Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
1
Nr 89.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m.;
given Stockholms slott den 12 februari 195b.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att.
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås fortsatt tillämpning under budgetåret 1954/55
av det av riksdagen för budgetåret 1953/54 lämnade medgivandet för Kungl.
Maj :t att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning
in. in. av viss kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom.
1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 saml. Nr 89.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 februari 195i.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till bemyndigande
att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. och anför därvid följ
ande.
I anledning av propositionen nr 107 medgav 1953 års riksdag (jordbruksutsk.
uti. 20., rskr. 201), att Kungl. Maj :t finge under budgetåret 1953/54
utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning av
kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet
å egendomen uppginge till högst 50 000 kronor, eller, där taxeringsvärde
ej vore åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet
uppginge till högst nämnda belopp. Kungl. Maj :t ägde därvid att i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig vid anmälan av propositionen angivna
riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna
skulle äga rum. Där så befunnes lämpligt, skulle Kungl. Maj :t ha befogenhet
att åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten
rörande försäljning av egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde
icke överstege 20 000 kronor, respektive åt länsstyrelse, såvitt anginge allmänna
arvsfonden tillhörig fast egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde
icke överstege 10 000 kronor.
Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning
av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte
samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom
beträffande avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras
till järnväg eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående finge
dock av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast
i avseende å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 3 000 kronors
värde.
Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 5 juni 1953 (nr 477) har
Kungl. Maj :t till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat.
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
3
Befogenheten att, med viss begränsning beträffande egendomens värde,
åt central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl.
Maj :t tagit i anspråk genom försäljningsbemyndiganden för telestyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt domänstyrelsen. Genom beslut den 5 juni 1953 har Kungl. Maj :t bemyndigat
nämnda myndigheter att under budgetåret 1953/54 försälja och
byta under deras förvaltning stående fastigheter, vilkas taxerings- eller uppskattningsvärden
icke överstege 20 000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut samma dag bemyndigat länsstyrelserna
att under budgetåret 1953/54, i den mån försäljningsfrågan icke av
länsstyrelse underställdes Kungl. Maj :ts prövning, försälja allmänna arvsfonden
tillfallen fast egendom, vars taxeringsvärde eller, där taxeringsvärde
icke vore åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet icke
överstege 10 000 kronor.
Kungl. Maj :t har för dessa bemyndiganden meddelat samma föreskrifter
rörande sättet och villkoren för försäljningarna, som gällt under närmast
föregående budgetår.
På sätt vid utverkande av försäljningsbemyndigandet har förutsatts, skall
riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som med stöd
av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår. I sådant
syfte har upprättats sammanställningar departementsvis över de under
kalenderåret 1953 försålda fastigheterna. Dessa sammanställningar
torde få överlämnas till vederbörande riksdagsutskott.
I detta sammanhang vill jag även anmäla ett spörsmål rörande bestämmandet
av ersättning för kronomark, som tas i anspråk för expropriationsändamåt.
Spörsmålet aktualiserar viss ändring av 2 § andra stycket kungörelsen
den 30 juni 1942 (nr 615) angående upplåtelse för expropriationsändamål
av nyttjanderätt och servitutsrätt till kronan tillhörig fast egendom.
I nyssnämnda kungörelse, som utfärdats med stöd av riksdagens beslut,
stadgas (1 §), att central förvaltningsmyndighet, under vars vård och förvaltning
kronan tillhörig fast egendom är ställd, må för tillgodoseende av
ändamål, som enligt gällande lag kan föranleda expropriation, förordna om
upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan egendom, såvitt angår
rättighet, vars årliga värde kan antagas icke överstiga 2 000 kronor.
Vid upplåtelse med högre årligt värde tillkommer prövningen Kungl. Maj :t.
Ersättning för upplåtelse, varom avtal träffas av förvaltningsmyndighet,
skall enligt 2 § andra stycket utgå enligt i lagen om expropriation stadgade
grunder, såvida ej är fråga om upplåtelse för anläggande eller förändring
av järnväg eller allmän väg, varvid särskilda regler gäller. Ersättningen må
av myndigheten på sätt denna prövar lämpligt till beloppet fastställas, dock
att ersättningen skall bestämmas av sådan nämnd, som omförmäles i lagen
om expropriation, där den, till vars förmån upplåtelsen sker, sådant påkallar.
4
Iiungl. Maj:ts proposition nr 89.
Det förut nämnda cirkuläret till statsmyndigheterna av den 5 juni 1953
hänvisar jämväl till 1942 års nyssberörda kungörelse. Cirkuläret föreskriver
bl. a., att central förvaltningsmyndighet må för tillgodoseende av ändamål,
vilket enligt gällande lag kan föranleda expropriation, utan hinder av
i cirkuläret meddelade föreskrifter förordna om avstående av sådan egendom,
vars värde kan antagas icke överstiga 5 000 kronor. Beträffande behörighet
att träffa avtal om överlåtelse, grunderna och sättet för ersättningens
bestämmande in. in. skall i förevarande fall föreskrifterna i 1942
års ovan nämnda kungörelse i tillämpliga delar gälla.
Det torde till en början få erinras om att kronans fasta egendom icke
kan bli föremål för expropriation. Då mark, som tillhör kronan, erfordras
för tillgodoseende av behov, som kunnat föranleda expropriation därest
marken tillhört enskild, brukar emellertid marken frivilligt avstås. De regler,
som i allmänhet gäller för försäljning eller annat avstående av statlig
mark, blir därvid tillämpliga.
Före den 1 april 1950, då lagen den 21 december 1949 angående ändring
i lagen om expropriation trädde i kraft, värderades mark, som berördes av
expropriation, av expropriationsnämnd. Vid sådan värdering av kronan
tillhörig fast egendom, som enligt Kungl. Maj :ts eller myndighets föreskrift
skulle handläggas i den i lagen om expropriation stadgade ordningen, tillgick
enligt vad som upplysts i regel så, att sökanden instämde den myndighet,
som ansågs företräda fastigheten, till vederbörande allmänna domstol
med yrkande att expropriationsnämnd måtte tillsättas för verkställande av
ifrågakommande värdering. Det är icke känt, att domstol någon gång vägrat
medverka vid tillsättande av expropriationsnämnd för sådant ändamål. Expropriationsnämnderna
torde alltid ha utfört de begärda uppdragen.
Med ikraftträdandet av 1949 års nyssnämnda lag har emellertid frågan om
värderingen i dylika fall kommit i nytt läge. Tidigare inskränkte sig domstolens
befattning med värderingen till allenast en rent formell handläggning
medan avgörandet i sak, som ej kunde överklagas, träffades av expropriationsnämnden
efter en procedur, som i viss mån liknade ett skiljedomsförfarande.
Numera verkställes värderingar enligt lagen om expropriation
av expropriationsdomstolen såsom specialdomstol i första instans efter ett
rent judiciellt förfarande, som i vissa avseenden avviker från det vid de allmänna
underrätterna tillämpade. Genom överklagande kan värderingsfrågorna
dras under hovrätts och högsta domstolens prövning, Expropriationsdomstolarnas
verksamhet och befogenhet är enligt nämnda lag begränsad
till fastigheter, som tillhör annan än kronan. Värderingar, som erfordras
för bestämmande av ersättning för upplåten kronans mark, synes med hänsyn
härtill icke, såsom 2 § andra stycket 1942 års kungörelse i dess nu gällande
lydelse förutsätter, kunna upptagas till avgörande av expropriationsdomstol
och handläggas enligt de för sådan domstol gällande särskilda reglerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
5
Föreskrifter om expropriationsersättningens bestämmande återfinnes i
7—It §§ expropriationslagen. Dessa regler innebär i huvudsak följande.
För fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskilling motsvarande
fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning.
Exproprieras en del av en fastighet och lider återstoden skada
eller intrång genom expropriationen eller den exproprierade delens användande,
skall ersättning därför gäldas. Uppkommer eljest genom expropriationen
skada för ägaren, skall även sådan skada ersättas. Är den exproprierande
på grund av åtagande eller av annan anledning pliktig vidta åtgärd
till förebyggande eller förminskande av skada eller intrång, skall ersättningen
jämkas därefter. Innebär sådant åtagande utfästelse av servitut till
förmån för fastighetsdel, som ej exproprieras, och sker ej expropriationen
för kronans räkning, må —- om fastighetsdelens ägare det yrkar — hänsyn
icke tas till utfästelsen, utan att den gjorts i sådan form, att inteckning för
servitutet kan meddelas (7 §).Vid bestämmande av löseskillingen för fastighet,
som exproprieras, må hänsyn icke tas till sådan förändring i värdet
därå, som uppstår allenast till följd av expropriationsrättens beviljande eller
det avsedda ändamålets genomförande (8 §). Exproprieras en del av en
fastighet och föranleder expropriationen eller den exproprierade delens användande
skada eller intrång å den återstående delen men i annat hänseende
jämväl nytta för denna, skall ersättning för sådant men gäldas endast i den
mån det överstiger nyttan (9 §). Har, efter det fråga om expropriation blivit
väckt, kostnad nedlagts å fastigheten i uppenbar avsikt att höja expropriationsersättningen,
må genom sådan kostnad åstadkommen förökning av
fastighetens värde icke tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande
(10 g). Vad i 7—10 §§ stadgas om fastighet äger motsvarande tillämpning
beträffande särskild rätt till fastighet, som avstås på grund av expropriation
(11 §).
Departementschefen. Det av 1953 års riksdag lämnade bemyndigandet för
Kungl. Maj :t att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om
försäljning m. m. av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom
avsåg budgetåret 1953/54. Nytt bemyndigande, gällande för nästkommande
budgetår, bör nu utverkas.
De förut berörda ändringar, som genom 1949 års lag vidtagits i expropriationslagen,
torde leda till att viss ändring av 2 § andra stycket omförmälda
kungörelse av år 1942 är erforderlig. Liksom hittills torde få gälla,
att ersättning för i kungörelsen avsedd upplåtelse, varom avtal träffas av
förvaltningsmyndighet, skall utgå enligt i lagen om expropriation stadgade
grunder samt att ersättningen må av myndigheten på sätt denna prövar
lämpligt till beloppet fastställas. Därmed avses givetvis endast, att de i lagen
meddelade föreskrifterna om expropriationsersättning skall tjäna vederbörande
myndighet till ledning vid bestämmandet av ersättningens storlek.
Såsom en följd av de år 1949 vidtagna ändringarna i nämnda lag torde däremot
den bestämmelsen i 2 § 1942 års kungörelse böra utgå, som föreskriver
att ersättningen i vissa fall skall bestämmas av expropriationsnämnd. Därest
riksdagen ej har något att erinra mot vad jag här förordat, torde det få
ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga erforderlig ändring i 1942 års kungörelse.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
De vid anmälan av tidigare års propositioner i ämnet omnämnda frågorna
om inrättande av en central fastighetsvärderingsnämnd, om formerna
för en samordning mellan statens prispolitik vid fastighetsförsäljningar
och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten samt om prissättningen vid
försäljning av kyrklig jord är icke slutligt behandlade av Kungl. Maj :t. I
avvaktan på en definitiv lösning av dessa spörsmål torde jämväl under
nästa budgetår bostadsstyrelsens nuvarande funktion beträffande kronans
markförsäljningar böra bibehållas ävensom de nu gällande allmänna riktlinjerna
och villkoren för försäljningsförfarandet böra tillämpas.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte
genom proposition föreslå riksdagen att
a) medgiva, att Kungl. Maj :t må under budgetåret 1954/
55 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om
försäljning av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig
fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår
till högst 50 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke är
åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår
till högst nämnda belopp, och i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående angivna riktlinjer
föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna
skall äga rum, med rätt för Kungl. Maj:t att, där så
befinnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet överlämna
beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars
taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstiger 20 000
kronor, respektive åt länsstyrelse, såvitt angår allmänna
arvsfonden tillhörig fast egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde
icke överstiger 10 000 kronor;
b) förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning
av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl
beträffande byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt
av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning
av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän
väg, därvid dock rätten att besluta om dylikt avstående
må av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet
endast i avseende å obebyggt omTåde av högst
5 hektars yta eller 3 000 kronors värde;
c) uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,
i författning eller eljest i särskild ordning meddelade föreskrifter
angående rätt för Kungl. Maj :t eller förvaltningsmyndighet
att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt
upplåta kronan tillhörig fast egendom alltjämt skall
gälla.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 89.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Harald Häggquist.
647162. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag