Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

1

Nr 122

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
vissa frågor rörande försöksverksamheten med
nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta
motioner. (2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten
178, s. 347—358 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 4 januari 1955, föreslagit riksdagen att till Skolöverstyrelsen:
Försöksverksamhet m. m. för budgetåret 1955/56 anvisa ett
reservationsanslag av 600 000 kronor.

I samma proposition har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln (punkt
237, s. 499) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för
budgetåret 1955/56 till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag beräkna
ett förslagsanslag av 200 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 120, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
25 februari 1955, jämte redogörelse för den under skolöverstyrelsens ledning
pågående allmänna försöksverksamheten framlagt förslag beträffande
medelsanvisningen för budgetåret 1955/56 till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag
ävensom de övriga förslag angående vissa frågor rörande
försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m., som framgar av den
följande redogörelsen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande
redovisade motioner.

Beträffande den av departementschefen förebragta utredningen, i den
mån den icke medtagits i utskottets redogörelse, får utskottet hänvisa till
ovannämnda statsrådsprotokoll.

Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten Under

denna rubrik har i propositionen nr 120 (avsnitt I, s. 3—25) behandlats
vissa spörsmål rörande försöken med enhetsskoleorganisationen
och försöksverksamheten inom det högre skolväsendet.

Försöken med enhetsskoleorganisationen nådde läsåret
1953/54 inom de första försöksdistrikten klass 9. Verksamheten omfattade

1 — Biliang till riksdagens protokoll 1955. 6 sand. Nr 132

2 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

sammanlagt 37 distrikt. Antalet läraravdelningar ökade från 1 009 till
1 525 och antalet barn i försöksavdelningarna från 22 725 till 35 784.

I fråga om det högre skolväsendet lämnas en redogörelse för
försöken med särskild realexamen, organiserad läxhjälp, muntlig framställning,
särskild studentexamensprövning och fast linjedelning på flickskolans
högstadium.

Departementschefen har anfört följande.

^ För första gången har enhetsskolans hela lärogång prövats i praktiken.
Erfarenheter föreligger nu av den förberedande yrkesutbildning, som skall
meddelas i klass 9 y. Även om utbildningen i framtiden kan rikare förgrenas,
har dock detta första försök visat, att programmet är genomförbart.
Det organisationsarbete, som måste utföras innan denna yrkesutbildning
överallt kan förverkligas, är visserligen stort och i mer än ett avseende
krävande, men det finnes ingen anledning att tveka och se tillbaka.

Skolöverstyrelsen har framhållit önskvärdheten av att yrkesskolväsendet
bygges ut, så att en naturlig arbetsfördelning mellan enhetsskola och yrkesskola
kan komma till stånd, samt att någon form av komplettering ordnas
för lärjungarna i 9 y, så att dessa utan tidsförlust kan fortsätta med praktisk
utbildning av kvalificerat slag. Båda önskemålen torde kunna successivt
realiseras om riksdagen bifaller den proposition angående utbyggnad
av yrkesutbildningen, som Ivungl. Maj:t på mitt förslag beslutat. Den nya
organisationen på yrkesutbildningens område torde komma att växa fram
parallellt med enhetsskolans högstadium under en beräknad tid av femton
år; den utgör en väsentlig del av det program för förbättrad yrkesutbildning,
vari 9 y ingår, och skapar några av de nödvändiga förutsättningarna
för enhetsskolans slutliga och allmänna genomförande.

Ett betydande organisationsarbete återstår dock även för enhetsskolans
allmänbildande uppgifter. Beslut fattades vid fjolårets riksdag om åtgärder
till förbättrande av liirarrekryteringen på högstadiet. Hur väl de behövdes
framgår av de nya siffror om lärarkårens sammansättning, som
skolöverstyrelsen i år meddelat. Men det är uppenbart, att resultaten av de
beslutade åtgärderna först småningom kan komma enhetsskolan till del
och möjliggöra en snabbare utbyggnad.

Härjämte måste de pedagogiska grundvalarna för enhetsskolans arbete
målmedvetet förstärkas. Vad det gäller är i synnerhet att skapa förutsättningarna
för ett framgångsrikt arbete även i landsbygdens skolor, där ingen
stark uppsortering av lärjungematerialet kan komma i fråga, Icke heller
detta planeringsarbete är snabbt och lätt genomförbart. »Det förarbete,
som måste utföras, för att skolans inre arbete skall kunna uppbära reformen,
är stort nog att fylla ut ett årtionde eller mer», yttrade dåvarande
departementschefen vid framläggandet av 1950 års skolproposition (s. 582).

Av skolöverstyrelsens redogörelse framgår icke, efter vilka grunder klasserna
i enhetsskolans sjunde och åttonde klasser i praktiken formeras. Det
är dock begripligt, om man mångenstädes tillgripit tämligen omfattande
differentieringar, eftersom man måst gå till verket utan det pedagogiska
förarbete, som alltifrån början ansetts oundgängligen nödvändigt. Skolöverstyrelsen
har i detta läge funnit det nödvändigt att särskilda försöksskolor
inrättas för att jämna vägen för systematiska försök med undervisning
i odifferentierade klasser på högstadiet. Av dess i maj 1954 gjorda

3

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

framställning i detta ämne framgår bland annat, att man vid folkskoleseminariet
för manliga elever i Göteborg, som har en försökslinje i sin
övningsskola, förklarat sig villig att på högstadiet så långt möjligt bedriva
undervisningen i odifferentierade klasser. Genom sadana försök torde successivt
komma att klargöras, vilka hjälpmedel som bör ställas till lärarnas förfogande
för att möjliggöra en fruktbärande undervisning även under de
besvärliga förhållanden, varunder de minsta centralskolorna måste arbeta.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 18 juni 1954 bemyndigat skolöverstyrelsen
att verkställa utredning rörande inrättandet av särskilda försöksskolor
såsom ett led i den systematiska försöksverksamheten.

I avvaktan på de erfarenheter, som vid dessa och andra skolor successivt
kommer att göras, måste den redan pågående undervisningen i enhetsskolans
klasser utformas så ändamålsenligt som det är möjligt med våra
nuvarande resurser. Av försöksberättelsen framgår, att överstyrelsen har
under utarbetande nya kursplaner för enhetsskolans högstadium. Hänsyn
skall därvid tagas till olika lärjungegruppers behov. De teoretiskt bäst begåvade
skall sättas i tillfälle att såväl i språk som i en del andra ämnen prestera
mer än vad som enligt nuvarande bestämmelser vanligen kan ske.
Enkla och mera praktiskt inriktade kurser kommer att utarbetas för de
mindre språkbegåvade. En särskilt avpassad utbildning skall tillhandahållas
hjälpklassbarnen. Ett arbete som det av överstyrelsen påbörjade
synes mig svara mot det faktiska läget för närvarande vid flertalet av våra
enhetsskolor och kan mycket väl genomföras, utan att man behöver tappa
ur sikte angelägenheten av att de skolor, som måste hålla tillsammans ett
heterogent lärjungematerial, bereds så gynnsamma betingelser som möjligt
för sin undervisning. Över huvud visar årets försöksredogörelse, att åtskilliga
detaljer i enhetsskolans organisation kan behöva jämkas och successivt
förbättras, sedan erfarenhet nu vunnits av lärogången i hela^dess längd. I
den mån sådana åtgärder är av beskaffenhet att pakalla Kungl. Maj:ts
prövning, torde jag längre fram få återkomma, sedan formliga förslag framlagts
av överstyrelsen.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Öhman och Helmer Persson (I: 95) samt den andra inom andra
kammaren av herr Johansson i Stockholm m. fl. (II: 113), i vilka yrkats
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utredning
jämte förslag om demokratisering av den högre undervisningen respektive
rekryteringen till statsförvaltningen, med direktiven utformade i
huvudsaklig överensstämmelse med i motionerna angivna punkter,

dels och två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Arrhén (I: 303) och den andra inom andra kammaren av herr
Nilsson i Göingegården m. fl. (II: 390), i vilka hemställts att riksdagen i
avvaktan på ett preciserat förslag till 195G års riksdag måtte uppdraga
åt Kungl. Maj:t att för budgetåret 1955/56 genom att inrätta parallellavdelningar
i existerande realskolors lägsta klass eller genom att stödja ökat
inrättande av inbyggda realskolor i folkskolan eller genom andra tillfälliga
anordningar provisoriskt avhjälpa svårigheterna för studiebegåvade i de

4

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

just nu särskilt stora barnkullarna att i samma utsträckning som tidigare
födda barnkullar beredas möjligheter till den högre skolans undervisning.

De i motionerna 1:95 och II: 113 åsyftade åtgärderna har sammanfattats
i följande punkter.

1. Enhetsskolans genomförande forceras.

2. De medel, som skolöverstyrelsen anser erforderliga för uppförande
av skolbyggnader, inklusive gymnastiksalar, badanläggningar etc., ställes
till förfogande.

3. Utbildningen av lärare för enhetsskolans högstadium forceras.

4. Erforderliga resurser ställes till skolöverstyrelsens förfogande för att
pedagogiskt och organisatoriskt med framgång kunna leda verksamheten.

5. Barnbidragen höjes, i första hand så att det ursprungliga realvärdet
återställes.

6. Läroverks- och gymnasieelever tillförsäkras från fyllda 16 år stipendier,
som i erforderliga fall motsvarar inom näringslivet utgående avtalsenliga
lärlingslöner.

7. Stipendierna åt studerande vid universitet och högskolor anpassas
så, att alla mindre bemedlade, som styrkt sin studielämplighet, kommer
i åtnjutande av dem, och att anslagsramen vidgas i överensstämmelse med
de för varje år redovisade behoven.

8. Omedelbara åtgärder för slopande respektive omarbetning av gällande
bestämmelser rörande examina, kompetens etc. för att möjliggöra rekrytering
till statsförvaltningen på demokratiska grunder.

I motionerna 1:303 och 11:390 har anförts bland annat följande.

Vad som här förordas är alltså att man tills vidare som ett provisorium,
innan enhetsskolan inom de närmaste åren funnit sin form genom försöksverksamheten,
skulle både bibehålla de äldre skolorna vid försöksskolornas
sida och därutöver ge dem möjlighet att ge, låt oss säga, även elever med
18 poäng i intagningskvot undervisning i den högre skolformen. Denna
tillfälliga ansvällning av den gamla skolans elevkårer har ingenting att
göra med diskussionen om och den förklarliga observansen på den framväxande
nya skolan. Det rör sig endast om att se till, att icke de under
övergångstiden levande generationerna komma i kläm.

Det skulle, utöver vad som här anförts, även låta sig tänkas att i de nu
fungerande folkskolorna ytterligare bygga in realskoleundervisning av
typen 1947 års skolor eller att vidtaga provisoriska åtgärder, innebärande
att det bästa urvalet av de från de högre skolorna avvisade finge läsa
samma kurser som nuvarande realskolans lägsta klass, när de börja i folkskolans
femte klass. Härvid skulle den fördelen kunna utvinnas, att lärarfrågan
kunde lättare lösas. Behovet bleve en folkskollärare, behörig i engelska,
eller en folkskollärare, kompletterad med en ämneslärare i engelska.
Det senare alternativet vore givetvis att föredraga, om tillgången det möjliggör.
Städernas skolor torde ej få svårigheter att organisera klasser av här
avsedd typ, och en samverkan med andra kommuner läte sig även tänkas.
En vinst skulle på detta sätt uppstå för både samhället och de enskilda,
om skoltiden på detta sätt kunde förkortas med ett år för dem, som ej
kommit in i l5, men som tänkt att senare vinna inträde i l4.

En kombination av de här föreslagna utvägarna synes bäst tjäna syftet,
nämligen att i görligaste mån befria de ökade barnkullarna från särskilt
1940-talets första år från den nu av tvingande skäl alltför rigorösa sov -

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

5

ringen framför realskolorna av äldre typ. Även de barn, det här gäller, de
av dessa skäl avvisade, böra under nu föreliggande förhållanden erhålla en
chans till att söka tillgodogöra sig den nuvarande högre skolans kursinnehåll.

Intet bör för ett folk vara dyrbarare än dess unga generationer. Det nuvarande
poängsystemets nödtvungna hjärtlöshet vid avvisandet framför
den högre skolans portar innebär bland annat också ett slöseri med barnens
kompetens. De bli avvisade, inte därför, att de ej skulle ha möjlighet att
tillgodogöra sig den högre skolans undervisning fram till en realexamen,
utan därför att den gamla skolan ej får utveckla sig ytterligare, samtidigt
med att den nya skolan ej är färdig med sina organisationsproblem av olika
slag. Då förhållandena nu blivit sådana, förefaller det vara enbart ett
utslag av sunt förnuft, om riksdagen ville fatta de beslut, som med anledning
därav befinnas ändamålsenliga, hela tiden utan att ändra något i de
beslut, varom alla partier voro eniga 1950.

Vissa frågor rörande statliga realskolor
inom försöksdistrikten

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 120 (avsnitt II, s. 26—35) föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåren 1954/55—
1956/57 provisoriskt reglera de av departementschefen berörda ekonomiska
och organisatoriska frågor, som sammanhänger med de statliga realskolornas
ställning i försöksdistrikten och med samordnandet av högre skolor och
försöksskolan i dylika distrikt.

Departementschefen har under detta avsnitt anfört följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen förfares vid samordnande
av statlig realskola och försöksskola i ett försöksdistrikt antingen sa att
realskolan i takt med utbyggandet av försöksskolans högstadium successivt
avvecklas och förpuppas eller ock så att realskolan bibehålies som en
statlig sektion av kommunens skolväsende, varvid dock i organisatoriskt
hänseende realskolan på olika sätt anpassas till försöksverksamheten. Det
första alternativet har hittills tillämpats beträffande realskolorna i Timrå,
Svedala och Nederkalix. Det senare alternativet har kommit till användning
i vissa större försöksdistrikt, såsom Huskvarna, Sundbyberg, Bollnäs,
Skellefteå m. fl. Anpassningen av realskoleorganisationen till enhetsskoleorganisationen
har därvid skett på olika sätt, beroende av den lokala utformningen
av det högre skolväsendet, de högre skolornas upptagningsområden
m. m.

För lösandet av de ekonomiska och administrativa problem, som närmast
sammanhänger med avvecklingen av en statlig realskola i ett försöksdistrikt
men som även berör de fall, där realskolan tills vidare bibehålies, har vid
1952 års riksdag uppdragits vissa riktlinjer, avsedda att i första hand tilllämpas
för perioden 1951/52—1953/54. Den av skolöverstyrelsen i somras
gjorda framställningen i ämnet syftar endast till en provisorisk lösning för
budgetåret 1954/55 av vissa hithörande frågor och den avser för övrigt
blott några få av de försöksdistrikt, som här är aktuella.

Jag vill för egen del framhålla, att det synes svårt att på förhand ange

0 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

några riktlinjer för en definitiv reglering av de ekonomiska och organisatoriska
problem, som uppkommer vid införande av försöksverksamhet i
skoldistrikt, där statlig realskola och eventuellt även andra högre skolor
finnes. Måhända gäller detta icke i så hög grad när realskolan successivt
avvecklas och sedan förpuppas. Men beträffande de fall, där realskolan avses
skola tills vidare bibehållas, visar de senaste årens erfarenheter med all
tydlighet, att anpassningen av realskoleorganisationen till enhetsskoleorganisationen
med nödvändighet måste ske på olika vägar alltefter
skiftande lokala förhållanden; i dessa fall är problemlösningarna ingalunda
entydiga. Utan en särskild undersökning av hithörande frågor kan
enligt min mening några fasta riktlinjer för reglering av de ekonomiska
och organisatoriska förhållandena ej genomföras. Med avseende
å de faktiska lokala förhållanden och omständigheter, som därvid
måste beaktas, synes numera ett tillräckligt, om än säkerligen ej
fullständigt erfarenhetsmaterial föreligga. Det kommer att ytterligare kompletteras,
sedan skolöverstyrelsen till åtlydnad av Kungl. Majrts i det
föregående återgivna beslut avgivit förslag till bestämmelser i fråga om
de för realskola och enhetsskola gemensamma ekonomiska förhållandena i
Skellefteå, Sundsvall och Falun. Åtskilliga andra frågor av mera allmän
beskaffenhet rörande statens understöd till skolväsendet är numera också
föremål för behandling inom särskilda utredningar. Jag erinrar om allmänna
statsbidragsutredningen och sakkunnigutredningen för vissa statsbidragsfrågor
på skolväsendets område. De med ett framtida avskaffande
av terminsavgifterna vid de högre skolorna förknippade frågorna är vidare
under övervägande inom realslcoleutredningen.

I avvaktan på resultatet av den undersökning, som sålunda enligt min
mening nu bör komma till stånd, torde böra utverkas riksdagens bemyndigande
för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall provisoriskt
reglera de ekonomiska och organisatoriska frågor, som sammanhänger med
de statliga realskolornas ställning i försöksdistrikten och med samordnandet
av högre skolor och försöksskolor i dylika distrikt. Bemyndigandet
torde, såvitt nu kan bedömas, lämpligen böra avse perioden 195J/55—
1956/57.

Av vad jag i det föregående anfört, framgår att jag anser mig icke heller
kunna på förhand precisera de linjer, efter vilka förevarande olika problem
bör provisoriskt lösas under nämnda tidsperiod. Vissa allmänna normer
samt vissa redan nu förutsebara problemställningar torde dock kunna
anges.

Sålunda bör enligt min mening de vid 1952 års riksdag uppdragna riktlinjerna
alltjämt vara vägledande för de fall, där den statliga realskolan
avvecklas och förpuppas. Kommunerna synes alltså i dylika fall alltjämt
böra kunna erhålla särskilt statsbidrag till ersättning för de fyllnadsbelopp
av statsmedel, som vid realskolans bibehållande skulle ha utgått för täckande
av ljus- och vedkassornas utgifter. Bidragsbeloppet synes kunna
beräknas på grundval av det hittills tillämpade treårsgenomsnittet, där ej
särskilda lokala förhållanden gör att en dylik medeltalsberäkning blir missvisande.
Frågan huruvida och i vad mån förevarande bidrag skall utgå
bör vidare alltjämt bedömas med beaktande av storleken av de byggnadsbidrag,
som utgått eller må utgå till kommunen för skolbyggnadsföretag,
avseende lokaler för försöksskolans högstadium eller ersättningslokaler för
sådana utrymmen, som tas i anspråk för högstadiet. Jag erinrar om att

7

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

både Timrå och Nederkalix skoldistrikt under senare tid erhållit betydande
bidrag för dessa ändamål.

Även i de fall, där realskolan bibehålies vid sidan av försöksverksamheten,
bör såsom hittills i regel terminsavgiftssystemet avskaffas vid realskolan
och kommunen övertaga motsvarande kostnader, i den män de ej
täckes av statsbidrag till ljus- och vedkassan eller av andra inkomstkällor.

Vad gäller lärartjänsterna vid realskolan bör framhållas, att realskolan
efter en avveckling visserligen förpuppas och saknar lärjungar och i regel
även rektor, men att detta formellt likväl ej innebär att den nedlägges;
så länge det är fråga om försöksverksamhet bör ett slutligt nedläggande ej
ske. Lärartjänsterna i kunskapsämnen bör således fortfarande kvarstå på
realskolans stat. De kan då antingen återbesättas i hittillsvarande omfattning
eller ock vakanssättas utan att uppehållas med vikarie. I det förstnämnda
fallet är lärarna enligt kungörelsen 1951: 598 skyldiga att helt eller
delvis fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet på försöksskolans högstadium;
i det senare fallet inrättas i stället motsvarande antal tjänster på försöksskolans
högstadium. Från ekonomiska synpunkter är det utan betydelse
vilken väg som väljes, tv i båda fallen står staten för hela avlöningskostnaden.

Såvitt gäller övningslärartjänster och vaktmästartjänster får observeras,
att för avlönande av kommunalt anställda övningslärare statsbidrag utgår
med 78 procent och att till kostnaderna för kommunala vaktmästartjänster
intet statsbidrag utgår. Frågan huruvida övningslärartjänster och vaktmästartjänster
skall återbesättas på realskolans stat i de fall, där realskolan
avvecklas och förpuppas, synes liksom frågan om ersättning för bidrag till
ljus- och vedkassornas utgifter böra bedömas mot bakgrunden av de byggnadsbidrag,
som utgått eller må utgå för försöksskolans högstadium.

I de fall, där realskolan bibehålies men likväl på ett eller annat sätt
hopkrympes för anpassningen till försöksverksamheten, kan givetvis för
den kvarvarande delen av realskolan uppstå en minskning i behovet av
tjänster av nu avsedda slag. Hur därvid bör förfaras är i hög grad beroende
av skiftande lokala förhållanden. Även här bör emellertid beaktas bland
annat det eventuella byggnadsbidrag, som kommunen må erhålla för sådana
lokaler för försöksskolans högstadium, som eljest måst uppföras för
realskolans behov.

Där övningslärare och vaktmästare alltjämt är anställda vid realskolan,
bör de givetvis vara skyldiga att tjänstgöra även vid försöksskolan.

I distrikt, där den statliga realskolan avvecklas och förpuppas, synes i
regel de administrativa uppgifter, som handhafts av rektor vid realskolan,
böra ankomma på den särskilda skolstyrelsen. Realskolornas bibliotek, materiel
och samlingar bör utan ersättning få nyttjas för försöksskolans, räkning.
Eventuella behållningar av kassor och fonder torde, där dessa ej kan
nyttjas för föreskrivna ändamål och permutation i vederbörlig ordning ej
sker, i regel böra fonderas i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till
frågan om realskolans nedläggande.

I och med att realskolan avvecklas eller krympes, minskas automatiskt
de statliga anslagsmedlen till biträdespersonal på rektorsexpeditionen, bibliotekariearvodc
m. m. Den ökade kostnad, som därmed uppstår för kommunen,
torde i regel få anses uppvägd av de statsbidrag, som i olika hänseenden
utgår till försöksskolan, bland annat i form av särskilt försökskostnadsbidrag.

8

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Den fackliga ledningen i försöksdistrikten
m. m.

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 120 (avsnitt III, s. 36—64) föreslagit
riksdagen att godkänna av departementschefen förordade grunder beträffande
dels vidgad behörighet till distriktsöverlärartjänster i försöksdistrikten
m. m., dels förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten
och i skoldistrikt med i folkskolan inbyggda realskollinjer, dels
ock statsbidrag till kostnader för studieledararvode m. m., att tillämpas
tills vidare från och med redovisningsåret 1955/56.

Inledning

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 maj 1954 har Läroverkslärarnas riksförbund
hemställt om en lösning snarast möjligt av frågan om den kommunala
skolledarorganisationen och skolledarskapet i skoldistrikt, i vilka
försöksverksamhet bedrives eller i folkskolan inbyggda realskollinjer förekommer.
Förbundets framställning avser en provisorisk anordning i avvaktan
på det förslag, som 1951 års skolstyrelseutredning enligt givna direktiv
har att framlägga i frågan.

Över framställningen har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen och
1951 års skolstyrelseutredning. Skolöverstyrelsen har därvid, liksom vid
flera tidigare tillfällen, understrukit nödvändigheten av att varje stadium
av enhetsskolan erhåller en för stadiet i fråga utbildad och erfaren ledare.
Enligt överstyrelsens mening kan det bland annat med hänsyn till det stora
ansvar och den omfattande arbetsbörda, som åvilar överlärarna i skoldistrikt
med enhetsskola eller inbyggd realskola, knappast vara rationellt
att låta dessa, utöver de många nya och omfattande arbetsuppgifter av
organisatorisk art, som försöksverksamhet med nioårig enhetsskola eller
utökning av folkskolan med inbyggd realskola medför, belastas även med
de speciella och mycket krävande arbetsuppgifter, som sammanhänger med
den direkta pedagogiska ledningen av högstadiet.

Överstyrelsen har i anledning av riksförbundets framställning hemställt,
att — därest skolstyrelseutredningen icke skulle framlägga förslag till definitiva
bestämmelser i frågan i så god tid, att det kunde läggas till grund
för proposition till 1955 års riksdags vårsession — Kungl. Maj:t måtte
anmoda utredningen att, med beaktande av riksförbundets framställning,
framlägga förslag till provisoriska bestämmelser på sådant sätt, att förslaget
kan föranleda proposition till nämnda riksdag.

Skolstyrelseutredningen har i sitt yttrande över riksförbundets framställning
anmält, att utredningen i de av förbundet berörda avseendena

9

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

ämnade avge förslag inom sådan tid att det kunde läggas till grund för
proposition till 1955 års riksdag.

Med skrivelse den 3 november 1954 har skolstyrelseutredningen i enlighet
därmed avlämnat förslag (stencilerat) till provisorisk reglering från och
med budgetåret 1955/56 av vissa frågor rörande den lokala fackliga ledningen
av försöksverksamheten och i folkskola inbyggd realskollinje. Med
hänsyn till den utveckling försöksverksamheten nu nått och sedan ordinarie
tjänster för lärare i kunskapsämnen från och med budgetaret 1954/55
inrättats i försöksdistrikten, är det enligt utredningens mening av flera
skäl angeläget att ägna ökad uppmärksamhet åt organisationen av försöksverksamhetens
lokala fackliga ledning. Emellertid är, framhåller utredningen
vidare, spörsmålet om den fackliga ledningen endast en del av den
större frågan om skolväsendets lokala ledning överhuvudtaget, vilken i
sin helhet skall omfattas av utredningens förslag. Den lokala ledningen har
i sin tur ett samband med utformningen av skolans regionala ledning, vilken
fråga också faller inom utredningens uppdrag. Möjligen kan det, anför
utredningen, synas olämpligt att nu bryta ut en delfraga ur detta sammanhang.
Behovet av snara åtgärder i syfte att förstärka den fackliga
ledningen i försöksdistrikten och distrikt med i folkskolan inbyggd realskola
är dock enligt utredningens uppfattning så stort, att dylika åtgärder
icke bör anstå till dess ett slutligt förslag till lösning av hela det nämnda
frågekomplexet föreligger.

Över skolstyrelseutredningens förslag har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen
— efter hörande av samtliga folkskolinspektörer och skolstyrelserna
i försöksdistrikten — statskontoret och statens lönenämnd ävensom
av Rektorernas riksförening, Läroverkslärarnas riksförbund, Sveriges
överlärarförbund, Städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges folkskollärarförbund
och Sveriges folkskollärarinneförbund (gemensamt yttrande),
Sveriges småskollärarinneförbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas
förbund samt Skolstyrelseförbundens rikskommitté.

Nuvarande förhållanden

Försöksdistrikt

I 39 av de 46 försöksdistrikten läsåret 1954/55 fungerar distriktsöverlärare
som kommunal skolledare. I 5 av distrikten är kommunal folkskolinspektör
skolledare. I Stockholms skoldistrikt är skolledningen organiserad
på särskilt sätt. I ett försöksdistrikt, Sundbyberg, utövas ledningen av
folkskoleväsendet av en särskild skolchef, som jämväl har att utan ersättning
uppehålla rektorstjänsten vid samrealskolan i Sundbyberg (Kungl.
Maj:ts beslut den 12 oktober 1951 och den 14 maj 1954; jämför 28 § de
särskilda bestämmelserna för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,
statsliggaren s. 680—685).

Befattning som kommunal folkskolinspektör må, liksom skolchefsbefattningen
i Sundbybergs skoldistrikt, ej vara förenad med lärartjänst vid

10 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

folkskoleväsendet. Distriktsöverlärare däremot skall inneha ordinarie folkskollärartjänst
i skoldistriktet. Under innehav av distriktsöverlärartjänsten
frånträdes utövningen av folkskollärartjänsten. Distriktsöverläraren har
emellertid att meddela undervisning i viss omfattning, närmare angiven
i 4 § avlöningsreglementet för folkskolan. För distriktsöverlärare i försöksdistrikten
må doek enligt Ivungl. Majrts beslut den 12 augusti 1949 och
den 7 mars 1952 undervisningsskyldigheten nedsättas under de i avlöningsreglementet
föreskrivna minimigränserna. För distriktsöverlärare i distrikt
med försöksavdelningar i sjunde eller högre klass äger sålunda skolöverstyrelsen
nedsätta antalet veckotimmar med högst sex timmar under det
antal, som skulle ha fastställts, därest försöksverksamhet ej bedrivits, dock
att undervisningsskyldigheten ej må understiga fem veckotimmar. Sistnämnda
antal är redan enligt avlöningsreglementet minimum för de större
distrikten (40 eller flera läraravdelningar).

Beträffande den pedagogiska delen av skolledningen i försöksdistrikten
har Kungl. Maj:t för några försöksdistrikt medgivit särskilda anordningar.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 april 1953 skall rektor för samrealskolan
i Huskvarna tills vidare vara pedagogisk ledare för försöksverksamheten
i Huskvarna skoldistrikt. Vidare har Kungl. Maj:t genom särskilda
beslut den 10 september 1954 under vissa villkor medgivit anställande
under läsåret 1954/55 av studieledare för högstadierna i Bollnäs stads och
landskommuns försöksdistrikt, Sköns försöksdistrikt samt Timrå försöksdistrikt.

Skolstyrelseutredningen framhåller inledningsvis att försöksverksamheten
för de därav berörda distriktsöverlärarna medfört

a) ökat antal klasser på högstadiet (tre i stället för en eller två) med ämneslärarundervisning
i samtliga;

b) ansvar för försöksverksamhetens utformning och bedrivande;

c) högst väsentligt ökat antal kollegier, klass- och ämneskonferenser;

d) ökat lärarantal, bland annat tillhörande andra lärarkategorier än tidigare; e)

ökat organisationsarbete särskilt avseende högstadiet.

Utöver den förutberörda möjligheten till nedsättning av undervisningsskyldigheten
för distriktsöverlärarna i försöksdistrikten samt den medgivna
anordningen med särskilda pedagogiska ledare i några distrikt har
vissa ytterligare åtgärder vidtagits för att lätta skolledarnas arbetsbörda
i försöksdistrikten. Härom anför utredningen bland annat följande.

Ett visst biträde med den pedagogiska ledningen lämnas genom den
konsulentverksamhet, som under skolöverstyrelsens centrala ledning bedrives
i försöksdistrikten. Av naturliga skäl har denna verksamhet dock
endast kunnat få begränsad omfattning. Enligt av utredningen inhämtade
uppgifter uppgick de speciellt inom försöksverksamheten tjänstgörande
konsulenternas sammanlagda tjänstgöringstid under läsåret 1953/54 till
320,5 dagar. Då försöksdistriktens antal var 37, innebär det i medeltal
8,6 konsulentdagar per distrikt. I jämförelse med läsåret 1953/54 föreligger
en minskning med i det närmaste två dagar.

11

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Av betydelse i detta sammanhang är också den i samtliga försöksdistrikt
med högstadium verksamme yrkesvalsläraren. Denne är vanligen en heltidsanställd
lärare vid skolan och samtidigt arvodestagare inom arbetsmarknadsverket.
I hans verksamhet ingår dels undervisning (yrkesvägledning)
och kontaktarbete (samråd i yrkesvalsfrågor med lärare, läkare,
skolsköterska, målsmän och arbetsförmedling), som helt betalas av skolan,
och dels enskild yrkesvägledning, informationsmöten med föräldrar om
yrkesvalsproblem, "kontakt med arbetsgivar- och arbetstagarparterna, vilken
verksamhet arvoderas av arbetsmarknadsstyrelsen. Därjämte skall
yrkesvalsläraren biträda den kommunale skolledaren med organiserandet
av klass 9 y.

Skoldistrikt med inbyggda realskollinjer

Innevarande läsår finnes inbyggda realskollinjer, förutom i Stockholm
(språklinjen vid Stockholms folkskolors sångklasser och den teoretiska
linjen vid 1947 års skolor i Stockholm), i följande skoldistrikt: Halmstad,
Linköping, Lund, Malmö, Skövde, Tibro, Västeras och Växjö. Det sammanlagda
antalet klassavdelningar på dessa linjers högstadium uppgår
till 63. Från och med nästa läsår tillkommer inbyggda linjer i Täby, Umeå
landskommuns, Umeå stads och Uppsala skoldistrikt.

Bestämmelser rörande i folkskolan inbyggda realskollinjer har meddelats
av Kungl. Maj: t den 4 juni 1954 (statsliggaren s. 685 och 686). Enligt
4 § dessa bestämmelser skall vad i stadgan för kommunala realskolor sägs
om kollegium, klasskonferens och ämneskonferens samt rektors åligganden
äga motsvarande tillämpning för realskollinje, varvid föreskrifterna rörande
rektor skall avse den kommunale skolledare inom skoldistriktet, som
skolöverstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen bestämmer. Denna föreskrift
innebär, att kommunal folkskolinspektör, s. k. annan överlärare eller distriktsöverlärare
kan komma i fråga för uppgiften. Däremot kan rektor
för i kommunen befintlig högre skola icke utses till ledare för den inbyggda
linjen; ej heller kan någon av lärarna förordnas.

Enligt rådande ordning måste således, framhåller skolstyrelseutredningen,
i de ifrågavarande distrikten folkskolinspektör eller överlärare utöver
sina övriga åligganden åtaga sig uppgifter som, om kommunal realskola
upprättats, ankommit på en för dylik skola särskilt förordnad rektor.

Skolstyrelseutredningens förslag

Skolstyrelseutredningen föreslår följande.

A. Behörighet till distriktsöverlärartjänst i försöksdistrikt
in. m.

1. Utöver nuvarande behörighetsbestämmelser skall gälla, att jämväl
ordinarie lärare, som är behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst
i kunskapsämnen (innefattar även ordinarie folkskollärartjänst i Ca 23)
på försöksskolas högstadium, skall vara b e h ö r i g att i skoldistrikt eller
vid skola, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola bcdrives eller

12

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

medgivits, inneha distriktsöverlärartjänst (rektorstjänst) eller befattning
som s. k. annan överlärare (rektorsbefattning).

2. Benämningarna distriktsöverlärare och överlärare avskaffas
i samtliga skoldistrikt och ersättes med titeln rektor.

3. Förordnas ordinarie lärare, som avses i p. 1, såsom rektor i försöksdistrikt,
skall Kungl. Maj:t för ett år i sänder fastställa rektorns lön.

B. Förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten 4.

Vid skola eller i skoldistrikt, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola
bedrives och där den facklige skolledaren icke äger utbildning
för och erfarenhet av undervisning på såväl låg- och mellanstadiet som
högstadiet, skall studieledare — benämnd studierektor — få
anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av det stadium
eller de stadier, som skolledaren icke själv kan anses representera. Äger
skolledare kompetens att leda försöksskolans alla stadier, skall studieledare
kunna anställas för det stadium, skolstyrelsen prövar lämpligt.

5. Det skall ankomma på skolstyrelsen att bestämma, huruvida
studierektor skall finnas i distriktet, dock att skolöverstyrelsens
medgivande skall fordras, om distrikt med mindre än
20 läraravdelningar önskar anställa studierektor eller om distrikt önskar
anställa mer än en studierektor.

6. För studierektor skall gälla särskild instruktion.

7. Studierektor skall förordnas av skolstyrelsen för ett år i sänder.
Om ej särskilt hinder möter, skall behörig lärare, som är anställd vid försöksskola
i distriktet, förordnas. Möter hinder däremot, må efter skolöverstyrelsens
medgivande lärare vid annan, närbelägen skola förordnas.

Formellt behörig att förordnas som studierektor för försöksskolans
högstadium skall lärare vara, som är behörig till ordinarie lärartjänst i
kunskapsämnen (innefattar även ordinarie folkskollärartjänst i Ca 23)
å nämnda högstadium.

(Beträffande sistnämnda fråga har ledamoten Sävborg i särskilt yttrande
föreslagit, att behörighetsbestämmelsen utformas så, att studierektor
på högstadiet skall vara behörig till ordinarie adjunktstjänst vid kommunal
realskola eller ock ha av skolöverstyrelsen förklarats behörig till
här avsedd studierektorsbefattning.)

Behörig att förordnas som studierektor för försöksskolas låg- och mellanstadier
skall lärare vara, som är behörig till ordinarie små- eller folkskollärartjänst.

Såsom studierektor skall endast kunna förordnas lärare, som av statens
folkskolinspektör förklarats lämplig för uppgiften. Innan skolstyrelsen utfärdar
förordnande för studierektor, skall därför ansökningshandlingarna

13

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

av styrelsen insändas till folkskolinspektören, som skall yttra sig över de
sökandes lämplighet.

8. Studierektor skall erhålla nedsättning i den undervisning sskyldighet,
vilken åligger honom som lärare, med ett i förhållande
till antalet lärara vdelningar på stadiet varierande antal veckotimmar. edsättningen
skall medges av skolöverstyrelsen enligt följande tabell.

Högstadiet kl. 7—9

Låg- och mellanstadiet kl. 1—6

Antal

Antal

Antal

Antal

avdelningar

timmar nedsättning

avdelningar

timmar nedsättning

4—9

4-6

8—18

4-8

9—14

6-8

18-28

6—10

14—

8-12

28-

8-14

9. Studierektor skall erhålla särskilt arvode, varierande med hänsyn
till storleken av det stadium, för vilket han är anställd. Arvodet bör, pa
grundval av de uppgifter och den ställning studierektor enligt utredningens
förslag skall ha, bestämmas av Kungl. Maj:t efter förhandlingar med berörda
personalorganisationer.

10. Till arvode åt studierektor i försöksdistrikt skall statsbidrag
utgå efter samma grunder som till lön åt lärare i kunskapsämnen å försöksskolans
högstadium.

C. Den pedagogiska ledningen i skoldistrikt
med i folkskolan inbyggda re a 1 sk o11 i njer

Vad under B. föreslagits för att provisoriskt tillgodose försöksdistriktens
behov av förstärkt pedagogisk ledning av högstadiet skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande skoldistrikt med i folkskolan inbyggd realskollinje.
Statsbidrag till arvode åt studierektor skall dock utga enligt de
för statsbidrag till avlöning åt rektor vid kommunal realskola gällande
grunderna.

Departementschefen

Departementschejen har anfört följande.

Vid 1950 års riksdags behandling av frågan om riktlinjer för enhetsskolans
ledning och lokala organisation (prop. 133, Särsk U 3, Rskr 403) ansågs
prövningen av vissa spörsmål böra ytterligare förberedas genom särskild
utredning. Detta gällde främst frågorna om mellaninstanser för den
nya skolan, om den lokala ledningen och organisationen av skolväsendet
samt om lärartillsättningen. Dessa utredningsuppdrag har lämnats åt 1951
års skolstyrelseutredning. Redan tidigt stod det emellertid klart, att i
och med försöksverksamhetens successiva utbyggande vissa provisoriska
anordningar i förevarande hänseenden maste vidtagas utan hinder av det

14

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1055

pågående utredningsarbetet. Vid 1952 års riksdag (prop. 224, KU 26, Rskr
407) fattades sålunda beslut om en provisorisk samordning av den lokala
skolledningen i försöksdistrikten. Bestämmelser härom har meddelats i lagen
den 6 juni 1952 (nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall. Vid 1954
års riksdag (prop. 137, SU 141, Rskr 327) blev det nödvändigt att i samband
med beslut om inrättande av ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen
på försöksskolans högstadium också pröva frågan om provisoriska bestämmelser
rörande förfarandet vid tillsättning av dylika tjänster. Föreskrifter
i detta hänseende har utfärdats av Ivungl. Maj:t den 4 juni 1954
samt intagits i de särskilda bestämmelserna beträffande försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola.

Det nu till prövning föreliggande förslaget avser provisoriska bestämmelser
rörande den fackliga och pedagogiska ledningen i försöksdistrikten.
Försöksverksamheten har för de lokala skolledarna ostridigt medfört en
ökad arbetsbörda med uppgifter av i många avseenden helt nya slag samt
ett ökat ansvar. Då den fackliga ledningen med få undantag rekryterats
från folkskolans lärarkår, är det helt naturligt, att erfarenhet av de med
ämnesundervisningen på högstadiet förbundna pedagogiska och organisatoriska
problemen i stor utsträckning saknas hos försöksdistriktens skolledare.
Fn tillfredsställande lösning av detta spörsmål kan emellertid icke
åstadkommas endast genom den i och för sig fullt följdriktiga åtgärden att
vidga behörigheten till skolledarbefattningarna så, att även ämneslärarutbildade
skolledare kan komma i fråga. En ämneslärarutbildad skolledare
saknar nämligen i regel utbildning för klasslärarundervisningen på låg- och
mellanstadiet samt erfarenhet beträffande folkskolans pedagogiska och organisatoriska
problem. Endast rent undantagsvis torde man kunna räkna
med att få en sådan skolledare, som fackligt och pedagogiskt behärskar
försöksskolans samtliga stadier. Jag har för egen del blivit övertygad om
att det för försöksverksamhetens ändamålsenliga bedrivande är nödvändigt
att nu vidtaga åtgärder för att förstärka den lokala pedagogiska ledningen
i försöksdistrikten. Med hänsyn till att på försöksskolans högstadium
från och med innevarande budgetår inrättats ordinarie lärartjänster
i kunskapsämnen med andra behörighetsvillkor än vad som gäller beträffande
folkskollärartjänst, synes det såsom jag nyss antytt icke heller böra
anstå med att vidga behörigheten till försöksdistriktens skolledarbefattningar
så, att även lärare, behöriga till de nya ordinarie tjänsterna, kan
komma i fråga till nämnda befattningar.

Skolstyrelseutredningens förslag beträffande den pedagogiska ledningen
avser även de i folkskolan inbyggda realskollinjerna. För intagning på dessa
linjer gäller vissa betygskrav; studiemålet är realexamen. Behovet av en
förstärkt pedagogisk ledning för dessa examenslinjer torde icke kunna
ifrågasättas.

Såsom framhållits såväl av skolstyrelseutredningen som i ett flertal remissyttranden
är spörsmålet om den fackliga och pedagogiska ledningen
endast en del av den större frågan om skolväsendets lokala ledning och
organisation. Denna fråga har i sin tur samband med utformningen av skolans
regionala ledning, dvs mellaninstansväsendet. Med hänsyn till att hela
detta problemkomplex ännu befinner sig på utredningsstadiet, kan det i
nuvarande läge uppenbarligen endast bli fråga om provisoriska åtgärder i
de hänseenden, som här är aktuella. Jag vill understryka provisoriekaraktären
— som för övrigt också får ses mot bakgrunden av att det här är

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

15

fråga om försök med nya skolformer — samt framhålla, att den ståndpunkt
till förevarande spörsmål, som statsmakterna nu må komma att
intaga, icke får anses bindande för den slutgiltiga utformningen av den
lokala fackliga och pedagogiska ledningen inom skolväsendet. Jag får i
detta sammanhang även erinra om att jag vid anmälan i propositionen
1955:40 av frågan om fortsatt giltighet av 1952 års särskilda skolstyrelselag
— utan att ta ståndpunkt till spörsmålet om när en slutgiltig lagstiftning
rörande organisationen av skolväsendets lokala ledning borde kunna
träda i kraft — ansett att 1952 års lag borde erhålla fortsatt giltighet åtminstone
intill utgången av juni 1957.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika punkterna i skolstyrelseutredningens
föreliggande förslag och därmed sammanhängande
frågor.

Jag biträder utredningens förslag, att även ordinarie lärare, som är behörig
att söka och innehava ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolas
högstadium, skall vara behörig att i försöksdistrikt inneha
tjänst som distriktsöverlärare eller annan överlärare. Förordnas dylik ordinarie
lärare att vara distriktsöverlärare eller annan överlärare, torde det
få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta, huru skall förfaras med vederbörandes
ordinarie lärartjänst under förordnandetiden.

I anledning av vad skolöverstyrelsen anfört på denna punkt synes det
mig böra få ankomma på Kungl. Maj:t att, om speciella skäl föreligger,
medge behörighet till här avsedda slcolledartjänster även för annan lärare
än sådan ordinarie lärare, som är behörig till ordinarie tjänst i kunskapsämnen
på försöksskolans högstadium. Jag utgår emellertid från att dylika
undantagsfall kommer att bli ytterst fåtaliga.

Skolstyrelseutredningen har övervägt, huruvida den vidgade behörigheten
till skolledartjänst bör avse även distrikt med inbyggd realskollinje,
men avstått från att framlägga förslag härom. I princip ansluter jag mig
till utredningens uppfattning på denna punkt. Med hänsyn till att realskollinjerna
i regel omfattar mycket få avdelningar i förhållande till det
totala antalet avdelningar i distrikten, synes nämligen någon generell vidgning
av behörigheten till skolledarbefattningarna i dessa distrikt icke vara
oundgängligen påkallad, i varje fall ej under provisorietiden. I anslutning
till vad skolöverstyrelsen och Stockholms folkskoledirektion anfört i detta
hänseende, bör dock enligt min mening Kungl. Maj:t äga medge, att en på
motsvarande sätt som för försöksdistrikten vidgad behörighet till skolledarbefattningarna
får tillämpas i sådana skoldistrikt med inbyggda realskollinjer,
där antalet avdelningar på de inbyggda linjerna är särskilt stort eller
där eljest speciella lokala förhållanden kan motivera ett undantag. Jag
syftar härvid närmast på de överlärardistrikt i Stockholm, där verksamhet
med 1947 års skolor prövas över hela distriktet i kombination med successivt
framväxande försöksverksamhet med nioårig enhetsskola.

Med anledning av Läroverkslärarnas riksförbunds förslag beträffande de
kommunala inspektörsbefattningarna får jag framhålla, att nuvarande bestämmelser
i folkskolestadgan angående behörighet till dylika befattningar
icke torde få anses innebära något ovillkorligt krav på avlagd folkskollärarexamen
samt att uttrycket »folkskolan» i den åberopade bestämmelsen
i § 8 c i stadgan torde få anses omfatta även försöksskolans högstadium,

16

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

där sådant finnes i distriktet. Någon jämkning av ifrågavarande bestämmelser
är enligt min mening icke nu motiverad.

Skolstyrelseutredningen har i detta sammanhang föreslagit, att bena mningarna
distriktsöverlärare och överlärare skall avskaffas i samtliga
skoldistrikt och ersättas med titeln rektor. Vid remissbehandlingen har ett
flertal jämkningar i detta förslag påyrkats. För egen del anser jag mig
icke böra tillstyrka, att under provisorietiden någon ändring vidtages beträffande
benämningarna på de olika skolledarna. Frågan härom synes ej
böra prövas förrän i samband med utredningens slutliga förslag rörande
organisationen av skolväsendets lokala ledning. I anslutning härtill förordar
jag, att sådan pedagogisk ledare, som avses i utredningens förslag,
tills vidare benämnes studieledare.

Vad gäller frågan om 1 ö n åt distriktsöverlärare, som är behörig till ordinarie
lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolans högstadium eller i
läroämnen på inbyggd realskollinje, anser jag i likhet med utredningen,
att löneförmånerna bör fastställas av Kungl. Maj:t efter framställning i
varje särskilt fall. Jag förutsätter, att löneförmånerna därvid icke bestämmes
att utgå efter förmånligare grunder än som skulle ha gällt därest läraren
inplacerats i den för vederbörande distriktsöverlärartjänst tillämpliga
lönegraden, såvida icke läraren därigenom skulle komma att lida löneminskning.
I intet fall bör löneförmånerna fastställas till högre belopp än
vad som motsvarar lönen i den högsta lönegraden för distriktsöverlärartjänst,
dvs Cb 6. Beträffande annan överlärares avlöningsförmåner utöver
folkskollärarlönen finnes för närvarande inga statliga bestämmelser. Jag
ifrågasätter ingen ändring i detta hänseende. I likhet med utredningen finner
jag icke heller skäl föreligga för att göra någon ändring i folkskolestadgans
och avlöningsreglementets bestämmelser rörande tillsättning av och
undervisningsskyldighet för här ifrågavarande skolledare.

Jag ansluter mig till den av utredningen förordade principen för provisorisk
förstärkning av den pedagogiska ledningen .i försöksdistrikten. Där
den facklige skolledaren icke äger utbildning för och erfarenhet av undervisning
på såväl låg- och mellanstadiet som högstadiet, bör alltså studieledare
få anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av
det stadium, som skolledaren icke själv kan anses representera. Jag utgår
därvid från att låg- och mellanstadiet i nu förevarande hänseende alltid
skall anses utgöra ett stadium. Skulle undantagsvis skolledaren äga kompetens
att leda försöksskolans alla stadier, bör studieledare kunna få anställas
för det stadium, som skolstyrelsen prövar lämpligt. Jag kan således
icke biträda skolöverstyrelsens mening, att det i sist åsyftade fall skulle
ankomma på överstyrelsen att avgöra för vilket stadium studieledare bör
anställas.

Utredningen har föreslagit, att det skall ankomma på skolstyrelsen
att bestämma, huruvida studieledare skall finnas i distriktet, dock att
skolöverstyrelsens medgivande skall fordras, om distrikt
med mindre än 20 läraravdelningar önskar anställa studieledare eller om
distrikt önskar anställa flera än en studieledare. Överstyrelsen har däremot
förordat, att det skall föreligga skyldighet för distrikt med minst 20 läraravdelningar
att anställa studieledare, där ej överstyrelsen medger undantag
från dylik skyldighet. För egen del ansluter jag mig till vad utredningen
föreslagit i detta hänseende. Utformningen av den pedagogiska ledningen

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

17

i försöksdistrikten bör således i första hand vara beroende av de lokala
initiativen. Det kan enligt min mening icke förutsättas annat än att distrikten
kommer att tillvarataga möjligheten att anställa studieledare, där
en sådan förstärkning är påkallad. Det står fullt i överensstämmelse med
försöksverksamhetens syfte, att frihet även lämnas för lokala initiativ till
förstärkning av den pedagogiska ledningen genom andra anordningar än
anställande av här avsedda studieledare. I dylika fall bör såsom villkor för
statsbidrag till kostnaderna — beträffande vilken fråga jag återkommer
i det följande — gälla att anordningarna godkänts av skolöverstyrelsen.
I övrigt torde samarbetet mellan de lokala skolledningarna samt den regionala
och centrala ledningen av försöksverksamheten medverka till att
olika förekommande anordningar för förstärkning av den pedagogiska ledningen
icke blir felaktigt inriktade.

I likhet med skolöverstyrelsen instämmer jag i vad utredningen anfört
därom, att tillkomsten av studieledare icke skall medföra någon förändring

1 skolledarens ställning såsom närmast under skolstyrelsen ansvarig för försöksskolans
ledning. Vad gäller arbetsuppgifterna för studieledare och i
samband därmed instruktionen för dylik befattningshavare har vid
remissbehandlingen åtskilliga olika synpunkter anförts. Det bör enligt min
mening beaktas, att det även här är fråga om försöksverksamhet i egentlig
mening. Det kan självfallet erbjuda svårigheter att på förhand göra
en från alla synpunkter tillfredsställande avgränsning mellan skolledarens
och studieledarens arbetsområden, särskilt som denna avgränsning i de
enskilda fallen kan vara beroende både av lokala förhållanden och av vederbörande
befattningshavares personliga egenskaper och förutsättningar.
Det sistnämnda talar närmast för att normalinstruktionen ej bör bli för
detaljerad, samtidigt som dock en alltför summarisk instruktion kan medföra
risker för att studieledaren i förhållande till skolledaren får en otillräckligt
självständig eller en alltför dominant ställning. Studieledaren får
givetvis ej åläggas uppgifter av biträdeskaraktär eller sådana administrativa
uppgifter, som ej direkt sammanhänger med utövandet av den pedagogiska
ledningen. Då de här angivna och i remissyttrandena i övrigt framförda
synpunkterna synes mig ha blivit i det stora hela tillfredsställande
tillgodosedda i utredningens instruktionsförslag, bör det ankomma på skolöverstyrelsen
att fastställa provisorisk normalinstruktion för studieledare i
huvudsaklig överensstämmelse med utredningens förslag.

Vad därefter gäller frågan om behörighet till studieledarbefattning
och förord n ande av studieledare vill jag först understryka, att den
provisoriska studieledarbefattningen endast skall vara en med lärartjänst
förenad arvodessyssla. Behörighetsbestämmelserna synes icke böra göras
detaljerade och onödigt invecklade, och förfarandet vid förordnande av studieledare
synes kunna utformas på ett enkelt sätt utan nagon alltför komplicerad
procedur och därmed förenad tidsutdräkt. De förslag och erinringar,
som vid remissbehandlingen framförts på denna punkt, synes i
många avseenden knappast ägnade att förenkla behörighetsvillkoren och
förordnandeproceduren. Jag har, med utgångspunkt i vad jag nu framhållit.
ansett mig böra biträda skolöverstyrelsens mening såtillvida, att jag
icke finner några generella behörighetsvillkor med avseende å avlagda examina
böra uppställas. I stället bör i varje särskilt fall såsom villkor gälla,
att sökande förklaras lämplig för befattningen med hänsyn till sin utbildning,
erfarenhet och övriga egenskaper.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 19oö. (> sand. Nr ti!

18

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Det enda formella behörighetsvillkoret bör således vara, att vederbörande
är lärare; det ligger ju för övrigt helt i sakens natur. Vad sedan gäller
frågan om vilken myndighet, som bör verkställa lämplighetsprövningen,
ansluter jag mig till utredningens förslag, att denna prövning skall ankomma
på statens folkskolinspektör. Förordnande å studieledarbefattning bör,
såsom utredningen förordat, meddelas av skolstyrelsen, som därvid har att
förordna någon av de lämpligförklarade. Mot skolstyrelsens beslut om förordnande
bör besvär på materiella grunder ej få anföras.

Som huvudregel bör gälla, att studieledaren skall vara lärare vid försöksskolan.
Endast om särskilda skäl föreligger, bör lärare vid annan skola få
inneha studieledarförordnande vid försöksskola. Fråga om medgivande
härtill bör, såsom utredningen förordat, prövas av skolöverstyrelsen.

Vad jag nu föreslagit rörande behörighet till studieledarbefattning och
förordnande av studieledare bör tillämpas för såväl högstadiet som lågoch
mellanstadiet.

Den av utredningen föreslagna nedsättningen i den undervisningsskyldighet,
som skall åligga studieledaren i hans egenskap av lärare,
har av skolöverstyrelsen bedömts vara tillmätt i knappaste laget, medan
däremot statskontoret förordat snävare nedsättningsmöjligheter. Jag har
för egen del ansett mig böra godtaga utredningens förslag på denna punkt
med några mindre jämkningar avseende intervallerna för antalet avdelningar,
vilka icke lämpligen synes böra skära i varandra. Mitt förslag
framgår av följande sammanställning.

Högstadiet

antal avd.

(kl. 7—9)

nedsättn.

Låg- och mellanstadiet (kl. 1—6)

antal avd. nedsättn.

4-9

4-6

8-19

4-8

10—14

6-8

20-29

6-10

15—

8—12

30-

8-14

I enlighet med utredningens förslag bör nedsättningen bestämmas av
skolöverstyrelsen inom de här angivna intervallerna.

Jag är icke nu beredd att ta ställning till frågan om storleken av det
arvode, som bör utgå till studieledare. Det torde böra få ankomma på
Kungl. Maj:t att besluta härom. Jag vill i detta sammanhang framhålla,
att det i vissa försöksdistrikt, där även högre skolor förekommer, kan befinnas
lämpligt att förordna rektor vid dylik högre skola att vara studieledare
vid försöksskolan. Särskilt torde en dylik anordning aktualiseras
för sådana försöksdistrikt, där den högre skolans mot försöksskolans högstadium
svarande klasser successivt avvecklas i takt med högstadiets utbyggande.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i dylika och liknande
fall beluta, huruvida och i vad mån studieledararvode skall utgå.

Inrättande av studieledarbefattningar i försöksdistrikten i enlighet med
vad jag nu förordat kommer att medföra kostnader dels för studieledararvoden,
dels för arvoden åt timlärare för de timmar, varmed undervisningsskyldigheten
för studieledarna nedsättes. Dessa kostnader torde få
anses utgöra merkostnader på grund av försöksverksamheten. Med hänsyn
härtill synes statsbidrag till ifrågavarande kostnader tills vidare
böra utgå med 100 procent.

19

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Därest försöksdistrikt tillämpar annan, av skolöverstyrelsen godkänd
anordning för förstärkning av den pedagogiska ledningen än anställande
av studieledare i enlighet med vad jag i det föregående anfört, synes statsbidrag
böra utgå högst med belopp, motsvarande de kostnader, som skulle
ha uppkommit för distriktet, om den vanliga ordningen tillämpats. Det
torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att för dylikt distrikt efter erforderliga
beräkningar fastställa det sammanlagda högsta statsbidragsbeloppet
för varje redovisningsår.

Här ifrågavarande statsbidragskostnader, som i vad gäller timarvoden
för nedsättningstimmar synes kunna grovt beräknas till sammanlagt omkring
130 000 kronor för nästa redovisningsår, torde böra bestridas ur
förslagsanslaget till Folkskolor in. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid
folkskolor. Bidraget torde böra utanordnas enligt samma förskotts- och
slutregleringssystem, som gäller för försöksskolans övriga lönekostnadsbidrag.
Nämnda anslag kommer därvid att påverkas av de nya kostnaderna
först från och med budgetåret 1956/57.

Såsom jag redan inledningsvis framhållit bör en förstärkning av den pedagogiska
ledningen komma till stånd även beträffande de i folkskolan
inbyggda realskollinjerna. I fråga om lärarpersonalen och
statsbidrag till avlöning åt lärare vid dessa examenslinjer tillämpas enligt
beslut vid 1954 års riksdag samma bestämmelser som för kommunal respektive
praktisk kommunal realskola. Bland annat med hänsyn härtill
anser jag mig böra förorda följande särskilda regler för inbyggd linje i
nu förevarande hänseenden. Studieledare för examenslinjen skall anställas,
såvida ej skolöverstyrelsen medger undantag från denna skyldighet
eller tillämpning av annan anordning för den pedagogiska ledningens förstärkning.
För behörighet till studieledarbefattning bör, liksom beträffande
behörighet till rektorstjänst vid kommunal realskola, krävas behörighet
till ordinarie ämneslärartjänst. Studieledare bör, liksom ämneslärare, förordnas
av skolstyrelsen utan föregående prövning av statlig myndighet.
Den i det föregående av mig förordade lägsta latituden för timnedsättning
på högstadiet bör tillämpas även om antalet klassavdelningar på linjen
understiger fyra. Statsbidrag bör utgå med 78 procent av kostnaderna för
studieledararvode och timarvoden för nedsättningstimmar.

Beträffande den pedagogiska ledningen för de inbyggda linjerna synes i
övrigt de grunder, som jag förut förordat med avseende å försöksdistrikten,
böra äga motsvarande tillämpning. Kostnaderna för timarvode för nedsättningstimmarna
vid de inbyggda linjerna torde grovt kunna uppskattas
till sammanlagt omkring 50 000 kronor för nästa redovisningsår.

De av mig i det föregående förordade grunderna beträffande vidgad behörighet
till distriktsöverlärartjänster i försöksdistrikten m.m. samt för
förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten och skoldistrikt
med i folkskolan inbyggda realskollinjer ävensom för statsbidrag
till studieledararvode m.m. torde böra underställas riksdagens godkännande.
Av riksdagen godkända grunder i niimnda hänseenden torde böra
tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret 1955/56. Det torde få
ankomma på Kung]. Maj:t att senare efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela bestämmelser i anslutning till dessa grunder ävensom utfärda i
övrigt erforderliga föreskrifter i de hithörande frågor, som jag i det föregående
icke närmare berört.

20

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Motioner

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Arrhén (I: 433) och den andra inom andra kammaren av herr Nilsson
i Göingegården (II: 546), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 120 måtte besluta,

att lönesättningen för skolledare inom försöksdistrikten skall avvägas
med tanke på bland annat, att tjänstinnehavarna skall kunna rekryteras
bland ordinarie lärare i 29 lönegraden,

att studieledarna i frågor, som gäller det stadium, för vilket de förordnats,
skall ges en efter skolöverstyrelsens bedömande självständig ställning
med egen beslutanderätt utan att önskemålet att skolan skall ha en enda
chef åsidosättes,

att skolöverstyrelsen skall pröva studieledarens behörighet och avgiva
förslag,

att besvär över skolstyrelses tillsättning av studieledare skall kunna
anföras på materiella grunder, samt

att såsom formell behörighet för studieledaruppdrag skall gälla adjunktskompetens
eller behörighetsförklaring av skolöverstyrelsen,

dels ock en inom andra kammaren av fröken Vinge m. fl. väckt motion
(II: 547), vari hemställts

att riksdagen vid behandling av propositionen nr 120 måtte fastställa
en lönegradsplacering för distriktsöverlärare i försöksdistrikten — s. k.
skolchef stjänst — som bättre tar hänsyn till ifrågavarande tjänsters stora
krav på innehavaren samt önskvärdheten av att även adjunkter stimuleras
att söka, samt

att nedsättning i undervisningsskyldighet som åligger studieledare i egenskap
av lärare upptages till behandling vid förhandlingar med berörda personalorganisationer,
varvid en större nedsättning i undervisningsskyldigheten
i distrikt med stort antal klassavdelningar i första hand eftersträvas.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet
hänvisa till motionerna I: 433 och II: 547.

Särskilda bestämmelser beträffande verksamheten
på försöksskolans högstadium

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 120 (avsnitt IV, s. 65—91) föreslagit
riksdagen

att godkänna av departementschefen angivna grunder dels för särskilda
bestämmelser beträffande verksamheten på försöksskolans högstadium,
dels ock rörande statsbidrag till avlöning åt lärare i praktiska ämnen å den

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

21

praktiska linjen av 1947 års skolor i Stockholm, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1955/56 samt

att till Folkskolor m. in.: Försökskostnadsbidrag för budgetåret 1955/56
under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 200 000 kronor.

Inledning

Till och med läsåret 1950/51 var det tekniskt möjligt att beträffande
försöksdistrikten i huvudsak tillämpa de för den nuvarande folkskolan
gällande författningsbestämmelserna rörande lärares anställnings- och avlöningsförhållanden
samt statsbidrag m. m. Då försöksverksamheten läsåret
1951/52 för första gången nådde upp i enhetsskolans högstadium,
blev det nödvändigt att tillskapa vissa särskilda bestämmelser i nämnda
hänseenden. Frågan härom upptogs vid 1951 års riksdag i propositionen
nr 155, vari behandlades spörsmål om lärarkategorier och kompetenskrav,
anställningsform och tillsättningsförfarande, undervisningsskyldighet, löneställning
samt statsbidrag m. m., allt avseende lärarpersonalen på högstadiet.
Med stöd av riksdagens beslut i anledning av nämnda proposition (SU 126,
Rskr 207) utfärdade Kungl. Maj:t den 8 juni 1951 särskilda bestämmelser
beträffande försöksverksamheten inom vissa skoldistrikt m. m. Dessa bestämmelser
ägde enligt riksdagsbeslutet giltighet under budgetåren
1951/52—1953/54. Sedan 1952 års riksdag (höstsessionen) i anledning av
propositionen 1952: 241 fattat beslut om ändrad lönegradsplacering för
bland annat lärartjänster vid de högre statliga och kommunala skolorna
(SU 230, Rskr 438), vidtogs med giltighet från och med den 1 januari 1953
vissa ändringar i bestämmelserna genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 maj
1953.

I och med att verksamheten på försöksskolans högstadium utbyggdes,
aktualiserades frågan om särskilda statsbidrag till denna verksamhet. Spörsmålet
härom prövades vid 1953 års riksdag (prop. 126, SU 139, Rskr 276).
Därvid beslöts, att de nya statsbidragsgrunderna — som i vissa hänseenden
fick retroaktiv verkan från och med budgetåret 1952/53 — skulle jämte
1951 års särskilda föreskrifter, i vad dessa tillkommit på grundval av riksdagens
beslut, äga tillämpning till och med budgetåret 1954/55.

Med stöd av 1953 års riksdags beslut har Kungl. Maj:t den 30 juni 1953
utfärdat »Särskilda bestämmelser beträffande försöksverksamheten med
nioårig enhetsskola», vilka bestämmelser alltså gäller intill utgången av
innevarande budgetår. Såvitt rör lärarpersonalen på högstadiet har bestämmelserna,
med verkan från och med den 1 juli 1954, undergått tämligen
genomgripande ändringar, sedan 195/ års riksdag dels i anledning av propositionen
nr 137 (SU 141, Rskr 327) godkänt grunder beträffande bland
annat inrättande av ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen på försöksskolans
högstadium, provisoriskt förfarande vid tillsättning av dylika tjänster
samt förflyttningsskyldighet för ordinarie lärare i kunskapsämnen på
försöksskolans högstadium, dels ock i anledning av propositionerna nr 149
och 160 (SU 139 och 140, Rskr 325 och 326) fattat beslut om inrättande
av ordinarie folkskollärartjänster i 23 lönegraden bland annat på försöksskolans
högstadium samt om grunder för avlöning vid dylika tjänster m. m.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen är de särskilda försöksskolebestäinmelserna
för fortsatt giltighet efter utgången av innevarande

22

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

budgetår i vissa hänseenden beroende av riksdagens beslut. Bestämmelserna
innehåller, förutom de föreskrifter som grundar sig på förutberörda beslut
av 1951—1954 års riksdagar, jämväl en mängd rent administrativa föreskrifter.
Bestämmelserna är i sin nu gällande lydelse intagna i statsliggaren
för budgetåret 1954/55 s. 680—685. Såsom framgår av den inledande paragrafen
gäller bestämmelserna — där ej annat angives — försöksskolornas
högstadium, alltså klasserna 7—9. Beträffande det närmare innehållet i
bestämmelserna torde här få hänvisas till statsliggaren.

Vid sidan av de särskilda försöksskolebestämmelserna gäller beträffande
verksamheten på högstadiet bland annat olika av Kungl. Maj:t utfärdade,
för alla försöksdistrikt tillämpliga föreskrifter rörande förstärkningsanordningar,
regionalt samarbete, skolplikt vid nioårig försöksskola, m. m.

Den 16 juli 1954 har Kungl. Maj:t uppdragit åt skolöverstyrelsen att,
efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen
och de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets
område, uppgöra och inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till dels de
särskilda bestämmelser beträffande försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,
som bör gälla från och med budgetåret 1955/56, dels ock de
bestämmelser i övrigt rörande med försöksverksamheten sammanhängande
anordningar på skolväsendets område, som överstyrelsen finner böra utfärdas
för tillämpning från och med nämnda budgetår.

I anledning därav har skolöverstyrelsen, efter samråd med nämnda
ämbetsverk och sakkunniga, med skrivelse den 15 december 1954 till Kungl.
Maj:t avlämnat förslag till särskilda bestämmelser om försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola. Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits
av statskontoret, statens lönenämnd, riksräkenskapsverket, statens pensionsanstalt,
överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen och
de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område
ävensom av Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,
Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Läroverkslärarnas riksförbund, Statens
folkskolinspektörers förbund, Städernas folkskolinspektörsförbund,
Sveriges överlärarförbund, Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund
(gemensamt yttrande) samt Svenska facklärarförbundet.
Därjämte har Stockholms folkskoledirektion inkommit med yttrande
i ärendet.

Skolöverstyrelsens förslag

Skolöverstyrelsens förslag innebär — förutom viss omdisposition av nuvarande
bestämmelser — dels åtskilliga ändringar och nya föreskrifter i
hänseenden, beträffande vilka Kungl. Maj:t äger besluta utan riksdagens
medverkan, dels ock ändrade eller nya bestämmelser i frågor, som torde böra
anmälas för eller underställas riksdagen. I nu förevarande sammanhang
behandlas endast de spörsmål, för vilkas prövning riksdagens medverkan

23

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

synts erforderlig. Detta gäller i första hand frågor om provisorisk reglering
av anställnings- och avlöningsförhållanden m. m. beträffande lärare
för den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y, inrättande av ordinarie
övningslärartjänst er på högstadiet samt viss jämkning av grunderna
för försökskostnadsbidraget och bidraget till viss undervisningsmateriel.

I samband därmed anmäles vidare frågan om medelsanvisningen för nästa
budgetår under anslaget till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag.
Därjämte upptas vissa högstadiet avseende spörsmål om inrättande av
parallellavdelningar, inställande av undervisningen för deltagande i pedagogiskt
samarbete, nedsättning av undervisningsskyldighet i vissa fall,
språktillägg och flyttningskostnadsersättning. Slutligen behandlas frågan
om förlängd giltighet av de med riksdagens medverkan tillkomna bestämmelser,
som avses icke skola ändras till sin innebörd, och i samband därmed
spörsmålet om de nya försöksskolebestämmelsernas giltighetstid över
huvud taget.

Skolöverstyrelsens förslag omfattar även vissa föreskrifter rörande tjänsteoch
familjepension för de lärarkategorier på högstadiet, beträffande vilka
pensionsfrågan ännu icke prövats av statsmakterna. Detta spörsmål behandlas
i annat sammanhang på föredragning av chefen för civildepartementet.

A. Lärare för den förberedande yrkesundervisningen
i klass 9y

Gällande bestämmelser. Beträffande verksamheten i klass 9 y
gäller — utöver övriga för försöksverksamheten meddelade föreskrifter —
i huvudsak följande bestämmelser.

För undervisningen i yrkesämnen (yrkesteori och yrkespraktik) i klass
9 y skall vara anställda yrkeslärare. För elevernas handledning under yrkespraktik
i näringslivet må anlitas särskilda s. k. handledare.. Heltidstjänst
som yrkeslärare ledigförklaras och tillsättes i samma ordning som ickeordinarie
folkskollärartjänst. Sökande till yrkeslärarbefattning skall av överstyrelsen
ha förklarats behörig att antagas till lärare vid försöksskola i det
eller de ämnen, som lärartjänsten omfattar. „ . .. . .

I heltidstjänst i kunskapsämnen på högstadiet må inräknas undervisning
i övningsämnen och yrkesämnen med tillhopa högst en tredjedel av det sammanlagda
antalet veckotimmar på tjänsten. I övningslärartjänst vid försöksskola,
med vilken är förenad undervisningsskyldighet i övningsämne
minst 8 veckotimmar, må därutöver inräknas jämväl undervisning i yrkesämnen,
dock ej med högre timantal än vad som motsvarar timtalet för övningsämnet
eller övningsämnena. Undervisning i yrkesämne må vidare såsom
fyllnadstjänstgöring inräknas i tjänst som fast anställd yrkeslärare vid
central verkstadsskola, i övningslärartjänst vid statlig eller högre kommunal
skola eller folk- och fortsättningsskola enligt nyssnämnda för övmngslärare
vid försöksskola gällande bestämmelser, samt, i en omfattning mot -

24 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

svarande högst en tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar på
tjänsten, i tjänst som lärare i teoretiska eller praktiska läroämnen vid statlig
eller högre kommunal skola.

Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp, motsvarande
skolans samtliga kostnader för ifrågavarande ändamål, dock med högst 7
kronor 40 öre för undervisningstimme (till kommunal yrkesundervisningsanstalt
utgår motsvarande statsbidrag med 78 procent av totalkostnaderna,
dock med högst 5 kronor 75 öre för undervisningstimme). Finnes det vara
av betydelse för yrkesundervisningens ändamålsenliga bedrivande att anställa
lärare med särskild kompetens eller särskilda kvalifikationer eller
föreligger eljest särskilda skäl må skolöverstyrelsen underställa Kungl.
Maj :t fråga om statsbidrag till avlöning åt yrkeslärare med högre belopp
för undervisningstimme än nu angivits.

Till avlöning åt lärare i sådan yrkesavdelning (klassavdelning) i kommunal
anstalt för yrkesundervisning, som till mer än hälften av det för avdelningen
normala elevantalet består av elever, vilka i skolpliktshänseende tillhör
klass 9 y i försöksskola, utgår statsbidrag enligt samma grunder som för
bidrag till avlöning åt yrkeslärare i försöksskola. Enligt dessa grunder utgår
också statsbidrag till kostnaderna för ersättning för fyllnadstjänstgöring i
yrkesämne.

Förslag. Skolöverstyrelsen framhåller, att åtskilliga faktorer, som föranlett
att regleringen av avlönings- och anställningsförhållandena m. m.
för lärarna i klass 9 y erhållit en helt provisorisk karaktär, fortfarande
kvarstår. Ovisshet råder sålunda beträffande den framtida utformningen
av lönefrågorna för yrkeslärarna inom yrkesundervisningen, vilka därför
endast fått en provisorisk lösning. Vidare erinrar överstyrelsen om att frågan
om yrkeslärarkårens utbildning ännu icke blivit löst i vad gäller utbildningen
av lärarinnor i husligt arbete och vissa andra lärare. Med hänsyn
härtill anser överstyrelsen en definitiv lönereglering för lärarna i 9 y
ännu icke böra genomföras. Anställningsförhållandena synes alltjämt böra
givas en provisorisk utformning. Då emellertid erfarenhet numera vunnits
rörande ett stort antal för löneförhållandenas bedömning grundläggande
faktorer, anser överstyrelsen, att förutsättningar föreligger för en fastare
utformning av den provisoriska regleringen än vad hittillsvarande förhållanden
medgivit.

Den förberedande yrkesundervisningen innefattar yrkesämnen med såväl
vrkesteoretiskt som yrkespraktiskt innehåll. Inom flertalet linjer har undervisningen
en övervägande praktisk inriktning med visst mindre teoriinslag
som naturligt komplement till den yrkespraktiska undervisningen. Den
yrkesteoretiska undervisningen torde, framhåller överstyrelsen, med hänsyn
till ämnesinnehåll och uppläggning i allmänhet kunna jämställas med den
undervisning i praktiska läroämnen, som bedrives vid praktiska realskolor
och motsvarande skolformer. På lärarna i dessa ämnen torde också i allmänhet
böra uppställas behörighetskrav, som gäller för ämneslärare i praktiska
läroämnen vid sådana skolformer. De yrkesteoretiska ämnena bör därför

25

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

erhålla beteckningen praktiska läroämnen och yrkeslärarna i
dessa ämnen i princip anställas som ämneslärare i praktiska
läroämnen och anställningsvillkoren regleras i anslutning härtill. Yrkeslärare
med övervägande yrkespraktisk undervisning bör fortfarande
benämnas yrkeslärare. Den yrkespraktiska undervisningen innefattar
ämneskretsen jordbrukspralctik, trädgårdsskötsel, husdjursskötsel, skogsvårdspraktik,
avverkning och transport, hushållsarbete, sömnad, kontorsgöromål,
butiksgöromål, verkstadsarbete och snickeri. Som en sammanfattande
beteckning torde böra väljas termen yrkesarbete.

För yrkeslärarna bör — bortsett från lärarna i husligt arbete —
enligt överstyrelsens mening i princip krävas motsvarande behörighet som
för yrkeslärarna vid centrala verkstadsskolor. Undervisningen ligger på
samma nivå som de centrala verkstadsskolornas första årskurs och kan på
de yrkesområden, där en direkt jämförelse kan göras, sägas ha i stort sett
samma uppläggning och kursinnehåll. Med hänsyn härtill bör, fortsätter
överstyrelsen, löneställningen i princip avvägas efter för de centrala verkstadsskolorna
gällande förhållanden och lönesystemet i övrigt i tillämpliga
delar anknyta till dessa skolors system. Överstyrelsen föreslår, att heltidsanställda
yrkeslärare placeras i lönegrad Ce 20.

Vad beträffar undervisningen i husligt arbete (yrkesarbetet hushållsarbete
och sömnad jämte motsvarande praktiska läroämnen, nämligen
kostlära, hemvårdslära med material- och redskapslära, hemekonomi, barnavård
med demonstrationer samt sönmadsteori), bör denna enligt överstyrelsens
förslag i anställningshänseende jämställas med motsvarande övningsämnen
(hushållsgöromål och kvinnlig slöjd) och lärarna anställas som
övningslärare, varvid dock löneställningen och kompetenskraven bör anknytas
till för kommunala flickskolor gällande förhållanden.

B. Övningslärare

Enligt gällande bestämmelser skall stadgan och avlöningsreglementet
för övningslärare samt med stöd av dessa utfärdade författningar
äga motsvarande tillämpning beträffande övningslärare på försöksskolans
högstadium. Därvid skall de särskilda föreskrifterna för folkskolan
gälla, dock att ordinarie tjänst ej må inrättas och att beträffande kompetenskrav
och löneställning skall tillämpas bestämmelserna för övningslärare
vid kommunal realskola.

Skolöverstyrelsen föreslår — med erinran om att ordinarie ämneslärartjänster
numera kan inrättas på försöksskolans högstadium — att
även ordinarie övningslärartjänster skall få inrättas på högstadiet. Överstyrelsen
finner vidare en ändring av nuvarande försöksskolebestämmelser
påkallad i avseende å undervisningsskyldigheten för gymnastiklärare. Enligt
12 § 2 mom. övningslärarstadgan må gymnastiklärare, som handhar

26

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

planläggning och övervakande av elevernas friluftsverksamhet vid allmänt
läroverk, högre kommunal skola eller privatläroverk, härför tillgodoräkna
en veckotimme, därest han vid skolan undervisar 14—20 veckotimmar, och
två veckotimmar, därest hans undervisning överstiger 20 veckotimmar.
Då uppgiften att planlägga och övervaka elevernas fritidsverksamhet är i
huvudsak av samma omfattning och innebörd för högstadiets gymnastiklärare
som för motsvarande lärare vid kommunala realskolor, bör enligt
överstyrelsens mening tillgodoräkning enligt nyssnämnda föreskrift i övningslärarstadgan
medges även för högstadielärarna.

C. Försökskostnadsbidrag in. in.

Gällande bestämmelser m. in. Försökskostnadsbidraget utgör
ett av leden i statens särskilda bidrag till försöksverksamheten med nioårig
enhetsskola (prop. 1953:126, SU 139, Rskr 276). Försökskostnadsbidraget
avses skola utgöra kompensation till försöksdistrikten för på högstadiet
ökade kostnader främst i fråga om läroböcker, förbruknings- och undervisningsmateriel,
skolskjutsar och inackordering. Enligt gällande försöksskolebestämmelser
skall försökskostnadsbidraget — som utanordnas för
löpande budgetår — beräknas efter antalet elever på vederbörande försöksskolas
högstadium vid läsårets början och utgå till distrikt i stad eller
köping med 15 kronor per elev och läsår och till annat distrikt med 22 kronor
per elev och läsår, dock att försöksdistrikt i stad eller köping med särskilt
omfattande glesbebyggelse må, efter medgivande av Kungl. Maj:t
i varje särskilt fall, åtnjuta försökskostnadsbidrag med det högre av nämnda
belopp. Medel för ändamålet har sedan budgetåret 1953/54 anvisats under
ett särskilt riksstatsanslag, Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag. För
budgetåret 1953/54 var anslaget, som då inkluderade vissa retroaktiva
bidrag, upptaget med 156 000 kronor; nettoutgiften för samma budgetår
uppgick till 127 246 kronor. För innevarande budgetår är anslaget uppfört
med 140 000 kronor (statsliggaren s. 688).

Vid 1953 års riksdag beslöts också att för försöksdistriktens del införa
bland annat ett särskilt tilläggsbidrag till det för folkskolan utgående statsbidraget
till lokaler och inventarier. Gällande bestämmelse härom har följande
lydelse.

Till bestridande av kostnader för anskaffande av nya skollokaler åt försöksdistrikt —
eller, där försöksverksamheten icke omfattar hela distriktet, motsvarande skolområde
eller överlärardistrikt — genom nybyggnad eller om- och tillbyggnad eller genom ianspråktagande
av kommunal byggnad eller inköp av annan befintlig byggnad samt för utförande
av mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten å befintliga skollokaler ävensom
för anskaffande av den första uppsättningen inventarier till klassrum, gymnastiksalar,
slöjdsalar och skolkök samt, såvitt gäller den förberedande yrkesundervisningen, till
skolverkstäder och andra lärosalar för denna undervisning må — oavsett för vilket eller
vilka stadier av försöksdistriktets (skolområdets, överlärardistriktets) skolväsen lokalerna
äro avsedda — utöver statsbidrag enligt kungörelsen den 31 december 1915 (nr 882) angående
statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet utgå särskilt statsbidrag,
motsvarande 8 procent av det statsbidragsbelopp, som utgår enligt nyssnämnda kungörelse.

27

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 195-5

Till bestridande av kostnader för anskaffande av den första uppsättningen nödvändiga
inventarier i undervisningslokaler för klass 9y må efter Kungl. Maj:ts prövning i
varje särskilt fall statsbidrag utgå jämväl, då förutsättningar för statsbidrag enligt bestämmelserna
i nyssnämnda kungörelse ej föreligga.

Förslag. Beträffande anslaget till försökskostnadsbidrag för budgetåret
1955/56 har skolöverstyrelsen i sina ordinarie anslagsäskanden föreslagit
en av det ökande elevantalet på högstadiet betingad höjning av anslaget
med 60 000 kronor till 200 000 kronor.

I förslaget till försöksskolebestämmelser förordar överstyrelsen vidare,
att försöksdistrikt skall kunna få ett utöver förut angivna belopp förhöjt
försökskostnadsbidrag, om Kungl. Maj:t med hänsyn till skatteunderlag
eller andra liknande förhållanden så prövar skäligt. För ändamålet beräknar
överstyrelsen för nästa budgetår en anslagshöjning med 60 000 kronor
utöver det förut angivna beloppet av 200 000 kronor. Till stöd härför anför
överstyrelsen följande.

I motionen II: 135 till 1954 års riksdag hemställdes, att till försöksdistrikt
med särskilt omfattande glesbebyggelse, högt skattetryck eller
andra speciella svårigheter, efter Kungl. Majrts prövning i varje särskilt
fall finge utgå försökskostnadsbidrag med upp till 22 kronor i stad eller
köping och upp till 33 kronor i landsbygdsdistrikt per elev och år.

I utlåtande 1954: 8 avstyrkte statsutskottet motionen under hänvisning
bland annat till att det för försöksdistrikten gällande särskilda
statsbidragssystemet, vari försökskostnadsbidraget utgjorde ett led, borde
i oförändrat skick prövas under den av 1953 ars riksdag beslutade tidsperioden.
Utskottet förutsatte emellertid, att vid den omprövning av hithörande
statsbidragsfrågor, som komme att verkställas, behovet av att differentiera
statsbidragen efter distriktens för försöksverksamhetens bedrivande varierande
förutsättningar i ekonomiska och andra hänseenden upptoges till
förnyat övervägande med ledning av då vunna erfarenheter samt med beaktande
av övriga på förevarande spörsmål inverkande omständigheter.

Vid avvägningen av den kompensation för merkostnader till följd av försöksverksamheten,
som beslutats av 1953 års riksdag, har hänsyn icke ansetts
böra tagas till olika förutsättningar försöksdistrikten emellan i annan
mån, än att försökskostnadsbidraget differentierats efter geografiska grunder.
Såsom i motionen framhållits torde emellertid särskilt i kommuner med
svagt skatteunderlag eller i övrigt mindre tillfredsställande ekonomiska förhållanden
försöksverksamheten icke sällan draga dryga kostnader, som
endast ofullständigt täckes av författningsenligt utgående statsbidrag. I likhet
med motionären finner överstyrelsen det därför angeläget att åtgärder
vidtages, som i möjligaste mån undanröjer de ekonomiska konsekvenserna
i angivna hänseende.

Beträffande den förut återgivna bestämmelsen om bidrag till lokaler
och inventarier föreslår överstyrelsen ett tillägg av innebörd, att efter Kungl.
Maj:ts prövning statsbidrag skall få utgå jämväl till anskaffande av den
första uppsättningen nödvändiga inventarier och undervisningsmateriel för
sådan undervisning i yrkesarbete eller praktiskt läroämne, som ej är anknuten
till viss undervisningslokal.

28

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

D. Övrigafrågor

a) Inrättande av p a r a 11 e 11 a v d e 1 n i n g a r

Enligt de för folkskolestadiet nu gällande anvisningarna beträffande
lärjungarnas fördelning på läraravdelningar m. m. (kungörelsen 1950: 137)
må vid skola eller skolenhet, där lärjungeantalet ej överstiger sammanlagt
500, inom varje årsklass inrättas en parallellavdelning för varje påbörjat
35-tal lärjungar. Överstiger lärjungeantalet 500 bör medeltalet lärjungar
i läraravdelningarna på folkskolestadiet icke understiga 32. För försöksskolans
högstadium finnes inga särskilda bestämmelser i detta hänseende.
Skolöverstyrelsen föreslår nu beträffande högstadiet, att klassavdelning
skall få uppdelas i parallellavdelningar för varje påbörjat 30-tal lärjungar.

b) Pedagogiskt samarbete

Enligt § 43 mom. 5 folkskolestadgan må skolstyrelse efter bemyndigande
av vederbörande folkskolinspektör förordna om undervisningens inställande
högst tre dagar under ett läsår för att bereda lärare tillfälle att under
pågående termin deltaga i kurser eller möten, som är av betydelse för hans
lärarverksamhet. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 september 1953 äger
skolöverstyrelsen medge, att undervisningen vid försöksskola må därutöver
inställas högst två dagar under ett läsår för att bereda lärare tillfälle att
åhöra annan lärares undervisning. Detta beslut har anmälts för riksdagen
i propositionen 1954: 137 (s. 26). Skolöverstyrelsen föreslår nu att bemyndigandet
av den 11 september 1953 skall gälla även för att bereda lärare
tillfälle att deltaga i kurser eller möten av betydelse för försöksverksamheten.

c) Nedsättning av undervisningsskyldighet

Enligt § 133 mom. 9 läroverksstadgan må för lärare, som ålagts omfattande
arbetsuppgifter utom den egentliga undervisningstiden, den eljest
stadgade undervisningsskyldigheten kunna minskas, dock icke utan skolöverstyrelsens
medgivande med mera än två undervisningstimmar per
vecka. Enligt § 72 mom. 3 stadgan för kommunala realskolor kan, då särskilda
skäl prövas föreligga, minskning av den stadgade undervisningsskyldigheten
för ämneslärare medges av skolöverstyrelsen, dock ej med mer än
högst två undervisningstimmar i veckan i varje särskilt fall. Någon motsvarande
föreskrift för försöksskolans högstadium har icke intagits i nu
gällande försöksskolebestämmelser. Skolöverstyrelsen förklarar, att det
hittills rått tvekan, om överstyrelsen haft möjlighet att nedsätta undervisningsskyldigheten
för lärare med speciella arbetsuppgifter på högstadiet.
Överstyrelsen föreslår nu för högstadiet en föreskrift av samma innebörd
som den för realskolorna i detta hänseende gällande bestämmelsen.

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

29

d) Fyllnadstjänstgöring

Enligt gällande försöksskolebestämmelser må i tjänst som lärare i läroämnen
vid statlig eller högre kommunal skola inräknas undervisning i
kunskapsämnen på försöksskolas högstadium eller, beträffande undervisning
i engelska, på försöksskolas mellanstadium eller inom folkskolan i
övrigt. Har lärare i läroämnen vid statlig eller högre kommunal skola
dylik fyllnadstjänstgöring, må lärare vid försöksskolan fullgöra viss del
av sin undervisningsskyldighet vid den högre skolan. Skolöverstyrelsen
föreslår att dessa bestämmelser kompletteras med en föreskrift av innebörd,
att i heltidstjänst i läroämnen vid försöksskola skall kunna efter
medgivande av överstyrelsen inräknas tjänstgöring i läroämnen vid statlig
eller högre kommunal skola även i andra fall än som avses i nu gällande
bestämmelser.

e) Språktillägg och flyttningskostnadsersättning

I anslutning till 1954 års riksdags beslut rörande folk- och småskollärares
avlöningsförhållanden m. m. (prop. 160, SU 140, Rskr 326) har i 23 §
4 mom. avlöningsreglementet för folkskolan (Arf) och 12 § tilläggsbestämmelserna
till Arf införts föreskrifter om språktillägg, innebärande att dylikt
tillägg skall utgå till lärare vid folkskola, mindre folkskola eller småskola
inom vissa av rikets nordligaste gränsorter. Tilläggsbeloppet utgör för ordinarie
och extra ordinarie lärare 600 kronor per läsår och för extra lärare
med föreskriven examen 2 kronor 20 öre per anställningsdag.

Enligt 25 § Arf utgår ersättning för flyttningskostnad endast då ordinarie
lärare i folkskolan förflyttas på grund av indragning av övertalig tjänst
eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan samt under förutsättning
att förflyttningen medför ändring av stationeringsort eller innebär
åläggande att byta bostad. För lärare, å vilken statens allmänna avlöningsreglemente
(Saar) är tillämpligt, utgår flyttningskostnadsersättning enligt
33 § 3 mom. Saar, innebärande bland annat, att dylik ersättning utgår
jämväl då ordinarie eller extra ordinarie lärare skall tillträda högre tjänst,
som avses i Saar (dock ej vid befordran inom reglerad befordringsgång),
eller till- eller frånträda förordnande å högre dylik tjänst.

Då grunderna beträffande anställnings- och avlöningsförhållanden in. in.
för lärarna på försöksskolans högstadium år 1951 prövades av riksdagen
(prop. 155, SU 126, llskr 207), erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande att besluta
rörande tillämpning av Saar och Arf å nämnda lärare. Enligt gällande
försöksskolebestämmelser skall för lärare i kunskapsämnen och folkskollärare
i 23 lönegraden Arf och med stöd av detta utfärdade författningar äga motsvarande
tillämpning, dock att dels lärare skall placeras och uppflyttas i
löneklass på sätt som enligt Saar gäller för motsvarande lärare vid kommunal
realskola, dels ordinarie adjunkt eller ämneslärare skall vara underkastad
samma förflyttningsskyldighet som enligt 13 § 13. Saar gäller för ordinarie
lärare vid högre kommunal skola, dels ock lönetillägg enligt 23 § Arf icke
skall tillkomma ifrågavarande liirare. För folkskollärare i 23 lönegraden
giiller dessutom vissa av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 meddelade bestämmelser
angående bland annat lön under tjänstledighet samt förllvttningsskyldighet
(statsliggaren s. 687 och 688).

30

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Skolöverstyrelsen föreslår nu att språktillägg skall inom de ifrågavarande
orterna få utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare
med full tjänstgöring på högstadiet (för folkskollärare med tjänstgöring
av sistnämnda slag gäller kungl. brev den 6 juni 1952 angående avlöningsförmåner
för folkskollärare vid full tjänstgöring vid högre skola, statsiiggaren
s. 617). Överstyrelsen åberopar svårigheterna att förvärva kvalificerade
lärare till dessa trakter samt framhåller, att för folkskollärare
tjänstgöring på högstadiet i vissa fall medför sämre löneförmåner än inom
folkskolan i övrigt, därest språktillägget bortfaller; i andra fall blir löneökningen
väl blygsam.

Överstyrelsen föreslår vidare, att lärare på högstadiet skall äga åtnjuta
ersättning för flyttningskostnad samt rätt till anstånd med ändring av
stationeringsort enligt de för lärare vid kommunala realskolor gällande
grunderna.

f) Försöksskolebestämmelsernas giltighet

Skolöverstyrelsen föreslår, att försöksskolebestämmelserna med de av
överstyrelsen förordade ändringarna och tilläggen skall gälla från och med
den 1 juli 1955, dock att vissa av överstyrelsen föreslagna bestämmelser
rörande pension avses skola lända till efterrättelse från och med den 1 juli
1951.

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kan undervisningen
i yrkesämnen (yrkesteori och yrkespraktik) i försöksskolans klass
9 y enligt nu gällande bestämmelser bestridas på följande olika sätt och med
statsbidrag enligt följande olika grunder:

a) I heltidstjänst i kunskapsämnen vid försöksskola må inräknas undervisning
i yrkesämnen vid skolan med högst en tredjedel av det sammanlagda
antalet veckotimmar på tjänsten (15 § tredje st.). Statsbidrag till
avlöning åt lärare i kunskapsämnen utgår med 100 procent (22 § 1 mom.).

b) I övning slär artjänst vid försöksskola, med vilken är förenad undervisningsskyldighet
i övningsämne minst 8 veckotimmar, må därutöver inräknas
undervisning i yrkesämnen vid skolan, dock ej med högre timtal än
vad som motsvarar timtalet för övningsämnet eller övningsämnena (16 §).
Statsbidrag till avlöning åt övningslärare utgår enligt folkskolans grunder,
alltså med 78 procent (22 § 2 mom.).

c) Undervisning i yrkesämne må såsom fyllnadstjänstgöring inräknas i
tjänst som fast anställd yrkeslärare vid central verkstadsskola, i övningslärartjänst
vid statlig eller högre kommunal skola eller folk- och fortsättning
sskola enligt de bestämmelser, som angivits under b), samt — i en omfattning
motsvarande högst en tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar
på tjänsten — i tjänst som lärare i läroämnen vid statlig eller
högre kommunal skola (20 §). Försöksdistriktet har att till den skola, vid
vilken tjänsten är placerad, utge ersättning med belopp, motsvarande det

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 19öd

31

timarvode, som skulle ha utgått, därest läraren fullgjort ifrågavarande undervisning
såsom tilläggstimmar vid den egna skolan. Till dylik ersättning
utgår statsbidrag enligt de grunder, som anges i det följande under d) (23 g
2 mom.).

d) Undervisningen i yrkesämnen bestrides i övrigt av yrkeslärare, för
vilka inga av Kungl. Maj:t meddelade avlöningsbestämmelser gäller (17—
19 §§). Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp motsvarande
skolans samtliga kostnader för ändamålet, dock med högst 7 kronor
40 öre för undervisningstimmc (till kommunal yrkesskola utgår nu statsbidrag
med 78 procent av totalkostnaderna, dock med högst 5 kronor
75 öre för undervisningstimme). Finnes det vara av betydelse för yrkesundervisningens
ändamålsenliga bedrivande att anställa lärare med särskild
kompetens eller särskilda kvalifikationer eller föreligger eljest särskilda skäl,
äger Kungl. Maj:t medge statsbidrag med högre belopp per undervisningstimme
än nyss sagts (22 § 3 mom.).

e) Till avlöning åt lärare i sådan yrkesavdelning (klassavdelning) i kommunal
anstalt för yrkesundervisning, som till mer än hälften består av elever,
vilka i skolpliktshänseende tillhör klass 9 y i försöksskola, utgår statsbidrag
med under d) angivet belopp.

Skolöverstyrelsen har nu föreslagit en provisorisk tjänste- och lönereglering
för lärare i klass 9 v, innebärande dels inrättande av lönegradsplacerade
yrkeslärartjänster, dels inrättande av särskilda adjunkts- och ämneslärartjänster
för undervisning i de yrkesteoretiska ämnena, dels ock införande
av möjlighet att för undervisning i husligt arbete anställa yrkeslärare såsom
övningslärare med tjänstgörings- och avlöningsförhållanden anknutna till
de för övningslärare i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd vid kommunal
flickskola gällande grunderna. Mot detta förslag har vid remissbehandlingen
starka betänkligheter anförts av statskontoret och statens lönenämnd.
Statskontoret har sålunda bestämt avstyrkt bifall till förslaget, medan lönenämnden
för sin del, utan att ha blivit övertygad om att tiden är mogen fölen
reglering av hithörande spörsmål i enlighet med överstyrelsens förslag,
icke velat motsätta sig ett genomförande av detta, dock med vissa jämkningar
i olika hänsenden.

För egen del finner jag mig icke kunna biträda överstyrelsens ifrågavarande
förslag. Det är enligt min mening ej välbetänkt att i nuvarande
läge, innan frågan om en tjänste- och lönereglering för de kommunala yrkesskolornas
yrkeslärare prövats, genomföra en dylik provisorisk reglering för
försöksskolans yrkeslärare. Jag har vidare icke blivit övertygad om behovet
och lämpligheten av att för (len förberedande undervisningen i yrkesteoretiska
ämnen i klass 9 y inrätta särskilda adjunkts- och ämneslärartjänster
efter förebild av förhållandena vid de praktiska kommunala realskolorna.
Jag anser mig icke heller kunna tillstyrka den av överstyrelsen föreslagna
särställningen för yrkeslärare i husligt arbete.

Med hänsyn till vikten av att försöken med den förberedande yrkesundervisningen
i klass 9 y bedrives på ett ändamålsenligt sätt och att försöksdistriktens
möjligheter att rekrytera lärare för denna undervisning på allt
sätt underlättas, har jag emellertid övervägt vilka anordningar i detta syfte,
som lämpligen kan vidtagas utan att frågan om en fastare reglering av de
mom skolväsendet kommunalt anställda yrkeslärarnas tjänstgörings- och
avlöningsförhållanden föregripes. Det måste härvid beaktas, bland annat,
att försöksskolorna till stor del är belägna på orter, där undervisning i öv -

32

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

rigt på högstadienivån antingen helt saknas eller ock är anordnad i begränsad
utsträckning och där alltså tillgången på lärare utanför försöksskolan
är av liten omfattning. För lärarrekrvteringen och för ett ändamålsenligt
utnyttjande av den disponibla arbetskraften är det av vikt att kunna
genom olika kombinationer bereda lärarna full tjänstgöring. I detta syfte
är bland annat möjligheterna till fyllnadstjänstgöring av icke oväsentlig
betydelse. De nuvarande, till sin konstruktion rätt olika anordningarna för
att bestrida den förberedande yrkesundervisningen får ses mot bakgrunden
av dessa förhållanden. Det är önskvärt, att dessa anordningar i organisatoriskt
hänseende icke ytterligare kompliceras. Jag har emellertid funnit
det möjligt att medelst vissa mindre jämkningar av de nuvarande bestämmelserna
åstadkomma tills vidare godtagbara lösningar av de problem,
som på detta område är mest trängande.

Samtidigt med dessa jämkningar bör i anslutning till den statsbidragsrelorm
för de kommunala yrkesskolorna, som i annat sammanhang föreslås,
genomföras en omläggning av statsbidragsgrunderna för den förberedande
yrkesundervisningen i syfte att bereda skoldistrikten full ersättning för de
avlöningskostnader, som kan anses böra rimligen följa med denna undervisning.
Omläggningen av statsbidragsgrunderna syftar främst på bidraget till
kostnaderna för avlöning av yrkeslärare, där 100-procentsregeln hittills
stått i relation till maximeringen av motsvarande statsbidrag vid de kommunala
yrkesskolorna.

Med dessa utgångspunkter har jag ansett mig böra föreslå följande
ändringar beträffande de nyss under a)—e) angivna anordningarna.

a) Den rent yrkesteoretiska undervisningen i klass 9 y är för närvarande
av större omfattning endast på handelslinjen. Det är också främst på denna
linje, som det torde föreligga ett klart motiverat behov av att i vissa ämnen
ha tillgång till lärare med högre kompetens än vad egentliga yrkeslärare i
regel besitter. Med hänsyn härtill bör möjligheten att i lärartjänst i kunskapsämnen
inräkna undervisning i yrkesämnen utökas till att omfatta
högst två tredjedelar av det sammanlagda antalet veckotimmar på tjänsten,
såvitt gäller de rent yrkesteoretiska ämnena på handelslinjen (enligt gällande
förebild till timplanen för klass 9 y: handelsräkning, handelslära, räkenskapslära,
ekonomisk geografi och affärskorrespondens). Därest dylik
tjänst med mer än en tredjedel av undervisningsskyldigheten i yrkesämnen
ledigförklaras i ämneskombination, som är tillåten för ordinarie adjunktstjänst
(se läroverksstadgan § 175 mom. 3) eller för ämneslärartjänst (se
statsliggaren s. 631) vid praktisk kommunal realskola, bör den få vara ordinarie,
om denna anställningsform eljest gäller för tjänsten. Fastställer överstyrelsen
inom ramen av ifrågavarande ämnen på handelslinjen annan ämneskombination
än de nyss åsyftade, bör tills vidare endast icke-ordinarie
anställning medges. I övrigt bör de enligt a) nu gällande bestämmelserna —
även i fråga om statsbidrag ■— alltjämt gälla. Dock torde Ivungl. Maj:t böra
äga att, om särskilda skäl föreligger, efter prövning i det enskilda fallet
medge inräkning av yrkesämnen upp till högst två tredjedelar av undervisningsskyldigheten
även i fråga om andra yrkesteoretiska ämnen än förut
angivits. Ett dylikt bemyndigande synes erforderligt bland annat med hänsyn
till att tid efter annan försök med nya linjegrenar inom klass 9 y prövas
och timplanerna ändras.

b) På grund av att lärarna i husligt arbete mera sällan har dubbelkompetens
( i både hushållsgöromål och sömnad), torde det i de mindre och
medelstora försöksdistrikten vara förenat med svårigheter att åstadkom -

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

33

ma fulltidstjänstgöring för en yrkeslärare i husligt arbete. Antalet timmar
enligt nu gällande förebild till timplanen är på husmodersgrenen i hushåll
16 och i sömnad och barnavård 7 samt på lanthushållsgrenen i hushåll 13,
i sömnad och barnavård 6 och i trädgårdsskötsel m. m. 4. Med hänsyn härtill
torde det vara nödvändigt att i större utsträckning än beträffande andra
yrkesämnen utnyttja övningslärare för undervisningen i husligt arbete.
För att därvid möjliggöra en tillfredsställande lärarrekrytering torde den
nuvarande regeln, att antalet veckotimmar i yrkesämnen för övningslärare
ej får överstiga antalet veckotimmar i övningsämnen, böra hävas såvitt
gäller yrkesämnen i husligt arbete. Den grundläggande bestämmelsen om
att det alltid skall ingå minst 8 veckotimmar övningsämnen i övningslärartjänst
bör däremot bibehållas. Nuvarande grunder för statsbidrag till avlöning
åt övningslärare torde böra bibehållas.

c) De nuvarande organisatoriska bestämmelserna om fyllnadstjänstgöring
i yrkesämnen synes icke böra ändras. De jämkningar, som under a) och
b) föreslagits med avseende å möjligheterna för lärare i kunskapsämnen och
övningslärare vid den egna försöksskolan att undervisa i yrkesämnen, bör
alltså icke gälla beträffande motsvarande fyllnadstjänstgöringsfall. Med utgångspunkt
i den vid 1953 års riksdag tills vidare antagna principen, att
statsbidrag till avlöning åt lärare för den förberedande yrkesundervisningen
i klass 9 y skall utgå med 100 procent och med hänsyn till vad jag i det följande
under d) ämnar föreslå, torde statsbidrag till den ersättning, som försöksdistrikt
enligt vederbörliga bestämmelser har att utge för fyllnadstjänstgöringen,
böra tills vidare utgå med 100 procent.

d) Vid en omprövning av grunderna för statsbidraget till kostnaderna
för avlöning åt yrkeslärare synes mig särskilt följande omständigheter böra
beaktas. Med nuvarande statsbidragsbelopp — högst 7 kronor 40 öre per
undervisningstimme — torde försöksdistrikten icke utan förhållandevis betydande
egna ekonomiska insatser kunna ge sina yrkeslärare någon fastare
anställning. Ehuru det nuvarande statsbidragsbeloppet formellt är avsett
att utgöra 100 procent av avlöningskostnaderna, torde det i de flesta
fall icke räcka ens till timarvodesavlöning. I annat sammanhang föreslås
nu en förbättring av statsbidraget till de kommunala yrkesskolorna, bland
annat för avlöningskostnader. Förslaget innebär på denna punkt också en
väsentlig förenkling av statsbidragssystemet. Även för försöksskolans klass
9 y synes det vara motiverat såväl att lyfta statsbidragsnivån upp till den
antagliga verkliga och samtidigt från det allmännas synpunkter godtagbara
lönekostnadsnivån som att förenkla statsbidragssystemet; den nuvarande
maximeringen av statsbidragsbeloppet per undervisningstimme medför
självklart komplicerade statsbidragsrekvisitioner och tidsödande granskning.

Den grundläggande statsbidragsregeln bör, liksom hittills, tills vidare
vara, att statsbidraget till kostnaderna för avlöning åt yrkeslärare skall
utgå med belopp motsvarande distriktets samtliga kostnader för ändamålet.
När det sedan gäller den erforderliga maximeringen av statsbidraget, synes
i första hand den ändringen böra vidtagas, att bidraget bestämmes per
veckotimme, som angives i den för undervisningen i vederbörlig ordning
fastställda timplanen, i stället för såsom nu per fullgjord undervisningstimme.
Genom denna ändring kommer statsbidrag att beräknas även för
avlöning under helgdagar, lov eller motsvarande ledighet, vilket från rekryteringssynpunkt
är av betydelse. Det är vidare väsentligt enklare att
3 — lliliang till riksdagens ''protokoll 1055. 6 samt. Nr 122

34

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

beräkna totalantalet veckotimmar i yrkesämnen med avdrag för de veckotimmar,
som bestritts enligt a)—c), än att göra motsvarande uträkning
med avseende å antalet undervisningstimmar.

Det synes vidare lämpligt, att maximeringen av statsbidraget i förhållande
till distriktets verkliga kostnader icke, såsom nu, göres för varje
timme utan att den i stället tar sikte på det sammanlagda belopp, som för
helt redovisningsår skall utgå i statsbidrag för ifrågavarande, i gällande
timplan upptagna veckotimmar. Genom en dylik maximering möjliggöres
för distriktet att, inom ramen för det relativt lätt uppskattade totalbidraget
för redovisningsåret, själv göra den differentiering av avlöningen, som kan
befinnas påkallad vid anställande av den för skilda slag av yrkesundervisning
erforderliga arbetskraften. Vidare underlättas statsbidragsrekvisitionen
och granskningen av densamma högst väsentligt.

Vad därefter gäller storleken av det statsbidragsbelopp per veckotimme,
som skall reglera storleken av det maximala statsbidraget för helt redovisningsår,
må följande synpunkter anföras. Beloppet torde böra ortsgrupperas
men däremot icke i övrigt differentieras; en gradering alltefter yrkesgren
torde med hänsyn till den mångförgrenade verksamheten i klass 9 y icke
kunna genomföras på ett rättvist sätt och torde för övrigt icke vara ändamålsenlig
för att få fram ett tillfredsställande men samtidigt enkelt statsbidragssystem.
Det bör vidare beaktas att det i vissa fall kan bli nödvändigt
att såsom timlärare i de yrkesteoretiska ämnena anlita relativt högt avlönad
arbetskraft, exempelvis adjunkts- eller ämneslärarkompetenta lärare, vilka
kan förutsättas kräva timarvode såsom för övertimmar vid den egna skolan,
medan i andra fall åter förhållandevis billig arbetskraft kan utnyttjas. I
praktiken torde avlöningskostnaderna för den förberedande yrkesundervisningen
alltså spridas över en ganska vid skala, såväl i fråga om själva avlöningsnivån
som beträffande begreppet full tjänstgöring (exempelvis för
adjunkts- och ämneslärarkompetenta lärare genomsnittligt 21,5—26,5 veckotimmar,
för övningslärare 30 veckotimmar, för vissa yrkeslärare 37—45
veckotimmar). För att rekrytera ett tillfredsställande urval av yrkeslärare
för olika grenar kan det vara nödvändigt för distriktet att bereda lärare
en fastare anställning medelst vissa avlöningsförmåner under tjänstledighet,
sjukdom, o. d. Statsbidraget bör rimligen avses skola innefatta täckning
även för dylika kostnader.

