Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
1
Nr 79.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 §
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), m. m.; given Stockholms slott den 5 februari
1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379); samt
3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni
1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i
taxeringsfrågor.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås vissa ändringar i 60 § kommunalskattelagen avseende
fördelning av skatteunderlag å olika administrativa områden inom en
kommun. Förslaget är betingat av den vid 1953 års riksdag beslutade omläggningen
av fastighetsbeskattningen. Även i taxeringsförordningen föreslås
vissa ändringar av övervägande teknisk natur, varav flertalet föranledes
av nyssnämnda omläggning. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 79.
2
Kungi. Maj:ts proposition nr 79.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 60 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 samt anvisningarna till samma paragraf enligt nämnda författningsrurns
avfattning jämlikt lagen den 5 juni 1953, nr 400,1 skola — med giltighet
från det sistnämnda lag träder i kraft — erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
60 §.
Finnes inom kommun municipalsamhälle
eller annat administrativt
område, inom vilket menighet äger
utöva beskattningsrätt, och ingår i
skattskyldigs taxerade inkomst garantibelopp
för fastighet, som är belägen
inom sådant administrativt område,
skall så stor del av den i kommunen
beskattningsbara inkomsten, som
motsvarar garantibeloppet eller, om
den beskattningsbara inkomsten understiger
garantibeloppet, hela den
beskattningsbara inkomsten tagas till
beskattning inom det administrativa
området.
Beträffande den del av den beskattningsbara
inkomsten, som härefter
må återstå, skall vid taxering enligt
denna lag angivas vad som å det administrativa
området belöper, och
skola därvid de i 56—59 §§ givna bestämmelserna
om beskattningsort hava
motsvarande tillämpning. Oaktat
stad innefattar flera församlingar,
skall dock, då fråga är om fysisk person,
som skall där mantalsskrivas, förevarande
del av den beskattningsbara
inkomsten hänföras till den församling,
där den fysiska personen
skall mantalsskrivas.
Vad i nästföregående stycke sägs
skall äga motsvarande tillämpning då
i den taxerade inkomsten icke ingår
garantibelopp för fastighet.
(Se vidare anvisningarna.) 1
Föreslagen lydelse:
60 §.
Innefattar kommun flera församlingar,
skall fysisk person, som skall
mantalsskrivas i någon av församlingarna,
beskattas i denna församling
för hela den inkomst, som enligt
bestämmelserna om beskattningsort
skall beskattas i kommunen. Vad nu
sagts skall äga motsvarande tillämpning,
då oskift dödsbo efter avliden
person, som varit vid dödsfallet bosatt
här i riket, skall beskattas inom
kommun, som innefattar flera församlingar.
För annan än i första stycket avsedd
skattskyldig skall, om kommun
innefattar flera församlingar, vid
taxering enligt denna lag angivas, huru
stor del av den beskattningsbara
inkomsten som belöper å varje församling,
och skola därvid de i 56—
59 §§ givna bestämmelserna om beskattningsort
hava motsvarande tilllämpning.
Innan sådan fördelning
sker skall dock, om i den skattskyldiges
taxerade inkomst ingår garantibelopp
för fastighet, så stor del
av den beskattningsbara inkomsten,
som motsvarar garantibeloppet, tillföras
den församling, där fastigheten
är belägen.
Finnes inom kommun municipalsamhälle
eller annat än här ovan omförmält
administrativt område, inom
vilket menighet äger utöva beskattningsrätt,
skola i fråga om vad som
1 Betr. tidigare lydelse av 60 § se 1953: 274.
Kungl. Maj.ts proposition nr 79.
3
Nuvarande lydelse:
Anvisningar
till 60 §.
Till ledning vid tillämpning av 60 §
anföras följande exempel.
1. En person är bosatt i en kommun,
som består av församlingarna
A, B och C. Han äger en fastighet i
envar av dessa församlingar; fastigheternas
taxeringsvärden utgöra respektive
25 000 kronor, 75 000 kronor
och 100 000 kronor.
Om den beskattningsbara inkomsten
uppgår till 8 000 kronor, d. v. s.
till belopp motsvarande summan av
garantibeloppen för fastigheterna,
skall den beskattningsbara inkomsten
fördelas på församlingarna med 1 000
kronor, 3 000 kronor och 4 000 kronor.
Uppgår den beskattningsbara inkomsten
till exempelvis 6 000 kronor,
skall denna fördelas med 750 kronor
på A församling, 2 250 kronor på B
församling och 3 000 kronor på C församling.
Överstiger den beskattningsbara
inkomsten sumnxa garantibelopp,
skall det överskjutande beloppet
fördelas enligt bestämmelserna i 56—
59 §§, dock att då fråga är om fysisk
person i stad bestämmelsen i 60 §
andra stycket andra punkten skall
iakttagas.
Föreslagen lydelse:
skall där beskattas bestämmelserna
i nästföregående stycke äga motsvarande
tillämpning beträffande samtliga
inom kommunen skattskyldiga.
Ingår i skattskyldigs taxerade inkomst
garantibelopp för fastighet och
understiger den beskattningsbara inkomsten
garantibeloppet, skall hela
den beskattningsbara inkomsten tagas
till beskattning i den del av
kommunen, där fastigheten är belägen.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 60 §.
Till ledning vid tillämpning av 60 §
anföras följande exempel.
1. Ett aktiebolag har hemort i eu
kommun, som består av tre församlingar.
Bolaget äger en fastighet i envar
av dessa församlingar; fastigheternas
taxeringsvärden utgöra respektive
25 000 kronor, 75 000 kronor och
100 000 kronor.
Om den beskattningsbara inkomsten
uppgår till 8 000 kronor, d. v. s.
till belopp motsvarande summan av
garantibeloppen för fastigheterna,
skall den beskattningsbara inkomsten
fördelas på församlingarna med 1 000
kronor, 3 000 kronor och 4 000 kronor.
Överstiger den beskattningsbara
inkomsten summa garantibelopp,
skall det överskjutande beloppet fördelas
enligt bestämmelserna i 56—
59 §§.
2. I en kommun finnes ett municipalsamhälle.
En person A är bosatt
inom det utanför municipalsamhället
belägna området av kommunen. A
äger de inom kommunen belägna fastigheterna
B och C, av vilka C ligger
4 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 79. |
2. En person — |
inom municipalsamhället. Fastighe-ternas taxeringsvärden utgöra respek-tive 30 000 kronor och 70 000 kronor. A:s beskattningsbara inkomst ut-gör 3 000 kronor. Därav upptages --å municipal- 3. En person---å municipal- samhället. |
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
5
Förslag
till
förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 17 § 1 inom., 26 § 1 mom., 29 § 1 inom., 66 §
3 mom., 67 § 3 mom., 74 §, 84 § 1 mom., 90 § 1 och 2 mom., 97 a, 101
och 104 a §§, 122 § 1 mom., 123 § 1 och 2 mom., 124 § 1 inom., 124 a § 1
mom., 125 §, 128 § 1 mom., 131 § 1 inom., 135 § samt 145 § 2 och 3 mom.
taxeringsförordningen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, samt att 30 och 86 §§ samt 100 § 1 mom. samma
förordning enligt dessa författningsrums avfattning jämlikt förordningen
den 5 juni 1953, nr 280, skola erhålla nedan angiven lydelse.
Nuvarande lydelse:
17 §.
1 in o in. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall för varje fastighet,
med undantag för sådan, som
avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom.
kommunalskattelagen, av fastighetens
ägare utan anmaning avgivas deklaration
(allmän fastighet sdeklaration).
Därest fastighet
innehaves av någon, som enligt 13 §
kommunalskattelagen är att anse såsom
ägare eller är i ägares ställe
s/kattskyldig, skall vad nu sagts om
ägare i stället gälla sådan innehavare.
Allmän fastighetsdeklaration--
— och anskaffningskostnader.
Är jordbruksfastighet---eller
innehavaren.
Kungl. Maj :t — — — statistiskt
ändamål.
Allmän fastighetsdeklaration — —
— Kungl. Maj :t.
Föreslagen lydelse:
17 §.
1 in o m. Till ledning vid allmän
fastighetstaxering skall för varje fastighet,
med undantag för sådan, som
avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom.
kommunalskattelagen, av fastighetens
ägare utan anmaning avgivas deklaration
(allmän fastighetsdeklaration).
Därest fastighet
innehaves av någon, som enligt 47 §
kommunalskattelagen är att anse såsom
ägare eller är i ägares ställe skyldig
att erlägga skatt för garantibelopp
för fastigheten, skall vad nu
sagts om ägare i stället gälla sådan
innehavare.
Allmän fastighetsdeklaration — -—
— och anskaffningskostnader.
Är jordbruksfastighet--— el
ler
innehavaren.
Kungl. Maj :t---statistiskt
ändamål.
Allmän fastighetsdeklaration — -—
— Kungl. Maj :t.
26 §.
26 §.
1 mom. Nedannämnda skattskyl- 1 mom. Nedannämnda skattskyldiga
— — — (självdeklara- diga — — ■— (självdeklaration),
nämligen: tion), nämligen: 1 * 3
1 Senaste lydelse av 17 § 1 mom. se 1950:123; av 26 § 1 mom. se 1952:408: av 29 § 1 mom.
och 124 § 1 mom. se 1953:280; av 66 § 3 mom. och 6? § 3 mom. se 1944:281; av 74 och
101 §§ se 1947:513; av 90 § 2 mom. se 1947:591; av 123 § 1 mom., 125 och 135 §§ och 146 §
3 mom. se 1943:855; av 97 a och 104 a §§, 123 § 2 mom., 124 a § 1 mom. och 128 § 1 mom.
se 1947:578; av 122 § 1 inom. se 1947:588 samt av 145 § 2 mom. se 1945:901.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Nuvarande lydelse:
1) aktiebolag och ekonomisk förening;
2)
annan juridisk — — — 100
kronor;
3) fysisk person, vilkens bruttointäkter
av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått, om
han varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret, till sammanlagt
minst 1 200 kronor och eljest till
sammanlagt minst 100 kronor; samt
4) fysisk eller juridisk person, vilkens
tillgångar av den art, som i 3 §
1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt
angives, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde överstigande
50 000 kronor eller, såvitt
angår sådan juridisk person som avses
i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning,
5 000 kronor.
Vid bedömandet — — — statlig
förmögenhetsskatt.
I fråga — — — taxeras därför.
Vid tillämpning ----— riket bo
satta.
Avlider skattskyldig---den
avlidne.
29 §.
1 m o in. Allmän självdeklaration
---bostad här
städes;
2)
alla förvärvskällor, beträffande
vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige;
och skall därvid i fråga om förvärvskälla,
i vilken fastighet, underkastad
fastighetsskatt, ingått, särskilt angivas
dels beskaffenheten av den skattskyldiges
innehav av fastigheten, dels
fastighetens taxeringsvärde året näst
före taxeringsåret eller, om sådant
värde det året icke varit fastigheten
åsatt, dess eljest antagliga värde vid
taxeringsårets ingång, dels ock, därest
fastigheten icke ingått i förvärvskällan
under hela beskattningsåret eller
fastigheten ingått däri endast till viss
Föreslagen lydelse:
1) aktiebolag och ekonomisk förening;
2)
annan juridisk — — — 100
kronor;
3) fysisk person, vilkens bruttointäkter
av en eller flera förvärvskällor
under beskattningsåret uppgått, om
han varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret, till sammanlagt
minst 1 200 kronor och eljest till sammanlagt
minst 100 kronor;
4) fysisk eller juridisk person, vilkens
tillgångar av den art, som i 3 §
1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt
angives, vid beskattningsårets
utgång haft ett värde överstigande
50 000 kronor eller, såvitt
angår sådan juridisk person som avses
i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning,
5 000 kronor; samt
5) fysisk eller juridisk person, för
vilken garantibelopp för fastighet
skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.
Vid bedömandet ■— — — statlig
förmögenhetsskatt.
I fråga — — •—• taxeras därför.
Vid tillämpning---riket bo
satta.
Avlider skattskyldig---den
avlidne.
29 §.
1 m o in. Allmän självdeklaration
— — — bostad här
städes;
2)
alla förvärvskällor, beträffande
vilka skattskyldighet för beskattningsåret
åligger den skattskyldige;
och skall därvid i fråga om förvärvskälla,
i vilken skattepliktig fastighet
ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten
av den skattskyldiges innehav
av fastigheten, dels fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
eller, om sådant värde det
året icke varit fastigheten åsatt, dess
eljest antagliga värde vid taxeringsårets
ingång, dels ock, därest fastigheten
icke ingått i förvärvskällan under
hela beskattningsåret eller fastigheten
ingått däri endast till viss del,
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
7
Nuvarande lydelse:
del, huru lång tid eller till vilken del
fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan;
3)
de intäkter---eller om
råde;
6)
den skattskyldiges tillgångar
och skulder vid slutet av beskattningsåret,
ändå att förmögenheten icke
uppgår till skattepliktigt belopp,
dock endast om och i den mån skattskyldighet
för förmögenhet åligger
honom; ävensom
7) beloppet av den preliminära
skatt, som genom skatteavdrag erlagts
för året näst före taxeringsåret.
Har skattskyldig---och skul
der.
Svenskt aktiebolag —--utdel
ningens
belopp.
Inländsk försäkringsanstalt, ---
— hänförliga verksamheten.
Med inländsk — — •— för medlem.
Utländsk försäkringsanstalt, — -—•
— och 5).
Belopp, som---öretal bort
falla.
30 §.
Självdeklaration av ■— — ■— ägt
rum.
Vad här är sagt om kommun skall,
med det undantag som framgår av
andra punkten i 60 § kommunalskattelagen,
gälla jämväl i fråga om inom
kommun beläget administrativt område,
där menighet äger utöva beskattningsrätt.
66 §.
3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda
sammanträdet hållits, tager
taxeringsarbetet sin början med de
kommuner, där vid nämnda sammanträde
beredningsnämndernas förslag
ansetts tillfredsställande, samt fortgår
kommun efter kommun och fas
-
Föreslagen lydelse:
huru lång tid eller till vilken del
fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan;
3)
de intäkter — —--eller områ
de;
6)
den skattskyldiges tillgångar
och skulder vid slutet av beskattningsåret,
ändå att förmögenheten icke
uppgår till skattepliktigt belopp,
dock endast om och i den mån skattskyldighet
för förmögenhet åligger
honom;
7) beloppet av den preliminära
skatt, som genom skatteavdrag erlagts
för året näst före taxeringsåret;
ävensom
8) garantibelopp, vilket skall upptagas
såsom skattepliktig inkomst för
den skattskyldige i dennes hemortskommun.
Har skattskyldig —--och skul
der.
Svenskt aktiebolag---utdel
ningens
belopp.
Inländsk försäkringsanstalt, — •—
— hänförliga verksamheten.
Med inländsk •—• — -—- för medlem.
Utländsk försäkringsanstalt,---
—- och 5).
Belopp, som---öretal bort
falla.
30 §.
Självdeklaration av — — — ägt
rum.
Skall skattskyldigs beskattningsbara
inkomst jämlikt 60 § kommunalskattelagen
fördelas på olika administrativa
områden inom en kommun,
skall den skattskyldiges självdeklaration
innehålla de särskilda uppgifter,
som erfordras för fördelningen.
66 §.
3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda
sammanträdet hållits, tager
taxeringsarbetet sin början med de
kommuner, där vid nämnda sammanträde
beredningsnämndernas förslag
ansetts tillfredsställande, samt fortgår
kommun efter kommun och fas
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Nuvarande lydelse:
tighet efter fastighet. Föredraganden
har att i varje fall meddela såväl beredningsnämndens
förslag som ock
sin egen mening ävensom redogöra
för inkomna erinringar och de ändringar,
som beredningsnämnden funnit
sig böra föreslå. Nämnden beslutar
därefter, dels med vilket belopp
taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet
och dels, beträffande varje fastighet,
för vilken fastighetsskatt skall
utgöras, vem som för året skall upptagas
såsom skattskyldig för fastigheten.
Nämndens sålunda —--i fas
tighetslängderna.
Fastighetslängderna underskrivas
---—- och ledamöter.
67 §.
3 m o m. Fastighetstaxeringsnämnd
i stad företager fastighetstaxeringen
i den ordning, som finnes bäst lämpad
för vinnande av jämnhet och likformighet
mellan taxeringsvärdena i
stadens olika delar. Nämnden beslutar,
dels med vilket belopp taxeringsvärde
skall åsättas varje fastighet och
dels, beträffande varje fastighet, för
vilken fastighetsskatt skall utgöras,
vem som för året skall upptagas såsom
skattskyldig för fastigheten.
Nämndens sålunda fattade beslut skola
antecknas i fastighetslängder, och
skola i fråga om dessa längder stadgandena
i 62 § 3 mom. hava motsvarande
tillämpning. De av nämnden
följda grunderna för taxeringen, såvitt
angår jordbruksfastighet, skola
upptagas i en särskild längd. T fråga
om denna längd skall i tillämpliga
delar gälla vad i 62 § 4 mom. sägs,
dock att sammandrag av längden icke
skall översändas till landskamreraren
i länet.
74 §.
Fastighetsprövningsnämndens ändringslängder,
i huvudskrift eller bestyrkt
avskrift, skola, i den ordning
Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas
dem, som verkställa debite
-
Föreslagen lydelse:
tighet efter fastighet. Föredraganden
har att i varje fall meddela såväl
beredningsnämndens förslag som ock
sin egen mening ävensom redogöra
för inkomna erinringar och de ändringar,
som beredningsnämnden funnit
sig böra föreslå. Nämnden beslutar
därefter, med vilket belopp taxeringsvärde
skall åsättas varje fastighet.
Nämndens sålunda — ---i fas
tighetslängderna.
Fastighetslängderna underskrivas
---och ledamöter.
67 §.
3 m o in. Fastighetstaxeringsnämnd
i stad företager fastighetstaxeringen i
den ordning, som finnes bäst lämpad
för vinnande av jämnhet och likformighet
mellan taxeringsvärdena i stadens
olika delar. Nämnden beslutar,
med vilket belopp taxeringsvärde
skall åsättas varje fastighet. Nämndens
sålunda fattade beslut skola antecknas
i fastighetslängder, och skola
i fråga om dessa längder stadgandena
i 62 § 3 mom. hava motsvarande tilllämpning.
De av nämnden följda
grunderna för taxeringen, såvitt angår
jordbruksfastighet, skola upptagas
i en särskild längd. I fråga om
denna längd skall i tillämpliga delar
gälla vad i 62 § 4 mom. sägs, dock
att sammandrag av längden icke skall
översändas till landskamreraren i länet.
74 §.
Det åligger protokollföraren hos
fastighetsprövningsnämnden att senast
å fjortonde dagen efter den, då
protokollet justerats, i rekommenderat
brev med mottagningsbevis till
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
9
Nuvarande lydelse:
ring av de på grund av taxeringen
utgående utskylder, dels, utom vad
angår Stockholm, så snart ske kan offentligen
framläggas inom vederbörande
kommun.
84 §.
1 mom. Under de år, då särskild
fastighetstaxering skall äga rum, har
taxeringsnämnden att, så fort ske
kan, företaga sådan taxering. Nämnden
har därvid att för varje fastighet,
å vilken jämlikt 12 § 2 mom.
kommunalskattelagen nytt taxeringsvärde
skall sättas, besluta till vilket
belopp det nya värdet skall upptagas.
För övriga taxering underkastade fastigheter
skola de taxeringsvärden,
som under nästföregående år varit
gällande, oförändrade upptagas. Samtidigt
skall för varje fastighet, för vilken
fastighetsskatt skall utgöras, beslut
fattas om vem som för året skall
upptagas såsom skattskyldig för fastigheten.
Taxeringsnämnden har — — —-kommunalskattelagen förmäles.
86 §.
För varje lokalt taxeringsdistrikt
eller, om sådant distrikt består av
mer än en kommun, för varje kommun
skola föras särskilda taxeringslängder,
nämligen två längder över
taxeringen av fastigheter (fastighet
s l än g d er), av vilka den ena
Föreslagen lydelse:
sända ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet, vilkens taxering
varit föremål för nämndens efter
särskild prövning meddelade beslut,
underrättelse om beslutet medelst utdrag
av nämndens protokoll.
Har annan än ägaren eller innehavaren
av fastighet besvärat sig, skall
utdrag av nämndens protokoll rörande
nämndens beslut inom samma tid
och i samma ordning tillsändas jämväl
klaganden.
Vad ovan är sagt om ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet
skall hava avseende jämväl å annan,
för vilken garantibelopp för fastighet
skall upptagas såsom skattepliktig
inkomst.
Å protokollsutdrag, som ovan sägs,
skall finnas tecknad underrättelse
om vad den har att iakttaga, som vill
anföra besvär över beslutet.
84 §.
1 mom. Under de år, då särskild
fastighetstaxering skall äga rum, har
taxeringsnämnden att, så fort ske
kan, företaga sådan taxering. Nämnden
har därvid att för varje fastighet,
å vilken jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen
nytt taxeringsvärde
skall sättas, besluta till vilket belopp
det nya värdet skall upptagas. För
övriga taxering underkastade fastigheter
skola de taxeringsvärden, som
under nästföregående år varit gällande,
oförändrade upptagas.
Taxeringsnämnden har — — —
kommunalskattelagen förmäles.
86 §.
För varje lokalt taxeringsdistrikt
eller, om sådant distrikt består av
mer än en kommun, för varje kommun
skola föras särskilda taxeringslängder,
nämligen en längd över taxeringen
av fastigheter (fastighetsl
ä n g d), en längd över taxeringen
10
Kimgl. Maj:ts proposition nr 79.
Nuvarande lydelse:
skall upptaga fastigheter, som jämlikt
5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen
äro undantagna från skatteplikt,
och den andra skall upptaga
övriga fastigheter, med undantag för
sådana, som avses i 5 § 2 mom.
nämnda lag, en längd över taxeringen
till statlig inkomstskatt och till kommunal
inkomstskatt (inkomstlängd)
ävensom en längd över
taxeringen till statlig förmögenhetsskatt
(förmögenhetslängd).
Hos den gemensamma taxeringsnämnden
skola föras särskild inkomstlängd
och särskild förmögenhetslängd
över taxering för inkomst
eller förmögenhet av skattskyldiga,
som omför mälas i 77 § 4 mom,
Hos särskild — — — egen uppbördsförvaltning.
De beslutade taxeringarna skola införas
i taxeringslängderna med angivande
av taxeringens belopp och den
skattskyldiges namn.
I inkomstlängden antecknas särskilt
dels
i avseende å statlig---—
skall beräknas;
dels i avseende å kommunal —
--beskattningsbar inkomst;
dels ock, till ledning för påföring
av pensionsavgift enligt lagen om
folkpensionering, för envar, som vid
taxeringsårets början uppnått sjutton
men ej sextiosex års ålder, beräknad
taxerad inkomst enligt förordningen
om statlig inkomstskatt, därest sådan
inkomst uppgår till minst 1 200 kronor
och icke införts på grund av föreskriften
här ovan.
Sådan anteckning till ledning för
påföring av pensionsavgift, varom
ovan sägs, skall för skattskyldig, som
Föreslagen lydelse:
till statlig inkomstskatt och till kommunal
inkomstskatt (inkomstlängd)
ävensom en längd över taxeringen
till statlig förmögenhetsskatt
(förmögenhetslängd). Hos
den gemensamma taxeringsnämnden
skola föras särskild inkomstlängd och
särskild förmögenhetslängd över taxering
för inkomst eller förmögenhet
av skattskyldiga, som omförmälas i
77 § 4 mom.
Hos särskild —--egen upp
bördsförvaltning.
De beslutade taxeringarna skola införas
i taxeringslängderna med angivande
av taxeringens belopp samt i
fråga om taxering av fastighet namnet
å den, som vid taxeringsårets ingång
varit ägare till fastigheten, och
i fråga om annan taxering den skattskyldiges
namn.
I inkomstlängden antecknas särskilt
dels
i avseende å statlig ----—
skall beräknas;
dels i avseende å kommunal —
--beskattningsbar inkomst;
dels, till ledning för skattskyldigs
påförande av skogsvårdsavgift,
uppgift om de värden å skogsmark
och växande skog, varå avgiften skall
beräknas;
dels ock beräknad taxerad inkomst
enligt förordningen om statlig
inkomstskatt, därest sådan inkomst
uppgår till minst 1 200 kronor och
icke införts på grund av föreskriften
här ovan.
Sådan anteckning varom sist förmäles
skall för skattskyldig, som
taxerats enligt för gift skattskyldig
Kungl. Maj.ts proposition nr 79.
11
Nuvarande lydelse:
taxerats enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, äga rum om
hans och hans makas beräknade taxerade
inkomster enligt förordningen
om statlig inkomstskatt sammanlagt
uppgå till minst 1 200 kronor.
I förmögenhetslängden ----- be
skattningsbara
förmögenheten.
Närmare föreskrifter — ■— —
Kungl. Maj :t.
Taxeringslängderna underskrivas
---och ledamöter.
90 §.
1 mom. Har taxeringsnämnden
åsätt fastighet nytt taxeringsvärde
eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen,
med avvikelse från
vad som under nästföregående taxeringsår
varit gällande, fördelat taxeringsvärde
å olika i taxeringsenhet
ingående fastigheter eller delar av
fastigheter eller har taxeringsnämnden
avslagit framställning om vidtagande
av nu omförmäld taxeringsåtgärd,
åligger det taxeringsnämndens
ordförande att ofördröjligen i rekommenderat
brev med allmänna posten
översända underrättelse om taxeringsnämndens
beslut till fastighetens
ägare eller därmed likställd innehavare
ävensom, därest annan än ägaren
eller innehavaren är skattskyldig för
fastigheten, till denne. 2
2 mom. Har självdeklaration -—■
--eller upplysning.
I enahanda ordning skall underrättelse
om påförd taxering för inkomst
eller förmögenhet meddelas skattskyldig,
som icke avgivit deklaration
eller uppgift till ledning för taxeringen
och som icke heller därtill anmanats.
Föreslagen lydelse:
gällande bestämmelser, verkställas
om hans och hans makas beräknade
taxerade inkomster enligt förordningen
om statlig inkomstskatt sammanlagt
uppgå till minst 1 200 kronor.
I förmögenhetslängden — ---be
skattningsbara
förmögenheten.
Närmare föreskrifter — — •—•
Kungl. Maj :t.
T axeringslängderna underskrivas
---och ledamöter.
90 §.
1 mom. Har taxeringsnämnden
åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller
jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen,
med avvikelse från
vad som under nästföregående taxeringsår
varit gällande, fördelat taxeringsvärde
å olika i taxeringsenhet ingående
fastigheter eller delar av fastigheter
eller har taxeringsnämnden
avslagit framställning om vidtagande
av nu omförmäld taxeringsåtgärd,
åligger det taxeringsnämndens ordförande
att ofördröjligen i rekommenderat
brev med allmänna posten översända
underrättelse om taxeringsnämndens
beslut till fastighetens ägare
eller därmed likställd innehavare
ävensom, därest annan än ägaren eller
innehavaren är skyldig att erlägga
skatt för garantibelopp för fastigheten,
till denne.
2 mom. Har självdeklaration —
--eller upplysning.
I enahanda ordning skall underrättelse
om påförd taxering för inkomst
eller förmögenhet meddelas skattskyldig,
som icke avgivit deklaration
eller uppgift till ledning för taxeringen
och som icke heller därtill anmanats;
dock att underrättelse icke
är erforderlig, då den som i fastighetslängden
för året näst före taxeringsåret
upptagits såsom ägare till
fastighet åsättes allenast taxering till
kommunal inkomstskatt för garantibelopp
för fastigheten.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Nuvarande lydelse:
97 a §.
Efter taxeringsårets utgång må
taxeringsintendent eller medlem av
Iänsprövningsnämnd icke hos nämnden
framställa yrkande, som avser
samma års taxering, där ej fall föreligger,
som avses i 123 §, 124 a §,
128 § 2 mom., 129 § eller 130 § denna
förordning, 75 § 1 eller 2 mom.
kommunalskattelagen, 15 § 1 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt
eller 15 § 1 mom. förordningen om
statlig förmögenhetsskatt; vederbörande
dock obetaget att efter taxeringsårets
utgång närmare angiva
omfattningen av yrkande, som dessförinnan
framställts.
Hava besvär — — — nyssnämnda
besvär.
Mål och ärenden rörande ett års
taxering skola avgöras, så snart ske
kan. Där ej fall föreligger, som avses
i något av de i första stycket omförmälda
författningsrum, skola av
skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål
såvitt möjligt vara avgjorda
i länen senast den 10 oktober och i
Stockholm senast den 31 oktober under
taxeringsåret. Övriga mål och
ärenden skola, där ej fall föreligger
som nyss sagts, vara avgjorda senast
den 30 juni året näst efter taxeringsåret.
100 §.
1 mom. Det åligger--— av
ort savdragen.
Har i---jämväl klaganden.
Vad ovan är sagt om ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet
skall hava avseende jämväl å annan,
som i stället för ägaren eller innehavaren
är skattskyldig för den
fastighet, varom fråga är.
101 §.
Innefattar sådant — — — prövningsnämndens
protokoll.
Har prövningsnämnd jämlikt 123 §
1 eller 4 mom. eller 129 § gjort ändring
beträffande fastighetstaxering,
skall, i den mån vederbörande icke
Föreslagen lydelse:
97 a §.
Efter taxeringsårets utgång må
taxeringsintendent eller medlem av
Iänsprövningsnämnd icke hos nämnden
framställa yrkande, som avser
samma års taxering, där ej fall föreligger,
som avses i 123 §, 124 a §,
128 § 2 inom., 129 § eller 130 § denna
förordning, 75 § 1 mom. kommunalskattelagen,
15 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt eller
15 § 1 mom. förordningen om statlig
förmögenhetsskatt; vederbörande
dock obetaget att efter taxeringsårets
utgång närmare angiva omfattningen
av yrkande, som dessförinnan
framställts.
Hava besvär----nyssnämnda
besvär.
Mål och ärenden rörande ett års
taxering skola avgöras, så snart ske
kan. Där ej fall föreligger, som avses
i något av de i första stycket omför -mälda författningsrum, skola av
skattskyldiga anhängiggjorda besvär
smål såvitt möjligt vara avgjorda
å sådan tid, att besluten kunna
vara lokal skattemyndighet tillhanda
senast den 20 november under taxeringsåret.
Övriga mål och ärenden
skola, där ej fall föreligger som nyss
sagts, vara avgjorda senast den 30
juni året näst efter taxeringsåret.
100 §.
1 mom. Det åligger —---av
ortsavdragen.
Har i----jämväl klaganden.
Vad ovan är sagt om ägare eller
därmed likställd innehavare av fastighet
skall hava avseende jämväl å annan,
som i stället för ägaren eller innehavaren
är skyldig att erlägga skatt
för garantibelopp för den fastighet,
varom fråga är.
101 §.
Innefattar sådant — — — prövningsnämndens
protokoll.
Har prövningsnämnd jämlikt 123 §
1 eller 4 mom. eller 129 § gjort ändring
beträffande fastighetstaxering,
skall, i den män vederbörande icke
Kungi. Maj:ts proposition nr 79.
13
Nuvarande lydelse:
erhållit del av beslutet jämlikt 100 §,
genom länsstyrelsens försorg utdrag
av nämndens protokoll rörande beslutet
för kännedom tillställas, förutom
klaganden, den skattskyldige
och, om annan än den skattskyldige
ägde fastigheten vid den tidpunkt till
vilken skattskyldigheten hänför sig
jämväl denne, den kommun, där fastigheten
är belägen, så ock, där den
skattskyldige eller fastighetens ägare
vid berörda tidpunkt hade sin hemortskommun
i annat län, taxeringsintendenten
i det länet.
104 a §.
Efter taxeringsårets utgång må allmänna
ombudet hos eller medlem av
den inellankommunala prövningsnämnden
icke hos nämnden framställa
yrkande, som avser samma års
taxering, där ej fall föreligger, som
avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.
eller 130 § denna förordning, 75 §
1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,
15 § 1 mom. förordningen om statlig
inkomstskatt eller 15 § 1 mom.
förordningen om statlig förmögenhetsskatt;
vederbörande dock obetaget
att efter taxeringsårets utgång
närmare angiva omfattningen av yrkande,
som dessförinnan framställts.
Hava besvär---nyssnämnda
besvär.
Mål och ärenden rörande ett års
taxering skola avgöras, så snart ske
kan. Där ej fall föreligger, som avses
i något av de i första stycket omförmälda
författningsrum, skola av
skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål
såvitt möjligt vara avgjorda
senast den 5 oktober under taxeringsåret.
Övriga mål och ärenden skola,
där ej fall föreligger som nyss sagts,
vara avgjorda senast den 30 juni året
näst efter taxeringsåret.
122 §.
1 mom. Besvär enligt 121 §
t mom. skola, skriftligen avfattade,
före klockan tolv den 31 december
under taxeringsåret ingivas till läns
-
Föreslagen lydelse:
erhållit del av beslutet jämlikt 100 §,
genom länsstyrelsens försorg utdrag
av nämndens protokoll rörande beslutet
för kännedom tillställas, förutom
klaganden, den som vid taxeringsårets
ingång ägt fastigheten eller
varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp
för densamma, den kommun,
där fastigheten är belägen, så
ock, där fastighetens ägare eller därmed
likställd innehavare vid ingången
av taxeringsåret hade sin hemortskommun
i annat län, taxeringsintendenten
i det länet.
104 a §.
Efter taxeringsårets utgång må allmänna
ombudet hos eller medlem av
den inellankommunala prövningsnämnden
icke hos nämnden framställa
yrkande, som avser samma års
taxering, där ej fall föreligger, som
avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom.
eller 130 § denna förordning, 75 §
1 mom. kommunalskattelagen, 15 §
1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt
eller 15 § 1 mom. förordningen
om statlig förmögenhetsskatt;
vederbörande dock obetaget
att efter taxeringsårets utgång närmare
angiva omfattningen av yrkande,
som dessförinnan framställts.
Hava besvär---nyssnämnda
besvär.
Mål och ärenden rörande ett års
taxering skola avgöras, så snart ske
kan. Där ej fall föreligger, som avses
i något av de i första stycket omförmälda
författningsrum, skola av
skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål
såvitt möjligt vara avgjorda
å sådan tid, att besluten kunna vara
lokal skattemyndighet tillhanda senast
den 20 november under taxeringsåret.
Övriga mål och ärenden
skola, där ej fall föreligger som nyss
sagts, vara avgjorda senast den 30
juni året näst efter taxeringsåret.
122 §.
1 m o in. Besvär enligt 121 § skola,
skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen
i det län, där den överklagade
taxeringsåtgärden vidtagits,
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Nuvarande lydelse:
styrelsen i det län, där den överklagade
taxeringsåtgärden vidtagits.
Besvär enligt 121 § 2 mom. över beslut
av länsprövningsnämnd skola,
skriftligen avfattade, av skattskyldig
ingivas till den länsstyrelse, som i
första stycket sägs, före klockan tolv
å sextionde dagen efter den, då han
av beslutet erhållit del. Taxeringsintendent
samt kommun, municipalsamhälle
och landsting skola till
nämnda länsstyrelse ingiva sina besvär,
skriftligen avfattade, taxeringsintendenten
före klockan tolv å sextionde
dagen samt annan klagande
före samma tid å nittionde dagen efter
den, då länsprövningsnämndens
protokoll justerades.
I fråga--— till nämnden.
Försummas något---motsva
rande
tillämpning.
123 §.
1 m o m. Har fastighet uppförts
för utgörande av fastighetsskatt i fall,
där den är undantagen från skatteplikt
eller där dess ägare eller innehavare
jämlikt 15 § 1 mom. kommunalskattelagen
är befriad från utgörande
av sådan skatt för fastigheten,
eller har såsom skattskyldig för
fastighet uppförts annan än den som
vederbort,
eller har fastighet — — — hos
kammarrätten.
2 mom. Den som — — •— en ort,
den som taxerats till statlig inkomstskatt,
---hos kammarrät
ten.
Skall i---30 juni.
124 §.
1 mom. Besvär enligt 123 § skola,
skriftligen avfattade, ingivas till
länsstyrelsen i det län, där den överklagade
taxeringsåtgärden företagits,
eller, i motsvarande fall som i 119 §
andra stycket avses, till den mellan
-
Föreslagen lydelse:
av kommun, municipalsamhälle
och landsting senast å nittionde dagen
efter den, då protokoll innefattande
det överklagade beslutet justerades,
av taxeringsintendent senast å sextionde
dagen efter den, då protokoll
innefattande det överklagade beslutet
justerades, samt
av annan klagande senast å sextionde
dagen efter den, då han av beslutet
erhållit del.
I fråga —--till nämnden.
Försummas något--— motsva
rande
tillämpning.
123 §.
1 in o in. Har fastighet uppförts
såsom skattepliktig i fall, där den är
undantagen från skatteplikt,
eller har fastighet — — — hos
kammarrätten.
2 mom. Den som —--en ort,
den som taxerats till kommunal inkomstskatt
för garantibelopp för fastighet,
vilket icke bort för honom
upptagas såsom skattepliktig inkomst,
den som taxerats till statlig inkomstskatt,
--— — hos kammarrät
ten.
Skall i---30 juni.
124 §.
1 m o m. Besvär enligt 123 § skola,
skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen
i det län, där den överklagade
taxeringsåtgärden företagits, eller,
i motsvarande fall som i 119 §
andra stycket avses, till den mellan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
15
Nuvarande lydelse:
kommunala prövningsnämnden. Besvären
skola ingivas, av skattskyldig
inom natt och år efter det han erhållit
debetsedel å slutlig skatt, fastighetsskatt
eller tillkommande skatt i
anledning av den taxering, varom fråga
är, och av annan klagande före utgången
av kalenderåret näst efter
taxeringsåret.
Försummas något —--- •—- motsva
rande
tillämpning.
Avse besvären det fall, att taxeringsvärde
åsatts fastighet å mer än
en ort eller att skattskyldig blivit
taxerad för samma inkomst eller
förmögenhet å mer än en ort, och har
vederbörande erhållit debetsedlar å
slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande
skatt därför å olika tider,
räknas besvärstiden från den senaste
tidpunkten.
124 a §.
1 m o m. Har skattskyldig vid
taxering till kommunal inkomstskatt
åtnjutit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen
eller har förmögenhet
vid skattskyldigs taxering till statlig
förmögenhetsskatt beräknats med
hänsyn till fastighets taxeringsvärde,
och sker genom utslag av Kungl.
Maj :t eller kammarrätten eller beslut
jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 §
av länsprövningsnämnd sådan ändring
beträffande fastighetstaxering1-en, att avdraget eller förmögenheten
bör beräknas till annat belopp
än som skett, må besvär med yrkande
om härav föranledd ändring i
taxeringen av inkomst eller förmögenhet
anföras hos prövningsnämnden
eller, om denna taxering redan
varit föremål för beslut av kammarrätten,
vilket ej överklagats, eller av
Kungl. Maj :t, hos den som meddelat
beslutet. Är sagda taxering i annan
ordning föremål för prövning av kammarrätten
eller Kungl. Maj :t, skola
besvären anföras hos kammarrätten
eller Kungl. Maj :t för att prövas i
sammanhang med prövning av målet
i övrigt.
Föreslagen lydelse:
kommunala prövningsnämnden. Besvären
skola ingivas, av skattskyldig
inom natt och år efter det han erhållit
debetsedel å slutlig eller tillkommande
skatt i anledning av den taxering,
varom fråga är, och av annan klagande
före utgången av kalenderåret
näst efter taxeringsåret.
Försummas något---motsva
rande
tillämpning.
Avse besvären det fall att skattskyldig
blivit taxerad för samma inkomst,
garantibelopp eller förmögenhet
å mer än en ort, och har vederbörande
erhållit debetsedlar å slutlig
eller tillkommande skatt därför å
olika tider, räknas besvärstiden från
den senaste tidpunkten.
124 a §.
1 m o in. Har vid taxering till
statlig eller kommunal inkomstskatt
eller till statlig förmögenhetsskatt
fastighets taxeringsvärde, i enlighet
med vad därom finnes stadgat, legat
till grund för taxeringen och sker genom
utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten
eller genom beslut jämlikt
123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av
länsprövningsnämnd sådan ändring
beträffande fastighetstaxeringen, att
taxeringen av inkomst eller förmögenhet
bör bestämmas till annat belopp
än som skett, må besvär med yrkande
om härav föranledd ändring i
taxeringen av inkomst eller förmögenhet
anföras hos prövningsnämnden
eller, om denna taxering redan
varit föremål för beslut av kammarrätten,
vilket ej överklagats, eller av
Kungl. Maj :t, hos den som meddelat
beslutet. Är sagda taxering i annan
ordning föremål för prövning av
kammarrätten eller Kungl. Maj :t,
skola besvären anföras hos kammarrätten
eller Kungl. Maj :t för att prövas
i sammanhang med prövning av
målet i övrigt.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 79.
Nuvarande lydelse:
Rätt att — — — inkomstskatt,
kommun.
Besvären skola,---fastighets
taxeringen
meddelades.
Försummas något---motsva
rande
tillämpning.
Besvär enligt---slutligen av
gjort.
Vid besvär ----motsvarande
tillämpning.
125 §.
I fråga om klagan över prövningsnämnds
beslut i anledning av besvär
enligt 123 § skola stadgandena i 121
§ 2 inom., 122 § 1 mom. andra, tredje
och fjärde styckena samt 122 § 2
mom. andra och tredje styckena hava
motsvarande tillämpning.
128 §.
1 mom. Om kammarrätten--
— å denne.
Äro makar — — — statlig förmögenhetsskatt.
Hava besvär hos kammarrätten eller
Kungl. Maj :t anförts rörande taxering
av skattskyldig, som avlidit, eller
dödsbo efter sådan skattskyldig, och
har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,
15 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt eller
15 § 1 mom. förordningen om statlig
förmögenhetsskatt beskattningsnämnd
medgivit dödsboet efter den
avlidne befrielse från erläggande av
skatt på grund av taxeringen, skall
vid ändring av taxeringen i anledning
av besvären jämväl beslutet om sådan
skattebefrielse i erforderlig mån ändras.
131 §.
1 mom. Besvärsrätt liksom för
ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet tillkommer jämväl an
-
Föreslagen lydelse:
Rätt att — — — inkomstskatt,
kommun.
Besvären skola, —--fastighets
taxeringen
meddelades.
Försummas något — ---motsva
rande
tillämpning.
Besvär enligt---slutligen av
gjort.
Vid besvär —--motsvarande
tillämpning.
Vid sådant utslag eller beslut beträffande
fastighetstaxering, som i
första stycket sägs, skall fogas underrättelse
till den skattskyldige om rått
för honom att anföra besvär enligt
denna paragraf och om vad han därvid
har att iakttaga.
125 §.
I fråga om klagan över prövningsnämnds
beslut i anledning av besvär
enligt 123 § skola stadgandena i 121
§ 2 inom., 122 § 1 mom. samt 122 §
2 mom. andra och tredje styckena
hava motsvarande tillämpning.
128 §.
1 in o m. Om kammarrätten —
--å denne.
Äro makar---- statlig förmö
genhetsskatt.
Hava besvär hos kammarrätten eller
Kungl. Maj :t anförts rörande taxering
av skattskyldig, som avlidit, eller
dödsbo efter sådan skattskyldig,
och har jämlikt 75 § 1 mom. kommunalskattelagen,
15 § 1 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt eller
15 § 1 mom. förordningen om statlig
förmögenhetsskatt beskattningsnämnd
medgivit dödsboet efter den
avlidne befrielse från erläggande av
skatt på grund av taxeringen, skall
vid ändring av taxeringen i anledning
av besvären jämväl beslutet om sådan
skattebefrielse i erforderlig mån ändras.
131 §.
1 mom. Besvärsrätt liksom för
ägare eller därmed likställd innehavare
av fastighet tillkommer jämväl
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
17
Nuvarande lydelse.
nan, som uppförts eller bort uppföras
såsom skattskyldig för fastighet, så
ock arrendator, -vilken jämlikt avtal,
ingånget efter kommunalskattelagens
ikraftträdande, gentemot ägaren eller
innehavaren har att ansvara för fastighetsskatt,
som belöper å den arrenderade
fastigheten.
135 §.
Har genom — ---- för verkställig
het.
Utslag av kammarrätten eller
Kungl. Maj :t beträffande fastighetstaxering
skall, därest utslaget innefattar
ändring av länsprövningsnämndens
beslut, för kännedom tillställas,
förutom klaganden, den skattskyldige
och, om annan än den skattskyldige
ägde fastigheten vid den tidpunkt
till vilken skattskyldigheten
hänför sig, jämväl denne, den kommun,
där fastigheten är belägen, taxeringsintendenten
i det län, där fastigheten
är belägen, så ock där den
skattskyldige eller fastighetens ägare
vid berörda tidpunkt hade sin hemortskommun
i annat län, taxeringsintendenten
i det länet.
145 §.
2 mom. Det åligger länsstyrelsen
att de år, då allmän fastighetstaxering
äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm
senast den 20 juli, till Kungl.
Maj :t inkomma med yttrande angående
den ersättning, som för bestyr
med nyssnämnda taxering inom länet
bör tillkomma envar av de personer,
vilka enligt bestämmelserna i 1 mom.
1) och 3) äro därtill berättigade, och
skola därvid angivas de grunder, som
varit bestämmande vid ersättningarnas
beräknande.
Motsvarande yttrande beträffande
årlig taxering skall av länsstyrelsen
avgivas senast den 20 juli under taxeringsåret.
Yttrande enligt---taxerings
nämndernas
beslut.
3 in o in. Kommun, som----
ersättningsbeloppets beräknande.
Föreslagen lydelse:
annan för vilken garantibelopp för
fastigheten skall upptagas såsom
skattepliktig inkomst, så ock arrendator,
vilken jämlikt avtal, ingånget
efter kommunalskattelagens ikraftträdande,
gentemot ägaren eller innehavaren
har att ansvara för skatt för
fastighets garantibelopp.
135 §.
Har genom--- — för verkställig
het.
Utslag av kammarrätten eller
Kungl. Maj :t beträffande fastighetstaxering
skall, därest utslaget innefattar
ändring av länsprövningsnämndens
beslut, för kännedom tillställas,
förutom klaganden, den som vid taxeringsårets
ingång ägt fastigheten eller
varit skyldig att erlägga skatt för garantibelopp
för densamma, den kommun,
där fastigheten är belägen, taxeringsintendenten
i det län, där fastigheten
är belägen, så ock där fastighetens
ägare eller därmed likställd innehavare
vid ingången av taxeringsåret
hade sin hemortskommun i annat
län, taxeringsintendenten i det
länet.
145 §.
2 m o in. Det åligger länsstyrelsen
att inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,
till Kungl. Maj :t inkomma
med yttrande angående den ersättning,
som för bestyr med allmän fastighetstaxering
eller årlig taxering
inom länet bör tillkomma envar av
de personer, vilka enligt bestämmelserna
i 1 mom. 1) och 3) äro därtill
berättigade, och skola därvid de
grunder angivas, som varit bestämmande
vid ersättningarnas beräknande.
Yttrande enligt ---- — taxerings
nämndernas
beslut.
3 m o in. Kommun, som---
ersättningsbeloppets beräknande.
Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 79.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Nuvarande lydelse:
Länsstyrelsen har att med eget utlåtande
över framställningen överlämna
densamma till Kungl. Maj :t
vid avgivande av yttrande enligt 2
mom. första och andra styckena.
Föreslagen lydelse:
Länsstyrelsen har att med eget utlåtande
över framställningen överlämna
densamma till Kungl. Maj :t
vid avgivande av yttrande enligt 2
mom.
Denna förordning skall träda i kraft såvitt angår
97 a och 104 a §§, utom såvitt avser första stycket i nämnda paragrafer,
den 1 juli 1954;
17 § 1 mom., 66 § 3 mom., 67 § 3 inom., 74 §, 84 § 1 inom., 86 §, utom såvitt
angår fjärde och femte styckena i sistnämnda paragraf, 90 § 1 mom.,
122 § 1 inom., 125 § samt 145 § 2 och 3 mom. den 1 januari 1955;
100 § 1 mom., 101 §, 123 § 1 inom., 131 § 1 mom. och 135 § den 1 januari
1955, dock att äldre bestämmelser alltjämt skola gälla då fråga är om 1954
eller tidigare års fastighetstaxering;
124 a § 1 mom. den 1 januari 1955, dock att de nya bestämmelserna i
sista stycket av nämnda moment icke skola äga tillämpning då fråga är
om 1953 eller tidigare års fastighetstaxering;
97 a § första stycket, 104 a § första stycket och 128 § 1 mom. den 1
januari 1955, dock att nämnda författningsrum i deras äldre lydelse alltjämt
skola gälla då fråga är om ändring i 1955 eller tidigare års taxering;
26 § 1 inom., 29 § 1 inom., 30 §, 86 § fjärde och femte styckena, 90 §
2 mom. och 123 § 2 mom. den 1 januari 1956; samt
124 § 1 mom. den 1 januari 1956, dock att detta författningsrum i dess
tidigare lydelse skall gälla i fråga om besvär över 1954 års fastighetstaxering.
I samband härmed iakttages att vad i förordningen den 5 juni 1953, nr
280, finnes stadgat angående lydelsen från och med den 1 januari 1955 av
86 § första och tredje styckena samt 100 § 1 mom. tredje stycket skall upphöra
att gälla.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni
1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla
förhandsbesked i taxeringsfrågor.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juni 1951 om rätt att av
riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
1 §•
Riksskattenämnden må, — — —
eller ersättningsskatt.
Vad ovan sagts skall äga motsvarande
tillämpning, när ägare till fas
-
Föreslagen lydelse:
1 §•
Riksskattenämnden må, — — -—
eller ersättningsskatt.
Vad ovan sagts skall äga motsvarande
tillämpning, när ägare till fas
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
19
Nuvarande lydelse:
tighet eller den, som i ägares ställe
år skattskyldig för fastighet, önskar
på förhand erhålla besked angående
viss fråga, som avser taxering av fastigheten.
Föreslagen lydelse:
tighet eller den, för vilken ehuru han
icke är ägare garantibelopp för fastighet
likväl skall upptagas såsom
skattepliktig inkomst i enlighet med
vad därom stadgas i h-7 § kommunalskattelagen,
önskar på förhand erhålla
besked angående viss fråga, som
avser taxering av fastigheten.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1955.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 februari 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändring
av 60 § kommunalskattelagen in. in. samt anför därvid följande.
Fråga om ändring av 60 § kommunalskattelagen m. m.
Inledning.
I 56—59 §§ kommunalskattelagen ges vissa regler rörande beskattningsort.
Innebörden av dessa regler är i korthet följande. För inkomst av jordbruksfastighet
och annan fastighet skall kommunal inkomstskatt utgöras
till den kommun, där fastigheten är belägen. Till denna kommun skall för
närvarande även utgöras fastighetsskatt. Enligt lag den 5 juni 1953, nr 400,
som skall tillämpas IT. o. m. 1956 års inkomsttaxering, kommer detsamma
att gälla jämväl beträffande kommunal inkomstskatt för garantibelopp för
fastighet. Inkomst av rörelse beskattas i den kommun, där rörelsen utövats
från fast driftställe. Har fast driftställe icke begagnats, utgöres skatt för inkomst,
som förvärvats av fysisk person eller svensk juridisk person, med
vissa i 57 § 2 mom. angivna undantag, i hemortskommunen. Likaså beskattas
inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital i regel i hemortskommunen;
inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast egendom beskattas
dock i den kommun, där fastigheten är belägen.
I 60 § kommunalskattelagen stadgas som huvudregel, att om inom kommun
finns municipalsamhälle eller annat administrativt område med särskild
beskattningsrätt, skall för envar skattskyldig anges, hur stor del av den
beskattningsbara inkomsten som belöper på dylikt område. Därvid skall de
allmänna reglerna om beskattningsort tillämpas. Avsikten med detta stadgande
är att det administrativa området skall tillföras ett skatteunderlag,
som i princip bestämmes efter samma grunder, som gäller i avseende å fördelning
av skatteunderlag de olika kommunerna emellan. Genom stadgandet
regleras frågan om beskattningsort bl. a. i det fallet, då en skattskyldig
Kungl. Maj. ts proposition nr 79.
21
inom kommunen är bosatt utanför ett däri ingående administrativt område,
inom vilket han haft inkomst av rörelse eller fastighet eller åtnjutit realisationsvinst.
I sin ursprungliga avfattning innehöll (10 § kommunalskattelagen det undantaget
från nyssnämnda regel, att om stad innefattade flera församlingar,
fysisk person skulle, om han borde mantalsskrivas i någon av dessa, beskattas
för av honom i staden bedriven handelsrörelse i mantalsskrivningsförsamlingen.
Under de senaste åren har denna undantagsbestämmelse undergått
flera ändringar. Vid 1952 års riksdag beslöts sålunda, bl. a. med hänsyn
till svårigheten att skilja mellan handelsrörelse och annan rörelse, att
fysisk person skulle beskattas för all av honom i staden bedriven rörelse
i den församling i staden, där han skulle mantalsskrivas. Denna bestämmelse
är tillämplig fr. o. m. 1954 års taxering.
En ytterligare ändring i 60 § kommunalskattelagen genomfördes i anslutning
till 1953 års uppbördsreform. Huvudsakligen av uppbörds- och
taxeringstekniska skäl föreslogs, att all inkomst, som en i stad mantalsskriven
fysisk person skulle skattläggas för inom staden, skulle beskattas i
mantalsskrivningsförsamlingen. Ifrågavarande bestämmelse återfinns i SFS
274/1953 och skall gälla fr. o. in. 1955 års taxering.
Den omläggning av den kommunala fastighetsbeskattningen, som genomfördes
vid 1953 års riksdag, föranledde ännu en ändring i 60 § kommunalskattelagen.
I den proposition, nr 186/1953, där frågan om omläggning av
fastighetsskatten behandlades, anförde jag bl. a., att fastighetsskatten alltid
skolat utgöras i den kommun eller det administrativa område, där fastigheten
varit belägen. Denna regel borde i princip gälla jämväl för den inkomstskatt,
som enligt förslaget kom att belöpa på garantibeloppet för fastigheten.
I propositionen föreslogs därför en ändring av 60 § kommunalskattelagen
beträffande sådana fall då inom kommun finns municipalsamhälle eller
annat administrativt område, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt,
och i skattskyldigs taxerade inkomst ingår garantibelopp för fastighet,
som är belägen inom sådant administrativt område. I dylikt fall borde så stor
del av den i kommunen beskattningsbara inkomsten, som motsvarar garantibeloppet,
eller, om den beskattningsbara inkomsten understiger garantibeloppet,
hela den beskattningsbara inkomsten tas till beskattning inom det
administrativa området. Jag tilläde i nämnda proposition, att de föreslagna
bestämmelserna i vissa fall skulle bli för taxerings- och uppbördsmyndigheterna
tyngande i tillämpningen och att det ur denna synpunkt var önskvärt
om avkall i viss utsträckning skulle kunna göras från de i materiellt
hänseende riktiga reglerna för fördelning av skatteunderlag administrativa
områden emellan. Jag fann dock att denna fråga krävde närmare utredning.
Förslaget till ändrad lydelse av 60 § kommunalskattelagen jämte anvisningarna
till samma paragraf antogs oförändrat av riksdagen. De nya föreskrifterna
skall enligt övergångsbestämmelserna till lagen den 5 juni 1953, nr
400, första gången tillämpas vid 1956 års taxering.
Kungl. Maj.ts proposition nr 79.
I en den 14 december 1953 dagtecknad promemoria med förslag till ändrad
lydelse av 60 § kommunalskattelagen samt anvisningarna till samma
paragraf har 1950 års skattelagssakkunniga, i anslutning till mitt nyss återgivna
uttalande i proposition nr 186/1953, behandlat vissa frågor rörande
beskattningen i kommun med flera församlingar eller andra administrativa
områden.
Vid promemorian fogat författningsförslag torde få såsom Bihang fogas
vid detta protokoll.
Med anledning av nämnda promemoria bar, efter remiss, yttranden avgivits
av kammarkollegiet, kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs, Gotlands och Jämtlands
län, Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Sveriges
häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare samt Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund.
Promemorian.
I promemorian har 1950 års skattelagssakkunniga erinrat om att vid
1955 års taxering fysisk person i stad skall beskattas för hela sin inkomst
inom staden i den församling, där han skall mantalsskrivas. Fr. o. m. 1956
års taxering kommer emellertid ett undantag från denna regel att gälla,
nämligen såvitt avser den del av inkomsten, som motsvarar den nuvarande
fastighetsskatten — det s. k. garantibeloppet. Detta skall nämligen tas till
beskattning i den församling eller det administrativa område, där den fastighet,
för vilken skatt på grund av garantibeloppet utgår, är belägen. Denna
undantagsbestämmelse kommer enligt de sakkunnigas mening att komplicera
taxerings- och uppbördsförfarandet — i synnerhet i Stockholm — och
att icke oväsentligt förringa verkan av de tidigare i förenklingssyfte vidtagna
ändringarna av 60 § kommunalskattelagen. Med hänsyn härtill har de
sakkunniga ansett sig böra undersöka möjligheten att ändra nämnda paragraf
på så sätt, att för fysisk person i stad jämväl garantibelopp för fastighet
beskattas i hemortsförsamlingen, även om fastigheten är belägen i annan
församling i samma kommun.
I promemorian redovisas resultatet av en undersökning, som 1950 års
skattelagssakkunniga låtit utföra för belysande av verkningarna i Stockholms
stad av en lagändring i antydd riktning. Sålunda har undersökts hur
en sådan lagändring skulle påverka skatteunderlaget i Jakobs och Matteus
församlingar i Stockholm. Undersökningen har enligt promemorian givit
till resultat, att fastighetsskatleunderlaget skulle minska i Jakobs församling
med 5,9 % och i Matteus församling med 1,8 %. Det totala skatteunderlaget
skulle i församlingarna minska med respektive 0,5 % och 0,1 %. Dessa
ändringar i skatteunderlaget skulle icke påverka den kyrkliga utdebiteringen.
För att också utröna den ifrågasatta lagändringens betydelse för landet
i övrigt har de sakkunniga inhämtat upplysningar från samtliga kronokam
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 79.
23
rerare samt från häradsskrivare med tjänstgöringsområde, vari ingår städer
innefattande mer än en församling. Enligt de inkomna svaren kommer den
kyrkliga utdebiteringen i flertalet städer icke alls att påverkas om garantibeloppet
för fastighet för fysisk person alltid beskattas i hemortsförsamlingen
i stället för som nu i den församling inom staden, där fastigheten är
belägen. I de fåtal fall, där den ifrågasatta anordningen skulle medföra en
höjning av utdebiteringen till den kyrkliga kommunen, kommer enligt de
sakkunniga höjningen i allmänhet icke att överstiga ett öre per skattekrona.
Inom en stad, nämligen Jönköping, skulle dock i en församling utdebiteringshöjningen
komma att uppgå till 4 öre.
De sakkunniga upplyser vidare, att de begärt uttalande av nyssnämnda
häradsskrivare om och i vad mån utdebiteringen för kyrkliga ändamål uppskattningsvis
skulle påverkas, om även för landskommunernas del genomföres
en bestämmelse av innebörd, att fysisk person för all sin inkomst inom
kommunen — sålunda även till den del den härrör av garantibelopp för
fastighet — beskattas i mantalsskrivningsförsamlingen. Enligt de inkomna
svaren kommer en sådan bestämmelse i en del fögderier icke alls att inverka
på storleken av utdebiteringen till församlingarna. I andra fögderier
däremot skulle i vissa kommuner utdebiteringen för kyrkligt ändamål komma
att påverkas av den ifrågasatta anordningen. I de fall, då höjning av utdebiteringen
skulle inträda, skulle denna dock icke komma att uppgå till
mer än några ören och icke i något fall vara av den storlek, att någon av de
tillfrågade häradsskrivarna ansett sig böra med hänsyn härtill avstyrka anordningens
genomförande.
De sakkunniga framhåller, att av undersökningen synes framgå, att något
hinder med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för församlingarna
icke bör anses möta mot att bestämmelser meddelas, enligt vilka fysisk
person i såväl stad som landskommun beskattas i mantalsskrivningförsamlingen
för all inkomst, som skall beskattas inom staden eller landskommunen.
Då såsom jämväl framhållits i flertalet av de av de sakkunniga inhämtade
yttrandena från kronokamrerarna och vissa häradsskrivare sådana
bestämmelser skulle medföra icke obetydliga lättnader i arbetet för taxerings-
och uppbördsmyndigheterna, har de sakkunniga förordat en ändring
av 60 § kommunalskattelagen i enlighet härmed.
I promemorian har även upptagits frågan, huruvida 60 § kommunalskattelagen
skulle kunna ytterligare förenklas genom att de föreslagna bestämmelserna
får omfatta även andra skattskyldiga än fysiska personer och avse
även andra administrativa områden än församlingar. I sistnämnda avseende
kommer, framhåller de sakkunniga, efter kommunindelningsreformens
genomförande endast municipalsamhällen i fråga. Ett utsträckande av ifrågavarande
bestämmelser till att omfatta även municipalsamhällen har de sakkunniga
emellertid icke velat förorda. Här rör det sig enligt de sakkunnigas
mening icke om uppdelning av en kommun i olika områden utan om en
särskild art av kommun, som tillerkänts beskattningsrätt för bestridande
av speciella utgifter, som kan anses komma skattskyldig till godo antingen
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
han är bosatt inom municipalsamhället eller där allenast bedriver rörelse
eller äger fastighet.
Beträffande frågan att i förevarande hänseende jämställa juridisk person
med fysisk person anför de sakkunniga.
I samband med de tidigare lagstiftningsåtgärder, varigenom i förenklingssyfte
genomförts undantag från huvudstadgandet i 60 § kommunalskattelagen
om fördelning av beskattningsbar inkomst å administrativa områden
inom en kommun, har icke ifrågasatts att berörda undantag skulle avse
andra skattskyldiga än fysiska personer. De sakkunniga anse icke heller
för sin del, att ifrågavarande undantagsbestämmelser böra äga tillämpning
å juridiska personer och därmed jämställda skattskyldiga. Ett stadgande av
innebörd att sådana skattskyldiga skulle för all sin inkomst inom kommunen
beskattas i hemortsförsamlingen skulle — åtminstone vad angår Stockholms
stad — komma att medföra sådana förändringar i fråga om församlingarnas
skatteunderlag, att man icke kan bortse därifrån. Därtill kommer
att möjligheterna för aktiebolag och andra juridiska personer att — oavsett
var deras rörelse bedrives eller deras fastighet är belägen — själva bestämma
sin hemortsförsamling skulle kunna av dem utnyttjas på så sätt, att den
församling utvaldes som hemort, som hade den lägsta utdebiteringen. Detta
skulle medföra, att skillnaden i utdebitering mellan de olika församlingarna
ytterligare ökades.
Remissyttrandena.
I samtliga remissyttranden har tillstyrkts eller lämnats utan erinran 1950
års skattelagssakkunnigas förslag, att fysisk person, som är mantalsskriven
i kommun med flera församlingar, skall utgöra kommunal inkomstskatt
i den församling, där han är mantalsskriven, för all inkomst — däri
inbegripen skatt för garantibelopp för fastighet — som skall beskattas inom
kommunen.
Riksskattenämnden har sålunda ansett föreslagna ändringar vara erforderliga
för att icke omläggningen av fastighetsbeskattningen skall förringa
nyttan av de förenklingar, som på senare tid vidtagits i bestämmelserna i
60 § kommunalskattelagen.
Kammarkollegiet fäster uppmärksamheten på konsekvensen av förslaget
för det undantagsfallet att ett större godskomplex omfattar alla eller så
gott som alla fastigheterna i en kommun, bestående av två eller flera
församlingar. Kammarkollegiet har ansett, att den föreslagna bestämmelsen
i sådant fall kan medföra allvarlig minskning i skatteunderlaget för
församling, där ägaren icke är bosatt, samtidigt som bostadsförsamlingen
tillföres en däremot svarande förhöjning i skatteunderlaget. Därav föranledd
ökning i uttaxeringen för kyrkliga behov i den förra församlingen
kan för denna medföra avsevärd olägenhet, som, där församlingarna tillhör
olika pastorat, inverkar även på uttaxeringen för pastoratsangelägenheterna.
Därest undanröjande av sådan olägenhet finnes vara påkallat av betydande
allmänt behov, synes emellertid enligt kollegiets uppfattning Kungl.
Maj:t kunna, oavsett bestridande från endera församlingen, jämlikt 1 § andra
Kungl. Maj.ts proposition nr 79.
25
stycket lagen om församlingsstyrelse förordna om bildande av kyrklig samfällighet
mellan församlingarna. Därmed skulle följa en erforderlig utjämning
av uttaxeringen. På grund av det anförda har kammarkollegiet lämnat
förslaget utan erinran.
Kammarrätten har ansett, att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de
verkningar, som ett genomförande av förslaget skulle kunna få i sådana
fall, då större jordegendomar är belägna i olika församlingar inom samma
kommun.
Beträffande ett utsträckande av den föreslagna bestämmelsen jämväl till
municipalsamhälle har kammarrätten och riksskattenämnden uttalat, att
de anser en sådan utvidgning icke böra ifrågakomma. Kammarkollegiet har
påpekat, att med nu gällande avfattning av 60 § kommunalskattelagen köping,
som ej utgör egen kommun, behandlas på enahanda sätt som municipalsamhälle.
I de sakkunnigas förslag har emellertid uttrycket »eller annat
administrativt område», vilket för närvarande uttryckligen bildar täckning
för sådan behandling, bortfallit. Med hänsyn till stadgandet i 87 § första
stycket sista meningen lagen om kommunalstyrelse på landet får det emellertid
anses uteslutet, att ändringen i lagtexten härutinnan kan innebära
någon ändring i sak. — Ett liknande påpekande har gjorts av riksskattenämnden,
som ifrågasatt om icke ett uttalande kan göras i motiven till lagstiftningen,
att med municipalsamhälle i detta sammanhang förstås även
sådan köping.
Frågan huruvida de föreslagna bestämmelserna skall göras tillämpliga
jämväl å juridiska personer har upptagits i flera remissyttranden. Därvid
har i åtskilliga fall uttalats, att oskift dödsbo bör behandlas på samma sätt
som juridisk person. Föreningen Sveriges kronokamrerare har sålunda framhållit,
att praktiskt behov av en sådan bestämmelse föreligger, enär oskift
dödsbo ofta äger fastighet. Någon olägenhet av en sådan bestämmelse har
föreningen icke ansett kunna uppstå, eftersom dödsboet i olikhet med andra
juridiska personer icke kan bestämma över sin hemortsförsamling utan
jämlikt 66 § kommunalskattelagen skall såsom hemortskommun ha den
avlidnes hemortskommun inom riket.
Flera remissmyndigheter har ifrågasatt om icke bestämmelserna kan utvidgas
att avse även annan juridisk person än oskift dödsbo. Sålunda har
riksskattenämnden uttalat, att det är naturligt om i detta avseende enhetliga
regler får gälla för alla skattskyldiga. Riksskattenämnden har icke
funnit utredningen ge tillräckligt stöd för att man skulle vara nödgad att
bibehålla den gamla ordningen beträffande juridiska personer. Såsom ett av
skälen för att icke göra någon ändring härutinnan har de sakkunniga anfört
den möjlighet, som eljest skulle lämnas öppen för juridiska personer att själva
bestämma sin hemortsförsamling inom kommunen med hänsyn till den
lägsta utdebiteringen. Det har förefallit riksskattenämnden föga troligt, att
en sådan möjlighet får någon verklig praktisk betydelse. Enligt nämndens
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 79.
mening bör man helt kunna bortse från detta skäl. Kvar står då den invändningen,
att en motsvarande regel för de juridiska personerna påverkar församlingarnas
skatteunderlag i högre grad än som kan tolereras. De sakkunniga
har anfört att detta blir fallet åtminstone i fråga om Stockholms
stad. Några närmare uppgifter härom har dock icke framlagts. Riksskattenämnden
erinrar om att redan de föreslagna ändringarna för fysiska personer
måste i vissa fall komma att medföra tämligen kännbara verkningar
för församlingarna, exempelvis i sådana fali då en fideikommissegendom
eller annan större jordegendom till huvudsaklig del ligger inom en församling
men då inkomsten därav — och sålunda även garantibeloppet för fastigheten
— likväl skall helt beskattas i annan till kommunen hörande församling,
där huvudbyggnaden är belägen och jordägaren bor. Enligt riksskattenämndens
mening måste dylika konsekvenser accepteras i detta sammanhang,
men nämnden ifrågasätter då också om verkligen en utsträckning
av bestämmelserna till juridiska personer skall anses ha den betydelse
för församlingarnas skatteunderlag, som de sakkunniga gjort gällande. Om
genom en sådan utvidgning visst skatteunderlag tillföres vissa centrala
församlingar i en stad, bör å andra sidan regeln beträffande de fysiska personerna
verka i motsatt riktning d. v. s. att skatteunderlag överföres från
de centrala delarna till församlingarna i stadens ytterområden. Detta gör,
att det ter sig så mycket naturligare att söka genomföra den av nämnden
nu ifrågasatta utvidgningen.
Jämväl länsstyrelsen i Malmöhus län och Föreningen Sveriges kronokamrerare
har ifrågasatt en utvidgning av de föreslagna bestämmelserna till
juridiska personer. Dessa remissinstanser har också uttalat sig för ytterligare
en förenkling på så sätt, att bestämmelserna göres tillämpliga jämväl
på sådana fysiska och eventuellt även juridiska personer, som har inkomst
av förvärvskällor i flera församlingar i en kommun, men som icke är mantalsskrivna
i kommunen. Nämnda remissinstanser har emellertid framhållit,
att härvidlag uppkommer vissa svårigheter vid valet av den församling,
där inkomsten skall beskattas, eftersom någon anknytning till mantalsskrivning
ej kan ske.
Departementschefen.
Den ändring, som i samband med den förra året genomförda omläggningen
av fastighetsbeskattningen vidtogs i 60 § kommunalskattelagen, kan
medföra att bestämmelserna i detta lagrum i vissa fall blir tyngande i tilllämpningen
för taxerings- och uppbördsmyndigheter. Som jag anförde redan
då jag i proposition nr 186/1953 berörde ifrågavarande spörsmål synes
önskvärt, om avkall i viss utsträckning kan göras från de i materiellt hänseende
riktiga reglerna för fördelning av skatteunderlag administrativa områden
emellan. Jag ansåg emellertid att denna fråga för det dåvarande icke
kunde upptagas till slutligt avgörande utan krävde en närmare utredning.
Vid bedömandet i vad mån man bör tillmötesgå önskemålet om enkla och
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
27
såväl för de skattskyldiga som myndigheterna lätthanterliga bestämmelser
måste givetvis hänsyn tagas till nödvändigheten av att låta det administrativa
området behålla det skatteunderlag, som i princip bör tillkomma detsamma.
1950 års skattelagssakkunnigas förslag att fysisk person, som är
mantalsskriven i en kommun med flera församlingar, skall beskattas för
hela sin inkomst inom kommunen i mantalsskrivningsförsamiingen synes
innefatta en acceptabel avvägning mellan dessa båda synpunkter. Förslaget
har också i princip godtagits av remissinstanserna. Jag får för min del
förorda att det — med några smärre avvikelser, som jag i fortsättningen
kommer att beröra — lägges till grund för lagstiftning.
I några remissyttranden har påpekats, att de sakkunnigas förslag i vissa
undantagsfall, nämligen då flertalet fastigheter i en kommun bestående av
flera församlingar är i samme ägares hand, kan medföra ett mera avsevärt
skattebortfall i den eller de församlingar där ägaren är bosatt. Då emellertid
som kammarkollegiet framhållit i sitt remissyttrande olägenheterna härav
ofta torde kunna undvikas genom bildande av en kyrklig samfällighet mellan
församlingarna, torde anledning icke föreligga att låta dessa sällsynta
fall påverka utformandet av bestämmelserna.
De sakkunniga har vid utarbetande av sitt förslag utgått från att de enda
administrativa områden inom en kommun inom vilka beskattningsrätt kan
utövas av menighet är församling och municipalsamhälle. De föreslagna bestämmelserna
innebär för municipalsamhällenas del icke någon ändring av
vad som stadgas i lagen den 5 juni 1953, nr 400, en ståndpunkt som synes
mig riktig. Emellertid finns, såsom från några håll påpekats, köping, som
icke utgör egen kommun. Sådan köping bör i förevarande sammanhang likställas
med municipalsamhälle. Detta bör erhålla sin täckning i författningstexten.
I promemorian har avvisats tanken att de för fysiska personer föreslagna
bestämmelserna skall tillämpas jämväl för juridiska personer. 1 åtskilliga
remissyttranden har förordats, att bestämmelserna utsträckes att gälla
oskiftade dödsbon. Eftersom i beskattningshänseende likställighet i stor utsträckning
råder mellan fysisk person och oskift dödsbo, ställer det sig även
enligt min mening naturligt att i det hänseende varom nu är fråga behandla
dessa två kategorier skattskyldiga på samma sätt. Jag får därför förorda att
bestämmelserna blir tillämpliga såväl på fysisk person som oskift dödsbo
efter fysisk person, vilken vid sitt frånfälle var bosatt här i riket.
Däremot torde det icke — som från något håll ifrågasatts — vara lämpligt
att i allt fall för närvarande utsträcka bestämmelsernas tillämplighet till
andra juridiska personer än dödsbon. Vissa inom finansdepartementet gjorda
undersökningar har visat att en sådan utvidgning skulle för vissa församlingar
i Stockholm medföra i det närmaste fördubblade skatteintäkter
på bekostnad av andra församlingar. Jämväl på andra håll torde en sådan
utvidgning av tillämpningsområdet medföra alltför stora förändringar med
avseende på församlingarnas skatteunderlag i förhållande till de vunna
fördelarna. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag i
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
denna del. Under sådana förhållanden torde det icke vara mycket att vinna
med en bestämmelse att utanför kommunen boende, vilka har inkomst i
flera församlingar i kommunen, skulle beskattas allenast i en av dessa församlingar.
En sådan bestämmelse skulle nämligen, om den göres tillämplig
allenast å fysiska personer, få föga praktisk betydelse.
De föreslagna bestämmelserna bör tillämpas första gången vid 1956 års
taxering.
Fråga om vissa ändringar i taxeringsförordningen m. m.
Inledning.
I proposition nr 186/1953 förelädes riksdagen förslag till omläggning av
den kommunala fastighetsbeskattningen, Förslaget innebar att fastighetsbeskattningen
visserligen i princip skulle bibehållas, men fastighetsskatten
skulle inarbetas i den kommunala inkomstskatten. Fastighetsskatten skulle
sålunda upphöra att utgå såsom särskild skatt. I stället skulle för ägare eller
därmed jämställd innehavare av fastighet vid taxering till kommunal inkomstskatt
ett s. k. garantibelopp upptagas såsom inkomst för fastighetens
ägare. Riksdagen fattade beslut i enlighet med förslaget i propositionen och
bestämmelserna i ämnet utfärdades den 5 juni 1953 (se SFS nr 400—403).
Bestämmelserna kommer första gången att tillämpas vid 1956 års inkomsttaxering.
Jag anförde, då jag anmälde denna fråga till statsrådsprotokollet, att därest
omläggningen av fastighetsbeskattningen genomfördes i enlighet med
mitt förslag denna nödvändiggjorde åtskilliga ändringar av i huvudsak teknisk
natur i taxerings- och uppbördsförfattningarna. Jag förutsatte att förslag
till sådana ändringar skulle få underställas riksdagen först år 1954.
Min avsikt är nu att anmäla frågan om de ändringar i taxeringsförfattningarna,
som nödvändiggjorts av omläggningen av fastighetsbeskattningen,
samt vissa andra frågor om ändring i taxeringsförordningen, vilka lämpligen
bör behandlas i detta sammanhang. De av nämnda omläggning aktualiserade
frågorna om ändringar i uppbördsförfattningarna torde jag få anmäla
vid ett senare tillfälle.
I en den 7 december 1953 dagtecknad promemoria rörande ändringar i
taxeringsförordningen och förordningen om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxering sfrågor, som föranledas av den vid 1953
års riksdag beslutade omläggningen av fastighetsbeskattningen (SFS MO/
1953) har 1950 års skattelagssakkunniga föreslagit vissa av nämnda omläggning
nödvändiggjorda ändringar i taxeringsförordningen in. m. Vid promemorian
har fogats vissa författningsförslag.
I anledning av promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,
Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Norrbottens
län, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges häradsskrivarförening
samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Kungl. Maj.ts proposition nr 79.
29
I huvudsak har förslagen i promemorian tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna. Jag torde få redogöra såväl för innehållet
i promemorian som för de erinringar, som förslagen däri mött från remissinstansernas
sida, särskilt för varje ifrågasatt författningsändring. Därest
därvid annat icke utsäges, har förslagen icke föranlett erinran i remissutlåtandena.
Taxeringsförordningen.
17 § t mom.
Departementschefen. Den av mig förordade ändringen överensstämmer
med de sakkunnigas förslag och är betingad av att skattskyldighet för fastighet
icke längre förekommer utan motsvaras av skyldighet att erlägga
skatt för garantibelopp för fastighet.
26 § 1 mom.
Promemorian. De sakkunniga har anfört, att eftersom garantibelopp för
fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst, skyldighet att avlämna
självdeklaration bör föreligga där skattskyldighet för garantibelopp föreligger.
För det stora flertalet av sådana skattskyldiga, vilka skall upptaga
garantibelopp såsom skattepliktig inkomst, föreligger deklarationsskyldighet
på grunder, som avses under punkterna 1)—4) i momentet. Ändringen
medför därför i realiteten icke någon nämnvärd utvidgning av deklarationsplikten.
Departementschefen. Jag har ingenting att erinra mot de sakkunnigas
förslag.
29 § 1 mom.
Promemorian. I de sakkunnigas promemoria har ändringen i förevarande
författningsrum betecknats vara av formell karaktär. Ändringen innebär dels
ett tillägg under 8), att i allmän självdeklaration skall angivas garantibelopp,
vilket skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för den skattskyldige, dels
att beträffande fastighet för vilken taxeringsvärde icke finnes åsatt för året
näst före taxeringsåret uppgift skall lämnas beträffande fastighetens antagliga
värde vid beskattningsårets ingång, medan motsvarande uppgift enligt
gällande bestämmelser skall avse värdet vid taxeringsårets ingång.
Remissyttrandena. Beträffande ändringen i sistnämnda hänseende bär
överståthållaråmbetet anmärkt, att anledningen till ändringen är oklar;
något skäl för densamma har ämbetet icke funnit.
Riksskattenämnden har uttalat, att den nuvarande bestämmelsen, som
bäst överensstämmer med reglerna för förmögenhetsberäkningen, bör bibehållas,
om icke sakliga skäl talar för den av de sakkunniga föreslagna ändringen.
Kammarrätten har ansett att uttrycket »vid beskattningsårets ingång»
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
bör utbytas mot det i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen använda uttrycket
»vid ingången av året näst före taxeringsåret».
Beträffande det i förevarande moment under 8) tillagda stadgandet bär
riksskattenämnden och kammarrätten ansett, att i allmän självdeklaration
blott bör angivas garantibelopp, som skall upptagas såsom skattepliktig inkomst
i den skattskyldiges hemortskommun.
Departementschefen. Med hänsyn till konstruktionen av bestämmelserna
om skatteplikt för garantibelopp är i detta hänseende av intresse allenast att
erhålla uppgift rörande taxeringsvärdet året näst före taxeringsåret, därest
sådant finns åsatt. På grund härav och med beaktande av vad riksskattenämnden
anfört bör stadgandet utformas på av nämnden förordat sätt.
Den föreslagna bestämmelsen under 8) bör som kammarrätten och riksskattenämnden
anfört begränsas att avse garantibelopp för fastighet i hemortskommunen.
30 §.
Promemorian. De sakkunniga har föreslagit att den nuvarande föreskriften
i andra stycket utbytes mot en föreskrift av mera allmän innebörd,
som kan tillämpas även om 60 § kommunalskattelagen erhåller ändrad avfattning.
Fördelning av skatteunderlag och uppgifter till ledning vid sådan
fördelning blir — om de sakkunnigas förslag till ändring av 60 § kommunalskattelagen
genomföres — aktuella endast beträffande ett fåtal skattskyldiga.
Dessa kan antagas ha sådana insikter i deklarationsfrågor, att mer
detaljerade bestämmelser kan undvikas.
Departementschefen. Avfattningen av 30 § bör ändras i enlighet med förslaget
i promemorian, om de av mig tidigare förordade ändringarna i 60 §
kommunalskattelagen genomföres.
66 § 3 mom.
Promemorian. I promemorian har anförts, att efter det omläggning av
fastighetsbeskattningen skett, fastighetslängderna icke längre kommer att
lå självständig betydelse för den subjektiva skattskyldigheten. Frågan om
skattskyldighet för garantibelopp prövas i stället vid inkomsttaxeringen och
något beslut om skattskyldighet skall icke fattas vid fastighetstaxeringen.
Remissyttrandena. Mot förslaget att fastighetstaxeringsnämnd icke längre
skall fatta beslut om vem som är ägare har erinringar gjorts av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen anför, att de sakkunnigas förslag
innebär att nämnderna icke längre behöver ägna uppmärksamhet åt vem
som är rätt ägare till fastigheterna. Ur ordningssynpunkt — bl. a. för identifiering
av fastighet — synes det emellertid önskvärt, att en ägarekolumn
finnes och att denna alltid hålles å jour. Detta gäller såväl allmän som särskild
fastighetstaxering. Det synes angeläget, att ett åliggande bibehålies för
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
31
såväl fastighetstaxeringsnämnd som taxeringsnämnd att i fastighetslängd
införa alla före taxeringsårets ingång inträffade äganderättsförändringar,
varom nämnden erhållit kunskap. Härmed överensstämmer att enligt de sakkunnigas
motivering till 123 § taxeringsförordningen extra-ordinär besvärsrätt
bör föreligga, då fel ägare står antecknad i fastighetslängden.
Liknande synpunkter anföres av riksskattenämnden, som eljest delar de
sakkunnigas uppfattning att en anteckning om ägare icke bör förlänas några
rättsverkningar.
Departementschefen. Skyldighet att utgöra skatt för garantibelopp åvilar
den som ägt fastigheten. Har fastigheten ägts av flera ägare under beskattningsåret
är skyldigheten att utgöra skatt uppdelad på dessa ägare i förhållande
till tiden för deras innehav av fastigheten. Härav följer att frågan vem
som är ägare vid taxeringsårets ingång saknar självständig betydelse för
bedömande av skattskyldighet för garantibelopp. Däremot kan äganderätten
vid nämnda tidpunkt ha betydelse ur andra synpunkter. Som de sakkunniga
anfört bör emellertid fastighetstaxeringsnämnd icke ha att fatta något
formligt beslut om vem som är rätt ägare. Av vissa skäl är likväl önskvärt
att anteckning i längden göres om vem som är ägare vid taxeringsårets
ingång. Merendels framgår detta utan vidare av fastighetslängden, eftersom
stommen till längden tryckes med anlitande av de s. k. tryckande registren.
Finns anledning att korrigera eller komplettera uppgifterna i stommen till
längd, bör detta givetvis ske. Bestämmelser härom föreslås skola intagas
i 86 §.
67 § 3 mom.
Departementschefen. Ändringen är av samma innebörd som den nyss berörda
ändringen i 66 § 3 mom.
69 § 3 mom.
Promemorian. De sakkunniga har i förevarande sammanhang anfört.
Debitering kommer icke att verkställas på grundval av fastighetslängderna.
För närvarande föreligger icke någon skyldighet för myndighet att underrätta
fastighetsägare om taxeringsvärde, som åsatts vid allmän fastighetstaxering.
I stället är föreskrivet, att fastighetslängderna skola vara under
viss tid offentligen framlagda. Detta sätt att bringa resultatet av fastighetstaxeringarna
till fastighetsägarnas kännedom synes emellertid föråldrat.
Därför bör föreskrivas, att underrättelse om taxeringsvärden, som åsatts vid
allmän fastighetstaxering, skall meddelas fastighetsägare vilkens adress är
känd. Behovet härav är så mycket större som fastighetsägarna efter år
1954 icke erhålla särskilda debetsedlar å fastighetsskatt med åtecknade taxeringsvärden.
Underrättelseförfarandet torde kunna ordnas genom utnyttjande av folkbokföringsavdelningarnas
plåtregister. Den närmare utformningen av förfarandet
synes böra regleras genom administrativa föreskrifter.
Även om det offentliga framläggandet i hittills föreskriven form slopas,
äger envar som så önskar tillgång till fastighetslängderna i den ordning,
som gäller för offentliga handlingar i allmänhet.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Remissyttrandena. Den föreslagna ändringen av sättet för delgivning av
fastighetstaxeringsnämnds beslut har föranlett vissa uttalanden av remissinstanserna.
Kammarrätten har ansett det föreslagna underrättelseförfarandet i och
för sig önskvärt. Av det stora antal mål, som av kammarrätten icke kunnat
upptagas till prövning till följd av att fatalietiden försuttits, torde framgå
att nuvarande förhållanden icke kan anses tillfredsställande. Besvär över fastighetstaxeringsnämnds
beslut skall enligt 117 § taxeringsförordningen, i
vilket författningsrum de sakkunniga icke föreslagit någon ändring, anföras
före den 15 maj och i Stockholm före den 10 augusti under taxeringsåret.
Av praktiska skäl är det enligt kammarrättens åsikt nödvändigt att bibehålla
ett visst datum för besvärs anförande. Detta förutsätter, anser kammarrätten,
att fastighetslängderna även i fortsättningen framlägges offentligt.
För den händelse bestämmelser om sådant framläggande i enlighet med de
sakkunnigas förslag borttages, bör dagen för delgivning av fastighetstaxeringsnämnds
beslut tagas som utgångspunkt för beräknandet av besvärstiden.
Oavsett om det offentliga framläggandet av fastighetslängderna bibehålies
eller ej, är det dock — för att det föreslagna underrättelseförfarandet skall
bli effektivt — en förutsättning att underrättelserna utsändes i god tid före
besvärstidens utgång. Till den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av 69 §
bör enligt kammarrättens uppfattning fogas ett mot 4 mom. i 90 § taxeringsförordningen
svarande moment.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att den nuvarande ordningen
givit anledning till befogade erinringar. Om det av de sakkunniga föreslagna
underrättelseförfarandet genomföres, torde detta medföra att antalet besvär
till fastighetsprövningsnämnden kommer att öka väsentligt så att nuvarande
tidsschema för beskattningsnämnderna icke kan hållas. År 1952 hade fastighetsprövningsnämnden
i Stockholms län, upplyser länsstyrelsen, att efter
en förberedelsetid av mindre än 1 y2 månad avgöra omkring 2 800 besvärsärenden.
Länsstyrelsen anser det därför nödvändigt att frågan när beskattningsnämndernas
arbete skall vara avslutat omprövas före nämnda allmänna
fastighetstaxering.
Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller, att skyldigheten att meddela
sådan underrättelse, som de sakkunniga föreslagit, vare sig den ålägges fastighetstaxeringsnämnds
ordförande eller häradsskrivaren, kommer att medföra
ett så avsevärt arbete att det kan ifrågasättas om arbetet kan genomföras
på den korta tid som står vederbörande till buds.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har uttalat, att även om underrättelseförfarandet
kan ordnas genom utnyttjande av folkbokföringsavdelningarnas
plåtregister, ett avsevärt manuellt arbete måste utföras. Enligt
förbundets mening torde detta arbete icke kunna åläggas ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna
med mindre anslag för biträdeshjälp för detta
ändamål lämnas.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Departementschefen. Det nuvarande systemet för tillkännagivande av resultatet
av fastighetstaxeringsnämndernas arbete — framläggande för offentlig
granskning av längderna —- bygger på förutsättningen, att de skattskyldiga
skall infinna sig på den plats där längderna framlagts och själva ta
del av taxeringen. Erfarenheten visar, att de skattskyldiga i icke ringa utsträckning
av olika anledningar underlåter detta. Uppenbarligen leder ett sådant
system till rättsförlust i åtskilliga fall. Sedan numera de s. k. tryckande
registren inrättats, torde förutsättningar föreligga att övergå till ett
system med direkt delgivning av taxeringsresultat med de skattskyldiga. Då
ett sådant system synes vara att föredraga, vill jag i princip tillstyrka de
sakkunnigas förslag härom. Frågan hur utsändandet av dylika underrättelser
enklast skall ske torde emellertid böra utredas ytterligare före nästa
allmänna fastighetstaxering, som är avsedd att äga rum år 1957. Därvid
bör jämväl tagas ståndpunkt till frågan vid vilken tid dylika underrättelser
senast bör vara avsända liksom även till frågan om den tid, som nu är
anslagen för fastighetsprövningsnämnds arbete, bör förlängas. Därest utsändandet
av uppgifterna medhinnes i god tid före nu gällande besvärstids
utgång, torde något offentligt framläggande av längderna, som kammarrätten
ifrågasatt, knappast vara erforderligt. Dessa frågor torde emellertid
lämpligen böra ytterligare övervägas av 1950 års skattelagssakkunniga vid
deras pågående översyn av taxeringsförfarandet.
Av det sagda framgår att med den ifrågasatta ändringen bör tills vidare
anstå.
74 §.
Promemorian. Av samma skäl, som föranlett förslaget om ändring av
69 §, har de sakkunniga ansett, att vederbörande bör underrättas om fastighetsprövningsnämnds
beslut icke som för närvarande genom offentligt
framläggande av fastighetsprövningsnämndens ändringslängder utan genom
utsändande av fastighetsprövningsnämndens protokoll. För underlättande
av arbetet härmed bör uppställning och avfattning av dylika protokoll ske
på ett så rationellt sätt som möjligt. Föreskrifter härom har de sakkunniga
ansett kunna meddelas genom administrativa bestämmelser.
De sakkunniga har vidare anfört, att om delgivning av fastighetsnämndernas
protokollsutdrag icke kan ske genom posten, ytterligare delgivningsåtgärder
kan underlåtas.
Departementschefen. Jag tillstyrker att det av de sakkunniga föreslagna
förfarandet genomföres.
54 § 1 mom.
Departementschefen. Ändringen är av samma innebörd som de föreslagna
ändringarna i 66 och 67 §§. 3
3 Bihang till riksdagens protokoll 195i. 1 samt. Nr 79.
34
Kungl. May.ts proposition nr 79.
86 §.
Promemorian. 1950 års skattelagssakkunniga anför, att i fortsättningen
icke torde vara nödvändigt att som för närvarande ha två längder över fastighetstaxeringen,
eftersom längderna icke kommer att ligga till grund för
skattskyldighet och debitering. Värdena å skattefria fastigheter kan antecknas
i särskild kolumn i samma fastighetslängd som de skattepliktiga fastigheterna
eller också kan de skattefria fastigheterna sammanföras särskilt
för sig på sätt nu sker beträffande aktiebolags fastigheter.
Vidare har de sakkunniga föreslagit, att i 86 § skall införas en bestämmelse,
att i inkomstlängden skall anges på den skattskyldige belöpande
underlag för beräkning av skogsvårdsavgift.
Remissyttrandena. Förslaget att endast en längd över den särskilda fastighetstaxeringen
skall föras har tillstyrkts av remissinstanserna, men länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har ifrågasatt om icke med denna reform
kan anstå, i varje fall till nästa allmänna fastighetstaxering, då fullständiga
detaljvärden även skulle kunna erhållas beträffande de skattefria
fastigheterna.
Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att möjligheten bör undersökas
att förenkla längdföringen ända därhän, att fastighetslängd vid den årliga
taxeringen endast föres i form av erforderliga tillägg till vid allmän fastighetstaxering
upprättad längd.
Riksskattenämnden ifrågasätter, om det icke finns skäl att slopa systemet
med två olika längder även vid den allmänna fastighetstaxeringen.
Föreningen Sveriges kronokamrerare har anfört, att ett behov föreligger
av att kontroll sker, att skatten å garantibeloppen för fastighet blir behörigen
uttagen med riktigt belopp. Som ett led i denna kontroll ifrågasätter
föreningen om icke i taxeringslängd bör införas en särskild kolumn, vari
garantibeloppen kan införas.
Liknande förslag framföres av länsstyrelsen i Västmanlands län.
De sakkunnigas förslag rörande anteckningar i inkomstlängden till ledning
för påföring av skogsvårdsavgift har föranlett erinringar från flera
remissinstanser.
Sålunda anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att arbetet med
förande av dylika anteckningar, som till sin egentliga natur är ett debiteringsbestyr,
icke lämpligen bör överflyttas till taxeringsnämnden. Länsstyrelsen
avstyrker bestämt de sakkunnigas förslag härutinnan och anför, att
om praktiska svårigheter uppstår vid tillämpningen av det år 1953 införda
andra stycket av 1 § förordningen om skogsvårdsavgift bör övervägas, huruvida
icke förordningen bör ändras så att stycket utgår. Skyldighet att
svara för skogsvårdsavgift kan i sådana fall utan olägenhet åläggas den som
enligt fastighetslängden är rätt ägare till fastigheten.
Jämväl riksskattenämnden och länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens
län avstyrker genomförandet av de sakkunnigas förslag med hän
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 79. 35
syn till den belastning detta skulle medföra för taxeringsnämndsordförandena.
Departementschefen. Jag får för egen del förorda, att de sakkunnigas förslag
rörande fastighetslängd vid den årliga taxeringen genomföres. Anledning
att uppskjuta denna reform till nästa allmänna fastighetstaxering
synes icke föreligga. Frågan huruvida en liknande förenkling kan genomföras
även i fråga om längdföringen vid den allmänna fastighetstaxeringen
torde böra uppmärksammas vid 1950 års skattelagssakkunnigas översyn av
taxeringsförordningen.. Därvid bör även övervägas huruvida längden över
den särskilda fastighetstaxeringen kan föras såsom tillägg till längd över
den allmänna fastighetstaxeringen.
Tillräckliga skäl för en föreskrift om att i en särskild kolumn i inkomstlängden
skall införas garantibeloppen torde icke föreligga.
Beträffande förslaget att i inkomstlängderna skall införas på den skattskyldige
belöpande underlag för beräkning av skogsvårdsavgift får jag anföra
följande. En konsekvens av omläggningen av fastighetsbeskattningen
blir, att debitering av skatt för garantibelopp kommer att ske i samband
med debiteringen av kommunal inkomstskatt, därvid primärmaterialet utgöres
av inkomstlängderna. Det faller sig då naturligt att dessa även innehåller
uppgifter för påföringen av skogsvårdsavgift. Uppenbarligen skulle
det vara förenat med mycket stora svårigheter för de lokala skattemyndigheterna
att verkställa debiteringen, om de för påföring av skogsvårdsavgift
hade att gå till fastighetslängderna. Jag är medveten om att det föreslagna
systemet åtminstone i vissa taxeringsdistrikt kommer att medföra åtskilligt
merarbete för taxeringsfunktionärerna. Än större merarbete torde dock
uppkomma för de lokala skattemyndigheterna, om det föreslagna systemet
inte genomföres. I vissa fall skulle måhända påföringen av skogsvårdsavgift
omöjliggöras. Jag anser mig böra förorda de sakkunnigas förslag.
I detta sammanhang får jag beröra ytterligare en fråga.
Särskilt tillkallade sakkunniga har i en den 4 december 1953 överlämnad
promemoria med utredning och förslag rörande debitering och uppbörd av
avgifter till den allmänna sjukförsäkringen föreslagit, att i inkomstlängden
alltid skall antecknas till statlig inkomstskatt beräknad taxerad inkomst,
som uppgår till minst 1 200 kronor. För närvarande skall sådan anteckning,
om den icke verkställts på grund av annan föreskrift, ske endast för
dem som vid taxeringsårets början uppnått 17 men ej 66 års ålder; dessa
anteckningar är nödvändiga för debiteringen av folkpensionsavgifter. För
påföringen av sjukförsäkringsavgifter är det, enligt nyssnämnda sakkunniga,
erforderligt att beräknad taxerad inkomst å minst 1 200 kronor angives
för alla som vid taxeringsårets början fyllt 16 år. Ur praktisk synpunkt
har de sakkunniga emellertid funnit mest lämpligt att förevarande
åldersbegränsning för anteckningsskyldigheten helt avskaffas. Att undantaga
skattskyldiga under 16 år skulle vara till mera besvär än nytta vid
längdföringen. De sakkunniga förordar därför vissa ändringar i 86 § fjärde
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
och femte styckena taxeringsförordningen, vilka skulle träda i kraft den 1
januari 1956.
Vad som föreslagits rörande debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter
kommer jag visserligen att anmäla vid ett senare tillfälle. Redan
nu synes emellertid riksdagen böra underställas förslag till nyss omförmälda
ändringar av 86 § taxeringsförordningen.
90 § 1 och 2 inom.
Promemorian. I 1 mom. har de sakkunniga föreslagit en ändring av formell
natur. I 2 mom. har föreslagits viss begränsning av skyldigheten att
lämna underrättelse om påförd taxering. De sakkunniga anför, att i ett stort
antal fall, avseende exempelvis sommarstugor o. d., taxering till kommunal
inkomstskatt av personer bosatta utom distriktet åsättes endast för
garantibelopp. I dessa fall saknar underrättelseförfarandet enligt de sakkunnigas
mening betydelse. Har skattskyldig fullgjort sin deklarationsplikt,
skall, då avvikelse från deklarationen sker, underrättelse meddelas i vanlig
ordning.
Departementschefen. Jag har ingenting att erinra mot de föreslagna ändringarna
i författningsrummet.
97 a §.
Departementschefen. De i denna paragraf föreslagna ändringarna påkallas
av bestämmelserna i 1953 års uppbördsförordning.
100 § 1 mom.
Departementschefen. Ändringarna är av formell natur.
101 §.
Departementschefen. Ändringarna är av formell natur.
104 a §.
Departementschefen. Samma ändringar har föreslagits i 104 a § som i
97 a §.
122 § 1 mom.
Promemorian. De sakkunniga anför.
Med hänsyn till att inkomsttaxeringen blir beroende av fastighetstaxeringen
är det såväl ur det allmännas som ur de skattskyldigas synpunkt av
stor betydelse, att slutligt beslut rörande fastighetstaxering kan meddelas
med minsta möjliga tidsutdräkt. För detta ändamål torde bl. a. vara lämpligt
att slopa den nu föreskrivna särskilda besvärstiden i fastighetstaxeringsmål
och införa gemensamma bestämmelser om tid för anförande av ordinarie
besvär över prövningsnämnds beslut. Vid 74 § har föreslagits att fastighetsprövningsnämnds
beslut skulle delges vederbörande på samma sätt
som länsprövningsnämnds beslut.
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
37
Därest skattskyldig i enstaka fall, exempelvis då det gäller fastighet av
speciell beskaffenhet, icke hinner förebringa hela sin utredning inom angiven
besvärstid, torde nödigt rådrum för utrednings förebringande kunna
erhållas.
För att slutligt beslut i fastighetstaxeringsmål skall föreligga så snart efter
taxeringen som av ovan angivna skäl är önskvärt är det vidare angeläget, att
mål av nämnda beskaffenhet kunna avgöras av kammarrätten inom kortare
tid än som tidigare varit fallet. Frågan om åtgärder i sådant hänseende bör
upptagas i annat sammanhang.
Första stycket i 1 mom. har omredigerats i syfte att bestämmelserna skola
bli enkla och överskådliga. Den föreslagna avfattningen får till följd, att
kommun etc. även såsom skattskyldig äger åtnjuta nittio dagars besvärstid.
Någon olägenhet torde icke uppkomma därav.
Remissyttrandena. Förslaget till ändring av 122 § har icke föranlett annan
erinran än att länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasatt lämpligheten
av att då kommun eller annan därmed jämställd menighet är skattskyldig
räkna besvär stiden med utgångspunkt från dagen för justering av
prövningsnämnds protokoll. Länsstyrelsen anser det icke tilltalande att för
sådana fall frångå grundsatsen om att fatalietiden skall räknas från det vederbörande
fått del av beslutet.
Departementschefen. Då kommun eller annan dylik menighet är skattskyldig
erhåller den i vanlig ordning besked om prövningsnämnds beslut
genom översänt protokollsutdrag. Några olägenheter av den föreslagna förenklingen
av de nuvarande reglerna torde ej uppkomma, helst som besvärstiden
för kommun och dylik menighet såsom skattskyldiga i verkligheten
blir längre än enligt gällande bestämmelser.
123 § 1 och 2 mom.
Promemorian. De sakkunniga har framhållit, att den omständigheten, att
fastighet i fastighetslängd upptagits såsom skattepliktig efter fastighetsbeskattningens
omläggning icke kommer att vara av direkt betydelse för skatteplikten.
Angivande i sådan längd av ägare eller därmed likställd innehavare
blir icke heller av betydelse för skattskyldigheten. Först i och med att
garantibelopp för en fastighet vid inkomsttaxering upptas såsom skattepliktig
inkomst för någon, grundas skyldighet för denne att erlägga skatt för
garantibelopp för fastigheten. Vid detta förhållande kan enligt de sakkunniga
ifrågasättas, huruvida de två första leden i 123 § 1 mom. över huvud
taget bör bibehållas. Emellertid torde beräkning av garantibelopp vid inkomsttaxeringen
understundom komma att grundas å fastighetslängderna.
Det ligger därför i vederbörandes intresse att dessa längder innehålla riktiga
uppgifter till ledning för bedömande av skatteplikt och skattskyldighet. De
sakkunniga ifrågasätter därför, om icke extra-ordinära besvär bör få anföras
över felaktigheter, som i berörda hänseenden uppkommit i fastighetslängderna.
Särskilt under första tiden, som det nya systemet tillämpas, torde möjligheterna
att anföra sådana besvär ha en viss betydelse.
38
Kimgl. Maj:ts proposition nr 79.
I 2 mom. föreslås införande av ett led, varigenom extra-ordinär besvärsrätt
kommer att föreligga i alla de fall, där garantibelopp felaktigt upptagits
såsom skattepliktig inkomst.
De sakkunniga förutsätter, att bestämmelserna i 123 § blir föremål för allmän
översyn vid pågående revision av taxeringsförordningen.
Remissyttrandena. Riksskattenämnden har beträffande den föreslagna lydelsen
av 123 § 1 mom. anfört, att den som felaktigt uppförts såsom ägare
enligt förslaget äger att i extra-ordinär väg anföra besvär däröver, trots att
sådan anteckning icke har direkt betydelse för skattskyldigheten. Bestämmelsen
har synts riksskattenämnden innebära viss risk för att de skattskyldiga
av okunnighet anför besvär blott över den i och för sig betydelselösa
anteckningen i fastighetslängden och genom att försitta tiden för anförande
av besvär över inkomsttaxeringen lider rättsförlust. Ur denna synpunkt kan
det ifrågasättas om anteckning rörande äganderätten verkligen skall kunna
läggas till grund för besvär. I stället bör stadgas att, om vid prövning av besvär
över inkomsttaxering eller eljest befinnes att i fastighetslängden gjord
anteckning om ägare är felaktig denna anteckning bör rättas av vederbörande
myndighet.
Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län finns däremot så starka skäl för
extra-ordinär besvärsrätt i nämnda fall, att bestämmelserna härom bör bibehållas
oförändrade.
Departementschefen. Avgörande för om garantibelopp för fastighet skall
upptagas som inkomst är den omständigheten, huruvida fastigheten vid fastighetstaxeringen
året näst före taxeringsåret angivits vara skattepliktig fastighet.
Jag hänvisar till vad jag i denna fråga anförde i propositionen nr
186/1953 s. 78. I likhet med vad nu gäller bör extra-ordinär besvärsrätt
föreligga om fastighet vid fastighetstaxering upptagits såsom skattepliktig,
ehuru den är undantagen från skatteplikt. Däremot bör icke upptagas det
av de sakkunniga föreslagna stadgandet om extra-ordinär besvärsrätt i sådana
fall, då annan än den verklige ägaren antecknats såsom ägare till
fastigheten i fastighetslängden. Denna omständighet är nämligen icke av beskaffenhet
att medföra några rättsverkningar. Det kan självfallet förutsättas,
utan att särskilt stadgande därom meddelas, att, när sådana felaktigheter
förelupit och föranlett påpekande, rättelse sker.
Mot den i promemorian föreslagna ändringen av 123 § 2 mom. har jag icke
något att erinra.
124 § 1 mom.
Promemorian. Ändringen har av de sakkunniga angivits vara av formell
natur.
Departementschefen. Ändringen innebär att tidpunkten för anförande av
extra-ordinära besvär över fastighetstaxering icke liksom för närvarande
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
39
kommer att utgå natt och år efter det den skattskyldige erhållit debetsedel
å fastighetsskatt utan för alla klagande i fastighetstaxeringsfrågor i och
med utgången av kalenderåret efter taxeringsåret. Jag tillstyrker denna
ändring av författningsrummet.
124 a § 1 mom.
Promemorian. I promemorian har anförts, att den i 124 a § avsedda extraordinära
formen för rättelse av sådan taxering för inkomst eller förmögenhet,
som är beroende av fastighets taxeringsvärde, bör stå till buds även då
ändring i fastighetstaxering påverkar garantibelopp. Det framhålles, att skäl
för tillämpning av denna paragraf icke föreligger, då taxeringsvärde väl
ändrats men den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomstens storlek
icke röner inverkan av ändringen. Så kan exempelvis vara fallet, då nettointäkten
av förvärvskälla, vari fastighet ingår, överstiger det s. k. procentavdraget
både enligt det åsatta och det ändrade taxeringsvärdet.
Remissyttrandena. Den föreslagna ändringen av förevarande paragraf har
i huvudsak icke föranlett erinran från remissinstansernas sida.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund har ifrågasatt, om icke i lagtexten
borde angivas, att besvär ej bör anföras, då den taxerade inkomstens
storlek icke röner inverkan av ändring beträffande taxeringsvärde.
Överståthållarämbetet har anfört, att det synes naturligt att bestämmelserna
i 124 a § 1 mom. så utformas, att de innefattar möjlighet att ändra
jämväl med ledning av taxeringsvärdet beräknad intäkt av fastighet, som
är inrättad till bostad åt eu eller två familjer.
Departementschefen. Möjlighet att anföra besvär enligt 124 a § bör enligt
min mening föreligga, om fastighets taxeringsvärde, som legat till grund
för bestämmande av statlig eller kommunal inkomstskatt eller statlig förmögenhetsskatt,
ändras genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten
eller genom beslut i vissa fall av prövningsnämnd. Bestämmelsen bör avfattas
i enlighet härmed. Därjämte bör en föreskrift intagas i denna paragraf,
att vid sådant utslag eller beslut skall fogas underrättelse till den
skattskyldige om hans rätt att anföra besvär enligt 124 a § och om vad
han vid anförande av sådana besvär har att iakttaga.
125 §.
Departementschefen. Den ändring som föreslås är av teknisk art.
128 § 1 mom.
Departementschefen. Den föreslagna ändringen är av formell natur.
131 § 1 mom.
Departementschefen. Ändringen är påkallad av att i stället för skattskyldighet
för fastighet bör skyldighet att erlägga skatt på grund av garantibelopp
inträda.
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
135 §.
Departementschefen. De ifrågasatta ändringarna i 135 § är av formell natur.
445 § 2 och 3 mom.
Departementschefen. I förevarande moment angives vissa data, före vilka
länsstyrelserna skall inkomma med yttranden angående den ersättning, som
bör utgå till taxeringsfunktionärer. Vid sådant yttrande skall fogas vissa av
lokal skattemyndighet iordningställda sammandrag av taxeringslängderna.
För att sådana skall kunna färdigställas är det erforderligt att införingarna
i fastighetslängden, inkomstlängden och förmögenhetslängden är avslutade
töre dessa tidpunkter. De föreskrifter som för närvarande finns beträffande
tidsfristerna för färdigställande av dylika längder har bestämts under hänsynstagande
härtill. I anledning av gjorda framställningar synes emellertid
sistnämnda tidsfrister böra justeras, vilket skulle innebära att i 145 § 2 mom.
angivna data jämväl borde ändras. Emellertid synes dessa tidpunkter lämpligen
kunna fastställas i administrativ väg liksom tidsfristerna för färdigställande
av längder och dylikt. Jag föreslår därför sådan ändring av nämnda
moment, att de däri angivna tidsangivelserna utgår och ersättes med en
allmän bestämmelse om att yttrande, som avses i momentet, skall ingivas
inom tid som Kungl. Maj:t föreskriver. Härav föranledes en formell ändring
i 145 § 3 mom.
Ikraftträdandebestämmelserna.
Departementschefen. Jag hänvisar härutinnan till det författningsförslag,
som jag avser förorda att riksdagen underställes för antagande.
Förordningen den 1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor.
1 §■
Departementschefen. Den ändring som föreslås i förevarande paragraf är
av formell art.
Departementschefens hemställan.
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till
1) lag om ändrad lydelse av 60 § samt anvisningarna till 60 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379); samt
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juni
1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden erhålla förhandsbesked i
taxeringsfrågor.
Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Barbro Åslund. 4
4 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 79.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
Bihang.
1950 års skattelagssakkunnigas förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 60 § kommunalskattelagen den 28 september
19281 samt anvisningarna till samma paragraf skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
60 §.
Innefattar kommun flera församlingar, skall fysisk person i församling,
där han skall mantalsskrivas, beskattas för hela den inkomst, som enligt bestämmelserna
om beskattningsort skall beskattas i kommunen.
För annan skattskyldig än fysisk person skall i fall, som i första stycket
sägs, vid taxering enligt denna lag angivas, huru stor del av den beskattningsbara
inkomsten som belöper å varje församling, och skola därvid de i
56—59 §§ givna bestämmelserna om beskattningsort hava motsvarande tilllämpning.
Innan sådan fördelning sker skall dock, där i den skattskyldiges
taxerade inkomst ingår garantibelopp för fastighet, den församling, varest
fastigheten är belägen, tilldelas så stor del av den beskattningsbara inkomsten,
som motsvarar garantibeloppet.
Finnes inom kommun municipalsamhälle skall i fråga om vad som skall
där beskattas vad i nästföregående stycke sägs äga motsvarande tillämpning
beträffande såväl fysiska personer som andra skattskyldiga. Härvid skall,
om fysisk persons beskattningsbara inkomst understiger garantibeloppet,
hela den beskattningsbara inkomsten upptagas till beskattning i den del av
kommunen, där fastigheten är belägen.
Anvisningar
till 60 §.
Till ledning vid tillämpning av 60 § anföras följande exempel.
1. Ett aktiebolag har hemort i en kommun, som består av tre församlingar.
Bolaget äger en fastighet i envar av dessa församlingar; fastigheternas
taxeringsvärden utgöra respektive 25 000 kronor, 75 000 kronor och
100 000 kronor.
Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 8 000 kronor, d. v. s. till
belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall
den beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 1 000 kronor,
3 000 kronor och 4 000 kronor, överstiger den beskattningsbara in
-
1 Senaste lydelse se 1953:400.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 79.
komsten summa garantibelopp, skall det överskjutande beloppet fördelas enligt
bestämmelserna i 56—59 §§.
2. En person---å municipalsamhället.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1955 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1955 eller tidigare år.
647076. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag