Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
7
Nr 6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om anpassande av järnvägstågens avgångstider
till skolornas begynnelse- respektive avslutningstider.
I de inom riksdagen väckta, till allmänna beredningsutskottet hänvisade,
likalydande motionerna 1: 209 av herr Arrhén m. fl. och II: 461 av herr
Nilsson i Göingegården m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte hemställa, att statens järnvägar under utövandet
av sin verksamhet mera generellt än vad fallet synes vara iakttoge alla
möjligheter att anpassa sina avgångstider med hänsyn till skolornas
schematekniskt bundna begynnelse-, respektive avslutningstider, detta
desto hellre som skolorna för sin del har mycket begränsade möjligheter
att anpassa sina tider efter tidtabeller vid järnväg eller busslinje.
I motionerna framhålles de svårigheter, som ofta möter att på ett rimligt
sätt samordna skolornas schema med kommunikationstidema. Långa
uppehåll mellan å ena sidan tågens och bussarnas ankomst och å andra
sidan undervisningens början samt mellan undervisningens avslutande och
tågs eller bussars avgång blir för skolungdomen betungande och orsakar
understundom föräldrarna betydande utgifter. En bättre anpassning vore
därför önskvärd.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från skolöverstyrelsen
och järnvägsstyrelsen.
Skolöverstyrelsen anför, att en mycket betydande del av eleverna vid
våra läroanstalter bor på så långt avstånd från skolan, att de icke rimligen
kan dagligen färdas mellan hemmet och skolan med eget fortskaffningsmedel.
I de fall, då icke särskilda skolskjutsar anordnas, är dessa elever
hänvisade till de reguljära kommunikationslinjerna. Styrelsen understryker
därför vikten av att, så långt möjligt är, tidtabellerna utformas så,
att erforderliga transportlägenheter står till buds för skolornas resande
elever.
Järnvägsstyrelsen hänvisar till en yttrandet bilagd promemoria, av vilken
framgår, bl. a., att man för resor till och från en ort, som är att anse
som en bygds centrum, har att räkna med följande resandekategorier:
affärsanställda, industriarbetare, kontorsanställda och skolungdom, vilka
i regel har olika arbetstider. Då det gäller medelstora och mindre orter
ställer det sig ofta mycket svårt att tillfredsställande tillgodose samtliga
dessa kategorier utan kompromisser.
8
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
Järnvägsstyrelsen sammanfattar sitt yttrande på följande sätt:
”1) SJ är ett af färsdrivande företag.
2) SJ bör därför slå vakt om den mera intensiva och därigenom inkomstbringande
trafiken.
3) SJ är dessutom ett allmänt företag, men allteftersom karaktären av
monopolföretag gradvis försvunnit ha samtidigt företagets möjligheter
att utföra förlustbringande transporter minskat och få numera med hänsyn
till föreliggande omständigheter och den för företaget uppställda ekonomiska
målsättningen anses som mycket små.
4) Tåglägenheter och bussturer böra därför till antal och tidtabell anpassas
efter skolornas önskemål i den mån detta är möjligt utan att SJintressen
enligt 1) och 2) allvarligt skadas.
5) SJ bör, om påtagligt förlustbringande skoltåg eller skolbuss skall
insättas, få ersättning av vederbörande skolmyndighet eller annat organ.”
Styrelsen framhåller även, att i många fall tidtabellstekniska svårigheter
lägger hinder i vägen för att tillmötesgå olika trafikantgruppers
önskemål.
Utskottet. Det torde knappast råda några delade meningar om att stor
hänsyn bör tagas till skolornas särskilda behov vid fastställandet av tidtabeller
för statens järnvägars järnvägs- och busslinjer. Det är utskottets
uppfattning och har jämväl av motionärerna i viss mån vitsordats att så
även sker.
Skolintressena kan på olika vägar göra sig påminta vid uppgörandet av
tidtabellerna. Sålunda hålles årligen, innan tidtabellerna fastställes, trafikantsammanträden
inför vederbörande trafikchef och trafikinspektör, därvid
företrädare för olika trafikantgrupper i de berörda orterna, däribland
skolmyndigheterna, får tillfälle att framföra gruppernas önskemål. Härutöver
finnes givetvis även möjlighet att genom särskilda framställningar få
sådana önskemål prövade. I vad gäller framförandet av krav för skolornas
del lär båda dessa vägar utnyttjas.
Järnvägsstyrelsen har i sin ovannämnda promemoria bl. a. framhållit,
att man sökt tillgodose de av olika trafikantgrupper ställda kraven på tågens
avgångstider inom ramen för vad som är ekonomiskt och trafiktekniskt
möjligt. Trafikunderlaget är emellertid ofta för svagt för att motivera
särskild reseförbindelse för en viss kategori. De härigenom nödvändiga
kompromisslösningarna har ofta skett genom anpassning av de mera
långväga persontågens tider. Det har därvid understundom inträffat att
ett och samma tåg måste användas för skolresor till olika skolorter. Det
har då icke varit möjligt att undvika vissa olägenheter för skoleleverna.
Andra lösningar än den ovan antydda skulle ofta, där de över huvud taget
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
9
vore tidstabellstekniskt möjliga att genomföra, innebära stora förluster,
särskilt i sådana fall som skulle kräva utökning av personal och rullande
materiel, vilka ej kunde utnyttjas för andra ändamål. Utskottet har under
hand från järnvägsstyrelsen erfarit, att man, när det gäller organiserandet
av den inkomstbringande, långväga trafiken, anser sig ha gjort
stora och kostsamma eftergifter för att tillgodose bl. a. skolresenärerna.
Man har vidare anordnat förbindelser som är enbart till för nyssnämnda
kategori. Dessa förbindelsers egenskap av rena s. k. skoltåg framgår darav
att förbindelserna endast upprätthålles under tiden 11 januari 9 juni
samt 28 augusti—20 december och endast vardagar.
Järnvägsstyrelsen har sammanfattningsvis framhållit, att de reseförbindelser
för skoleleverna som f. n. erbjudes i stort sett torde få anses tillfredsställande
men att det icke vore möjligt att helt undvika sådana olagenheter
som i motionerna avses.
Utskottet hyser, som inledningsvis antytts, den uppfattningen, att statens
järnvägar har en i stort sett välvillig och tillmötesgående inställning
till skolornas krav på goda tåg- och bussförbindelser för sina elever. Möjligheterna
att tillgodose dessa krav är dock självfallet begränsade av olika
faktorer. Sålunda kan redan av trafiktekniska skäl en i och för sig önskvärd
förbindelse vara omöjlig att åstadkomma. Det må vidare erinras om
att statens järnvägar såsom affärsdrivande företag i sin verksamhet
måste fästa stort avseende vid att driften är ekonomiskt bärande, även om
verket jämväl har att taga väsentlig hänsyn till de sociala förpliktelser,
som åligger ett företag i allmän ägo. Uppehållandet av sådana förbindelser
som är motiverade av sociala skäl betyder i många fall förlust för verket.
Det är utskottets uppfattning att förevarande spörsmål kan på ett
med hänsyn till rådande förhållanden tillfredsställande sätt lösas utan
att någon åtgärd behöver vidtagas från riksdagens sida. Utskottet anser
sig kunna förutsätta, att de berörda parterna, statens järnvägar och skolmyndigheterna,
är beredda att visa det ömsesidiga tillmötesgående och
den samarbetsvilja, som bäst främjar de intressen, varom här är fråga.
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,
att de likalydande motionerna I: 209 och II: 461 icke
må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 mars 1955
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
10
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1955
Närvarande:
från första kammaren: herrar Nilsson, Hjalmar, Jonsson, John
Wiktor, Jansson, Erik, Persson, Johan*, Arrhén, Holmqvist, Persson,
Karl*, Lundström, Strandler, Grönkvist och fru Nilsson;
från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i
Bogla, fru Sjöstrand, herrar Sehlstedt* Bark, Hammar, Andersson i Ronneby,
Svensson i Krokstorp, Hansson i önnarp*, fru Andrén* och fru
Ewerlöf*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering -
av herr Arrhén.
Reservation