8
Statsutskottets utlåtande nr 8i år 1955
Nr 84
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
vissa anslag för budgetåret 1955156 till epileptikervården
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under elfte huvudtiteln, punkten
50, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Bidrag till epileptikeranstalter för budgetåret 1955/56 beräkna ett förslagsanslag
av 1 180 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 94, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 25 februari
19a5, framlagt de förslag, vilka framgår av den följande redogörelsen.
l:o) Bidrag till epileptikeranstalter. Kungl. Maj.t har (s. 2—14) föreslagit
riksdagen att dels godkänna av departementschefen föreslagna ändrade
grunder för statsbidrag till epileptikeranstalter, dels medgiva, att
till svenska diakonsällskapet må — utan hinder av gällande bestämmelser
om statsbidrag till epileptikeranstalter — under budgetåret 1955/56
utgå extra statsbidrag med sammanlagt högst 70 000 kronor för en vid
epileptikeranstalten å Stora Sköndal anordnad klinisk undersökningsavdelning
för män, på villkor bl. a., att vid densamma mottages patienter
även från andra epileptikeranstalter enligt anvisning, som inspektören för
sinnesslövården må meddela, dels ock till Bidrag till epileptikeranstalter
lör budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 040 000 kronor.
Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 870 000 kronor.
Medicinalstyrelsen har hemställt om bl. a. höjning av nu utgående driftbidrag
till epileptikeranstalterna från 1 000 till 1 400 kronor per vårdad
och år.
1946 års sinnesslövårdsutredning har i sitt betänkande om sinnesslövården
(SOU 1949: 11) framlagt förslag bl. a. rörande organisationen av epileplikervården.
Utredningen har därvid utgått från att staten skulle övertaga
ansvaret för epileptikervården i dess helhet. Till detta förslag har ännu
icke tagits ställning annat än såtillvida, att Kungl. Maj :t genom beslut den
30 juni 1954 uppdragit åt medicinalstyrelsen bl. a. att i berörda del verkställa
en överarbetning av betänkandet. I samband härmed framhölls, att — med
Statsutskottets utlåtande nr 8b år t955
9
hänsyn till att ny organisation av sinnesslövården och nya statsbidragsgrunder
för denna vårdgren beslutats (jfr propositionerna nr 26 och 124 till 1954
års riksdag) — en översyn av statsbidragsbestämmelserna rörande epileptikervården
borde komma till stånd inom sådan tid, att förslag härutinnan
kunde underställas 1955 års riksdag. Vidare borde frågan om huvudmannaskapet
för epileptikervården omprövas, varvid en lämplig uppdelning av
ansvaret mellan staten och landstingen borde övervägas. En tänkbar sådan
uppdelning vore, att statens ansvar — i förhållande till utredningens förslag
— begränsades till att avse avdelningar för undervisning och yrkesutbildning
samt för sluten vård, eventuellt även anordnande och drift av kliniska
undersökningsavdelningar, medan landstingen svarade för vården i övrigt.
I detta sammanhang erinrar departementschefen vidare om att enligt
lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna, i vilken lag förenämnda omorganisation av sinnesslövården
reglerats, huvudmannaskapet för denna vårdgren ålagts landstingen och de
landstingsfria städerna. Denna lag har trätt i kraft den 1 januari 1955. Enligt
lagens 4 § a) har emellertid från huvudmannaskapet undantagits bl. a.
vården av psykiskt efterblivna, som är epileptiska, utan att dock dessa
efterblivna därför i och för sig faller utanför lagens tillämpningsområde.
Enligt tidigare lagstiftning på förevarande område — 1944 års lag om undervisning
och vård av bildbara sinnesslöa — var från lagens tillämpning
undantagen endast sinnesslö, som var intagen på sinnessjukhus eller staten
tillhörig anstalt för sinnesslöa, och något undantag från landstingens
huvudmannaskap fanns icke stadgat. Den centralanstalt, vid vilken en sinnesslö
epileptiker enligt sistnämnda lag var inskriven, har därför betalat
vårdavgifter för denne vid placering på enskild epileptikeranstalt. Nu
nämnda omständigheter har föranlett föreningen Margarethahemmet att
hos medicinalstyrelsen hemställa, att tidigare bestämmelser i detta hänseende
alltjämt måtte gälla tills vidare.
Departementschefen framhåller med anledning därav till en början, att
gränsen mellan det klientel, för vars omvårdnad landstingen enligt 1954
års lag har att svara, och det, som enligt 4 § samma lag är undantaget från
landstingens huvudmannaskap, givetvis i första hand bör bedömas ur vårdsynpunkt.
Det finns psykiskt efterblivna med så lätta eller så sällan återkommande
yttringar av epileptisk sjukdom, att de icke eller endast i
mindre omfattning behöver någon särskild vård för dessa sjukdomsyttringar.
Landstingens vårdnadsskyldighet enligt nämnda lag bör därför omfatta
även psykiskt efterblivna med epilepsi som en lätt eller ej alltför
framträdande komplikation. Först när den vård, som regelmässigt ägnas
de psykiskt efterblivna, måste i väsentlig mån ändra karaktär eller kompletteras
med åtgärder, riktade mot de epileptiska sjukdomsyttringarna,
bör den psykiskt efterblivne överflyttas till en särskild epileptikeranstalt.
Omhändertagande inom en speciell vårdorganisation för epileptikervården
10
Statsutskottets utlåtande nr 8£ år 1955
bör sålunda enligt departementschefen icke ske, förrän yttringarna av
epileptisk sjukdom är så framträdande, att vården i första hand kommer
alt karakteriseras av åtgärder, som ur medicinsk synpunkt är att hänföra
till epileptikervård. Medicinalstyrelsens epileptikerdelegation har vid
sin pågående utredning rörande behovet av vårdplatser inom en särskild
organisation för epileptikervården ansett sig böra utgå från nu angivna
riktlinjer. Av vad nu sagts följer emellertid icke i och för sig, vare sig att
staten skulle vara skyldig att ansvara för undervisning och vård av hela
det utpräglade epileptikerldientelet eller att landstingen icke skulle vara
skyldiga att svara härför. Kungl. Maj :t har också, såsom framgår av vad
ovan anförts, uppdragit åt medicinalstyrelsen att ompröva frågan om huvudmannaskapet
för denna vårdgren. Departementschefen erinrar vidare
om att de bildbara sinnesslöa epileptiker, som med stöd av 1944 års lag
före den 1 januari 1955 inskrivits vid centralanstalt, enligt tillämpningsföreskrifterna
till 1954 års lag skall anses vara inskrivna vid särskola eller
vårdanstalt, intill dess annorlunda i vederbörlig ordning beslutas. Med
hänsyn till det anförda och i avbidan på att frågan om huvudmannaskapet
för epileptikervården löses, anser sig departementschefen böra utgå från
att landstingen tills vidare under en övergångstid svarar för vårdavgifterna
för efterblivna på enskilda epileptikeranstalter, såväl för samtliga särskoleelever
som för vårdfallen under 21 års ålder, i varje fall för de patienter,
som antingen redan är inskrivna vid landstingsanstalt eller enligt eljest
förut angiven tolkning av 1954 års lag faller under landstingens vårdnadsansvar.
Det frainhålles, att antalet här åsyftade vårdfall endast torde röra
sig om sammanlagt ett 30-tal, varav en stor del redan synes omfattas av
landstingens vårdnadsansvar. Landstingens merkostnader för ändamålet
torde därför komma att bli mycket små, detta så mycket mer som landstingen
enligt bestämmelserna i fattigvårds- och barnavårdslagarna samt
lagen om lindring i de mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka,
sinnesslöa och fallandesjuka redan i flertalet fall har att i sista
hand bestrida avgifterna för sådan vård.
Vad därefter angår driftbidragen i allmänhet till epileptikeranstalterna
erinras om att dessa hittills utgått efter samma grunder som gällt för
motsvarande bidrag till sinnesslöanstalterna, ehuru med ett något högre
belopp. Då av medicinalstyrelsen framlagt förslag innebär en anpassning
av bidragets konstruktion efter de grunder, som fr. o. m. den 1 januari
1955 gäller för särskolor och vårdanstalter för psykiskt efterblivna, anser
sig departementschefen böra godtaga detsamma. Bidraget bör sålunda utgå
med ett visst belopp per godkänd skol- eller vårdplats på internat. I det
godkända platsantalet bör därvid även kunna inräknas en av huvudtillsynsmyndigheten
övergångsvis godkänd överbeläggning. Å andra sidan bör
emellertid, för den händelse beläggningen skulle avsevärt understiga det
godkända platsantalet eller om eljest särskilda skäl föranleder därtill.
Statsutskottets utlåtande nr 8''r år 1955
11
statsbidraget efter prövning av nämnda myndighet kunna minskas. Enligt
f. n. gällande bestämmelser utgår driftbidraget med 1 000 kronor per år.
Vissa skäl talar enligt departementschefen för en höjning av detta statsbidrag.
I avvaktan på ett ställningstagande till resultatet av medicinalstyrelsens
utredning om huvudmannaskapet för denna vårdgren och övriga
därmed sammanhängande spörsmål tillstyrkes därför, att bidraget höjes
till 1 200 kronor per vårdplats och år, d. v. s. vad som fr. o. m. innevarande
kalenderår gäller för anstalterna för psykiskt efterblivna. Då statsbidragen
utbetalas i efterskott, bör, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, de nya
bidragsgrunderna tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1955. Vid bifall härtill
kan det för detta ändamål erforderliga medelsbehovet uppskattas till omkring
894 000 kronor.
Bidraget för de i familjevård utackorderade föreslås, i anslutning till vad
som numera gäller för motsvarande bidrag för psykiskt efterblivna, utgå
med ett fast belopp för var och en i familjevård utackorderad och år. Bidraget,
som f. n. utgår med styrkta verkliga kostnaden, dock högst 150
kronor för var och en i medeltal under halvåret utackorderad, anses böra
bestämmas till 300 kronor för år.
Vid sidan av det ordinarie driftbidraget har till svenska diakonsällskapet
under en följd av budgetår utgått ett extra statsbidrag för en vid Berga
vårdhem å Stora Sköndal anordnad klinisk undersökningsavdelning för
fallandesjuka män. Såsom villkor för bidragets åtnjutande gäller bl. a.,
att vid avdelningen skall mottagas patienter även från andra epileptikeranstalter
enligt anvisningar, som inspektören för sinnesslövården må meddela.
Bidraget utgår under budgetåret 1954/55 med sammanlagt högst
83 000 kronor, varav 70 000 kronor avser bidrag för samma budgetår och
återstoden, 13 000 kronor, anvisats såsom tilläggsanslag för senare delen av
budgetåret 1953/54. Principerna för beräkning och utbetalning av detta
bidrag fr. o. in. budgetåret 1955/56 anses böra ändras. Bidraget bör sålunda
avse kalenderår, d. v. s. för nämnda budgetår kalenderaret 1955. Av
bidraget bör hälften utbetalas efter budgetårets ingång och återstoden
sedan räkenskaperna för kalenderåret färdigställts och vederbörligen reviderats.
Underskottet å kliniken för år 1955 har av medicinalstyrelsen uppskattats
till 92 791 kronor, vilket departementschefen anser sig kunna i
huvudsak godtaga. Då emellertid för budgetåret 1954/55 anvisats 70 000
kronor, bör från nämnda belopp avdragas på första kalenderhalvåret 1955
belöpande andel härav eller 35 000 kronor. Det extra statsbidraget skulle
i så fall uppgå till 57 791 kronor. Därutöver har diakonsällskapet begärt
ett tilläggsanslag för under år 1953 uppkommet underskott med 10 880
kronor. Då detta underskott i huvudsak synes vara hänförligt till merkostnader
i samband med uppförande av den nya kliniken, anser sig departementschefen
böra tillstyrka framställningen. Det extra statsbidraget
för budgetåret 1955/56 skulle i enlighet härmed uppgå till 68 671 kronor,
12
Statsutskottets utlåtande nr 84 år 1955
vilket belopp med hänsyn såväl till osäkerheten i beräkningarna som till
den begränsade höjning av driftbidraget per vårdplats, som förordats, föreslås
avrundat uppåt till 70 000 kronor.
Statsbidraget till lärarlöner slutligen bör utgå efter samma grunder, som
lr. o. in. den 1 juli 1954 gäller för särskolorna för psykiskt efterblivna. Bidraget
föreslås sålunda utgå med 95 procent av lönekostnaden i näst högsta
löneklassen av för medgivna, reglerade tjänster gällande lönegrader. Då
statsbidraget utgår i efterskott för redovisningsår, anses de nya bidragsgrunderna
böra tillämpas fr. o. in. redovisningsåret 1954/55. Kostnaderna
löi ändamålet uppskattas till 75 000 kronor, vilket innebär en ökning med
7 000 kronor.
I enlighet med det anförda kan det sammanlagda medelsbehovet för
budgetåret 1955/56 uppskattas till 1 039 000 kronor eller i runt tal 1 040 000
kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Bergh m. fl. (I: 414) och den andra inom andra kammaren av herr
Rimmerfors in. fl. (11:522), har föreslagits, att riksdagen måtte besluta
att det föreslagna statsbidraget till epileptikervården fr. o. in. den 1 januari
1955 skall utgå med 1 400 kronor per år och vårdplats.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen I: 414.
Utskottet. I avbidan på ett ställningstagande till resultatet av pågående
utredning rörande frågan om huvudmannaskapet för epileptikervården och
därmed sammanhängande spörsmål har departementschefen föreslagit vissa
provisoriska ändringar av bestämmelserna om statsbidrag till denna vårdgren.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot de allmänna
principer, som lagts till grund för Kungl. Maj :ts förslag härutinnan. Dessa
principer är, som departementschefen framhållit, desamma som numera
gäller för särskolor och vårdanstalter för psykiskt efterblivna.
Däiemot har utskottet inte kunnat undgå att ställa sig betänksamt, då
departementschefen utgått från att landstingen under övergångstiden intill
dess frågan om huvudmannaskapet för epileptikervården hinner lösas kommer
att svara för vårdavgifterna för efterblivna på enskilda epileptikeranstalter.
I likhet med svenska landstingsförbundet hade utskottet funnit
det naturligast att staten i den uppkomna situationen, vilken är en följd
av att den nya lagstiftningen om psykiskt efterblivna inte kunnat göras
tillämplig på epileptikerna, påtagit sig de kostnader som under övergångstiden
kan uppstå för vården av epileptikerklientelet. Med hänsyn till att
departementschefens uttalande begränsats till att avse samtliga särskoleelever
samt vissa vårdfall under 21 års ålder har utskottet, som bringar
i erinran bestämmelserna i ämnet i fattigvårds- och barnavårdslagarna
Statsutskottets utlåtande nr år 1955
13
samt den särskilda lagen om kostnadslindring för vård av bl. a. 1''allandesjuka,
likväl stannat för att inte heller vilja motsätta sig Kungl. Maj:ts
förslag i denna del. Härvid har utskottet dock utgått från att principförslag
rörande huvudmannaskapet för epileptikervården underställs 1956
års riksdag och att övergångstiden alltså begränsas till att avse nästa
budgetår.
Vad härefter angår storleken av driftbidragen i allmänhet har dessa
bidrag, såsom framgår av vad departementschefen anfört, hittills utgått
med ett 100 kronor högre belopp för år till epileptikeranstalterna än till
sinnesslöanstalterna. I motionerna 1:414 och 11:522 har framhållits att
medicinalstyrelsen med utgångspunkt från oförändrad relation mellan de
båda bidragsformerna och tillämpning av en avrundning föreslagit ett
statsbidrag till epileptikervården av 1 400 kronor. Under hänvisning bl. a.
härtill och till att svenska landstingsförbundets styrelse tillstyrkt denna
uppräkning som fullt motiverad har i motionerna yrkats, att riksdagen
måtte besluta att statsbidraget skall utgå med 1 400 kronor i st. f. av
departementschefen föreslagna 1 200 kronor per år och vårdplats.
Utskottet anser liksom motionärerna, att skäl talar för en uppräkning
utöver den, som departementschefen föreslagit. Emellertid har utskottet
ovan förutsatt att principförslag rörande huvudmannaskapet för epileptikervården
skall underställas nästa års riksdag. Med hänsyn till att frågan
sålunda avser allenast en övergångstid av ett år och till den återhållsamhet,
som här liksom annorstädes måste iakttagas, förordar utskottet att
uppräkningen begränsas så att bidraget bestämmes till 1 300 kronor per
år och vårdplats. Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, bör
anslaget uppräknas med 74 500 kronor till i runt tal 1 114 000 kronor.
Vad i förevarande sammanhang i övrigt anförts har inte givit utskottet
anledning till annat uttalande än att utskottet understryker att tilläggsanslag
för driftkostnader —• utöver de belopp som av statsmakterna en
gång anvisats — i princip inte bör ifrågakomma.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
samt motionerna I: 414 och II: 522
a) godkänna de grunder för statsbidrag till epileptikeranstalter,
som föreslagits av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 25 februari
1955 samt av utskottet;
b) medgiva, att till svenska diakonsällskapet må —
utan hinder av gällande bestämmelser om statsbidrag till
epileptikeranstalter —- under budgetåret 1955/56 utgå extra
statsbidrag med sammanlagt högst 70 000 kronor för en
vid epileptikeranstalten å Stora Sköndal anordnad klinisk
undersöksavdelning för män, på villkor bl. a., att vid den
-
14 Statsutskottets utlåtande nr 8b år 1955
samma mottages patienter även från andra epileptikeranstalter
enligt anvisningar, som inspektören för sinnesslövården
må meddela;
c) till Bidrag till epileptikeranstalter för budgetåret
1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
. av 1 114 000 kronor.
2:o) Lån till föreningen Röingegården u. p. a. Kungl. Maj:t har (s. 14—
17) föreslagit riksdagen att till Ytterligare lån till föreningen Röingegården
u. p. a. för vissa byggnadsarbeten m. m. för budgetåret 1955/56
under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 110 000
kronor.
Genom beslut vid 1953 och 1954 års riksdagar beviljades föreningen
Röingegården två ränte- och amorteringsfria lån om sammanlagt 184 000
kronor för vissa byggnadsarbeten m. in. vid föreningens epileptikerhem.
Dessa arbeten är nu i huvudsak slutförda. Av sistnämnda lån var ett belopp
om 5 000 kronor avsett att täcka kostnaderna för utredning rörande vissa
ytterligare byggnadsarbeten, nämligen anordnande av panncentral och
tvättinrättning samt ombyggnad av övervåningen i huvudbyggnaden. Sedan
denna utredning numera slutförts, har föreningen anhållit om ett ytterligare
lån å 111 687 kronor för bestridande av kostnaderna för nyss angivna omoch
nybyggnadsarbeten. Enligt av medicinalstyrelsen genom dess byggnadsinspektör
företagen utredning synes även dessa nu återstående arbeten
vara nödvändiga för att bereda de intagna en tillfredsställande vård. Enligt
vad departementschefen under hand inhämtat, är framförallt panncentralen
i sådant skick, att en nybyggnad är ofrånkomlig, men även tvättinrättningen
och huvudbyggnadens övervåning är i trängande behov av
upprustning. Med hänsyn härtill anses angeläget att också de nu föreslagna
arbetena kommer till stånd. Enär det icke synes möjligt för föreningen
att på annat sätt anskaffa medel för ändamålet, tillstyrker departementschefen,
att föreningen erhåller ytterligare ekonomiskt stöd i
form av ett ränte- och amorteringsfritt statslån. Lånet anses böra bestämmas
till 110 000 kronor. Liksom för tidigare beviljade låneunderstöd
anses såsom villkor för nu ifrågavarande lån böra bestämmas, att föreningen
ställer säkerhet, som av Kungl. Maj :t godkännes, samt att lånet
skall återbetalas, om verksamheten nedlägges eller icke upprälthålles på
ett tillfredsställande sätt. Därjämte anses böra föreskrivas, dels att erforderliga
ritningar in. m. beträffande byggnadsarbetena skall granskas av
medicinalstyrelsen, innan arbetena igångsättes, dels att föreningen icke
må utan Kungl. Maj :ts eller — efter Kungl. Maj :ts bemyndigande —
medicinalstyrelsens medgivande företaga andra byggnadsåtgärder än sådana,
som är att hänföra till nödigt underhåll. Det förutsättes slutligen,
Statsutskottets utlåtande nr 84 år 1955 15
att av byggnadsstyrelsen i dess yttrande gjorda påpekanden vederbörligen
beaktas.
Medel för lånet föreslås skola anvisas under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd.
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungi. Maj:ts förslag
och hemställer därför,
att riksdagen må till Ytterligare lån till föreningen
Röingegården u. p. a. för vissa byggnadsarbeten m. m. för
budgetåret 1955/56 under fonden för låneunderstöd anvisa
ett investeringsanslag av 110 000 kronor.
Stockholm den 19 april 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 83.