Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
1
Nr 82.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
19 5bi 55 till Utbildning skur ser för sysselsättnings-
och arbetsterapeuter; given Stockholms slott den
12 februari 195b.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att en kortare kurs, kompletteringskurs, för utbildning
av terapeuter inom sinnessjukvården anordnas under nästa budgetår.
Vidare äskas medel för andra läsåret av den ordinarie utbildningskursen,
vilken började hösten 1953.
1—Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 saml. Nr 82.
2
Kung], Maj:ts proposition nr 82.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hullet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
februari 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund.
I årets statsverksproposition har Ivungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln, punkten 110, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Utbildning skurs för sysselsättnings- och
arbetsterapeuter för budgetåret 1954/55 beräkna ett anslag av 81 500 kronor.
•Tåg anhåller nu att få upptaga denna fråga till fortsatt behandling.
Inledning.
Sedan år 1949 bedrives vid slöjdföreningens skola i Göteborg en försöksvis
anordnad utbildning av arbets- och sysselsättningsterapeuter. Utbildningen
är tvåårig. Hittills har två kurser avhållits; den tredje tog sin
början hösten 1953. Till varje kurs har omkring ett tjugutal elever antagits.
I anledning av motion till 1953 års riksdag uttalade statsutskottet (uti.
nr 11, s. 60), att utskottet ansåg, att kapaciteten för utbildning av sysselsättnings-
och arbetsterapeuter måste ökas för att behovet av terapeuter
skulle kunna fyllas inom rimlig tid. Ur denna synpunkt förelåg enligt utskottets
mening starka skäl för att giva överstyrelsen för yrkesutbildning
i uppdrag att undersöka möjligheterna till vidgade utbildningsmöjligheter.
Utskottet förutsatte emellertid, att Ivungl. Maj :t ägnade frågan erforderlig
uppmärksamhet även utan särskild framställning från riksdagens sida.
Utskottets uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagen.
Genom beslut den 17 juli 1953 uppdrog Ivungl. Maj :t åt överstyrelsen
för yrkesutbildning att i samråd med medicinalstyrelsen verkställa utredning
rörande frågan om vidgade möjligheter till utbildning av sysselsättnings-
och arbetsterapeuter samt till Ivungl. Maj :t inkomma med de
förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 82.
I beslutet framhölls, att vid utredningsarbetet särskilt skulle uppmärksammas,
huruvida nya utbildningskur ser kunde påbörjas varje år samt
huruvida kurser kunde anordnas även vid annan lämplig skola än den
nuvarande, eventuellt såsom förberedelse till kurserna vid denna skola.
Vidare skulle uppmärksammas, huruvida den nuvarande tvååriga utbildningen,
med tillgodoseende av kravet på fullgod utbildning av terapeuterna,
kunde förkortas.
Med skrivelse den 29 oktober 1953 har överstyrelsen för yrkesutbildning
överlämnat utredning i ärendet.
Överstyrelsen föreslår ifråga om den ordinarie utbildningen, att nya kurser
vid slöjdföreningens skola i Göteborg skall påbörjas varje år och att
i samband därmed kurstiden minskas till ett år. Den första ettåriga kursen
skulle börja hösten 1955, då nu pågående kurs avslutats. För att den nuvarande
utbildningsstandarden skall kunna bibehållas, förordar överstyrelsen,
att viss utbildning i olika slöjdämnen skall vara inhämtad före inträdet
vid den ettåriga kursen. Överstyrelsen föreslår härjämte såsom en
temporär åtgärd anordnande av kortare kurser, kompletteringskur ser, för
vissa kategorier.
Över den framlagda utredningen har yttranden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, direktionerna för Sundby sjukhus,
Ryhovs sjukhus och Sidsjöns sjukhus, arbetsmarknadsstyrelsen, statens
sjukhusutredning av år 1943, 1952 års yrkesutbildningssakkunniga, svenska
landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott,
styrelsen för slöjdföreningens skola i Göteborg, statens
sjukhuspersonals förbund, föreningen för arbets- och sysselsättningsterapi,
svenska läkaresällskapet och Malmö stads sjukhusdirektion. Överstyrelsen
har inhämtat yttrande av kursnämnden vid slöjdföreningens skola samt av
föreningen för arbets- och sysselsättningsterapi. Sistnämnda båda yttranden
redovisas i det följande tillsammans med övriga utlåtanden.
I förenämnda skrivelse har överstyrelsen tillika hemställt, att anslaget
för budgetåret 1954/55 uppföres med 103 000 kronor, varav 60 000 kronor
avser kostnaderna för andra läsåret av den hösten 1953 påbörjade kursen
samt 43 000 kronor kostnaderna för två kompletteringskurser.
Med hänsyn till pågående utredningar rörande yrkesutbildningen på olika
områden, anser jag, att överstyrelsens förslag till omläggning av den ordinarie
utbildningen bör prövas i ett vidare sammanhang. Behovet av utbildade
terapeuter är emellertid trängande, framför allt inom sjukvården.
Den till sinnessjukvården hörande personalen, för vilken utbildningen vid
slöjdföreningens skola i första hand varit avsedd, har hittills på grund
av medsökandenas bättre grundutbildning endast i mycket begränsad omfattning
kunnat vinna inträde vid kurserna. Jag anser det erforderligt, att
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 82.
åtgärder snarast vidtages för att förbättra möjligheterna särskilt för sinnessjukhusen
att tillämpa en modern och rationell sysselsättnings- och
arbetsterapi. Med hänsyn härtill finner jag mig redan nu — utan avbidan på
prövningen av frågan om terapeututbildningen i allmänhet — böra upptaga
överstyrelsens förslag om kompletteringskurser till behandling.
I det följande lämnar jag till en början en kort redogörelse för den nuvarande
terapeututbildningen. Därefter behandlar jag överstyrelsens utredning
i vad densamma avser kompletteringskurserna samt yttrandena
däröver.
Nuvarande utbildning.
Den nuvarande tvååriga utbildningen står under överinseende av överstyrelsen
för yrkesutbildning. Den allmänna tillsynen utövas av en särskild
kursnämnd, vilken bl. a. beslutar om intagning av kursdeltagare. För inträde
kräves, att sökande skall ha fyllt 19 år, ha normalskolekompetens
eller realexamen eller två kurser vid folkhögskola eller därmed jämförlig
utbildning, ha tjänstgjort minst sex månader vid kroppssjukhus, sinnessjukhus
eller vårdhem eller ha förvärvat därmed jämförlig erfarenhet samt
äga intresse för pedagogiskt arbete. Vidare bör sökande, om möjligt genom
insända arbetsprov, styrka sin lämplighet för terapeutverksamhet.
På grund av bristen på utbildade terapeuter inom sinnessjukvården har
Kungl. Maj :t föreskrivit, att inom denna vårdgren verksam och för terapeutverksamhet
lämplig personal skall givas företräde till förefintliga elevplatser.
Antalet sökande i förhållande till antalet elevplatser har vid samtliga tre
kurser varit mycket stort, 205, 150 resp. 147, av vilka 21, 23 resp. 22 antagits.
Till de olika kurserna har från statlig och annan sinnessjukvård anmält
sig 33, 28 resp. 45 sökande, av vilka blott 7, 4 resp. 9 ansetts kunna antagas.
Utbildningen avser socialmedicinsk och konstteknisk undervisning. Tillsammans
har den social-medicinslca utbildningen vid kurserna 1949/51 och
1951/53 omfattat 339 resp. 268 timmar samt den konsttekniska 1 620 resp.
1 810 timmar.
Föreliggande förslag och yttranden.
Överstyrelsen för yrkesutbildning.
Överstyrelsen framhåller, att frågan om en utvidgning av utbildningsmöjligheterna
för sysselsättnings- och arbetsterapeuter måste ses mot bakgrunden
av behovet av arbetskraft på detta område. Styrelsen gör därför
en uppskattning av detta behov inom olika grenar av sjuk- och socialvården.
Överstyrelsen erinrar härvid, att enligt de beräkningar, som företagits av
kommittén för partiellt arbetsföra och statens sjukhusutredning av år 1943
Kungi. Maj:ts proposition nr 82.
o
och som fortfarande torde vara aktuella, det sammanlagda behovet av terapeuter
inom sjukvården skulle uppgå till 475, fördelade på olika anstalter
enligt följande sammanställning.
