Nr 62—63

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1955

1

Nr 62

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av pension
åt vissa arvodesanställda underofficerare vid
krigsmakten.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Arrhén (I: 57) och den andra inom andra kammaren av herr Fröding
m. fl. (II: 66), har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om en utredning rörande möjligheterna att bereda
arvodesanställda underofficerare med minst tio års tjänst vid krigsmakten
skälig pension.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen 11:66 följande.

Inom försvarsmakten uppehåller för närvarande ett antal underofficerare
vissa för pensionerade underofficerare avsedda befattningar, t. ex. s. k. arvodesbefattningar.
De flesta av dessa underofficerare, som torde uppgå till ett
antal av ca 125—150, är reservunderofficerare i respektive förband. I allmänhet
har de haft tjänstgöring sedan beredskapens början 1939, ehuru
de först efter beredskapens slut övergått till att uppehålla de nämnda arvodesbefattningarna.

Flertalet av berörda befattningshavare har ända upp till 25 tjänstår. De
var tidigare fast anställda vid krigsmakten, men blev såsom kontraktsanställda
avskedade i samband med den stora regementsindragningen 1928.
Endast ett fåtal erhöll s. k. avskedsersättning, uppgående till något tusental
kronor.

Enligt uppgift förespeglades sökandena till de arvodesbefattningar, som
tillkom 1942, att dessa skulle pensionsregleras. Någon pensionsreglering har
emellertid ej kommit till stånd, trots att befattningshavarna i fråga gjort
framställningar härom. Det är enligt vår mening angeläget att dessa, som
tidigare varit fast anställda och som varit frivilligt inkallade under lång
lid innan de anställdes i arvodesbefattningar, får sin pensionsfråga ordnad
så snart som möjligt. Det synes oss dock lämpligt att fastställa en viss
lägsta tjänstgöringstid, förslagsvis minst tio år, som villkor för erhållande
av pension.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning och statskontoret.

Försvarets civilförvaltning har anfört följande.

Av innehållet i motionerna synes framgå, att här åsyftas andra underofficerare
än de, vilka avgått med tjänstepension från beställning på aktiv
stat.

T Ilihang till riksdagens protokoll 1955. G samt. ,Vr 02—63

2 Statsutskottets utlåtande nr 62 dr 1955

Systemet med arvodesbefattningar för militär personal kan sägas i huvudsak
hava tillkommit i samband med 1925 års försvarsbeslut. Befattningarna
äro avsedda att uppehållas av pensionsavgångna f. d. beställningshavare
på aktiv stat, såväl officerare som underofficerare.

Under beredskapstiden och därefter har på grund av otillräcklig tillgång
på formellt kompetent personal i arvodesbefattningar anställts civil "personal,
anställningshavare i reserven samt värnpliktiga och krigsfrivilliga.
Vid avgång från anställning i arvodesbefattning antingen på grund av uppnådd
högre levnadsålder eller på grund av sjukdom har pension i särskild
ordning plägat av Kungl. Maj :t tillerkännas befattningshavare av nämnda
kategorier. Såsom förutsättning för dylik pension har uppställts i huvudsak
samma villkor, som fordras beträffande beredande av särskild pension
av statsmedel åt icke tjänstepensionsberättigad anställningshavare i statens
tjänst i allmänhet. Sålunda fordras bl. a. att vederbörande i princip kan
räkna en anställningstid i statens tjänst av minst 15 år, d. v. s. samma anställningstid,
som förutsättes för pension enligt kungörelsen den 30 juni
1947, nr 490, angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens
tjänst. Såsom tjänstår har därvid ansetts kunna räknas allenast sådan militärtjänstgöring,
som kan betraktas såsom anställning i egentlig mening,
däremot icke exempelvis värnpliktstjänstgöring och tjänstgöring under den
förstärkta försvarsberedskapen.

Vad gäller pensionens storlek har densamma under senare år avvägts efter
särskilda grunder, därvid olika grundbelopp tillämpas för befattningar,
avsedda att uppehållas av underofficer och av officer, nämligen 3 420 kr.
resp. 5 052 kr. för år. Å beloppen utgå rörliga tilläggsförmåner enligt samma
regler, som gälla för tjänstepension. Någon reducering på grund av folkpension
sker ej. Visst årligt understöd av statsmedel har tillerkänts jämväl
änka och efterlevande minderåriga barn till befattningshavare av nu avsedda
kategorier.

I detta sammanhang må framhållas, att riksdagen tidigare genom beslut
i varje särskilt fall tillerkänt reservunderofficer, som under längre tid uppehållit
arvodesbefattning såsom rullföringsbitråde, särskild pension av
statsmedel. Dylik pension utgår med lägre belopp än de pensionsförmåner,
vilka enligt Kungl. Maj :ts hittillsvarande praxis tillerkänts reservunderofficer,
som innehaft arvodesbefattning. Framställningar om förbättrade
pensionsförmåner för f. d. rullföringsbiträden har avslagits av riksdagen
(se exempelvis statsutskottets utlåtande 1950 nr 92 och 1951 nr 118, riksdagens
prot. 1950 FK 15: 14 och AK 15: 58 samt 1951 FK 17: 124 och AK
18:44).

Vid bedömandet av den i nu föreliggande motioner väckta frågan torde
böra beaktas, att personal i reserven anlitats för långvarig tjänstgöring vid
försvaret även för annat ändamål än uppehållande av arvodesbefattning.
På grund av försvarsväsendets snabba utvidgning efter 1936 och 1942 års
lörsvarsordningar måste nämligen reservpersonal i stor utsträckning anlitas
för att möjliggöra försvarsorganisationens utbyggnad. Sålunda må nämnas,
att 1941 års försvarsutredning beräknade, ätt" under flygvapnets utbyggnadsperiod
upp till 2/3 av flygvapnets reservpersonal skulle fullgöra
frivillig tjänstgöring, intill dess behovet av beställningshavare på aktiv stat
blivit fyllt. ^

Frågan om beredande av ersättning åt dylik långtidsinkallad reservpersonal
i syfte att underlätta vederbörandes övergång till civil verksamhet berördes
i propositionen 1943:43 angående krigsmaktens reservpersonal. Föredragande
departementschefen ansåg sig för det dåvarande icke böra förorda
några generella bestämmelser om ersättning till långtidsinkallad re -

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1955

3

servpersonal efter tjänstgöringens upphörande. Denna fråga borde i avbidan
på säkrare erfarenheter prövas från fall till fall. Häremot hade riksdagen
intet att erinra.

Vid det förhållandet att icke pensionsberättigad befattningshavare i arvodesbefattning
redan enligt Kungl. Maj :ts praxis kunna erhålla efter vissa
bestämda grunder utmätt pension för sig och sina efterlevande och med
hänsyn jämväl till riksdagens förenämnda beslut beträffande pension åt
f. d. rullföringsbiträden anser civilförvaltningen anledning knappast föreligga
att nu vidtaga särskilda åtgärder för beredande av pension åt ifrågavarande
personalkategori. Att berörda personal såsom i motionerna uppgivits
skulle hava förespeglats rätt till pension bär civilförvaltningen sig
icke bekant såvida därmed ej åsyftas ovanberörda departementschefsuttalande
i samband med anmälan av propositionen 1943: 143.

Statskontoret har anfört följande.

