Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

1

Nr 74

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
statsbidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten
60, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret
1955/56 till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien: Bidrag
till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen beräkna ett förslagsanslag
av 365 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 68, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
21 januari 1955, föreslagit riksdagen att till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:
Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen
för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 365 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft tva likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Boo m. fl. (I: 394)
och den andra inom andra kammaren av herr Hagård m. fl. (II: 490), i vilka
hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr
68 måtte uttala, att frågan om fortsatt statligt bidrag till landsantikvarietjänsten
i Borås torde få upptagas till prövning i anslutning till nuvarande
innehavarens avgång från tjänsten.

Beträffande den av departementschefen förebragta utredningen, i den
mån den icke medtagits i utskottets redogörelse, får utskottet hänvisa till
ovannämnda statsrådsprotokoll.

Inledning

I de flesta län har sedan åtskilliga år funnits anställda tjänstemän med
titeln landsantikvarie, vilka inom sina verksamhetsområden utövar ledningen
av den kulturminnesvårdande verksamheten samt därjämte har
till uppgift att tillse att gällande författningar rörande kulturminnesvården
m. m. efterleves. Landsantikvarierna är anställda hos fornminnesföreningar
eller hembygdsförbund inom respektive län eller landskap, men till deras
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt Nr Vt

2 Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

avlöning lämnas bidrag av statsmedel. Under 1920- och 30-talen bildades
genom anslag av lotterimedel inom de flesta län särskilda lönefonder, vilkas
avkastning skulle användas för landsantikvariens avlöning. Då lönefonderna
icke erhöll en sådan storlek, att avkastningen blev tillräcklig för att
bestrida landsantikvariens hela avlöning, har från och med budgetåret
1945/46 direkta bidrag av statsmedel lämnats för utfyllnad av lotterimedelsavkastningen.
Enligt nu gällande villkor för statsbidragsgivningen
för nämnda ändamål skall iakttagas, att statsbidraget jämte avkastningen
av vederbörande lönefond uppgår till två tredjedelar av avlöningsbeloppet,
dock att summan av lönefondsavkastningen och statsbidraget icke
må per år överstiga 11 968 kronor för varje befattningshavare. Ansökan
om statsbidrag ingives till riksantikvarieämbetet, som har att pröva ansökningen
och avgöra statsbidragets storlek i varje särskilt fall. Landsantikvariens
lön bestrides således till två tredjedelar av statsmedel, medan
vederbörande huvudmannaorganisation har att svara för den återstående
tredjedelen. Med landsantikvarie har i bidragshänseende jämställts föreståndaren
för museet i Varberg. Statens bidrag är föranlett av att landsantikvarierna
har att handlägga ett stort antal frågor av rikskaraktär. Då
dessa »statliga» arbetsuppgifter för landsantikvarierna under årens lopp
vuxit i antal och betydenhet, har det synts motiverat med en översyn av
statens bidrag till landsantikvarieorganisationen. Denna översyn har verkställts
av särskilda sakkunniga, landsantikvarieutredningen, som den 13
juli 1954 avgivit betänkande i ämnet (SOU 1954:26). I enlighet med sitt
uppdrag har de sakkunniga jämväl behandlat vissa frågor av organisatorisk
och administrativ karaktär.

Landsantikvarieutredningens förslag

I fråga om huvudmannaskapet för landsantikvarierna föreslår utredningen,
att läns- eller landskapsorganisationer inom kulturminnesvårdens
eller hembygdsvårdens område liksom hittills skall utöva huvudmannaskap.
Utredningen understryker, att det är genom de nuvarande huvudmännens
insatser som organisationen på här ifrågavarande område vuxit upp.

Landsantikvarierna bör även framdeles vara anställda av dylika organisationer
och vid sidan av sin landsantikvarietjänst i förekommande fall
även fungera som chefer för läns- eller landskapsmuseer. Utredningen öppnar
emellertid därtill en möjlighet för landsting att övertaga huvudmannaskapet,
då särskilda skäl kan anses föreligga. Vidare antyder utredningen,
att i vissa fall en framkomlig utväg måhända är, att läns- eller landskapsorganisation,
som äger centralt museum, överlåter detta till en stiftelse,
vilken i så fall även bör fungera som huvudman för landsantikvarien. Eftersom
i ett par län s. k. kulturminnesråd har fungerat som huvudman för

3

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

vederbörande landsantikvarier vill utredningen icke motsätta sig att dylika
råd även framdeles utövar huvudmannaskap, även om erfarenheterna härav
icke är enbart gynnsamma.

För att de nuvarande huvudmannaorganisationerna på ett tillfredsställande
sätt skall kunna fullgöra sina förpliktelser som huvudmän erfordras
vissa förbättringar av deras organisatoriska förhållanden, liksom åtgärder
för en stabilisering av deras ekonomi.

Då till organisationerna måste utgå såväl statsbidrag som fortlöpande,
icke obetydliga anslag från landsting och städer eller eventuellt andra korporationer
och organisationer, förefaller det utredningen naturligt, att
vederbörande länsstyrelse samt landsting och städer, som kontinuerligt
lämnar större anslag till organisationens verksamhet inom länet, skall vardera
utse en ledamot i huvudmannaorganisationens styrelse, varjämte
landsantikvarien också bör ingå som ledamot av styrelsen. I övrigt lämnas
frihet för organisationen att bestämma om styrelsens sammansättning. Enligt
utredningens förslag skall vidare finnas ett förvaltningsutskott, som
närmast under styrelsen bär ansvaret för organisationens ekonomi och förvaltning.
I förvaltningsutskottet skall ingå två inom styrelsen därtill särskilt
utsedda ledamöter samt länsstyrelsens, landstingets och städernas representanter
i styrelsen. Ordförande och vice ordförande i förvaltningsutskottet
utses av styrelsen. Organisationens räkenskaper skall granskas
av minst två revisorer, av vilka länsstyrelsen utser den ene. I sådana fall,
då en huvudmannaorganisation bedriver verksamhet inom flera län, överlåtes
åt Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser angående representationen
i styrelse, förvaltningsutskott och revision.

Utredningen anser, att riksantikvarieämbetets nuvarande inspektionsrätt
över huvudmannaorganisationernas verksamhet bör bibehållas. Likaså
bör gällande bestämmelser om att museiföremål och arkivalier skall förvaras
i av riksantikvarieämbetet godkända lokaler och att sådana föremål
icke må utan medgivande av ämbetet avhändas organisationen kvarstå
oförändrade.

I fråga om rikets indelning i landsantikvariedistrikt föreslår utredningen,
att distrikten i princip skall sammanfalla med länen. I enlighet härmed
bör den nuvarande landsantikvarietjänsten i Borås för södra delen av
Älvsborgs län (Sjuhäradsbygden) indragas, när den nuvarande landsantikvarien
därstädes lämnar sin befattning. Utredningen tillstyrker delning av
Skånes nuvarande landsantikvariedistrikt genom inrättande av en ny tjänst
för Kristianstads län. Den nuvarande landsantikvarien i Skåne bör framdeles
ha Malmöhus län som arbetsområde. Vidare bör Stockholms län kunna
bilda ett eget distrikt. Ett flertal framställningar om delning av vissa
större län i två landsantikvariedistrikt avstyrkes. Landsantikvarien bör
i regel vara stationerad i residensstaden inom vederbörande län, men Kungl.
Maj:t bör kunna förordna om annan stationeringsort, om skäl därtill föreligger.

4

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

Beträffande landsantikvariernas arbetsuppgifter föreslår utredningen, att
de statliga eller i huvudsak statliga arbetsuppgifterna författningsmässigt
regleras, medan de icke-statliga arbetsuppgifterna klarlägges i instruktionerna,
som utfärdas av vederbörande huvudman och underställes riksantikvarieämbetet
för godkännande.

Som kompetens villkor för innehav av landsantikvarietjänst föreslås i
huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande föreskrifter fil. lic.-examen
i något av ämnena nordisk och jämförande fornkunskap, nordisk och jämförande
folklivsforskning samt konsthistoria med konstteori, vid de centrala
kulturminnesvårdande institutionerna och provinsmuseerna förvärvad kompetens
i kulturminnesvård och musealt arbete samt dokumenterad organisationsförmåga
och allmän lämplighet för yrket.

I fråga om själva anställningsförfarandet bör liksom hittills lediga tjänster
sökas hos huvudmannen, vilken därefter har att till tjänsten utse en
av de sökande, som av riksantikvarieämbetet förklarats kompetent att
inneha densamma. I motsats till vad nu gäller föreslås ämbetet erhålla rätt
att uppföra tre sökande på förslag, om ämbetet finner skäl härför. Styrelsen
blir dock icke bunden vid förslaget utan äger att fritt välja bland de kompetensförklarade
sökandena.

Beslut om tillsättning av landsantikvarietjänst skall kunna få överklagas
hos riksantikvarieämbetet och ämbetets beslut i sin tur kunna underställas
Kungl. Maj:ts prövning.

Utredningen anser, att landsantikvarierna bör erhålla en mera tryggad
anställningsform och förordar i detta syfte, att landsantikvariebefattning
tillsättes medelst förordnande tills vidare. Ett eventuellt entledigande bör
enligt utredningens mening alltid föregås av skriftlig uppsägning. Har
befattningshavaren under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort
i en och samma befattning, må han dock icke så länge huvudmannen
åtnjuter statsbidrag, skiljas från sin befattning, såvida inte riksantikvarieämbetet
på grund av omorganisation eller liknande omständigheter medger
uppsägning eller anledning föreligger till entledigande av disciplinära skäl.

Med hänsyn till omfattningen av de statliga arbetsuppgifterna föreslås
avsevärt förbättrade statsbidrag till landsantikvarieorganisationen, dock
enbart till avlöningar till landsantikvarierna och vetenskapligt utbildade
medhjälpare (amanuenser). En utgångspunkt för statsbidraget bör vara,
att landsantikvariernas avlöning, vilken släpat efter under de senare åren,
återanpassas till löneläget för förste antikvarie vid statens historiska museum
(Ca 31).

Utredningen föreslår, att statsbidraget till huvudmännen uppdelas i dels
ett grundbidrag till landsantikvariens avlöning, motsvarande 66% procent
av lönen i 33 löneklassen å vederbörande ortsgrupp och dels ett tilläggsbidrag,
innebärande antingen en höjning av grundbidraget upp till högst

5

Statsutskottets utlåtande nr 7J+ år 1955

90 procent av landsantikvarielönen eller ock 50 procent av lönen till en
amanuens, beräknad efter 23 löneklassen å vederbörande ortsgrupp.

För Gotlands län föreslås specialbestämmelser, enligt vilka huvudmannen
därstädes kan erhålla statsbidrag för anställande av en antikvarie med
högst 90 procent av de kontanta löneförmåner, som skulle ha utgått till en
å vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman med placering i löneklassen
nr 27 i statens löneplan nr 1. Villkoren blir i huvudsak desamma
som för amanuensbidraget med det undantaget att lön och kompetens
skall motsvara vad som gäller för antikvarie hos riksantikvarieämbetet.
Vidare förordas, att 15 000 kronor ställes till ämbetets förfogande att disponeras
för utbetalande av gottgörelser till museer, vilkas tjänstemän utan
särskild ersättning härför av ämbetet anlitats för statliga arbeten inom
kulturminnesvården.

Det nu utgående statsbidraget till avlöning åt föreståndaren vid museet
i Varberg föreslås upphöra, när den nuvarande innehavaren av tjänsten
lämnar sin befattning.

Utredningen förordar att anslutning till statens pensionsanstalt medges
för amanuenser liksom för antikvarien i Gotlands län.

Vad angår gäldandet av kostnaden för resor vid landsantikvariens tjänstutövning
anser utredningen, att dessa bör bestridas av riksantikvarieämbetet,
om ämbetet beordrat förrättningen, medan i de fall annan statlig
myndighet påkallat landsantikvariens medverkan, kostnaderna bör gäldas
av denna myndighet eller genom dess försorg. I andra fall bör dessa utgifter
bestridas av huvudmannaorganisationen eller av den, som påkallat landsantikvariens
medverkan.

Avkastningen av lönefonderna skall i första hand avräknas vid statsbidragets
fastställande. Huvudman bör emellertid medgivas möjlighet att
överlämna av honom ägd lönefond till förvaltning av statskontoret med
rätt för statsverket att disponera avkastningen.

Utredningen har förutsatt, att slutregleringen av statsbidraget skall äga
rum först efter budgetårets utgång. Med beaktande av att bidragen från
landsting och städer utbetalas till huvudmännen efter ingången av varje
nytt kalenderår, synes det påkallat att för dessa öppna möjligheter att utfå
ett förhållandevis rikligt tillmätt förskott under höstmånaderna.

Slutligen ifrågasätter utredningen, om icke tjänstetiteln landsantikvarie
bör utbytas mot länsantikvarie.