Antal
terapeuter
Sanatorier .......................................................... 52
Kustsanatorier och Solhems sjukhus .................................. 7
Vanföreanstalternas kliniker .......................................... 7
Pensionsstyrelsens fristående kuranstalter .............................. 7
Lasarett och liknande kroppssjukhus................................ca 200
Statliga sinnessjukhus................................................ 162 1
Storstädernas sinnessjukhus .......................................... 40
Summa terapeuter 475
Detta anser överstyrelsen kunna betecknas såsom ett minimibehov för
sjukvården, då till detsamma bör läggas ett icke specificerat behov av sysselsättnings-
och arbetsterapeuter för hemmen för lättskötta sinnessjuka.
Inom åldringsvården finnes även ett stort behov av sysselsättnings- och
arbetsterapeuter. Någon exakt beräkning beträffande storleken av detta
behov föreligger dock icke. Förutsätter man att det behövs minst en terapeut
i varje län samt dessutom ett visst antal i de större städerna, torde
behovet för åldringsvården f. n. kunna uppskattas till 30 å 40 terapeuter.
Även inom den moderna fångvården erfordras sysselsättnings- och arbetsterapeuter.
En del av fångvårdens klientel kan sålunda på grund av viss
abnormitet ej sysselsättas annat än i arbetsterapeutisk form. F. n. finns
7 arbetsterapeuter, varav endast eu genomgått kursen i Göteborg, anställda
inom fångvården. Man räknar med åtminstone en fördubbling. Det framtida
behovet kan således beräknas uppgå till 15 å 20.
Enligt dessa beräkningar kan det sammanlagda behovet av sysselsättningsoch
arbetsterapeuter uppskattas till drygt 525. Detta antal bör emellertid ses
mot bakgrunden av det förhållandet, att det för dagen icke finns motsvarande
antal tjänster. Överstyrelsen anser dock, att man med hänsyn till
det visade intresset för ifrågavarande terapiverksamhet kan utgå ifrån att
huvudmännen för de olika sjukvårdsanstalterna skall vara villiga att inrätta
tjänster alltefter tillgången på utbildade terapeuter. Vid slöjdföreningens
skola i Göteborg har utbildats ett 40-tal och vid en av sjukhusdirektionen
i Stockholm år 1948 anordnad utbildningskurs ett 20-tal terapeuter.
Härtill kommer ett mindre antal, som på annat sätt erhållit jämförlig
utbildning, exempelvis vid skolor och kurser i utlandet. Endast en
ringa del av behovet kan alltså f. n. täckas med specialutbildad personal.
För att inom rimlig tid kunna tillgodose det mest trängande behovet av
utbildade terapeuter, torde man enligt överstyrelsens mening få anlita
extraordinära utbildningsåtgärder. Härvid synes böra övervägas att anordna
kortare kurser, komplettcringskurser.
1 Häri har inräknats 17 föreståndare för arbetsterapi.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 82.
Redan de förut omnämnda kommittéerna förutsatte, att med erfarenhet
från den ordinarie utbildningen kompletteringskurser skulle anordnas för
dem, som endast till vissa delar genomgått för terapeuterna erforderlig utbildning
och därför vore i behov av en kompletterande undervisning för att
bliva kompetenta. Statsutskottet ifrågasatte i sitt utlåtande nr 51/1949 i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 42, om icke utbildningen åtminstone
till en början borde inriktas på ett större antal korta kurser.
Överstyrelsen finner det i nuvarande läge lämpligt att kompletteringskurser
anordnas med syfte att dels ge vissa delar av den nu verksamma terapeutpersonalen
erforderlig utbildning, dels åstadkomma en snabb uppbyggnad
av terapeutkåren.
Kurserna bör avses för dem, som inom sjukvården f. n. sysslar med olika
grenar av sysselsättnings- och arbetsterapi. I regel äger dessa redan ett
visst praktiskt kunnande och erfarenhet beträffande speciella områden av
hantverk och konsthantverk. Vad som saknas är i allmänhet den socialmedicinska
utbildningen och en psykologisk-pedagögisk trimning samt kunskaper
i sysselsättnings- och arbetsterapiens metodik. De föreslagna kompletteringskurserna
bör ordnas för olika kategorier alltefter behovet av sysselsättnings-
och arbetsterapeuter inom olika områden, i första hand för
sinnessjukhusens personal, närmast för dem, som nu arbetar i arbetssalar
och liknande, och i andra hand för sysselsättnings- och arbetsterapeuter,
vilka utan att ha erhållit vederbörlig utbildning är verksamma inom den
övriga sjukvården. Därest barnsjukhusen kommer att ytterligare utbyggas,
bör lämpligen övervägas att eventuellt i anslutning till något seminarium
för barnträdgårdslärarinnor anordna en specialkurs för barnträdgårdslärarinnor,
som önskar bli barnterapeuter.
Kompletteringskurserna är icke avsedda att ge generell kompetens såsom
sysselsättnings- och arbetsterapeut utan blott kompetens för ett speciellt
arbetsområde.
För inträde till kompletteringskurs bör utöver folkskolan krävas väl vitsordad
tjänstgöring i arbetssalar eller som sysselsättnings- och arbetsterapeut
vid sjukhus under längre tid, varjämte genom arbetsprov eller på annat
sätt bör styrkas tillräckliga kunskaper i ett eller flera slöjdämnen.
För tillträde till en eventuell specialkurs för barnterapeuter bör krävas
examen som barnträdgårdslärarinna jämte kortare sjukhuspraktik.
Inträdesåldern torde sättas till lägst 20 år. Någon övre åldersgräns bör
icke fastställas.
Kurstiden föreslås omfatta omkring 4 månader. Åt den teoretiska utbildningen
synes böra anslås ungefär halva tiden och åt den praktiska
halva. Utbildningen bör anpassas till de speciella arbetsuppgifter, varåt
eleverna i framtiden skall ägna sig.
Beträffande kompletteringskursérnas förläggning framhåller överstyrelsen,
att det visserligen kunde vara önskvärt att genom förläggning av kur
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
7
serna till olika skolor sprida utbildningsmöjligheterna till olika delar av
landet, men att övervägande skäl dock synes tala för en koncentration av
utbildningen. Tillgången på kvalificerade lärare för den social-medicinska
utbildningen är begränsad. Endast på ett fåtal orter torde därför erforderlig
sakkunskap finnas tillgänglig i full utsträckning. Det synes vidare vara
angeläget att även för kompletteringskurserna tillgodogöra sig de erfarenheter
beträffande utbildningen av sysselsättnings- och ai''betsterapeuter,
som finns samlade hos kursnämnden och vid slöjdföreningens skola i Göteborg.
Denna skola torde alltså i första hand böra utnyttjas även för kompletteringskurserna.
Då verkstadslokalerna därstädes redan nu är otillräckliga,
är det dock ej möjligt att mottaga flera elever för praktisk slöjdteknisk
utbildning. Skolan har emellertid under hand förklarat sig villig
att åtaga sig den teoretiska delen av kompletteringskurserna, d. v. s. den
social-medicinska utbildningen kompletterad med viss konstteknisk teori,
såsom stillära m. m. Detta har man möjligheter till, då tillgången på föreläsningssalar
är bättre än i fråga om verkstäder.
Den praktiska utbildningen i olika slöjdämnen måste med vissa undantag
förläggas till annan plats. Överstyrelsen anser Älvsborgs läns landsting tillhöriga
Steneby skolor för yrkesundervisning i Dals Långed — med hänsyn
till läge och undervisningsprogram —- vara den lämpligaste. Denna del av
undervisningen bör omfatta cirka 2 månader. Skolan har under hand förklarat
sig villig att anordna denna undervisning, som i viss utsträckning
torde kunna individuellt anpassas efter elevernas inriktning och praktiska
förkunskaper.
Beträffande ledningen av kompletteringskurserna anser överstyrelsen, att
densamma för kurserna i sin helhet bör anförtros åt kursnämnden i Göteborg.
Såsom kursföreståndare bör tjänstgöra rektor vid slöjdföreningens
skola. Som kursledare bör för den tid, då utbildningen är förlagd till slöjdföreningens
skola, tjänstgöra kursledaren vid den ordinarie utbildningslcursen,
och för den tid, då utbildningen är förlagd till Steneby skolor,
rektorn vid dessa skolor.
Överstyrelsen föreslår till en början två kurser per år. Antalet elever bör
bero på antalet lämpliga sökande, dock högst 20 i varje kurs.
Med hänsyn till att det aktuella behovet av sysselsättnings- och arbetsterapeuter
torde vara störst inom sinnessjukvården föreslår överstyrelsen,
att den första kompletteringskursen anordnas för personal vid sinnessjukhusen.
Medicinalstyrelsen har förordat, att för tillträde till denna kurs
skall krävas minst fyra års anställning inom sinnessjukvården, varav minst
ett år i verkstäder eller arbetssalar, samt dessutom styrkt fallenhet för
handledning av patienters sysselsättning och arbete.
Enligt överstyrelsens mening bör denna utbildningskurs icke begränsas
till befattningshavare vid de statliga sinnessjukhusen. Kursen bör förslagsvis
börja i augusti eller september 1954.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
Beträffande uppläggningen av denna kurs har kursnämnden vid slöjdföreningens
skola i Göteborg tillsammans med representanter för landstinget
i Älvsborgs län samt rektorn vid Steneby skolor för yrkesundervisning
gjort upp följande preliminära timplan, mot vilken överstyrelsen ej
har något att erinra.
Vid slöjdföreningens skola i Göteborg skulle huvudsakligen meddelas
social-medicinsk utbildning. Kurstiden beräknas till 8 veckor med tillhopa
270 undervisningstimmar, fördelade enligt följande.
Antal
I. Medicinsk utbildning. timmar
Medicinsk nomenklatur, anatomi (översiktskurs), fysiologi, rörelselära 30
Psykiatri och psykopatologi i anslutning till arbetsterapiens teori.... 10
Sysselsättnings- och arbetsterapiens teori (häri ingår även ortopedi) . 40
II. Social utbildning.
Socialpolitik och sociallagstiftning ................................ 30
Psykologi och pedagogik................... 20
III. Konstteknisk utbildning.
Teoretisk:
Stillära....................................................... 30
Materiallära med komposition .................................. 60
Praktisk:
Modellering och teckning ...................................... 30
Borstslöjd .................................................... 20
Summa timmar 270
Vid Steneby skolor skulle den praktiska utbildningen huvudsakligen äga
rum. Kursen skulle pågå 8 veckor och omfatta tillhopa 350 undervisningstimmar
med följande fördelning på ämnen.
Antal
timmar
Vävning................................................ 40
Korgslöjd............................................... 80
Halmslöjd....................... 40
Ben-, horn-, plastslöjd..................... 40
Träslöjd ................................................ 40
Metallslöjd.............................................. 80
Föreläsningar............................................ 30
S:a timmar per elev 350
Enligt överstyrelsens uppfattning bör möjlighet finnas att i viss mån
anpassa omfattningen av undervisningen i olika ämnen efter elevernas praktiska
förkunskaper. Kostnaderna för en kompletteringskurs uppskattar
överstyrelsen till 21 500 kronor, varav arvoden till kursnämnden 500, arvode
till kursföreståndare 500, arvoden till kursledare 1 000, undervisningsarvoden
12 500, ersättning till slöjdföreningens skola 1 000, ersättning till Steneby
yrkesskolor 2 500, arbetsmaterial 1 500 samt diverse utgifter 2 000 kronor.
Då kompletteringskur serna till en början är avsedda endast för personer,
som redan har en längre anställning inom den statliga eller kommunala
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
sjukvården utgår överstyrelsen ifrån att dessa av sina resp. huvudmän beviljas
minst samma förmåner, som nu gäller för skötare och sköterskor inom
den statliga sinnessjukvården. Några särskilda kostnader för stipendier har
överstyrelsen därför icke ansett sig behöva räkna med.
Yttranden.
Det av utredningen redovisade behovet av sysselsättning soch
arbetsterapeuter har vitsordats av det stora flertalet remissmyndigheter,
i vad avser anstalter för långvarigt sjuka.
Beträffande behovet av terapeuter vid de statliga sinnessjukhusen anför
dock direktionen för Sidsjöns sjukhus att den betvivlar, att behovet av
kvalificerade terapeuter är så stort som 162. Man bör nämligen även för
framtiden räkna med att — såsom f. n. är fallet — viss sjukvårdspersonal
med fallenhet för och praktisk utbildning i terapi kommer att tjänstgöra
som arbetsledare på verkstäder nr. in. De kvalificerade sysselsättningsterapeuterna
vid sinnessjukhusen torde däremot ha sin huvuduppgift som
ledande, rådgivande och impulsgivande inom sysselsättningsterapien i stort.
Det uppskattade behovet av 200 terapeuter vid lasarett och därmed likställda
sjukhus har föranlett kritik från svenska landstingsförbundet som
framhåller, att med deri nedpressning av liggetiden, som under senare år
skett, möjlighet knappast förefinnes att ordna arbetsterapi vid dessa sjukhus.
Erfarenheten har också givit vid handen, att terapeuttj änster vid lasarett,
förutom vid barnavdelningar, endast inrättats i sådana fall, där vårdtiden
är relativt lång, nämligen vid sjukhus, som är försedda med specialavdelningar
för psykiatri, lungsjukdomar, reumatiska sjukdomar och
ortopedi. Liknande synpunkter framföres av Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott
och av direktionen för Sidsjöns sjukhus.
Förslaget om kompletteringskurser har i princip tillstyrkts av
samtliga remissinstanser, vilka yttrat sig i denna del. Åtskilliga konstaterar
med tillfredsställelse, att detsamma erbjuder möjlighet att häva den mest
akuta bristen på sysselsättnings- och arbetsterapeuter.
Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott framhåller, att genom de
föreslagna kompletteringskurserna till terapiverksamheten torde komma att
knytas en del intresserade och verksamma terapeuter. Utskottet tillstyrker
förslaget om förläggande till Steneby skolor av viss del av kurserna. Den
verksamhet inom terapeututbildningen, som under ett antal år bedrivits
vid skolorna, synes garantera sakkunskap och erfarenhet, i vad avser ledningen
av de praktiska avsnitten av utbildningen. Utskottet och skolornas
styrelse är angelägna om att ställa befintliga resurser till förfogande för
den nya verksamheten.
Statskontoret finner sig endast kunna tillstyrka en kompletteringskurs
för nästa budgetår.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
Arbetsmarknadstyrelsen och direktionen för Sidsjöns sjukhus har ställt
sig tveksamma men funnit förslaget godtagbart med hänsyn till det stora
behovet av terapeuter. Direktionen för Sidsjöns sjukhus framhåller dock
de svårigheter, som erfarenhetsmässigt alltid följer med förekomsten inom
ett yrkesområde av två grupper med kvalitativt olika utbildning men med
möjlighet att inneha tjänst i samma löneställning.
Även svenska stadsförbundet och Malmö stads sjukhusdirektion framhåller,
att det i längden måste anses mest ändamålsenligt med enhetlig utbildning
och enhetlig kompetens.
Föreningen för arbets- och sysselsättningsterapeuter förordar, att kompletteringskurser
i socialmedicin med det snaraste anordnas för arbetsterapeuter,
som sedan flera år arbetat vid sjukhus men som saknar den
medicinska utbildningen, för personer, som har en fullgod utbildning i
konsthantverk och erforderlig sjukhuspraktik, samt för barnträdgårdslärarinnor,
som vill ägna sig åt arbete vid barnsjukhus. Däremot kan föreningen
ej tillstyrka den föreslagna fyramånaderskursen för sinnessjukhuspersonal.
Föreningen betonar bl. a., att en sådan utbildning av terapeuter
inom sinnessjukvården för lång tid framåt kan verka återhållande på den
upprustning av sinnessjukvårdens kvalitet, som eftersträvas. Skulle förslaget
i denna del godtagas, bör i första hand endast en kurs anordnas, så
att erfarenhet kan vinnas beträffande sinnessjukhuspersonalens förmåga
att tillgodogöra sig utbildningen.
Svenska stadsförbundet anser ej, att det redovisade behovet av terapeuter
ger vid handen, att personal inom den statliga sinnessjukvården bör givas
företrädesställning. De begränsade utbildningsmöjligheter, som man tills
vidare har att räkna med, synes böra utnyttjas så, att tillgången på utbildade
terapeuter för olika kategorier av anstalter såvitt möjligt kommer
att motsvara behovsfördelningen utan företräde för sinnessjukhusen.
Den föreslagna kursplanen för kömpletteringsk ursen för
sinnessjukhuspersonal har ej mött erinringar i de avgivna yttrandena.
Beträffande kostnaderna för kursverksamheten under
nästa budgetår framhåller statskontoret, att anslaget bör beräknas på
grundval av nu bedriven utbildningsverksamhet, utökad med en kompletteringskurs.
Då belastningen å förevarande anslag för budgetåret 1952/53 uppgått
till i runt tal 44 600 kronor och för budgetåret 1951/52 till omkring
45 600 kronor, anser ämbetsverket, att medelsanvisningen till nu pågående
kurs för nästa budgetår bör kunna begränsas till omkring 45 000 kronor.
Vad angår den för kompletteringskursen uppgjorda kostnadskalkylen framhålles,
att belastningen för budgetåren 1951/52 och 1952/53 å posterna till
arvoden till kursnämndens ledamöter och till diverse utgifter i staten för
den ordinarie utbildningskursen utgjort endast 208 och 142 resp. 1 626 och
941 kronor. Arvodesbeloppet å 1 000 kronor för två kursledare synes vidare
tilltaget i överkant. Ämbetsverket håller före, att det för kompletterings
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 82.
kursen beräknade statsbidraget å 21 500 kronor bör kunna nedsättas till i
vart fall 20 000 kronor. Anslaget för nästa budgetår skulle således totalt
uppföras med (45 000 4- 20 000) 65 000 kronor, vilket i förhållande till det
för innevarande budgetår anvisade beloppet innebär en uppräkning med
5 000 kronor.
Departementschefen.
Vid anmälan av propositionen nr 42 till 1949 års riksdag angående åtgärder
för en effektiviserad sysselsättnings- och arbetsterapi framhöll föredragande
departementschefen, att en väl organiserad arbetsterapi vore av
värde för att hos långvarigt sjuka bibehålla en tidigare yrkesfärdighet
eller, där återgång till förutvarande yrke icke kunde komma i fråga, bereda
förutsättningar för annat slag av förvärvsarbete. Även ur psykologisk synpunkt
vore en sådan utbildning av värde i olika hänseenden. Departementschefen
ansåg det i överensstämmelse härmed mest angeläget att tillgodose
behovet av terapeuter vid anstalter för långvarigt sjuka eller invalidiserade
såsom sinnessjukhus, sanatorier in. fl. anstalter. En försöksutbildning
borde enligt hans mening anordnas för ett antal redan i tjänst varande befattningshavare
inom sjukvården, i första hand för lämpliga skötare och
sköterskor vid sinnessjukhusen.
I enlighet med vad i propositionen nr 42 förordats, har alltsedan år 1949
utbildning för terapeuter varit anordnad vid slöjdföreningens skola i Götebor.
Utbildningen är tvåårig. Vid de hittills avhållna kurserna har totalt
42 terapeuter utbildats. Av dessa har 11 kommit från sinnessjukvården.
Den nu av överstyrelsen för yrkesutbildning företagna utredningen visar,
liksom de utredningar som på sin tid verkställdes av kommittén för partiellt
arbetsföra och statens sjukhusutredning av år 1943, att behovet av
terapeuter är mycket stort samt att tillgången på för ändamålet utbildad
personal är ytterst begränsad. Överstyrelsen har härvid i fråga om sjukvården
anslutit sig till de beräkningar, som gjorts av de nyssnämnda kommittéerna.
För egen del anser jag mig i likhet med remissinstanserna lcunna
godtaga det redovisade behovet av terapeuter för långvarigt sjuka, totalt
omkring 300. Behovet av terapeuter vid lasaretten synes däremot vara
mera svårbedömbart och det kan måhända ifrågasättas om det är så stort
som överstyrelsen angivit.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har för sinnessjukvårdens
de! de hittills vidtagna åtgärderna i fråga om terapeututbildningen icke lett
till önskat resultat. Möjligen har härtill bidragit, att vid bedömningen av
sinnessjukhuspersonalens förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen
de kunskaper, som denna personal förvärvat under långvarig tjänstgöring
som skötare och sköterskor vid sinnessjukhusen, undervärderats. Även om
så ej skett torde man dock icke kunna räkna med att annat än ett ganska
begränsat antal befattningshavare från sinnessjukvården skulle kunna an
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 82.
tagas till sådana kurser, som anordnats vid slöjdföreningens skola i Göteborg.
Det torde icke heller kunna påräknas, att elever, som tidigare icke
varit verksamma inom sinnessjukvården, efter avslutad terapeututbildning
skulle komma att söka sig till terapeutverksamhet inom denna vårdgren.
Uppgift om hur de vid slöjdföreningens skola utbildade terapeuterna fördelar
sig på olika vårdgrenar föreligger endast beträffande eleverna vid
1949/51 års kurs. Av de från denna kurs utexaminerade eleverna har endast
de, som rekryterats från sinnessjukhuspersonalen, efter genomgången
utbildning ägnat sig åt terapeutverksamhet inom sinnessjukvården.
På grund av vad sålunda anförts, anser jag, att särskilda åtgärder bör
vidtagas för att så snabbt som möjligt utbilda ett antal terapeuter för sinnessjukvården.
De av överstyrelsen föreslagna kompletteringskurserna
med en kurstid av fyra månader, fördelad på slöjdföreningens skola i Göteborg
och Älvsborgs läns landsting tillhöriga yrkesskolor i Dals-Långed,
synes vara lämpliga för att tillgodose detta utbildningsbehov. För vinnande
av mera erfarenhet torde dock till att börja med endast en kurs böra komma
till stånd. Jag föreslår därför, att under nästa budgetår anordnas en sådan
kompletteringskurs för personal inom sinnessjukvården, i första hand den
statliga. Härvid bör av medicinalstyrelsen angivna inträdeskrav gälla.
Frågan huruvida kompletteringskurser i fortsättningen, såsom överstyrelsen
föreslagit, bör anordnas även för andra personalkategorier inom
sjukvården alltefter det akuta behovet av terapeuter inom olika områden,
anser jag icke böra lösas generellt utan från fall till fall, då ett sådant behov
kan anses ha uppstått.
Vad angår kostnaderna för den ordinarie kursen under nästa budgetår,
bär jag inhämtat, att orsaken till den av statskontoret påtalade låga belastningen
å anslaget under de båda sistförflutna budgetåren i huvudsak
beror på att de för stipendier och diverse utgifter avsedda beloppen icke
ianspråktagits i beräknad omfattning. Det för innevarande budgetår till
stipendier anvisade beloppet har ännu icke till någon del utnyttjats. Då
under nästa budgetår det andra läsåret av den nu pågående kursen börjar,
torde man icke behöva räkna med att ansökningar om stipendier skall inkomma
i någon väsentligt större utsträckning än hittills. Med hänsyn till
det anförda anser jag beloppen till stipendier och diverse utgifter för nästa
budgetår kunna nedräknas från 9 000 resp. 5 000 till 2 000 resp. 3 000 kronor
eller med tillhopa 9 000 kronor. Kostnaderna för den ordinarie kursen
skulle då uppgå till 51 000 kronor. För en kompletteringskurs beräknar
jag i likhet med överstyrelsen 21 500 kronor.
Sammanlagt skulle alltså för budgetåret 1954/55 böra anvisas (51 000 +
21 500) 72 500 kronor. Anslaget torde böra benämnas Utbildningskurser
för arbets- och sysselsättningsterapeuter.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 82.
att till Utbildning skur ser för sysselsättnings- och arbetsterapeuter
för budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln
anvisa ett anslag av 72 500 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Örtenberg.
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 54
402623