Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
1
Nr 90.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
krigsförsäkring för sjömän m. fl., m. m.; given Stockholms
slott den 19 februari 195b.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga härvid fogat förslag till lag
om krigsförsäkring för sjömän m. fl.;
dels ock antaga härvid fogade förslag till
förordning om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av
krigsåtgärd drabba sjömän m. fl.; samt
förordning om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av
krigsåtgärd drabba fiskare.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande personer den 1 januari 1955
avlöses av en ny lag, betecknad lag om krigsförsäkring för sjömän m. fl.
och utformad i anslutning till den lag om yrkesskadeförsäkring, som genom
propositionen nr 80 förelagts riksdagen. Jämväl i fortsättningen skola således
de ombordanställda, såvitt gäller olycksfall till följd av krigsåtgärd,
vara försäkrade även för olycksfall utom arbetet samt de och deras efterlevande
vara berättigade till, utöver livränta, engångsersättning om högst
13 000 kr. om olycksfallet medfört invaliditet. Vid samma tidpunkt, d. v. s.
den 1 januari 1955, föreslås förordningen den 13 april 1940 (nr 213)
om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall,
som förorsakats av krigsåtgärd, ersatt av en ny motsvarande förordning,
upprättad i anslutning till förenämnda lagförslag. Slutligen föreslås att
kungörelsen den 30 april 1942 (nr 218) om höjning av vissa ersättningar
1—Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 90.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för
fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall den 1 januari
1955 — då fiskarförsäkringsförordningen enligt propositionen nr 60 föreslagits
skola upphöra att gälla — skall ersättas av en förordning om ersättning
av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba
fiskare. Enligt sistnämnda förordning garanteras fiskarena och, om olycksfallet
skulle medföra döden, deras efterlevande av statsmedel samma engångsbelopp,
som enligt krigsförsäkringslagen tillkommer de ombordanställda
och deras efterlevande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
3
Förslag
till
Lag
om krigsförsäkring för sjömän m. fl.
Härigenom förordnas som följer.
1 §■
Där inom område och under tid, som Konungen äger bestämma, ombord
å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är obligatoriskt försäkrad enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring, till följd av krigsåtgärd drabbas av olycksfall,
skall den därav föranledda skadan anses såsom yrkesskada, ändå att
olycksfallet inträffat utom arbetet; och skola — vare sig olycksfallet skett
i eller utom arbetet — under tillämpning i övrigt av vad i nämnda lag är
stadgat rörande obligatorisk försäkring nedan angivna särskilda bestämmelser
gälla.
Vad i första stycket sägs om person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,
skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som
under utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.
Har inom område och under tid, som i första stycket avses, person som
angives i första eller andra stycket blivit borta, skall han anses hava omkommit
genom olycksfall till följd av krigsåtgärd, där ej med hänsyn till
antaglig tid och plats för försvinnandet eller andra omständigheter finnes
sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat. I fall, varom nu är
fråga, skall begravningshjälp icke utgå.
2 §•
Den skadades årliga arbetsförtjänst må icke beräknas till lägre belopp
än femtusen kronor.
3 §•
Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört
förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst
en tiondel, vilken förlust eller nedsättning kan antagas bliva för framtiden
bestående, skall, utöver livränta, till den skadade utgivas vid förlust av
arbetsförmågan, om den skadade var befälhavare, maskinchef, styrman,
maskinist, föreståndare för ekonomiavdelning eller radiotelegrafist, ett belopp,
motsvarande ett års lön, beräknad till tolv gånger den kontanta
månadslön, som den skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst
niotusen och högst trettontusen kronor, och eljest ett. belopp av niotusen
4 Kungl. Maj.ts proposition nr 90.
kronor samt vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar
mot nedsättningen.
Undergår, sedan ersättning, varom i denna paragraf sägs, blivit för den
skadade genom beslut av försäkringsinrättningen bestämd, den skadades
tillstånd väsentlig försämring i förhållande till vad som vid beslutets fattande
antagits, må jämkning i ersättningen äga rum.
4 §•
Har olycksfallet medfört döden, skall, utöver livränta, till den avlidnes
efterlevande utgivas ett belopp motsvarande det, som enligt 3 § skall utgå
vid förlust av arbetsförmågan, dock med avdrag av dels begravningshjälp
dels ock vad som må hava utgivits jämlikt 3 §.
Med efterlevande avses i denna paragraf allenast make, barn, som äger
rätt till arv efter den avlidne, och adoptivbarn jämte deras avkomlingar
samt föräldrar och adoptivföräldrar. Finnes ej annan efterlevande än make,
tillfaller hela det enligt första stycket utgående beloppet maken. Finnas
jämte make andra efterlevande, tillfaller halva beloppet maken. Belopp,
som utgår till andra efterlevande än make, fördelas dem emellan enligt de
regler, som gälla för fördelning av arvfallen egendom.
5 §.
I fall, som i denna lag avses, skall vad i 30 § första stycket andra punkten
samt andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring finnes stadgat icke
äga tillämpning.
6 §.
Arbetsgivare är pliktig att till den försäkringsinrättning, i vilken hos
honom anställda äro obligatoriskt försäkrade jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring,
erlägga det tillägg till tidigare bestämd försäkringsavgift, som
må föranledas av tillämpningen av denna lag.
Å tillägg till försäkringsavgift, varom i första stycket sägs, skall tilläggsavgift
eller bidrag enligt 39 § lagen om yrkesskadeförsäkring icke erläggas.
7 §•
Bestämmelserna i denna lag avse ej personer, som tjänstgöra ombord å
krigsfartyg, och äga ej heller tillämpning i fråga om skada, som orsakats
av krigsåtgärd under krig vari riket befinner sig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955, då lagen den It juni 1937
(nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer
skall upphöra att gälla. Ersättningsanspråk på grund av olycksfall, som inträffat
före den 1 januari 1955, skola dock alltjämt bedömas enligt den
äldre lagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
o
Förslag
till
Förordning
om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba
sjömän m. fl.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Går svenskt fartyg genom sjöolycka utom riket förlorat eller förklaras
det efter sådan sjöolycka icke vara iståndsättligt och drabbas person, som
tjänstgjort ombord å fartyget och som å annat fartyg företager hemresa till
Sverige, inom sådant område och under sådan tid, att lagen om krigsförsäkring
för sjömän m. fl. är gällande, av olycksfall till följd av krigsåtgärd,
skall, där nämnda lag icke är tillämplig å olycksfallet, ersättning utgivas av
statsmedel.
2 §•
Ersättning i anledning av olycksfall, som avses i 1 §, bestämmes av riksförsäkringsanstalten,
och skola i fråga om sådant olycksfall stadgandena i
förutnämnda lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
3 §•
Drabbas person, som tjänstgjort ombord å svenskt fartyg, i annat fall
än som avses i 1 § under hemresa till Sverige av olycksfall till följd av
krigsåtgärd, äger Konungen, om skäl äro därtill, besluta att ersättning i
anledning av olycksfallet skall med tillämpning av vad i 2 § stadgats utgivas
av statsmedel.
4 §.
Har person, som avses i 1 eller 3 §, blivit borta inom sådant område och
under sådan tid, att lagen om krigsförsäkring för sjömän m. fl. är gällande,
skall han anses hava omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd,
där ej med hänsyn till antaglig tid och plats för försvinnandet eller andra
omständigheter finnes sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.
6
Kungl. Maj ris proposition nr 90.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, då förordningen den
13 april 1940 (nr 213) om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada
till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd, skall upphöra att
gälla. Ersättningsanspråk på grund av olycksfall, som inträffat före den
1 januari 1955, skola dock alltjämt bedömas enligt äldre bestämmelser.
Förslag
till
Förordning
om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba
fiskare.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Drabbas någon, som idkar fiske såsom yrke eller eljest för sin utkomst,
under fiske eller vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning
av fiskebåt utan att fiske därvid bedrives av olycksfall till följd
av krigsåtgärd, skall, såframt den därav föranledda skadan ej omfattas av
försäkring enligt lagen om krigsförsäkring för sjömän in. fl., utgivas ersättning
av statsmedel enligt de grunder, som angivas i 3 och 4 §§ nämnda
lag. Ersättning skall dock ej utgå, därest skadan uppkommit vid användning
av utländsk fiskebåt.
Med fiske förstås i denna förordning jämväl fångst av säl.
2 §.
Har person, som avses i 1 §, blivit borta inom sådant område och under
sådan tid, att lagen om krigsförsäkring för sjömän in. fl. är gällande, skall
han anses hava omkommit genom olycksfall till följd av krigsåtgärd, där ej
med hänsyn till antaglig tid och plats för försvinnandet eller andra omständigheter
tinnes sannolikt, att annan orsak till försvinnandet förelegat.
3 §•
Ersättning enligt denna förordning bestämmes och utgives av riksförsäkringsanstalten.
Vad som finnes stadgat i 44 § lagen om yrkesskadeförsäkring skall gälla
även i fråga om ärende rörande ersättning enligt denna förordning. Be
-
7
Kungl. May.ts proposition nr 90.
träffande försäkringsrådets behandling av sådant ärende skola bestämmelserna
i 6 § lagen om försäkringsrådet äga motsvarande tillämpning.
4 §■
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna förordning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen
bestämmer.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955, då kungörelsen den
30 april 1942 (nr 218) om höjning av vissa ersättningar enligt förordningen
den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd
försäkring mot skada till följd av olycksfall skall upphöra att gälla. Ersättningsanspråk
på grund av olycksfall, som inträffat före den 1 januari
1955, skola dock alltjämt bedömas enligt äldre bestämmelser.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
januari 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga angående krigsförsäkring
för sjömän m. in. samt anför.
Genom propositionen nr 60 till innevarande års riksdag har framlagts
förslag till lag om yrkesskadeförsäkring, avsedd att från och med den
1 januari 1955 avlösa bl. a. 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete
samt 1918 års fiskarförsäkringsförordning. Till de nuvarande olycksfallsförsäkringsreglerna
är anknutna vissa särskilda ersättningsbestämmelser
avseende olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar sjömän och
fiskare. Dessa bestämmelser kan ej bibehållas oförändrade sedan yrkesskadeförsäkringslagen
trätt i kraft utan måste anpassas till den nya lagstiftningen.
Jag anhåller nu att få upptaga frågan härom till behandling och vill
till en början lämna en översikt av gällande bestämmelser på området.
Gällande bestämmelser.
Lagen den 11 juni 1937 om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer (nr 348; ändr. 854/1939, 540/1941, 216/1942, 175/1943 och
421/1948) äger tillämpning å olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar
ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad enligt
1916 års olycksfallsförsäkringslag, eller statlig befattningshavare, vilken
under utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.
Krigsförsäkringslagen har karaktär av en fullmaktslag och äger enligt sin
ordalydelse tillämpning inom område och under tid som Konungen äger bestämma.
Genom kungörelse den 28 juni 1941 (nr 54-1) har förordnats, att
lagen skall äga tillämpning tills vidare inom samtliga farvatten samt, vid
vistelse i land, inom utrikes ort där fartyget befinner sig.
Krigsförsäkringslagen avser olycksfall såväl i som utom arbetet. Ersättning
utgår i princip efter olycksfallsförsäkringslagens regler. Vid ersätt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
9
ningens bestämmande får dock den skadades årliga arbetsförtjänst ej
beräknas till lägre belopp än 3 600 kr. (enligt olycksfallsförsäkringslagen
är minimibeloppet 900 kr.). Vidare gäller, att om olycksfallet medfört förlust
av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst en tiondel,
så utgives — utöver livränta — viss engångsersättning till den skadade.
Denna ersättning utgör vid förlust av arbetsförmågan, om den skadade
var befälhavare, styrman eller maskinbefäl, ett belopp motsvarande
ett års lön beräknad till tolv gånger den kontanta månadslön, som den
skadade åtnjöt vid tiden för olycksfallet, dock lägst 9 000 kr. och högst
13 000 kr., och, om den skadade tillhörde annan personkategori, ett belopp
av 9 000 kr. Vid nedsättning av arbetsförmågan utgår engångsersättningen
med det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen.
Därest olycksfallet medfört döden, utgår, förutom livränta, till den
skadades efterlevande ett belopp motsvarande det, som den skadade varit
berättigad till vid förlust av arbetsförmågan, dock med avdrag av dels
begravningshjälp enligt olycksfallsförsäkringslagen och dels vad som kan
ha utgivits i engångsbelopp till den skadade. Med efterlevande avses make
samt barn, som äger rätt till arv efter den avlidne, ävensom adoptivbarn
jämte deras avkomlingar samt föräldrar och adoptivföräldrar. Finnes ej
annan efterlevande än make, tillfaller hela beloppet denne. Om jämte make
finnes annan efterlevande, tillfaller halva beloppet maken. Belopp, som
utgår till andra efterlevande än make, skall fördelas dem emellan enligt
de regler, som gäller för fördelning av arvfallen egendom.
Arbetsgivaren är skyldig att till den försäkringsinrättning, i vilken hans
anställda är försäkrade jämlikt olycksfallsförsäkringslagen, betala den
ökade försäkringsavgift, som betingas av krigsförsäkringen. Å dylikt tillägg
skall dock sådan tilläggsavgift eller sådant bidrag till bestridande av kostnaderna
för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet,
varom stadgas i 16 § olycksfallsförsäkringslagen, inte erläggas.
Bestämmelserna i krigsförsäkringslagen avser ej person, som tjänstgör
ombord å krigsfartyg; ej heller äger de tillämpning i fråga om skada, som
kan uppkomma därav att Sverige råkat i krig.
Krigsförsäkringslagen kompletteras av förordningen den 13 april 19M
om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall,
som förorsakats av krigsåtgärd (nr 213; ändr. 217/1942). Enligt denna förordning
utgår ersättning av statsmedel, om ett svenskt fartyg genom sjöolycka
utom riket går förlorat eller förklaras efter sådan sjöolycka icke
vara iståndsättligt och person, som tjänstgjort ombord å fartyget och som
å annat fartyg företager hemresa till Sverige, drabbas av olycksfall till
följd av krigsåtgärd inom sådant område och under sådan tid, att krigsförsäkringslagen
gäller. Ersättningen bestämmes av riksförsäkringsanstalten
och utgives efter samma grunder, som fastställts i krigsförsäkringslagen.
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 90.
Om person, som varit tjänstgörande ombord å svenskt fartyg, i annat än
nyss angivna fall under hemresa till Sverige drabbas av olycksfall till följd
av krigsåtgärd, äger Kungl. Maj:t, om skäl därtill föreligger, besluta om
ersättning jämlikt enahanda grunder.
Enligt förordningen den il juni 1918 angående en särskild för fiskare
avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall (nr 375; ändr. 131/1922,
216/1926, 143/1939, 120/1942 och 425/1948) äger varje svensk undersåte,
som har sitt hemvist i Sverige och idkar fiske såsom yrke eller eljest för
sin utkomst, att genom försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda sig
ersättning enligt i huvudsak de grunder, som stadgas i 1916 års olycksfallsförsäkringslag.
Ersättningens storlek bestämmes med utgångspunkt
från en årlig arbetsförtjänst av lägst 600 kr. och högst 2 400 kr. Hel sjukpenning
utgår i den lägsta försäkringsklassen med 1:10 kr. och i den
högsta — den sjunde — med 4: 40 kr. Försäkringen gäller skada genom
olycksfall, som härflyter från utövningen av fiskeyrket eller som uppstår
vid försök att rädda människoliv ur sjönöd eller vid användning av fiskebåt,
utan att fiske därvid bedrives.
Därest ett olycksfall, som omfattas av fiskarförsäkringen, orsakats av
krigsåtgärd, skall enligt kungörelse den 30 april 1942 (nr 218) utgivas ett
tillägg av statsmedel, motsvarande 50 procent av den ersättning, som utgår
i form av sjukpenning, livränta eller begravningshjälp.
Departementschefen.
Enligt den nu gällande lagen om försäkring för olycksfall i arbete är —
med vissa undantag som saknar intresse i detta sammanhang — samtliga
arbetstagare obligatoriskt försäkrade för skada till följd av olycksfall i
arbetet. Försäkringen omfattar även sådana olycksfall, som orsakats av
krigsåtgärd, dock ej av krigsåtgärd under krig vari Sverige är indraget.
Kostnaderna för försäkringen bestrides, med bidrag av statsmedel till omkostnaderna,
genom försäkringsavgifter, som erlägges av arbetsgivarna.
Försäkringen äger rum i riksförsäkringsanstalten eller i ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,
som för ändamålet bildats av arbetsgivare.
Det förslag till lag om yrkesskadeförsäkring, som genom propositionen
nr 60 underställts riksdagen, innebär i de hänseenden som nu berörts ej
någon principiell ändring i vad som f. n. gäller. Även enligt den nya lagen
— som är avsedd att den 1 januari 1955 avlösa 1916 års olycksfallsförsäkringslag
— kommer således varje arbetstagare att på arbetsgivarens
bekostnad vara obligatoriskt försäkrad för skada till följd av olycksfall i
arbetet; och försäkringsskyddet kommer att avse även olycksfall till följd
av krigsåtgärd, när fråga ej är om krig vari riket befinner sig.
Med hänsyn till de särskilda risker för krigsolycksfall, för vilka de om -
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
bordanställda är utsatta, har statsmakterna funnit det erforderligt att
komplettera den nuvarande olycksfallförsäkringslagen med en särskild lagstiftning
i detta hänseende. Bestämmelserna härom är upptagna i lagen
den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer. Denna lag, vilken liksom huvudlagstiftningen ej gäller
skador till följd av att Sverige indragits i krig, har karaktär av fullmaktslag,
i det att densamma äger tillämpning endast inom område och under
tid, som Konungen äger bestämma. Genom kungörelse den 28 juni 1941
(nr 541) har förordnats, att lagen skall äga tillämpning tills vidare inom
samtliga farvatten samt, vid vistelse i land, inom utrikes ort där fartyget
befinner sig.
Genom krigsförsäkringslagen har det försäkringsskydd, som genom
olycksfallsförsäkringslagen beredes vid skada till följd av olycksfall i arbetet,
utsträckts att avse även sådana utom arbetet ådragna olycksfall, som
orsakats av krigsåtgärd. Vidare har olycksfallsförsäkringslagens ersättningsregler
kompletterats med vissa särskilda bestämmelser, som gör att
försäkringsskyddet enligt krigsförsäkringslagen blir mer omfattande än
enligt olycksfalisförsäkringslagen. Sålunda innehåller krigsförsäkringslagen
en regel, varigenom sjukpenningens och livräntans minimibelopp
höjts i förhållande till vad som utgår vid vanliga olycksfall. Regeln
härom innebär, att den årliga arbetsförtjänst, som enligt olycksfallsförsäkringslagen
skall ligga till grund för beräkningen av sjukpenning och
livränta, ej får bestämmas till lägre belopp än 3 600 kr., medan motsvarande
belopp vid vanliga olycksfall utgör 900 kr. Vidare utgår i händelse av krigsolycksfail,
utöver livränta, engångsbelopp om högst 13 000 kr., om olycksfallet
medfört invaliditet, till den skadade eller, om det medfört döden,
till vissa hans efterlevande.
Uppenbarligen föreligger det även efter det lagen om yrkesskadeförsäkring
trätt i kraft behov av en kompletterande lagstiftning avseende
ersättning vid lcrigsolycksfall, som drabbar dem som tjänstgör ombord å
fartyg; och denna lagstiftning synes även i fortsättningen böra ha karaktär
av fullmaktslag.
Vad i övrigt angår en lagstiftning av detta slag vill jag erinra om att den
nya yrkesskadeförsäkringen är avsedd att samordnas med den allmänna
sjukförsäkringen, vilken enligt statsmakternas beslut skall genomföras
fr. o. m. den 1 januari 1955. Samordningen innebär, att personer, som är
både sjukförsäkrade och obligatoriskt yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada
skall få ersättning från yrkesskadeförsäkringen först sedan viss tid,
den s. k. samordningtiden, gått till ända. Under samordningstiden skall
sjukhjälp utgå från allmän sjukkassa enligt sjukförsäkringslagens regler
på samma sätt som vid sjukdom i allmänhet. Samordningstiden skall omfatta
tiden t. o. m. nittionde dagen efter olycksfallsdagen eller, om yrkesskadan
uppkommit på annat sätt än genom olycksfall, efter dagen för
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
skadans yppande. Om skadan medför rätt till livränta, skall samordningstiden
dock upphöra senast den dag, livränterätten inträder. I vissa speciella
fall skall dessutom yrkesskadeförsäkringen gripa in redan under samordningstiden,
bl. a. när fråga är om proteser och sjukvård utom riket. För
den, som under samordningstiden eller del av denna inte är försäkrad enligt
sjukförsäkringslagen, utges för sådan tid ersättning från yrkesskadeförsäkringen
med belopp som vederbörande skulle ha ägt uppbära från allmän
sjukkassa, därest han omfattats av den obligatoriska sjukförsäkringen.
Givetvis kan det ifrågasättas, huruvida de samordningsregler, för vilka
nu redogjorts, bör gälla även vid olycksfall, som föranletts av krigsåtgärd,
och om — med hänsyn till det speciella slag av risker varom det här är
fråga — ersättningen vid krigsolycksfall över huvud bör belasta sjukkassorna.
I detta hänseende är att uppmärksamma, att enligt den av statsmakterna
antagna lagen om allmän sjukförsäkring de ombordanställda är
omfattade av den allmänna sjukförsäkringen på samma sätt som andra
yrkeskategorier och att i lagen ej stadgats några undantag för särskilda
risker. Det förhåller sig dock så, att sjukförsäkringslagens regler angående
försäkrads rätt till ersättning för läkarvård och sjukhusvård ävensom i samband
därmed företagna resor endast tager sikte på vård som meddelas
inom riket. Jämlikt 20 § i lagen äger emellertid Kungl. Maj:t utfärda särskilda
föreskrifter om försäkrads rätt till ersättning för sjukvård utom
riket; och det är min avsikt att taga initiativ till att dylika föreskrifter blir
utfärdade före den allmänna sjukförsäkringens genomförande.
Emellertid har frågan om en omprövning av sjömännens ställning i
sjukförsäkringshänseende blivit aktuell, sedan 1946 års sjömanskommitté
— efter att den 14 december 1951 ha avgivit ett betänkande (SOU 1952: 10)
angående sjukförsäkring för sjömän — den 14 innevarande januari avlämnat
ett tilläggsbetänkande (stencilerat) i ämnet, utmynnande i att det
införes en särskild obligatorisk sjukförsäkring för sjömän i utrikes fart.
Tiden torde icke medge att något på grundval av sistnämnda betänkande
upprättat förslag underställes årets riksdag. I avbidan på den revision av
bestämmelserna rörande sjömännens sjukförsäkring, som kan bli en följd
av sjömanskommitténs förslag, synes det lämpligast att inte i det hänseende
det nu gäller införa någon särreglering; krigsolycksfallen hör alltså
tills vidare behandlas på samma sätt som andra olycksfall i arbetet.
Den nuvarande krigsförsäkringslagen avser olycksfall såväl i som utom
arbetet. Uppenbart är att även fortsättningsvis obligatoriskt försäkringsskydd
hör gälla ej blott för krigsolycksfall i utan även för dylika olycksfall
utom arbetet. Frågan härom anser jag lämpligen böra lösas så, att
skada till följd av krigsolycksfall — vare sig detta skett i eller utom arbetet
— skall anses utgöra yrkesskada i den bemärkelse detta begrepp har
i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring. Härigenom vinnes den fördelen,
att alla här aktuella krigsolycksfall, som inträffar efter den 31
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 90.
december 1954, kommer att i samordningshänseende behandlas lika. Reglerna
i 31 § första stycket sjukförsäkringslagen — enligt vilka sjukhjälp
enligt sjukförsäkringslagen ej må efter samordningstidens utgång utgivas
för skada, för vilken någon är obligatoriskt försäkrad enligt yrkesskadeförsäkringslagen
— blir således tillämpliga vare sig det gäller krigsolycksfall
i eller utom arbetet. På sätt närmare utvecklats vid remissen till lagrådet
av förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring blir däremot äldre krigsolycksfall
i samordningshänseende omfattade av bestämmelserna i tredje
stycket av 31 § sjukförsäkringslagen, vilket innebär, att sjukhjälp från
sjukförsäkringen utgår endast i den mån denna sjukhjälp må överstiga
vad som utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen och den nu gällande
krigsförsäkringslagen.
Det torde — eftersom här är fråga om en teknisk översyn av 1937
års krigsförsäkringslag — ej finnas anledning att i detta sammanhang
frångå de grunder på vilka den nuvarande lagen är uppbyggd. Systemet
med högre minimibelopp för den årliga arbetsförtjänstens beräkning samt
engångsbelopp utöver livräntan bör därför bibehållas. Jag är ej heller
beredd att nu föreslå annan ändring i de bestämmelser i detta hänseende
som nu gäller än att jag, av skäl som jag i det följande skall ange, förordar
att minimibeloppet för den årliga arbetsförtjänsten höjes från 3 600
kr. till 5 000 kr.
Ur teknisk synpunkt kan den översyn av bestämmelserna i den nuvarande
krigsförsäkringslagen, som jag sålunda anser böra vidtagas, genomföras
i form av ändringar i lagen. Bl. a. med hänsyn till samordningsfrågan
synes det dock i klarhetens intresse vara att föredraga att en helt ny
lag i ämnet utfärdas, vilken då lämpligen synes kunna benämnas lag om
krigsförsäkring för sjömän m. fl. Ett förslag till sådan lag har upprättats
inom socialdepartementet. Beträffande detta förslag torde endast följande
behöva ytterligare framhållas.
Första stycket av 1 § överensstämmer med motsvarande stycke i den
nuvarande lagen med de jämkningar, som betingas av att samtliga krigsolycksfall,
på sätt jag förut anfört, hänförts under den obligatoriska försäkringen
enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Den nuvarande inom tankstreck
upptagna undantagsbestämmelsen har sin motsvarighet i förslagets
5 §''•
Tredje stycket av 1 § har jämkats i anslutning till 24 § första stycket
förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring.
I 2 § har det nuvarande minimibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens
beräkning höjts från 3 600 kr. till 5 000 kr. Enligt 9 § andra stycket
militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) i dess ursprungliga
lydelse fick den årliga arbetsförtjänsten för den som ådragit sig skada
under värnpliktstjänstgöring ej beräknas till lägre belopp än 3 600 kr.
Under åberopande av löneutvecklingen höjdes genom beslut vid 1953 års
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
riksdag nämnda belopp till 4 800 kr. Samtidigt vidtogs motsvarande höjning
av de maximibelopp för den årliga arbetsförtjänsten, som fastställts i förordningarna
den 24 mars 1938 (nr 102 och 103) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare och fångar in. fl.
En höjning av ifrågavarande belopp i krigsförsäkringslagen till 4 800 kr.
framstår därför utan vidare såsom motiverad. Emellertid är att märka, att
enligt gällande sjukpenningskala inom olycksfallsförsäkringen hel sjukpenning
i inkomstintervallet 4 335—4 845 kr. utgör 9 kr., under det att
enligt den för den allmänna sjukförsäkringen fastställda och för yrkesskadeförsäkringen
föreslagna sjukpenningskalan för en sjukpenning av
9 kr. fordras en årsinkomst av minst 5 000 kr. I enlighet härmed bör, såvitt
nu är i fråga, minimibeloppet för årsinkomstens beräkning höjas till sistnämnda
belopp.
3 och 4 §§ i förslaget överensstämmer, om bortses från vissa av den nuvarande
uppdelningen av den ombordanställda personalen betingade jämkningar
i 3 § (jfr 13 och 44—48 §§ sjömanslagen), i sak med 4 och 5 §§
i gällande lag. Det må anmärkas, att 3 § i 1937 års lag tidigare upphävts.
Till 5 § har, såsom redan berörts, överförts ett undantagsstadgande motsvarande
det som nu återfinnes i 1 §.
6 och 7 §§ motsvarar 6 och 8 §§ i gällande lag — nuvarande 7 § har
tidigare upphört att gälla — därvid dock 7 § anpassats till sista stycket
av 6 § i förslaget till lag om yrkesskadeförsäkring.
I överensstämmelse med vad som allmänt brukat ske vid genomförandet
av ny lagstiftning av hithörande slag har i övergångsbestämmelserna upptagits,
att ersättningsanspråk på grund av olycksfall, som inträffat före
den nya lagens ikraftträdande, skall bedömas enligt äldre lag.
Till 1937 års lag om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande
personer ansluter sig f. n. förordningen den 13 april 1940 (nr 213) om ersättning
av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som
förorsakats av krigsåtgärd. Enligt denna förordning utgår ersättning av
statsmedel, därest ett svenskt fartyg genom sjöolycka utom riket går förlorat
eller förklaras efter sådan sjöolycka icke vara iståndsättligt och person,
som tjänstgjort ombord å fartyget och som å annat fartyg företager
hemresa till Sverige, drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd inom
sådant område och under sådan tid att krigsförsäkringslagen gäller. Ersättningen
bestämmes av riksförsäkringsanstalten och utges efter samma
grunder som fastställts i krigsförsäkringslagen.
Som en följd av att den nuvarande krigsförsäkringslagen ersättes av en
ny lag i ämnet bör nyssnämnda förordning avlösas av en ny motsvarande
förordning, som ansluter sig till den nya krigsförsäkringslagstiftningen.
Ett förslag till förordning i detta hänseende — rubricerad förordning om
ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
sjömän m. fl. — har upprättats inom socialdepartementet. Beträffande detta
förslag må endast framhållas att, i likhet med vad i propositionen nr 60
föreslagits i fråga om specialförfattningar rörande olycksfallsersättning av
statsmedel, ersättningsfall enligt förordningen omfattas av bestämmelserna
i 31 § tredje stycket sjukförsäkringslagen.
Av den tidigare redogörelsen framgår, att riksförsäkringsanstalten f. n.
enligt förordning den 11 juni 1918 (nr 375) bedriver en särskild statsunderstödd,
frivillig olycksfallsförsäkring för en grupp av självständiga
yrkesutövare, nämligen fiskare. Av skäl som närmare utvecklats i det förutberörda
remissprotokollet den 13 november 1953 har föreslagits, att ifrågavarande
fiskarförsäkring skall slopas fr. o. in. den 1 januari 1955. Avsikten
är alltså, att fiskarena i fortsättningen skall hänvisas till att anlita den
frivilliga försäkring, som genom den nya lagstiftningen står öppen för
övriga företagare.
Emellertid kompletteras fiskarförsäkringsförordningen av kungörelsen
den 30 april 1942 (nr 218) om höjning av vissa ersättningar enligt förordningen.
Därest ett olycksfall, som omfattas av fiskarförsäkringen, orsakats
av krigsåtgärd, utgår till följd av denna kungörelse ett tillägg av
statsmedel, motsvarande 50 procent av ifrågavarande ersättningar.
Denna kungörelse kom till i syfte att — utan ytterligare kostnad för
fiskarena — vid olycksfall till följd av krigsåtgärd bereda fiskare ett större
ekonomiskt skydd än det som tillförsäkras dem enligt fiskarförsäkringsförordningens
regler. Detta skydd är ju också ganska blygsamt. Ersättningens
storlek bestämmes med utgångspunkt från en årlig arbetsförtjänst
av högst 2 400 kr. Högsta sjukpenning utgör 4: 40 kr. om dagen, och livräntans
maximibelopp uppgår till 2 200 kr. om året.
Genomförandet av den allmänna sjukförsäkringen och den med denna
samordnade föreslagna yrkesskadeförsäkringen torde göra, att den ordning,
som nu gäller i fråga om fiskarenas krigsolycksfall, ej längre bör bibehållas.
Liksom övriga medborgare blir fiskare omfattade av den statsunderstödda
obligatoriska sjukförsäkringen med möjlighet till ökat försäkringsskydd
genom den — likaledes statsunderstödda — frivilliga till -läggssjukpenningförsäkringen. Vidare får fiskare möjlighet att, enskilt
eller kollektivt, teckna frivillig yrkesskadeförsäkring. Det synes emellertid
rimligt, att fiskare — och, om olycksfallet skulle medföra döden, deras
efterlevande — i händelse av krigsolycksfall av statsmedel garanteras
samma engångsbelopp som enligt krigsförsäkringslagen tillkommer de ombordanställda
och deras efterlevande. Jag utgår från att fiskarena, som nu
i mycket stor omfattning försäkrat sig enligt fiskarförsäkringsförordningen,
kommer att allmänt ansluta sig till den frivilliga yrkesskadeförsäkringen.
Skulle emellertid i något fall vederbörande ej ha dylik försäkring, synes
likväl i anledning av skadan böra utgå här avsedda engångsbelopp. Natur
-
16 Kungl. Maj.ts proposition nr 90.
ligen bör dock ersättning ej utgå, därest skadan omfattas av krigsförsäkringslagen.
Bestämmelserna i detta hänseende har sammanfattats i ett förslag till
förordning om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av
krigsåtgärd drabba fiskare. Detta förslag torde ej fordra annan kommentar
än ett påpekande att genom hänvisningen i 3 § till 44 § i förslaget till lag
om yrkesskadeförsäkring besvärsbestämmelserna för yrkesskadeförsäkringen
blir tillämpliga även i förevarande fall.
De kostnader för statsverket, som må föranledas av förutnämnda förordning
om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd
drabba sjömän m. fl., torde — i överensstämmelse med vad som
gäller i fråga om ersättningar enligt 1940 års förordning — få belasta det
i rik sstaten under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Statsverket
åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av
olycksfall i arbete m. in. Statsverkets kostnader till följd av förordningen
om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd
drabba fiskare, torde — liksom kostnaderna enligt 1942 års kungörelse —
få belasta det i riksstaten under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget
till Bidrag till fiskares försäkring.
Av de i överensstämmelse med det anförda inom socialdepartementet
upprättade förslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, till
1) lag om krigsförsäkring för sjömän m. fl.,
2) förordning om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd
av krigsåtgärd drabba sjömän m. fl., samt
3) förordning om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd
av krigsåtgärd drabba fiskare,
är det under 1) upptagna lagförslaget av den natur, att lagrådets utlåtande
över detta förslag bör inhämtas.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
förslag till lag om krigsförsäkring för sjömän m. fl. måtte för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Alf Björnelid.
1 Av bilagan har här medtagits endast det under 1) omförmälda förslaget. Samtliga departementsförslag
är likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen.
17
Kungl. Maj ds proposition nr 90.
(Gällande lag:)
(Departementsf örslaget:)
Nr 348.
Lag
om krigsförsäkring för ombord å
fartyg tjänstgörande personer;
given Stockholms slott den 11 juni
1937.
Förslag
till
Lag
om krigsförsäkring för sjömän m. 11.
Härigenom förordnas som följer.
1
Där inom område och under tid,
som Konungen äger bestämma, ombord
å svenskt fartyg tjänstgörande
person, som är försäkrad jämlikt
lagen om försäkring för olycksfall i
arbete, till följd av krigsåtgärd drabbas
av olycksfall i eller utom arbetet,
skola — under tillämpning i övrigt
av stadgandena i nämnda lag med
undantag av 27 § första stycket,
andra punkten, samt andra stycket
— i fråga om sådant olycksfall nedan
angivna särskilda bestämmelser
gälla.
Där inom område och under tid,
som Konungen äger bestämma, ombord
å svenskt fartyg tjänstgörande
person, som är obligatoriskt försäkrad
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
till följd av krigsåtgärd
drabbas av olycksfall, skall den därav
föranledda skadan anses såsom
yrkesskada, ändå att olycksfallet inträffat
utom arbetet; och skola —
vare sig olycksfallet skett i eller
utom arbetet — under tillämpning i
övrigt av vad i nämnda lag är stadgat
rörande obligatorisk försäkring
nedan angivna särskilda bestämmelser
gälla.
Vad i första stycket sägs om person, som tjänstgör ombord å svenskt fartyg,
skall äga motsvarande tillämpning å statlig befattningshavare, som
under utövande av sin befattning tjänstgör ombord å utländskt fartyg.
Har inom område och under tid,
som i första stycket avses, person
som angives i första eller andra stycket
blivit borta samt all underrättelse
om honom upphört, skall
han anses hava omkommit genom
olycksfall till följd av krigsåtgärd,
där ej med hänsyn till antaglig tid
och plats för försvinnandet eller
andra omständigheter finnes sannolikt,
att annan orsak till försvinnandet
förelegat. I fall, varom nu är
fråga, skall begravningshjälp icke
utgå.
Har inom område och under tid,
som i första stycket avses, person
som angives i första eller andra stycket
blivit borta, skall han anses
hava omkommit genom olycksfall
till följd av krigsåtgärd, där ej med
hänsyn till antaglig tid och plats för
försvinnandet eller andra omständigheter
finnes sannolikt, att annan
orsak till försvinnandet förelegat. I
fall, varom nu är fråga, skall begravningshjälp
icke utgå.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 90.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
(Gällande lag:) (Departementsförslaget:)
2 §•
Den skadades årliga arbetsförtjänst
må icke beräknas till lägre
belopp än tretusensexhundra kronor.
2 §•
Den skadades årliga arbetsförtjänst
må icke beräknas till lägre
belopp än femtusen kronor.
3 §•
Har olycksfallet, efter upphörande
av därav förorsakad sjukdom,
medfört förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av densamma med
minst en tiondel, vilken förlust eller
nedsättning kan antagas bliva för
framtiden bestående, skall, utöver
livränta, till den skadade utgivas vid
förlust av arbetsförmågan, om den
skadade var befälhavare, maskinchef,
styrman, maskinist, föreståndare
för ekonomiavdelning eller radiotelegrafist,
ett belopp, motsvarande
ett års lön, beräknad till tolv
gånger den kontanta månadslön,
som den skadade åtnjöt vid tiden
för olycksfallet, dock lägst niotusen
och högst trettontusen kronor, och
eljest ett belopp av niotusen kronor
samt vid nedsättning av arbetsförmågan
det lägre belopp, som svarar
mot nedsättningen.
Undergår, sedan ersättning, varom i denna paragraf sägs, blivit för den
skadade genom beslut av försäkringsinrättningen bestämd, den skadades
tillstånd väsentlig försämring i förhållande till vad som vid beslutets fattande
antagits, må jämkning i ersättningen äga rum.
* §•
Har olycksfallet, efter upphörande
av därav förorsakad sjukdom,
medfört förlust av arbetsförmågan
eller nedsättning av densamma med
minst en tiondel, vilken förlust eller
nedsättning kan antagas bliva för
framtiden bestående, skall, utöver
livränta, till den skadade utgivas
vid förlust av arbetsförmågan, om
den skadade var befälhavare, styrman
eller maskinbefäl, ett belopp,
motsvarande ett års lön, beräknad
till tolv gånger den kontanta månadslön,
som den skadade åtnjöt vid
tiden för olycksfallet, dock lägst niotusen
och högst trettontusen kronor,
och eljest ett belopp av niotusen
kronor samt vid nedsättning av arbetsförmågan
det lägre belopp, som
svarar mot nedsättningen.
Har olycksfallet medfört döden,
skall, utöver livränta, till den avlidnes
efterlevande utgivas ett belopp
motsvarande det, som enligt 4 §
skall utgå vid förlust av arbetsförmågan,
dock med avdrag av dels be
-
Har olycksfallet medfört döden,
skall, utöver livränta, till den avlidnes
efterlevande utgivas ett belopp
motsvarande det, som enligt 3 §
skall utgå vid förlust av arbetsförmågan,
dock med avdrag av dels be
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
(Gällande lag:) (Departementsförslaget:)
gravningshjälp, som utgives jämlikt gravningshjälp dels ock vad som må
7 § första stycket a) lagen om för- hava utgivits jämlikt 3 §.
säkring för olycksfall i arbete, dels
ock vad som må hava utgivits jämlikt
4 §.
Med efterlevande avses i denna paragraf allenast make, barn, som äger
rätt till arv efter den avlidne, och adoptivbarn jämte deras avkomlingar
samt föräldrar och adoptivföräldrar. Finnes ej annan efterlevande än make,
tillfaller hela det enligt första stycket utgående beloppet maken. Finnas
jämte make andra efterlevande, tillfaller halva beloppet maken. Belopp,
som utgår till andra efterlevande än make, fördelas dem emellan enligt de
regler, som gälla för fördelning av arvfallen egendom.
(jfr 1 § 1 st.)
6 §.
Arbetsgivare är pliktig att till den
försäkringsinrättning, i vilken hos
honom anställda äro försäkrade
jämlikt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete, erlägga det tilllägg
till tidigare bestämd försäkringsavgift,
som må föranledas av
tillämpningen av denna lag.
Å tillägg till försäkringsavgift,
varom i första stycket sägs, skall
tilläggsavgift eller bidrag enligt 16 §
lagen om försäkring för olycksfall i
arbete icke erläggas.
8 §.
Bestämmelserna i denna lag avse
ej personer, som tjänstgöra ombord
å krigsfartyg, och äga ej heller tilllämpning
i fråga om skada, som kan
5 §•
1 fall, som i denna lag avses, skall
vad i 30 § första stycket andra punkten
samt andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring
finnes stadgat
icke äga tillämpning.
6 §•
Arbetsgivare är pliktig att till den
försäkringsinrättning, i vilken hos
honom anställda äro obligatoriskt
försäkrade jämlikt lagen om yrkesskadeförsäkring,
erlägga det tillägg
till tidigare bestämd försäkringsavgift,
som må föranledas av tillämpningen
av denna lag.
Å tillägg till försäkringsavgift,
varom i första stycket sägs, skall
tilläggsavgift eller bidrag enligt 39 §
lagen om yrkesskadeförsäkring icke
erläggas.
7 §•
Bestämmelserna i denna lag avse
ej personer, som tjänstgöra ombord
å krigsfartyg, och äga ej heller tilllämpning
i fråga om skada, som or
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
(Gällande lag:) (Departementsförslaget:)
uppkomma därav att Sverige råkat sakats av krigsåtgård under krig
i lerig. vari riket befinner sig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955, då lagen den It juni
1937 (nr 348) om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande
personer skall upphöra att gälla.
Ersättningsanspråk på grund av
olycksfall, som inträffat före den
1 januari 1955, skola dock alltjämt
bedömas enligt den äldre lagen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 90.
21
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 16 februari
195b.
Närvarande:
justitieråden Nissen,
Hellquist,
Karlgren,
regeringsrådet Eckerberg.
Enligt lagrådet den 13 februari 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 22
januari 1954, hade Kungl. Maj :t föx-ordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om krigsförsäkring för sjömän m. fl.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rätt savdelningen i socialdepartementet, hovrättsrådet G. Y.
Samuelsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 90.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Höns Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 februari
1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 16 innevarande
februari avgivna utlåtande över det den 22 januari 1954 till lagrådet
remitterade förslaget till lag om krigsförsäkring för sjömän in. fl.
Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredragande
departementschefen härefter att dels, jämlikt § 87 regeringsformen,
ifrågavarande förslag till lag om krigsförsäkring för sjömän in. fl.
dels ock i statsrådsprotokollet för den 22 januari 1954 omförmälda förslag
till förordning om ersättning av statsmedel vid olgcksfall, som till följd av
lcrigsåtgärd drabba sjömän in. fl., samt förordning om ersättning av statsmedel
vid olycksfall, som till följd av lcrigsåtgärd drabba fiskare, måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Olof Särnmark.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 54
402538