Med dessa överväganden har jag ansett mig böra föreslå, att ifrågavarande
statsbidragsbelopp per veckotimme avväges till följande belopp i kronor
räknat: Ortsgrupp

2 3 4 5

370 385 400 415

Krontalen utgör ungefär 1/35 av belopp mellan 22 och 23 löneklassen. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga jämkningar
av dessa krontal i den mån så påkallas med hänsyn till ändringar av den
för statstjänstemännen gällande allmänna lönenivån.

e) För att icke vid försöksverksamhetens bedrivande valet mellan att
anordna den förberedande yrkesundervisningen i försöksskolan och att
förlägga den till kommunal yrkesskola skall influeras av ekonomiska synpunkter,
bör tills vidare alltjämt gälla den principen, att till avlöning åt
lärare i sådan yrkesavdelning vid kommunal yrkesskola, som till mer än
hälften av det för avdelningen normala elevantalet består av elever, vilka
i skolpliktshänseende tillhör klass 9 y i försöksskola, statsbidrag skall utgå

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

35

med 100 procent av avlöningskostnaderna. För här avsedd yrkesskolavdelning
bör alltså det statsbidrag till avlöningskostnader, som i annat sammanhang
föreslås, uppräknas till 100 procent.

Med anledning av den av Stockholms folkskoledirektion i samband med
remissbehandlingen gjorda framställningen rörande bland annat statsbidrag
till avlöning åt lärare i praktiska ämnen på den praktiska linjen av 1947 års
skolor i Stockholm förordar jag, att den nu gällande statsbidragsgrunden
omlägges i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående
förordat. Statsbidrag bör således utgå med 78 procent av distriktets kostnader
för ändamålet, dock ej med högre sammanlagt belopp för redovisningsår
än som motsvarar ett visst statsbidragsbelopp per veckotimme. Sistnämnda
belopp synes böra avvägas till 320 kronor. Det bör ankomma på
skolöverstyrelsen att bestämma det högsta antal veckotimmar per läsår,
för vilket statsbidrag må utgå.

Merkostnaderna för den omläggning av statsbidragsgrunderna för avlöning
åt yrkeslärare, som jag nu förordat, synes för nästa redovisningsår
kunna uppskattas till ett sammanlagt belopp av mellan 200 000 och 250 000
kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag, att från och med nästa budgetår
ordinarie övningslärartjänster skall få inrättas på försöksskolans
högstadium. Jag har icke heller någon erinran mot förslaget, att
bestämmelserna om undervisningsskyldighet för gymnastiklärare på högstadiet
utformas så, att lärare, vilken handhar planläggning och övervakande
av elevernas friluftsverksamhet, för dessa uppgifter må tillgodoräkna
veckotimmar enligt samma grunder, som i detta hänseende gäller för gymnastiklärare
vid kommunal realskola. Jag får i anslutning härtill anmäla,
att skolöverstyrelsen och statskontoret i annat sammanhang tillstyrkt bifall
till en ansökning av Sköns försöksdistrikt om rätt till här avsedd tillgodoräkning
för en gymnastiklärare under redovisningsåret 1954/55. Om ej
riksdagen framställer någon erinran däremot, torde Kungl. Maj:t vilja bifalla
denna ansökning och eventuellt andra liknande ansökningar, som kan
komma att göras för innevarande redovisningsår.

Den automatiska ökningen för nästa budgetår av medelsanvisningen
under förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag
torde i enlighet med skolöverstyrelsens beräkningar böra
uppskattas till 60 000 kronor. Skolöverstyrelsen har på denna punkt vidare
föreslagit, att försöksdistrikt skall kunna få ett utöver det enligt gällande
grunder utgående bidraget förhöjt bidragsbelopp, om Kungl. Maj:t så
prövar skäligt med hänsyn till skatteunderlag eller andra liknande förhållanden.
För detta ändamål har överstyrelsen beräknat en anslagshöjning
med ytterligare 60 000 kronor. Jag finner mig emellertid icke böra tillstyrka
någon ändring beträffande grunderna för försökskostnadsbidragets storlek.
Förevarande anslag, som nu är uppfört med 140 000 kronor, torde alltså för
nästa budgetår böra höjas med 60 000 kronor till 200 000 kronor.

Jag anser mig böra biträda överstyrelsens förslag, att Kungl. Maj:t skall
äga att efter prövning i varje särskilt fall medge bidrag till den första
uppsättningen nödvändiga i n v e n t a r i e r o c h u n d e rvisningsmateriel
för sådan undervisning, som ej iir anknuten till

36

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

viss undervisningslokal. Denna bidragsmöjlighet bör dock enligt min mening
endast gälla den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y och den
torde, såsom statsbidragssakkunniga framhållit, i fråga om undervisningsmateriel
endast böra avse stadigvarande dylik materiel. Förevarande bidrag,
som innebär en komplettering av det för folkskolan utgående byggnadsbidraget,
avses skola beräknas enligt samma grunder, som gäller för sistnämnda
bidrag.

I fråga om grunderna för inrättande av parallellavdelning ar på
försöksskolans högstadium har skolöverstyrelsen föreslagit en regel av innebörd,
att parallellavdelning skall få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever.
För egen del anser jag mig i nuvarande läge, med hänsyn bland annat till
rådande lärarbrist inom skolväsendet, icke kunna för försöksskolans högstadium
i princip förorda ett lägre delningstal än det som för närvarande
tillämpas beträffande de med högstadiet parallella skolformerna. Som huvudregel
bör alltså gälla, att parallellavdelning må inrättas för varje påbörjat
35-tal lärjungar. Det synes mig dock angeläget att undantag göres
för odifferentierade klasser på högstadiet. I dylika klasser bör parallellavdelning
få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever.

Beträffande förstärkningsanordningar i försöksskolan torde det liksom
hittills få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som i dylikt hänseende gäller för de högre skolornas motsvarande
stadium.

Jag har ingen erinran mot att den genom Kungl. Maj:ts beslut den 11
september 1953 medgivna möjligheten att i försöksdistrikt inställa undervisningen
högst två dagar per läsår för visst pedagogiskt samarbete
får utnyttjas även för att ge lärare tillfälle att deltaga i kurser eller
möten av betydelse för försöksverksamheten.

Vid 1951 års riksdag (prop. 155 s. 26) beslöts beträffande un der vi sningsskyldigheten
för lärarna i kunskapsämnen på högstadiet,
att denna skulle helt överensstämma med undervisningsskyldigheten för
motsvarande lärare vid kommunala realskolor. Statsmakterna har således
redan godkänt den av överstyrelsen ifrågasatta möjligheten att i särskilda
fall för lärare i kunskapsämnen nedsätta den eljest stadgade undervisningsskyldigheten
med högst två veckotimmar. En föreskrift rörande denna möjlighet
torde böra inflyta i försöksskolebestämmelserna.

En utvidgning av möjligheterna till fyllnadstjänstgöring för
lärare i kunskapsämnen på högstadiet synes angelägen bland annat från
rekryteringssynpunkt. Jag har ingen erinran mot överstyrelsens förslag på
denna punkt. Fyllnadstjänstgöringen bör kunna avse även annan försöksskolas
högstadium.

Vid 1951 års riksdag (prop. 155 s. 30) erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande
att besluta rörande tillämpningen av Saar och Arf å högstadiets lärare i
kunskapsämnen. Detta bemyndigande synes alltjämt böra gälla, enär ingetdera
reglementet utan särskilda ändringar är möjligt att tillämpa beträffande
ifrågavarande lärare.

Jag biträder överstyrelsens förslag rörande flyttningskostnad sersättning
och anstånd med ändring av stationeringsort, vilket förslag

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

37

alltså bör gälla med avseende å de lönegradsplacerade lärarna på högstadiet.
Språktillägg utgår enligt beslut vid fjolårets riksdag till lärare i folkskolan
i finskspråkiga bygder. Jag är icke beredd att förorda, att rätten
till språktillägg utsträckes till att gälla för andra lärarkategorier. Beträffande
folkskollärare med full tjänstgöring vid högre skolor, bland annat vid
försöksskolans högstadium, får jag erinra om att det enligt beslut vid 1950
års riksdag (prop. 185, SU 163, Rskr 299) och 1952 års riksdag (prop. 153,
SU 175, Rskr 334) ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma storleken av
de tilläggsarvoden, som må utgå till dylika folkskollärare. Det torde också
få ankomma på Kungl. Maj:t att senare pröva de vid remissbehandlingen
gjorda framställningarna om inarbetande i försöksskolebestämmelserna av
Saars föreskrifter rörande bland annat partiell tjänstledighet och tjänstledighet
för studier.

Jag torde i detta sammanhang även få anmäla ett här tidigare icke berört
spörsmål, nämligen frågan om utbyte av ordinarie lärartjänst
i kunskapsämnen mot extra ordinarie dylik
tjänst på högstadiet. Enligt beslut vid 1952 års riksdag (prop. 153, SU 175,
Rskr 334) må såsom ett led i åtgärderna för avhjälpande av lärarbristen
vid de högre skolorna sådant utbyte ske beträffande visst antal ordinarie
lärartjänster vid allmänna läroverk, högre kommunala skolor m.fl. läroanstalter.
Närmare bestämmelser härom har intagits i kungl. brev den 19
december 1952 (statsliggaren s. 619). Den huvudsakliga innebörden av dessa
bestämmelser är, att ordinarie tjänst, som varit ledigförklarad minst två
gånger under loppet av minst ett år utan att kunna besättas med ordinarie
innehavare, må kunna utbytas mot extra ordinarie tjänst med samma lönegradsnummer
eller mot extra ordinarie tjänst med det lägre av de två för
ordinarie tjänst av motsvarande slag gällande lönegradsnumren. Till utbytestjänst
som adjunkt i Ce 27 må därvid ifrågakomma även den, som ej
genomgått praktisk lärarkurs (provår) och till utbytestjänst som ämneslärare
i Ce 25 även den, som icke i fråga om omfattningen av fullgjord
tjänstgöring uppfyller kraven för extra ordinarie anställning. Från försöksdistriktens
sida har framställts önskemål om möjligheter till liknande åtgärder
beträffande adjunkts- och ämneslärartjänster på försöksskolans högstadium.
Med hänsyn till den mycket kännbara lärarbristen på högstadiet
synes dessa önskemål böra tillgodoses. Jag förordar därför, att utbyte enligt
samma grunder som för de högre skolorna skall från och med nästa budgetår
få ske beträffande sammanlagt 20 adjunkts- och ämneslärartjänster
på försöksskolans högstadium.

I den mån jag icke i det föregående föreslagit ändring eller tillägg beträffande
de av riksdagen vid skilda tillfällen godkända grunderna för högstadieverksamheten
i olika hänseenden, torde de av riksdagen sålunda godkända
grunderna böra gälla i oförändrad form.

Grunderna för högstadieverksamheten torde, med de ändringar och tilllägg
som i det föregående förordats, lämpligen böra erhålla giltighet
tills vidare. De bestämmelser, som bör utfärdas med stöd av riksdagens
beslut, och i övrigt erforderliga föreskrifter rörande försöksverksamheten
torde liksom hittills böra sammanarbetas till särskilda försöksskolebestämmelser.
I dessa torde även böra införas de föreskrifter, som påkallas
i anledning av vad jag under föregående avsnitt förordat beträffande

08

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

den fackliga ledningen i försöksdistrikten. De nya försöksskolebestämmelserna
torde alltså icke böra tidsbegränsas till sin giltighet utan synes böra
gälla tills vidare från och med budgetåret 1955/56. Det torde få framhållas,
att statsmakterna under de närmaste åren synes komma att få ta ställning
till åtskilliga spörsmål, som på olika sätt sammanhänger med försöksskolebestämmelsernas
utformning; jag erinrar om de frågor rörande skolväsendet,
som för närvarande är föremål för överväganden inom 1951 års skolstyrelseutredning
och allmänna statsbidragsutredningen samt av de särskilda statsbidragssakkunniga
för skolväsendet.

Slutligen torde jag i förevarande sammanhang få erinra om att dels 1945
års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att, där i särskilda fall omständigheterna
det föranleda, besluta om statsbidrag till kommunal skola utan hinder
av att någon mindre avvikelse från de av riksdagen beträffande statsbidraget
fastställda grunderna och villkoren ägt rum, dels ock 1949 års
riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att, då det kan finnas påkallat för att
möjliggöra försöksanordningar inom skolväsendets område, medge avvikelser
från bestämmelser, som tillkommit med riksdagens medverkan (1945
års åttonde huvudtitel, s. 386; 1949 års åttonde huvudtitel, s. 254). Dessa
bemyndiganden torde liksom hittills böra gälla även med avseende å i särskilda
fall möjligen erforderliga avvikelser från de försöksskolebestämmelser,
som tillkommit med riksdagens medverkan.

Motion

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Larsson i Hedenäset väckt motion (II: 531), vari hemställts
att riksdagen i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 120 må, utöver vad i propositionen föreslagits, besluta

att anvisa ett förslagsanslag av 60 000 kronor att efter Kungl. Maj:ts
prövning fördelas som förstärkt försökskostnadsbidrag till försöksdistrikt,
där detta med hänsyn till ett svagt skatteunderlag, långa avstånd eller
andra liknande förhållanden prövas skäligt, samt

att språktillägg må utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare
med full tjänstgöring på högstadiet i försöksdistrikt beläget inom
rikets finskspråkiga bygder.

I motionen har anförts bland annat följande.

Uppenbart måste väl vara, att kostnadsökningen för skolskjutsar och
inackordering blir betydligt större i distrikt med utpräglad glesbebyggelse
och stora avstånd. Likaså torde det ej kunna undvikas, att samma blir förhållandet
vid anskaffandet av läroböcker, förbruknings- och undervisningsmateriel,
såväl i små skoldistrikt där mindre mängder av varje slag skall
anskaffas som i distrikt där denna materiel skall utdistribueras till skolenheter
belägna långt ifrån varandra. Jämväl i andra hänseenden torde
dessa faktorer, distriktens storlek i fråga om å ena sidan folkmängd och å
andra sidan ytvidd, inverka betydligt på försökskostnadernas storlek per
elev. Härtill kommer, att i distrikt med svagt skatteunderlag varje höj -

39

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

ning av det kommunala medelsbehovet blir ytterligt kännbar för de enskilda
skattebetalarna. I den mån rena försökskostnader tillätes orsaka
ett förhöjt medelsbehov i kommunerna, kan detta befaras få mindre önskvärda
konsekvenser i fråga om kommunernas intresse för att bedriva och
fullfölja försöksverksamheten.

Erinras må jämväl om att då beslutet om försöksverksamhet fattades,
förutsattes det vara önskvärt, att sådan verksamhet komrae att bedrivas
under olika geografiska och ekonomiska betingelser. Säkerligen är det
om försöksverksamheten skall kunna leda fram till en utformning av den
nya skolan som gör den tillämplig under olika betingelser — angeläget
att den prövas även under förhållanden, som i och för sig är mindre gynnsamma.
Fråga är väl om det ej är allra viktigast, att försöksverksamhet
bedrives just i sådana kommuner, där svårigheterna är störst. Då försöksverksamheten
till sist är avsedd att tjäna hela landets undervisningsväsen,
måste man starkt ifrågasätta lämpligheten av att vid reglerande av statens
medverkan till försökskostnaderna dessa förhållanden ej beaktas på ett
tillfredsställande sätt.

Som av ovan anförda framgår har vid riksdagsbehandlingen år 1954
förutsatts, att en omprövning av frågan om differentieringsmöjligheter av
förevarande statsbidrag bör företagas. Den instans, som närmast har att
följa utvecklingen på detta område, skolöverstyrelsen, har även framlagt
förslag till en sådan differentiering. Det måste även vara i konsekvens
med statsutskottets uttalande år 1954, att riksdagen i år beslutar i enlighet
med vad av skolöverstyrelsen föreslagits.

Vid 1954 års riksdag beslöts om språktillägg till folkskollärare i den
egentliga folkskolan med tjänstgöring i rikets finskspråkiga bygder. Författningarna
härom har getts en sådan utformning, att de ej ansetts tilllämpliga
i fråga om lärare i dessa bygder med tjänstgöring på enhetsskolans
högstadium. I anledning härav har skolöverstyrelsen i sin framstälb
ning hemställt, att språktillägg skall inom de ifrågavarande orterna få
utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare med full
tjänstgöring på högstadiet. Denna framställning har, sasom av propositionen
framgår, tillstyrkts av statens lönenämnd. Det oaktat har Kungl.
i\laj:t ej biträtt förslaget i fråga.

Étt, sådant beslut skulle enligt mitt förmenande leda till synnerligen
orimliga och beklagliga konsekvenser. Jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse
nr 496/54 erhåller folkskollärare, som tjänstgör på enhetsskolans högstadium,
utöver sin avlöning ett dagarvode med 2 kronor 50 öre för tid under
läsåret som han tjänstgör på högstadiet. Fn folkskollärare med tjänstgöring
inom den egentliga folkskolan inom i detta sammanhang aktuella
finskspråkiga trakter erhåller ett språktillägg av 600 kronor per år. Om
han därjämte undervisar i engelska eller tyska i minst två veckotimmar,
erhåller han ett ytterligare tillägg av 450 kronor. Sammanlagt innebär
detta att en sådan folkskollärare erhåller ett lönetillägg av 1 050 kronor,
eller närmare 400 kronor mera än vad en folkskollärare med tjänstgöring
på enhetsskolans högstadium erhåller.

Rekryteringen av lärare i allmänhet är synnerligen besvärlig i de finskspråkiga
delarna av landet. Dessa svårigheter är synnerligen accentuerade
i fråga om rekrytering av lärare till enhetsskolans högstadium, i ramför
allt vad gäller lärare med för stadiet föreskriven kompetens, inom

40

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Hietaniemi försöksdistrikt tjänstgör sålunda innevarande läsår endast en
lärare med akademisk examen. Övriga tjänster upprätthålles av folkskollärare,
som av skolöverstyrelsen erhållit föreskriven dispens. Därest dessa
folkskollärare i fortsättningen skall komma i åtnjutande av avlöningsförmåner,
som är sämre än vad som tillkommer deras kolleger på mellanstadiet
inom distriktet, liksom folkskollärare i allmänhet inom närbelägna
skoldistrikt — även sådana med tjänstgöring helt eller delvis i 7:e klassen
vid traditionsbundna skolor — far detta med säkerhet mindre önskvärda
konsekvenser. De redan tidigare synnerligen stora rekryteringssvårighetema
får beräknas bli ännu större. Detta kan näppeligen undvikas gå ut
över försöksverksamheten som sådan och bli en belastning för densamma.
Det måste även medföra svårigheter i framtiden för de elever det närmast
här gäller.

Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m.

Detta reservationsanslag är nu uppfört med 600 000 kronor. Kungl.
Maj:ts förevarande förslag innebär oförändrad medelsanvisning. Beträffande
den beräknade dispositionen av anslaget för nästa budgetår torde få
hänvisas till den i åttonde huvudtiteln, punkten 178, s. 348—357, lämnade
redogörelsen.

Utskottet

Den av skolöverstyrelsen avgivna redogörelsen för erfarenheterna
av den allmänna försöksverksamheten avser försöksåret
1953/54. Under nämnda läsår har försöksverksamheten med nioårig enhetsskola
i de tidigast startande försöksdistrikten nått upp i klass 9, innebärande
bland annat att för första gången verkställts försök med förberedande
yrkesutbildning i klass 9 y.

Vad departementschefen i propositionen nr 120 anfört i anslutning till
nämnda redogörelse har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
vill emellertid beträffande ett par av departementschefen icke särskilt
kommenterade punkter i redogörelsen anföra följande.

Skolöverstyrelsen framhåller bland annat, att det angelägna syftet att
tillförsäkra det praktiska livet dess rättmätiga andel av allmänbegåvningama
knappast kan förverkligas med mindre 9 y-linjen i första hand avses
för »tidigt yrkesmogna och väl kvalificerade elever». Den egentliga y-linjen
bör, fortsätter överstyrelsen, på samma sätt som g-linjen vara en tillvalslinje
i ordets egentliga bemärkelse och icke såsom hittills till stor del en
uppsamlingsplats för elever, som icke förmått hävda sig på övriga linjer.
För att kunna locka till sig en större del allmänbegåvningar bör i direkt
anslutning till klass 9 y ordnas kompletteringsmöjligheter med inriktning
pa fortsatt praktisk utbildning av kvalificerat slag, även sådan av gymnasial

41

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

karaktär. Inte heller bör, anför överstyrelsen därjämte, den egentliga y-linjen
i framtiden såsom hittills utan vidare ta emot hjälpklasselever eller
andra med alltför begränsade förutsättningar att kunna tillgodogöra sig den
utbildning, som här avses. På enhetsskolans högstadium bör enligt överstyrelsens
mening om möjligt ordnas annan och för dessa elever särskilt
avpassad praktisk utbildning. Överstyrelsen upplyser i detta sammanhang,
att en av överstyrelsen tillsatt kommitté redan utreder frågan om hjälpklassklientelets
utbildning på enhetsskolans olika stadier.

I anledning av vad skolöverstyrelsen sålunda anfört får utskottet framhålla,
att det självfallet är angeläget att y-linjen tillföres en större del allmänbegåvningar,
men att man fördenskull icke får utestänga de medelmåttiga
begåvningarna från denna linje. Uppläggningen av y-linjen bör syfta
till att genom olika grenar kunna tillgodose såväl de tidigt yrkesmogna och
väl kvalificerade eleverna som de praktiskt inriktade men ej yrkesbestämda
normalbegåvade eleverna. Det gäller sålunda — och det är för övrigt
tillämpligt för hela enhetsskolan — att vid undervisningen och utbildningen
fästa lika stor vikt vid de medelmåttiga begåvningarna som vid de
väl kvalificerade och vid hjälpklassklientelet. Beträffande hjälpklassklientelet
synes det utskottet angeläget, att en för dylika elever särskilt avpassad
högstadieundervisning prövas.

I detta sammanhang vill utskottet också framhålla vikten av att vid
en bedömning från samhällets synpunkter av de efter hand vunna resultaten
av försöksverksamheten med enhetsskola bedömningen mera än hittills
söker ta sikte på det samlade resultatet av försöken. Man bör se icke
blott till resultatet av undervisningen på g-linjen utan också till vad som
kan ha vunnits genom utbildningen på a- och y-linjema. Man bör icke
heller låta resultaten av undersökningar och jämförelser rörande det uppnådda
kunskapsmåttet uteslutande vara avgörande för ett omdöme om
försöksverksamhetens inriktning. Det är av stor betydelse att man här
också beaktar de andra värden, som enhetsskolans inre arbete skall syfta
till att ge. Att i nuvarande läge statistiskt redovisa de sistnämnda faktorerna
i utvecklingsprocessen måste emellertid helt naturligt erbjuda stora
svårigheter, särskilt med hänsyn till att — såsom föredragande departementschefen
anförde i 1950 års skolproposition — det förarbete som måste
utföras för att skolans inre arbete skall kunna uppbära skolreformen är
stort nog att fylla ut ett årtionde eller mer. Utskottet vill emellertid understryka
nödvändigheten av att ändamålsenliga metoder utarbetas för att
möjliggöra en bedömning av resultaten inom olika grenar av försöksverksamheten
såväl i fråga om elevernas kunskaper och färdigheter som i fråga
om resultaten av skolans inre arbete.

Skolöverstyrelsen bär i fjol och i år redovisat ett par på olika håll särskilt
uppmärksammade kunskapsjämförelser mellan försöksskolelever och
realskolelever. Läsåret 1952/53 gällde det en jämförande undersökning i

42 Statstitslcottets utlåtande nr 122 år 1955

vissa kunskaps- och färdighetsavseenden mellan försöksskolelever i klass 8
och realskolelever i klass 45. De sistnämnda nådde i alla proven genomsnittligt
bättre resultat än försöksskoleleverna. Läsåret 1953/54 har verkställts
en jämförande undersökning beträffande elever i klasserna 9 g och
5", avseende bland annat vårens realexamensskrivning i engelska. Av de i
denna deltagande eleverna i klass 9 g erhöll endast 38,5 procent av pojkarna
och 46,7 procent av flickorna godkänt betyg.

Enligt utskottets mening ligger det ingenting förvånande i resultaten av
de nämnda kunskapsjämförelserna. Försöksskolan hade läsåret 1953/54
icke hunnit längre i sin utveckling än att de elva tidigast startande försöksdistrikten
för första gången hade ett högstadium omfattande även
nionde klassen. Av dessa distrikt har ett flertal utvalts just med tanke på
att pröva möjligheterna att under ogynnsamma betingelser av olika slag
bedriva försöksverksamhet på högstadiet. Blott 34 procent av de lärare,
som under ifrågavarande läsår tjänstgjorde på försöksskolans högstadium,
hade avlagt akademisk examen. De överåriga eleverna utgjorde i
klass 9 g endast 15,3 procent men i klass 55 ej mindre än 49,7 procent. Av
den första årgången i klass 9 kom endast 1,7 procent från socialgrupp 1,
medan denna grupp i det jämförda realskolematerialet representerades av
14 procent, I fråga om socialgrupp 5 var förhållandet det motsatta — nämligen
11,4 procent i enhetsskolan och 0,8 procent i realskolan.

Självfallet måste inom försöksverksamheten fortlöpande kunskaps- och
färdighetsundersökningar företas för att vinna erfarenheter av hur det pedagogiska
arbetet skall läggas upp och för att få faktiska utgångspunkter
för erforderlig revision av tim- och kursplaner för försöksskolan. Vad sedan
gäller resultaten av de jämförande undersökningarna mellan försöksskolan
och realskolan är enligt utskottets mening jämförelsematerialet ännu alltför
begränsat, läraruppsättningen alltför heterogen, de jämförda elevgrupperna
alltför litet ekvivalenta, kursplanerna alltför olika och försöksskolans
högstadium ännu ej tillräckligt stabiliserat för att man mot bakgrunden
av erfarenheter från realskolan skall kunna — i syfte att föra försöksverksamheten
till ett för skolväsendets reformering positivt resultat —
fälla några bestämda och generella omdömen rörande den fortsatta inriktningen
av försöksverksamheten i pedagogiskt hänseende eller om de resultat
över huvud taget, som kan nås i den blivande enhetsskolan.

I motionerna I: 95 och II: 113 har yrkats, att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer om skyndsam utredning jämte förslag om demokratisering av
den högre undervisningen och av rekryteringen till statsförvaltningen. I vad
gäller demokratiseringen av den högre undervisningen har motionärerna
pekat på sådana faktorer som exempelvis snabbare genomförande av enhetsskolan,
ökade anslagsmedel till skolbyggnader, forcering av lärarutbildningen
och förbättrad studiehjälp. Samtliga de av motionärerna i dessa
hänseenden berörda förhållandena är i sina givna sammanhang föremål för

43

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

vederbörande myndigheters och statsmakternas uppmärksamhet. Vidkommande
demokratiseringen av rekryteringen till statsförvaltningen får utskottet
erinra om att chefen för civildepartementet i ett i andra kammaren
nyligen avgivet svar på enkel fråga förklarat sig avse att i största möjliga
utsträckning söka genomföra de förenklingar i fråga om krav på formell
kompetens inom statsförvaltningen, som kompetensutredningen förordat.
Enligt utskottets mening föreligger icke anledning för riksdagen att hos
Kungl. Maj :t begära en utredning av det slag, som åsyftas i förevarande
motioner. Med hänsyn härtill torde motionerna icke böra föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Beträffande den i motionerna I: 303 och II: 390 väckta frågan om möjligheterna
att provisoriskt öka elevintagningen på realskolestadiet genom
att för nästa läsår inrätta ytterligare parallellavdelningar i realskolornas
lägsta klass eller stödja inrättande i folkskolan av flera inbyggda realskollinjer
eller vidtaga andra tillfälliga anordningar får utskottet anföra följande.
Enligt gällande bestämmelser ankommer det på skolöverstyrelsen
att besluta om inrättande av parallellavdelningar i realskolans första klass,
varvid dock skall iakttagas att dylika avdelningar icke må inrättas till större
antal än som medgivits för närmast föregående läsår, såvida icke särskilda
omständigheter prövas till annat föranleda. Överstyrelsen har jämväl
att bestämma antalet klassavdelningar av sjunde klassen på de inbyggda
linjerna. Det av motionärerna upptagna spörsmålet måste självfallet
ses mot bakgrunden av tillgången på lärare och skollokaler. Den faktor,
som för närvarande i hög grad hämmar den av motionärerna åsyftade
breddningen av realskolestadiet, torde främst vara den alltjämt rådande
bristen på akademiskt utbildade lärare. Enligt de för realskoleutredningen
givna direktiven har utredningen att — bland annat efter en prövning av
frågan om den rationella användningen av den akademiskt utbildade lärarkraften
— avge förslag rörande skolväsendets utbyggnad på realskolestadiet
under övergångstiden före enhetsskolans genomförande. Realskoleutredningen
beräknas kunna i huvudsak slutföra sitt arbete under innevarande
år. Utskottet får vidare erinra om att skolöverstyrelsen den 5 januari 1955
tillsatt en särskild planeringskommitté med uppgift att utreda och framlägga
förslag beträffande åtgärder i syfte att för utbildning av de växande
ungdomsårskullarna snabbt och avsevärt öka antalet elevplatser på högstadiet
inom det under överstyrelsen sorterande allmänna skolväsendet.
Direktiven för denna utredning har publicerats i »Aktuellt från skolöverstyrelsen»,
1955 nr 12.

Mot bakgrunden av att utredningar sålunda pågår rörande det i motionerna
I: 303 och II: 390 behandlade spörsmålet synes i nuvarande läge
motionerna icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

44 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Utskottet tillstyrker, att riksdagen i enlighet med det i propositionen
nr 120 framställda förslaget bemyndigar Kungl. Maj:t att för budgetåren
1954/55—1956/57 provisoriskt reglera de av departementschefen berörda
ekonomiska och organisatoriska frågor, som sammanhänger med de statliga
realskolornas ställning i för söksdis t rik ten och
med samordnandet av högre skolor och försöksskolan i dylika distrikt. I
anslutning härtill får utskottet understryka vad utskottet tidigare (utlåtande
1953: 139) framhållit därom att partiell försöksverksamhet inom ett
och samma distrikt med försöksskola och realskola, vilka i pedagogiskt avseende
hålles skilda från varandra, såvitt möjligt icke bör komma i fråga
i andra fall än där särskilda lokala förhållanden nödvändiggör en dylik organisation,
exempelvis i vissa större skoldistrikt.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det för försöksverksamhetens
ändamålsenliga bedrivande är nödvändigt att nu vidtaga
åtgärder för att förstärka den lokala pedagogiska ledningen
i försöksdistrikten. Sedan numera ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen
inrättats pa försöksskolans högstadium, bör det såsom departementschefen
framhållit icke heller anstå med att vidga behörigheten till försöksdistriktens
skolled arbefattningar så, att även lärare,
behöriga till de nya ordinarie tjänsterna, kan komma i fråga till
nämnda befattningar. Utskottet tillstyrker jämväl, att en förstärkning av
den pedagogiska ledningen för de i folkskolan inbyggda realskollinjerna
kommer till stånd.

Utskottet vill samtidigt också understryka vad departementschefen anfört
därom, att det i nuvarande läge endast kan bli fråga om provisoriska
åtgärder i de hänseenden, som här är aktuella. Det beslut i förevarande
frågor, som statsmakterna nu kommer att fatta, får alltså icke anses bindande
för den slutgiltiga utformningen av den lokala fackliga och pedagogiska
ledningen inom skolväsendet.

Beträffande de olika punkterna i departementschefens förslag samt de
i anslutning härtill motionsvis framställda yrkandena får utskottet anföra
följande.

Enligt departementschefens förslag skall även ordinarie lärare, som är
behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolas
högstadium, vara behörig att i försöksdistrikt inneha tjänst
som distriktsöverlärare eller annan överlärare. Vidare avses Kungl. Maj:t
skola äga att dels, om speciella skäl föreligger, medge behörighet till ifrågavarande
skolledartjänster också för annan lärare än sådan ordinarie lärare,
som nyss sagts, dels ock medge, att en på motsvarande sätt som för försöksdistrikten
vidgad behörighet till skolledarbefattningar får tillämpas i
sådana skoldistrikt med inbyggda realskollinjer, där antalet avdelningar
på de inbyggda linjerna är särskilt stort eller där eljest speciella lokala för -

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

45

hållanden kan motivera ett undantag. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen
sålunda förordat.

Utskottet har vidare funnit sig böra biträda departementschefens mening,
att under provisorietiden någon ändring icke bör vidtagas beträffande
benämningarna på de olika skolledarna. Utskottet vill emellertid
framhålla angelägenheten av att vid den definitiva regleringen av hithörande
frågor titulaturen för dessa befattningshavare blir så enkel och klar som
möjligt.

Mot bakgrunden av frågeställningen, huruvida lönen vid en befattning
skall avvägas uteslutande med hänsyn till arbetsuppgifternas beskaffenhet
eller om den därjämte skall differentieras alltefter befattningshavarens formella
kompetens, är det förenat med betydande svårigheter att tillfredsställande
lösa spörsmålet om avlöningsförmåner åt distriktsöverlärare,
som är behörig till ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolans
högstadium eller i läroämnen på inbyggd realskollinje. Utskottet
tillstyrker departementschefens förslag, att nämnda löneförmåner under
provisorietiden skall fastställas av Kungl. Maj:t efter framställning i
varje särskilt fall. Beträffande grunderna för denna prövning har departementschefen
förutsatt, att löneförmånerna icke skall bestämmas att utgå
efter förmånligare grunder än som skulle ha gällt därest läraren inplacerats
i den för vederbörande distriktsöverlärartjänst tillämpliga lönegraden,
såvida icke läraren därigenom skulle komma att lida löneminskning. Enligt
departementschefens mening bör vidare löneförmånerna i intet fall fastställas
till högre belopp än som motsvarar lönen i den högsta lönegraden
för distriktsöverlärartjänster, Cb 6 (löneklass 32).

I motionerna I: 433 och II: 546 samt II: 547 har på denna punkt framställts
yrkanden i syfte att ifrågavarande löneförmåner skall avvägas så,
att tjänstinnehavarna kan rekryteras även bland adjunkter i 29 lönegraden.

Utskottet — som vill framhålla att under de närmaste åren nya förordnanden
av distriktsöverlärare torde komma att bli aktuella endast i ett
mindre antal fall — anser för sin del, att under provisorietiden de av departementschefen
förordade grunderna för avvägningen av ifrågavarande
löneförmåner bör tillämpas som huvudregel. Enligt utskottets mening skulle
emellertid en undantagslös tillämpning av nämnda grunder under vissa
förutsättningar kunna leda till ett från rekryteringssynpunkter helt otillfredsställande
resultat. Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig böra
förorda, att vid särskilda förhållanden även i andra fall än då fråga är om
täckande av löneminskning avsteg skall kunna göras från den av departementschefen
förordade anknytningen av avlöningsförmånernas storlek till
de belopp, som motsvarar lönen i de för distriktsöverlärartjänsterna nu
gällande lönegraderna.

Beträffande förstärkningen av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten
ansluter utskottet sig till departementschefens förslag, att stu -

46

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

dieledare skall få anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen
av det stadium, som den facklige skolledaren icke själv kan anses
representera, samt att, om undantagsvis skolledaren skulle äga kompetens
att leda försöksskolans alla stadier, studieledare bör kunna få anställas för
det stadium, som skolstyrelsen prövar lämpligt. Utskottet delar också departementschefens
uppfattning, att det skall ankomma på skolstyrelsen
att bestämma, huruvida studieledare skall finnas i distriktet, dock att
skolöverstyrelsens medgivande skall fordras, om distrikt med mindre än 20
läraravdelningar önskar anställa studieledare eller om distrikt önskar anställa
flera än en studieledare. Samtidigt vill utskottet understryka vad
departementschefen anfört därom, att det står i full överensstämmelse med
försöksverksamhetens syfte, att frihet lämnas för lokala initiativ till förstärkning
av den pedagogiska ledningen genom andra anordningar än anställande
av här avsedda studieledare.

Vad departementschefen uttalat beträffande avvägningen mellan skolledarens
och studieledarens ställning och arbetsuppgifter har icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet förordar i likhet med departementschefen,
att det skall ankomma på skolöverstyrelsen att fastställa provisorisk
normalinstruktion för studieledare i huvudsaklig överensstämmelse
med skolstyrelseutredningens förslag. Syftet med det i motionerna
I: 433 och II: 546 på denna punkt framställda yrkandet synes utskottet
väl kunna tillgodoses med en dylik lösning.

I fråga om behörighet till studieledarbefattning och förordnande
av studieledare innebär departementschefens förslag, att såsom
behörighetsvillkor skall i varje särskilt fall gälla att sökande förklaras
lämplig för befattningen med hänsyn till sin utbildning, erfarenhet och övriga
egenskaper, att denna prövning skall ankomma på statens folkskolinspektör,
att förordnande å befattningen skall meddelas av skolstyrelsen för
någon av de lämpligförklarade samt att besvär på materiella grunder ej
skall få anföras mot skolstyrelsens beslut.

I motionerna I: 433 och II: 546 har i avseende å högstadiet yrkats, att
såsom formellt behörighetsvillkor för studieledarbefattning skall gälla adjunktskompetens
eller generell behörighetsförklaring av skolöverstyrelsen,
att skolöverstyrelsen skall pröva sökandes lämplighet och avge förslag rörande
befattningens tillsättande samt att besvär över skolstyrelsens beslut
om förordnande skall kunna anföras på materiella grunder.

Utskottet vill i likhet med departementschefen understryka, att den provisoriska
studieledarbefattningen endast skall vara en med lärartjänst förenad
arvodessyssla. Behörighetsbestämmelserna bör därför icke göras detaljerade
och onödigt invecklade, och förfarandet vid förordnande av studieledare
bör kunna utformas på ett enkelt sätt utan någon alltför komplicerad
procedur och därmed förenad tidsutdräkt. Utskottet — som finner
det vara en riktig lösning att ej förlägga den administrativa prövningen av

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

47

förevarande frågor till högre instans än folkskolinspektörerna, vilka utgör
den nuvarande mellaninstansen — ansluter sig till departementschefens
förslag och avstyrker alltså bifall till motionerna I: 433 och II: 546, såvitt
nu är i fråga.

Vad departementschefen förordat beträffande nedsättning i den unde rvisningsskyldighet,
som skall åligga studieledare i hans egenskap
av lärare, föranleder ingen erinran från utskottets sida. I motionen II: 547
har — med angivande av att departementschefens förslag provisoriskt bör
kunna tillämpas — yrkats, att frågan om nedsättningen av undervisningsskyldigheten
för studieledare skall upptagas till behandling vid förhandlingar
med berörda personalorganisationer. Enligt utskottets mening är det
icke lämpligt att vid nyinrättande av befattningar av ifrågavarande slag
spörsmålet om utformningen av befattningshavarnas arbetsuppgifter göres
till föremål för förhandlingar med vederbörande personalorganisationer;
arbetsuppgifterna bör i dylika fall bestämmas av statsmakterna utan bundenhet
vid någon på förhand träffad förhandlingsöverenskommelse. Utskottet
finner sig därför icke böra tillstyrka bifall till det motionsvis gjorda
yrkandet.

Såsom departementschefen föreslagit bör det få ankomma på Kungl.
Maj:t att besluta om det arvode, som bör utgå till studieledare.

Utskottet ansluter sig vidare till vad departementschefen förordat rörande
förstärkning av den pedagogiska ledningen beträffande de i folkskolan
inbyggda realskollinjerna.

I fråga om statsbidrag innebär departementschefens förslag, att
bidrag skall utgå till kostnaden för studieledararvoden och för timlärararvoden
de timmar, varmed undervisningsskyldigheten nedsättes, med 100
procent såvitt gäller försöksdistrikten och med 78 procent såvitt gäller de
inbyggda realskollinjerna. Därest annan, av skolöverstyrelsen godkänd anordning
för förstärkning av den pedagogiska ledningen än anställande av
här åsyftad studieledare tillämpas, avses bidrag skola utgå högst med det
belopp, som skulle erhållits, om den vanliga ordningen tillämpats. Utskottet
tillstyrker bifall till vad departementschefen sålunda föreslagit.

Utskottet biträder jämväl departementschefens förslag beträffande ändrade
grunder för anordnande av undervisningen i yrkesämnen
i klass 9 y. Förslaget innebär i huvudsak ökade möjligheter att i lärartjänst
i kunskapsämnen och övningslärartjänst i husligt arbete inräkna undervisning
i yrkesämnen, förbättrat statsbidrag till den ersättning, som försöksdistrikt
har att utge för fyllnadstjänstgöring i yrkesämnen, ävensom en
förenkling samt en icke oväsentlig förstärkning av statsbidraget till avlöning
åt yrkeslärare. Förslaget omfattar jämväl en motsvarande förenkling
och uppräkning av statsbidraget till avlöning åt lärare i praktiska
ämnen på den praktiska linjen av 1947 års skolor i Stockholm.

48

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Vad departementschefen förordat rörande ändrade bestämmelser i fråga
om övningslärartj änster, statsbidrag till den första uppsättningen
nödvändiga inventarier och stadigvarande undervisningsmateriel,
inställande av undervisningen för lärarnas deltagande
i pedagogiskt samarbete, undervisningsskyldigheten
för lärare i kunskapsämnen, fyllnadstj änstgöring samt
utbyte av ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen har icke heller givit
utskottet anledning till erinran.

Försökskostnad sbidrag utgår enligt nu gällande grunder till
försöksdistrikt i stad eller köping med 15 kronor per högstadieelev och
läsår samt till annat försöksdistrikt med 22 kronor per högstadieelev och
läsår. Efter medgivande av Kungl. Maj:t må distrikt i stad eller köping
med särskilt omfattande glesbebyggelse åtnjuta försökskostnadsbidrag med
det högre av nämnda belopp. Skolöverstyrelsen har i sitt förslag till nya
försöksskolebestämmelser förordat, att försöksdistrikt skall kunna få ett
utöver angivna belopp förhöjt försökskostnadsbidrag, om Kungl. Maj:t
med hänsyn till skatteunderlag eller andra liknande förhållanden så prövar
skäligt. Departementschefen har emellertid funnit sig icke böra tillstyrka
någon ändring beträffande grunderna för försökskostnadsbidragets storlek.

I motionen II: 531 har yrkats, att förstärkt försökskostnadsbidrag skall
efter Kungl. Maj:ts prövning kunna tilldelas försöksdistrikt, där så med
hänsyn till svagt skatteunderlag, långa avstånd eller andra liknande förhållanden
prövas skäligt.

Utskottet får för sin del i denna fråga anföra följande. Vid urvalet av
försöksdistrikt har en av principerna varit att pröva försöksverksamhet
med enhetsskola även i sådana distrikt, där ett genomförande av enhetsskolan
kunde antagas vara förenat med svårigheter av skilda slag. Vid avvägningen
av den kompensation för merkostnader till följd av försöksverksamheten
på enhetsskolans högstadium, som beslöts vid 1953 års riksdag,
ansågs hänsyn icke böra tagas till dylika olika förutsättningar i annan mån
än att försökskostnadsbidraget schematiskt differentierades efter vissa geografiska
grunder. Enligt de erfarenheter, som numera kunnat vinnas, är
det emellertid ostridigt att även andra omständigheter, såsom varierande
ekonomiska betingelser och olikartad struktur i skilda hänseenden, påverkar
storleken av vissa försöksdistrikts merkostnader för högstadieverksamheten
i sådan grad, att nu utgående statsbidrag är uppenbart otillräckligt
för att täcka merkostnaderna. Att statsbidragsvägen exakt utjämna dessa
kostnader mellan distrikten är självfallet ogörligt. Emellertid synes det utskottet
bland annat från psykologiska synpunkter vara av väsentlig betydelse,
att de försöksdistrikt, som under speciellt ogynnsamma betingelser
bedriver en högstadieverksamhet, varav erfarenheterna kommer försöksverksamheten
i stort till godo, stimuleras i sitt arbete. I detta syfte synes,
i avvaktan på den allmänna omprövningen av statens bidrag till kostna -

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

49

derna för skolväsendet, ett stimulansbidrag i form av förstärkt försökskostnadsbidrag
ändamålsenligt. I överensstämmelse med vad i motionen
11:531 påyrkats förordar utskottet därför, att Kungl. Maj :t skall kunna
efter framställning i varje särskilt fall medge ett extra bidrag åt sådana
försöksdistrikt, för vilka högstadieverksamheten av olika skäl prövas medföra
särskilt betungande ekonomiska konsekvenser. Det bör få ankomma
på Kungl. Maj:t att inom en av riksdagen godkänd ram bestämma storleken
av de extra bidragen, vilka bör utgå såsom engångsbelopp och alltså
ej direkt knytas till grunderna för det reguljära försökskostnadsbidraget.

Medel för ändamålet torde böra anvisas under anslaget till Folkskolor
m. in.: Försök skostnadsbidra g. I motionen II: 531 har
föreslagits ett belopp av 60 000 kronor. Utskottet anser för sin del, att
ramen för de extra bidragen kan för nästa budgetår begränsas till 40 000
kronor. Med hänsyn härtill och då den automatiska höjningen av anslaget
i enlighet med departementschefens förslag bör beräknas till 60 000 kronor,
torde anslaget — som nu är uppfört med 140 000 kronor — för nästa budgetår
böra höjas med sammanlagt 100 000 kronor till 240 000 kronor.

Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t i lämpligt sammanhang lämnar
riksdagen redogörelse för fördelningen av här avsedda extra försökskostnadsbidrag.

Beträffande grunderna för inrättande av parallellavdelningar
på försöksskolans högstadium har departementschefen i nuvarande läge ansett
sig icke kunna i princip förorda ett lägre delningstal än det som för
närvarande tillämpas för de med högstadiet parallella skolformerna, nämligen
delning för varje påbörjat 35-tal elever. För odifferentierade klassavdelningar
bör dock enligt departementschefens förslag parallellavdelning
få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever. Med tanke på försöken med
enhetsskolans åsyftade arbetsmetoder är det enligt utskottets mening angeläget,
att klassavdelningarna på högstadiet icke är så stora att försöken
i dessa hänseenden försvåras. Med hänsyn till rådande lärarbrist inom skolväsendet
har utskottet emellertid icke velat motsätta sig vad departementschefen
på denna punkt förordat.

Departementschefens förslag, att det liksom hittills skall få ankomma
på Kungl. Maj:t att besluta beträffande förstärkningsanordningar i försöksskolan
har icke givit utskottet anledning till erinran eller annat uttalande
än att utskottet särskilt vill understryka vikten av att, i de fall där
elever i klass 9 a och 9 g måste bilda en gemensam avdelning, tillfredsställande
möjligheter beredes för uppdelning av avdelningen i undervisningsgrupper.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det alltjämt bör
få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta rörande tillämpningen av Saar
och Arf å högstadiets lärare. Utskottet har icke heller någon erinran mot

4 — Bihany till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 122

50

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

de av departementschefen förordade grunderna för flyttningskos tnadsersättning
och anstånd med ändring av stationeringsort.

I motionen II: 531 har i överensstämmelse med ett av skolöverstyrelsen
framlagt men av departementschefen icke biträtt förslag hemställts, att
spraktillägg skall utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till
folkskollärare med full tjänstgöring på högstadiet i försöksdistrikt inom
rikets finskspråkiga bygder. Utskottet får erinra om att språktillägg införts
för vissa lärare i den egentliga folkskolan enligt beslut av 1954 års
riksdag. Detta beslut tillkom på grundval av en med vederbörande lärarorganisationer
träffad förhandlingsöverenskommelse. I likhet med departementschefen
är utskottet icke berett att förorda, att rätten till språktillägg
nu utsträckes till att gälla för andra lärarkategorier än dem, som omfattades
av förhandlingsöverenskommelsen på denna punkt. Utskottet avstyrker
därför bifall till det i förevarande hänseende motionsvis gjorda yrkandet.

I enlighet med vad departementschefen förordat bör de nya försöksskolebestämmelserna
gälla tills vidare från och med budgetåret
1955/56. Såsom departementschefen framhållit torde statsmakterna under
de närmaste åren komma att få ta ställning till åtskilliga spörsmål, som på
olika sätt sammanhänger med försöksskolebestämmelsernas utformning. De
av departementschefen berörda bemyndigandena av 1945 och 1949 års
riksdagar bör liksom hittills gälla även med avseende å i särskilda fall
möjligen erforderliga avvikelser från de försöksskolebestämmelser, som tillkommit
med riksdagens medverkan.

Vad slutligen gäller Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda
förslag beträffande reservationsanslaget till Skolöverstyrelsen:
Försöksverksamhet m. m. tillstyrker utskottet, att detta anslag
för nästa budgetår uppföres med oförändrat belopp, 600 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa

I. att motionerna 1:95 och II: 113 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

II. att motionerna I: 303 och II: 390 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

III. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att för
budgetåren 1954/55—1956/57 provisoriskt reglera de av
departementschefen i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 25 februari 1955 berörda ekonomiska och
organisatoriska frågor, som sammanhänger med de statliga
realskolornas ställning i försöksdistrikten och med samordnandet
av högre skolor och försöksskolan i dylika distrikt; -

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

51

IV. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna
I: 433 och II: 546 samt II: 547, samtliga motioner
såvitt här är i fråga, godkänna av utskottet förordade
grunder beträffande vidgad behörighet till distriktsöverlärartjänster
i försöksdistrikten m. m., att tillämpas tills vidare
från och med redovisningsåret 1955/56;

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med
avslag å motionerna I: 433 och II: 546 samt II: 547, samtliga
motioner såvitt här är i fråga, godkänna av departementschefen
förordade grunder beträffande förstärkning
av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten och i skoldistrikt
med i folkskolan inbyggda realskollinjer, att tilllämpas
tills vidare från och med redovisningsåret 1955/56;

c) godkänna av departementschefen förordade grunder
beträffande statsbidrag till kostnader för studieledararvode
m. m., att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret
1955/56;

V. att riksdagen må

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
II: 531, såvitt här är i fråga, godkänna av utskottet förordade
grunder för särskilda bestämmelser beträffande
verksamheten på försöksskolans högstadium, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1955/56;

b) godkänna av departementschefen angivna grunder rörande
statsbidrag till avlöning åt lärare i praktiska ämnen
å den praktiska linjen av 1947 års skolor i Stockholm, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56;

c) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
II: 531, såvitt här är i fråga, till Folkskolor m. m.: Försökskostnadsbidrag
för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 240 000 kronor;

VI. att riksdagen må till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet
m. m. för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 600 000 kronor.

Stockholm den 10 maj 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

52 Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Näsgård, Leander, Näsström, Iiesselbom, Einar Persson, Birger
Andersson, Bergman, Axel Andersson, Nils Theodor Larsson, Elfving,
Arrhén och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i
Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Lindholm, Svensson i Ljungskile,
Åkerström, Hoppe, Staxäng, fröken Elmén, herrar Johansson i Mvsinge,
Thapper, Onsjö, Blidfors och fröken Vinge.

Reservationer

1) beträffande erfarenheterna av den allmänna försöksverksamheten av
herrar Ohlon, Arrhén, Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka ansett att
utskottets yttrande från och med det stycke, som på s. 41 börjar med orden
»I detta», till och med det stycke, som på s. 42 slutar med orden »blivande
enhetsskolan», bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utvecklingen på försöksverksamhetens område synes, sedan fjolårets
rapport avgavs, i stort sett ha skärpt de iakttagelser, som då redovisades.
Bristen på kompetenta lärare på enhetsskolans högstadium är fortfarande
framträdande. Endast 34 % ha avlagt akademisk examen. De lärare, som
i A-formens skolor undervisa i engelska, ha en högst skiftande kompetens.
I klasserna 5 och 6 ha dock huvuddelen, 85 respektive 84 %, lägst skolöverstyrelsens
behörighet för sådan undervisning men endast 12 respektive
10 % akademiskt betyg i ämnet. I motsvarande klasser av B-form har
däremot ej ens hälften, 44 %, lägst skolöverstyrelsens behörighet. Här har
enligt årets redogörelse t. o. m. en försämring med 4 % inträtt sedan närmast
föregående rapport från försöksverksamheten. Detta förhållande
måste, med hänsyn till enhetsskolans möjligheter att i detta ämne ge en
grundval för ämnets fortsatta studium, te sig oroväckande och föranleda
särskild uppmärksamhet. Målet bör uppenbarligen vara att intressera de
akademiskt utbildade för tjänstgöring inom enhetsskolan. I den föreliggande
propositionen, nr 120, har enligt utskottets mening en dylik målsättning
icke på alla punkter beaktats. Utskottet gör i det följande under
respektive avdelningar påpekanden härom. Om det är så — som ofta brukar
framhållas — att bristen på akademiker bland lärarna inom enhetsskolan
utgör en av orsakerna till dess dåliga kunskapsresultat, böra uppenbarligen
åtgärderna syfta till att närma och icke till att fjärma de akademiskt
utbildade från enhetsskolan.

I fjolårets rapport betonade skolöverstyrelsen vikten av elevmaterialets
uppdelning på olika utbildningslinjer och uttalade bl. a. i sina avslutande
kommentarer: ''Den fortsatta utdifferentieringen av enhetsskolans högstadium
åt både teoretiskt och praktiskt håll anser överstyrelsen vara för -

53

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

söksverksamhetens viktigaste uppgift för den närmaste framtiden.’ Dessa
synpunkter återkomma även i årets rapport, ytterligare accentuerade i de
rapporter, som ingått från dem, som leda försöksarbetet ute i distrikten.
Beträffande högstadiet anses allmänt, att en differentiering från klass 7 är
nödvändig och kravet på gruppundervisning i matematik, främmande språk
och modersmålet i klasserna 5—6 synes ha ökat. Inom överstyrelsen pågår
just nu utarbetande av nya bestämmelser för språkundervisningen på högstadiet,
varvid man dels inriktar sig på mera krävande kurser för studiebegåvade,
dels ock enklare och mera praktiskt inriktade kurser för de
mindre språkbegåvade. Utskottet uttalar för sin del sin tillfredsställelse
med överstyrelsens initiativ i dessa avseenden och finner det högst angeläget,
att fortsatt uppmärksamhet ägnas högstadiets liksom även de övriga
utbildningslinjernas kursplaner. Det måste nämligen enligt utskottets mening
te sig nödvändigt att tillse, att icke den tillämnade enhetsskolan inför
allmänheten framstår som en sämre form av utbildning, särskilt vad dess
högstadium angår, än vad den tidigare utbildningen erbjudit. Utskottet vill
också, liksom överstyrelsen, erinra om, att redan skolkommissionen (SOU
1948:27, s. 159) framhöll, att bestämda krav på färdighet bland annat i
engelska språkets skrivning borde upprätthållas för de elever, som önskade
fortsätta på gymnasiet,

Det ligger i sakens natur, att en försöksverksamhet under arbetets gång
finner anledning att rucka på sina metoder och krav. J\är det sker, är det
att betrakta som ett sundhetstecken. Överstyrelsen anmärker, att behovet
av en omarbetning av kursplanerna för de elever, som pa högstadiet äro
inriktade på gymnasiet, ''framgått vid de under året i klasserna 9 a och 9 g
jämsides med i realskolans klass 53 gjorda kunskaps- och färdighetsundersökningar
i engelska’. Att resultatet av dessa jämförelser för enhetsskolans
del blev dåligt är under för dagen föreliggande förutsättningar icke ägnat
att inge förvåning. I den engelska skrivningen i 9 g var medelbetyget för
pojkarna Bc och för flickorna låg det mellan Bc och B. Godkänt betyg
eller däröver fick bara 38 % av pojkarna och 46,7 % av flickorna. Medelbetyget
i realskolans klass 55 var Ba. Utskottet finner i likhet med överstyrelsen
att full anledning därför finnes, att åtgärder av den art, som
förordats, vidtagas. Försöken äro i detta sammanhang emellertid av intresse
även i andra avseenden. De visa nämligen samtidigt, att realskoleklassen
även var den jämförda klassen i enhetsskolan överlägsen, när det
gällde sådana områden, som angivits ligga enhetsskolan särskilt om hjärtat,
i detta fall ordförståelse samt förmågan att läsa och uppfatta texter. Lnhetsskoleklassen
hade här betyg mellan B och något över B+, medan realskoleklassens
betyg var Ba. Det förefaller emellertid utskottet icke vara
utan värde, om de nya metoder för språkundervisningen, som skolkommissionen
tänkte sig böra känneteckna undervisningen i enhetsskolan, bleve
prövade även i de nu fungerande realskolorna, där, enligt 1950 års beslut,

54

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

likaså försöksverksamhet bör äga rum. Det vill visserligen av årets jämförelseförsök
synas, som om realskolans undervisningsresultat på området
redan nu vore överlägset enhetsskolans men det synes samtidigt möjligt,
att en kombination av de äldre och nyare metoderna kunde ge ett för det
allmänna syftet värdefullt tillskott ur pedagogisk synpunkt.

Även i s. k. bokkunskap, d. v. s. förmågan att samla fakta och material
med hjälp av olika uppslagsböcker, är skillnaden till realskoleklassens förmån
statistiskt säkerställd. Detta är desto mera värt att uppmärksamma,
som det gjorts gällande, att bristen på kunskaper inom försöksverksamheten
skall uppvägas av att eleverna blir bättre övade i användandet avuppslagsböcker.

Utskottet vill emellertid icke motsätta sig — i trots av vad som här
ovan i detta sammanhang uttalats — att, som departementschefen föreslår,
''särskilda försöksskolor inrättas för att jämna vägen för systematiska försök
med undervisning i odifferentierade klasser på högstadiet’. Dessa skolor
skulle ha till uppgift att klargöra, vilka ''hjälpmedel som bör ställas till
lärarnas förfogande för att möjliggöra en fruktbärande undervisning även
under de besvärliga förhållanden varunder de minsta centralskolorna måste
arbeta’. Utskottet finner denna synpunkt beaktansvärd, främst med hänsyn
till förhållandena inom vissa delar av landsbygden. För huvuddelen avlandsbygden
torde emellertid lösningen av centralskoleproblemet vara att
söka i tillskapandet av högre befolkningsunderlag än vad nu flertalet av
storkommunerna förmå erbjuda. Dylika synpunkter äro även av betydelse
för lösandet av yrkesutbildningsfrågan. Tvånget att differentiera elevmaterialet,
vilket försöksverksamheten hittills understrukit, kommer säkerligen
att länka in utvecklingen i denna riktning genom upprättande av centralskolor
med så stort elevantal, att en differentiering på de olika linjerna
kan företagas. Av särskild vikt synes i detta sammanhang vara, att samläsning
mellan 9 a och 9 g undvikes. I samband härmed vill utskottet, i
likhet med vad chefen för försöksavdelningen i överstyrelsen nyligen framhållit
i ett föredrag (''På försök’, 1955: 2, s. 8), även understryka, att
endast den linje på enhetsskolans högstadium, som i 9 g har sin avslutningsklass,
kan leda fram till en examen, jämförlig med den nuvarande
realexamen. Enär vissa missförstånd uppstått bland allmänheten med anledning
av en olycklig formulering vid inbjudan till försöksverksamhet med
enhetsskola, förtjänar detta förhållande att markeras.

Utskottet vill slutligen betona att även med all uppskattning för den
möda, som försöksavdelningen inom överstyrelsen hittills med begränsade
medel till sitt förfogande nedlagt, måste en förstärkning av de grenar av
verksamheten, som sysslar med bearbetningen av försökens resultat och
erfarenheter, vara både önskvärd och nödvändig, särskilt som nu enhetsskolans
hela lärogång kan prövas i praktiken. Detta var för övrigt även
uttalat i 1950 års riksdagsbelut. Där talades om att bl. a. statens psyko -

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

55

logisk-pedagogiska institut, det centrala organet för vårt lands vetenskapliga
expertis på området, borde sättas i stånd att i dessa sammanhang göra
sin insats. Det är sannolikt, att överstyrelsens försöksavdeining, betungad
med väldiga organisatoriska uppgifter på olika områden, icke själv kan
lösa den mångfald av problem, som här kan väntas. Det skulle, enligt utskottets
mening, även ligga ett värde däri att få det urval av vetenskaplig
kapacitet det här gäller konfronterat med de olika praktiska uppgifterna.
Det vore i sanning svårförståeligt, om landets vetenskapligt mest framstående
expertis rörande de problem, inför vilka försöksverksamheten dagligen
ställes, även i fortsättningen hölles fjärmad från för deras utbildning
och kompetens centrala arbetsuppgifter under en utveckling, som på ett
avgörande sätt berör åtminstone den närmaste generationens uppfostringsoch
utbildningsfrågor. Ett förtroendefullt samarbete mellan representanterna
för försöksverksamhetens teori och praktik är i det föreliggande läget
i allra högsta grad värt att förorda. Det ömsesidiga givandet och tagandet
under denna konfrontation innesluter de bästa möjligheterna att gagna ett
gemensamt syfte.

Utskottet vill med anledning av årets försöksredogörelse till sist åter
uttala sin tillfredsställelse över att enhetsskolans organisation i överensstämmelse
med riksdagens intentioner 1950 befinner sig i oavlåtlig utveckling
i syfte att förbättra den och sätta den i stånd att mera tillfredsställande
motsvara på den ställda förhoppningar. Detta är den enda riktiga vägen
att skänka enhetsskolan det förtroende inför allmänheten, utan vilket den
ej kan förväntas fylla den uppgift, som under vissa förutsättningar tillämnades
den genom 1950 års riksdagsbeslut.»

2) beträffande motionerna I: 303 och II: 390 av herr Arrlién.

3) beträffande förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten
av herrar Ohlon, Arrhén, Skoglund i Doverstorp och Staxäng, vilka
ansett att utskottet bort dels förorda skyldighet för försöksdistrikt med
minst 20 läraravdelningar att anställa ''studieledare, såvida icke skolöverstyrelsen
medger undantag, dels ock förorda bifall till de i motionerna
1:433 och 11:546 framställda yrkandena, att såsom formellt behörighetsvillkor
för studieledarbefattning på högstadiet skall gälla adjunktskompetens
eller generell behörighetsförklaring av skolöverstyrelsen, att skolöverstyrelsen
skall pröva sökandes lämplighet och avge förslag rörande dylik befattnings
tillsättande och att besvär över skolstyrelsens beslut om förordnande
skall kunna anföras på materiella grunder, samt att fördenskull utskottets
hemställan under IV. b) bort ha följande lydelse:

»b) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 433 och II: 546 ävensom med avslag å motionen II: 547,
samtliga motioner såvitt här är i fråga, godkänna av ut -

56

Statsutskottets utlåtande nr 122 år 1955

skottet förordade grunder beträffande förstärkning av den
pedagogiska ledningen i försöksdistrikten och i skoldistrikt
med i folkskolan inbyggda realskollinjer, att tillämpas tills
vidare från och med redovisningsåret 1955/56;»

4) beträffande särskilda bestämmelser rörande verksamheten på försöksskolans
högstadium av herrar Malmborg i Skövde, Svensson i Ljungskile,
fröken Elmén och fröken Vinge, vilka ansett att utskottet bort tillstyrka
bifall till det i motionen II: 531 framställda yrkandet, att språktillägg skall
utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare med full tjänstgöring
på högstadiet i försöksdistrikt inom rikets finskspråkiga bygder, samt
att därför utskottets hemställan under V. a) bort ha följande lydelse:

»a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionen II: 531, såvitt här är i fråga, godkänna av utskottet
förordade grunder för särskilda bestämmelser beträffande
verksamheten på försöksskolans högstadium, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1955/56;»

Stockholm 1955 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

561091