Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
1
Nr 05.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928
(nr 289) angående handel med utsädesvaror; given
Stockholms slott den 5 februari 1954.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den
14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror.
GUSTAF ADOLF.
Sam. B. Norup.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Enligt gällande frölag åligger det säljare bl. a. att ifråga om frö av stråsäd,
trindsäd och rotfrukter ävensom, där så kan ske, beträffande annat frö
skriftligen för köparen uppgiva fröets sort.
I propositionen föreslås, att skyldigheten för säljare att lämna sortuppgift
i princip skall gälla alla frövaror, varå lagen är tillämplig, men att lantbruksstyrelsen
skall äga medgiva undantag från denna skyldighet.
Vidare föreslås, att dispensrätt för lantbruksstyrelsen skall föreligga även
beträffande skyldighet för säljare att för frö av rödklöver uppgiva fröets typ
(sen, medelsen eller tidig). Denna dispensrätt skall dock gälla endast i fråga
om rödklöver, som ingår i biandfrö.
De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1954. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 65.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928 (nr 289}
angående handel med utsädesvaror.
Härigenom förordnas att 2 § 1 mom. lagen den 14 juni 1928 angående
handel med utsädesvaror1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
2 §•
1 mom. Säljaren är, evad det av
köparen påfordras eller icke, pliktig
att, senast då varan avlämnas, skriftligen
för köparen uppgiva:
a) säljarens namn och adress;
b) fröets slag samt i fråga om frö
av stråsäd, trindsäd och rotfrukter
ävensom, där så kan ske, beträffande
annat frö fröets sort;
c) för frö av rödklöver: fröets typ
(sen, medelsen eller tidig);
d) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent
rent frö;
e) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets ogräshalt, uttryckt i antal
ogräsfrön på varje kilogram frö med
särskilt angivande av sammanlagda
antalet frön av sådana ogräs, som enligt
de för statens centrala frökontrollanstalt
gällande bestämmelser
äro att anse såsom svårare;
f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent
grobart frö av det rena
fröet i enlighet med gällande bestämmelser
angående statsplombering av
frövara.
(Föreslagen lydelse)
2 §.
1 mom. Säljaren är, evad det av
köparen påfordras eller icke, pliktig
att, senast då varan avlämnas, skriftligen
för köparen uppgiva:
a) säljarens namn och adress;
b) fröets slag och sort;
c) för frö av rödklöver: fröets typ
(sen, medelsen eller tidig);
d) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent
rent frö;
e) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets ogräshalt, uttryckt i antal
ogräsfrön på varje kilogram frö med
särskilt angivande av sammanlagda
antalet frön av sådana ogräs, som enligt
de för statens centrala frökontrollanstalt
gällande bestämmelser
äro att anse såsom svårare;
f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent
grobart frö av det rena
fröet i enlighet med gällande bestämmelser
angående statsplombering av
frövara.
Lantbruksstgrelsen äger medgiva
undantag från skgldigheten att uppgiva
fröets sort samt, såvitt angår frö
av rödklöver som ingår i frövara vilken
uppgives bestå av olika fröslag,
från skgldigheten att uppgiva fröets
typ -
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1954. 1
1 Senaste lydelse av 2 § 1 mom. se SFS 1950:200.
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
11 december 1953.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,
Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet fråga om ändring
i lagen den lb juni 1928 angående handel med utsådesvaror samt anför därvid
följande.
I skrivelse den 25 november 1952 har lantbruksstyrelsen hemställt om sådan
ändring av lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror
(frölagen), att lantbruksstyrelsen skall få rätt medgiva undantag
från vissa bestämmelser i lagen. Lantbruksstyrelsen har bifogat en skrivelse
den 21 maj 1951 från Fröintressentföreningen u. p. a. till styrelsen,
vari föreslås viss ändring av frölagen, ävensom två över sistnämnda skrivelse
avgivna yttranden, det ena av statens centrala frökontrollanstalt den
6 juni 1951 och det andra av Sveriges fröodlareförbund den 17 oktober 1952.
Över lantbruksstyrelsens hemställan har efter remiss utlåtanden avgivits
av kommerskollegium, Sveriges lantbrulcsförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges utsädesförening, Fröintressentföreningen u. p. a., Sveriges
fröengrossistförening, Sveriges centrala fröråd, Svenska trädgårdsfröfirmors
förening, Weibullsholms växtförädlingsanstalt och Sveriges fröhandlareförening.
Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttranden från sex
handelskammare och Sveriges grossistförbund.
Gällande bestämmelser.
Frölagen har till syfte att förebygga försäljningar av mindervärdigt utsäde.
Den avsåg ursprungligen i stort sett endast frö av vallväxter, rotfruktsväxter
och köksväxter. Genom lagändring den 26 maj 1950 (nr 200) har
tillämpningsområdet emellertid utökats så att lagen numera är tillämplig
även på stråsäd och trindsäd. Till stråsäd hänföres enligt vedertagen terminologi
havre, korn, råg och vete. Med trindsäd avses hästböna, fodervicker,
foderärt och kokärt. Lagen bygger i första hand på den grundsatsen, att köpare
av frövara skall erhålla tillgång till sådana upplysningar angående va
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
rans beskaffenhet, att han kan bedöma dess värde som utsäde. I enlighet
härmed stadgas i 2 §, att säljaren är pliktig att, vare sig köparen påfordrar
det eller icke, skriftligen lämna köparen vissa uppgifter. Dessa uppgifter
skall enligt 1 mom. meddelas senast då varan avlämnas till köparen. De
uppgifter som skall lämnas har förtecknats under a)—f) i 1 mom. Enligt
b) skall uppgift lämnas om fröets slag samt i fråga om frö av stråsäd, trindsäd
och rotfrukter ävensom, där så kan ske, beträffande annat frö fröets
sort. För frö av rödklöver stadgas vidare under c) att säljaren skall uppgiva
fröets typ (sen, medelsen eller tidig).
Enligt 2 § 2 mom. skall, om frövara uppgives bestå av olika fröslag och
frö av visst slag ingår i blandningen till mer än 5 % av varans vikt, säljaren
jämväl vara skyldig att för det slaget uppgiva procenttalet och grobarheten.
I 7 § stadgas att frövara ej får saluhållas till utsäde om den i fråga om
renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet ej uppfyller av lantbruksstyrelsen
fastställda fordringar.
Enligt 13 § äger Konungen utfärda föreskrifter angående tillsynen av efterlevnaden
av lagen. Sådana tillsynsföreskrifter har givits genom kungörelse
den 15 november 1928 (nr 444), ändrad genom kungörelse den 26
maj 1950 (nr 201). Enligt dessa föreskrifter äger allmän åklagare med
vissa angivna undantag taga prov av frövara, som saluhålles till utsäde,
för kontroll av att varan uppfyller de i 7 § av lagen angivna fordringarna.
Samma befogenhet tillkommer tjänsteman eller provtagare, som är anställd
hos statens centrala frökontrollanstalt eller med statsmedel understödd
lokal frökontrollanstalt, jordbrukskonsulent eller jordbruksinstruktör hos
hushållningssällskap ävensom den som centrala frökontrollanstalten därtill
förordnar. Vidare äger varje köpare av frövara rätt att, om frölagen är tilllämplig
på köpet, hos person som nyss nämnts påkalla att prov tages av den
inköpta varan för kontroll av att denna till sin beskaffenhet överensstämmer
med lämnade uppgifter. Provtagningen skall ske enligt regler, meddelade
av lantbruksstyrelsen.
Tagna prov skall undersökas vid centrala frökontrollanstalten. Om undersökningen
ger vid handen, att förseelse mot frölagen blivit begången,
åligger det anstalten att anmäla detta till åklagaren.
Lantbruksstyrelsens förslag.
I den tidigare omnämnda skrivelsen den 21 maj 1951 har Fröintressentföreningen
anfört följande.
Den i 2 § mom. 1 stadgade skyldigheten för säljare att för köparen uppgiva
fröets sort är i fråga om trindsäd omöjlig att tillämpa i praktiken.
Frökontrollen kan svårligen fastställa sortslaget av ärter och vicker, varför
handeln icke kan erhålla analysbevis rörande dessa fröslag med uppgift om
sort. Handeln å sin sida kan således ej garantera sortäkthet gentemot sina
kunder. Visserligen kan handlande vidarebefordra de uppgifter om sort som
Kungl. Maj.ts proposition nr 65.
5
erhålles från deras säljare, men någon garanti för riktigheten av uppgifterna
kan inte lämnas. I analysbevis, som erhålles från statens centrala frökontrollanstalt,
angives endast procent trindsäd. För handeln föreligger den
risken, att om uppgifter på sort möjligen skulle visa sig felaktiga allmän
åklagare kan väcka åtal. Fröintressentföreningen hemställde därför att lantbruksstyrelsen
måtte vidtaga åtgärder för ändring av lagen, antingen så
att trindsäd undantogs från tillämpning av lagen eller så att uppgift om
fröets sort i fråga om trindsäd endast behövde lämnas där så kunde ske.
I yttrande över Fröintressentföreningens hemställan har statens centrala
frökontrollanstalt den 6 juni 1951 anfört.
Det är uppenbart, att lagen på vissa punkter har fått en oklar lydelse,
som kan ge anledning till missförstånd och feltolkningar. Så nämnes t. ex.
i § 2 mom. 1 b), att fröets slag samt i fråga om frö av stråsäd, trindsäd och
rotfrukter, ävensom där så ske kan, beträffande annat frö, fröets sort skall
uppgivas. Lagen går här beträffande strå- och trindsäd längre än då det
gäller statsplombering — vilket väl knappast kan ha varit meningen vid
lagens tillkomst — i det att för dessa fröslag enligt lagen undantagslöst uppgiftsplikt
föreligger. Så är nämligen ej fallet vid statsplombering, där vissa
undantag beträffande sortdeklarationen är medgivna; så behöver t. ex. för
stråsäden intet sortnamn utsättas å vårråg och midsommarråg och för
trindsäden ej heller sådant å vicker.
Fröintressentföreningen synes i sin skrivelse i viss mån ha underskattat
frökontrollens möjligheter att åtminstone beträffande ärter i renbestånd
fastställa deras sortäkthet. Det går i själva verket lika bra, som då det gäller
att fastställa inblandning i stråsädens olika sorter. Uppger därför en
firma oriktig sort å sina ärtpartier, eller underlåter den att uppgiva sortnamn,
faller den under frölagen och bör alltså åtalas av allmän åklagare
och bötfällas för brott mot lagen.
Här synes Fröintressentföreningen ha missuppfattat lagens bestämmelser
och gjort sig skyldig till en förväxling. Dess avsikt har antagligen närmast
varit att rikta lantbruksstyrelsens uppmärksamhet på svårigheterna att, då
det gäller baljväxtblandningar, blandsäd och biandfrö av olika slag, uppgiva
riktigt sortnamn för de ofta små mängder av trindsäd, som ingår i sådana
blandningar. De har då inga andra uppgifter att gå efter än dem, som
deras säljare eventuellt kan lämna; om riktiga eller ej kan då naturligtvis
ej kontrolleras. Lagen är också mycket otydligt avfattad på denna punkt,
då det ej med säkerhet av denna framgår, huruvida även de i de nämnda
blandfröslagen ingående blandningsdelarna skall garanteras beträffande
sorten. I § 2 mom. 2 talas endast om visst slag, som ingår i blandningen, för
vilket uppgiftsplikt föreligger i fråga om grobarhet och renhet, men det
talas ej här alls om sort. Anstalten har kommit till den uppfattningen, att
den ej bör känna sig skyldig att anmäla till åtal i sådana fall, som här ovan
nämnts, om alltså i sådana blandningar intet sortnamn uppgivits för däri
ingående baljväxtbeståndsdelar, eller om sådant uppgivits och det senare
skulle visa sig vara felaktigt. Det skulle för övrigt enligt anstaltens mening
innebära ett stort och tidsödande arbete, dessutom av tvivelaktigt värde, att
i varje fall söka fastställa sorten av trindsäd i blandsäd, särskilt som de
däri ingående delarna därav ofta är mycket små.
I anledning av vad som sålunda anförts föreslog frökontrollanstalten att
§ 2 mom. 1 b) skulle få följande ändrade lydelse:
»Fröets slag samt i fråga om frö av stråsäd utom vårråg och midsommar -
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
råg, ärter och rotfrukter ävensom, där så kan ske, beträffande annat frö
fröets sort.»
Vidare föreslog anstalten att till 2 § 2 mom. borde göras följande tillägg.
»För här nämnd frövara kräves ingen uppgift beträffande sort.»
Sveriges fröodlareförbund har i sitt yttrande den 17 oktober 1952 över
Fröintressentföreningens framställning anfört.
När den nu gällande frölagen föreslogs, avsågs bland annat att genom
skärpta bestämmelser för blandfröförsäljning söka uppnå en förbättring av
kvaliteten å detta frö. Det hade kunnat visas, att som biandfrö försåld vara
ofta uppvisade en svag kvalitet, särskilt i fråga om ogräshalt och grobarhet.
Det är därför angeläget, att frölagen ej förändras så, att möjligheter
ånyo uppkommer till försäljning av sämre vallfrö kvaliteter under beteckningen
biandfrö. I kvalitet inberäknas härvid även typ- och stambeteckning,
en kvalitetsegenskap av allra största betydelse. Det skall emellertid
erkännas, att vår vallfröhandel för närvarande har vissa svårigheter att vid
inköp alltid erhålla tillräckligt säker uppgift om typbeteckning å rödklöver.
Denna svårighet bör framdeles kunna övervinnas och synes därför ej böra
föranleda ändring i en nyligen antagen frölag.
På grund av det anförda förordade förbundet, att av lantbruksstyrelsen
utfärdade tillämpningsbestämmelser fick sådan utformning att dispens
kunde medgivas för viss tidsperiod för de moment i frölagen, som nu ej kan
ges giltighet. Detta skulle i enlighet med det föregående för närvarande
kunna vara befogat för
1) skyldigheten att uppgiva sortnamn för vicker och hästbönor,
2) skyldigheten att för rödklöver i biandfrö angiva typ- eller stamnamn.
I sin skrivelse den 25 november 1952 anför lantbruksstyrelsen ■—■ efter
att ha redogjort för frökontrollanstaltens och fröodlareförbundets yttranden
— följande.
Det synes otvivelaktigt att väl definierade sorter för närvarande icke föreligger
i fråga om vårråg, midsommarråg, vicker och hästbönor. För frökontrollanstalterna
är det därför svårt att beträffande dessa sädesväxter
fastställa, huruvida ett uppgivet sortnamn är riktigt eller ej. Svårigheter
synes även föreligga att avgöra huruvida i fröblandning ingående rödklöver
är av typen sen, medelsen eller tidig. Då Aussa av1 nu nämnda svårigheter
emellertid torde kunna övervinnas framdeles, bör dessa enligt lantbruksstyrelsens
mening ej nu föranleda sådan ändring av frölagen, att uppgiftsskyldigheten
i nu nämnda avseenden helt borttages. Styrelsen delar fröodlareförbundets
uppfattning att denna fråga bör lösas genom av styrelsen
utfärdade tillämpningsföreskrifter, vilka bör gälla så länge ifrågavarande
svårigheter förefinnes. Lantbruksstyrelsen synes sålunda böra äga bestämma
i vilken omfattning en säljare av utsädesvara skall vara skyldig att lämna
uppgift om fröets sort samt huruvida den rödklöver, som ingår i fröblandning,
är av typen sen, medelsen eller tidig. Styrelsens bestämmanderätt
beträffande sortdeklaration synes i första hand böra omfatta de nu aktuella
sorterna (A4rråg, midsommarråg, ärter, vicker och hästböna). För
att undvika en ny prövning av bestämmelserna i frölagen, därest svårighe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
7
ter att fastställa fröets sort skulle uppstå även beträffande andra fröslag,
synes dock befogenheten icke böra inskränkas till att gälla endast de nyss
uppräknade sädesväxterna. Då i frölagen icke finns någon bestämmelse om
nu nämnda tillämpningsföreskrifter, synes sådana böra införas i frölagen
lämpligen i 2 § såsom nytt stycke efter 1 mom. f). Styrelsen vill i detta
sammanhang erinra om, att styrelsen enligt 7 § frölagen äger fastställa
fordringar beträffande renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet hos den frövara
som saluhålles till utsäde.
Lantbruksstyrelsens skrivelse utmynnar i en hemställan, att i 2 § frölagen
måtte införas en bestämmelse av följande lydelse:
»Lantbruksstyrelsen må medgiva undantag från skyldigheten att lämna
uppgift om fröets sort samt huruvida den rödklöver, vilken ingår i frövara
som uppgives bestå av olika fröslag, är av typen sen, medelsen eller tidig.»
Remissyttrandena.
Samtliga remissinstanser vitsordar behovet och lämpligheten av den
ifrågasatta lagändringen och tillstyrker lantbruksstyrelsens förslag.
Kommerskollegium anför, att behovet av en uppmjukning av ifrågavarande
bestämmelser vitsordats av de organisationer, som yttrat sig till kollegiet,
och att det syntes vara uppenbart att en ändring måste anses motiverad.
De av lantbruksstyrelsen antydda möjligheterna att framdeles övervinna
svårigheterna att fastställa sorter för ifrågavarande fröer talade uppenbarligen
för en lösning av frågan i den riktning lantbruksstyrelsen angivit.
Riksförbundet Landsbygdens folk understryker Sveriges fröodlareförbunds
uttalande att den skärpning av frölagen som genomfördes 1950 bland
annat avsåg att uppnå en bättre kontroll över blandfröförsälj ningen. De
tillämpningsföreskrifter, som lantbruksstyrelsen med stöd av den föreslagna
lagändringen kunde komma att utfärda, finge därför icke äventyra denna
kontroll. Det syntes härvid vara av största betydelse, att skyldigheten att
lämna uppgift angående rödklöverns typ (sen, medelsen eller tidig) om möjligt
bibehölls eller att dispens medgavs endast för en begränsad tid.
Departementschefen.
Lantbruksstyrelsens förslag innebär, att styrelsen skall erhålla rätt att
medge undantag från de i frölagen givna bestämmelserna i två fall. Det
ena gäller skyldigheten för säljare att enligt 2 § 1 mom. b) lämna uppgift
om fröets sort. Det andra avser skyldigheten att i biandfrö, vari rödklöver
ingår, lämna uppgift om rödklöverns typ (2 § 2 mom. jämfört med 2 § 1
mom. c)).
1928 års frölag ägde ursprungligen tillämpning på frö, som var avsett till
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
utsäde, med undantag av dels utsäde av stråsäd och trindsäd dels skogsfrö
och frö av prydnadsväxter. Beträffande frågan om skyldighet för säljare att
lämna uppgift om fröets sort har delade meningar rått såväl vid tillkomsten
av frölagen år 1928 som vid den lagändring som gjordes år 1950. Såsom
framgår av proposition nr 77 till 1928 års riksdag föreslog lantbruksstyrelsen
ursprungligen, att säljaren skulle vara skyldig lämna uppgift om fröets
sort eller stam endast om han ägde kännedom därom. Som motiv härför anfördes,
att sort och stam i allmänhet icke kunde utrönas genom laboratorieanalys
utan först genom odling. I remissyttranden över detta förslag uttalades,
att det föreslagna stadgandet borde skärpas. I ett senare förslag omformulerade
styrelsen stadgandet så att säljaren, där så kunde ske, skulle
lämna uppgift om sort och stam. I remissen till lagrådet föreslog departementschefen
ett stadgande av innebörd att, där så kunde ske, uppgift skulle
lämnas om fröets sort samt i fråga om rotfruktsfrö och köksväxtfrö jämväl
om stam. Tre av lagrådets ledamöter uttalade betänkligheter mot att införa
en skyldighet för säljare att »där så ske kan» lämna vissa uppgifter vid
äventyr att straffansvar eljest inträdde. Stadgandet bibehölls emellertid i det
slutliga departementsförslaget.
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet anförde (utlåtande nr
1/1928), att fröets sort i de flesta fall var av en avgörande betydelse för
fröets värde. Genom olämpligt sortval kunde erhållas ett med hänsyn till
klimatiska och övriga odlingsförhållanden mindervärdigt utsäde. Det måste
därför framstå såsom synnerligen viktigt, att köparen erhöll riktiga uppgifter
om tröets sort. Beträffande sådana fröslag, där specialiserade och utbildade
sorter förelåg, vilket var fallet beträffande rotfruktsfrö och köksväxtlrö,
syntes det därför utskottet lämpligt, att uppgiftsskyldigheten om sort
gjordes obligatorisk. För säljare av sådant frö torde några svårigheter att
lämna uppgift om sorten icke behöva uppstå. I stor utsträckning verkställdes
av köpmännen inköpen av dylikt frö av kontrollerade grödor, till vilka
köparen, därest han icke själv verkställde odlingen, utlämnade stamfröet.
I den mån så ej var fallet torde helt visst förhållandena komma att utveckla
sig så, att en odlare för att kunna avyttra ett rotfruktsfrö eller köksväxtfrö
till affärsmannen blev nödsakad att lämna sortuppgift. Utskottet hemställde
därför, att uppgiftsskyldigheten rörande sort gjordes obligatorisk beträffande
rotfruktsfrö och köksväxtfrö medan i fråga om annat frö skyldigheten
borde bli villkorlig. Vidare föreslog utskottet i anledning av motioner att
skyldigheten att lämna uppgift om fröets stam skulle utgå. Riksdagen beslöt
i enlighet med utskottets hemställan.
Genom 1950 års lagändring utvidgades frölagens tillämpningsområde i flera
avseenden. Bland annat inordnades under lagen utsäde av trindsäd och
stråsäd samt stadgades skyldighet för säljare att i fråga om frö av rödklöver
lämna uppgift om fröets typ (sen, medelsen eller tidig). Den obligatoriska
skyldigheten att lämna uppgift om fröets sort utvidgades till att avse även
stråsäd och trindsäd. Däremot överfördes köksväxtfrö till sådana utsädesslag,
för vilka skyldigheten blott var villkorlig. Av motiven till dessa änd
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 65.
9
ringar (proposition nr 206 till 1950 års riksdag och tredje lagutskottets utlåtande
nr 19) framgår bl. a. följande.
Ändringarna i fråga om uppgift rörande frövaras sort samt typ av rödklöverfrö
tillkom på förslag av statens centrala frökontrollanstalt. Mot detta
förslag gjordes erinran endast av Stockholms handelskammare. Departementschefen
biträdde anstaltens förslag och anförde att det i praktiken torde
ha visat sig omöjligt att beträffande vissa köksväxter genomföra en uppdelning
i sorter med tydligt skilda egenskaper. Föreskriften att sortuppgift alltid
skall lämnas för köksväxtfrö borde därför ej lämpligen bibehållas. I
fråga om sädesväxterna förelåg däremot sedan länge väl utbildade och kännetecknade
sorter. Från denna synpunkt behövde det följaktligen icke möta
några betänkligheter mot att sortangivning gjordes obligatorisk för stråsäd
och trindsäd. Ej heller torde i allmänhet några svårigheter föreligga att
med avseende å rödklöver uppgiva, huruvida den är av sen, medelsen eller tidig
typ. Med anledning av vad som anförts av Stockholms handelskammare
framhöll departementschefen, att även utsäde av god kvalitet kunde vara så
gott som värdelöst i det enskilda fallet, om det var fråga om en sort eller
en typ som ej var lämplig för klimatet och odlingsförhållandena i övrigt.
Från jordbruksproduktionens synpunkt var det alltså önskvärt att köp av
utsäde utan kännedom om sort eller typ så långt möjligt förhindrades.
1 en motion II: 589 hemställdes, att frölagen icke skulle utsträckas till att
omfatta stråsäd och trindsäd. Motionärerna vände sig främst mot förslaget
att för utsäde av nämnda slag uppgiftsskyldighet skulle föreligga beträffande
sortrenhet.
Tredje lagutskottet anförde, att det visserligen var tveksamt huruvida
uppgiftsskyldigheten i fråga om utsäde av stråsäd och trindsäd beträffande
Sortangivningen borde vara obligatorisk. Fördelarna med stadgande härom
syntes dock väga tyngre än de olägenheter, som var förknippade med bestämmelsen.
Utskottet tillstyrkte därför förslaget och förutsatte, att särskild
uppmärksamhet skulle ägnas frökontrollverksamheten med hänsyn
till de farhågor, som yppats i förevarande hänseende.
Frölagens bestämmelser om skyldighet att uppgiva fröets sort bör givetvis
i den mån så är möjligt vara utformade så att smidig anpassning kan
ske till utvecklingen inom frökontrollen. Lantbruksstyrelsens nu gjorda
hemställan, vilken grundar sig på erfarenheter som vunnits under den hittillsvarande
tillämpningen av frölagen, synes giva vid handen att säljare
i vissa fall knappast kan iakttaga gällande föreskrifter i detta hänseende.
I fråga om de fröslag, för vilka obligatorisk skyldighet att lämna sortuppgift
nu föreligger, torde, såsom lantbruksstyrelsen anfört, det vara svårt
att fastställa sort beträffande vårråg, midsommarråg, vicker och hästbönor.
Svårigheter torde vidare föreligga att avgöra huruvida i fröblandning ingående
rödklöver är av typen sen, medelsen eller tidig. Såsom lantbruksstyrelsen
och några remissinstanser framhållit bör man räkna med att svårigheterna
framdeles helt eller delvis kan övervinnas. Å andra sidan kan emellertid
liknande svårigheter uppkomma beträffande nya fröslag. Det synes
2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 65.
10
Kungl. Maj:is proposition nr 65.
ej vara lämpligt att för varje förändring, som inträffar i möjligheterna att
fastställa skilda fröslags sort, frölagen måste ändras. Jag delar därför helt
lantbruksstyrelsens och remissinstansernas åsikt att styrelsen i tillämpningsföreskrifter
bör kunna medgiva undantag från skyldigheten att uppgiva
fröets sort samt från skyldigheten att beträffande frö av rödklöver,
som ingår i fröblandning, uppgiva om typen är sen, medelsen eller tidig.
Emellertid torde lantbruksstyrelsens författningsförslag något böra jämkas.
Enligt 2 § 1 mom. b) åligger det säljaren att, beträffande andra fröslag
än stråsäd, trindsäd och rotfrukter, allenast där så kan ske uppgiva fröets
sort. Det ankommer alltså på säljaren att undersöka om möjlighet att lämna
en riktig sortdeklaration finns. Erfarenheten har visat att frökontrollanstalten
stundom haft annan uppfattning än säljare om möjligheten av att för
visst fröslag lämna sortuppgift. Detta har medfört svårigheter vid tillämpningen
av ansvarsbestämmelserna. Om den föreslagna bestämmelsen om dispensrätt
för lantbruksstyrelsen införes, synes därför stadgandet i 2 § 1
mom. b) böra ändras så att uppgiftsskyldigheten beträffande fröets sort
blir obligatorisk för alla fröslag, som avses i lagen, i den mån lantbruksstyrelsen
ej medger undantag. Lantbruksstyrelsen får då bland undantagna
fröslag även upptaga sådana för vilka uppgiftsskyldigheten nu blott är
villkorlig och enligt styrelsens bedömande icke kan fullgöras. Härigenom
vinnes den stora fördelen att såväl säljare som köpare alltid, utan särskild
undersökning, vet om skyldighet att uppgiva sort gäller för ett visst fröslag
eller icke. Någon osäkerhet i fråga om straffpåföljd kan då ej föreligga.
Jag förutsätter att lantbruksstyrelsen noga kommer att följa utvecklingen
inom frökontrollen och icke medger undantag i större utsträckning än som
är påkallat.
I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den
juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror.
Härefter hemställer föredraganden att lagrådets utlåtande över nämnda
lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av
protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Kerstin Kranse.
1 Denna bilaga, som frånsett en redaktionell jämkning är likalydande med det vid propositionen
fogade förslaget, har här utelämnats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 29 januari
195k.
Närvarande:
justitieråden Nissen,
Hellquist,
Karlgren,
regeringsrådet Eckerberg.
Enligt lagrådet den 16 januari 1954 tillhandakoinmet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
11 december 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den H juni 1928
(nr 289) angående handel med utsädesvaror.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för rättsavdelningen i jordbruksdepartementet, hovrättsrådet A. Ribbing.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 februari 195b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet, lagrådets den 29
januari 1954 avgivna utlåtande över det den 11 december 1953 till lagrådet
remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. lagen den
15 juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror.
Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden,
att förslaget, efter en redaktionell jämkning, måtte jämlikt § 87
regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Malte Olsson.
637877. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag