Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
1
Nr 82
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag jör budgetåret 1955/56 till bidrag till vissa
privatläroverk jämte i ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten
191, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret
1955/56 beräkna ett förslagsanslag av 7 670 000 kronor till Privatläroverk:
Bidrag till vissa privatläroverk.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 83, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 18
februari 1955, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
förordad ändring av maximeringen av det statsbidrag, som må utgå ur
anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk, dels ock till Privatläroverk:
Bidrag till vissa privatläroverk för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 7 970 000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande
redovisade motioner.
Inledning
Genom beslut den 9 oktober 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt /. d. undervisningsrådet
David Andersson att verkställa utredning angående de ekonomiska
förhållandena för de privatläroverk, å vilka stadgan för de statsunderstödda
privatläroverken äger tillämpning, och framlägga det förslag
till ändrade statsbidragsgrunder och statsbidragsbestämmelser, som kunde
föranledas av utredningens resultat eller eljest. Till fullföljande av sitt
uppdrag framlade utredningsmannen till en början i en den 8 december
1953 dagtecknad promemoria resultatet av en då verkställd mera begränsad
utredning, som utmynnade i förslag om en tillfällig ökning av engångsnatur
av statens bidrag till privatläroverken. Ökningen var främst avsedd
att bereda medel till täckande av de under redovisningsåren 1951/54 uppkomna
förlusterna vid vissa skolor. Utredningsmannens förslag föranledde
Kungl. Maj:t att i 1954 års statsverksproposition föreslå riksdagen att medgiva,
att Kungl. Maj:t finge utan hinder av gällande statsbidragsgrunder
och statsbidragsbestämmelser tilldela vissa privatläroverk extra statsbidrag
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 82
2
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
i överensstämmelse med vad i propositionen förordats, dock med ett högsta
sammanlagt belopp av 300 000 kronor. Det begärda medgivandet lämnades
av riksdagen och med stöd därav tilldelade Kungl. Maj:t genom beslut
den 30 juni 1954 vissa privatläroverk extra statsbidrag med ett sammanlagt
belopp av 300 000 kronor.
Sedermera har utredningsmannen den 5 augusti 1954 framlagt Utredning
och förslag angående de statsunderstödda ''privatläroverkens ekonomi (stencilerad).
Över denna utredning har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen,
efter hörande av samtliga ifrågakommande privatläroverks styrelser, ävensom
av statskontoret och riksräkenskapsverket samt stads- respektive kommunalfullmäktige
å samtliga de orter, där ifrågavarande privatläroverk är
belägna.
Utredningen utmynnar i förslag dels om en normalisering av terminsavgifterna
vid privatläroverken, varigenom åtminstone vissa av läroverken
beräknas få ökade inkomster, dels om en ökning av kommunernas
ekonomiska bidrag till skolorna. Därjämte föreslås vissa ändringar i statsbidragssystemet.
Utredningsmannen beräknar, att ett genomförande av
hans förslag beträffande terminsavgifter och kommunbidrag kommer att
tillföra privatläroverken de för deras fortsatta verksamhet erforderliga
ökade inkomsterna utan någon ökning av det maximistatsbidrag, som må
utgå enligt för närvarande gällande bestämmelser.
Av utredningen berörda skolor m. m.
Utredningen avser de privatläroverk, på vilka stadgan för de statsunderstödda
privatläroverken äger tillämpning. Denna grupp läroverk omfattade
redovisningsåret 1953/54 de 21 skolor, som anges i följande sammanställning,
av vilken jämväl framgår skolornas äganderättsförhållanden och elevantal.
Från och med innevarande budgetår har under stadgan för de statsunderstödda
privatläroverken inordnats även Franska skolan i Stockholm,
dock endast i vad avser dess elementaravdelning och sålunda icke dess
lekskola och förberedande skola. Utredningsmannen lämnar icke några
detaljerade uppgifter om Franska skolan men förutsätter, att i den mån
i utredningen föreslagna åtgärder genomföres denna skola därvid jämställes
med övriga berörda privatläroverk. I
I fråga om elevernas fördelning på olika skolstadier anför utredningsmannen,
att av de 8 164 elever, som åtnjöt undervisning i de angivna privatläroverken
under läsåret 1953/54, 3 466 var elever i realskola, 1 416 i högre
flickskola och 3 282 i gymnasium. Han redovisar vidare, att 5 546 elever
hade sin hemort i vederbörande skolkommun, medan 2 618 kom från andra
kommuner.
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955 3
Skolornas namn, äganderättsförhållanden och lärjungeantal
Skolans namn |
Skolan äges av |
Lärjungeantal j |
Högre enskilda läroverk |
||
Beskowska skolan, Stockholm .......................... |
Aktiebolag |
517 |
Palmgrenska samskolan, Stockholm ... .................. |
» |
406 |
Stockholms samgymnasium ............................ |
508 |
|
Whitlockska samskolan, Stockholm .................... |
Stiftelse |
496 |
Nya elementarskolan för flickor, Stockholm .............. |
» |
690 |
Djursholms samskola .................................. |
Kommun |
922 |
Saltsjöbadens samskola ................................ |
* |
419 |
Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, Sigtuna1 ........ |
Stiftelse |
362 | |
Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium .......... |
* |
646 |
Fjellstedtska skolan, Uppsala1 .......................... |
’ |
128 | |
Lunds privata elementarskola .......................... |
Förening |
668 |
Göteborgs högre samskola .............................. |
Aktiebolag |
445 |
Lundsbergs skola1 ..................................... |
Stiftelse |
241 |
Enskilda gymnasier |
||
Lyceum för flickor, Stockholm .......................... |
Aktiebolag |
99 |
Wallin-Åhlinska gymnasiet, Stockholm .................. |
Stiftelse |
179 |
Göteborgs gymnasium för flickor ........................ |
Aktiebolag |
113 |
Enskilda flickskolor |
||
Västerviks läroanstalt för flickor ........................ |
Kommun |
152 |
Högre flickskolan i Hälsingborg ........................ |
Aktiebolag |
244 |
Enskilda mellanskolor |
||
Osby samskola1....................................... |
Aktiebolag |
353 |
Gävle borgarskola ..................................... |
Kommun |
346 |
Enskild samskola |
||
Höglandsskolan, Stockholm ............................ |
Stiftelse |
230 |
Summa |
8164 |
1 Internatskola
Efter att ha berört privatläroverkens framtida ställning som komplementskolor
uttalar utredningsmannen, att man på goda grunder kan hävda,
att det under en avsevärd tid framåt kommer att finnas privatläroverk av
den typ, som avses i utredningen, och att dessa skolor fyller en betydelsefull
uppgift inom skolorganisationen. Med hänsyn härtill måste enligt
utredningsmannens mening starka skäl anses föreligga för att från det allmännas
sida vidtages åtgärder för att ekonomiskt trygga skolornas fortsatta
existens.
4
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
Löne- och pensionsförhållanden samt statsbidragsbestämmelser
Efter beslut av 1950 och 1951 års riksdagar har från och med den 1 juli
1951 en lönereglering genomförts för ämneslärarna vid här ifrågavarande
statsunderstödda privatläroverk, vilken innebär, att dessa lärare
i lönehänseende likställts med lärarna vid de allmänna läroverken. För
rektorerna vid privatläroverken gäller, att rektorstjänst vid högre enskilt
läroverk lönegradsplaceras enligt reglerna för de högre allmänna läroverken,
dock att för de minsta privatläroverken tillämpas en avlöningsgrupp, som
ligger lägre än den lägsta vid de allmänna läroverken. Rektorstjänst vid
enskild flickskola eller mellanskola lönegradsplaceras enligt reglerna för
kommunala flickskolor, kommunala realskolor och praktiska kommunala
realskolor. För rektorerna och ämneslärarna gäller statens allmänna avlöningsreglemente
och för övningslärarna stadgan och avlöningsreglementet
för övningslärare.
För rektorer och lärare genomfördes vidare år 1951 eu definitiv pension
sreglering med pensionering i statens pensionsanstalt. Pensionsförmånerna
är i huvudsak lika med de pensionsförmåner, som tillkommer
statens anställningshavare. Pensioneringen finansieras i stort sett enligt
följande bestämmelser. Pensionsanstalten debiterar huvudmännen fortlöpande
avgifter. Dessa avgifter är obligatoriska och av samma storlek för
alla befattningshavare i en och samma lönegrad, oavsett levnadsålder,
pensionsålder och befattningens art. Det har beräknats, att i ett jämviktsläge
och under förutsättning av en konstant pensionsnivå dessa huvudmansavgifter
för hela SPA-området täcker i stort sett hälften av pensionskostnaden,
medan den återstående delen utfylles av statsmedel. För tillgodoräkning
av tid före befattningshavares inträde på reglementet samt för
höjning av pensionsunderlag till följd av lönereglering eller befordran utgår
engångsavgifter. Dessa kan i allmänhet beräknas motsvara omkring
halva kapitalvärdet av den ökning av pensionsförmånerna, som den retroaktiva
tillämpningen av reglementet eller av det högre pensionsunderlaget
beräknas medföra.
Statsbidrag till de statsunderstödda privatläroverken utgår enligt
gällande statsbidragskungörelse (SFS 1952: 43) med dels 60 procent av skolans
kostnader enligt statens allmänna avlöningsreglemente, avlöningsreglementet
för övningslärare och övriga för lärare vid skolan gällande
avlöningsbestämmelser, dels ock 60 procent av skolans utgifter för fortlöpande
avgifter för lärare till statens pensionsanstalt, i den mån statsbidrag
utgår till lärarlönen. Vid beräkningen av statsbidraget till lärarlöner beaktas
endast kostnaderna för ordinarie tjänster, som beslutats av Kungl. Maj:t,
samt icke-ordinarie tjänster och timlärartimmar, för vilka statsbidrag må
utgå enligt beslut av skolöverstyrelsen. Om särskilda skäl föreligger, kan
skola efter beslut av Kungl. Maj:t erhålla högre statsbidrag, varvid dock
skall iakttagas, att summan av de till samtliga skolor beviljade statsbidragen
må uppgå till högst 75 procent av alla skolornas statsbidragsberättigande
kostnader. Statsbidrag till löner rekvireras för helt redovisningsår,
sedan räkenskaperna avslutats och revisionsberättelse föreligger. Statsbidrag
till fortlöpande avgifter rekvireras sedan skolan erlagt avgifterna.
Beslut om statsbidrag skall meddelas av skolöverstyrelsen så snart ske kan.
Förskott å statsbidrag utbetalas utan rekvisition i början av juli, oktober,
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
januari och april med belopp, som motsvarar sammanlagt högst 90 procent
av det beräknade statsbidraget till avlöningsförmåner för det löpande redovisningsåret.
Ekonomiska förhållanden
Utredningsmannens undersökningar har visat, att verksamheten för
flertalet av ifrågavarande skolor medfört större eller mindre förluster under
de senaste åren, vilket för många skolor innebär, att det ekonomiska läget
blivit mycket allvarligt. Utredningsmannen uttalar, att den försämrade
ekonomiska ställningen under redovisningsåren 1951/53 huvudsakligen
berott på de avsevärt ökade löne- och pensionskostnader, som uppkommit
dels genom de av statsmakterna beslutade löne- och pensionsregleringarna,
dels genom de allmänna lönelyftningarna för lärare, som genomfördes från
och med den 1 juli 1952. Med ledning av uppgifter, som lämnats av skolorna,
har utredningsmannen uppgjort följande sammanställning av fak
-
Fma privatläroverks förluster å verksamheten redovisningsåren 1951/53 och
1953/5/. (enligt beräkningar i april 1955)
Skola |
Förlust |
Sammanlagd förlust 1951/54 |
|
1951/53 |
1953/54 |
||
Beskowska skolan .................................. |
17 300 |
32 300 |
49 600 |
Palmgrenska samskolan ............................ |
11200 |
11300 |
22 500 |
Stockholms samgymnasium .......................... |
41 300 |
25 000 |
66 300 |
Whitlockska samskolan ............................ |
32100 |
19 800 |
51 900 |
Nya elementarskolan för flickor .................... |
71 000 |
24 400 |
95 400 |
Lyceum för flickor ................................ |
9 900 |
3 200 |
131001 |
Wallin-Åhlinska gymnasiet .......................... |
11 500 |
9 200 |
20 700 |
Höglandsskolan .................................... |
_ 2 |
16 600 |
16 600 '' |
Uppsala ensk. läroverk och privatgymn............... |
13 700 |
6 900 |
20 600 |
Lunds privata elementarskola" ...................... |
3 500 |
17 900 |
21 400 |
Göteborgs högre samskola .......................... |
28 500 |
25 200 |
53 700 |
Göteborgs gymnasium för flickor .................... |
14 000 |
11 100 |
25 700 |
Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk .............. |
259 900 |
121 200 |
381 1004 |
Fjellstedtska skolan ................................ |
26 700 |
16 800 |
43 500 |
Osby samskola ..................................... |
103 1004 |
64 100 |
167 200 |
Lundsbergs skola .................................. |
206 800 |
117 800 |
324 6004 |
Summa kronor |
851100 |
522 800 |
1 373 900 |
1 Ytterligare statsbidrag bär beräknats komma att utgå för 1951/53 med omkring 4000 kronor;
förlusten kommer då att nedgå med samma belopp.
Förlusterna för 1951/53 ej upptagna, då skolan först från och med redovisningsåret 1953/54
åtnjuter statsbidrag från anslaget till bidrag till vissa privatläroverk.
3 Verksamheten visade för 1951/52 en förlust på 7 400 och för 1952/53 en vinst på 3 900 kronor.
Vinsten uppkommen genom att Lunds privata elementarskolas byggnadsaktiebolag, av vilket
bolag skolan hyr lokalerna, nedsatte hyran för 1952/53 med omkring 19 500 kronor för att täcka
den förlust, som eljest skulle ha uppkommit.
4 Förlusterna har beträffande två skolor helt och beträffande en skola delvis kunnat täckas med
bidrag från internatvcrksnmheten. De båda förstnämnda skolorna har dock i olika sammanhang
framhållit, att detta förfarande nödvändiggjort upptagande av mycket höga intematavgifter.
6
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
tiska förluster vid skolorna under redovisningsåren 1951/53 och beräknade
förluster under redovisningsåret 1953/54, sådant läget var i april 1954, d.v.s.
före Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni samma år om ytterligare statsbidrag
för redovisningsåren 1951/53 och extra statsbidrag för redovisningsåren
1951/54.
I sammanställningen har ej medtagits de fyra kommunägda skolorna —
Djursholms samskola, Saltsjöbadens samskola, Gävle borgarskola och Västerviks
läroanstalt för flickor — samt ej heller högre flickskolan i Hälsingborg.
Västerviks läroanstalt för flickor har visserligen redovisat förluster
å mindre belopp, men det har förutsatts, att — i likhet med vad som är
fallet beträffande de övriga tre kommunägda skolorna — vederbörande
kommun skall tillskjuta det belopp, som erfordras för skolans drift utöver
inkomster av det normala statsbidraget, terminsavgifter och andra inkomster.
Att högre flickskolan i Hälsingborg kunnat bedriva sin verksamhet
utan förlust torde främst bero på att skolan erhållit ett jämförelsevis högt
kommunbidrag.
Skolornas största inkomstpost utgöres av s t a t s b i d r a g e n. För redovisningsåren
1951/54 uppgick dessa till de belopp, som framgår av följande
sammanställning, i vilken uppgifterna för 1951/53 avser av skolöverstyrelsen
utbetalade belopp, medan uppgifterna för 1953/54 avser av skolorna
beräknade belopp.
Redovisningsår |
Statsbidrag till |
Summa statsbidrag |
|
löner |
fortlöpande pens.avg. |
||
1951/52 ........ |
4 730 796 |
93 239 |
4 824 035 |
1952/53 ........ |
5 790 533 |
228 958 |
6 019 491 |
1953/54 ........ |
6 211 900 |
319 200 |
6 531 100 |
Utöver de nu angivna beloppen har vissa privatläroverk enligt beslut av
Kungl. Maj:t erhållit dels ytterligare statsbidrag för redovisningsåren
1951/53, dels extra statsbidrag för redovisningsåren 1951/54, med belopp
om tillsammans 575 000 kronor.
Terminsavgifter upptages av samtliga skolor med undantag av
Fjellstedtska skolan i Uppsala. Deras storlek vid de olika skolorna framgår
av en sammanställning å s. 9 och 10 i propositionen. Nedsättningar i och
befrielser från terminsavgifter synes i huvudsak beviljas enligt grundprinciperna
i de bestämmelser, som i detta hänseende gäller för motsvarande
statliga skolor. Utom terminsavgifter upptages vid internatläroverken även
inackorderingsavgifter.
Nettoinkomsten av terminsavgifter redovisningsåret 1953/54 uppgick till
sammanlagt i runt tal 2 360 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955 1
Samtliga skolor utom fyra — Lunds privata elementarskola samt de tre
internatläroverken Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, Fjellstedtska
skolan i Uppsala och Lundsbergs skola — erhåller bidrag från vederbörande
skolkommun. Dessa kommunbidrag har i allmänhet utgjorts av ett
allmänt bidrag till löne- och pensionskostnader. I vissa fall, såsom i Stockholm
och Uppsala, har därjämte utgått ett särskilt bidrag till nedsättning
av terminsavgifter. Uppgifter om i vilken omfattning kommunbidrag utgått
eller beräknats komma att utgå under redovisningsåret 1953/54 lämnas
i följande sammanställning.
Kommunbidrag till vissa privatläroverk redovisningsåret 1953/5/ enligt av
skolorna lämnade uppgifter
Kommun |
Antal elever |
Allmänt |
bidrag |
Bidrag till nedsätt-ning av termins-avgifter |
|
munen höst-terminen 1953 |
Belopp1 Kr. |
Bidrag per |
Belopp Kr. |
Bidrag per |
|
Stockholm, 8 skolor ............ |
2 659 |
297 050 |
112 |
55 410 |
21 |
Uppsala ........................ |
386 |
37 500 |
97 |
18 915 |
49 |
Göteborg, 2 skolor .............. |
484 |
77 136 |
160 |
— |
— |
Hälsingborg .................... |
148 |
80 336 |
543 |
— |
— |
Osby köping och landskommun .. |
162 |
17 000 |
105 |
1 I dessa belopp har ej medräknats kommunernas eventuella kostnader för sociala förmåner, som
beredes även eleverna vid privatläroverken, såsom skolmåltider, fria läroböcker o.d.
Kommunernas kostnader för de privatläroverk, som äges av skolkommunerna,
uppgick för redovisningsåret 1953/54 till de belopp, som framgår av
följande sammanställning.
Kommunernas kostnader för privatläroverk, som äges av kommunen
Totala antalet |
Kommunens to- |
| Kostnad per |
|
elever i skolan |
talkostnad per år, |
elev och år, |
|
höstterminen 1953 |
kronor |
kronor |
|
Djursholm, realskola, normalskolelinje |
|||
och gymnasium ................... |
922 |
781 121 |
847 |
Saltsjöbaden, realskola, högre fortsätt- |
|||
ningsskola för flickor och gymnasium |
419 |
303 361 |
724 |
Gävle, realskola .................... |
346 |
164 584 |
476 |
Västervik, läroanstalt för flickor .... |
152 |
61 654 |
406 |
Anm. Under förutsättning att Västerviks stad täcker viss förlust vid läroanstalten för flickor,
blir stadens totalkostnad 03 810 kronor och kostnaden per elev 420 kronor.
8
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
Utredningsmannens förslag
Det är enligt utredningsmannens mening icke möjligt att taga ställning
till frågan om en ökning av statsbidragen, förrän man med utgångspunkt i
nuvarande statsbidrag gjort en saklig prövning och avvägning beträffande
övriga inkomstkällor, d. v. s. huvudsakligen terminsavgifter och kommunbidrag.
Vad först angår möjligheten att tillföra skolorna ökade inkomster genom
höjning av terminsavgifterna anför utredningsmannen bland annat
följande.
Terminsavgifternas storlek vid de olika privatläroverken är för närvarande
ganska varierande. Då statens bidrag till privatläroverken utgår
med högst 75 procent av samtliga skolors sammanlagda löne- och pensionskostnader,
inverkar denna variation icke på storleken av det totala statsbidragsbeloppet.
I och för sig synes det också vara önskvärt, att skolorna
har en viss frihet att besluta om sina terminsavgifter. Nu förhåller det sig
emellertid så, att med tillämpning av det nuvarande statsbidragssystemet
storleken av terminsavgifterna — d. v. s. skolornas inkomst av dessa avgifter
— får en viss inverkan vid fastställandet av statsbidragsprocenten för de
olika skolorna.
Låga terminsavgifter vid en skola kan nämligen medföra, att statsbidraget
till denna skola beräknas efter en högre procentsats än genomsnittsprocenten,
vilket dock endast kan ske genom att statsbidraget till en
eller flera skolor, som på grund av höga terminsavgifter har en bättre
ekonomisk ställning, beräknas efter ett lägre procenttal än vad genomsnittsprocenten
anger. Med hänsyn härtill synes en justering av terminsavgifterna
i syfte att vinna större enhetlighet i fråga om avgifternas storlek
vara i hög grad påkallad. En dylik justering torde visserligen bli av större
betydelse ur rättvisesynpunkt än för skolornas ekonomi. I fråga om vissa
skolor torde dock justeringen medföra en så stor höjning av avgifterna, att
den inverkar på den ekonomiska ställningen.
Frågan blir då, hur en justering av terminsavgifterna i ovan angivet syfte
skulle kunna genomföras. En synpunkt, som härvid bör få göra sig "gällande,
är att strävan efter större enhetlighet i nämnda avseende ej bör
få resultera i ett system, som blir alltför tillkrånglat eller som omöjliggör
för skolorna att variera avgifternas storlek i de olika klasserna. Man bör
också fasthålla vid att skolornas frihet att bestämma sina terminsavgifter
icke bör beskäras mer än som är erforderligt. Vid bedömandet av sättet
för en eventuell justering bör man också fasthålla vid att huvudsyftet med
en justering är att möjliggöra en mera rättvis statsbidragsgivning. En ur
angivna synpunkter framkomlig väg synes vara att fastställa genomsnittsavgifter
för skolornas olika stadier, alltså ett belopp för real- och fliekskolestadiet
och ett något högre belopp för gymnasiet. Dessa avgiftsbelopp
bör avvägas så, att de angiva skolornas nettobelopp, alltså med nedsättningar
och befrielser frånräknade. De beräknade inkomsterna av
de sålunda fastställda avgifterna skall — oavsett skolornas faktiska
inkomster av terminsavgifter — redovisas vid skolornas ansökan om statsbidrag.
Skola med real- och/eller flickskolestadium och gymnasium bör
inte vara bunden av de för olika stadier bestämda avgifterna, blott de be
-
9
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 195Ö
räknade sammanlagda inkomsterna av nämnda avgifter uppgå till det
belopp, som de för de olika stadierna fastställda avgifterna skulle ha givit.
Skolorna böra alltså vara oförhindrade att, om förutsättningar härför
finnes, bevilja nedsättningar och befrielser i sådan omfattning, att de avgifter,
som lärjungarna erlägger, blir lägre an de normerande avgiftsbeloppen.
Från statens synpunkt synes det ej finnas anledning att uppställa
hinder för skolorna att uttaga högre avgiftsbelopp, därest skolans
ekonomiska ställning nödvändiggör detta. Frågan härom får nämligen
anses vara ett mellanhavande mellan skolorna och målsmännen. En viss
garanti mot skolornas missbruk av en sådan frihet torde ligga däri, att
alltför höga terminsavgifter med all sannolikhet skulle verka så, att antalet
elever vid skolan minskade.
Utredningsmannen anser alltså, att det för närvarande tillämpade systemet
beträffande skolornas terminsavgifter icke fungerar på ett tillfredsställande
sätt, och håller för troligt, att en bättre ordning och större rättvisa
skolorna emellan skulle vinnas genom en normalisering av nämnda
avgifter på sätt i det föregående angivits. Han föreslår därför, att terminsavgiftssystemet
och som en följd därav statsbidragssystemet så omlägges,
att en dylik normalisering genomföres.
Utredningsmannen beräknar, att de genomsnittliga terminsavgifterna
per elev uppgår till i runt tal 170 kronor på real- och flickskolestadiet och
250 kronor på gymnasiestadiet. Vid denna beräkning har utredningsmannen
beaktat den genomsnittliga förekomsten av befrielser från och nedsättningar
i terminsavgifterna. De angivna beloppen är alltså nettobelopp.
Därest de sålunda beräknade nettobeloppen kan anses utgöra lämpligt
avvägda normerande terminsavgifter, skulle sålunda motsvarande avgifter
per elev och år uppgå till 340 kronor å real- och flickskolestadiet och.
500 kronor å gymnasiet.
För att närmare belysa utfallet för de olika skolorna vid tillämpningen
av ett dylikt avgiftssystem har utredningsmannen vidare gjort vissa beräkningar.
Skillnaden mellan de under 1953/54 uppburna nettobeloppen av
terminsavgifterna och beräknade nettoinkomster av de normerande terminsavgifterna
utgör 670 526 kronor. Större delen av detta belopp eller
366 005 kronor faller emellertid på de fyra kommunägda skolorna, och
56 480 kronor på Fjellstedtska skolan. För Övriga skolor skulle ökningen
bli 248 041 kronor. Utredningsmannen framhåller dock, att man inte kan
räkna med att den verkliga inkomstökningen kommer att uppgå till dessa
belopp, eftersom skolorna kan uttaga lägre terminsavgifter än de normerande
och även medgiva större nedsättningar i och befrielse frän dylika
avgifter, än vad utredningsmannen angivit som generell norm. Några
skolor disponerar också särskilda medel för nedsättning av terminsavgifterna.
Beträffande de kommunägda skolonia anser sig utredningsmannen
kunna utgå från att terminsavgifterna kommer att hållas på ungefär nuvarande
nivå och att vederbörande kommun tillskjuter det belopp, som
erfordras härför.
Utredningsmannen framhåller också, att det vid eu eller annan skola
kan råda sådana särskilda förhållanden, bland annat i fråga om lärjunge
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
klientelet, att man vid bedömning av skolans ekonomiska ställning bör
räkna med något lägre inkomst av terminsavgifter än vad de normerande
avgifterna skulle ge. Som ett typiskt exempel på en dylik skola nämnes
Fjellstedtska skolan i Uppsala. Även beträffande Stockholms samgymnasium
anses i viss män särskilda förhållanden föreligga.
Som av det föregående framgått beräknar utredningsmannen, att ett
genomförande av det av honom föreslagna systemet med normerande terminsavgifter
kommer att tillföra vissa av skolorna ökade inkomster. Vad
därnäst angår frågan om en ökning av kommunbidragen inhämtas
av utredningsmannens förslag bland annat följande.
Av de 21 privatläroverk, som utredningen behandlar, erhåller tretton
kommunbidrag medan fyra ägs av vederbörande kommun. I Stockholm
finns åtta privatläroverk med kommunbidrag om sammanlagt i runt tal
352 000 kronor. Räknat per elev hemmahörande i Stockholm blir detta
133 kronor per år, medan stadens kostnader per elev och år (utom i vad
avser fria skolmåltider och fria läroböcker) uppgår till 645 kronor vid de
kommunala flickskolorna, 667 kronor vid de praktiska mellanskolorna och
318 kronor vid de statliga läroverken.
Enligt vissa av utredningsmannen gjorda beräkningar skulle kommunbidragen
till privatläroverken i Stockholm behöva uppgå till sammanlagt
(480 000+250 000=) 730 000 kronor, d. v. s. ungefär en fördubbling av nu
utgående kommunala bidrag. Detta motsvarar i genomsnitt ett årligt bidrag
av 275 kronor för varje elev, som hör hemma i Stockholm.
För de utanför Stockholm belägna privatläroverken har utredningsmannen
beräknat inkomster och utgifter på samma sätt som i fråga om stockholmsskolorna.
Han har därvid i fråga om statsbidraget räknat med den
för privatskolorna fastställda genomsnittsprocenten 75. Vidare har de föreslagna
normerande terminsavgifterna även här lagts till grund vid beräkningen
av skolornas inkomster av dylika avgifter. Beräkningarna visar
enligt utredningsmannen, att inkomsterna av enbart statsbidrag och terminsavgifter
icke förslår till att täcka skolornas utgifter utan att större
eller mindre kommunbidrag är nödvändiga.
De gjorda beräkningarna rörande privatläroverkens inkomster har grundats
på den förutsättningen, att statsbidrag utgår enligt nu gällande
grunder. Den för skolornas verksamhet erforderliga inkomstökningen skulle
alltså beträffande flertalet skolor åstadkommas dels genom den i samband
med den föreslagna justeringen av terminsavgifterna för vissa skolor
genomförda höjningen av dessa avgifter, dels genom den ifrågasatta ökningen
av kommunbidragen.
Huruvida skolorna genom de föreslagna och ifrågasatta åtgärderna
kommer att erhålla den för deras fortsatta verksamhet erforderliga inkomstökningen
är en fråga, som det givetvis ej är möjligt att säkert besvara.
Utredningsmannen anför bland annat följande.
Beträffande de gjorda beräkningarna rörande terminsavgifter och kommunbidrag
bör framhållas, att de angivna beloppen avseende skolornas inkomster
och utgifter självfallet icke har kunnat bli fullt exakta. De torde
11
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
dock utgöra en tillräckligt säker grund för en bedömning av och ett ställningstagande
till berörda spörsmål. Med denna reservation anser utredningsmannen,
att resultatet av de utförda beräkningarna giver stöd åt
den uppfattningen, att möjlighet finnes att genom en höjning av terminsavgifterna
och en ökning av kommunbidragen tillföra skolorna okade in
komster av sådan omfattning, att en eljest nödvändig höjning av statsbidragsprocenten
för närvarande icke skulle vara erforderlig.
Det har slutligen synts utredningsmannen påkallat att till vad nu sagts
oöra följande tillägg rörande den föreslagna höjningen av terminsavgifterna.
Skulle det anses, att de föreslagna normerande avgifterna är för hoga,
kan dessa avgifter utan ändring av avgiftssystemet i ovngt faststallas till
något lägre belopp, förslagsvis en reducering med omkring tio procent.
Den härigenom uppkomna inkomstminskningen för skolorna maste da kompenseras
genom ökning av stats- eller kommunbidragen. Gjorda överslagsberäkningar
visar, att om minskningen skulle kompenseras helt genom
ökning av statsbidraget, härför skulle erfordras ett statsbidragsbelopp motsvarande
omkring tre procent av skolornas bidragsunderlag. Med nuvarande
statsbidragssystem skulle detta innebära, att den för beräkning av
statsbidragen tillämpade maximiprocenten finge höjas från 7o till ib.
Skulle reduceringen av terminsavgifterna kompenseras genom ökning av
kommunbidragen, skulle detta kräva varierande höjningar av dessa bidrag
med belopp, som ej på förhand kan exakt angivas.
Departementschefen
Departementschef eu har anfört följande.
Av den utredning angående de statsunderstödda privatläroverkens ekonomi,
som på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställts av f. d. undervisningsrådet
David Andersson, framgår, att ifrågavarande läroverk genom de extra
statsbidrag, som beviljats för innevarande budgetår, i stort sett i ätt sin
ekonomi sanerad så till vida, att deras förluster under aren 1951/o4 i flertalet
fall blivit i huvudsak täckta. Då emellertid skolorna icke darmed
erhållit de ökade inkomster, som i fortsättningen erfordras för bestridande
av oundgängliga utgifter, har utredningsmannen undersökt, vilka mojligheter
som står till buds, då det gäller att tillföra skolorna dessa okade inkomster.
Hans utredning utmynnar i detta hänseende i förslag dels om
införande av s. k. normerande terminsavgifter, dels om ökning av de kommunala
bidragen till skolorna i de fall, då dylika bidrag kan tänkas liragakomma.
Utredningsmannen räknar med att nu angivna båda åtgärder sammanlagt
skall medföra sådana inkomstökningar för skolorna, att nagon
höjning av statsbidraget icke skall erfordras. Saväl statskontoret och riksräkenskapsverket
som skolöverstyrelsen har anslutit sig till förslagen om
normerande terminsavgifter och höjda kommunbidrag, varvid överstyrelsen
dock förordat de av utredningsmannen alternativt angivna lägre av-öl''lsbeloppen
och samtidigt föreslagit en höjning av den högsta genomsnittfina
statsbidragsprocenten från 75 till 78. De berörda kommunerna bär genomgående
som första åtgärd för förbättring av skolornas ekonomi föreslagit
en ökning av statsbidraget. Däremot bär de för egen del endast i begränsad
utsträckning ställt ett ökat ekonomiskt stöd till skolorna i utsikt.
12
Stat.su
Vid bedömningen av frågan om vilka åtgärder som bör vidtagas för att
tillföra privatläroverken de ökade inkomster, som uppenbarligen erfordras,
maste utgångspunkten enligt min mening vara det av utredningsmannen
angivna, obestridliga förhållandet, att dessa läroverk icke kan undvaras i
nuvarande skolorganisationen. I detta läge är det enligt min mening
ofrånkomligt, att det allmänna ingriper. För statsverkets del synes detta
ske i form av en ökning av statsbidraget till skolorna. Som jag nvss
anförde bär också i remissyttrandena över den föreliggande utredningen
förslag framförts om en dylik ökning och så har även tidigare skett i flera
olika sammanhang, bland annat av skolöverstvrelsen i dess anslagsäskanden.
Vid argumenteringen för förslagen om ökat statsbidrag har en jämförelse
ofta gjorts mellan storleken av statens bidrag till de högre kommunala
skolorna och dess bidrag till privatläroverken. Härvidlag förhåller det sig
så, att de högre kommunala skolorna för närvarande i statsbidragshän
seende är förmånligare ställda än privatläroverken. Samtidigt som detta
konstateras bör det dock understrykas, att jämförelsen icke får pressas för
hart. De högre kommunala skolorna utgör nämligen i ekonomiskt hänseende
en avsevärt enhetligare grupp än privatläroverken, vilka många gånger har
sinsemellan mycket olika ekonomiska förutsättningar och därmed olika
stort behov av statsbidrag. Denna skiljaktighet avspeglar sig också i statsbidragssystemen.
Medan de högre kommunala skolorna alla åtnjuter statsIndrag
efter samma procentsats, nämligen 78, ger det för privatläroverken
gallande statsbidragssystemet utrymme för betydande variationer i bidragsprocenten
för de olika skolorna. Någon ändring i privatläroverkens bidragssystem
på denna punkt torde icke kunna ifrågakomma, så länge de ekonomiska
villkor, under v ilka de olika privatläroverken arbetar, är sä olika
som nu är fallet. Fn höjning av den för privatläroverken gällande genomsnittliga
maximiprocentsatsen från 75 till 78 skulle emellertid medföra,
att statens samlade lönebidrag till privatläroverken, uttryckt i procent av
skolornas bidragsunderlag, bleve lika stort som statens på samma sätt angivna,
samlade bidrag till de högre kommunala skolorna.
Med det nu anförda har jag velat belysa såväl de skäl, som talar för en
utjämning i statsbidragshänseende mellan privatläroverken och de högre
kommunala skolorna, som de olikheter mellan de båda grupperna av läroanstalter,
som gör att en dylik utjämning under nuvarande förhållanden
endast kommer att ge ett begränsat resultat. Fn beräkning av det ekonomiska
värdet för privatläroverken av en höjning av den högsta medgivna
genomsnittliga statsbidragsprocenten från 75 till 78 visar, att denna° höjning
— om det av skolöverstyrelsen för nästa budgetår beräknade bidragsunderlaget
lagges till grund — sammanlagt kommer att medföra en inkomstökning
för skolorna av omkring 300 000 kronor. En dylik ökning avstatens
bidrag till privatläroverken synes mig i nuvarande läge vara väl
avvägd, och jag tillstyrker därför, att den angivna höjningen av statsbidragsprocenten
genomföres från och med nästa budgetår.
Utredningsmannen har funnit starka skäl tala för en ökning av kommunernas
bidrag till privatläroverken i de fall. då dessa klart fyller en
funktion i vederbörande kommuns skolväsende. Jag delar helt utredningsmannens
uppfattning härvidlag och vill framhålla, att även med de kommunbidrag,
utredningsmannen tänkt sig, kommunernas kostnader per elev
i privatlaroverken kommer att bli avsevärt mindre än deras kostnader
13
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
per elev i de högre kommunala skolorna. De av utredningsmannen anförda
siffrorna talar här sitt tydliga språk. Om statsverket på sätt jag här förordat
ökar sitt ekonomiska stöd till privatläroverken, förutsätter jag därför,
att de kommuner, som är direkt intresserade av skolornas fortbestånd,
icke skall underlåta att i förekommande fall lämna ett ökat ekonomiskt
understöd.
Jag biträder utredningsmannens förslag om införande av systemet med
s. k. normerande terminsavgifter, då detta system synes vara ägnat att
i fråga om statsbidragen medföra större rättvisa skolorna emellan. Jag räknar
härvid med normerande avgifter av den storlek, utredningsmannen i
första hand angivit, samt med att undantag från systemets tillämpning
skall kunna få medgivas i särskilda fall. Det torde emellertid få ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela de bestämmelser, som må erfordras härutinnan.
I vilken utsträckning systemet kommer att påverka skolornas ekonomi,
är vanskligt att förutsäga. Möjligt är att skolorna, som utredningsmannen
beräknat, sammanlagt kommer att tillföras ökade inkomster, vilket
i så fall kan beräknas ske antingen därigenom att terminsavgifter, som nu
utgår med lägre belopp än de normerande, anpassas efter dessa eller därigenom
att kommunerna i ökad utsträckning beviljar särskilda bidrag för
att möjliggöra för skolorna att hålla lägre avgifter än som eljest skulle
ha varit erforderligt. Skulle kommunerna ingripa på detta sätt, förutsätter
jag, att det icke sker bara för att en eller ett par skolor skall få fortsätta
med väsentligt lägre avgifter än andra. Därigenom motverkas ju direkt det
med de normerande avgifterna avsedda syftet, nämligen att åstadkomma
bättre rättvisa mellan skolorna inbördes.
Utredningsmannen har framlagt förslag om vissa ändringar i utformningen
av det nuvarande statsbidragssystemet för priyatläroverken i syfte
att undanröja en del olägenheter, som i varje fall hittills varit förknippade
med detta. Med hänsyn till vad statskontoret och riksräkenskapsyerket
anfört härom anser jag mig emellertid icke böra tillstyrka detta förslag,
vars genomförande för övrigt endast i viss del torde kräva riksdagens
medverkan. .
Med anledning av skolöverstyrelsens förslag om inordnande av bolbacka
läroverk under anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk torde jag få
erinra, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition i stället framlagt förslag
om bidrag till nämnda läroverk ur anslaget till Bidrag till vissa internatläroverk.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har skolöverstyrelsen vid oförändrade
statsbidragsgrunder och oförändrat antal bidragsberättigade skolor
beräknat medelsbehovet under anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk
till i runt tal 7 670 000 kronor. I jämförelse med innevarande års anslag
innebär detta en automatisk ökning med 90 000 kronor. Vid bifall
till mitt förslag om en höjning av den högsta medgivna genomsnittliga statsbidragsprocenten
från 75 till 78 synes det av överstyrelsen beräknade anslagsbeloppet
böra höjas till 7 970 000 kronor. Anslaget bör därför för
nästa budgetår uppföras med sistnämnda belopp, vilket innebär en höjning
med 390 000 kronor.
14
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
Motioner
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr Kristensson i Osby väckt motion
(II: 513), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts
proposition nr 83 måtte besluta att grunderna för det föreslagna statsbidraget
till vissa privatläroverk utformas så, att de normerande terminsavgifterna
graderas under större hänsyn till skolornas olika utgångsläge, så att
en höjning av terminsavgifterna i möjligaste mån undvikes,
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Arrhén (I: 412) och den andra inom andra kammaren av fru
Ewerlöf (II: 512), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts proposition nr 83 måtte besluta, att av statens pensionsanstalt
för lärare vid de statsunderstödda privatläroverken beslutade engångsavgifter
skall gäldas av huvudmännen och att statsbidrag eventuellt skall
utgå härför enligt eljest gällande grunder.
I motionen 11:513 har anförts följande.
Att låta normerande terminsavgifter som inte motsvarar det verkliga
förhållandet bestämma statsbidrags storlek inger i och för sig betänkligheter.
Resultatet torde bli att de skolor som nu tillämpar relativt låga terminsavgifter
i framtiden får lägre statsbidrag. De kommuner som berörs
av den föreslagna ändringen har endast i begränsad utsträckning ställt i
utsikt ett ökat ekonomiskt stöd, vilket betyder att många skolor måste
räkna med att höja sina terminsavgifter. En sådan utveckling står i strid
med den tydliga önskan att minska ungdomens studiekostnader som annars
gör sig gällande.
Förslaget tar inte heller i tillräcklig grad hänsyn till att den grupp skolor
det här är fråga om företer betydande variationer när det gäller möjligheterna
att erhålla andra ekonomiska bidrag än de statliga. I sin krets
inrymmer de t. ex. skolor, vilkas elever kommer från olika håll i landet,
och därför har mindre möjligheter att få lokala anslag.
Jag vill därför för min del förorda att man söker åstadkomma en skälig
gradering av de normerande terminsavgifterna, vilken tar hänsyn till denna
olikhet i skolornas ställning.
I motionerna 1:412 och 11:512 har anförts bland annat följande.
I fråga om pensionskostnaderna har utredningsmannen särskilt framhållit,
att för en del skolor erläggandet av engångsavgifter till statens pensionsanstalt
för lärarnas pensionering varit en bidragande orsak till att en tillfredsställande
balansering av utgifter och inkomster icke kunnat uppnås.
Sistnämnda uttalande — i och för sig riktigt — kan lätt ge den felaktiga
uppfattningen, att samtliga skolor skulle ha erlagt engångsavgifter och
ätt detta i vissa fall medfört otillfredsställande ekonomiska konsekvenser.
Så är emellertid icke förhållandet. En del skolor har bl. a. under hänvis
-
15
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
ning till att SPA-reglementet icke ålägger huvudmannen någon skyldighet
att utge engångsavgift icke funnit anledning erlägga någon sådan, utan
vederbörande lärare har hänvisats att själva svara för de understundom
_ } varje fall för en privatperson, vars löneförhållanden fram till 1951
varit otillfredsställande reglerade — mycket dryga engångsavgifterna.
Det ligger i sakens natur, att engångsavgifterna kommit att a vila främst
äldre lärare, i något fall med upp emot 40 års tjänstgöring vid samma
skola, och att avgiften är högre ju äldre vederbörande lärare är.
Då avsikten med propositionen uppgives vara att »uppnå storre rattvisa
mellan skolorna» synes det angeläget, att åtgärder vidtages i syfte att
åstadkomma rättvisa i pensionshänseende även mellan lärarna. Detta synes
kunna åstadkommas antingen så, att bidraget till privatläroverken
höjes med sådant belopp, att hittills av huvudmännen icke gäldade engångsavgifter.
kan betalas, eller sa, att sasom villkor för statsbidraget förutsiittes,
att huvudmännen skall betala av pensionsanstalten fastställda engångsavgifter.
Beslutet bör även utformas sa, att enskild läiare, som sjäh
erlagt engångsavgift, skall ha möjlighet återbekomma denna.
Utskottet
Privatläroverken fyller vid sidan av de högre statliga och kommunala
skolorna en betydelsefull uppgift inom skolväsendet. Utskottet delar departementschefens
uppfattning, att privatläroverken icke kan undvaras i
den nuvarande skolorganisationen. Med hänsyn härtill finner utskottet i
likhet med departementschefen ofrånkomligt, att det allmänna ingriper
med åtgärder i syfte att ge dessa skolor de ökade inkomster, som uppenbarligen
fordras för att de skall kunna fortsätta sin verksamhet.
För statsverkets del bör detta enligt departementschefens mening ske i
form av en höjning av det nuvarande statsbidraget till privatläroverken
från och med nästa budgetår. Statsbidraget utgår för närvarande med lägst
90 procent av kostnaderna för avlöning åt rektor och lärare samt för fortlöpande
huvudmansavgifter till statens pensionsanstalt. Föreligger särskilda
skäl, må Kungl. Maj:t besluta om högre bidrag. Därvid skall iakttagas,
att summan av statsbidrag till skolorna må uppgå till högst 75 procent
av samtliga skolors statsbidragsberättigade kostnader. Departementschefen
har nu förordat en höjning av den maximala genomsnittsprocenten
för statsbidraget från 75 till 78 procent. Denna höjning motsvarar, enligt
det beräknade bidragsunderlaget för nästa budgetår, cn inkomstökning lör
skolorna av sammanlagt omkring 800 000 kronor.
Utskottet, som tillstyrker att en höjning av statens bidrag till privatläroverken
kommer till stånd, har icke funnit anledning till erinran mot
vad departementschefen föreslagit rörande formen för denna statsbidragsförbättring.
Genom cn höjning av den maximala genomsnittsprocenten
från 75 till 78 kommer staten att totalt sett lämna driftbidrag till privat -1 ii ro verk en enligt samma procenttal som gäller för motsvarande bidrag till
16
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
de högre kommunala skolorna. Utskottet är också ense med departementschefen
om att den nuvarande möjligheten att för de olika privatläroverken
tillämpa varierande procentsatser utöver minimibidraget å 60 procent bör
bibehållas. Någon ändring i bidragssystemet på denna punkt torde, såsom
departementschefen framhållit, icke böra ske så länge skolornas ekonomiska
villkor är så skiftande som nu är fallet.
Mot bakgrunden av ett sålunda ökat statligt stöd åt privatläroverken
bör det kunna förutsättas, att också de kommuner, som utan att vara
huvudmän för verksamheten likväl av olika skäl är intresserade av skolornas
fortbestånd, kommer att öka sina bidrag till dessa skolor.
Såsom framhållits i den föreliggande utredningen har storleken av privatläroverkens
inkomster av terminsavgifter fått en viss inverkan vid fastställandet
av statsbidragsprocenten för de olika skolorna. Låga terminsavgifter
vid en skola har nämligen kunnat medföra, att statsbidraget till
denna skola beräknats efter en högre procentsats än genomsnittsprocenten,
vilket dock endast kunnat ske genom att statsbidraget till en eller flera
andra skolor, med en på grund av höga terminsavgifter bättre ställning,
beräknats efter ett lägre procenttal än genomsnittsprocenten.
I syfte att i detta hänseende åstadkomma större rättvisa mellan de olika
skolorna vid statsbidragsgivningen har utredningsmannen föreslagit, att
skolorna vid ansökan om statsbidrag utöver minimibidraget skall ha att —
oavsett de faktiska terminsavgiftsinkomsterna — redovisa beräknade inkomster
av vissa normerande avgifter, fastställda till för alla skolor i princip
enhetliga belopp för varje elev.
Departementschefen har biträtt utredningsmannens förslag på denna
punkt under åberopande av att systemet med normerande avgifter synes
vara ägnat att i fråga om statsbidraget medföra större rättvisa skolorna
emellan. Departementschefen har därvid dock räknat med att undantag
från systemets tillämpning skall kunna få medges i särskilda fall.
I motionen II: 513 har yrkats, att de normerande terminsavgifterna skall
graderas under större hänsynstagande till skolornas olika utgångsläge, så
att höjning av terminsavgifterna i möjligaste mån undvikes.
Utskottet — som vill framhålla att förevarande skolform måste bygga
icke blott på privata initiativ utan också på de enskilda huvudmännens
ansvar — ansluter sig till vad departementschefen i förevarande hänseende
förordat. Med anledning av det i motionen II: 513 framställda yrkandet
får utskottet understryka, att det föreslagna systemet med nonnerande
terminsavgifter icke avses skola tillämpas undantagslöst utan att avsteg
från huvudregeln skall kunna medges, om särskilda skäl härför föreligger.
Erhålles dylikt medgivande, har alltså redan på grund härav huvudmannen
en möjlighet att uttaga lägre avgifter än de nonnerande utan att fördenskull
komma i ett sämre läge vid fördelningen av de bidrag, som må
utgå utöver minimibidraget. Vidare bör framhållas, att statsbidragssyste
-
17
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
met för privatläroverken är uppbyggt just med utgångspunkt i nödvändigheten
av att vid bidragsgivningen ta hänsyn till skolornas skiftande ekonomiska
förutsättningar. Marginalen mellan det minimibidrag å 60 procent,
som utgår till varje skola, och det maximala sammanlagda statsbidraget
ger, såsom i det föregående antytts, betydande möjligheter att variera
statsbidragsprocenten för de olika skolorna alltefter de ekonomiska villkor,
varunder de arbetar. Genom höjningen av maximiprocenten för de sammanlagda
statsbidragsbelöppen från 75 till 78 procent samt med den tilltänkta
tillämpningen av systemet med normerande terminsavgifter blir
möjligheterna att tillgodose de i ekonomiskt hänseende sämre ställda skolorna
icke oväsentligt förbättrade. Enligt utskottets mening torde således
syftet med det i motionen II: 513 framställda yrkandet få anses vara i
huvudsak tillgodosett med den uppläggning av grunderna för statens
bidrag till privatläroverken, som departementschefen förordat och utskottet
här tillstyrkt. Med hänsyn härtill torde motionen icke böra föranleda
någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
* Vad departementschefen i övrigt i förevarande ärende anfört och förordat
har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet tillstyrker, att anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk för
nästa budgetår uppföres med det av Kungl. Maj:t äskade beloppet av
7 970 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 390 000 kronor.
Den i motionerna I: 412 och II: 512 behandlade frågan om engångsavgifter
till statens pensionsanstalt för retroaktiv beräkning av tjänstår i pensionshänseende
m. m. för lärare vid privatläroverken samt om finansieringen
av dylika avgifter utgör för såväl de enskilda befattningshavarna som huvudmännen
ett allvarligt problem, både från sociala och ekonomiska synpunkter.
Från befattningshavarnas sida kan sålunda hävdas att den sociala
trygghet, som bör vara förenad med en pensionsgrundande tjänst, bör fullt
ut tillgodoses, samtidigt som huvudmännen å andra sidan helt naturligt
måste finna en skyldighet att erlägga engångsavgifter ytterligt betungande,
särskilt om bidrag härtill i någon form icke lämnas. Enligt utskottets mening
torde emellertid det i motionerna framställda yrkandet, att riksdagen
skall besluta om skyldighet för huvudmännen att erlägga engångsavgifter
samt om »eventuellt» statsbidrag till kostnaderna för dylika avgifter, icke
1 nu förevarande sammanhang böra i sak prövas av riksdagen. Utskottet
får erinra om att grunderna för pensioneringen i statens pensionsanstalt är
föremål för prövning av 1951 års pensionsutredning. Utskottet har vidare
inhämtat, att framställningar rörande lösning av här avsedda spörsmål
för ett flertal andra grupper av befattningshavare i statsunderstödd verksamhet
med pensionering i pensionsanstalten för närvarande är beroende
av Kungl. Maj:ts prövning. Utgången av prövningen av nämnda framställningar
torde bli av viss betydelse även för det bär aktuella spörsmålet med
avseende å privatläroverkens befattningshavare, vilket därför synes böra
2 — 1! ihan g till riksdagens protokoll 1905. G samt Nr 82
18
Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955
i första hand bli föremål för övervägande från Kungl. Maj:ts sida. Med
hänsyn till dessa omständigheter anser utskottet, att ifrågavarande motioner
icke bör till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I. att motionen II: 513 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
II. att motionerna I: 412 och II: 512 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
III. att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 18 februari 1955 förordad
ändring av maximeringen av det statsbidrag, som
må utgå ur anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk;
b) till Privatläroverk: Bidrag till vissa privatläroverk
för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 7 970 000 kronor.
Stockholm den 19 april 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Iwar Anderson, Hesselbom, Sundelin, Gustaf Andersson, Einar
Persson, Alfred Nilsson, Thun, Bergman, Holmqvist, Nils Theodor Larsson,
Bengtson och Arrhén; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Andersson i Malmö, Svensson i Ljungskile, Åkerström, Hoppe,
Johansson i Mysinge, Widén, Onsjö, Cassel, Blidfors, fröken Vinge, fröken
Olsson och fröken Ager.
Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955
550932