Remissyttranden

Beträffande de yttranden, som avgivits över sakkunnigbetänkandet, hänvisas
till propositionen.

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

Departementschefen

Departementschefen, som ansett lämpligt, att proposition nu förelädes
riksdagen om nya grunder för statens bidrag till landsantikvarieorganisationen
och att denna proposition i huvudsak byggdes på utredningens förslag,
har emellertid i vissa frågor förordat andra lösningar och i ärendet anfört
följande.

I fråga om huvudmannaskapet för landsantikvarierna är jag
ense med utredningen, att läns- eller landskapsorganisationer inom kulturminnesvårdens
område liksom hittills skall vara huvudmän. De av utredningen
antydda möjligheterna att låta landsting eller särskild stiftelse
övertaga huvudmannaskapet torde enligt min mening icke böra komma
till användning annat än i rena undantagsfall, vilka jag förutsätter kommer
att underställas Kungl. Maj:ts prövning. I övrigt vill jag uttala min
anslutning till utredningens uppfattning, att det bör ankomma på de lokala
krafterna att själva bestämma om eventuella nybildningar eller ombildningar
av organisationer för utövande av huvudmannaskap för landsantikvarierna.

Vad därefter beträffar de av utredningen föreslagna anordningarna till
förstärkning av huvudmännens organisation anser jag mig i stort sett
kunna godtaga vad utredningen föreslagit i fråga om styrelsens sammansättning.
Jag förordar sålunda att i huvudmannaorganisationens styrelse
obligatoriskt skall ingå en av länsstyrelsen förordnad ledamot, en av
vederbörande landsting vald ledamot, i förekommande fall en ledamot,
utsedd av varje stad (kommun), som fortlöpande lämnar större ekonomiskt
bidrag till organisationen, samt landsantikvarien. I övrigt torde
organisationen böra lämnas frihet att bestämma styrelsens sammansättning.

Jag biträder också utredningens förslag, att inom styrelsen alltid skall
finnas ett förvaltningsutskott med uppgift att närmast under
styrelsen svara för organisationens ekonomi och förvaltning ävensom att
uppgöra förslag till inkomst- och utgiftsstat samt till förvaltningsberättelse.
I fråga om förvaltningsutskottets sammansättning har utredningen föreslagit,
att utskottet skulle bestå av styrelsens länsstyrelse-, landstings- och
stadsrepresentanter samt två andra inom styrelsen utsedda ledamöter.
Jag är icke övertygad om att förvaltningsutskottet alltid skulle kunna få
den lämpligaste sammansättningen med tillämpning av de av utredningen
föreslagna, delvis automatiska reglerna. Bäst torde vara att icke alltför
mycket begränsa styrelsens frihet härvidlag. För egen del vill jag förorda,
att förvaltningsutskottet skall bestå av 5—7 inom styrelsen därtill utsedda
ledamöter. Jag förutsätter härvid, att som regel huvudbidragsgivarna skall
bli representerade i utskottet. För att utskottet skall vara beslutsmässigt
bör fordras, att minst halva antalet ledamöter är närvarande. I övrigt
bör för utskottet i anslutning till utredningens förslag gälla, att personliga
suppleanter får utses för ledamöterna, att utskottets ordförande och
vice ordförande väljes av styrelsen, att ärendena avgöres genom omröstning
samt att ordföranden vid lika röstetal har utslagsrätt.

I fråga om revision av styrelsens räkenskaper har utredningen för -

Statsutskottets utlåtande nr 74- år 1955 7

ordat, att dessa skall granskas av minst två revisorer, av vilka länsstyrelsen
skulle utse en. Häremot har jag ingen erinran.

Vad jag nu förordat rörande styrelse, förvaltningsutskott och revision
tar närmast sikte på sådana fall, då organisationens verksamhetsområde
omfattar ett län. Kungl. Maj:t torde få meddela erforderliga föreskrifter
rörande de avvikelser härvidlag, som må befinnas erforderliga om organisationens
verksamhetsområde omfattar flera län.

I fråga om riksantikvarieämbetets inspektionsrätt över huvudmannaorganisationerna
samt beträffande föreskrifterna om förvaring och avhändande
av museiföremål och arkivalier ifrågasätter jag, liksom utredningen,
ingen ändring.

Som utredningen konstaterar har utvecklingen lett till att landsantikvariedistrikten
i regel kommit att sammanfalla med länen. För närvarande
utgör emellertid Skåne ett distrikt, Älvsborgs län är uppdelat i två distrikt,
och Stockholms län saknar landsantikvarie. Jag ansluter mig till utredningens
uppfattning, att landsantikvariedistrikten i regel
bör sammanfalla med länen. I enlighet härmed bör Skåne delas upp i två
distrikt, ett för Malmöhus län och ett för Kristianstads län. Den nuvarande
landsantikvarien för Skåne torde framdeles böra inneha befattning
som landsantikvarie i Malmöhus län, medan en ny landsantikvariebefattning
inrättas för Kristianstads län. Beträffande Älvsborgs län torde uppdelningen
på två distrikt böra upphöra, då den nuvarande landsantikvarien
för södra delen av länet (Sjuhäradsbygden) lämnar sin befattning. Med
hänsyn till vad som anförts från länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands
län samt Upplands fornminnesförening och Södermanlands hembygdsförbund
anser jag mig icke för närvarande böra förorda inrättande av
något särskilt av Stockholms län bestående landsantikvariedistrikt. I likhet
med utredningen anser jag, att landsantikvarien i regel bör vara stationerad
i den stad, där länsstyrelsen har sitt säte.

I fråga om landsantikvariernas arbetsuppgifter ansluter jag mig
i stort sett till utredningens förslag. Jag anser mig dock böra understryka
riksantikvarieämbetets uttalande, att landsantikvariernas uppgifter beträffande
naturskyddet bör begränsas till att avse skyddet av kulturlandskapet,
medan de rent naturvetenskapliga sidorna av naturskyddet bör ankomma
på andra organ. Vid den slutliga redigeringen av bestämmelserna
i ämnet torde även viss hänsyn böra tagas till den i övriga remissyttranden
framförda kritiken, i huvudsak såsom den utformats av svenska museimannaföreningen,
innebärande att landsantikvariens samarbete icke bör
vara begränsat till statliga myndigheter. En bestämmelse av innebörd, att
huvudman har att tillse, att landsantikvarien icke betungas med göromål
för organisationen i sådan utsträckning, att svårigheter yppar sig för honom
att fullgöra de åligganden för statens räkning, som skäligen ankommer
på honom, torde dock icke böra saknas.

Mot de av utredningen föreslagna villkoren för behörighet till befattning
som landsantikvarie har jag ingen erinran.

I fråga om tills ättningsför farandet anser jag mig böra framhålla
angelägenheten av att riksantikvarieämbetet vid bedömande av sökandes
kompetens och vid upprättande av förslag till landsantikvariebefattning
samråder med nationalmuseum och nordiska museet. Över ämbetets
beslut i kompetensfrågor och frågor om tjänsteförslag torde besvär
i vanlig ordning kunna anföras hos Kungl. Maj:t. Att, såsom utredningen

8

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

föreslagit, dessutom införa besvärsrätt för sökanden över huvudmannastyrelses
beslut om tjänstetillsättning torde enligt min mening icke böra ifrågakomma.
I övrigt har jag ingen annan erinran mot det av utredningen föreslagna
tillsättningsförfarandet, än att ansökningstiden bör begränsas till tre
veckor från kungörandet.

Den av utredningen föreslagna anledningen till entledigande av landsantikvarie
»av disciplinära skäl» torde böra ändras till »på grund av tjänstefel».
Jag förutsätter att det skall vara riksantikvarieämbetet, som konstaterar
förhandenvaron av dylik anledning, innan den kan åberopas av
huvudmannen. I övrigt har jag ingen erinran mot vad utredningen föreslagit
i fråga om landsantikvaries anställningsform.

Det av utredningen föreslagna statsbidragssystemet anser
jag mig böra godtaga med följande ändringar. Enligt min mening bör huvudregeln
vara, att till varje landsantikvariedistrikt statsbidrag till landsantikvariens
avlöning utgår med 90 procent av de kontanta löneförmåner,
som utgår till en å vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman med
placering i 33 löneklassen å löneplan nr 1. Vidare bör efter medgivande
av riksantikvarieämbetet statsbidrag få utgå till avlönande av högst en
amanuens i varje landsantikvariedistrikt. Övervägande skäl talar enligt
min mening för att dylikt medgivande skall ges med giltighet tills vidare
och utan årlig omprövning. Statsbidraget till amanuenslönen torde böra
utgå med 50 procent av de kontanta löneförmåner, som utgår till en å
vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman med placering i 23 löneklassen
å löneplan nr 1. Utgår statsbidrag till avlönande av amanuens, bör
statsbidraget till landsantikvariens avlöning alltid minskas till 66 2/3 procent
av förutnämnda bidragsunderlag. Enligt utredningens förslag skulle
bland statsbidragsvillkoren upptagas, att landsantikvarien skulle av huvudmannen
tillförsäkras minst de kontanta löneförmåner, som enligt gällande
bestämmelser tillkommer en statlig tjänsteman med placering i lönegrad
Ca 31. Något dylikt villkor torde icke böra uppställas. Icke heller synes påkallat
att bibehålla riksantikvarieämbetets nuvarande prövningsrätt i fråga
om avlöningen.

För kulturminnesvården å Gotland torde som utredningen förordat böra,
utöver statsbidrag enligt vanliga regler, medgivas ett särskilt statsbidrag
till avlönande av antikvarie. Detta bidrag torde böra utgå med 90 procent
av löneförmånerna i 27 löneklassen å löneplan nr 1.

I det föregående har jag förordat, att uppdelningen av Älvsborgs län
på två landsantikvariedistrikt skall upphöra, då den nuvarande landsantikvarien
i Borås avgår från sin tjänst. Intill dess så sker torde statsbidrag
till Borås-tjänsten böra utgå enligt oförändrade grunder. Till landsantikvarietjänsten
i Vänersborg bör statsbidrag utgå enligt de grunder jag nyss
förordat för landsantikvarietjänster i allmänhet.

Statsbidraget till museiföreståndaren i Varberg tmde böra utgå enligt
oförändrade grunder, så länge den nuvarande föreståndaren kvarstår \ sin
tjänst. Vid hans avgång ur tjänsten torde få till prövning upptagas frågan,
huruvida och på vad sätt fortsatt statligt bidrag till Varbergs museum
skall utgå.

I likhet med utredningen vill jag förorda, att anslutning till statens
pensionsanstalt medges för den särskilde antikvarien å Gotland och för
amanuenser.

Vad utredningen föreslagit rörande resekostnadsersättning och trakta -

9

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

mente samt bestridande av kostnaderna härför ävensom angående överlämnande
av lönefond till statskontorets förvaltning och om förskott å de
statliga bidragen ger mig icke anledning till erinran.

Det av utredningen föreslagna beloppet å 15 000 kronor, som skulle
ställas till riksantikvarieämbetets förfogande för utbetalande av gottgörelse
i vissa fall till lokala krafter utanför landsantikvarieorganisationen, anser
jag mig icke kunna tillstyrka. Ej heller kan jag tillstyrka någon personalförstärkning
inom riksantikvarieämbetet i avvaktan på inrättande av en
landsantikvarietjänst i Stockholms län.

Jag torde böra nämna, att utredningen i sitt betänkande även diskuterat
frågan om titeln landsantikvarie kan anses lämplig. Enligt utredningen talar
övervägande skäl för att titeln landsantikvarie utbytes mot länsantikvarie.
Av de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, synes de flesta icke
vilja förorda någon ändring. För egen del anser jag, att titeln landsantikvarie
bör bibehållas.

Motioner

I motionerna 1: 394. och II: 490 har anförts bland annat följande.

De skäl, som förestavade riksdagens beslut år 1946 att uppdela Älvsborgs
län i två landsantikvariedistrikt, ett för Sjuhäradsbygden med säte
i Borås och ett för länet i övrigt med säte i Vänersborg, torde alltjämt vara
lika bärande. Ett i nämnda sammanhang avlåtet remissyttrande från
Vitterhets-, historia- och antikvitetsakademien belyser det centrala i detta
spörsmål. Därur må citeras följande: »Det torde vara uppenbart, att föreliggande
uppgifter för landsantikvarien i Älvsborgs län äro ganska svåra
att bemästra, icke blott på grund av länets stora geografiska utsträckning

1 norr och söder, utan kanske i ännu högre grad beroende på de betydande
olikheter i landskapligt och kulturellt hänseende, som existerar mellan länets
norra och södra delar. Sjuhäradsbygdens särpräglade förhållanden ha ju
också motiverat bildandet av en särskild kulturhistorisk förening, som ända
sedan 1903 bedrivit sin verksamhet inom den södra länsdelen och i dennas
huvudort Borås grundat ett museum med omfattande och värdefulla samlingar.
Detta museum är utan tvivel av den betydelsen, att det kan jämföras
med de större provinsmuseer, som blivit huvudorter för landsantikvariedistrikt
i andra landsdelar.

Akademien finner det sålunda av sakliga skäl påkallat, att södra Älvsborgs
län, såsom föreslagits i motionerna, avskiljes såsom särskilt landsantikvariedistrikt
med en landsantikvarie placerad såsom föreståndare för
Borås museum. De sju häradernas kulturhistoriska förening är här landsantikvariens
naturliga huvudman. Hur gränslinjen mellan de båda landsantikvariedistrikten
lämpligen bör dragas torde böra bli föremål för riksantikvarieämbetets
närmare omprövning.»

Under de åtta år, som förflutit efter riksdagens beslut, har erfarenheten
och utvecklingen bestyrkt det lyckosamma i den företagna åtgärden. Kulturminnesvården
har år från år tilldragit sig ett ökat intresse icke minst
från ortsbefolkningens sida, och landsantikvariernas ständigt ökade arbetsuppgifter
vittna också om att uppdelningen i två distrikt var en ändamålsenlig
anordning.

2 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1055. G samt. Nr 74

10

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

I detta sammanhang bör också betonas, att den museala synpunkten är
värd sitt särskilda betraktande. Inom nuvarande två distrikt finnas centrala
museer med för respektive områden representativa samlingar. Icke
minst den inom södra länsdelen dominerande textil- och beklädnadsindustrien
har erhållit för dessa speciella områden karakteristiska och värdefulla
samlingar i Borås museum. Det angelägna i att de centrala museerna äro
ställda under sakkunnig ledning och därigenom tillvinna sig ett alltmera
ökat intresse torde ligga i öppen dag.

Det är av intresse att påpeka, hurusom departementschefen i förevarande
proposition särskilt framhäver de museala synpunkterna i samband med
landsantikvarieorganisationen. Han förordar sålunda, att statsbidraget till
museiföreståndaren i Varberg bör utgå enligt oförändrade grunder, så länge
den nuvarande föreståndaren kvarstår i sin tjänst. Han stannar dock icke
härvid utan avser, att vid tidpunkten för föreståndarens avgång från tjänsten
torde till prövning böra upptagas frågan, huruvida och på vad sätt fortsatt
statligt bidrag till Varbergs museum skall utgå.

Beträffande landsantikvarietjänsten i Borås föreslås som nämnts att
denna skall indragas när nuvarande befattningshavare avgår. Då befattningshavaren
i fråga torde ha åtskilliga år till pensionsålderns inträde, kan
ett beslut enligt förslaget leda till att nuvarande organisation i Älvsborgs
län bibehålies oförändrad i ett 15-tal år för att därefter plötsligt upphöra.
En sadan ordning kan icke vara tillfredsställande, allra minst med hänsyn
till de särskilda förhållanden som föreligga. Det lämpligaste härvidlag torde
därför vara, att frågan om denna landsantikvarietjänsts bibehållande, i likhet
med vad som förordats beträffande bidrag till Varbergs museum, ställes
under omprövning då den nuvarande befattningshavaren avgår.

Utskottet

De av departementschefen förordade grunderna för statens bidrag till
landsantikvarieorganisationen åsyftar en konsolidering och förstärkning av
den hittillsvarande organisationen. Vad departementschefen i sådant avseende
föreslagit har utskottet funnit sig i huvudsak kunna biträda.

Utskottet delar sålunda departementschefens uppfattning om att länsoch
landskapsorganisationerna inom kulturminnesvårdens eller hembygdsvårdens
område bör bibehållas såsom huvudmän för landsantikvarierna
och att avsteg härifrån bör ifrågakomma allenast i rena undantagsfall efter
särskild prövning av Kungl. Maj:t.

Vad gäller åtgärder i syfte att skapa fastare former för huvudmannaorganisationerna
har utskottet i likhet med departementschefen funnit sig
kunna godtaga utredningens förslag om styrelsens sammansättning. Likaså
biträder utskottet utredningens av departementschefen förordade förslag
om att inom styrelsen alltid skall finnas ett förvaltningsutskott. Utskottet
anser dock att Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande riksantikvarieämbetet
bör äga befogenhet att medgiva undantag från denna
bestämmelse i sådana fall, där en dispens från huvudregeln kan befinnas

11

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

påkallad, exempelvis då förvaltningsutskottet skulle bli i det närmaste lika
stort som vederbörande styrelse.

Utskottet är ense med departementschefen därom, att landsantikvariedistrikten
i regel bör sammanfalla med länen. I enlighet härmed tillstyrker
utskottet Kungl. Maj:ts förslag att Skåne delas upp i två distrikt, ett för
Malmöhus län och ett för Kristianstads län. Vidkommande frågan om bildande
av ett landsantikvariedistrikt för Stockholms län torde det böra ankomma
på vederbörande lokala intressen att taga initiativ i ärendet. Departementschefen
har beträffande Älvsborgs län föreslagit att länets uppdelning
på två distrikt bör upphöra, då den nuvarande landsantikvarien
för södra delen av länet (Sjuhäradsbygden) lämnar sin befattning. I motionerna
I: 394 och II: 490 har däremot yrkats att frågan om fortsatt statligt
bidrag till landsantikvarietjänsten i Borås finge upptagas till prövning
i anslutning till den nuvarande innehavarens avgång från tjänsten. Utskottet
får i detta ärende framhålla att goda skäl talar såväl för den av departementschefen
hävdade principiella uppfattningen som för motionärernas
mening. Då det aktuella läget icke nu kräver ett bestämt ställningstagande
till förevarande spörsmål anser utskottet det lämpligt att denna fråga tills
vidare hålles öppen och göres till föremål för förnyat övervägande från
Kungl. Maj:ts sida. I enlighet med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit,
har det i motionerna framställda yrkandet blivit i huvudsak tillgodosett.

I detta sammanhang vill utskottet vitsorda den i och för sig betydelsefulla
verksamhet som bedrives vid museet i Varberg. Ehuru denna verksamhet
icke företer några bestämda anknytningspunkter till landsantikvarieorganisationen
anser utskottet likväl att formen för statligt stöd åt
ifrågavarande verksamhet bör bli föremål för prövning vid uppkommande
vakans å museichefstjänsten.

Mot det av departementschefen angivna statsbidragssystemet har utskottet
icke funnit anledning till erinran, icke heller mot departementschefens
förslag beträffande särskilt statsbidrag för kulturminnesvården å
Gotland samt statsbidrag för avlönande av landsantikvarien i Borås och
museiföreståndaren i Varberg.

I likhet med departementschefen anser utskottet att övervägande skäl
tala för att titeln landsantikvarie bibehålies.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag bör för nästa budgetår anvisas ett
förslagsanslag av 365 000 kronor till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:
Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen. I
beloppet ingår medel till den nya landsantikvarieorganisationen i Skåne
från och med den 1 juli 1955. Enligt vad utskottet inhämtat kan den
ifrågavarande omorganisationen, innebärande bland annat inrättande av
eu landsantikvarietjänst i Kristianstads län, icke bli genomförd förrän tidigast
den 1 januari 1956. Utskottet har för sin del icke något att erinra

12

Statsutskottets utlåtande nr 74 år 1955

mot att under en viss övergångstid, räknat från och med den 1 juli 1955,
för det nya landsantikvariedistriktet avsedda medel av ovannämnda anslag
må efter närmare bestämmande av Kungl. Maj:t disponeras för tillfälligt
anställd, fackutbildad arbetskraft inom nämnda distrikt.

Då vad departementschefen i övrigt framhållit och föreslagit icke har
givit utskottet anledning till erinran eller annat särskilt uttalande än att
Kungl. Maj:t givetvis bör äga rätt att i särskilda fall medge dispens från
gällande behörighetsvillkor för landsantikvarietjänst, hemställer utskottet,
att riksdagen må

a) till Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien:
Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen
för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 365 000 kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna I: 394 och II: 490.

Stockholm den 14 april 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ivvar
Anderson, Leander, Näsström, Pålsson, Hesselbom, Birger Andersson,
Alfred Nilsson, Thun, Axel Andersson, Nils Theodor Larsson, Olsén, Arrhén
och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Åkerström, fröken
Elmén, herrar Johansson i Mysinge, Widén, Karlsson i Olofström, fröken
Vinge, fröken Olsson och herr Svensson i Stenkyrka.

Ivar Hffiggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955

660869