Nr 86—87
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
1
Nr 86
Utlåtande i anledning av väckta motioner om
placering av vissa tjänster m. m.
ändrad lönegrads(5:e
avd.)
Statsutskottet får härmed avge utlåtande i anledning av väckta motioner
om ändrad lönegradsplacering av vissa tjänster. I samband härmed upptager
utskottet jämväl två motioner av närbesläktad innebörd.
Redogörelse för motiveringen till de motionsvis framställda yrkandena
lämnas i det följande under vederbörande punkter.
l:o) Motioner om ändrad lönegradsplacering av gymnastiklärartjänsten
vid universitetet i Uppsala. I de likalydande motionerna 1:50 och 11:53,
väckta den förra av herr Osvald och fru Hamrin-Thorell och den senare av
herr Munktell m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta att gymnastiklärartjänsten
vid Uppsala universitet fr. o. m. den 1 juli 1955 placeras
i lönegrad Ca 26 eller Ce 26.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 53 följande.
Undervisningen och övningarna i gymnastik för de manliga studerandena
vid Uppsala universitet handhas sedan början av seklet av en gymnastiklärare
med en tjänstgöringstid av 15 timmar i veckan. Denna tjänst,
som framvuxit ur den gamla exercitiemästarinstitutionen, hade från sin
tillkomst karaktären av deltidstjänst. Med det starkt växande studentantalet
och det ökade intresset för fysisk fostran framträdde under 1940-talet
ett behov av en ökning av antalet övningstimmar, i synnerhet för motionsgymnastik.
Samtidigt framfördes från de studerande själva och från
olika läroanstalter önskemål om att blivande lärare och lärarinnor skulle
beredas möjlighet till sådan utbildning, som gjorde dem skickade att
leda enklare gymnastikövningar vid folkhögskolor och därmed jämförliga
läroanstalter, där i många fall fackutbildad personal på detta område saknas.
Bland universitetets petita till 1948 års riksdag upptogs med anledning
av ovannämnda förhållande ett äskande, att gymnastiklärartjänsten vid
universitetet måtte omorganiseras till en heltidstjänst i Ca 26 omfattande
28 veckotimmar enligt särskild plan. Framställningen lämnades
utan åtgärd men upprepades 1949 och 1950. 1951 års riksdag beviljade
medel till en tjänst i Cg 23. Med denna lönesättning uppstod svårigheter
att besätta tjänsten med en tillräckligt kvalificerad kraft. Universitetet
begärde därför hos kanslern för rikets universitet, att anstånd måtte beviljas
med tillsättandet av den nya befattningen samt att på den gamla
deltidstjänsten skulle förordnas gymnastikdirektören P. H. öhman och
att dennes avlöning skulle bestridas av medel, som ställts till förfogande
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 86—87
2
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
för tjänsten i Cg 23. Framställningen bifölls, och denna anordning har
sedan dess varit i funktion. Samtidigt har varje år äskandet om en gymnastiklärartjänst
i Ca 26 upptagits bland universitetets petita. Kanslern
tillstyrkte hösten 1954 en tjänst i Ce 23, vilket även blev Kungl. Maj :ts
proposition till årets riksdag.
Det synes emellertid uppenbart, att denna lönesättning måste vara för
låg. Gymnastiklärarens uppgift är dock alt handleda mogen universitetsungdom,
vilket ställer högre krav på vederbörandes skicklighet, anpassningsförmåga
och förmåga att skapa intresse och entusiasm för de frivilliga
övningarna, om resultatet skall bli det avsedda, nämligen en välbehövlig
förbättring av de studerandes fysiska fostran. Härtill kommer den
betydelsefulla ledarutbildning, som ingår i tjänsten och som ställer speciella
krav på vederbörandes pedagogiska förmåga. Det är visserligen möjligt att
man med den föreslagna lönegradsplaceringen kan få formellt kompetenta
tjänstinnehavare, men fullt kvalificerade kan man svårligen erhålla, om
tjänsten placeras i lägre lönegrad än den som universitetet begärt i sina
petita.
Till den principiella motivering, som här ovan anförts för en högre lönesättning
av tjänsten än den i statsverkspropositionen föreslagna, kan fogas
vägande skäl av mer personlig art. Den gamla deltidstjänsten uppehälles
som redan nämnts sedan nära fem år av gymnastikdirektören, kaptenen
P. H. Öhman, ordinarie gymnastiklärare vid Uppsala högre allmänna
läroverk. Från denna tjänst har han under tiden åtnjutit partiell ledighet.
öhman har under sin verksamhet vid universitetet visat sig synnerligen
lämpad att leda universitetsungdomens övningar i gymnastik och
fäktning, och dessa ha under hans skickliga, omdömesgilla och inspirerande
ledning i ständigt stigande grad fångat de unga studenternas intresse.
Det har därför varit de akademiska myndigheternas förhoppning att man
som förste innehavare av gymnastiklärartjänsten i dess nya form som heltidstjänst
skulle kunna påräkna denna erkända kapacitet. Blir emellertid
lönesättningen icke högre än i Ce 23 kan man med bestämdhet utgå från
att öhman icke söker tjänsten, eftersom han redan har en tjänst i Ca 23
med mindre krävande arbetsuppgifter. Ej heller torde Öhman i fortsättningen
vara villig att medverka i den provisoriska anordning, som han under
de senaste åren räddat ur de akuta svårigheterna, eftersom denna för honom
medför en arbetsbörda, som han i längden inte kan bära.
Över förevarande motioner har, efter därom gjord framställning, statens
lönenämnd avgivit utlåtande och därvid anfört följande.
Den i årets statsverksproposition (VIII ht. s. 136) föreslagna lönegradsplaceringen
för nu ifrågavarande tjänst (Ce 23) ansluter sig till gällande
placering för ordinarie gymnastiklärartjänster vid de enligt lönenämndens
mening i förevarande sammanhang närmast jämförliga undervisningsanstalterna,
nämligen de högre allmänna läroverken. Med hänsyn härtill finner
statens lönenämnd icke skäl tillstyrka bifall till motionerna.
Utskottet. Såsom i motionerna anföres har under senare tid årligen framförts
förslag om uppflyttning från 23 till 26 lönegraden av gymnastiklärartjänsten
vid Uppsala universitet, vilket förslag emellertid icke av Kungl.
Maj :t beaktats. Av årets statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, s. 124,
framgår att kanslern för rikets universitet ansett den ifrågavarande tjänsten
böra placeras i 23 lönegraden, och statens lönenämnd har i sitt yttrande
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
3
över motionerna intagit i sak enahanda ståndpunkt. Under hänvisning till
vad sålunda förekommit finner sig utskottet — under framhållande tillika
av att motionärernas förslag innebär att tjänsten i fråga skulle placeras
en lönegrad högre än gymnastiklärartjänst vid folkskoleseminarium, d. v. s.
vid lärarutbildningsanstalt — icke kunna tillstyrka ifrågavarande motionsyrkande.
Utskottet hemställer därför,
att motionerna 1:50 och 11:53 icke må av riksdagen bifallas.
2:o) Motioner angående omreglering av tjänsten som idrottslärare vid
Uppsala universitet. I de likalydande motionerna 1: 51 och II: 54, väckta den
förra av herr Osvald m. fl. och den senare av herr Munktell m. fl., har hemställts,
att en tjänst som idrottslärare i Ce 26 inrättas vid Uppsala universitet.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 54 följande.
Sedan den 1 januari 1937 finnes vid Uppsala universitet en befattning
som idrottslärare. När tjänsten inrättades, hade en viss erfarenhet om behovet
av tjänsten och om dess allmänna karaktär vunnits under de två år,
som Uppsala studenters idrottsförening med stöd av olika akademiska och
idrottsliga organisationer haft en person anställd, som lett och ansvarat för
de studerandes vid universitetet fysiska fostran i idrottens form.
Tjänsten hade redan från början karaktären av heltidstjänst. Arbetsuppgifterna
framgå av den instruktion, som tillkom vid tjänstens inrättande
och som fortfarande gäller. Idrottslärarens uppgift är att verka för
en sund fysisk fostran av de studerande vid Uppsala universitet. Sålunda
åligger det honom bl. a. att leda ett flertal kurser i olika idrottsgrenar,
omfattande såväl teoretiskt kunskapsmeddelande som praktiska tillämpningsövningar.
Tyngdpunkten är lagd på utbildningen av de studerande,
som i sin blivande gärning komma att verka som lärare och ledare för ungdom.
Idrottsläraren skall därjämte — och detta är den icke minst viktiga
arbetsuppgiften — intimt samarbeta med frivilliga idrottsorganisationer inom
studentkåren och stödja dem i deras verksamhet.
Idrottsläraren förordnas av kanslern för rikets universitet för en tid av
högst tre år i sänder. Tjänsten har karaktär av arvodestjänst. Det årliga
arvodet är för närvarande 13 800 kronor.
När tjänsten inrättades för 18 år sedan, var det, med tanke på den förhållandevis
korta erfarenhet, som fanns av dylik verksamhet, helt naturligt,
att densamma gavs en mindre fast karaktär. Under de år som gått
ha emellertid sådana erfarenheter vunnits, att det står klart för alla initierade,
att idrottsläraren fyller en mycket betydelsefull uppgift. Särskilt
värdefull har den del av verksamheten, som avser utbildningen av blivande
lärare och lärarinnor, visat sig vara. Samma goda erfarenheter ha vunnits
vid universiteten i Lund och i Göteborg och vid högskolorna i Stockholm,
vid vilka läroanstalter idrottslärare under likartade betingelser varit verksamma
sedan år 1941, 1948 och 1948 respektive. Det är således uppenbart,
att här är fråga om en befattning, som kommer att bli bestående. En omprövning
av tjänsteställningen bör därför snarast göras. För tjänstinnehavaren
innebär den nuvarande osäkra anställningsformen avsevärda olägenheter.
Som arvodist har han ingen pensionsrätt och ej heller de övriga
förmåner, som tillkomma befattningshavare, på vilka statens allmänna avlöningsreglemente
är tillämpligt. Såväl ur allmän billighetssynpunkt som med
4
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
hänsyn till önskvärdheten av att till tjänsten erhålla och i densamma kunna
behålla kvalificerade och lämpliga personer synes det väl motiverat att tjänsten
erhåller en fastare karaktär. Ett stöd för denna uppfattning får man
jämväl i kungörelsen av den 30 juni 1948 med tilläggsbestämmelser till statens
allmänna avlöningsreglemente, där under § 3, anvisningar, mom. 3,
myndigheterna erinras om att ”arvodesbeställning bör i möjligaste mån undvikas
och avvecklas för heltidsanställd person”.
Fullgoda skäl synas föreligga för inrättandet av en Ca-tjänst. Den tänkbara
invändningen, att en tjänstinnehavare vid en ålder, som ligger avsevärt
under den vanliga pensionsåldern, av åldersskäl kan vara mindre väl
skickad för de speciella arbetsuppgifter, som höra samman med befattningen.
blir näppeligen hållbar, om man beaktar att minskad fysisk spänst
och personlig färdighet väl uppväges av den ökade erfarenhet, som vinnes
genom åren. En Ce-tjänst i lämplig lönegradsplacering skulle dock undanröja
de största olägenheterna med nuvarande, i längden ohållbara, anordning.
En lönesättning i 26 lönegraden, eller en lönegrad högre än vad gymnastiklärartjänsterna
vid folkskoleseminarierna äro placerade i, ter sig
välmotiverad med tanke på att det här är fråga om en högskoletjänst.
Nuvarande innehavare av tjänsten är idrottsläraren Bertil Åström, som
innehaft förordnande på densamma sedan den 1 januari 1954. Nu gällande
förordnande utgår den 31 december 1955. Åström, som är född år 1909, är
gift och har två barn, har nedlagt ett synnerligen förtjänstfullt arbete under
de år han uppehållit befattningen. Det borde vara en hederssak för det allmänna
att denne skicklige idrottspedagog finge sina anställningsförhållanden
ordnade på ett sätt. som bereder honom och hans familj det mått av
trygghet, som snart sagt alla statstjänstemän åtnjuta.
Idrottslärartjänstens reglering efter ovan anförda linjer och med i stort
sett samma motivering har varit föremål för petitum från universitetets
sida åren 1953 och 1954. 1954 års framställning har varmt tillstyrkts av
kanslern, men trots detta icke föranlett någon Kungl. Maj :ts proposition.
Likaledes har inspektor för undervisningen i gymnastik och idrott vid
landets universitet och högskolor i framställningar direkt till Kungl. Maj :t
åren 1950, 1951, 1952, 1953 och 1954 hemställt om en reglering av idrottslärartjänsterna
vid samtliga universitet och högskolor, likaledes utan resultat.
över förevarande motioner har, efter därom gjord framställning, statens
lönenämnd avgivit utlåtande och därvid förklarat sig intet ha att erinra mot
att ifrågavarande arvodesbefattning göres till en extra ordinarie tjänst men
icke kunnat tillstyrka att tjänsten placeras i högre lönegrad än den 23:e.
Utskottet. Ifrågavarande motionsyrkande innefattar dels krav på den nuvarande
arvodestjänstens förändring till extra ordinarie tjänst, dels frågan
om lönegradsplaceringen. Vad först angår frågan om tjänstens förändring
till extra ordinarie — varmed bl. a. följer pensionsrätt — får utskottet framhålla
att det i första hand bör ankomma på Kungl. Maj :t att taga ställning
härtill. Utskottet — som vill erinra om att en idrottslärartjänst med samma
arvode som den nu ifrågavarande, 13 800 kronor, finnes inrättad jämväl för
de i Stockholm befintliga högskolorna — anser sig därför inte böra tillstyrka
motionsyrkandet i denna del. Utskottet utgår emellertid ifrån att Kungl.
Maj :t vid prövningen av nämnda spörsmål beaktar de i motionerna anförda
synpunkterna, vid sidan av övriga på frågan inverkande omständigheter.
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 11)55
5
Beträffande tjänstens lönegradsplacering, om den förändras till extra ordinarie
tjänst, får utskottet i detta sammanhang endast anföra, att utskottet
inte kan tillstyrka den i motionerna föreslagna placeringen i 26 lönegraden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionerna 1:51 och 11:54 icke må av riksdagen bifallas.
3:o) Motioner om förbättrade löne- och anställningsvillkor för de ordinarie
lärarna i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd vid högre allmänna läroverket
för flickor i Hälsingborg. I de likalydande motionerna I: 52 och II: 57, väckta
den förra av herr Arrhén och den senare av fröken Karlsson, har hemställts,
att riksdagen måtte besluta att tillerkänna de ordinarie lärarna i hushållsgöromål
och kvinnlig slöjd vid högre allmänna läroverket för flickor i Hälsingborg
samma löne- och anställningsvillkor, som gäller för motsvarande
tjänster vid praktisk realskola.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 57 följande.
Vid högre allmänna läroverket för flickor i Hälsingborg finnes inrättad
inbyggd huslig linje med samma kunskapsfordringar som vid praktiska realskolor.
Ämnena hushållsgöromål och sömnad är alltså examensämnen å
den inbyggda husliga linjen. Sådan huslig linje finnes endast vid nämnda
läroverk.
I praktisk realskola undervisas i ämnena hushållsgöromål och sömnad
totalt respektive 19 och 15 veckotimmar under de år som undervisningen
pågår. I klasserna 34 och 44 på den inbyggda husliga linjen vid högre allmänna
läroverket för flickor i Hälsingborg undervisas i ämnet hushållsgöromål
16 veckotimmar (varav 3 veckotimmar i hemkunskap) och i ämnet
sömnad 8 veckotimmar.
Beträffande undervisningen i ämnet hushållsgöromål och ämnet hemkunskap
må anföras att undervisningen i dessa ämnen på den inbyggda husliga
linjen disponerar 16 veckotimmar mot 19 veckotimmar i praktisk realskola.
Vidare bör beaktas att undervisningen vid läroverket meddelas i klass 34
och 44 och vid praktisk realskola i klass 2, 3 och 4. Fordringarna i praktisk
realexamen är desamma på denna inbyggda husliga linje som i praktisk
realskola, varför arbetet måste bedrivas forcerat med hänsyn till den kortare
tiden.
Då tjänstgöringen på den inbyggda husliga linjen i ämnet hushållsgöromål
och ämnet hemkunskap vid läroverket utgör mer än hälften av full
tjänstgöring förefaller det orimligt, att lönen skall vara densamma som
lönen för tjänstgöring enbart i vanlig realskola. Vid detta läroverk utgår
lönen f. n. efter Ca 18, men den kommer vid bifall till departementschefens
förslag under åttonde huvudtiteln punkt 179 att höjas en lönegrad. I praktisk
realskola utgår däremot lönen för motsvarande tjänst efter Ca 22.
Undervisningen i ämnet kvinnlig slöjd i de två lägsta klasserna vid läroverket
ansluter sig till läroverkens timplaner. Det ligger emellertid i sakens
natur, att undervisningen även i de två lägsta klasserna måste bliva ytterligt
forcerad med hänsyn till de elever, som önskar övergå å den inbyggda
husliga linjen. Emedan eleverna å denna linje skall ha samma kunskaper
som erfordras för examen vid praktisk realskola och tiden för examens
6
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
avläggande i båda fallen uppgår till fyra år, måste undervisningen för alla
eleverna i klass l4 och 24 meddela dem tillräckliga grunder för arbetet i
sömnad på den husliga linjen — ingen vet ju vilka av eleverna som kommer
att gå på den husliga linjen. Skillnaden mellan undervisningen i sömnad
i detta läroverks klass l4 och 24 och undervisningen på motsvarande stadium
i praktisk realskola är sålunda minimal.
Vid denna jämförelse bör också betänkas att man vid undervisningen i
klass l4 och 24 i läroverket disponerar sammanlagt 4 veckotimmar, medan
motsvarande stadier i praktisk realskola har 7 veckotimmar.
Det torde sålunda vara tvivelaktigt, om undervisningen i sömnad på realskolans
lågstadium vid detta läroverk kan anses mindre krävande än motsvarande
tjänstgöring i praktisk realskola. Lönegraden är emellertid f. n.
Ca 16 i läroverk men kommer vid bifall till departementschefens förslag
under åttonde huvudtiteln punkt 179 att höjas 2 lönegrader. I praktisk
realskola avlönas däremot motsvarande tjänst efter Ca 22.
Med hänsyn till vad som ovan framhållits bör enligt min mening de lärare,
som undervisa å den inbyggda husliga linjen vid högre allmänna läroverket
för flickor i Hälsingborg, ordinarie lärarinnan i hushållsgöromål
Karin Sjögren och ordinarie lärarinnan i kvinnlig slöjd Britta Lewerén, tillerkännas
samma löne- och anställningsvillkor, som gäller för motsvarande
lärare vid praktisk realskola.
Över förevarande motioner har, efter därom gjord framställning, skolöverstyrelsen
avgivit utlåtande och härvid anfört följande.
Frågan om förbättrade löne- och anställningsvillkor för ifrågavarande
lärare har nyligen varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Svenska facklärarförbundet
anhöll sålunda hos Kungl. Maj :t, att lärare i hushållsgöromål
och sömnad å den inbyggda husliga linjen vid ovannämnda läroverk måtte
tillerkännas samma löne- och anställningsvillkor som motsvarande lärare vid
praktiska kommunala realskolor. I utlåtande den 5 juli 1954 avstyrkte överstyrelsen
den gjorda ansökningen. Genom beslut den 30 december 1954 fann
Kungl. Maj:t ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Under åberopande av vad överstyrelsen i ovannämnda utlåtande anfört
får överstyrelsen avstyrka bifall till det i förevarande motioner framställda
yrkandet.
Det i förestående utlåtande omförmälda tidigare utlåtandet från skolöverstyrelsen
är av följande lydelse:
Svenska facklärarförbundet åberopar i sin skrivelse förhållandena vid
de praktiska kommunala realskolorna. Vid dessa skolor förekommer ett antal
ordinarie ämneslärartjänster i lönegrad Ca 22. Såsom underlag för inrättande
av dessa tjänster medräknas endast lärartiinmar i de praktiska
läroämnena och icke i motsvarande övningsämnen. Däremot förekommer
det av schematekniska skäl att en ordinarie ämneslärare i praktiskt läroämne
kan få eu del av sin undervisning i motsvarande övningsämne mot
att någon övningslärare undervisar i det praktiska läroämnet, t. ex. om man
vill låta två skolköksgrupper i samma klassavdelning ha lektion samtidigt
och inte har mera än en lärare i det praktiska läroämnet, respektive övningsämnet.
Timantalet i de praktiska läroämnena räcker vid högre allmänna läroverket
för flickor i Hälsingborg icke till hela tjänster. Elevantalet (10 i
klass 44 och 7 i klass 34) räcker ej för delning i grupper, varför endast 16
timmar i hemkunskap och hushållsgöromål och 8 i sömnad finnes tillgäng
-
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
7
liga. Enligt ovan nämnd praxis för de praktiska realskolorna saknas således
ett tillfredsställande underlag för de föreslagna tjänsterna.
På grund av vad ovan anförts får överstyrelsen således avstyrka bifall till
den av Svenska facklärarförbundet gjorda framställningen.
Utskottet. Av skolöverstyrelsens yttrande över de föreliggande motionerna
framgår, att den däri väckta frågan nyligen varit föremål för Kungl. Maj :ts
prövning på grund av en framställning från Svenska facklärarförbundet,
vilken framställning Kungl. Maj :t genom beslut den 30 december 1954 funnit
icke föranleda någon åtgärd. Skälet till denna ståndpunkt är enligt vad
som framgår av handlingarna, att timantalet i de praktiska läroämnena vid
den husliga linjen vid flickläroverket i Hälsingborg icke är tillräckligt för
inrättande av hela tjänster i dylika läroämnen och att således organisatoriskt
underlag f. n. saknas för en åtgärd i enlighet med motionsyrkandet.
Under hänvisning härtill samt till vad skolöverstyrelsen anfört kan utskottet
inte tillstyrka nämnda yrkande. Utskottet hemställer därför,
att motionerna I: 52 och II: 57 icke må av riksdagen bifallas.
4:o) Motion angående ändrad t.jänstebenämning och lönegrad för materialförvaltaren
i lantbruksstyrelsen. I motionen II: 232 hemställer herrar Agerberg
och Nihlfors, att riksdagen måtte besluta, att tjänstebenämningen för
materialförvaltaren i lantbruksstyrelsen ersättes med assistent å lantbruksstyrelsens
kanslibyrå och att tjänsten placeras i 17 lönegraden och nuvarande
tjänstinnehavaren utan ansökningsförfarande erhåller densamma.
Till stöd för förslaget i fråga anför motionärerna följande.
I statsverkspropositionen till 1955 års riksdag IX ht återfinnes lantbruksstyrelsens
anslagsäskande för budgetåret 1955/56.
Lantbruksstyrelsen har häri ånyo föreslagit uppflyttning av materialförvaltartjänsten
hos styrelsen från lönegrad Ca 14 till Ca 17.
Styrelsen har anfört, att med tjänsten förenade arbetsuppgifter väsentligt
förändrats sedan den år 1948 lönegradsplacerades och understryker
angelägenheten av att denna enligt styrelsens mening välmotiverade uppflyttning
kommer till stånd.
Lantbruksstyrelsen har uppräknat arbetsuppgifter som åvilar materialförvaltaren
i lantbruksstyrelsen, av vilka här må nämnas följande. Han
skall företa föreskriven inventarieförteckning, förteckna och ordna biblioteks-
och arkivsamlingarna samt förestå utlåningen därifrån, verkställa
upphandling av inventarier och kontorsmateriel samt trycksaker för lantbruksstyrelsen
och i viss utsträckning även för lantbruksnämnderna, granska
och attestera räkningar avseende inventarier, materiel, litteratur, blanketter
och dylikt, förestå distributionen av lantbruksstyrelsens publikationer
och blanketter, anskaffa och distribuera trycksaker för samtliga byråer
inom styrelsen.
Lantbruksstyrelsen har upplysningsvis meddelat, att arkivsamlingarna
omfattar 1 800 löpmeter, bibliotekssamlingen 400 löpmeter och blankettyperna
ca 400 st.
8
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
Lantbruksstyrelsen anför vidare: »Med hänsyn till arbetsuppgifternas
beskaffenhet torde förvaltarens ansvar kunna sägas vara minst lika stort
som det vilket åvilar tjänstemän i 17 lönegraden inom styrelsen.»
Lantbruksstyrelsen har tydligt motiverat sin framställning två år i följd,
medan skälen för avslag inte motiverats.
Ovannämnda arbetsuppgifter sorterar under kanslibyrån och i huvudsak
under kanslibyråchefens överinseende, varför en förändring av tjänstebenämningen
från materialförvaltare till assistent å kanslibyrån kan anses
motiverad med hänsyn till att biblioteks- och arkivarbetet samt upphandlingen
utgör den större gruppen av de åvilande arbetsuppgifterna.
Över förevarande motion har, efter därom gjord framställning, statens
lönenämnd avgivit utlåtande och därvid anfört följande.
Kungl. Maj :t har genom remiss den 15 december 1954 anbefallt lönenämnden
att avgiva utlåtande över en framställning från civilförvaltningens
personalförbund angående lönegradsplacering av tjänsten som materialförvaltare
hos pensionsstyrelsen. Nämnden har däröver tidigare denna
dag avgivit utlåtande.
Under hänvisning till nämnda utlåtande får lönenämnden anföra att
nämnden icke funnit skäl till uppflyttning i lönegrad av tjänsten som materialförvaltare
hos lantbruksstyrelsen.
Det i förestående utlåtande omförmälda utlåtandet av lönenämnden har
följande lydelse:
Civilförvaltningens personalförbund har i den remitterade framställningen
— vilken i första hand åsyftar en undersökning av materialförvaltartjänsten
hos pensionsstyrelsen — jämfört denna tjänst med motsvarande
befattning vid riksförsäkringsanstalten. Sistnämnda befattning är placerad
i 17:e lönegraden, medan materialförvaltartjänsten hos pensionsstyrelsen i
likhet med materialförvaltartjänster i allmänhet är placerad i 14 :e lönegraden.
Statens lönenämnd har för ärendets beredning inhämtat närmare upplysningar
rörande arbetsuppgifter m. in. för ifrågavarande befattningshavare
hos pensionsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten. En delegation av nämnden
har vidare, för att närmare taga del av förekommande arbetsuppgifter,
besökt såväl nu nämnda ämbetsverk som ytterligare några myndigheter med
särskilda materialförvaltartjänster, nämligen lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket
och Svea hovrätt.
Enligt vad härvid framkommit och såvitt lönenämnden kan bedöma intaga
materialförvaltartjänsterna vid riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen
i stort sett en organisatoriskt mera framskjuten ställning än de av
nämnden i övrigt studerade tjänsterna. Enligt lönenämndens mening föreligger
emellertid beträffande de båda förstnämnda tjänsterna inbördes en
skillnad. Salunda torde materialförvaltartjänsten vid riksförsäkringsanstalten
med avseende på ansvar och befogenheter få anses något mera kvalificerad
än motsvarande tjänst hos pensionsstyrelsen. Då likväl å andra
sidan sistnämnda tjänst enligt lönenämndens mening mera överensstämmer
med tjänsten hos riksförsäkringsanstalten än med övriga materialförvaltartjänster
i 14:e lönegraden, vill lönenämnden icke motsätta sig att
tjänsten placeras i 17 :e lönegraden.
Utskottet. Av statens lönenämnds över motionen avgivna yttrande framgår,
att lönenämnden på given anledning företagit en särskild undersök
-
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
9
ning av arbetsuppgifterna på mäterialförvaltartjänsterna i Svea hovrätt,
riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, riksräkenskapsverket och lantbruksstyrelsen,
att lönenämnden därvid kommit till det resultatet att
tjänsterna såsom materialförvaltare i riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen
är mera kvalificerade än de övriga tjänsterna samt att lönenämnden
inte funnit skäl till uppflyttning i lönegrad av tjänsten som materialförvaltare
i lantbruksstyrelsen. Under hänvisning till vad sålunda förekommit
anser sig utskottet inte kunna tillstyrka det i förevarande motion
framställda yrkandet. Utskottet hemställer därför,
att motionen II: 232 icke må av riksdagen bifallas.
5:o) Motioner om förändring av en tjänst som förste expeditionsvakt vid
lantbrukshögskolan till biblioteksvaktmästare och materialförvaltare. I de
likalydande motionerna I: 184 och II: 213, väckta den förra av herr Osvald
och den senare av herr Lundberg, har hemställts, att riksdagen måtte besluta
förändra en tjänst som förste expeditionsvakt i lönegrad 11 vid lantbrukshögskolan
till biblioteksvaktmästare och materialförvaltare i lönegrad
14.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen 11:213 följande.
Vid lantbrukshögskolan finnes två tjänster som förste expeditionsvakt i
lönegrad Ca 11. Den ena av dessa tjänster är placerad på högskolans bibliotek.
I lärarkollegiets utredning av denna tjänst sägs den 13 oktober 1953
bl. a.: »I denna befattningshavares arbetsuppgifter ingår bl. a. uppställning
av ny litteratur och återuppställning av återlämnad litteratur samt bindning.
Samtliga dessa arbetsuppgifter äro av synnerligen kvalificerad natur,
och det bör framhållas, att uppställningen av ny litteratur vid andra bibliotek
i regel uppdrages åt utbildad bibliotekspersonal, vars arbete därefter
granskas av överordnade. Den arbetsbörda som åvilar bibliotekspersonalen
gör emellertid, att man måste förutsätta att här ifrågavarande befattningshavare
skall kunna utföra delta arbete. Befattningshavaren måste därför
äga stor förtrogenhet med samlingarna och dessutom vara synnerligen noggrann
och ansvarskännande. Det åligger befattningshavaren därjämte att
svara för högskolans och statens lantbruksförsöks centrala förråd och däröver
föra lagerbokföring samt att ombesörja upphandling av tvätt- och rengöringsmedel
in. in. Han ansvarar vidare för tvätt av samtliga institutioners
handdukar och övriga persedlar. Då de arbetsuppgifter som åvila denna
befattningshavare äro synnerligen ansvarsfulla och kvalificerade, synes det
väl motiverat, att han placeras i lönegrad 14. I samband därmed bör befattningens
benämning ändras till biblioteksvaktmästare och materialförvaltare.
» Dessutom handhar tjänstinnehavaren högskolans post, däribland
betydande värdepost, samt är förman för ett 30-tal städerskor.
Den nuvarande innehavaren av tjänsten har flerårig yrkesutbildning
inom facket och fyller högt ställda fordringar på kompetens. Han har varit
anställd i statstjänst sedan 1918, därav vid Ultuna från år 1926. Vid den
år 1952 genomförda tjänsteförteckningsrevisionen blev tjänsten inte uppflyttad
i lönegrad. I förevarande fall har sålunda någon reell prövning av
tjänstens lönegradsplacering på grundval av de arbetsuppgifter som sammanhänger
med tjänsten inte ägt rum, och lönegradsplaceringen har därför
10
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
blivit mycket otillfredsställande. En rättelse av dessa försummelser borde
gjorts förr, då det icke kan anses tillfredsställande, att en välförtjänt och
högt kvalificerad arbetskraft, som tillika varit i statstjänst i 37 år, skall
vara i en lönegradsplacering, som inte motsvarar den stora arbetsprestation
som utförs.
Över förevarande motioner har, efter därom gjord framställning, statens
lönenämnd avgivit utlåtande och därvid anfört följande.
Med motionerna åsyftas, att en tjänst för förste expeditionsvakt i lönegraden
Ca 11 vid lantbrukshögskolan skall förändras till tjänst för biblioteksvaktmästare
och materialförvaltare i 14 lönegraden. Ifrågavarande
tjänst i Ca 11 är placerad vid högskolans bibliotek. Den nuvarande innehavaren
utför även vissa göromål med avseende å högskolans förråd av glödlampor,
rengöringsmedel m. m. samt har tillsyn över slädningsarbetet vid
högskolan. För angivna arbetsuppgifter åtnjuter han emellertid särskild ersättning,
varför de icke böra påverka tjänstens lönegradsplacering. Lönenämnden
kan således icke tillstyrka en sådan förändring av ijänsten, som
föreslås i motionerna. Däremot synas vissa skäl kunna anföras för att
tjänsten — i likhet med vad som skett beträffande förste expeditionsvaktstjänsten
vid karolinska institutets bibliotek — med oförändrad benämning
uppflyttas till 12 lönegraden.
Utskottet. Det i motionerna gjorda yrkandet om förändring av en tjänst
som förste expeditionsvakt i 11 lönegraden vid lantbrukshögskolan till biblioteksvaktmästare
och materialförvaltare i 14 lönegraden överensstämmer
enligt vad utskottet inhämtat med ett av högskolans styrelse i annat sammanhang
framfört förslag, vilket emellertid ej vunnit beaktande. Med hänsyn
bl. a. till vad statens lönenämnd i sitt remissyttrande anfört finner sig
utskottet inte kunna tillstyrka det ifrågavarande yrkandet.
Lönenämnden har ansett vissa skäl kunna anföras för att den ifrågavarande
tjänsten med oförändrad benämning uppflyttas till 12 lönegraden.
Utskottet, som inhämtat närmare upplysningar angående de med tjänsten
förenade göromålen och de kvalifikationer som erfordras för dess skötande,
har för sin del funnit sig sakna tillräckliga hållpunkter för att föreslå, att
tjänsten — vars lönegradsplacering enligt vad utskottet inhämtat prövats
i samband med den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen — uppflyttas
till 12 lönegraden. Med hänsyn till vad i ärendet upplysts angående den nuvarande
tjänstinnehavarens särskilda kvalifikationer anser utskottet emellertid
skäl tala för att en löneställning enligt 12 lönegraden beredes honom
som personlig förmån. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att taga denna
fråga under övervägande och meddela det beslut som kan befinnas påkallat.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 184 och
11:213, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet
anfört.
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
11
6:o) Motion om utbyte av en tjänst soni förste museivakt vid statens sjöhistoriska
museum mot en rustmästartjänst. I motionen 11:311 hemställer
herr Lindberg, att riksdagen måtte besluta, att en tjänst som förste museivakt
i Ca 12 vid statens sjöhistoriska museum fr. o. m. budgetåret 1955/56
utbytes mot en tjänst som rustmästare i Ca 14.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres följande.
Vid statens sjöhistoriska museum finnes sedan 1935 anställd en förste
museivakt i Ca 12. Museivaktpersonalen i övrigt består av en förste museivakt
i Ca 10, två museivakter i Ce 10 och en museivakt (portvakt) i Cg 10.
Ifrågavarande förste museivakt i Ca 12 åligger att ansvara för ordningen
i magasinslokaler inom och utom museibyggnaden, att i förekommande
fall utföra monterings- och reparationsarbeten beträffande utställningsföremålen,
att inför museidirektören ansvara för vissa utställnings- och ombyggnadsarbeten
samt att därvid uppgöra beräkningar av materialåtgång
och kostnader, att fördela förekommande arbeten mellan vaktpersonalen
samt övervaka deras tjänstgöring, att ansvara för in- och uppackning samt
avsändning och mottagande av museiföremål, att dagligen företaga inspektionsronder
i museets samlingar samt att övervaka städningar inom museets
samtliga lokaler med undantag av pannrum, modellverkstad och konserveringsanstalt.
Till följd av en omfattande utveckling de senaste åren har museet utformats
till en modern, vetenskapligt arbetande institution. Museet har
närmast efter nationalmuseum den största besöksfrekvensen bland statliga
museer i Stockholm. Inom museet pågår alltjämt betydande omändringsoch
utvidgningsarbeten, vid vilka ifrågavarande befattningshavare till en
del tjänstgör som arbetsledare. På innehavaren av tjänsten måste dessutom
krav kunna ställas på hantverkskunnighet.
Av det anförda torde framgå, att förste museivakten fullgör åligganden,
som måste anses gå utöver vad som kan erfordras av en förste museivakt.
Erinras må, att vid närmast jämförliga museiinstitutioner, armémuseum
och livrustkammaren, finns sedan länge rustmästarbefattningar. Det synes
därför rättvist och billigt, att innehavaren av ifrågavarande tjänst i löneavseende
ställes i paritet med motsvarande befattningshavare vid sistnämnda
båda museer. Befattningen synes därför böra placeras i Ca 14 med
benämningen rustmästare. Med hänsyn till det speciella verksamhetsområde,
varom här är fråga, synes en dylik uppflyttning vara påkallad även av rekryteringsskäl.
över förevarande motion har, efter därom gjord framställning, statens
lönenämnd avgivit utlåtande och därvid anfört, att nämnden icke funnit
tillräckliga skäl tillstyrka bifall till motionen.
Utskottet vill erinra om att lönegradsplaceringen av tjänsten som förste
museivakt vid statens sjöhistoriska museum varit föremål för prövning i
samband med den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen, i det att tjänslen
uppflyttats från Ca It till Ca 12 (jfr prop. 1952:241). Den i motionen
framförda frågan om tjänstens förändring till rustmästartjänst i Ca 14 hai
varit föremål för prövning under budgetarbetet hösten 1954; härvid har,
enligt vad utskottet inhämtat, tillräckliga skäl ej ansetts föreligga för ifrå
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1955
gavarande förändring med utgångspunkt från arbetsuppgifterna. Med hänsyn
härtill och under hänvisning jämväl till vad statens lönenämnd anfört
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka motionen. Utskottet hemställer,
att motionen II: 311 icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 19 april 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Ohlon, Iwar Anderson,
Leander, fröken Andersson, herrar Pålsson, Hesselbom, Sundelin, Gustaf
Andersson, Einar Persson, Alfred Nilsson, Thun, Erik Svedberg, Nils Theodor
Larsson och Rikard Svensson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Bergström, Andersson
i Malmö, Lindholm, Eriksson i Sandby, Svensson i Ljungskile, Åkerström,
Hoppe, Staxäng, Johansson i Mysinge, Petterson i Degerfors, Widén,
Onsjö, Löfroth och fröken Ager.