I underdånig skrivelse den 26 juli 1950 har centralstyrelsen för det svenska
reservofficersförbundet och svenska reservunderofficersförbundet gjort
framställning bl. a. i syfte att reservutnämnd officer eller underofficer, som
under viss tid innehaft förordnande å arvodesbefattning vid försvaret, måtte
komma i åtnjutande av särskild pensionsförmån utöver honom på grund
av anställningen i reserven tillkommande pension. Över framställningen
har statskontoret avgivit utlåtande den 11 maj 1951. Härvid bär ämbetsverket
såsom min mening uttalat, att sådan pension borde kunna ifrågakomma
från och med 60 års ålder under förutsättning att vederbörande
tjänstgjort i statlig befattning minst 15 år, varvid syntes böra inräknas tid,
varunder befattningshavaren fullgjort tjänstgöring i egenskap av reservofficer
eller reservunderofficer. Beträffande pensionens storlek ansåg statskontoret,
att densamma borde bestämmas i enlighet med de grunder som tilllämpas
vid fastställandet av i särskild ordning beviljad statlig pension, doek
att i förekommande fall pensionen skulle nedsättas med belopp motsvarande
reservpensionens storlek eller, därest befattningshavaren uppburit mot
reservpension svarande engångsbelopp, med belopp, som eljest skolat utgå
såsom årlig sådan pension. Frågan om beredande av dylik pension borde
emellertid prövas från fall till fall. I brev den 19 september 1952 har Kungl.
Maj :t, som beträffande spörsmål varom här är fråga förklarat sig vilja
meddela beslut i varje särskilt fall med beaktande av föreliggande omständigheter,
icke funnit sagda framställning föranleda någon Kungl. Maj :ts
vidare åtgärd.

I huvudsaklig anslutning till vad statskontoret anfört i ovannämnda utlåtande
har Kungl. Maj: t — efter särskilda framställningar — vid ett flertal
tillfällen under de senaste åren med stöd av riksdagens bemyndigande
medgivit, att bär avsedda befattningshavare må — vid sidan av dem tillkommande
reservpension — åtnjuta pension från anslaget till diverse pensioner
och understöd in. in. Under förutsättning att befattningshavaren kunnat
räkna minst 30 år i statlig anställning, bar därvid pensionens storlek
bestämts att utgå med ett grundbelopp av 5 052 kronor för officerare och
3 420 kronor för underofficerare, allt för år räknat. Vid kortare anställningstid
— mer än 15 år men mindre än 30 år — bar pensionen reducerats
i förhållande till avkortningen. Angivna pensionsbelopp jämte rörligt tillägg
enligt 1947 års grunder bar sedan minskats med grundbeloppet av vederbörande
officer eller underofficer tillkommande reservpension.

Med hänsyn till det nu anförda och då härtill kommer att enligt givna
direktiv frågan om den pensionering, som för närvarande tillämpas vid sidan
av pensionsreglementena, till förutsättningar och konstruktion skall

4

Statsutskottets utlåtande nr 62 år 1955

närmare utredas av 1951 års pensionsutredning, får statskontoret föreslå,
att motionerna icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet. Såsom statskontoret i sitt ovan återgivna utlåtande erinrat, har
1951 års pensionsutredning jämlikt sina direktiv att närmare undersöka frågan
om den pensionering, som f. n. tillämpas vid sidan av pensionsreglementena.
Det i motionerna berörda spörsmålet faller alltså inom ramen för
utredningens uppdrag. Vid sådant förhållande och då vidare de icke pensionberättigade
befattningshavarna i arvodestjänst redan enligt Kungl.
Maj :ts praxis kan erhålla efter vissa bestämda grunder utmätt pension för
sig och sina efterlevande, finner utskottet sig sakna anledning tillstyrka det
i motionerna framställda yrkandet.

Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 57 och II: 66 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 mars 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Iwar Anderson, Näsgård,
Gillström, Boman, fröken Andersson, herrar Hesselbom, Sundelin,
Einar Persson, Thun, Bergman, Holmqvist, Rikard Svensson, Aastrup och
Bengtson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Andersson i Malmö, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Svensson i Ljungskile,
Åkerström, Hoppe, Birke, Nihlfors, Gustafsson i Stockholm, Hansson i
Skegrie och Löfroth.