån de icke beviljas
för forskning eller annat ändamål av allmänt intresse i regel icke skall
avse statliga skogar.
Behållningen å skogsvårdsfonden utgjorde vid utgången av budgetåret
1953/54 i runt tal 26 miljoner kronor.
Utskottet. Riksdagen har alltsedan år 1945 bemyndigat Kungl. Maj:t att, när
behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utföres ur riket.
Avgiftens syfte är att förhindra, att höga utlandspriser på vissa varor skall
utöva stegrande inflytande på de inhemska priserna. Det av 1954 års riksdag
lämnade bemyndigandet gäller till och med den 30 juni 1955.
I förevarande proposition nr 72 hemställes dels om fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj :t till och med den 30 juni 1956 att meddela föreskrifter om
uttagande av prisutjämningsavgift och dels om riksdagens godkännande av
vad i propositionen föreslagits beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955
Prisutjämningsavgift har hittills ej uttagits på andra varor -in skogsprodukter
och ej heller på varor, för vilka jämlikt av Kungl. Maj:t godkänd
överenskommelse medel skolat avsättas i annan ordning än i form av prisutjämningsavgift.
Sedan under år 1952 enligt skilda av Kungl. Maj:t meddelade
beslut prisutjämningsavgifterna successivt upphävts, har sådana avgifter
därefter ej utgått.
Vad först angår frågan om förlängning av det gällande bemyndigandet för
Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift har utskottet jämväl att beakta
det i föreliggande motioner framställda avslagsyrkandet å propositionen
i denna del. Samma yrkande förelåg till bedömande även då riksdagen föregående
år lämnade det nu gällande bemyndigandet i ämnet.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 29 tillstyrkte 1954 års bevillningsutskott,
med bifall till proposition nr 62 till samma års riksdag, förlängning
till och med den 30 juni 1955 av bemyndigandet för Kungl. Maj :t
att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift. I nämnda
betänkande erinrades om att 1953 års bevillningsutskott uttalat, att det
icke vore möjligt att avgöra, huruvida behov komme att föreligga att i fortsättningen
uttaga prisutjämningsavgift, att möjligheten därav icke borde
uteslutas liksom ej heller att ett läge kunde uppkomma, i vilket det framstode
som önskvärt att man bevarat möjligheterna till snabba åtgärder för
att stabilisera den inhemska prisnivån samt att uttagande av prisutjämningsavgifter
och därmed sammanhängande åtgärder borde betraktas såsom
speciella anordningar, betingade av exceptionella förhållanden. Då dessa
uttalanden alltjämt ägde giltighet fann 1954 års bevillningsutskott skäl föreligga
för förlängning av gällande bemyndigande.
Då utskottet nu har att taga ställning till frågan huruvida fortsatt bemyndigande
skall lämnas Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift, är läget
i huvudsak detsamma som förelåg, då riksdagen lämnade det nu gällande bemyndigandet.
Med hänvisning härtill och till ovannämnda uttalanden i förevarande
fråga tillstyrker utskottet den föreliggande propositionen, i vad däri
hemställts om fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t för tiden till och med
den 30 juni 1956 att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift.
I enlighet härmed avstyrker utskottet det i föreliggande motioner
framställda yrkandet om avslag å propositionen i denna del.
I propositionen upptages jämväl frågor rörande dispositionen av influtna
prisutjämningsavgifter och vissa därmed sammanhängande spörsmål. Därvid
har departementschefen till en början anmält de förslag, som framlagts
av Södra Sveriges skogsindustriutredning i ett betänkande angående klcnvirke.
Den ståndpunkt departementschefen intagit till olika av utredningen aktualiserade
spörsmål föranleder ej erinran eller särskilt uttalande från utskottets
sida. I enlighet härmed har utskottet intet att invända mot att, på
sätt i propositionen förordas, prisutjämningsmedel må tagas i anspråk för
viss personalförstärkning vid träforskningsinstitutets trätekniska avdelning
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955
i syfte att möjliggöra vidgad forskning och delgivande av forskningsrön rörande
sågverksteknik och nyttiggörande av träavfall.
I propositionen anmäles vidare framställningar från vissa organisationer
om bidrag av prisutjämningsmedel för produktion av upplysnings- och undervisningsfilmer
i skogliga frågor. Departementschefen förordar att — utöver
tidigare för ändamålet anvisade medel — ytterligare 100 000 kronor av
prisutjämningsmedel disponeras för ifrågavarande filmproduktion enligt
Kungl. Maj :ts närmare bestämmande. Mot detta förslag har utskottet ingen
erinran.
I de likalydande motionerna I: 405 och II: 503 har hemställts om anvisande
av ett belopp av 200 000 kronor av prisutjämningsmedel alt ställas till
Kungl. Maj :ts förfogande för att användas till forskning rörande gödsling av
skogsmark med näringshaltigt avfallsvatten. Motionärerna understryker angelägenheten
av att försöksverksamhet på förevarande område understödjes.
Utskottet vill med anledning härav framhålla, att det icke utan närmare
utredning — som i förevarande sammanhang lämpligen icke kan verkställas
— bör förekomma att riksdagen beslutar om medelsanvisning på sätt
motionärerna tänkt sig. Utskottet har ej heller kunnat bilda sig någon klar
uppfattning om de i motionerna avsedda forskningsuppgifternas angelägenhetsgrad
och praktiska betydelse för aktuella strävanden på skogsvårdens
område. I det avseendet har utskottet uppmärksammat, att vattenvårdskommittén
i sitt den 1 december 1954 avgivna betänkande (SOU 1955:6) icke
upptagit frågan till närmare belysning. Utskottet anser sig emellertid böra
utgå ifrån att det i förevarande motioner berörda spörsmålet från Kungl.
Maj :ts sida ägnas all den uppmärksamhet, även på längre sikt, som må föranledas
av ett ådagalagt intresse för insatser från statens sida på ifrågavarande
område.
Utskottet har slutligen att taga ställning till det i de likalydande motionerna
I: 404 och II: 502 framställda yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om åtgärder för att styrelse för skogsvårdsfonden snarast måtte
tillsättas. Med erinran om att riksdagen föregående år på hemställan av bevillningsutskottet
i betänkande nr 29 avslog ett motionsvis framställt yrkande
av samma innebörd, samt att motionärernas uttalanden i fråga om
angelägenhetsgraden av den förordade åtgärden delvis torde bygga på missuppfattning
angående tidpunkten för fondmedlens disponerande för avsett
ändamål — beslut om utbetalning får icke fattas senare än att denna kan
påbörjas med ingången av år 1962 — anser sig utskottet icke böra tillstyrka
förevarande motionsyrkande. Utskottet vill ytterligare tillägga, att utskottet
— i likhet med vad 1954 års bevillningsutskott uttalat — anser sig böra utgå
ifrån att Kungl. Maj :t kommer att medverka till att styrelse för skogsvårdsfonden
utses, när så anses erforderligt för vidtagande av de dispositioner av
fondens medel som kan äga samband med bl. a. den fortsatta prövningen av
frågor om anvisande av pris- och konjunkturutjämningsmedel för skoglig
forskning.
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 72 samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 401 av herrar Ebbe Ohlsson och Wehtje samt
II: 498 av herrar von Seth och östlund ävensom de likalydande
motionerna 1:404 av herr Anders Johansson m. fl. och
II: 502 av fru Sandström in. fl., sistnämnda båda motioner i
vad avser det däri framställda avslagsyrkandet,
1) lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden till
och med den 30 juni 1956 att, med iakttagande av vad i propositionen
anförts, meddela föreskrifter om uttagande av
prisutjämningsavgift; samt
2) godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande
dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter; ävensom
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:404 av herr Anders Johansson
m. fl. och II: 502 av fru Sandström m. fl., i vad
desamma ej behandlats under A), samt
2) de likalydande motionerna I: 405 av herr Pålsson m. fl.
och II: 503 av herr Ericsson i Näs m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon,
Eriksson*, Söderquist, Velander*, Niklasson, Snygg och Bengtson*; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,
Sundström, Hagberg i Malmö*, Sjölin, Brandt, Vigelsbo, Allard och
Anderson i Sundsvall.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1955
Reservationer:
I) beträffande utskottets hemställan under punkten A 1) av herrar Spetz,
Söderquist, Velander, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Sjölin och Anderson
i Sundsvall, vilka, under åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 401 av herrar Ebbe Ohlsson och Wehtje samt II: 498 av herrar
von Seth och östlund ävensom vad i de likalydande motionerna 1: 404 av herr
Anders Johansson m. fl. och II: 502 av fru Sandström in. fl. anförts rörande
det ifrågasatta bemyndigandet, ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition
nr 72, såvitt densamma avser fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj :t att för tiden till och med den 30 juni 1956
meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift.
II) beträffande utskottets hemställan under punkten B 1) av herrar Spetz,
Söderquist, Kristensson i Osby, Sjölin och Anderson i Sundsvall, vilka ansett
dels att utskottets yttrande på sid. 12, sista stycket, bort ersättas med text
av följande lydelse:
*} de likalydande motionerna I: 404 och II: 502 har därjämte yrkats om
skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om åtgärder för att styrelse för
skogsvårdsfonden snarast måtte tillsättas. Såsom framgår av Kungl. Maj:ts
proposition nr 62 till 1954 års riksdag har ett antal skogliga organ redan i
november 1953 i gemensam skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit om att styrelse
för fonden skulle tillsättas. Det ankommer på styrelsen att upprätta
och till Kungl. Maj :t ingiva förslag om fondmedlens användning. Först sedan
styrelsen upprättat en plan över medlens disposition kan alltså avgöras,
i vilken utsträckning medlen blir tillgängliga för skoglig forskning. Då detta
torde vara av väsentlig betydelse för de organ och institutioner, som ägnar
sig åt dylik forskning, finner utskottet angeläget att styrelse för skogsvårdsfonden
nu tillsättes med det snaraste. Utskottet tillstyrker alltså de likalydande
motionerna I: 404 och II: 502 i denna del.»
dels ock att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t snarast måtte vidtaga åtgärder för tillsättande
av styrelse för skogsvårdsfonden.