4

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

Nr 104

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
hörselvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkterna
95 och 96, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1955/56 beräkna till Bidrag till anskaffande och drift
av hörapparater ett anslag av 500 000 kronor samt till Bidrag till Hörselfrämjandet
ett anslag av 65 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 96, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 18 februari
1955, framlagt de förslag vilka framgår av den följande redogörelsen.

Inledningsvis lämnas en redogörelse för ett av särskilt tillkallade sakkunniga
(kommittén för dövhetens bekämpande) avgivet betänkande angående
hörselvården (SOU 1954: 14) samt en allmän orientering om hörselskadorna.
Härutinnan får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
(s. 2—6).

l:o) Hörselvårdens organisation. Kungl. Maj:t har (s. 6—16) föreslagit
riksdagen att godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet angivna
riktlinjer för hörselvårdens framtida organisation.

Efter att ha lämnat en redogörelse för nuvarande förhållanden och kommitténs
organisationsförslag samt däröver avgivna yttranden (se s. 6—14)
anför departementschefen, att hittills icke några mer exakta beräkningar
verkställts rörande hörselskadornas utbredning i vårt land. Enligt vad
kommittén uppgivit kan antalet hörselskadade uppskattas till omkring
100 000. Det är icke osannolikt, att antalet i verkligheten är större.

Kommittén har enligt departementschefens mening lämnat en mycket
belysande översikt över hörselskadornas verkningar i skilda avseenden. Av
denna framgår bl. a., att arten och graden av en hörselskada liksom sättet
och tiden för dennas uppkomst är av stor betydelse för verkningarnas natur
och omfattning. En allvarlig hörselskada kan menligt inverka på individens
möjligheter till utbildning och deltagande i arbetslivet samt på hela hans
personlighetsutveckling. Den hörselskadades svårigheter att nå språklig

Statsutskottets utlåtande nr lOi år 1955

5

kontakt med andra misstolkas ofta och kan stundom uppfattas som intellektuell
underlägsenhet. Omgivningens bristande förståelse för hörseldefekten
medför icke sällan, att den hörselskadade undviker umgänge. Känslan
av isolering förstärkes härigenom och kan ge anledning till psykiska depressionstillstånd.
Från samhällsekonomisk synpunkt innebär förekomsten
av hörselskador givetvis minskade insatser i produktionslivet.

För att förebygga och bota hörselskadorna samt för att mildra deras
sociala och psykiska verkningar kräves åtgärder främst av medicinsk, teknisk,
pedagogisk och social art. På grund av snabba framsteg inom berörda
områden har under senare år kampen mot dövheten kunnat föras med
allt större framgång. Departementschefen delar dock kommitténs uppfattning,
att ett starkt behov av en effektivare hörselvård föreligger. Vid remissbehandlingen
har denna uppfattning också vunnit allmän anslutning.

En effektivisering av den hörselvårdande verksamheten lär icke kunna
ernås utan ökade insatser från det allmännas sida. Kommittén har för sin
del ansett det naturligt, att den lokala hörselvården anslutes till den befintliga
sjukvårdsorganisationen under landstingskommunalt huvudmannaskap.
I en fullt utbyggd hörselvårdsorganisation bör enligt kommittén finnas
hörcentraler vid eller i anslutning till öronavdelningarna vid landstingens
och städernas sjukvårdsanstalter. Hörcentralernas verksamhet bör
avse såväl öppen som sluten vård. Till den öppna vården räknar kommittén
främst mottagning för hörselkontroll, hörselmätning och apparattilldelning
samt till den slutna vården främst medicinsk behandling av hörselsjukdomarna.
Verksamheten vid hörcentralerna föreslås skola ledas av
öronläkare med audiologisk utbildning och erfarenhet med biträde av för
verksamheten särskilt utbildad personal.

I likhet med i ärendet hörda myndigheter ansluter sig departementschefen
i huvudsak till kommitténs förslag om den lokala hörselvårdens
organisation. Landsting och städer utanför landsting — i den fortsatta
framställningen innefattas nämnda städer i begreppet landsting, där ej
annat angives — har redan tagit sig an en icke ringa del av hörselvården.
I sjukvårdshuvudmännens regi har redan inrättats 15 hörcentraler, och
ytterligare 5 centraler torde tillkomma under innevarande år. Att utbyggnaden
av hörcentraler i landstingens regi hittills skett i ganska begränsad
omfattning torde främst ha bottnat i ovisshet om statsmakternas inställning
till organisationens utformning samt var ansvaret på olika plan för hörselvården
skall ligga. En förutsättning för en mera planmässigt utbyggd hörselvård
torde därför vara, att statsmakterna tager ställning till hur hörselvården
lämpligen bör organiseras och vem som skall ha ansvaret för densamma.
I likhet med kommittén förordar departementschefen, att jämväl
den öppna hörselvården anslutes till den befintliga landstingskommunala
sjukvårdsorganisationen. Departementschefen utgår från att ett dylikt
ställningstagande från statsmakternas sida i förening med en väsentligt

6

Statsutskottets utlåtande nr 10b år 1955

utvidgad statsbidragsgivning till anskaffande av hörapparater skall medverka
till att hörcentraler upprättas inom samtliga sjukvårdsområden inom
en snar framtid. I anledning av vad landstingsförbundets styrelse anfört
därom uttalas, att huvudmännen självfallet bör lämnas frihet att anpassa
organisationens detaljutformning efter de lokala förhållandena.

Landstingsförbundets styrelse har förklarat sig villig att anordna de kurser,
som erfordras för att tillgodose behovet av utbildning och fortbildning
av hörselvårdsassistenter. Styrelsen har vidare förklarat sig villig dels att
efter särskild överenskommelse mottaga deltagare till dessa kurser även från
städer, som önskar få dylik personal utbildad, och dels att genom cirkulär
till hörselvårdsassistenterna fortlöpande hålla dessa underrättade om utvecklingen
inom området. Under sådana förhållanden och då medicinalstyrelsen
avses skola fastställa plan för ifrågavarande kurser, finner departementschefen
i likhet med kommittén icke påkallat att föreslå särskilda
åtgärder från statsmakternas sida i fråga om denna kursverksamhet.

Om departementschefen sålunda anser sig kunna godtaga kommitténs
förslag i avseende på den lokala hörselvården, är departementschefen däremot
icke beredd att förorda tillskapandet av en central institution av den
karaktär och omfattning, som kommittén föreslagit. De uppgifter, som
tänkes skola åvila den centrala institutionen, anses nämligen kunna fullgöras
av det vid karolinska sjukhuset belägna audiologiska laboratoriet
samt övriga centra för undervisning och forskning inom otologi vid de
medicinska lärosätena. En förutsättning härför anses dock vara, att dessa
centra erhåller ökade personella och materiella resurser, varvid i första
hand en upprustning av det audiologiska laboratoriet vid karolinska sjukhuset
bör ifrågakomma.

Sistnämnda laboratorium har hittills trots begränsade resurser gjort
betydande insatser på hörselvårdens område. Utbyggnaden av hörcentraler
har skett i intimt samarbete med laboratoriet, vilket även bedriver en omfattande
utbildningsverksamhet för läkare och hörselvårdsassistenter. Det
synes departementschefen i hög grad angeläget, att denna verksamhet kan
ytterligare intensifieras. Enligt vad departementschefen under hand inhämtat
är detta emellertid icke möjligt, därest icke viss personalförstärkning
erhålles. I första hand erfordras tillgång till en utbildningstjänst för läkare.
Avsaknaden av en dylik befattning försvårar f. n. i hög grad utbyggnaden
av den lokala hörselvården. Då departementschefen finner det synnerligen
önskvärt att tillskapa förbättrade utbildningsmöjligheter för läkare inom
audiologien, anser han sig böra förorda inrättande vid laboratoriet av en
förste underläkartjänst fr. o. m. nästa budgetår. Kostnaden härför, 21 924
kronor, anses böra bestridas från den under karolinska sjukhusets avlöningsanslag
upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal. Denna anslagspost, som är av förslagsanslags natur, har i årets
statsverksproposition föreslagits uppförd med i runt tal 14 miljoner kro -

Statsutskottets utlåtande nr lOi år 1955

7

nor. Någon ändring i förslaget till avlöningsstat för karolinska sjukhuset
anses icke vara påkallad.

Utskottet. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen tillgodoser hörselvården
i vårt land inte i tillräcklig mån de krav, som betingas av de
snabba framstegen inom medicinens och teknikens områden samt utvecklingen
av de mot dövheten riktade åtgärderna av pedagogisk och social
art. Utskottet ansluter sig därför till departementschefens uppfattning att
hörselvården behöver effektiveras och att detta inte kan ske utan en ökad
insats från det allmännas sida.

Kungl. Maj :ts förslag i fråga om den lokala hörselvårdens organisation
innebär, att hörcentraler, avsedda för såväl öppen som sluten vård, skall
finnas vid eller i anslutning till öronavdelningarna vid landstingens och
storstädernas sjuk vårdsanstalter. Då detta synes innebära en naturlig utveckling
av de initiativ, sjukvårdshuvudmännen tagit redan innan frågan
om huvudmannaskapet för hörselvården fått en lösning, tillstyrker utskott
tet Kungl. Maj :ts förslag. Härvid vill utskottet understryka, att huvudmännen
bör lämnas frihet att anpassa organisationens detaljutformning
efter de lokala förhållandena.

Utskottet har med tillfredsställelse uppmärksammat, att landstingsförbundets
styrelse förklarat sig villig att även fortsättningsvis anordna de
kurser, som erfordras för utbildning och fortbildning av hörselvårdsassistenter.
Då garantier härigenom torde vinnas för en effektiv utbildning
utan onödiga kostnader, synes, såsom departementschefen framhållit, några
särskilda åtgärder från statsmakternas sida i fråga om denna kursverksamhet
inte erforderliga.

Vad departementschefen anfört i anledning av kommitténs förslag angående
tillskapandet av en central institution för hörselvården föranleder
ej erinran från utskottets sida. Utskottet understryker, att de ökade personella
och materiella resurserna bör fördelas på de medicinska lärosätena
så, att allmänheten i skilda delar av landet erhåller såvitt möjligt likvärdig
tillgång till de tjänster, dessa centra avses skola erbjuda.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 18 februari
1955 angivna riktlinjer för hörselvårdens framtida organisation.

2:o) Bidrag till anskaffande av hörapparater. Kungl. Maj:t har (s. 16—
33) föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade
ändrade grunder för beviljande av statsbidrag till anskaffande av
hörapparater, dels ock till Bidrag till anskaffande av hörapparater för
budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
450 000 kronor.

8

Statsutskottets utlåtande nr lOi år 1955

Å s. 16—28 i statsrådsprotokollet lämnas en redogörelse för nuvarande
förhållanden, kommitténs förslag i vad avser anskaffande och drift av
hörapparater samt remissyttrandena.

Departementschefen anför, att bidrag av statsmedel till anskaffande av
hörapparat f. n. utgår endast till person, som av öronläkare förklarats
vara för sitt arbete i behov av hörapparat och som på grund av sin ekonomiska
ställning kan antagas icke vara i stånd att utan bidrag skaffa
sig sådan apparat. På grund av anslagets otillräcklighet har utbetalade
bidrag i regel varit mindre än som förutsatts i bestämmelserna. Av samma
skäl har bidrag till drift av hörapparat över huvud icke kunnat beviljas.

Bidrag har hittills icke lämnats till personer över pensionsåldern och
mera sällan till personer över 60 år. Hörselskadade barn och ungdomar
har icke kunnat få bidrag från nämnda anslag, men från allmänna arvsfonden
har sammanlagt 240 000 kronor beviljats till anskaffande av hörapparater
åt sistnämnda kategori. Dessa medel torde nu vara i det närmaste
förbrukade och något nytt anslag från fonden torde f. n. icke kunna
påräknas.

Kommittén har ansett, att nuvarande behovsprövning —• såväl beträffande
vederbörandes behov av hörapparat för sitt arbete som den ekonomiska
behovsprövningen — bör slopas samt att varje svensk medborgare,
som på grund av allvarlig hörselnedsättning behöver hörapparat, skall kunna
få bidrag till anskaffande av dylik apparat. I flertalet remissyttranden har
kommitténs förslag i denna del tillstyrkts. Erinringar har dock framförts
mot vissa delar av förslaget.

För egen del framhåller departementschefen till en början, att det för
hörselvårdens effektivisering och av sociala skäl måste anses angeläget, att
det allmänna mera verksamt än hittills underlättar de hörselskadades möjligheter
att skaffa hörapparater. Av särskild vikt är, att i barna- och ungdomsåren
inträdande hörselskador effektivt motverkas och att skadornas
verkningar i möjligaste mån begränsas. För hörselskadade i arbetsför ålder
är hörapparat ofta en oundgänglig förutsättning för bl. a. möjligheten att
deltaga i arbetslivet och där göra en fullgod insats. Beträffande åldringarna
har anförts, att dessa i regel för sin försörjning är mindre beroende av hörapparat
än yngre personer. Åldringarna har emellertid ofta svårigheter på
grund av sämre synförmåga och minskad rörlighet och detta i förening
med dålig hörsel kan väsentligt försvåra vederbörandes möjligheter till
umgänge med andra och att reda sig på egen hand. Främst av dessa skäl
bör enligt departementschefens mening åldringar icke undantagas från bidragsrätt.
I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anser departementschefen
sålunda i princip, att varje person med allvarlig hörselskada,
som av öronläkare konstaterats vara i behov av hörapparat, bör
vara berättigad till bidrag för anskaffande av en sådan apparat. Härmed är
dock icke sagt, att även den ekonomiska behovsprövningen bör avskaffas.

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

9

Olika omständigheter har bidragit till att icke oväsentliga prissänkningar
på hörapparater inträffat under senare tid. Det synes icke osannolikt, att
den tekniska utvecklingen liksom tillkomsten av fler hörcentraler och en
vidgad bidragsgivning för anskaffande av dylika apparater skall möjliggöra
ytterligare prissänkningar. Härtill kommer, att den av departementschefen
förordade utvidgningen av den bidragsberättigade personkretsen till barn,
åldringar och andra, som icke i och för sig behöver apparater för sitt arbete,
sannolikt kommer att medföra så stora krav på bidrag, att en begränsning
blir nödvändig. Av dessa skäl är departementschefen i likhet med statskontoret
och förvaltningsutskotten i två landsting icke beredd att förorda,
att den ekonomiska behovsprövningen för ifrågavarande bidrag slopas.

Enligt för närvarande tillämpad praxis vid behovsprövningen utgör den
övre gränsen för beviljande av apparatbidrag en taxerad inkomst av för
ensamstående person 5 500 kronor samt för makar tillsammans 7 000 kronor.
Som av den tidigare redogörelsen framgått, höjes dessa inkomstgränser
med vissa belopp, då vederbörande har minderåriga barn. Med
hänsyn såväl till det bidragsbelopp departementschefen senare föreslår skall
tillkomma barn, som till önskvärdheten av att granskningsarbetet underlättas,
förordas, att bidrag må beviljas endast om vederbörandes till statlig
inkomstskatt taxerade inkomst enligt nästföregående års taxering icke överstiger
för ensamstående person 5 500 kronor och för makar tillsammans
8 000 kronor, samt att nämnda gränser tillämpas oavsett antalet barn. Som
villkor bör vidare gälla, att vederbörande ej påförts statlig förmögenhetsskatt.

Vad därefter angår bidragets storlek har kommittén ansett, att barn
och ungdom bör ges en särställning och att för denna kategori erforderliga
hörapparater helt bör bekostas av statsmedel. Någon åldersgräns för
denna förmån har emellertid icke föreslagits, och i ett yttrande ifrågasättes
att gränsen sättes vid 21 år. Då kommittén som motiv för ett förmånligare
bidrag åt denna grupp av hörselskadade särskilt framhållit, att
hörapparat är ett oundgängligt hjälpmedel för barnet att på bästa sätt
tillgodogöra sig skolans undervisning, förordar departementschefen, att hörapparat
helt bekostas av statsmedel för barn upp till 16 år. Från den behovsprövning
departementschefen tidigare föreslagit bör sålunda denna kategori
undantagas.

För övriga kategorier förordas, att bidrag till anskaffande av hörapparat
utgår med 2/3 av apparatkostnaden, dock högst 100 kronor. Som villkor bör
gälla, att den hörselskadades behov av hörapparat fastställts av öronläkare
samt att hörapparaten är av godkänd typ. Närmare bestämmelser torde få
meddelas av medicinalstyrelsen, till vars disposition förevarande anslag
torde ställas fr. o. in. nästkommande budgetår. Beträffande villkoren för
utbyte av hörapparat torde i huvudsak böra gälla vad kommittén härutinnan
förordat. I detta sammanhang betonas vikten av en tillfredsställande

10

Statsutskottets utlåtande nr 10b år 1955

kontroll. Till förhindrande av missbruk torde bl. a. register över bidragsmottagarna
upprättas.

Av tidigare angivna skäl har bidrag till drift av hörapparat hittills icke
kunnat beviljas. Åtskilliga remissmyndigheter, bl. a. statskontoret och
landstingsförbundets styrelse, har avstyrkt förslaget om införande av ett
dylikt bidrag. Även om enligt departementschefens mening vissa skäl talar
för att ett dylikt bidrag bör utgå i vart fall till barn, anser departementschefen
att med ett ställningstagande till denna fråga bör tills vidare anstå.
Därvid hänvisas främst till att kommittén räknat med att den tekniska
utvecklingen kan medföra möjligheter att högst väsentligt nedbringa kostnaderna
för apparaternas drift och att den därför funnit det mycket vanskligt
att taga ställning till frågan om en lämplig bidragsgivning för ifrågavarande
ändamål. Därjämte framhålles, att ett driftbidrag skulle medföra
ett icke oväsentligt administrativt merarbete. Departementschefen är på
av kommittén anförda skäl icke heller beredd förorda, att bidrag utgår till
reparationer och service.

Sveriges hörapparatleverantörers förening har i sitt yttrande förordat,
att bidrag även bör utgå till inköp av hörapparater av godkänd typ, som
försäljes i den privata handeln. I anledning härav framhålles, att förevarande
bidrag hittills endast utgått till hörapparater, som utprovats genom
särskilt utbildad personal, anställd hos Hörselfrämjandet eller av resp. sjukvårdshuvudmän.
Någon ändring härutinnan har icke föreslagits av kommittén
och kan icke heller av departementschefen tillstyrkas. Något tvång
för den hörselskadade att inköpa hörapparat hos hörcentral eller vederbörande
landstingssjukhus föreligger givetvis icke, men statsbidrag utgår
icke för på annat håll inköpt apparat. Det förutsättes, att i de landstingsområden,
där hörcentral icke inrättats den 1 januari 1956, fr. o. m. denna
dag vid lämpligt lasarett ordnas utlämning av i vederbörlig ordning utprovade
hörapparater.

Beträffande den föreslagna statliga hörselvårdsnämnden har flertalet
remissmyndigheter ifrågasatt behovet och lämpligheten av ett sådant fristående
organ. För egen del föreslår departementschefen i nära anslutning
till vad stadsförbundets sjukvårdsdelegation anfört, att de uppgifter, som
enligt kommittén tillagts nämnden, handhaves av medicinalstyrelsen som
den centrala sjukvårdsmyndigheten. Ett rådgivande organ anses emellertid
böra ställas till styrelsens förfogande med uppgift att följa utvecklingen på
hörselvårdens område samt till styrelsen avgiva förslag särskilt vad angår
de apparattyper, för vilka statsbidrag bör utgå. I nämnden bör förutom
audiologisk expertis ingå representanter för landstingsförbundet och stadsförbundet,
de hörselskadade, handelskammarnämnden och priskontrollnämnden.
Nämnden bör bestå av en ordförande och högst 7 ledamöter
samt utses av Kungl. Maj :t på förslag av medicinalstyrelsen efter hörande
av vederbörande organisation eller myndighet. Närmare bestämmelser angående
nämndens uppgifter föreslås få meddelas av Kungl. Maj:t. Till leda -

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

11

möterna i nämnden bör utgå arvode för sammanträden i enlighet med kommittékungörelsens
bestämmelser. Kostnaderna härför anses böra bestridas
från den under medicinalstyrelsens avlöningsanslag upptagna anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t.

I anledning av vad kommittén och vissa remissmyndigheter anfört om
apparatsortimentet framhålles angelägenheten av att antalet apparattyper
hålles inom en mycket begränsad ram i syfte att nedbringa kostnaderna
för såväl den enskilde som statsverket. Ekonomiska synpunkter
bör emellertid icke få vara helt avgörande, då ett visst ehuru starkt begränsat
sortiment kan vara motiverat av bl. a. psykologiska skäl. Av vikt är därjämte
att hänsyn tages icke blott till apparatens pris och kvalitet utan även
till andra omständigheter av betydelse i sammanhanget, främst behovet av
en tillfredsställande organisation för batteriförsäljning och service. Slutligen
bör eftersträvas, att de tekniska framstegen på området kan tillgodogöras
med beaktande av att ett alltför snabbt utbyte av apparattyper kan
försvåra en gynnsam prisutveckling och en tillfredsställande service.

Vid sina kostnadsberäkningar har kommittén utgått från, att kvalitativt
goda rörförstärkta hörapparater genom landstingens inköpscentral skall
kunna erhållas till ett pris av omkring 150 kronor per styck. Då kommittén
vidare räknat med, att den hörselskadade i regel borde betala en tredjedel
av apparatkostnaden, skulle på statsverket komma en kostnad av omkring
100 kronor per apparat. För budgetåret 1955/56 beräknar kommittén ett
bidragsbehov till 7 500 apparater och i enlighet härmed ett medelsbehov av
750 000 kronor.

För egen del framhåller departementschefen, att betydande svårigheter
föreligger att beräkna anslagsbehovet redan med hänsyn till att säkra uppgifter
om antalet personer i behov av hörapparat icke föreligger. Kommittén
har uppgivit, att de hörselskadades antal kan uppskattas till omkring
100 000. Denna siffra är som tidigare anförts sannolikt för låg. Hur många
av dessa, som är i behov av apparat, undandrager sig bedömande. Exakta
uppgifter föreligger icke heller om antalet hörselskadade, som innehar hörapparat,
men antalet sådana personer torde f. n. uppgå till omkring 25 000.
En viss osäkerhet måste sålunda vidlåda anslagsberäkningarna i avbidan
på närmare erfarenhet av bidragsbehovet. Eu högst väsentlig reducering av
medelsbehovet i förhållande till kommitténs förslag följer emellertid av vad
departementschefen i det föregående förordat i fråga om den ekonomiska
behovsprövningen. Å andra sidan uppkommer ett ökat medelsbehov i förhållande
till kommitténs kostnadsberäkningar, då kommittén icke synes ha
beaktat de ekonomiska konsekvenserna av en förmånligare bidragsgivning
till barn och ungdom.

I detta sammanhang erinras om, att det torde dröja ännu någon tid,
innan hörcentraler med apparatutprovning och apparattilldelning inrättats
i samtliga sjukvårdsområden. Vidare måste beaktas, att en förutsättning
för beviljande av bidrag är att den hörselskadades behov av hörapparat

12

Statsutskottets utlåtande nr lOi år 1955

fastställts av öronläkare samt att apparaten utprovats av särskilt utbildad
personal. Då organisationens kapacitet är och även under de närmaste åren
torde bli begränsad, kommer detta förhållande givetvis också att påverka
medelsbehovet. Med de av departementschefen föreslagna bidragsvillkoren
erfordras dock en väsentlig ökning av ifrågavarande anslag, som för innevarande
budgetår är upptaget med 110 000 kronor.

Med hänsyn till att de medel, som av allmänna arvsfonden beviljats till
hörapparater åt barn och ungdom, nu torde vara i det närmaste förbrukade,
förordas, att de av departementschefen föreslagna bidragsvillkoren
för anskaffande av hörapparat åt barn upp till 16 år tillämpas fr. o. m. den
1 juli 1955. För övriga kategorier av hörselskadade anses de av departementschefen
förordade bidragsvillkoren träda i kraft först fr. o. in. den
1 januari 1956. Härför talar, att landstingen bör beredas möjlighet till eu
viss övergångstid, innan de nya bidragsvillkoren samt den nya ordningen
för apparatutlämning träder i kraft. En utvidgad bidragsgivning anses nämligen
ställa större anspråk på den lokala hörselvårdsorganisationen. Landstingen
anses därför böra ha viss tid för vidtagande av de åtgärder till organisationens
utbyggande, som kan påkallas av förevarande förslag. Med utgångspunkt
härifrån samt med beaktande av att bidrag bör av medicinalstyrelsen
utbetalas kvartalsvis i efterskott, föreslås, att förevarande anslag,
som framdeles bör benämnas Bidrag till anskaffande av hörapparater och
erhålla förslagsanslags karaktär, för budgetåret 1955/56 uppföres med
450 000 kronor.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lindahl (I: 419) och den andra inom andra kammaren av fru Ingenäs
m. fl. (II: 523), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj :ts proposition nr 96 måtte besluta dels att bidrag till inköp av hörapparat
bestämmes till I 2/3 av kostnaden, dock högst 200 kronor, dels att
driftbidrag till rörförstärkt hörapparat skall utgå med ett fast årligt belopp
av 40 kronor till vuxna och 80 kronor till barn, dels ock att vid behovsprövningen
inkomstberäkningarna baseras på den beskattningsbara inkomsten
och ej på den taxerade samt att nuvarande tilläggsavdrag för barn bibehålies,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Huss m. fl. (I: 438) och den andra inom andra kammaren av fru
Sjöstrand m. fl. (11:533), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 96 måtte uttala, att även person som efter ^provning
av hörapparattyp hos hörcentral eller vederbörande landstingssjukhus
köper apparaten i enskild handel må anses berättigad till statsbidrag.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, hänvisas
till motionerna II: 523 och 1: 438.

13

Statsutskottets utlåtande nr iOk år 1955

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag innebär i huvudsak, att kretsen av hörselskadade,
som tillerkännes bidragsrätt, vidgas till att omfatta även barn
under 16 år samt ungdom och åldringar samt att bidrag till anskaffande av
hörapparat skall utgå med hela anskaffningskostnaden utan ekonomisk behovsprövning
för barn upp till 16 år men för övriga kategorier med */* av
apparatkostnaden, dock högst 100 kronor, under förutsättning att vederbörandes
till statlig inkomstskatt taxerade inkomst enligt nästföregående
års taxering inte överstiger för ensamstående person 5 500 kronor och för
makar tillsammans 8 000 kronor samt att vederbörande ej påförts statlig
förmögenhetsskatt. För samtliga bidragsberättigade skall vidare gälla att
den hörselskadades behov av hörapparat fastställts av öronläkare samt att
hörapparaten är av godkänd typ och inköps hos hörcentral eller vederbörande
sjukhus.

I motionerna 1: 438 och II: 533 har vad angår sistnämnda villkor yrkats,
att statsbidrag skulle utgå även till person som efter utprovning av hörapparattyp
hos hörcentral eller vederbörande landstingssjukhus köper av
tekniska högskolans laboratorium för transmission godkänd apparat i enskild
handel.

Utskottet vill med anledning härav erinra, att kommittén för dövhetens
bekämpande i sitt betänkande motiverat sitt av departementschefen upptagna
förslag bl. a. med att ur administrativ och ekonomisk synpunkt en
apparat är den bästa lösningen, medan ur medicinskt-akustisk synpunkt
antalet typer utan olägenhet kan inskränkas till två å tre. Ifrågavarande
förslag har av kommittén även motiverats med att ett ständigt utbyte av
hörapparattypen kommer att försvåra en gynnsam prisutveckling och att
äventyra en tillförlitlig service, varjämte av priskontrollnämnden uttalats,
att den konkurrens, som råder inom ifrågavarande bransch inte medför en
rationell distribution med låga priser utan tar sig uttryck bl. a. i att företagen
med bibehållande av relativt höga priser ökar sina reklam-, försäljnings-
och övriga kostnader. Under hänvisning härtill och då utskottet tar
för givet, att medicinalstyrelsen och dess hörselvårdsnämnd kommer att
bevaka de hörselskadades intresse av att apparatanskaffningen kan ske på
billigaste och lämpligaste sätt får utskottet, som erinrar om att, enligt
departementschefens förslag, den som så önskar skall vara oförhindrad
att inköpa hörapparat i den enskilda handeln, avstyrka dessa motioner.

Vad angår storleken av det föreslagna statsbidraget har i motionerna
I: 419 och II: 523 yrkats, att detta skall bestämmas till */* av apparatkostnaden,
dock högst 206 kronor. Utskottet, som inhämtat att priset på de av
landstingens inköpscentral tillhandahållna hörapparaterna med transistorer
f. n. ligger mellan 180 och 300 kronor samt att priserna alltjämt visar sjunkande
tendens är med hänsyn härtill inte berett att tillstyrka detta yrkande
i motionerna.

Däremot finner utskottet yrkandet i dessa motioner — I: 419 och II: 523

14

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

— att driftbidrag till rörförstärkt hörapparat skall utgå med ett fast årligt
belopp av 40 kronor till vuxna och 80 kronor till barn i viss mån beaktansvärt.
Då emellertid, som svenska landstingsförbundet framhållit, utvecklingen
går i riktning mot de driftbilliga transistorapparaterna —- enligt till
utskottet lämnad uppgift beräknas dessa draga en årlig driftkostnad av
endast 10—30 kronor — och införandet av ett driftbidrag skulle medföra
ett mycket betydande administrativt merarbete, finner utskottet, som förutsätter
att Kungl. Maj :t ägnar förevarande spörsmål vederbörlig uppmärksamhet,
välbetänkt att med ett ställningstagande till denna fråga får tills
vidare anstå.

I nämnda motioner — I: 419 och II: 523 — har slutligen yrkats att vid
den ekonomiska behovsprövningen inkomstberäkningarna skulle baseras
på den beskattningsbara inkomsten och ej på den taxerade samt att nuvarande
tilläggsavdrag för barn skulle bibehållas. Utskottet vill med anledning
härav erinra om att ett flertal statsbidragsförfattningar på hälsooch
sjukvårdsområdet bygger på kungörelsen angående statsbidrag till
lindring i läkarvårdskostnaderna för mindre bemedlade å landsbygden samt
att i denna kungörelse den övre gränsen för beviljande av statsbidrag bestämts
till en taxerad inkomst av 5 400 kronor. Då enhetliga principer för
statsbidragsgivningen på förevarande område enligt utskottets mening får
anses vara av värde, ej minst ur administrativ synpunkt, och tillräckliga
skäl knappast anförts för en uppräkning av de av departementschefen föreslagna
taxerade beloppen, kan utskottet inte heller tillstyrka detta yrkande
i motionerna.

Under åberopande av det anförda och då utskottet funnit sig kunna godtaga
vad departementschefen i förevarande sammanhang i övrigt anfört
ävensom anslagsberäkningarna hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 438 och II: 533 samt I: 419 och
II: 523

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 18 februari 1955 förordade
ändrade grunder för beviljande av statsbidrag till anskaffande
av hörapparater;

b) till Bidrag till anskaffande av hörapparater under elfte
huvudtiteln för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag
av 450 000 kronor.

3:o) Bidrag till Hörselfrämjandet. Kungl. Maj :t har (s. 33—38) föreslagit
riksdagen att till Bidrag till Hörselfrämjandet för budgetåret 1955/56
under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag av 65 000 kronor.

Hörselfrämjandet har hemställt, att anslaget höjes från 65 000 kronor
till 160 310 kronor, varav 82 310 kronor till verksamheten i den form den

Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

15

hittills bedrivits, 58 000 kronor till lokalföreningarnas verksamhet och
20 000 kronor till avlönande av sekreterare på föreningens centralbyrå.

Beträffande kommitténs förslag samt däröver avgivna yttranden hänvisas
till statsrådsprotokollet (s. 33—35).

Departementschefen anför, att ej mindre än 15 hörcentraler redan inrättats
i sjukvårdshuvudmännens regi och att ytterligare 5 sådana centraler
torde tillkomma under innevarande år. I samband med behandlingen
av frågan om hörselvårdens lokala organisation har departementschefen
uttalat, att han utgår från att ett fastläggande av ett landstingskommunalt
ansvar jämväl för den öppna hörselvården i förening med en väsentligt
utvidgad statsbidragsgivning till anskaffande av hörapparater skall medverka
till att hörcentraler upprättas inom samtliga sjukvårdsområden inom
snar framtid. Vid sådant förhållande och då departementschefen dessutom
tidigare förordat, att medicinalstyrelsen i fortsättningen skall disponera
anslaget till anskaffande av hörapparater och utbetala bidrag från detsamma,
räknar departementschefen med att Hörselfrämjandets bestyr med
hörapparatutprovning och bidragsgivning kommer att starkt minska och
inom en relativt snar framtid helt upphöra. Såsom departementschefen anförde
i fjolårets statsverksproposition, anser departementschefen det uppenbart,
att landstingens ökade insatser måste medföra en begränsning av
arbetsuppgifterna för föreningen och därmed en minskning av dess personalbehov.
Dessutom underströks i 1953 års statsverksproposition angelägenheten
av, att föreningen i tid avpassade sin verksamhet efter de förändrade
förhållandena. Så länge föreningen sysslar med hörapparatutprovning och
bidragsgivning bör emellertid staten lämna erforderligt ekonomiskt stöd
för denna verksamhets uppehållande. Staten bör därjämte i viss utsträckning
bidraga till kostnaderna för den verksamhet, som finnes böra ankomma
på föreningen inom den nya organisationens ram. Föreningen har
för nästa budgetår hemställt om en avsevärd höjning av nuvarande anslag.
Med hänsyn till osäkerheten i beräkningsgrunderna och med beaktande i
övrigt av vad statskontoret anfört anser sig departementschefen emellertid
icke böra tillstyrka någon ökad medelstilldelning utan förordar, att anslaget
uppföres med samma belopp som i gällande riksstat eller med 65 000
kronor.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer därför,

att riksdagen må till Bidrag till Hörselfrämjandet under
elfte huvudtiteln för budgetåret 1955/56 anvisa ett anslag
av 65 000 kronor.

4:o) Undersökning rörande hörselskador till följd av buller. Kungl. Maj:t
har (s. 38—46) föreslagit riksdagen att till Undersökning rörande hörsel -

16 Statsutskottets utlåtande nr 104 år 1955

skador till följd av buller för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 47 000 kronor.

Kommittén har avgivit förslag i ämnet, vilka jämte däröver avgivna
yttranden finns intagna i statsrådsprotokollet (s. 38—40).

Styrelsen för statens institut för folkhälsan har hemställt om anvisande
av 125 000 kronor för undersökning av hörselskador till följd av buller.

Departementschefen anför att folkhälsoinstitutet framhållit, att hörselskador
till följd av buller under senare år blivit ett allt större yrkeshygieniskt
problem. Riktigheten av denna uppfattning har också vitsordats av remissinstanserna,
såväl från medicinskt håll som från arbetsgivareföreningen och
landsorganisationen. Man torde sålunda böra räkna med att f. n. ett stort
antal personer är utsatta för buller av sådan styrka, att risk för permanenta
hörselskador kan föreligga. Detta gäller givetvis främst arbetstagare av
olika slag i såväl industriellt som annat arbete, men också en stor del av
allmänheten är i våra dagar utsatt för sådana risker. Detta är så mycket
mera betänkligt som en bullerskada i vanliga fall fortskrider så långsamt,
att ofta först höggradiga hörselsvårigheter föranleder undersökning och
diagnos. Det möter i sådana fall svårigheter eller kan t. o. m. vara omöjligt
att lindra eller bota en uppkommen hörselskada. Framförallt ur arbetarskyddssynpunkt
måste det därför — såsom också arbetarskyddsstyrelsen
framhållit —- vara av stor betydelse, att hörselskador till följd av buller
i möjligaste mån förebygges. Enligt 1954 års yrkesskadeförsäkringslag och
i anslutning därtill utfärdade bestämmelser räknas såsom yrkesskada sådan
dövhet eller hörselnedsättning, som framkallats genom inverkan av
buller eller av skakningar eller vibrationer från maskiner eller verktyg.
Enligt gällande arbetarskyddskungörelse åligger det visserligen arbetsgivare
att vid arbete, där arbetstagare under längre tid är utsatt för ihållande
eller med kortare tidsmellanrum regelbundet återkommande buller
eller skakningar såvitt möjligt vidtaga lämpliga skyddsåtgärder. Såsom
från olika håll framhållits är emellertid kunskaperna om vilka former av
buller, som är skadliga, och om bästa sättet att skydda sig mot av buller
orsakade hörselskador i flera avseenden ofullständiga. Hittills utförda
undersökningar på området synes icke ha givit tillräckliga eller entydiga
resultat.

Av det anförda framgår, att det ur skilda synpunkter måste anses angeläget,
att en undersökning av hithörande problem kommer till stånd. I
första hand bör därvid upptagas de betydelsefulla frågorna om vid vilken
ljudnivå, frekvensfördelning och exponeringstid risker för hörselskador
genom buller kan anses föreligga. Den av folkhälsoinstitutets styrelse nu
föreslagna undersökningen synes erbjuda förutsättningar för ett klarläggande
av dessa problem. Undersökningen avses skola ledas av en läkare
vid institutets yrkeshygieniska avdelning med biträde av för ändamålet

17

Statsutskottets utlåtande nr 104- år 1955

särskilt anställd teknisk och annan personal samt beräknas pågå under
omkring två år. I samråd med karolinska sjukhusets öronklinik, tekniska
högskolans i Stockholm audiologiska laboratorium och svenska arbetsgivareföreningen
har utarbetats en preliminär plan för undersökningarna,
omfattande bl. a. laboratorie- och fältundersökningar. Såväl planen för
undersökningarna som de för ändamålet beräknade kostnaderna, sammanlagt
125 000 kronor, anses i huvudsak kunna godtagas. Departementschefen
förutsätter, att vid den närmare utformningen av planerna samråd i erforderlig
omfattning äger rum med såväl berörda arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer
som med medicinsk och teknisk expertis. Av förenämnda
belopp om 125 000 kronor hänför sig 39 000 kronor till engångsanskaffning
av vissa instrument m. m. samt 86 000 kronor till rörliga kostnader
under två år. För nästa budgetår skulle sålunda erfordras 82 000
kronor. Såsom framgår av svenska arbetsgivareföreningens yttrande i
ärendet har emellertid föreningen utfäst sig att bidraga till ifrågavarande
undersökning med 35 000 kronor. I enlighet härmed kan medelsbehovet för
budgetåret 1955/56 begränsas till 47 000 kronor.

Utskottet. Såsom departementschefen framhållit måste det ur skilda
synpunkter anses angeläget, att en undersökning kommer till stånd av frågorna
om vid vilken ljudnivå, frekvensfördelning och exponeringstid risker
för hörselskador genom buller kan anses föreligga. Då den av departementschefen
föreslagna undersökningen synes erbjuda förutsättningar för ett
klarläggande av dessa och övriga hithörande problem samt anslagsberäkningen
inte ger anledning till erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Undersökning rörande hörselskador
till följd av buller för budgetåret 1955/56 under elfte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 47 000 kronor.

Stockholm den 26 april 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 106.

Reservationer

vid punkten 2 (Bidrag till anskaffande av hörapparater)

1) av herr Jacobsson och fröken Elmén;

2) av herr Rubbestad.

2—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 103—100.