Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1955
1
Nr 19
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående ändring av vissa postavgifter.
I en den 11 februari 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 80, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över konununikationsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen
1 ;o) att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med generalpoststyrelsens förslag utfärda bestämmelser rörande portofrihet
för korsband innehållande uteslutande blindskrift; samt
2:o) att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med generalpoststyrelsens förslag utfärda bestämmelser rörande rätt för
styrelsen att medgiva avgiftsnedsättning beträffande korsband av lokal
karaktär.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås, att postavgiften för korsband, som uteslutande
innehåller blindskrift, slopas. Enligt 4 § kungörelsen den It maj 1951 (nr
248) angående postavgifterna m. in. utgör avgiften för dylika försändelser
för närvarande 3 öre per kg eller del därav.
Vidare föreslås ett sådant tillägg till 6 § nämnda kungörelse, att generalpoststyrelsen
erhåller rätt att beträffande korsband av lokal karaktär medge
rabatt -— utöver vad som är möjligt vid nuvarande bestämmelser — å de
avgifter, som utgår enligt den vanliga korsbandstaxan.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen
hänvisar utskottet, såvitt densamma ej framgår av nedan lämnade uppgifter,
till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
1 :o) Frågan om avgiflsfrihet för blindskriftsförsändelser
I skrivelse den 21 januari 1955 föreslår generalpoststyrelsen, att blindskriftsförsändelser
fr. o. m. den 1 januari 1956 skall befrias från avgift.
482 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 sand. Nr 19
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1955
Styrelsen meddelar, att portofrihet för blindskriftsförsändelser infördes
i den internationella postutväxlingen genom beslut vid världspostlcongressen
i Bryssel år 1952. Bestämmelsen härom finns intagen i artikel 38 av
världspostkonventionen. Såsom undantag från denna bestämmelse gäller
emellertid, enligt artikel II av slutprotokollet till konventionen, att de länder,
som i sin inrikes rörelse icke medgiver portofrihet för blindskriftsförsändelser,
äger rätt att upptaga en avgift, som dock icke må överstiga den
i deras inrikes rörelse gällande avgiften.
I Sverige upptages för såväl inrikes blindskriftsförsändelser som blindskriftsförsändelser
till utlandet en avgift av 3 öre per kg. Beträffande avgiften
för inrikes försändelser, vilken bestämmes av riksdagen, bär beloppet
tillämpats sedan den 1 april 1942. Beslutet härom meddelades av
Kungl. Maj:t den 13 mars 1942. Avgiften för blindskriftsförsändelser till
utlandet åter fastställes av Kungl. Maj :t. Den nu gällande avgiften, 3 öre
per kg, har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 september 1934 tillämpats
alltsedan den 1 januari 1935.
Avgiftsfriheten för blindskriftsförsändelser föreslås skola avse såväl inrikes
som utrikes försändelser och tillämpas i den utsträckning, som föreskrives
i världspostkonventionen. Jämlikt däri meddelade bestämmelser
skall ifrågavarande försändelser, som från postal synpunkt hänföres till
korsband, vara befriade från alla postavgifter. För flygbefordran av blindskriftsförsändelser
skall dock erläggas tilläggsavgift enligt samma grunder,
som tillämpas för övriga brevförsändelser. I den mån blindskrift expedieras
på annat sätt än som korsband, t. ex. såsom paket, utgår avgift
i vanlig ordning. Detsamma gäller beträffande postabonnemang på tidningar,
som är utförda i blindskrift.
Departementschef en har förklarat sig intet ha att erinra mot generalpoststyrelsens
ifrågavarande förslag.
2:o) Rätt för generalpoststyrelsen att medge avgiftsnedsättning beträffande
korsband av lokal karaktär
I skrivelse den 21 december 1954 har generalpoststyrelsen föreslagit ett
sådant tillägg till 6 § kungörelsen den 11 maj 1951 (nr 248) angående postavgifterna
m. m., att styrelsen erhåller rätt att, i den mån så befinnes påkallat
beträffande korsband av lokal karaktär, medge rabatt — utöver vad
som är möjligt vid nuvarande bestämmelser —- å de avgifter, som utgår
enligt den vanliga korsbandstaxan. Tillägget skulle träda i kraft den 1
juli 1955.
Styrelsen erinrar i skrivelsen om att befordringsavgiften för sådana inrikes
korsband, som utgöres av trycksaker (utom utgivarkorsband), affärshandlingar,
varuprov eller varukorsband jämlikt riksdagens beslut för när
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1955 3
varande utgör: om försändelsens vikt icke överstiger SO gram 10 öre, om
vikten överstiger 50 men icke 100 gram 15 öre, om vikten överstiger 100
gram 15 öre för de första 100 grammen med tillägg av 5 öre för varje följande
viktsats av 100 gram eller del därav. För inrikes affärshandlingar
gäller dessutom, att minsta avgiften för varje försändelse är 25 öre.
Särskilda slag av trycksakskorsband utgör masskorsband och gruppkorsband.
Avsändare av mass- och gruppkor sband åtnjuter i form av rabatt viss
nedsättning i den vanliga taxan för trycksaker. Rabatten har i båda fallen
bestämts av Kungl. Maj:t enligt bemyndigande av riksdagen (Rskr. 1919:
125). Rabatten för masskorsband har genom kungl. brev den 19 mars
1926 fastställts till 20 %. I fråga om gruppkorsband har genom kungl.
brev den 29 oktober 1937 medgivits en rabattering med högst 50 %. Detta
medgivande tillämpas av styrelsen på sa sätt, att rabatten enligt en viss
skala stiger med sändningarnas storlek. Sändningar, som omfattar mer
än 20 000 försändelser, kommer i åtnjutande av den högsta medgivna rabatten,
50 %.
Särskilt i fråga om sådana lokala korsbandsförsändelser, som distribueras
i större mängd och med stark koncentration inom utdelningsområdet,
förekommer enskild utdelning.
Ifrågavarande lokalförsändelser utgöres huvudsakligen av vissa slags
räkningar och tryckalster, vid postbefordran hänförliga till försändelseslagen
affärshandlingar resp. trycksaker. I vissa fall innehåller de varor
— oftast i kombination med ett tryckalster — varvid de vid postbefordran
skulle taxeras som varuprov eller varukorsband. Som ett typexempel kan
de lokala elräkningarna tjäna.
Enligt generalpoststyrelsens uppfattning är det angeläget, att en lämplig
anpassning kommer till stånd från postverkets sida, så att avsändarna av
berörda lokala korsbandsförsändelser finner med sin fördel förenligt att
distribuera dessa genom postverket. Därmed skulle allmänhetens anspråk
på postverkets användbarhet för ändamålet -— vilka anspråk måste anses
berättigade — uppfyllas. Vidare skulle postverket tillföras en ökad postmängd,
som skulle medföra ett mera rationellt och alltså även mera lönsamt
utnyttjande av distributionsapparaten. Anpassningen måste för att
få avsedd verkan i främsta rummet ske i form av en portoreducering.
Denna reducering måste givetvis hållas inom en för postverkets del ekonomiskt
riktig ram. Detta innebär, att den endast bör komma sådana
korsbandsförsändelser till godo, beträffande vilka nämnda speciella skäl för
avgiftsreducering föreligger, och vidare att reduceringen i fråga om dessa
försändelser icke bör bli större än vad som är påkallat för alt vinna ifrågavarande
syfte.
Grunden för portoreduceringen, vilken bör ske i form av rabatt på till -
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1955
lämpligt korsbandsporto, skulle alltså bli densamma, som nu tillämpas beträffande
mass- och gruppkorsband, nämligen att postverket skulle kunna
uppnå särskilda, genom villkor för rabattens åtnjutande fixerade förmåner
ur arbets- och kostnadssynpunkt. Ett visst mått av sådana förmåner bör
vara förutsättningen för att en reducering överhuvudtaget skall komma
i fråga. Om detta mått avsevärt överskrides, bör en något större reducering
kunna lämnas. Reduceringen bör liksom i fråga om gruppkorsband
kunna varieras. Detta är motiverat även av den anledningen, att behovet
av och utrymmet för rabatt är olika stort för olika försändelseslag, såsom
trycksaker, varuprov, varukorsband och affärshandlingar. Särskilt beträffande
affärshandlingar kan en större rabattering vara påkallad på grund
av den högre minimiavgiften för dessa försändelser. Med hänsyn till dessa
variationer synes det icke lämpligt, att någon fix gräns fastställes för rabatten,
utan styrelsen bör få rätt att medge reducering inom ramen för vad
som befinnes påkallat.
Det lokala område, inom vilket utdelning mot nedsatt avgift kan erbjudas,
bör fastställas från fall till fall under hänsynstagande till rådande
postala förhållanden i trafiktekniskt hänseende, brevbäringens utbyggnad
på resp. orter, den lokala administrationens omfattning in. in. En sådan
lösning är den enda ändamålsenliga. Därigenom undvikes de praktiska svårigheter,
varmed det tidigare lokalportot i så hög grad var förknippat och
som sammanhängde med att tillämpningsområdena för portot fixerades enligt
en viss, i princip för alla orter giltig norm.
Styrelsen anför vidare, att den ägnat detta spörsmål ett ingående studium
och grundliga överväganden. Det föreslagna rabatteringssystemet anknyter
till de system, som redan tillämpas beträffande mass- och gruppkorsbanden,
och är enligt styrelsens uppfattning det enda medel, som för
närvarande står till buds för att lösa problemet på ett för såväl allmänheten
som postverket fördelaktigt sätt. Om förslaget genomföres, kan man
räkna med att utdelningen av flera miljoner försändelser per år kommer
att på relativt kort tid överföras till postverket. Det föreslagna rabatteringssystemet
kommer emellertid med all sannolikhet att få ännu större
betydelse på längre sikt. I samband med den mekanisering och rationalisering,
som nu kännetecknar affärslivet och som utgör en av förklaringarna
till den markanta ansvällningen på senare tid av mass- och gruppkorsbandsrörelserna,
får man nämligen räkna med tillkomsten av stora mängder
lokala korsbandsförsändelser av sådan karaktär, att det skulle vara
möjligt för avsändarna att anordna utdelning till lägre kostnad per försändelse
än eljest tillämpligt vanligt korsbandsporto. Eftersom det här
väsentligen är fråga om prognoser, är det emellertid icke möjligt att nu i
siffror beräkna det inkomsttillskott, som den föreslagna möjligheten till
rabattering skulle kunna medföra för postverket.
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1955
5
Departementschefen har förklarat sig tillstyrka generalpoststyrelsens
ifrågavarande förslag.
Utskottets hemställan
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 80, såvitt angår punkten 1 :o, bemyndiga
Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse med
generalpoststyrelsens förslag utfärda bestämmelser rörande
portofrihet för lcorsband innehållande uteslutande blindskrift;
samt
B) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 80, såvitt angår punkten 2: o, bemyndiga
Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med
generalpoststyrelsens förslag utfärda bestämmelser rörande
rätt för styrelsen att medgiva avgiftsnedsättning beträffande
korsband av lokal karaktär.
Stockholm den 8 mars 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon,
Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson, Snygg och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Brand t, Vigelsbo, Allard
och Anderson i Sundsvall.