4

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1955

Nr 51

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående tilllämpning
av polislönereglementet på vissa polismän
i Göteborgs stads polisdistrikt m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 63 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 4 februari 1955, föreslagit
riksdagen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i nämnda statsrådsprotokoll
anförts meddela bestämmelser angående tillämpning av polislönereglementet
på vissa polismän i Göteborgs stads polisdistrikt m. m.

Propositionen

I propositionen föreslås i huvudsak, att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande
att utfärda föreskrifter i syfte att göra polislönereglementet och den
av stadsfullmäktige i Göteborg fastställda nya personalstaten tillämpliga på
sådan polispersonal, som tagit avstånd från de mot Göteborgs stads polisdistrikt
riktade stridsåtgärder^.

Beträffande den närmare innebörden av propositionsförslaget får utskottet
hänvisa till propositionen s. 2—6.

Motionerna

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

dels en inom andra kammaren av herrar Senander och Johansson i Stockholm
väckt motion (II: 489), vari hemställts att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj:ts proposition nr 63;

dels ock en inom andra kammaren av herrar Königson och Larsson i
Stockholm väckt motion (II: 497), vari hemställts att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts proposition nr 63.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande yrkanden får uiskottet hänvisa
till motionerna.

Vidare har utskottet till behandling förehaft en vid riksdagens början
inom andra kammaren av herr Larsson i Stockholm väckt motion (II: 129),

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1955 5

vari hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om att förhandlingar upptages med berörda parter i avsikt att åstadkomma
sådan ändring i polislönereglementet att lugn och arbetsfred återställes inom
polisväsendet.

Beträffande motiveringen för sistnämnda yrkande får utskottet hänvisa till
motionen.

Utskottet

Utskottet finner sig böra instämma i departementschefens uttalande, alt
anledning inte föreligger att undandra de polismän, som tar avstånd från
de mot Göteborgs stads polisdistrikt riktade stridsåtgärderna, de fördelar som
den nya polislöneregleringen erbjuder. Vad departementschefen i samband
härmed anfört har inte givit utskottet anledning till särskilt uttalande. Utskottet
anser sig sålunda kunna tillstyrka Kungl. Maj :ts förevarande förslag.
Av detta ställningstagande följer att utskottet avstyrker yrkandena i
motionerna II: 489 och II: 497, i vilka hemställes om avslag på propositionen.

I den vid riksdagens början väckta motionen II: 129 hemställes att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att förhandlingar upptages
med berörda parter i avsikt att åstadkomma sådan ändring i polislönereglementet
att lugn och arbetsfred återställes inom polisväsendet. Mot
bakgrunden av i propositionen nr 63 berörda förhållanden och med beaktande
av vad däri föreslagits anser utskottet skäl inte föreligga för ett tillmötesgående
av nämnda motionsyrkande, vilket utskottet fördenskull avstyrker.
Utskottet vill emellertid tillägga följande i anledning av den i motionen
lämnade uppgiften att den av polisföreningarna i Stockholm och Göteborg
bildade organisationen numera tillerkänts förhandlingsrätt. Enligt vad utskottet
inhämtat har socialstyrelsen den 4 oktober 1954 tillerkänt Stockholm—Göteborgs
polismäns centralkommitté förhandlingsrätt jämlikt lagen
den 17 maj 1940 om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän. Jämlikt
föreskrift i nämnda lag må, därest Kungl. Maj :t så prövar skäligt, på framställning
av enligt lagen förhandlingsberättigad förening förhandling äga
rum mellan ombud, som utses av Kungl. Maj:t, och sådan förening. Sedan
nämnda centralkommitté i en till civildepartementet inkommen skrift anhållit
om förhandlingar bl. a. om justering av 1954 års polislönereglemente
och övriga lönevillkor för polispersonalen har Kungl. Maj:t genom beslut
den 28 januari 1955 ej funnit skäl att i förevarande fall utse ombud som
avses i nämnda lag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att motionen 11:129 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna II: 489 och II: 497, bemyndiga

6

Statsutskottets utlåtande nr 51 ur 1955

Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i
statsrådsprotokollet över civilärenden för den 4 februari 1955
anförts meddela bestämmelser angående tillämpning av polislönereglementet
på vissa polismän i Göteborgs stads polisdistrikt
in. in.

Stockholm den 11 mars 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet lia närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Leander, Boman, fröken Andersson, herrar
Näsström, Pålsson, Hesselboin, Sundelin, Gustaf Andersson, Einar Persson
och Bergman; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Bergström, Andersson
i Malmö, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Eriksson i Sandby, Åkerström,
Staxäng, fröken Elmén, herrar Thapper, Onsjö, Nihlfors, Löfroth och
Almgren.

Reservationer

1) av fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka
ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

»I den del Kungl. Maj :ts förslag är avsett att motverka det förhållandet,
alt vissa polismän i Göteborg mot sin egen vilja har måst finna sig i betydande
inkomstförsämringar jämfört med vad de skulle erhållit om det nya
polislönereglementet varit tillämpligt på dem, finnes ej någon anledning att
rikta någon anmärkning mot detsamma. Propositionen kan således från
denna utgångspunkt helt godtagas av utskottet.

Det är emellertid icke uteslutet att de praktiska verkningarna av propositionen
kan leda till en ytterligare accentuering av den splittring av polispersonalens
organisation, som blev en följd av att i Göteborg Polisföreningen
Kamratskapet och Göteborgs poliskonstapelförening icke accepterade den
överenskommelse, som träffades den 14 januari 1954 mellan polisförbundet
och civildepartementet angående polislönerna. En sådan utveckling vore enligt
utskottets uppfattning olycklig. Det är därför angeläget att eventuella
åtgärder från regeringens sida i anledning av den förevarande konflikten —
som dock icke behöver ha karaktären av formella förhandlingar i enlighet
med lagen den 17 maj 1940 om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän
— i första hand inriktas på att överbrygga motsättningarna mellan svenska

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1955

7

polisförbundet och Stockholms—Göteborgs centralpoliskommitté. Både ui
polismannens och ur arbetsgivarens synpunkt är det ett betydande intresse
att poliserna kan uppträda enhetligt i en fast organisation.

Det må i detta sammanhang jämväl anmärkas att den nuvarande konflik
ten för de berörda städernas del medfört ett allvarligt läge i vad avser ny
rekryteringen av polispersonal och möjligheterna att i städerna tillf reasställande
upprätthålla ordning och säkerhet.

Utskottet avstyrker således de i motionerna II: 489 och II: 497 framställda
yrkandena om avslag å propositionen. I den män motionen II: 129 icke
kan anses besvarad med vad ovan anförts anser utskottet att densamma icke
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.»

2) av herr Ståhl.

3) av herr Nililfors.

560592.

Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag