Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

1

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för
belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade
stiftelser, m. m.; qiven Stockholms slott den 11 december
1953.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om rätt att vid taxering för inkomst
njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade
stiftelser, m. m.

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I syfte att möjliggöra utjämning av överskott och underskott i den prisreglerande
verksamhet, som under överinseende av statens jordbruksnämnd
bedrives av vissa s. k. prisregleringsföreningar på jordbrukets och fiskets
områden, har nämnda föreningar enligt av Kungl. Maj :t godkända avtal inrättat
särskilda stiftelser till vilka överskottsmedlen skall inbetalas. För att
förhindra en icke avsedd beskattning av de medel, som överföres till stiftelserna,
föreslås i propositionen att föreningarna skall få njuta avdrag vid inkomsttaxeringen
för avsättningar till stiftelserna. Vidare föreslås att stiftelserna
icke skall vara skattskyldiga för mottagna medel men att till föreningarna
utbetalade stiftelsemedel skall upptagas som intäkt av rörelse hos föreningarna
för det beskattningsår, då medlen kommit föreningen till godo.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 8.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

F ö r s I a g

till

förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för
belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade
stiftelser, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt äger skattskyldig njuta avdrag för
belopp, som enligt särskilda av Kungl. Maj:t den 11 december 1953 godkända
avtal mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt Sveriges exportocli
importförening för ägg, förening u. p. a., Svensk kötthandel, förening
u. p. a., Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., Sveriges Oljeväxtodlares
Centralförening u. p. a. och Sveriges Oljeväxtintressenter, förening
u. p. a., Västkustlisk, förening u. p. a., samt Sydkustfisk, förening u. p. a.,
å andra sidan, tillförts någon av de enligt avtalen bildade stiftelserna (konj
unkturutj ämningsf onder).

Såsom förutsättning för att avdrag enligt första stycket må åtnjutas för
visst beskattningsår skall gälla, att medlen inbetalts till stiftelsen senast den
dag den skattskyldige jämlikt bestämmelserna i 36 § taxeringsförordningen
har att avlämna självdeklaration för beskattningsåret.

2 §•

Skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet föreligger icke
för de i 1 § nämnda stiftelserna, såvitt angår i samma paragraf avsedda
medel eller avkastning därav.

3 §•

Medel, vilka utbetalas från någon av de i 1 § nämnda stiftelserna till
skattskyldig, för vilken avdragsrätt föreligger enligt 1 §, skola hos mottagaren
upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår, för vilket
medlen tillgodoförts honom.

Vad i första stycket sägs angående av stiftelse till den skattskyldige utbetalade
medel skall äga motsvarande tillämpning beträffande sådana stiftelsens
medel, vilka eljest kommit den skattskyldige till godo.

4 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall äga tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket
taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes år 1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 december 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om den skatterättsliga
behandlingen av vissa prisregleringsmedel på jordbrukets och fiskets
områden samt anför därvid följande.

I en den 9 januari 1953 dagtecknad skrivelse har statens jordbruksnämnd
gjort framställning om att vissa prisregleringsföreningar på jordbrukets och
fiskets områden skall komma i åtnjutande av skattefrihet för inkomster, som
de uppbär i sin prisregler ande eller därmed jämförliga verksamhet.

Över nämnda skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden
från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle,
Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa förbundet), lantbruksstyrelsen,
fiskeristyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Hallands, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus samt Blekinge län ävensom Sveriges lantbruksförbund
och Sveriges Fiskares riksförbund.

I syfte att förbereda propositionsarbetet har taxeringsintendenten E. Johansson
på mitt uppdrag verkställt vissa undersökningar rörande prisregleringsföreningarnas
inkomst- och skatteförhållanden. I en i augusti 1953 avgiven
promemoria har han redovisat resultatet av dessa undersökningar.

Statens jordbruksnämnds framställning.

Jordbruksnämnden framhåller att ett genomgående drag i de prisregleringar
på jordbrukets och fiskets områden, som administreras av statens
jordbruksnämnd, vore, att viktiga uppgifter i marknads- och prisutjämnande
syfte enligt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen överlåtits på ekonomiska
föreningar, som under medverkan av jordbruksnämnden eller tidigare
prisregleringsorgan tillskapats av intressenter i vederbörande näring och
som i sin regleringsverksamhet stode under överinseende av nämnden. I
fråga om importen och exporten av ägg respektive kött och fläsk hade så -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

lunda på grundval av 1947 års allmänna regleringsdirektiv uppgifter i berörda
syften, vilka tidigare fullgjorts i rent statlig regi, överlåtits på föreningen
Sveriges export- och importförening för ägg och föreningen Svensk
Kötthandel. Även på potatisregleringens område fullgjorde eu ekonomisk
förening, Sveriges stärkelseproducenters förening, en viktig pris- och avsättningsreglerande
funktion. I fråga om oljeväxtregleringen hade sedan
ett antal år eu odlareorganisation, Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening,
oinhänderhaft organiserandet av odlingen samt omhändertagandet av fröskörden
enligt avtal med jordbruksnämnden (livsmedelskommissionen).
Från och med år 1951 hade ansvaret för omhändertagandet av skörden
övertagits av den för ändamålet enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen
bildade föreningen Sveriges Oljeväxtintressenter. Viktiga uppgifter på fiskregleringens
område, vilka tidigare handhafts av statliga organ, utfördes nu
av de s. k. överskottsföreningarna, föreningarna Västkustfisk och Sydkusttisk
samt av föreningen Ostkustfisk, vilken även fullgjorde affärsverksamhet
vid sidan av prisregleringen.

Jordbruksnämnden anför vidare.

hn grundläggande tanke vid bildandet av dessa föreningar har varit, att
de skola utjämna vinster och förluster, som i samband med prisregleringen
uppkomma vid export eller import eller vid prisreglerande verksamhet inom
landet. För att täcka förluster, som icke kunna utjämnas genom direkta
vinster, uppbära föreningarna i viss utsträckning bidrag av medlemmar.

Fn nödvändig förutsättning för att prisregleringarna skola kunna handhas
av ekonomiska föreningar är emellertid, att regleringsföreningarna i
sin ifrågavarande verksamhet icke bli föremål för inkomst- eller förmögenhetsbeskattning.
Under år, då föreningarna uppsamla prisregleringsmedel,
vare sig detta sker genom att vinster uppkomma eller bidrag uppbäras,
för att få möjlighet att under ett kommande år utjämna väntade förluster,
skulle föreningarna i händelse av skattskyldighet gå miste om närmare
hälften av det uppsamlade nettot. Ett sådant förhållande skulle givetvis i
högsta grad motverka syftet med föreningarnas verksamhet ej endast genom
att föreningarnas faktiska utjämningsmöjligheter bleve beskurna utan
även genom att deras intresse för en ekonomiskt riktig skötsel av verksamheten
skulle avtrubbas. Sannolikt skulle därigenom framtvingas antingen
ett nedläggande av verksamheten eller dess överförande (resp. återförande)
till rent statlig regi.

Därefter redogör jordbruksnämnden närmare för de olika föreningarnas
prisreglerande verksamhet. I samband därmed lämnas
också vissa uppgifter rörande olika bidrag till föreningarna samt ungefärliga
storleken av de medel, som borde fritagas från beskattning. Av skrivelsens
innehåll i denna del må här återgivas följande.

Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a. I anslutning
till 1947 års principbeslut om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
och efter särskild framställning av statens livsmedelskommission
hade Kungl. Maj :t den 10 november 1950 beslutat bemyndiga jordbruksnämnden
att till Sveriges export- och importförening för ägg, förening u. p. a.,
överlåta ensamrätten till export och import av ägg och äggprodukter i den

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

5

omfattning och på de villkor, som angivits i framställningen. Dylik överlåtelse
hade därefter ägt rum enligt nämndens beslut den 13 februari 1951.
I anslutning härtill hade nämnden vid olika tillfällen utfärdat särskilda direktiv
för föreningen, senast den 2 september 1952. Närmare bestämmelser
om export och import av ägg och äggprodukter hade meddelats även i nämndens
cirkulärserie genom cirkulär nr 14/1951. Att statens inflytande i föreningens
verksamhet vore avsevärt framginge av de för föreningen gällande
stadgarna. Av dessa kunde sålunda utläsas att jordbruksnämnden utser ordföranden,
att nämnden äger övervaka föreningens verksamhet och deltaga
vid styrelse- och föreningssammanträden samt i vissa fall avgöra tvister
mellan föreningen och dess medlemmar. Ändring av stadgarna får ej ske
utan tillstånd av nämnden. Ur stadgarna kunde vidare anföras, att det åligger
medlem, som är eller representerar partihandlare, att efter beslut av
styrelsen erlägga regleringsavgift med högst 1 öre per kilogram under ett
kalenderår invägd kvantitet ägg. Denna avgift skulle användas för att täcka
eventuella förluster, som kunde uppkomma vid export och import av ägg.
Enligt föreskrift i stadgarna skall aktiv medlem efter enhälligt beslut av
styrelsen även bli skyldig att bidraga med lån till föreningen, svarande högst
mot insatskapitalet.

Rörande äggföreningens ekonomiska förhållanden i övrigt meddelar jordbruksnämnden
vidare.

Äggföreningen har, i samband med att den började sin verksamhet, från
jordbruksnämnden fått övertaga ett belopp av 2 800 000 kronor, utgörande
medel, som influtit genom upptagande av exportavgift enligt Kungl. Maj :ts
brev den 28 juni 1935 till statskontoret. Dessa medel redovisas för närvarande
i föreningens räkenskaper särskilt på statens jordbruksnämnds konto.

Under föreningens hittillsvarande verksamhet ha löpande exportavgifter
enligt bemyndigande i direktiven från jordbruksnämnden upptagits direkt
av föreningen. — Här kan nämnas, att ny grund för exportavgifterna lagts
genom Kungl. förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angående regleringen
av utförseln av levande djur och jordbruksprodukter m. in. I motiven till
utkastet till denna förordning framhöll jordbruksnämnden, att nämnden
borde kunna överlåta på centrala exportorgan sådana som äggföreningen
och köttföreningen att enligt nämndens direktiv såväl fastställa avgifter
som omhänderha redovisningen av dessa.

Äggföreningen kan i fortsättningen tänkas komma att erhålla inkomster
även genom avgiftsbeläggning av äggimporten. Sådan avgiftsbeläggning är
förutsatt enligt Kungl. förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående
regleringen av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter. Förordnande
härom har emellertid ännu icke meddelats.

Genom beslut av 1951 års riksdag (prop. nr 207, riksdagens skrivelse
nr 335) bär vidare möjlighet öppnats att tillföra föreningen nettobehållningen
i den år 1942 inrättade clearingkassan för ägg och äggprodukter, att.
av föreningen användas efter samma grunder som den förut omnämnda
summan 2 800 000 kronor, överförandet av dessa medel, omkring 150 000 kronor,
har ännu icke verkställts.

1947 års riksdagsbeslut innebar, att statsmakterna skulle vid export av
sådana animaliska produkter, som framställts medelst importerade fodermedel,
kunna lämna restitution med belopp, motsvarande importavgifterna
för de fodermedel, som kunna anses ha belöpt på de exporterade kvantite -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

terna. Det torde få för utsättas, att äggföreningen skall kunna få tillgodonjuta
jämväl dylika belopp, i den mån de komma att utgå vid export av ägg.

Slutligen kan föreningen i sin prisreglerande verksamhet även erhålla
inkomst, i den mån föreningen i eget namn företager export eller import och
sådan verksamhet ger överskott.

Svensk kötthandel, förening u. p. a. För omhänderhavande av export och
import av kött och fläsk enligt 1947 års riksdagsdirektiv hade bildats en
förening, Svensk kötthandel, förening u. p. a., vilken av nämnden erhållit
ensamrätt till export och import av kött i enlighet med ett av Kungl. Maj :t
den 6 april 1951 till nämnden givet bemyndigande. Föreningen vore konstruerad
i huvudsak på samma sätt som äggföreningen. Jordbruksnämnden
hade i cirkulär nr 114/1952 utfärdat bestämmelser om föreningens ensamrätt.
Av stadgarna iframginge, att ordföranden i föreningens styrelse utses
av statens jordbruksnämnd, att jordbruksnämnden skall äga övervaka föreningens
verksamhet samt att fråga rörande antagning eller uteslutning av
medlem ävensom tvist mellan föreningen och någon av dess medlemmar
må kunna underställas jordbruksnämndens och i sista hand Kungl. Maj :ts
prövning. Stadgarna får ej heller ändras utan tillstånd av jordbruksnämnden.
Direktiven innebure, att föreningen i sin verksamhet skall följa vissa
av jordbruksnämnden meddelade bestämmelser samt lämna nämnden uppgifter-
angående import, export och lager.

Beträffande köttföreningens ekonomiska förhållanden anför jordbruksnämnden.

Enligt de båda i samband med äggföreningen nämnda export- resp. importförordningarna
nr 365/1952 och nr 379/1951 kunna ut- resp. införselavgifter
för bl. a. kött och fläsk uttagas. Införselavgift utgår nu enligt Kungl. kungörelsen
nr 48/1951 för salt hästkött och enligt Kungl. kungörelsen nr 584/
1952 för vissa ätbara djurdelar. Utförselavgifter äro däremot f. n. icke aktuella.

Härjämte torde få förutsättas, att köttföreningen — liksom nu äggföreningen
— skall få disponera över belopp, som vid export av varor inom föreningens
verksamhetsområde kunna komma att utgå såsom ersättning (restitution)
för importavgifter på fodermedel.

Någon överföring av kapital till föreningen genom jordbruksnämndens försorg,
liknande den som skett i fråga om äggföreningen har ännu icke ägt
rum. Kungl. Maj :t har emellertid den 30 december 1952 på jordbruksnämndens
förslag beslutat, att redan uppburna och i fortsättningen inkommande
införselavgifter för ätbara djurdelar liksom i fortsättningen inkommande införselavgifter
för salt hästkött skola överföras till den hos föreningen innestående
kassan för regleringsändamål.

I föreningens direktiv angives vidare, att importförluster, vilka icke kunna
ersättas av vinstmedel, skola kunna täckas från jordbruksnämndens clearingkassa
för kolonialvaror. Till denna kassa ha, som av det ovanstående
framgått, bl. a. förts de överskott, vilka uppstått i den statliga clearing av
köttimporten, som tidigare ägt rum under medverkan av slaktvaruimport1''öreningen.

Föreningens löpande inkomster torde förutom förekommande avgifter i
samband med import och export främst komma att bestå i inkomster på föreningens
egen utrikeshandel. Några sådana regleringsavgifter, som äggföreningen
enligt sina stadgar upptager, förekomma däremot icke för köttför -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

eningens del. I direktiven har — i överensstämmelse med nyss angivet beslut
angående prissättningen för regleringsåret 1952/53 -— särskilt angivits, att
de vinstmedel, som vid varje regleringsårs slut kvarstå hos föreningen efter
verkställd stadgeenlig avsättning till reservfond, utgöra statsmedel och icke
få användas utan särskilt tillstånd.

Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. Enligt förordningen den 30
juni 1943 (nr 454) om tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) finge
sådan tillverkning icke äga rum utan särskilt tillstånd (licens). De ursprungliga
bestämmelserna i ämnet utfärdades genom förordningen den 26 juni
1933 (nr 389) och grundades på beslut vid 1933 års riksdag (prop. nr 263,
riksdagens skrivelse nr 339). Tillståndsgivare hade till en början varit statens
potatismjölsnämnd men vore numera statens jordbruksnämnd. Tillverkningsregleringen
hade anordnats för att möjliggöra en reglering av priserna
på såväl råvaran som färdigprodukten. Samtliga stärkelsefabriker vore sammanslutna
i Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., vilken, enligt
vad som förutsattes vid nyssnämnda riksdagsbeslut, hade att svara för fullgörandet
av vissa statliga prisgarantier på ifrågavarande område.

Stärkelseföreningen träffade årligen avtal med jordbruksnämnden om inköp
och försäljning av potatisstärkelse. Avtalen, vilka underställdes Kungl.
Maj :t för godkännande, innebure i huvudsak följande. Nämnden föreskrev i
tillverkningslicenserna, att all potatisstärkelse som framställdes skulle levereras
till föreningen, vilken å sin sida förbundit sig att inköpa stärkelsen
till vissa angivna priser. Enligt avtalet utfäste jordbruksnämnden vidare viss
garanti i fråga om försäljningspriset för potatisstärkelsen. Beträffande dispositionen
av föreningens handelsmarginal stadgades i det nu gällande avtalet
följande.

Det åligger föreningen att till en särskild fond, kallad rationaliseringsfonden,
avsätta ett belopp, motsvarande en krona per deciton potatisstärkelse,
som försälj es under tillverkningsåret. Medel ur denna fond, som skola användas
till främjande av önskvärda rationaliseringsåtgärder inom potatisstärkelseindustrien,
må icke disponeras utan medgivande av nämnden eller annan
statlig myndighet.

Överskott, som efter ovan föreskriven avsättning till rationaliseringsfonden
må uppkomma å föreningens verksamhet såsom inköps- och försäljningscentral
för potatisstärkelse, skall —- sedan i enlighet med föreningens
stadgar två procent därav avsatts till upplysningsfonden samt ränta guldits
å insatskapital och fonderade årsavgifter efter fem procent om året samt å
egna fonder efter fyra procent om året •— tillgodoföras den för reglering av
potatismjölspriset avsedda clearingkassan.

Det åligger föreningen att i sin verksamhet som inköps- och försäljningscentral
för potatisstärkelse utan eftersättande av verksamhetens planmässiga
och rationella bedrivande iakttaga all nödig sparsamhet i avseende å utgifter
av skilda slag.

Beträffande den i förenämnda avtal omnämnda clearingkassan har jordbruksnämnden
lämnat följande uppgifter.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 april 1940 företogs en höjning
av priset på potatismjöl under löpande tillverkningsår. Med stöd av en av

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Kungl. Maj :l därvid meddelad föreskrift förordnade livsmedelskommissionen,
att den mervinst, som härigenom tillfördes stärkelseföreningen, skulle
avsättas till en clearingkassa. Dispositionsrätten till kassans medel skulle
vara beroende av statens livsmedelskommissions medgivande. Sedermera intogs
i avtal mellan livsmedelskommissionen och stärkelseföreningen en bestämmelse
motsvarande den ovan citerade om att det överskott, som kunde
uppkomma på föreningens verksamhet som inköps- och försäljningscentral
tör potatismjöl, skulle — sedan viss andel därav avsatts till förräntning av
töreningens fonder — tillgodoföras ovannämnda clearingkassa. De medel,
som under krigsåren uppsamlades i clearingkassan, togos sedermera i anspråk
enligt Kungl. Maj :ts medgivande dels under ett verksamhetsår för att
hålla priset nere på den inhemska marknaden och dels vid ett senare tillfälle
för subventionering av en förlustbringande export av potatismjöl. Genom exporten
avvecklades ett betungande överskott, som uppstått genom att överskottspotatis
bearbetats till potatisstärkelse i syfte att trygga folkförsörjningen.
Sedermera har, genom att viss del av årsvinsten i enlighet med avtalet
avsatts till clearingkassan, medel tillförts densamma så att den för närvarande
uppgår till cirka 180 000 kronor.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 16 februari 1951 och den 8 augusti 1952
bemyndigades jordbruksnämnden alt med stärkelseföreningen träffa avtal
om höjning under löpande tillverkningsår av priset på potatismjöl med 5 öre
respektive 10 öre per kilogram. I samband därmed föreskrev Kungl. Maj:t,
att den merinkomst, som genom prishöjningarna tillfördes föreningen, skulle
tillgodoföras föreningens clearingkassa, samt att ifrågavarande medel inom
kassan skulle bokföras särskilt och disponeras efter bestämmande av jordbruksnämnden.
Ifrågavarande, särskilt bokförda medel uppgå för närvarande
till cirka 780 000 kronor.

Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening u. p. a. och Sveriges Oljevåxtintressenter,
förening u. p. a. Odling av oljeväxter med statlig garanti kom till
stånd under kriget som ett led i strävandena att skapa självförsörjning på
livsmedelsområdet. Åren 1941—1943 hade Svenska spannmålsaktiebolaget
i uppdrag att teckna odlingskontrakt och att svara för omhändertagandet
av skörden. Sedan man kommit till insikt om att oljeväxtodlingen kunde
ha en framtid i landet även under normala förhållanden, hade livsmedelskommissionen
erhållit bemyndigande att träffa avtal med Sveriges Oljeväxtodlares
Centralförening u. p. a. (SOC) angående odling av oljeväxter och
omhändertagande av skörden. I enlighet härmed hade från och med år
1944 avtal årligen slutits med denna förening. Jordbruksnämnden hade på
Kungl. Maj :ts uppdrag under år 1950 upprättat ett förslag till ett friare
system på området. Förslaget innebar hl. a., att det skulle bildas en ekonomisk
förening i vilken såsom intressenter skulle ingå odlarna, representerade
av oljeväxtodlarnas centralförening och Sveriges lantbruksförbund,
samt industriföretagen och Svenska spannmålsaktiebolaget. Förslaget, som
biträtts av Kungl. Maj:t, blev godkänt av riksdagen och vid konstituerande
sammanträde den 15 juni 1951 bildades Sveriges Oljeväxtintressenter, förening
u. p. a. ( SOI ).

Stadgarna för SOI föreskrev, att ordförande i föreningens styrelse utses
av jordbruksnämnden, vars beslut i denna fråga dock skall underställas
Kungl. Maj :t för godkännande, att jordbruksnämnden utser en revisor och

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

9

en revisorssuppleant, att vinst- och förlusträkning samt balansräkning före
fastställandet skall underställas jordbruksnämnden för yttrande, att vissa
tvister mellan föreningen och företagare må underställas jordbruksnämnden,
vars beslut i sådan tvist skall vara bindande för föreningen, samt att
ändring av stadgarna icke må ske utan jordbruksnämndens tillstånd. Enligt
föreskrift i stadgarna skall av föreningens årsöverskott minst 5 procent
avsättas till en reservfond, medan återstoden skall inlevereras till den
av SOC förvaltade clearingfonden. Om förlust uppkom i föreningens rörelse,
skall den täckas genom bidrag ur nyssnämnda clearingfond, i den
mån medlen förslå därtill. Vid föreningens upplösning skall föreningens
tillgångar i första hand användas till återbetalning av gjorda insatser. Vad
därefter återstår skall inlevereras till jordbruksnämnden för att användas
till oljeväxtodlingens främjande.

Beträffande behållningen i clearingfonden har jordbruksnämnden anfört.

Fondens tillgångar utgöra nu omkring 7 000 000 kronor. Därest någon
betydande vinst skulle uppkomma för SOI på 1951 års fröskörd har jordbruksnämnden
i skrivelse till SOC den 31 juli 1951 förutsatt att sådant
överskott på begäran av nämnden skall inlevereras till clearingkassan för
fettråvaror i stället för — så som angives i SOI:s stadgar — till den av SOC
förvaltade clearingfonden. Det överskott, som sedermera uppstod i SOI:s
verksamhet med avseende å 1951 års skörd (tiden 1 juni 1951—31 maj 1952
— SOI:s första verksamhetsår), sammanlagt omkring 1 400 000 kronor, har
ännu icke slutligt disponerats.

Det må här slutligen anmärkas, att exportvinster på oljeväxter i stor utsträckning
användas till täckande av förluster vid smörexport.

Föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk. Västkustfisk, förening u.p.a.
och Sydkustfisk, förening u.p.a. bildades år 1946 i samband med en omläggning
av regleringen av priserna på fisk. Omläggningen hade inneburit,
bland annat, att den verksamhet, som statens livsmedelskommission tidigare
bedrivit med avseende på inlösen och nyttiggörande av s. k. överskottsfisk
(fisk, som ej uppnått minimipris) överflyttades på fiskarenas egna
organisationer. I enlighet härmed övertoge nu föreningen Västkustfisk
överskottsfisk, som ilandfördes vid västkusten norr om Skåne, medan föreningen
Sydkustfisk hade motsvarande uppgift såvitt avsåge kusterna av
Skåne och Blekinge. De allmänna grunderna för prisregleringen på fisk
funnes angivna i prop. nr 232/1946 och hade sedermera — i huvudsak oförändrade
— förnyats för ett år i sänder. Utförligare direktiv hade med utgångspunkt
frän förslag från 1945 års fiskeriutredning (SOU 1947:2) meddelats
i propositionen nr 48/1948; senaste direktiv förelåge i proposition
nr 96/1952. Allmänna bestämmelser om regleringen hade i jordbruksnämndens
cirkulärserie meddelats senast genom cirkulär nr 57/1952.

Beträffande föreningarnas ekonomiska förhållanden har jordbruksnämnden
upplyst.

För verksamheten erhålla föreningarna av jordbruksnämnden vissa statliga
bidrag, s. k. pristillägg, vilka — bortsett från vissa inskränkningar be -

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 8.

träffande exporten — utgå per kilogram bevisligen uppkommen överskottsfisk.
Sammanlagt har sedan systemets införande t. o. in. år 1951 i pristillägg
utbetalats till föreningen Västkustfisk omkring 10 700 000 kronor och till
föreningen Sydkustfisk omkring 1 300 000 kronor. Kostnaderna för pristilläggen
täckas i första hand av prisregleringsavgifter, vilka — för närvarande
med stöd av Kungl. Maj :ts förordning den 30 maj 1952, nr 320, om
viss reglering av handeln med fisk, m. in. — upptagas av förstahandsuppköpare
av fisk in. fl. och för närvarande utgå med fem procent av inköpsvärdet
för fisk av vissa slag, som säljes till minimipris och däröver.

Utöver pristillägg åtnjuta föreningarna statliga rörelsemedel, föreningen
Västkustfisk ett lån på 2 500 000 kronor och en riksbankslcredit intill ett
belopp av 2 500 000 kronor samt föreningen Sydkustfisk ett lån på 500 000
kronor och en riksbankskredit intill ett belopp av 2 000 000 kronor. För lånen,
som tidigare varit helt räntefria, åtnjuta föreningarna för närvarande
räntefrihet till halva lånebeloppet.

Såsom huvuddelägare i föreningarna ingå, i föreningen Västkustfisk
Svenska västkustfiskarnas centralförbund och i föreningen Sydkustfisk
samtliga på sydkusten verksamma större fiskareorganisationer. Föreningen
Västkustfisk bär bildats med ett eget kapital av lägst 250 000 kronor och
föreningen Sydkustfisk med ett eget kapital av lägst 25 000 kronor.

Som förutsättning för åtnjutande av de allmänna medlen gäller, att föreningarna
icke bedriva verksamhet, som ej sammanhänger med prisregleringen.
Föreningarna avge fortlöpande ekonomisk redovisning till jordbruksnämnden
och stå under tillsyn av eu av nämnden utsedd revisor.

Omsättningen hos föreningen Västkustfisk har under åren t. o. m. 1950
varierat mellan 5 och drygt 9 miljoner kronor. För verksamhetsåret 1951
uppgår föreningens omsättning till drygt 15 miljoner kronor. Vinst i rörelsen
har redovisats med följande belopp: 1946 ca 100 000:—; 1948 ca
35 000:—; 1949 ca 205 000:—; 1951 ca 25 000:—. För år 1947 har föreningen
redovisat en förlust av drygt 90 000: — kronor.

Föreningen Sydkustfisk har för de senaste tre verksamhetsåren (VT—
30/e) redovisat en omsättning av mellan drygt 2 och 3,5 miljoner kronor.
Vinsten för verksamhetsåret 1946/47 har utgjort ca 47 000 kronor men har
i övrigt hittills varit av relativt blygsam omfattning.

Föreningen Ostkustfisk. Den prisreglerande verksamhet, som bedreves
av föreningen Ostkustfisk, innebure, att föreningen gentemot de på ostkusten
auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna förbundit sig att årligen utbetala
vissa garantipriser för salt strömming ävensom för strömming, som
exporterades i färskt tillstånd eller levererades till pälsdjursföda. För fullgörande
av denna garanti erhölle föreningen av jordbruksnämnden vissa
statliga bidrag, s. k. prisutjämningsmedel. Av föreningen Ostkustfisk utbetalades
dessa medel, vilka till stor del bekostades av inom kuststräckan uppburna
regleringsavgifter, i sin helhet till de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna.
Av det sagda framginge, att föreningen Ostkustfisk — till
skillnad mot regleringsföreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk — endast
bedreve förmedlande verksamhet såsom prisregleringsorgan på fiskets område
och att, med nuvarande utformning av prisregleringssystemet, vinster
icke uppkom i föreningens prisreglerande verksamhet. Skattefrågan ägde
därför för närvarande icke aktualitet för föreningen Ostkustfisks vidkommande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 8.

11

Jordbruksnämnden har framlagt två huvudalternativ till lagstiftning
i syfte att uppnå skattefrihet eller skattelättnad
för prisregleringsföreningarna. Nämnden tillstyrker
i första hand, att det som huvudalternativ I betecknade förslaget lägges
till grund för den ifrågasatta lagstiftningen.

Enligt huvudalternativ I skulle vinsten å prisregleringsförenings verksamhet
generellt undantagas från inkomstskatt. Även ränteinkomster å fonderade
medel borde undantagas från dylik skatt, varjämte fondmedlen icke
skulle vara underkastade förmögenhetsskatt. Som förutsättning för skattefrihet
skulle gälla, att medlen endast användes i enlighet med de föreskrifter
jordbruksnämnden meddelade. Dessa föreskrifter skulle även i fortsättningen
kunna avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som redan
gällde i fråga om i prisregleringen uppkommande vinster. Förutom till prisreglering
borde medlen sålunda kunna disponeras för finansiering av försöksverksamhet
och rationaliseringsåtgärder.

En annan framkomlig väg att uppnå önskad skattelättnad för ifrågavarande
föreningar vore enligt jordbruksnämndens mening att genom lagstiftning
bemyndiga riksskattenämnden att i förekommande fall meddela
föreningarna dispens från skattskyldighet.

Enligt huvudalternativ II skulle prisregleringsföreningarna beredas möjlighet
att överföra sina i regleringsverksamheten uppkommande vinster till
särskilda branschstiftelser i likhet med vad som enligt speciell lagstiftning
möjliggjorts beträffande vissa vinster inom skogsindustrien. För avsättningarna
till stiftelserna skulle föreningarna erhålla rätt till avdrag vid taxeringen,
varjämte stiftelserna borde erhålla befrielse från skyldighet att erlägga
inkomst- och förmögenhetsskatt. Över de hos stiftelserna fonderade
medlen och utbetalningarna från stiftelserna skulle regleringsföreningarna
erhålla erforderligt inflytande genom lämplig representation i stiftelsernas
styrelse, varjämte jordbruksnämnden borde vara representerad i styrelserna.
Stadgar för stiftelserna syntes böra fastställas av Kungl. Maj :t. Förhållandet
mellan jordbruksnämnden och stiftelserna samt mellan stiftelserna och de
olika regleringsföreningarna vore avsett att regleras genom särskilda avtal.
Möjligheter syntes böra öppnas för stiftelsernas styrelser, att som rörelsemedel
ställa tillgångarna i fonderna till respektive förenings förfogande.
Jordbruksnämnden hade under förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens
bifall träffat överenskommelse med regleringsföreningarna angående inrättande
av sådana skattefria stiftelser. I samband därmed hade jämväl preliminära
stiftelseurkunder upprättats.

Genom beslut förut denna dag har Kungl. Maj :t godkänt dels särskilda
avtal mellan statens jordbruksnämnd, å ena, samt Sveriges export- och importförening
för ägg, förening u. p. a., Svensk kötthandel, förening u. p. a.,
Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a., Sveriges Oljeväxtodiares
Centralförening u. p. a. och Sveriges Oljeväxtintressenter, förening u. p. a.,
Västkustfisk, förening u. p. a. samt Sydkustfisk, förening u. p. a., å andra
sidan, dels och stadgar för de av föreningarna bildade stiftelserna.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Vid statsrådsprotokollet i detta ärende har fogats avskrift av det med äggföreningen
träffade avtalet (Bilaga 1) ävensom avskrift av stadgarna för den
av föreningen bildade stiftelsen (Bilaga 2). Övriga avtal och stiftelseurkunder
är upprättade efter i huvudsak samma mall.

Remissyttrandena.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att en speciell lagstiftning genomföres
i syfte att bereda prisregleringsföreningarna skattelättnader. I
fråga om lagstiftningens utformning har yppats olika meningar.

Lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges
fiskares riksförbund förordar, att den ifrågasatta lagstiftningen utformas
enligt det förslag som av jordbruksnämnden betecknats som huvudalternativ
I.

Jordbruksnämndens förslag, att riksskattenämnden skulle bemyndigas
lämna dispens ifrån skattskyldighet, avstyrkes av samtliga remissinstanser
utom Kooperativa förbundet, som uttalar sig för detta förslag såsom den
lämpligaste utvägen för lösning av regleringsföreningarnas speciella skattefråga.

Kammarrätten, riksskattenämnden, länsstyrelserna i Blekinge, Hallands
samt Göteborgs och Bohus län ävensom handelskammaren i Gävle har tillstyrkt
att lagstiftningen utformas enligt det som huvudalternativ II betecknade
förslaget, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Hallands län har
även uttalat sig för detta alternativ för så vitt en lagstiftning över huvud
kunde anses behövlig.

Förslaget till lagstiftning på området avstyrkes helt av kommerskollegium,
handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Sveriges
köpmannaförbund. Länsstyrelsen i Malmö har även uttalat starka betänkligheter
mot att prisregleringsföreningarna bereddes skattelättnader.

Från remissyttrandena må här återgivas följande.

Lantbruksstyrelsen ansluter sig till det av jordbruksnämnden förordade
huvudalternativ I, enär detta alternativ syntes avgjort enklare än det andra.
Beträffande skattefrihetens omfattning anför styrelsen.

Vad angår skattefrihetens omfattning finner lantbruksstyrelsen det klart,
att den i första hand bör gälla de medel, som användas för den egentliga
prisregleringsverksamheten. En skattefrihet av denna omfattning innebär
ju ej att några medel reellt undandragas från beskattning, eftersom
medlen alltid i sista hand komma producenterna tillhanda och där
bliva beskattade, utan kan i stället betecknas som ett sätt att undvika att
åtgärder, som det allmänna vidtager av regleringstekniska skäl, skola leda
till en sakligt helt omotiverad dubbelbeskattning av producenterna. Enligt
jordbruksnämndens förslag skulle skattefriheten emellertid även gälla annan
av föreningarna i samband med den prisreglerande verksamheten bedriven
verksamhet av samhällsnyttig karaktär. Som exempel på verksamhet av sistnämnda
slag har nämnts den försöksverksamhet på oljeväxtodlingens område,
som bedrives av föreningen Sveriges oljeväxtintressenter, ävensom den
verksamhet för rationalisering av stärkelseindustrien, som utövas av Sveriges

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

13

stärkelseproducenters förening. Skälen för införande av skattefrihet beträffande
verksamhet av sistnämnda slag äro väl ej av samma karaktär som de
skäl, vilka tala för införande av skattefrihet beträffande medel, som disponeras
för den egentliga prisregleringsverksamheten. Då det dock även här,
såsom jordbruksnämnden framhållit, är fråga om verksamhet av klart samhällsnyttig
karaktär och dessutom dispositionen av medlen skulle stå under
kontroll av statlig myndighet, vill lantbruksstyrelsen tillstyrka förslaget jämväl
i denna del.

Fiskeristijrelsen, som anser huvudalternativ II onödigt fördyrande och
omständligt, framhåller, att en lagstiftning enligt alternativ I borde vara
möjlig att genomföra, om garantier skapades för att de avsatta medlen icke
skulle kunna användas för andra ändamål än dem, för vilka de vore avsedda.

Lantbruks förbundet uttalar som sin åsikt, att de föreslagna bestämmelserna
angående disposition av de fonderade vinstmedlen enligt jordbruksnämndens
bestämmande eliminerade riskerna för missbruk av en generellt
utformad lagstiftning avseende skattebefrielse för prisregleringsföreningarna.
Skulle ändock huvudalternativ II anses vara bästa formen för vinnande
av skattefrihet, har förbundet funnit även denna väg framkomlig.

Kammarrätten anför.

Ett huvudmotiv för att medgiva prisregleringsföreningarna skattefrihet
för vinster i deras prisreglerande verksamhet skulle vara, att föreningarna
övertagit vissa uppgifter, som eljest skulle handhas av jordbruksnämnden.
Att föreningarna verka för ett allmänt intresse framgår även av att de erhålla
statsbidrag. Med hänsyn till dessa omständigheter torde prisregleringsföreningarna,
i den mån de fullgöra sin prisreglerande uppgift, icke vara
att helt likställa med ekonomiska föreningar i allmänhet. Fråga uppkommer
då, i vad mån prisregleringsföreningarna böra få en särställning i beskattningshänseende.
Om en lagstiftning kommer till stånd, är det uppenbarligen
av stor vikt att i denna noga angives, vad som faller under lagstiftningen.
Då en lagstiftning i enlighet med förslaget enligt alternativ I torde
få anses vara alltför vidsträckt, synes detta alternativ icke böra ifrågakomma.
Jordbruksnämndens förslag enligt alternativ II är mera preciserat än
dess förslag enligt alternativ I och alternativ II synes därför vara att föredraga.

I fortsättningen framhåller kammarrätten emellertid som sin mening, att
ändamålet med stiftelserna borde begränsas att endast avse prisreglerande
verksamhet. Huruvida avdrag kunde erhållas för försöksverksamhet o. d.
borde avgöras i vanlig ordning vid de årliga taxeringarna. Av vikt vore även
att det statliga inflytandet i stiftelsernas styrelser förstärktes.

Riksskattenämnden lämnar i sitt yttrande följande redogörelse för två
utslag i regeringsrätten, som belyser det nuvarande rättsläget på förevarande
område.

Det ena fallet (RÅ 1943 not. Fi 889) avser Svenska spannmålsaktiebolagets
taxering år 1942. Detta bolag hade enligt avtal med staten att till vissa priser
uppköpa spannmål för lagring och försäljning och hade förbundit sig
att till statsverket inleverera influtna medel, i den mån dessa ej åtginge för
återköp av spannmål eller för täckande av kostnaderna för bolagets verk -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

samhet i övrigt eller för uppbringande av bolagets lager till av Kungl. Maj :t
föreskriven omfattning. Regeringsrätten fann bolaget icke vara skattskyldigt
för inkomsten av ifrågavarande rörelse, »enär bolagets verksamhet allenast
utgjort ett led i statens av de rådande förhållandena nödvändiggjorda
spannmålsreglering samt med avseende härå ifrågakomna i bolagets rörelse
redovisade nettobehållning, som i dess helhet inlevererats till statsverket,
icke är att anse såsom för bolaget skattepliktig inkomst».

Det andra nu åsyftade fallet (RÅ 1952 not. Fi 734) gällde Västkustfisks,
förening u. p. a., taxering år 1947. Huvuddelägare i denna förening är
Svenska västkustfiskarnas centralförbund. Av föreningens stadgar — bilaga
9 till förevarande framställning — framgår att föreningens vinstmedel
i viss utsträckning kunna användas för utdelning till delägarna samt
att vid föreningens upplösning beslut skall fattas, »huruvida och till vilken
inom föreningens verksamhetsområde befintlig, för fiskarebefolkningen
gagnelig institution återstående tillgångar skola tillfalla». Regeringsrätten
fann i detta fall föreningen vara skattskyldig för sådana belopp, som föreningen
redovisat som behållning vid beskattningsårets utgång av de pristillägg
å överskottsfisk, vilka statens livsmedelskommission under beskattningsåret
utbetalat till föreningen.

Av dessa båda avgöranden torde få slutas följande. Om de medel, en organisation
av förevarande slag uppbär i den prisreglerande verksamheten,
ha karaktär av statsmedel och äro bundna för prisreglerande ändamål samt
under statlig kontroll i händelse av organisationens upplösning, föreligger i
allmänhet skattefrihet för uppkommen nettobehållning. Denna har då icke
fonderats för organisationens egen räkning, utan organisationen har närmast
till uppgift att förvalta medlen i statens intresse. Om däremot medlen
mera fritt kunna användas inom organisationen och vid upplösning disponeras
för dess ändamål, blir organisationen skattskyldig för medlen såsom
för inkomst av rörelse.

Även om det skulle vara möjligt att på detta sätt uppdraga vissa gränser,
inom vilka skattefrihet eller skattskyldighet föreligger, förefinnas dock inom
prisregleringens område en hel del avgifter och anslag, beträffande vilka
det icke med säkerhet kan avgöras till vilken kategori de skola hänföras.
Det förekommer sålunda icke sällan mellanformer, vilka skulle kunna betecknas
såsom organisationens medel under statens kontroll. Riksskattenämnden
har i samband med lämnande av förhandsbesked i taxeringsfrågor
haft anledning konstatera dessa förhållanden. På grund av svårigheterna
att här finna några fasta riktlinjer för skattskyldigheten finner nämnden
det önskvärt, att" större klarhet åstadkommes beträffande den skatterättsliga
behandlingen av ifrågavarande medel.

Riksskattenämnden framhåller vidare, att det icke syntes nödvändigt att i
detta sammanhang taga upp till diskussion det mycket omfattande och hela
näringslivet berörande spörsmålet om införande av en generell rätt till resultatutjämning
vid beskattningen genom kvittning mellan vinstår och förlustår.
Frågan borde här kunna begränsas till jordbruket och fisket samt betraktas
som en specialfråga, sammanhängande med jordbruksregleringen.
Den situation, som här förelåge, vore eu följd av statens egna dispositioner
och dessa skattefrågors reglerande utgjorde närmast en konsekvens av den
sedan flera år förda jordbrukspolitiken. Det av jordbruksnämnden i första
hand förordade alternativet kunde synas vara den enklaste vägen att lösa
föreningarnas skattefrågor. Det torde emellertid kunna befaras, att man

Kungi. Maj:ts proposition nr 8.

15

med en sådan lösning alltjämt komme att ställas inför åtskilliga frågor angående
karaktären av de medel, som tillfördes föreningarna, där olika mellanformer
kunde ge anledning till tvister. Enligt huvudalternativ II skulle
däremot den påtagliga fördelen vinnas, att någon tvekan icke kunde uppstå
om medlens skatterättsliga karaktär. För att icke stiftelsernas medel skulle
kunna överföras till föreningarnas fria disposition krävdes emellertid, att
bestämmanderätten i stiftelserna förbehölls staten. Staten borde därför besätta
flertalet platser inom stiftelsernas styrelser.

Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar, att det icke kunde ifrågakomma att
helt fritaga samtliga prisregleringsföreningar från skattskyldighet bland
annat med hänsyn till att föreningsstadgarna i vissa fall innehölle bestämmelser
om utdelning till delägarna samt disposition av eventuellt överskjutande
kapital vid föreningars upplösning. En partiell skattefrihet enligt det
förslag jordbruksnämnden betecknat som huvudalternativ I förutsatte, att
föreningarna ålades att hålla sina olika verksamhetsgrenar helt åtskilda i
bokföringen och komme att medföra svårigheter att vid tillämpningen bedöma
behörigheten av vidtagna dispositioner.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att de uppkomna skattespörsmålen
måste bedömas enligt företagsbeskattningens grundläggande principer.
Vid en överblick i ett större sammanhang måste befaras, att starka invändningar
komme att resas mot en specialskattelagstiftning till förmån för
prisregleringsföreningar. Liknande krav torde kunna framställas av en rad
statligt eller kommunalt understödda företag av allmännyttig karaktär t. ex.
kommunala bostadsaktiebolag och elektriska distributionsföreningar. En sådan
utveckling finge anses mindre önskvärd och framställningar av denna
art borde icke prövas från fall till fall. Det syntes lämpligast att avvakta
resultatet av den pågående översynen av företagsbeskattningen. Skulle föreningarnas
verksamhet befinnas vara av den art, att omedelbara skattelättnader
måste beredas dem, borde alternativ II kunna ifrågakomma. Ej heller
alternativ II syntes vara så konstruerat, att det skattemässigt vore tilltalande.
Den möjlighet som skulle tillkomma stiftelsernas styrelse att ställa stiftelsernas
medel till resp. föreningars förfogande som rörelsemedel gjorde
avsättningarna till stiftelserna helt illusoriska.

Kommers kollegium och flertalet av de hörda handelskamrarna anser, att
en speciallagstiftning för prisregleringsföreningar icke borde ifrågakomma
och att spörsmålet om föreningarnas beskattning borde upptagas till prövning
i samband med den utredning angående företagsbeskattningen, som anförtrotts
åt en särskild kommitté.

Departementschefen.

I följd av den prisreglerande verksamhet, som i överensstämmelse med
av statsmakterna uppdragna riktlinjer bedrives på jordbrukets och fiskets
områden, har under senare år uppkommit vissa skattespörsmål, vilka ännu
icke vunnit en definitiv reglering. Enligt nu tillämpad praxis torde de pris -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 8.

reglerande företagen i regel icke kunna påräkna skattefrihet för eventuella
överskott å den prisreglerande verksamheten. Sålunda har föreningen Västkustfisk
beskattats för ett belopp, som föreningen redovisat såsom behållning
vid beskattningsårets utgång av de medel, vilka statens livsmedelskommission
utbetalat till föreningen i form av pristillägg å överskottsfisk (RÅ 1952
not 734). Endast om de insamlade medlens karaktär av statsmedel klart
framgår av vidtagna dispositioner torde skattefrihet kunna ifrågakomma.
I detta hänseende må erinras om att Svenska spannmålsaktiebolaget förklarats
icke vara skattskyldigt för redovisad nettobehållning å bolagets verksamhet,
vilken nettobehållning inlevererats till statsverket (RÅ 1943 not
889).

Syftet med den föreliggande framställningen är att genom särskild lagstiftning
öppna möjlighet för prisregleringsföreningarna att skattefritt fondera
sådana under året uppsamlade prisregleringsmedel, vilka kvarstår oanvända
vid beskattningsårets utgång. Jordbruksnämnden har understrukit,
att en reducering av dessa medel genom beskattning i högsta grad skulle
motverka syftet med föreningarnas verksamhet och sannolikt framtvinga
antingen ett nedläggande av verksamheten eller dess överförande i rent statlig
regi.

Vissa remissinstanser har ansett att frågan om prisregleringsmedlens skatterättsliga
behandling icke borde lösas nu utan i stället hänskjutas till övervägande
av den utredning, som för närvarande är sysselsatt med en översyn
av företagsbeskattningen. Man har motiverat detta ställningstagande
med att här i själva verket vore fråga om vilken resultatutjämning mellan
olika år, som borde tillåtas i beskattningsavseende. Det synes dock knappast
befogat alt jämställa den prisreglerande verksamhet, som bedrives av dessa
föreningar, med vanlig förvärvsverksamhet. I den mån överskott uppstår å
den prisreglerande verksamheten skall detta ju icke disponeras såsom vinstmedel
utan skall kvarstå i föreningen och enligt statsmakternas direktiv användas
i den prisreglerande verksamheten ett följande år. Det är sålunda
icke fråga om utjämning av vinster och förluster i egentlig mening. Enligt
min mening föreligger därför inget hinder för att upptaga de nu aktuella
skatteproblemen till särskild behandling.

Jordbruksnämnden har i första hand förordat en lagstiftning med det innehållet,
att överskottet å den prisreglerande verksamheten generellt undantages
från beskattning. Kammarrätten, riksskattenämnden och flertalet av
de hörda länsstyrelserna har förklarat sig icke kunna tillstyrka en dylik allmän
skattefrihets regel. Därvid har särskilt framhållits, att man med en sådan
lösning alltjämt komme att ställas inför åtskilliga frågor om den verkliga
karaktären av de medel, som tillfördes föreningarna, där olika mellanformer
kunde ge anledning till tvister. Vidare funnes icke tillräckliga garantier
för att medel avseende den prisreglerande verksamheten icke kunde
komma delägarna till godo. För egen del har jag kommit till den uppfattningen,
att en lagstiftning enligt detta alternativ sannolikt skulle nödvändiggöra
en statlig kontroll över föreningarna, som av andra skäl icke kan anses
önskvärd. Jag kan sålunda icke förorda en lösning efter dessa linjer. Ej hel -

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

17

ler finner jag förslaget, att riksskattenämnden skulle tilläggas befogenhet
att efter prövning från fall till fall medgiva dispens från skattskyldighet
vara en lämplig anordning.

Enligt det av jordbruksnämnden såsom huvudalternativ II betecknade förslaget
skulle överskott å den prisreglerande verksamheten tillföras särskilda,
för ändamålet inom vederbörande branscher bildade stiftelser, varvid avsättningarna
till dessa stiftelser liksom de hos stiftelserna uppsamlade medlen
och avkastningen därå skulle vara undantagna från beskattning. Detta
alternativ har ur taxeringssynpunkt den påtagliga fördelen, att avdragsrätten
anknytes till det objektiva kriteriet, att beloppet överförts till en stiftelse
av angivet slag och några svårigheter för gränsdragningen uppkommer icke.
Genom att meddela föreskrifter om att förening skall vara skyldig att som
intäkt av rörelse upptaga från stiftelse utbetalade medel, erhålles vidare
garantier för att skattefrihet icke kan ifrågakomma i andra fall än då
medlen använts för att täcka eljest uppkommande underskott. Jag vill därför
förorda, att den åsyftade särskilda regleringen av prisregleringsföreningarnas
skattskyldighet för prisregleringsmedel kommer till stånd genom en
lagstiftning, som i princip utformats i enlighet med detta alternativ.

I den inledningsvis omnämnda, av taxeringsintendenten Johansson upprättade
promemorian har föreslagits, att erforderliga författningsbestämmelser
sammanföres i en särskild förordning och att sålunda nu icke göres
någon ändring i kommunalskattelagen och statsskatteförordningarna. I promemorian
har hänvisats till att denna metod tidigare använts vid meddelandet
av bestämmelser om särskilda skattefria avsättningar till vissa stiftelser
inom skogsindustrien. Även om den nu tilltänkta lagstiftningen icke
är avsedd att vara av samma tidsbegränsade natur som sistnämnda bestämmelser,
finner jag dock det föreslagna arrangemanget lämpligt med hänsyn
till att lagstiftningen är av speciell natur och endast berör ett fåtal skattskyldiga.
En blivande författning i ämnet bör direkt anknyta till de av
Kungl. Maj :t nu godkända avtalen. Skulle framdeles nya prisregleringsföreningar
bildas, får frågan om en komplettering av lagstiftningen då upptagas
till prövning.

Skattebestämmelserna bör i sak ha den innebörd, som förutsatts i de av
Kungl. Maj :t godkända överenskommelserna. Sålunda bör vederbörande
förening vid beräkning av nettointäkt av rörelse få åtnjuta avdrag med belopp
motsvarande de medel som tillförts stiftelsen. Något krav på att inbetalningen
till stiftelsen skall ha verkställts redan under beskattningsåret
torde icke böra uppställas. Då inbetalningen skall avse det överskott, som
kan ha uppkommit i den prisreglerande verksamheten, måste uppenbarligen
föreningens bokslut föreligga, innan eventuell inbetalning kan till beloppet
angivas. Ur taxeringssynpunkt torde det vara tillfyllest om inbetalningen
är verkställd senast den dag föreningen har att avgiva allmän självdeklaration.
Stiftelserna bör icke vara skattskyldiga till inkomst- eller förmögenhetsskatt
för de medel, som enligt avtalen inbetalas till stiftelserna, eller för
därav härflytande avkastning. Å andra sidan bör till vederbörande förening
utbetalade medel upptagas hos föreningen som intäkt av rörelse för det be2
Biliang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr S.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

skattningsår, då medlen kommit föreningen till godo. De föreslagna bestämmelserna
bör första gången tillämpas vid 1954 års taxering.

Att gåvoskatt icke ifrågakommer för de enligt avtalen överförda medlen
torde ligga i sakens natur.

Till sist torde jag få beröra vissa speciella frågor, som reglerats i de mellan
statens jordbruksnämnd och vederbörande föreningar träffade avtalen.
Endast överskott å den prisreglerande verksamheten i egentlig mening är
av sådan säregen natur, att en specialregel rörande beskattningen kan anses
motiverad. Avtalen innehåller också direkt föreskrift om att de till stiftelse
överförda medlen skall användas — förutom till att täcka de med stiftelsens
förvaltning förenade kostnaderna — till att utjämna underskott i den av föreningen
bedrivna prisreglerande verksamheten. Till stiftelse får sålunda
icke överföras t. ex. de medel, som stärkelseföreningen avser att använda till
rationaliseringsverksamhet inom föreningens arbetsområde, eller de medel,
som oljeväxtföreningarna avsätter till viss försöks- och forskningsverksamhet
på oljeväxtodlingens område. Huruvida avdrag vid taxeringen kan erhållas
för dylika medel, blir alltså att bedöma enligt vanliga regler. Ehuru
föreskrift härom icke intagits i alla avtalen torde det ligga i sakens natur
att vid bestämmande av överskottet å den prisreglerande verksamheten jämväl
får inräknas eventuella ränteinkomster å uppsamlade prisregleringsmedel.

Avtalen innehåller särskilda bestämmelser om hur stiftelses tillgångar
skall disponeras för den händelse stiftelsen upplöses. Upphör avtalet efter
uppsägning skall stiftelsens tillgångar överföras till föreningen. I detta fall
kommer sålunda medlen att vid detta tillfälle upptagas till beskattning hos
föreningen. Inträder den situationen, att föreningens uppgift som statligt
dirigerat prisregleringsorgan skulle upphöra, skall enligt föreskrift i avtalen
de medel, som då innestår hos stiftelsen, användas på sätt Kungl. Maj :t bestämmer.
I detta fall kan sålunda stiftelsens medel komma att utbetalas till
annan än de ifrågavarande föreningarna. Frågan om skattskyldighet för sådana
medel regleras icke av den nu förordade lagstiftningen utan denna
fråga blir att bedöma enligt eljest gällande regler.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning om rätt alt vid taxering för inkomst njuta avdrag
för belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade stiftelser, m. m.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nyssnämnda författningsförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Birgit Warholm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

19

Bilaga 1.

Avtal.

Mellan statens jordbruksnämnd för Kungl. Maj :t och Kronan under förbehåll
om Kungl. Maj :ts godkännande och Sveriges export- och importförening
för ägg, förening u. p. a., har följande avtal träffats.

1 §•

Föreningen, vilken i prisreglerande syfte tillerkänts ensamrätt till export
och import av ägg och äggprodukter på villkor bland annat att föreningen
iakttager de föreskrifter jordbruksnämnden meddelar för sådan export
och import, grundar härmed en stiftelse, benämnd »Ägghandelns Konjunkturutjämningsfond»,
med ändamål att mellan olika år utjämna vinster och
förluster i föreningens prisreglerande verksamhet.

2 §.

För stiftelsen skola gälla de stadgar, som framgå av bilaga härtill.

3 §•

I samband med stiftelsens grundande tillföres stiftelsen såsom grundkapital a)

det belopp av 2 800 000 kronor, som influtit i form av exportavgifter
enligt Kungl. Maj :ts brev den 28 juni 1935 och som jordbruksnämnden den
27 februari 1951 överfört till föreningen,

b) vid utgången av senaste räkenskapsår den 30 juni 1953 balanserade
medel å exportavgifters konto, 65 114 kronor 78 öre, samt å räntors konto,
210 113 kronor 51 öre, eller tillhopa 275 228 kronor 29 öre.

4 §•

För varje följande räkenskapsår tillföres stiftelsen det överskott, som kan
ha uppstått i den av föreningen enligt direktiv från jordbruksnämnden bedrivna
prisreglerande verksamheten, även till den del överskottet härrör
från de regleringsavgifter, som föreningens medlemmar inbetalat till föreningen
enligt § 8 i föreningens stadgar eller från importavgifter, som enligt
jordbruksnämndens bestämmande under räkenskapsåret kunna ha erlagts
till föreningen från importör, vilken icke är medlem av föreningen.

Inbetalningar enligt denna paragraf skola för varje år ske senast tre
månader efter räkenskapsårets slut.

5 §.

De medel, som enligt §§ 3 och 4 tillförts stiftelsen, och de inkomster stiftelsen
i övrigt kan erhålla, skola användas — förutom till täckande av de med
stiftelsens förvaltning förenade kostnaderna — till att utjämna underskott,
som för visst räkenskapsår må uppkomma i samband med verksamhet, som
i 4 § sägs.

Som villkor för att föreningen i fortsättningen skall åtnjuta särskilda
rättigheter som prisregleringsorgan gäller — förutom att föreningen iakttar
de för föreningens verksamhet av nämnden meddelade direktiven — att
stiftelsens styrelse icke handlar i strid mot bestämmelse i detta avtal eller
i de för stiftelsen gällande stadgarna.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Därest föreningens uppgift som statligt dirigerat prisregleringsorgan för
äggmarknaden skulle upphöra, skall detta avtal omedelbart upphöra att
gälla och skola de medel, som då innestå hos stiftelsen, användas på sätt
Kungl. Maj :t bestämmer.

6 §•

Detta avtal skall återgå därest icke Kungl. Maj :t och riksdagen före den
1 juli 1954 besluta, att föreningens inbetalningar till stiftelsen få avdragas
vid beräkning av nettointäkt av föreningens rörelse enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt, att de till stiftelsen influtna
medlen jämte ränta därå icke beskattas hos stiftelsen samt att medel,
vilka utbetalas till föreningen från stiftelsen, skola upptagas såsom intäkt
av föreningens rörelse först under det beskattningsår, för vilket medlen utbetalats.

Därest avtalet skulle återgå, skall stiftelsen upplösas och dess tillgångar
överföras till föreningen.

7 §.

För detta avtal gäller en ömsesidig uppsägningstid av tolv månader.

Om avtalet upphör att gälla på grund av uppsägning skall stiftelsen upplösas
och dess tillgångar överföras till föreningen för att av denna användas
för ändamål, som jordbruksnämnden bestämmer.

8 §.

Tvist på grund av detta avtal skall avgöras av skiljemän enligt lag.

Stockholm den 27 november 1953.

Statens jordbruksnämnd Sveriges export- och importför ening

för ägg u. p. a.

O.-W. Olsson

N. Tolstoy

Robert Magnusson

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

21

Bilaga 2.

Stiftelseurkund och stadgar för stiftelsen Ägghandelns
konjunkturutjämningsfond.

Undertecknad, Sveriges export- och importförening för ägg, förening u.
p. a., grundar härmed nedan angivna stiftelse och antager för denna följande
stadgar.

§ 1.

Stiftelsen, vars namn är Ägghandelns konjunkturutjämningsfond, har
till ändamål att fondera och förvalta de medel, som på grund av avtal mellan
statens jordbruksnämnd och föreningen tillföras stiftelsen, ävensom därå
upplupna räntor, samt att utbetala sålunda influtna belopp efter grunder,
som bestämmas i sådant avtal.

§ 2.

Stiftelsens grundkapital som är 3 075 228 kronor 29 öre, bildas på sätt
angivits i 3 § av ett denna dag mellan jordbruksnämnden och föreningen
träffat avtal. Kapitalet kan efter hand ökas med medel som ytterligare inflyta
enligt 4 § av förenämnda avtal.

§ 3.

Stiftelsens angelägenheter handhavas av en styrelse, som har sitt säte i
Stockholm och som består av ledamöterna av arbetsutskottet inom föreningens
styrelse samt av representant för jordbruksnämnden.

Ersättare för jordbruksnämndens representant i stiftelsens styrelse utses
av jordbruksnämnden. Suppleanter för övriga ledamöter i stiftelsens styrelse
utses av föreningens styrelse efter samma grunder som gälla då föreningens
styrelse utser arbetsutskott.

Jordbruksnämndens representant skall vara styrelsens ordförande.

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller om någon av
styrelsens ledamöter så påfordrar.

För att styrelsen skall vara beslutför fordras att minst tre ledamöter äro
tillstädes, däribland ordföranden. Beslut fattas med enkel majoritet och utslagsröst
för ordföranden, dock att, i fall som avses i § 7 nedan, för besluts
giltighet fordras att det biträdes av ordföranden.

§ 4.

Stiftelsens firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter, som
stiftelsen därtill utser.

§ 5.

För granskning av styrelsens förvaltning och stiftelsens räkenskaper utses
årligen två revisorer och två suppleanter för dem. Av vardera av revisorerna
och suppleanterna utses en av jordbruksnämnden och en av föreningen.

§ 6.

Stiftelsens medel kunna utlånas till föreningen såsom rörelsemedel men
skola i övrigt, i den mån de icke erfordras för täckande av de med förvaltningen
förenade Kostnaderna, vara placerade hos bankinrättning. Sådan

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

placering skall, såvitt avser valet av bankinrättning, godkännas av jordbruksnämnden.

§ 7.

För beslut om utbetalning av stiftelsens medel till annat ändamål än utjämning
av underskott i föreningens prisreglerande verksamhet, fordras att
beslutet biträdes av ordföranden. Skulle ordföranden motsätta sig beslutet,
må det dock gälla om jordbruksnämnden därtill lämnar sitt godkännande.

Lika med jordbruksnämndens medgivande skall gälla godkännande, som
lämnas av Kungl. Maj:t efter besvär av föreningen eller stiftelsen.

§ 8.

Stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen den 24 maj 1929
om tillsyn över stiftelser.

§ 9.

Dessa stadgar skola godkännas av Kungl. Maj :t och få icke ändras utan
att Kungl. Maj :t därtill lämnat sitt medgivande.

Stockholm den 27 november 1953.

Sveriges export- och importförening för ägg förening u. p. a.

Robert Magnusson.

637763. Stockholm 1953. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag