Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
1
Nr 59.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
understödjande av helikopterflyg m. m.; given Stockholms
slott den lo januari 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Gunnar Hedlund.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås statligt stöd åt en på helikopterflygning grundad,
försöksvis anordnad räddnings- och undsättningstjänst i övre Norrland.
Verksamheten avses skola anordnas genom anlitande av Östermans
Aero Aktiebolag, som f. n. är det enda företag, som utför flygning med
helikoptrar inom riket. Förslag till avtal med bolaget om stationering av
en helikopter i Norrbottens län och de ekonomiska villkoren härför framlägges.
Enligt avtalsförslaget skall staten till bolaget utgiva dels en fast
avgift för beredskapshållning av 140 000 kronor, dels ersättning för utförda
flygningar med helikopter med 160 kronor per timme, dels vissa mindre
belopp för traktamenten, övertidsersättningar m. m. i vissa fall.
Vidare föreslås, att medel anvisas för sjuktransporter med helikopter i
övriga delar av riket vid sådana tillfällen, när flygning med flygvapnets
ambulansflygplan icke lämpligen kan ske. Totalt beräknas statsverkets
kostnader för helikopterflygningar för budgetåret 1954/55 till 170 000
kronor.
Flygvapnets ambulansflygorganisation föreslås tills vidare bibehållen i
oförändrad omfattning. För detta ändamål äskas för nästa budgetår ett
anslag av 90 000 kronor.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 59.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 januari
1954:
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch
finansdepartementen anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet
Hedlund.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln, punkterna 135 och 136, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1954/55 beräkna
dels till Sjuktransporter med flygplan ett förslagsanslag av 90 000 kronor,
dels ock till Anordnande av helikopterflyg ett förslagsanslag av 170 000
kronor.
Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.
Inledning.
I skrivelse den 7 december 1950, nr 408, i anledning av väckta motioner
(I: 44 och II: 80) angående ytterligare åtgärder för att i fall av behov bispringa
befolkningen i landets glest bebodda nordliga trakter anhöll riksdagen,
i överensstämmelse med vad statsutskottet i utlåtande nr 221/1950
föreslagit, att Kungl. Maj :t måtte närmare överväga, vilka åtgärder som
kunde vara ägnade att förbättra möjligheterna att vid behov bispringa befolkningen
i landets glest bebodda nordliga trakter, samt för riksdagen
framlägga därav föranledda förslag.
På grund härav uppdrog Kungl. Maj :t den 16 februari 1951 åt flygförvaltningen
att, efter samråd med länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, utreda frågan om möjligheterna att använda helikopterflyg
för i riksdagens skrivelse avsedda ändamål jämte därmed sammanhängande
spörsmål samt att till Kungl. Maj :t inkomma med av utredningen
föranledda förslag och kostnadsberäkningar.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
I aniedning av ett uttalande av 1951 års riksdag (skr. nr 11, statsutskottets
utlåtande nr 11, punkten 119) förklarade Kungl. Maj :t i brev till flygförvaltningen
den 11 maj 1951, under erinran om det förvaltningen den 16
februari 1951 meddelade uppdraget, att Kungl. Maj :t förutsatte, att förvaltningen
hade sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten av en för
hela landet förbättrad möjlighet att vid behov kunna bispringa befolkningen
i glest bebodda trakter.
Efter samråd med berörda myndigheter har flygförvaltningen den
20 augusti 1952 avgivit begärd utredning och därvid framlagt preliminära
kostnadsberäkningar för anskaffande och drift av två eller tre helikoptrar,
avsedda att stationeras vid flygvapnets förband i Luleå och å Frösön samt
eventuellt i Hägernäs.
Över flygförvaltningens berörda utredning har, efter remiss, utlåtande
avgivits av statskontoret, luftfartsstyrelsen, domänstyrelsen och riksbrandinspelctören.
I skrivelse den 29 december 1951 till chefen för inrikesdepartementet har
Östermans Aero Aktiebolag hemställt om visst statligt stöd för sin helik
opter flygverk samhet.
Häröver har remissutlåtanden avgivits av luftfartsstyrelsen, flygförvaltningen
och länsstyrelsen i Jämtlands län, varjämte kungl. svenska aeroklubben
inkommit med eu skrivelse i ärendet.
Vidare har föreningen för helikopterflygets främjande i skrivelse den
20 januari 1953 föreslagit, att statsbidrag måtte utgå till gäldande av kostnader
för användande av helikopter i ambulansverksamhet.
Över sistnämnda framställning har utlåtande inhämtats från medicinalstyrelsen
och statskontoret.
Vid anmälan av medelsbehovet under förslagsanslaget till Sjuktransporter
med flygplan för budgetåret 1953/54 (1953 års statsverksproposition,
XI, s. 242) framhöll jag, att frågan om statens engagemang i en helikopterflygverksamhet
av större omfattning icke vore så fullständigt utredd, att
jag då skulle kunna framlägga ett definitivt förslag härutinnan. Bl. a.
borde man avvakta erfarenheter av den större typ av helikopter, som Östermans
Aero Aktiebolag enligt vad jag erfarit avsåge att inom kort introducera
i vårt land, samt för vilka ändamål och i vilken utsträckning av statsmedel
bekostad flygning med helikoptrar lämpligen kunde och borde ifrågakomma.
Den företrädesvis tekniska utredning, som måste ligga till grund
för dessa bedömanden, kunde icke med fördel bedrivas inom inrikesdepartementet.
Jag hade därför under hand anhållit hos berörda myndigheter att
med bolaget upptaga överläggningar om dessa frågor och att inkomma med
de förslag, till vilka överläggningarna kunde föranleda. Av den dittills förebragta
utredningen framginge dock, att helikoptern i vissa situationer besutte
påtagliga fördelar framför konventionella flygplan. Jag tillstyrkte därför,
att vid sådana tillfällen, när flygning med de nuvarande ambulansflyg
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
planen icke lämpligen kunde ske, möjlighet bereddes att anlita den av
Östermans Aero Aktiebolag sedan flera år tillbaka bedrivna helikopterflygtjänsten.
Medelsbehovet härför uppskattade jag för budgetåret 1953/54 till
25 000 kronor.
Sedan 1953 års riksdag (statsutsk. uti. nr 11, punkten 107; riksd. skr.
nr 11) anvisat medel för ändamålet, bemyndigade Kungl. Maj :t den 5 juni
1953 flygförvaltningen att — efter samråd med luftfartsstyrelsen — med
Östermans Aero Aktiebolag träffa avtal om utförande av ambulansflygningar
med helikoptrar vid sådana tillfällen, när flygning med flygvapnets
ambulansflygplan icke lämpligen kunde ske, med beaktande av vad föredragande
departementschefen anfört angående kostnaderna härför.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj :t den 8 januari 1954
förklarat hinder icke möta för flygförvaltningen att med Östermans Aero
Aktiebolag träffa avtal om utförande av sjuktransporter tills vidare under
budgetåret 1953/54 med en bolaget tillhörig, i Kiruna stationerad helikopter
enligt vissa riktlinjer, som angives i en till beslutet fogad promemoria.
Beslutet innebär, att sjuktransporter med helikopter må utföras inom ett
relativt stort område i övre Norrland, även när väderleks- och andra förhållanden
icke omöjliggör flygning med flygvapnets ambulansflygplan i
Luleå. Beslutet bar föranletts av att det med av bolaget f. n. tillämpade
flygpriser ställer sig för statsverket förmånligare att inom nämnda område
anlita bolagets helikopter för sjuktransporter än att utföra dessa med
ambulansflygplanet i Luleå.
I skrivelse den 11 september 1953 har flygförvaltningen framlagt den
av mig begärda kompletterande utredningen angående helikopterflyg. Häri
anföres, att, därest hjälp- och ambulansflygningen successivt grundas på
helikopterflygverksamhet, denna verksamhet tills vidare bör uppdragas
åt Östermans Aero Aktiebolag, i den mån tillfredsställande avtal med företaget
kan slutas. Förslag till avtal med bolaget har vidfogats utredningen.
I anledning av utredningen har remissutlåtanden avgivits av statskontoret
och riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Stockholms, Jämtlands
och Norrbottens län. Förstnämnda länsstyrelse har bifogat yttranden
av landstingets i länet förvaltningsutskott och föreningen för helikopterflygets
främjande. Härjämte har Aktiebolaget Lapplandsflyg inkommit
med en framställning i ärendet och därvid hemställt om visst stöd för sin
flygverksamhet.
Under frågans behandling inom inrikesdepartementet har överläggningar
ägt rum med representanter för olika berörda myndigheter samt med Östermans
Aero Aktiebolag.
Slutligen har flygförvaltningen i petitaskrivelse den 19 september 1953
äskat anslag till sjuktransporter med flygplan för budgetåret 1954/55.
Jag vill i det följande närmare redogöra för de olika förslagen beträffande
en helikopterorganisation och däröver avgivna yttranden. Till en
Kungl. Maj:ts proposition nr 59. 5
början skall jag dock lämna en översikt av den nuvarande ambulansflygorganisationen
samt redogöra för de synpunkter på helikoptrarnas användbarhet
och föreliggande behov av helikoptrar för olika ändamål, som framkommit
under utredningen i ärendet.
Den nuvarande ambulansflygorganisationen.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 mars 1923 meddelade överstyrelsen för
Svenska röda korset, att överstyrelsen fått sin uppmärksamhet riktad på
önskvärdheten av att prov med täckta sjuktransportaeroplan komme till
utförande i Sverige. Därest ett dylikt plan anskaffades och stationerades
i Boden, syntes detsamma i väsentlig grad kunna bidraga till lösandet av
sjuktransportfrågan i Norrland. Överstyrelsen kunde emellertid ej utan
bidrag av statsmedel anskaffa aeroplanet i fråga, vartill komme, att överstyrelsen
vore ur stånd att anskaffa och underhålla för flygplanet erforderlig
personal. Genom beslut den 13 april 1923 ställde Kungl. Maj :t medel
till förfogande såsom bidrag till inköp av ett sjuktransportaeroplan, under
villkor att överstyrelsen bestrede återstående kostnader för planets inköp
och införande i riket samt i fredstid ordnade sjuktransport därmed inom
Norrbottens och Västerbottens län. Senare samma år medgav Kungl. Maj :t,
att personal tillhörande fälttelegrafkåren finge efter eget åtagande tagas i
anspråk vid transporter av sjuka personer, som icke tillhörde krigsmakten.
De genom statens medverkan på angivet sätt igångsatta sjuktransporterna
slog synnerligen väl ut. På grund härav och sedan en flygkår erhållit
stadigvarande förläggning å Frösön vid Östersund, anvisade 1927 års riksdag
(propositionerna nr 139 och 140) medel för anskaffande samt underhåll
och drift av ytterligare ett sjuktransportflygplan, stationerat å Frösön
och betjänat av personal ur flygvapnet. Under de närmast följande två åren
ställdes, delvis genom medverkan av Svenska röda korset, ytterligare två
flygplan till förfogande, varigenom reservplan blev tillgängliga både å
Frösön och i Boden.
År 1933 inköptes för statens räkning ett ambulansflygplan, avsett att
stationeras vid flygkåren i Hägernäs. Enligt uppgjord plan skulle driftkostnaderna
bestridas av vederbörande landsting eller enskilda genom avgifter
för planets begagnande, medan underhållskostnaderna skulle täckas till
ena hälften av Stockholms stad och Stockholms läns landsting och till andra
hälften av staten.
De sålunda anskaffade ambulansflygplanen har tid efter annan, dels på
grund av förslitning, dels efter inträffade flyghaverier, ersatts av nya och
till följd av den snabba utvecklingen inom flygtekniken förbättrade flygplan.
Under år 1952 har ambulansstationen i Boden överflyttats till Norrbottens
flygbaskår vid Kallax, Luleå. F. n. förfogar flygvapnet således över
flygplan för civila sjuktransporter från Frösön, Luleå och Hägernäs. Med
6 Kungl. Mnj:ts proposition nr 59.
dessa flygplan utfördes åren 1949—1953 ambulansflygningar i följande
omfattning.
År |
Förläggningsplatser |
Antal trans- porter |
Antal patienter |
Flygtid timmar |
Flyg- kilometer |
1949 |
Hägernäs .................... |
29 |
29 |
22,25 |
3 469 |
Östersund .................... |
17 |
18 |
41,25 |
6 575 |
|
Boden ........................ |
44 |
46 |
105,55 |
22 475 |
|
Summa 1949 |
90 |
93 |
169,45 |
32 519 |
|
1950 |
Hägernäs .................... |
65 |
66 |
62,42 |
9 866 |
Östersund .................... |
20 |
24 |
43,45 |
7 045 |
|
Boden........................ |
51 |
53 |
117,35 |
24 250 |
|
Summa 1950 |
136 |
143 |
224,02 |
41 161 |
|
1951 |
Hägernäs .................... |
51 |
52 |
31,00 |
4 497 |
Östersund .................... |
21 |
23 |
38,55 |
6 570 |
|
Boden........................ |
53 |
59 |
146,10 |
25 060 |
|
Summa 1951 |
125 |
134 |
216,05 |
36 127 |
|
1952 |
Hägernäs .................... |
58 |
58 |
63,16 |
10 314 |
Östersund .................... |
16 |
16 |
44,10 |
7 606 |
|
Boden—Luleå ................ |
30 |
30 |
93,40 |
17 850 |
|
Summa 1952 |
104 |
104 |
201,06 |
35 770 |
|
1953 |
Hägernäs .................... |
84 |
85 |
97,34 |
16 399 |
(jan.—nov.) |
Östersund .................... |
13 |
14 |
47,10 |
8 250 |
Luleå ........................ |
25 |
25 |
86,00 |
18 805 |
|
Summa 1953 |
122 |
124 |
230,44 |
43 454 |
|
Totalsumma |
577 |
598 |
1 041,42 |
189 031 |
De nuvarande ambulansflygplanen har en flyghastighet av 200 kilometer
i timmen och kan maximalt föra, förutom besättning, två liggande och två
sittande passagerare.
Statens utgifter för drift och underhåll av flygplanen bestrides från det
under elfte huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till Sjuktransporter med
flygplan. För flygplanen på Frösön och i Luleå bestrides underhålls- och
driftkostnaden i sin helhet från anslaget. För det vid Hägernäs stationerade
flygplanet skall enligt överenskommelse driftkostnaden bestridas av
vederbörande landsting eller av enskilda i form av avgifter för pianets begagnande,
medan underhållskostnaden täckes dels från nämnda anslag,
dels genom bidrag från Stockholms läns landsting. Sistberörda bidrag utgår
f. n. med 3 000 kronor. Belastningen på sjuktransportanslaget uppgick budgetåret
1952/53 till 65 815 kronor. Övriga kostnader för ambulansflygningarna,
främst personalkostnader, belastar anslag under fjärde huvudtiteln.
Vid sidan av den militära ambulansflygorganisationen har de senaste
åren sjuktransporter med flygplan i viss omfattning utförts av privata före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 59. 7
tag. Under vartdera av åren 1952 och 1953 verkställdes sålunda enligt vad
som upplysts från luftfartsstyrelsen 50 å 60 sådana transporter. Flertalet
av dessa utfördes av Östermans Aero Aktiebolag, som härvid vid sidan av
konventionella flygplan även anlitat helikoptrar. Kostnaderna har i övervägande
antalet fall bestritts av vederbörande landsting, Räddningskåren
eller enskilda.
Helikopterns användningsområde samt föreliggande behov av
helikoptrar för olika ändamål.
Det flygförvaltningen den 16 februari och den 11 maj 1951 lämnade uppdraget
avsåg en utredning rörande en på helikopterflyg grundad undsättnings-
och räddningstjänst, därvid särskilt möjligheterna att bispringa befolkningen
i landets glest bebodda trakter vid sjukdomsfall eller isolering
på grund av väderleksförhållanden o. d. ställdes i förgrunden. För uppdragets
fullgörande upprättades inom flygförvaltningen en promemoria
angående helikopterflygning över glest bebodda trakter, i vilken anfördes
bl. a. följande.
Helikopterflyget har i ett flertal länder fått mycket stor användning för
bl. a. räddnings- och transporttjänst över otillgängliga områden. Speciellt
har USA drivit denna verksamhet mycket långt. Det framgår även, att helikoptern
väl skulle lämpa sig för våra norrländska förhållanden, där tillgång
till landningsplatser för konventionella flygplan är mycket begränsad.
För ifrågavarande räddningstjänst i Norrland bedömes helikopter avsedd
för flygförare samt 2—3 personer vara tillfyllest. Denna typ bör ha eu
praktisk aktionsradie av minst 200 km för att med ett minimum av utplacerade
bränsledepåer kunna täcka aktuella områden. Landning och start
på såväl land som sjö bör kunna utföras. Utrustningen bör omfatta två
invändigt placerade bårar, instrument för nattflygning, radio samt vinsch
för att möjliggöra bärgning av personer i nöd och avlämnande av bl. a.
proviant i de fall, då landning ej kan företagas.
Under förutsättning att helikopterflygningarna skall ske i flygvapnets
regi, synes en helikopter böra stationeras å Kallax vid Norrbottens flygbaskår,
en i Östersund vid Jämtlands flygflottilj och en i Hägernäs vid Roslagens
flygkår; då det emellertid f. n. finnes en mindre helikopter för Stockholms
skärgård enligt avtal mellan föreningen svenskt skärgårdsflyg och
östermans Aero Aktiebolag, kan måhända tills vidare anstå med stationering
i Hägernäs, tills erfarenhet vunnits med helikopterverksamheten i
de nordliga trakterna. Senare bör organisationen eventuellt utbyggas.
Med skrivelse den It september 1951 översände flygförvaltningen promemorian
till vissa länsstyrelser för samråd. Vid skrivelsens besvarande
behandlade länsstyrelserna genomgående frågan om behovet av helikoptrar
för räddnings- och undsätt ningstjäns t. Rörande
denna fråga anfördes huvudsakligen följande.
Länsstyrelsen i Stockholms lön och landstingets förvaltningsutskott i
8
Kiingl. Maj:ts proposition nr 59.
nämnda län förklarade sig ej ha något att erinra mot förslaget i vad detsamma
berörde Stockholms län.
Södermanlands läns landstings förvaltningsutskotts sjukvårdsavdelning
anförde.
Möjligheterna att för länets skärgårdsbefolkning ordna tillförlitliga och
tillräckligt snabba transportmedel vid inträffade svårare olycksfall och
hastigt påkommande svårare sjukdomsfall, vilka kräver omedelbar läkarhjälp,
har varit mycket begränsade. Redan år 1947 uppmärksammades
denna fråga av landstinget och medgavs i vissa fall anlitandet av ambulansflyg,
då annat lämpligt transportmedel ej stått att erhålla. Möjligheterna
för de vanliga ambulansflygplanen att under den för skärgårdsbefolkningen
vanskligaste tiden av året, nämligen vintertid då isarna varken bär eller
brister, kunna komina till användning är emellertid mycket begränsade.
De möjligheter, som helikopterflyget enligt erfarenheter från andra länder
och i viss utsträckning även från vårt eget land besitter för landning
och start från ett mycket begränsat område, gör detsamma synnerligen lämpat
för ambulansflygningar från skärgårdsöar, då andra transportmedel
på grund av väderleksförhållanden eller på grund av behovet av snabba
transporter icke kan anlitas.
Länsstyrelsen i Södermanlands län yttrade.
Behov av flygtransport med helikopter synes inom Södermanlands län
endast föreligga vid inträffande svårare sjukdoms- eller olycksfall i skärgården
under den s. k. förfallstiden, då isen hindrar båtförbindelse och
varken bär eller brister. Någon isolering under längre tid på grund av isförhållanden
synes här icke vara att räkna med, varför något behov av
livsmedelstransporter eller dylikt med flyg knappast kan sägas föreligga.
Länsstyrelsen har sig ej bekant något fall, då flyg anlitats för ambulanstransport
inom länet. I vad mån detta beror på att hittills för ändamålet
tillgängligt flyg icke ägt samma landningsmöjligheter som helikopterflyget
undandrar sig länsstyrelsens bedömande.
Även om sålunda något dokumenterat behov av helikopterflyg icke kan
anses föreligga för länets del, är det givet att tillgången till denna transportmöjlighet
under svåra förhållanden kan vara av stort värde. Som en bered
skapsåtgärd måste därför ordnandet av helikopterflyg inom länet hälsas
med tillfredsställelse.
Länsstyrelsen i Östergötlands län överlämnade ett yttrande av landsfiskalen
i Valdemarsviks distrikt, vari framhölls, att befolkningen i särskilt
Gryts och S:t Annas skärgårdar f. n. saknade ordnade kommunikationer.
Under längre eller kortare tider varje år, då isarna ej vore körstarka, bleve
många skärgårdsbor helt isolerade. Landsfiskalen förordade anskaffandet
av en helikopter för länets räkning. Eu dylik helikopter skulle även bli
värdefull vid räddnings- och undsättningstjänst efter inträffade sjöolyckor
vid kusten.
För egen del anförde länsstyrelsen i Östergötlands län liknande synpunkter
och framhöll, att det i hög grad torde stå i överensstämmelse med det
allmännas intressen, att befolkningen i skärgården tillgodosåges på ett sätt,
som kunde medverka till att minska bortflyttningen.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anförde.
För den undsättningstjänst, som är behövlig för befolkningen i länets
ödebygder, har den vid Jämtlands flygflottilj stationerade flygambulansen
varit till mycket stort gagn för befolkningen och utnyttjats i stor omfattning,
ofta under mycket svåra förhållanden. Dock möter under vissa delar
av året, främst under snösmältnings- och islossningsperioder, svårigheter att
utföra flygningar med ambulansen, beroende på bristande landningsmöjligheter.
Dessa perioder omfattar, genomsnittligt sett, omkring två månader
årligen. På grund av svårigheten att få lämpliga landningsplatser måste
skadade eller sjuka ofta underkastas långa och besvärliga transporter fram
till ambulansen. De nu berörda svårigheterna förefinnes ej, eller i varje
fall i väsentligt mindre omfattning, beträffande helikopterflyg.
De möjligheter, som helikopterflyg — särskilt på grund av dess relativa
oberoende av landningsplatser, för spaning anpassbara hastighet m. m. —
erbjuder i fråga om räddningstjänst, undsättning av orter, isolerade genom
snö eller andra omständigheter, tillförsel till dylika orter av livsmedel och
läkemedel samt sjuktransporter m. in. torde vara för flygförvaltningen väl
kända. Länsstyrelsen finner en placering av helikopter inom länet som
komplettering av övriga hjälpmedel för ödebygdsbefolkningen vara av synnerligen
stort värde och vill för sin del varmt tillstyrka en sådan åtgärd.
Länsstyrelsen erinrar om den försöksverksamhet i förevarande avseende,
som på länsstyrelsens initiativ kommit till stånd. Enligt avtal mellan länsstyrelsen
och Östermans Aero Aktiebolag placerades en helikopter i Åre
under högsäsongen vintern 1951. Därvid förband sig bolaget att mot viss
fast ersättning och ersättning per flygtimme på rekvisition av länsstyrelsen
utföra flygningar i räddningstjänst. Under den tid, cirka en månad, helikoptern
nämnda år var stationerad i Åre, behövde den ej användas för
räddningstjänstens räkning, men den hade däremot tillfälle att visa sin
ändamålsenlighet för uppdrag i fjälltrakterna vid åtminstone ett par tillfällen,
då det var fråga om sjuktransporter. Särskilt en transport av en
svår ögonskada från Rundhögen direkt till lasarettet i Östersund visade till
fullo maskinens speciella möjligheter såsom sjuktransportmedel eller liknande.
Vid ifrågavarande tillfälle kunde tack vare helikoptern en lång och
för den skadade plågsam och riskfull transport undvikas.
Även år 1952 har med bolaget träffats avtal om placering under vintersäsongen
av en helikopter i fjälltrakterna på i huvudsak samma villkor som
föregående år, dock har timpriset höjts till 500 kronor i timmen. Givetvis
kan emellertid länsstyrelsen ej i längden påtaga sig kostnaderna för verksamheten.
Medel för bestridande av länsstyrelsens andel i de fasta kostnaderna
har erhållits genom hopsamlade medel.
Länsstyrelsen i Västerbottens län hade intet att erinra mot att helikopterflyg
anordnades i enlighet med flygförvaltningens promemoria men framhöll,
att flygtiden från de föreslagna stationeringsorterna till Västerbottens
län bleve rätt avsevärda, varför det varit önskvärt, att en maskin kunnat
placeras på lämplig plats i nämnda län.
Östermans Aero Aktiebolag anför i sin inledningsvis berörda framställning
om stöd för sitt helikopterflyg.
Helikoptern står i särställning bland flygplanstyper tack vare sina alldeles
speciella flygegenskaper. Den är mer mångsidig i sin användning än
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
något annat trafikmedel, ty den kan höja sig och sänka sig rakt upp och
ned, flyga framåt, baklänges och åt sidorna, sväva stillastående eller
bromsa upp sin hastighet från normal marschfart till stillastående på en
sträcka av omkring 25 meter. Den kan därför landa och starta på ett
onuåde som är blott obetydligt större än rotorn. Den behöver inga startoch
landningsbanor utan kan landa och starta praktiskt taget var som
helst, t. ex. på ett hustak eller en sjukhusgård, på ett krigs- eller handelsfartyg
även under gång, på en kaj i staden, på en brygga i skärgården eller
på ojämn yta såsom på en åker, i lätt terräng och i snö. Den kan hålla sig
svävande stilla i luften eller flyga med mycket låg hastighet hur nära
mark- eller vattenytan som helst och därvid t. ex. utföra inspektionsarbete,
överföra nödställda från båt, kobbe eller fyrplats till båt eller till helikoptern
själv eller undsätta isolerade nödställda med livsmedel och förnödenheter.
Den kan utföra uppdrag under sämre väderleksförhållanden
ärl vanliga flygplan tack vare just sin förmåga att flyga långsamt på ringa
höjd över marken, varigenom marksikten kan utnyttjas för orienteringen.
Ambulansflygningar med helikopter har av bolaget utförts i Stockholms
skärgård, mestadels när det till Roslagens flygkår stationerade ambulansplanet
av väderleksskäl icke kunnat utgå, och helikoptrarna har därvid
bevisligen medverkat till att flera människoliv räddats.
1 sitt remissutlåtande över den av Östermans Aero Aktiebolag gjorda
framställningen framhåller luftfartsstyrelsen, att helikoptern ur driftssynpunkt
visat sig användbar för transportuppdrag upp till 100 å 150 kilometer,
därvid den otta kan komma till användning även under för andra
flygplantyper ogynnsamma eller helt omöjliga operativa förhållanden. Helikoptern
är härjämte för vissa uppdrag ojämförligt överlägsen sjö- och
landtransportmedel med avseende å förmågan att nå otillgängliga platser.
Dess relativt blygsamma fordringar på landningsutrymme medför även,
att transporterna i regel kan ske »från dörr till dörr», varigenom tidsödande
omlastningar kan undvikas och en jämförelsevis snabb befordran
ernås. För Sveriges speciella geografiska förhållanden får helikoptern anses
synnerligen värdefull, särskilt i skärgårdarna och i Norrland, där utnyttjandet
av ytbundna transportmedel åtminstone under vissa tider på året
är förenat med betydande svårigheter och risker. Genom den hittillsvarande
helikopterverksamheten har en icke obetydlig fond av erfarenhet samlats
samt en ganska värdefull organisation bildats. Enligt luftfartsstyrelsens
uppfattning skulle det vara av stort värde, om dessa omständigheter även
i fortsättningen finge medverka till att befrämja helikopterflygets utveckling.
Det torde nämligen icke vara tvivel underkastat, att helikoptern i
framtiden kommer att spela en betydligt ökad roll inom lufttrafiken. Redan
nu kan man förutsätta, att inom en överskådlig framtid mera ekonomiska
typer med ökade användningsmöjligheter kan komma i drift.
Flyg förvaltning en har i utlåtande över Östermans Aero Aktiebolags framställning
uttalat, att den ökade humanitära hjälpverksamhet, som åsyftas
för befolkningen i landets glest bebodda trakter, kan ordnas på ett tillfredsställande
sätt endast genom att insätta helikoptrar.
11
Knngl. Maj ris proposition nr 59.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför.
Under de tider helikopter varit stationerad i Norrbotten har den kunnat
genomföra flygföretag under förhållanden, som omöjliggjort eller i varje
fall i hög grad försvårat en insats från det reguljära ambulansflygets sida.
1 första hand har detta självfallet inträffat under de s. k. förfallstiderna,
då ambulansplanen varken kan landa eller starta. Uppdragen har ofta gällt
sjuktransporter men även spaningar efter vilsegångna personer och andra
liknande uppgifter. Summerar man erfarenheterna av helikopterns hittills
utförda flygföretag, så erhåller man ett otvetydigt belägg för att helikoptern
väl lämpar sig för vissa uppdrag, ej minst under de speciella klimatiska
och geografiska förhållanden, som gäller inom Norrbottens län.
Man skall heller icke underskatta vad det ur psykologiska synpunkter
betyder för befolkningen i kommunikationsisolerade bygder att veta, att
det i bekymmersamma situationer finns möjlighet att ordna flygtransporter
även under förhållanden, då det reguljära ambulansflyget icke kan komma
ifråga.
Det bör emellertid betonas, att de konventionella flygplanen är helikoptern
klart överlägsna ifråga om marschfarten. De har dessutom bättre
utrymmen och en ändamålsenligare inredning — egenskaper, som ej minst
då det är fråga om ambulansflygningar spelar en stor roll. Men även för
helikoptrarna kan man förutse tekniska förbättringar, som även ur dessa
synpunkter kommer att öka deras användbarhet.
Enligt svenska aeroklubben är det numera ett välkänt förhållande, att
helikoptern utgör ett utomordentligt hjälpmedel för transport av sårade
och sjuka. Erfarenheterna från Koreakriget talar för dess absoluta oumbärlighet
i krig. Sedan Koreakrigets början har helikoptern räddat icke
mindre än 14 674 sårade och sjuka FN-soldater och civilpersoner. Vid
naturkatastrofer kan värdet av helikoptern i räddningstjänst ej nog uppskattas.
Detta fick man belägg för under den stora flodkatastrofen i Holland,
där ett trettiotal helikoptrar gjorde en storartad insats. Sedan helikoptern
år 1947 infördes i Sverige av Östermans Aero Aktiebolag, har den
klart visat sin överlägsenhet som transportmedel för sjuka och skadade,
vilka kunnat hämtas på svårtillgängliga, avlägsna platser under ogynnsamma
väderleksförhållanden.
Även föreningen för helikopterflygets främjande framhåller helikoptrarnas
fördelar framför vanliga flygplan. Föreningen finner det därför påkallat,
att försök nu i större skala igångsättes med användning av helikoptrar
för sjuktransportändamål och även för transport av läkare till svårt
sjuka, bosatta avlägset från framkomliga vägar eller eljest på otillgängliga
platser. Dylika helikoptertransporter borde efter hand kunna ersätta de
nuvarande ambulansflygningarna.
Länsstyrelsen i Jämtlands lån har även upptagit frågan om helikoptrarnas
användbarhet för andra ändamål än räddningstjänst
och härutinnan anfört.
Det är sannolikt, att under vissa delar av året — särskilt med hänsyn
till tillgången av ambulansflyg — helikoptern komme att i relativt liten
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 59.
utsträckning behöva anlitas för den egentliga undsättnings- och räddningstjänsten.
Vid sådant förhållande vore det önskvärt att få utrönt, huruvida
ej under vissa tider maskinen skulle kunna mot ersättning ställas till förfogande
för andra ändamål. Länsstyrelsen pekar på vissa uppgifter, som
i sadant hänseende skulle kunna ifrågakomma, såsom översyn av vattenfallsstyrelsens
kraftnät och vattenregleringsanläggningar, skogsbrandbevakning,
vissa polisiära uppgifter, gräns- och tullbevakning in. in. Länsstyrelsen
förmodar jämväl, att en till Frösön förlagd helikopter skulle kunna
betjäna vissa militära ändamål och även utföra uppdrag för länsstyrelsens
räkning.
Ett utnyttjande av helikopterflyg på nu antytt sätt borde vara ägnat att
nedbringa behovet av särskilt anslag för ändamålet. Man torde ej heller
behöva befara, att därigenom dess användning för det primära ändamålet,
undsättnings- och räddningstjänst, äventyrades i väsentlig grad, därest
utnyttjandet för berörda sekundära behov förlädes till lämpliga tider. Radioutrustningen
synes även möjliggöra, att i förekommande trängande fall
maskinen, då den tagits i anspråk för sekundära uppgifter, snabbt kan
sättas in på sin egentliga uppgift.
I eu skrivelse den 2 maj 1952 till flygförvaltningen anförde vattenfallsstyrelsen.
Kraftförsörjningen i landet är till stor del beroende av kraftöverföringen
på de stora stamlinjer, som genomlöper landet från norr till söder. 1 de
norra delarna av landet, närmast från Harsprånget via Östersund till Hallsberg
men även längs ett flertal parallellgående ledningar öster härom i
mellersta Norrland, är terrängen svårframkomlig och saknar i stor utsträckning
vägar. Inträffar ett fel på en sådan ledning, är det av stor
ekonomisk betydelse, icke minst för industrin, och av stor vikt för järnvägsdriften,
som båda är beroende av elkraften, att felet snabbt lokaliseras
och repareras. Tillgång på flyg, som även skulle kunna landsätta reparationsmateriel
och personal, skulle vara synnerligen värdefullt vid dylika
tillfällen. Dessa är dessbättre relativt sällsynta under normala förhållanden,
men den nationalekonomiska förlusten, främst i industriproduktionen,
kan i fråga om de största ledningarna räknas i 5-siffriga tal i kronor räknat,
när ett sådant fel inträffar. Utryckningsberedskapen bör för nämnda
ändamål Arara hög. Planerna att utrusta helikoptrarna med radio är ur
denna synpunkt förmånliga. De föreslagna stationeringsplatserna Luleå
och Östersund är ur kraftförsörjningens synpunkt lämpliga. Det är icke
uteslutet, att vattenfallsstyrelsen skulle finna det lämpligt att utnyttja ett
helikopterflyg även för mera ofta förekommande, mindre brådskande transportuppgifter,
särskilt i fjälltrakterna. Ur vattenfallsstyrelsens synpunkt
är det önskvärt, att helikoptrarna icke är för små.
Vad som sagts om vattenfallsstyrelsen får anses gälla även de större
icke statliga kraftföretag, som innehar viktiga kraftledningar.
Domänstyrelsen anför i remissutlåtande över flygförvaltningens utredning.
Behov av helikopterflyg i landets nordliga trakter kan anses förefinnas
för vissa förvaltningsuppgifter inom affärsdrivande verk, bolag och flottningsföreningar.
Så exempelvis torde det i vissa fall kunna utnyttjas av
domänstyrelsen vid styrelsens och de lokala förvaltningarnas inspektioner
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
och rekognosceringar liksom också eventuellt vid bekämpning av björk
med hormonderivat, vilket genom besprutning från helikopter kan spridas
över större områden, där uppslag av dålig björk hindrar barrträdsåterväxten.
Försök i sistnämnda avseende har gjorts under de senaste åren.
Innan ytterligare erfarenheter vunnits, lärer man icke kunna göra något
uttalande om möjligheterna att utnyttja här ifrågasatta helikoptrar för
sistberörda ändamål.
För inspektioner och rekognosceringar samt för skogsbrandbevakning
kan för domänverket tänkas utnyttjas omkring 20 å 25 effektiva flygtimmar
per år. Detta beror dock helt av kostnaden per flygtimme. Styrelsen
förutsätter, att en stor helikopter avses, som kan taga minst 3 man förutom
föraren.
Riksbrandinspektören yttrar.
För att bevakning från helikopter skall kunna helt eller delvis ersätta
nuvarande tornbevakning måste fordras en ständig överflygning av bevakningsområdet,
så att varje del av området kan iakttagas åtminstone 2 ä 3
gånger dagligen, samt noggrann kännedom hos flygplanens observatörer
om alla s. k. fasta rökar, d. v. s. rökar från industrier, tåg på vissa tider,
pågående hyggesbränningar och liknande. Dessa fordringar är sannolikt
av ekonomiska och praktiska skäl omöjliga att uppfylla. Riksbrandinspektören
anser därför, att effektiv skogsbrandbevakning icke kan ske från
helikopter, i synnerhet icke från sådana plan, som jämväl skall stå till
reds för andra uppgifter.
Vid stora skogsbränder åter torde helikopter eller annan flygplanstyp
med fördel kunna användas vid ledning av brandsläckningen. Såväl försök
som erfarenheten har visat, att helikoptern kan ha stor betydelse i detta
fall. Stora skogsbränder förekommer emellertid mera sällan. Säkerligen
förekommer icke en storbrand om året. Dessa få tillfällen till användning
är sålunda utan betydelse för realiserandet av flygförvaltningens förslag.
Även i detta fall måste man räkna med att helikoptern blir bunden till
brandplatsen under tid skogsbranden utbreder sig, vanligen några dagar,
och att den under denna tid ej kan engageras för andra uppgifter.
Östermans Aero Aktiebolag framhåller, att helikopterns mångsidiga användbarhet
av bolaget kunnat utnyttjas vid ett flertal olika slag av flyguppdrag.
Såsom exempel på sådana anföres.
Postflygningar har utförts i Stockholms skärgård på uppdrag av postverket.
De har skett vintertid, då väderleks- och isförhållandena omöjliggör
för båtar eller vanliga flygplan att genomföra postturer. Dessa flygningar
var, då de startades vintern 1948, de första reguljära postturerna i
världen med helikopter. De har kunnat genomföras med 100 procent regularilet.
Besprutnings- och bepudringsflygningar för skogs- och jordbruk har utförts
på olika håll i landet för utrotande av skadeinsekter samt för utspridning
av hormonpreparat och ogräsbekämpningsmedel.
Rekognosceringsflygningar för vattenfallsstyrelsen och televerkets kabelkontor
har varit av värde såväl ur ekonomisk synpunkt som i tids- och
arbetsbesparande syfte. Med helikoptern har på en vecka utförts rekognosceringar,
som med markrekognoscering tidigare tagit 2—3 månader för
12—15 man.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
Häijämte har helikopter av bolaget använts för militära flygningar av
olika slag, utbildnings-, experiment- och provflygningar, uppvisnings- och
rundflygningar, reportage- och reklamflygningar samt för malmletning.
Förslagen rörande helikopterflyg.
Organisationen av och kostnaderna för ett statligt helikopterflyg.
Flygförvaltningens utredning den 20 augusti 1952.
Såsom framgått av det föregående har flygförvaltningen redan i sin till
vissa länsstyrelser utsända promemoria angående helikopterflygning över
glest bebodda trakter berört vissa organisatoriska frågor. I utredningen
den 20 augusti 1952 har förvaltningen ytterligare utvecklat sin ståndpunkt
i ämnet. Härvid anföres i huvudsak följande.
Enligt flygförvaltningens mening bör helikoptrar i första hand komma
till användning inom de nordliga delar av landet, där flygvapnet nu tillhandahåller
flygambulanstjänst, nämligen övre Norrland samt Jämtland
med angränsande landskap. För den händelse undsättnings-, efterspaningsoch
räddningstjänsten med helikoptrar uppdrages åt flygvapnet, föreslås
helikoptrarna böra stationeras i Luleå och på Frösön.
Vad Stockholms skärgård beträffar erinras, att ett kronan tillhörigt ambuJansflygplan
är stationerat vid Roslagens flygkår (F 2) och att härutöver
för ambulanstjänst disponeras en helikopter jämlikt ett den 4 augusti 1950
dagtecknat, under fem ar gällande avtal mellan Stockholms läns landsting
och Östermans Aero Aktiebolag. Den härvid använda helikoptertypen är
icke utan omfattande ändringsarbeten lämplig för ifrågavarande räddningstjänst
(kort aktionsradie, låg topphöjd, avsaknad av vinsch, plats för högst
två sjuka i sittande ställning). Enligt vad som kommit till flygförvaltningens
kännedom förefinnes från civilt håll stort intresse att för Stockholmstrakten
anskaffa en helikopter, som kan transportera upp till 10 passagerare
och som är försedd med vinsch. För den händelse en dylik helikopter
skulle anskaffas, torde flygvapnets medverkan icke längre vara
erforderlig.
Flygförvaltningen finner sig icke kunna föreslå den typ av helikopter,
som bör anskaffas. I detta hänseende erfordras detaljerad utredning med
avseende å flygegenskaper, användningsområde och leveranstider in. m. En
preliminär utredning har dock givit vid handen, att typerna Bristol 171
MIv 3 och Sikorsky W. S. 51 är de helikoptrar, som f. n. kan ifrågakomma.
Kostnaderna för anskaffning av en helikopter — avsedd för flygförare
jämte 3—4 passagerare med utrustning, ett förstahandsbehov av reservdelar,
översynsverktyg samt viss stationsutrustning — kan med nu gällande
piiser beräknas uppgå till omkring 750 000 kronor enligt följande sammanställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59. 15
Anskaffningskostnad.
a) Helikopter i normalutförande (radio, blindflygningsinstrument, dubbelkommando)
.......................... 510 000
b) Helikopter i ambulans- och sjöräddningsutförande. I övrigt enligt
normalutförande (vinsch och två bårar) .......................... 540 000
Flottörställ .................................................... 20 000
560 000
Kostnaden för tre helikoptrar (3 X 560 000) .................................. 1 680 000
Reservmotor med koppling och fläkt................................ 60 000
Reservrotorblad (tre blad).......................................... 50 000
Verktyg och reservdelar (första anskaffningen) ...................... 70 000 jgo ooo
Stationsutrustning .......................................................... 10 000
Frakt- och tullkostnader .................................................... 290 000
Summa anskaffningskostnader för tre helikoptrar 2 160 000
Om endast två helikoptrar skall anskaffas, minskas summan 2160 000 kronor med kostnaderna
för en helikopter jämte flottörställ 560 000 kronor samt frakt och tullkostnader 96 000 kronor,
tillhopa 656 000 kronor. Anskaffningskostnaden för reservdelar, reservmotor, verktyg
m. m. kommer icke att ändras, varför slutkostnaden blir (2160 000 — 656 000) 1 504 000
kronor.
Med utgångspunkt från en beräknad flygtid av 2 000 timmar och en livslängd
å helikoptern av 10 år kommer drift- och underhållskostnaden att
uppgå till omkring 250 kronor per timme enligt följande specifikation.
Drift- och underhållskostnad.
Drivmedelskostnader.
Bensin 100 lit/tim å 0,30 kr.......................................... 30:—-
Olja 2 » å 0,90 ».......................................... 1:80
31: 80 32: —
Underhållskostnader.
Kostnaden för dagligt underhåll beräknas till per flygtimme .................. 40: —
* » periodiska tillsyner » » » * .................. 75: —
» » 4 översyner (utföres efter 400 flygtimmar) av motor, skrov och
rotor beräknas till 76 000, vilket utgör per flygtimme ........ 88: —•
» * mindre haverier per flygtimme ................................ 15: —
Summa drift- och underhållskostnader per flygtimme 250: —-
På grund av bristande erfarenhet beträffande helikoptrar reserverar sig
flygförvaltningen för att drift- och underhållskostnaden kan bli något större
än beräknat. Härtill kommer kostnaden för uppförande av hangar — cirka
60 000 kronor — på de platser, där helikoptrar avses skola baseras.
Vid beräkningen av timkostnaden har hänsyn icke tagits till administrations-
eller lönekostnader. För att kontinuerlig beredskap skall kunna upprätthållas
på varje stationeringsplats, är det erforderligt, att tillgång finnes
till minst tre utbildade helikopterförare och tre mekaniker. En stationering
av helikoptrarna vid flygvapnets förband torde nödvändiggöra en utökning
av antalet flygtekniker med en vid resp. förband.
Yttranden över flygförvaltningens förslag.
1 yttrandena över flygförvaltningens promemoria berördes i några fall
den tilltänkta organisationen.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
Sålunda framhöll Södermanlands läns landstings förvaltningsutskotts
sjukvårdsavdelning att, då en helikopter för Stockholms skärgård redan
funnes i Hägernäs, det borde övervägas att stationera den ifrågasatta nya
helikoptern vid F 11 i Nyköping.
Länsstyrelsen i Stockholms län fann vad förvaltningsutskottets sjulcvårdsavdelning
anfört värt beaktande.
Landsfiskalen i Valdemarsviks distrikt och länsstyrelsen i Östergötlands
län förordade, att en helikopter stationerades i Norrköping och betjänades
av där befintligt militärt flygförband.
Länsstyrelsen i Västerbottens län yttrade, att, därest personal funnes
tillgänglig vid flygfältet i Stensele socken, en placering av helikopter därstädes
varit för länet förmånligast. När flygfält komme till stånd vid Umeå,
borde en omprövning av stationeringsorten för ifrågavarande helikopter ske.
Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalade.
En helikopter, stationerad i Kallax, skulle otvivelaktigt ha räckvidd över
länets hela skärgård och kunna nå praktiskt taget till Umeå i Västerbottens
län. För varje flygning inom länets fjällområden skulle emellertid fordras,
att helikoptern ginge ned och fyllde sitt bränsleförråd, innan flygningen
kunde fortsättas. I första hand skulle bränsledepåer därför erfordras i Arjeplog,
Jokkmokk eller eventuellt Porjus, Gällivare och Pajala. För flygningen
inom fjällvärlden måste bränsledepåer utplaceras i rimlig närhet till fjällområdena.
I andra hand kan man därför diskutera depåer i Jäkkvik, Kvikkjokk,
Suorva, Kiruna, Abisko och Karesuando. Skulle en helikopter befinnas
böra stationeras närmare fjällvärlden, föreslår länsstyrelsen Jokkmokk
eller eventuellt Porjus samt i andra hand Kiruna som lämplig stationeringsort.
I utlåtanden över flygförvaltningens utredning den 20 augusti 1952 har
statskontoret och luftfartsstyrelsen anfört.
Statskontoret. Därest staten i nuvarande ekonomiska läge anses kunna
påtaga sig de med den föreslagna räddningstjänsten förbundna kostnaderna,
vill statskontoret icke motsätta sig, att denna i huvudsak anordnas på sätt
flygförvaltningen föreslagit ävensom att medel för verksamheten anvisas i
enlighet med de av förvaltningen framlagda kostnadsberäkningarna. Till
dess närmare erfarenhet vunnits rörande helikopterns användbarhet för
ändamålet ävensom rörande kostnaderna för driften, bör enligt statskontorets
mening verksamheten försöksvis drivas i mera begränsad omfattning
och sålunda tills vidare endast en maskin anskaffas att disponeras för landets
nordliga trakter. Statskontoret utgår från att vid nyttjandet av helikoptern
ersättning lämnas för självkostnaderna, vid sjuktransporter av
vederbörande landsting och eljest av den myndighet, som anlitar flygtjänsten.
Luftfartsstyrelsen framför som sin mening, att det icke torde vara försvarligt
att — såsom statskontoret föreslagit — inskränka en statlig heli
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
17
kopterorganisation till allenast en helikopter. Bortsett från vådorna av den
ur flera synpunkter mycket bristfälliga beredskap, som detta arrangemang
skulle innebära, kommer oproportionerligt höga fasta kostnader att belasta
en dylik organisation, medförande ett mycket högt flygtimpris.
Organisationen av ett statsunderstött helikopterflyg och kostnaderna härför.
Förslag av Östermans Aero Aktiebolag.
Bolaget har i sin framställning och i en senare avgiven kompletterande
skrivelse anfört.
Östermans Aero Aktiebolag är ett dotterföretag till Aktiebolaget Hans
Österman. Bolagets aktiekapital uppgår till 150 000 kronor. Östermankoncernen
har ett samlat aktiekapital av 3 700 000 kronor. Under aerobolagets
hittillsvarande nio verksamhetsår har omsättningen sammanlagt
uppgått till 9 500 000 kronor för försålda flygmaskiner och flygmateriel
samt för utförda flygningar. Åren 1947 och 1948 anskaffades fem helikoptrar,
varigenom Sverige blev första land i världen förutom USA med
helikoptrar i kommersiell verksamhet.
Sammanlagt har bolaget åren 1947—1951 flugit helikopter resp. 317, 495,
314, 400 och 512 timmar. Under de gångna åren har bolaget förvärvat en
god erfarenhet beträffande flygning med och skötsel av helikoptrar, och
dess personal har erhållit en omfattande specialutbildning.
Den hittillsvarande verksamheten har emellertid icke varit tillfredsställande
ur ekonomisk synpunkt. Bolaget beräknar, att verksamheten kostat
cirka 250 000 kronor per år i förlust, vilket närmast beror på att helikoptrarna
icke utnyttjats tillräckligt. Enligt bolagets mening bör den organisation,
som erfordras för att helikopterverksamheten skall kunna drivas
på ett tekniskt säkert och ändamålsenligt sätt och med ett ekonomiskt tillfredsställande
resultat, arbeta med minst tre helikoptrar. Medan en dylik
organisation blir kapabel att prestera minst 2 000 flygtinnnar per år, är å
andra sidan minimigränsen för att en ekonomiskt bärkraftig drift skall
kunna upprätthållas ett antal av 1 000 flygtimmar per år. För år 1952 kan
bolaget emellertid ej kalkylera med att sälja mer än 600 flygtimmar till ett
pris av 500 kronor per flygtimme.
Förlusten på verksamheten har hittills täckts av Aktiebolaget Hans
Österman, som emellertid nu förklarat sig icke längre kunna bära denna
utgift. Aerobolaget står sålunda inför hotet att omedelbart nedlägga eller
1 varje fall avsevärt inskränka sin helikopterverksamhet och försälja helikoptrarna
till utlandet.
Det är därför bolagets förhoppning att under hänvisning till de prestationer,
som helikopterflyget bättre än andra trafikmedel kan utföra i sjukvårdens,
försvarets och postbefordringens tjänst, lyckas väcka vederbörande
myndigheters intresse för att den organisation för helikopterflyg, som bola
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 59.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 5t).
get uppbyggt, genom samhällsorganisationernas medverkan ej endast i
första hand bibehålies och utnyttjas till sin fulla kapacitet utan även på
längre sikt ytterligare utbygges, till fromma för såväl det allmänna som
den enskilde på de berörda områdena av samhället. Förutsättningen för
ett sådant utnyttjande och utbyggande är, att det för en rationellt driven
verksamhet erforderliga minimiantalet flygtimmar för helikoptrarna säkerställes
för viss tid framåt. Detta kan förslagsvis ske genom att överenskommelser
med vederbörande myndigheter kommer till stånd för helikopterns
användning för vissa flyguppdrag.
Bolagets förslag till helikoptrarnas utnyttjande innebär i huvudsak följande.
Permanenta helikopterstationer upprättas och drives av bolaget i
samarbete med vederbörande myndigheter, till att börja med förslagsvis i
Stockholm, Östersund och Boden eller Vilhelmina. Vid varje helikopterstation
stationeras en helikopter jämte erforderlig personal och fullständig
marktjänst. Helikoptrarna disponeras var och en inom sitt distrikt för
ambulans- och undsättningstjänst, spaning och rekognoscering bl. a. för
ordningsmaktens räkning, telegrafstyrelsens kabelarbeten, bepudring och
besprutning i jordbrukets och skogsbrukets tjänst, viktiga transporter till
otillgängliga trakter, postflygningar, flygfotografering o. s. v. samt för
militära uppdrag.
Viss omkonstruktion av en helikopter förberedes f. n. för att möjliggöra
medförande av bår med liggande patient. Det vore givetvis önskvärt, att en
eller flera större helikoptrar med plats för flera patienter funnes till förfogande,
framförallt för räddningstjänst. Bolaget är berett att inköpa dylik
helikopter under förutsättning, att ett visst stöd från myndigheternas sida
lämnas, lämpligen i form av ett visst antal garanterade flygtimmar.
För beredskapen för ambulans- och räddningstjänst vid de föreslagna
helikopterstationerna föreslås, att Sea-Bee amfibieplan insättes såsom komplettering,
att användas vid längre transporter och eljest, då helikoptertransport
icke är nödvändig. Även Sea-Bee-pIanen kan anordnas för transport
av patient på bår.
Till förfogande står tre helikoptrar, som äges av Östermans Aero Aktiebolag,
och en, som äges av Svenskt helikopterflyg. Som komplettering till
helikoptrarna är f. n. två Sea-Bee-plan i bruk för ambulanstjänst.
Yttranden över bolagets förslag.
Luftfarts styrelsen uttalar, att statligt stöd till yrkesmässig luftfart i princip
bör givas formen av garanti för visst minsta antal flygtimmar. Härigenom
får det statliga stödet karaktär av »hjälp till självhjälp».
Med hänsyn till helikopterns redan nu mångsidiga användbarhet och
goda framtidsutsikter är det enligt luftfartsstyrelsens uppfattning ett allmänt
intresse att stödja och tillvarataga den organisation och erfarenhet,
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
som byggts upp på detta område, samt befrämja ett mera omfattande program
för användandet av denna flygplantyp. Hur detta program skall i
detalj och på längre sikt utformas bör göras till föremål för ytterligare
prövning; för dagen torde det vara tillräckligt att på så sätt stödja det
sökande företaget, att dess verksamhet icke av ekonomiska skäl behöver
inskränkas.
Luftfartsstyrelsen, som under hand haft överläggningar i ärendet med
vissa civila och militära myndigheter samt Stockholms läns landsting, har
fått den bestämda uppfattningen, att redan nu kvalificerade behov av helikopterflygtid
förefinnes i sådan utsträckning, att desamma — tillsammans
med bolagets möjligheter att till enskilda försälja flygtid — bör förslå till
en någorlunda ekonomiskt lönande drift. Medelsknapphet, i vissa fall förenad
med en i och för sig förklarlig bristande kännedom och erfarenhet av
helikopterflygets förutsättningar och möjligheter, torde hittills ha verkat
återhållande på beställningarna. Enligt luftfartsstyrelsens mening bör därför
stödet till bolaget i första hand lämnas i form av ökade beställningar på
flygtid och myndigheternas förslag om ökad medelstilldelning härför bedömas
liberalt. För bolagets tilltänkta beredskapshållning för viss ambulans-
och räddningstjänst synes dock ersättning böra utgå efter grunder,
som får bestämmas med hänsyn till förhållandena inom varje särskilt område.
Luftfartsstyrelsen är övertygad om att det i åtskilliga fall kommer
att visa sig, att helikoptertransporterna medför direkta eller indirekta fördelar,
som väl motiverar flygtimkostnaderna. Det synes också ur principiell
synpunkt riktigast, att det allmänna får ett påtagligt utbyte för pengarna,
vilket icke är fallet, om den direkta subventionsvägen väljes. Vissa besparingar
kan måhända göras i flygvapnets ambulansorganisation, därest
Östermans Aero Aktiebolag skulle komma att utföra den övervägande delen
av ambulansflygningarna, något som redan synes ha blivit fallet inom
stockholmsområdet.
Flijgförvaltningen upplyser, att Östermans Aero Aktiebolag numera inrett
sina helikoptrar så, att de kan taga en sjuk i liggande ställning, och
att inmontering av vinsch är under arbete. Sedan dessa ändringar genomförts,
är bolagets helikoptrar lämpliga att använda jämväl i räddningstjänst.
Av bolagets kostnadsberäkning framgår, att med utgångspunkt från
1951 års prisläge ytterligare omkring 600 flygtimmar skulle erfordras för
att verksamheten icke skulle medföra förlust under år 1952. Genom den
prisstegring, som inträtt sedan beräkningen uppgjordes, torde behovet av
flygtimmar ha ökat i motsvarande grad.
Beträffande den ekonomiska ersättningen för ambulansflygningarna och
den utökade humanitära hjälpverksamheten bör förslagsvis medel i proportion
till uttagen flygtid ställas till de länsstyrelsers förfogande, inom
vilkas län ambulansflygplan är stationerat. Återstående flygtid, som skulle
behöva tillföras bolaget för att minska dess nuvarande årsförlust, skulle
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
kunna täckas bl. a. genom uppdrag av militära och civila statliga myndigheter.
Slutligen framhålles, att vid ett överförande till bolaget av den övervägande
delen av ambulansflygningarna inga andra besparingar för flygvapnets
del kan göras än att det under XI huvudtiteln anvisade anslaget till
Sjuktransporter med flygplan ej längre erfordras.
Flygförvaltningens utredning den 11 september 1953.
Flygförvaltningen framhåller inledningsvis, att de stora kostnaderna i
samband med helikopterflygning samt helikopterns nuvarande tekniska
prestanda medför, att helikoptern tills vidare huvudsakligen kommer att
användas dels i fall, då kostnaden på grund av uppdragets natur (sjuktransporter,
räddningsuppdrag m. in.) är av underordnad betydelse, dels
där landningsplatser för konventionella flygplantyper icke finnes eller där
terrängförhållanden in. in. försvårar eller omöjliggör användandet av annat
transportmedel. De transportuppdrag, vilka i dagens läge har aktualitet,
kan i regel utföras med helikoptrar av mindre typ; det är dock troligt, att
på längre sikt helikoptrar med större kapacitet med fördel kan användas.
Härigenom vinnes även utökade användningsmöjligheter.
Flygförvaltningen övergår härefter till en närmare granskning av de nuvarande
helikopter typer na och deras prestanda. Begränsningarna
hos de befintliga mindre typerna, jämförda med de större, beror bl. a. på
att marschfarten är lägre, varför de blir mer beroende av vindstyrkan, att
flygtiden är mindre, vilket ytterligare begränsar deras användbarhet i hård
vind, alt rotorbelastningen, d. v. s. flygvikten dividerad med rotorarean,
är mindre, varigenom de blir mer känsliga för byigt väder, samt att effektbelastningen,
d. v. s. flygvikten dividerad med motorns hästkraftantal, är
större, varför lyftförmågan vid exempelvis stigning rakt upp över en plats
blir lägre.
Hårt väder, som gör den större typen önskvärd eller nödvändig, inträffar
enligt statistiken utmed kusterna cirka 40 dagar per år. Statistik från
fjällen saknas, men med hänsyn till vindstyrkans normala ökning med
höjden samt över bergspartier, bör siffran här bli två å tre gånger så stor.
För val av lämpliga helikoptrar av mindre resp. större typ har följande
uppgifter sammanställts angående kostnader, tillförlitlighet, prestanda, användbarhet
in. in. för de olika helikoptrar, vilka ansetts böra komma i fråga.
Av dessa typer kan endast Bell 47 räknas som mindre typ. Den är tillräckligt
utprovad för eu god bedömning av dess tillförlitlighet, den kan
förses med flottörer och är numera tresitsig. Den kan bära två liggande
passagerare i täckta bårar, placerade utanför kabinen. Placeringen medför,
att den skadade eller sjuke icke kan vårdas under transporten på samma
sätt som om båren vore placerad i kabinen. Typen kan dock godtagas som
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
21
Tekniska data samt kostnader |
Bell 47 |
Bristol 171 |
Sikorsky S 51 |
Sikorsky S 55 |
Motoreflekt .................... |
200 hkr |
550 hkr |
550 hkr |
600 hkr |
Rotorarea ...................... |
89,5 kvm |
173 kvm |
173 kvm |
204 kvm |
Normal flygvikt ................ |
1 070 kg |
2 400 kg |
2 590 kg |
3 090 kg |
Lastförmåga .................... |
400 kg |
650 kg |
640 kg |
930 kg |
Max bränsle .................. |
170 kg |
300 kg |
325 kg |
500 kg |
Förare .................. |
100 kg |
100 kg |
100 kg |
100 kg |
Mekaniker................ |
100 kg |
100 kg |
100 kg |
100 kg |
Extralast ................ |
30 kg |
150 kg |
115 kg |
230 kg |
Topphöjd, flygning .............. |
3 300 m |
4 900 m |
3 900 m |
3 900 m |
» hovring över mark .... |
2 500 m |
3 100 m |
2 100 m |
2 400 m |
» fri hovring............ |
1 400 m |
1 900 m |
1 400 m |
1 300 in |
Marschfart...................... |
125 km/tim |
145 km/tim |
135 km/tim |
135 km/tim |
Flygtid ........................ |
3,2 tim |
4,2 tim |
4,4 tim |
5,1 tim. |
Flygsträcka .................... |
400 km |
625 km |
625 km |
690 km |
40 % av denna = aktionsradie. .. . |
160 km |
250 km |
250 km |
280 km |
Inköpspris ung.1 ................ |
203 000 kr |
570 000 kr |
485 000 kr |
850 000 kr |
Kostnad vid helårskontrakt |
||||
Fast kostnad2 .................. |
167 000 kr |
390 000 kr |
345 000 kr |
542 000 kr |
Kostnad per flygtimme .......... |
160 kr |
230 kr |
230 kr |
230 kr |
Kostnad per flygtimme vid enstaka |
1 200 kr |
|||
beställningar ................ |
500 kr |
900 kr |
800 kr |
|
1 Det av firman uppgivna helikopterpriset har |
ökats med 25 % för utrustning såsom |
|||
vinsch, flottörer, radio och för frakt. 2 Den fasta kostnaden per år består till huvuddelen av utgifter för löner, försäkringar, |
||||
avskrivningar, hyror m. m. |
den mindre typen avsedd för vanliga flygningar. Den finnes sedan fem år
inom landet och skötes av en väl trimmad personalorganisation.
Beträffande den större typ, som kommer att erfordras för sjöräddningstjänst,
svårare ambulansflygningar och större personaltransporter, kan
valet stå mellan Sikor sky S 51 eller S 55 och Bristol 171.
Sikorsky S 55, som tar två besättningsmän och sju passagerare eller sex
bårar, har tillräcklig lastkapacitet för alla aktuella transportuppgifter. Den
kan även utrustas med flottörer. Den har en mycket lång flygtid bakom
sig både under normal trafik i USA och under krigsförhållanden i Korea.
Typ S 55 är emellertid väl stor och kostsam för flertalet här aktuella uppgifter
och torde icke kunna utnyttjas ekonomiskt annat än vid skytteltrafik
mellan tätorter, tidningsflygning samt andra dylika uppdrag på
orter, som ligger långt ifrån det aktuella ambulansflygområdet. Östermans
Aero Aktiebolag är dock övertygat om att även denna helikoptertyp kommer
att kunna utnyttjas kommersiellt i Norrland inom en snar framtid.
Av helikoptrarna Sikorsky S 51 och Bristol 171 är den förra icke längre
modern. Erforderliga översyner tar lång tid, vilket medför höga underhållskostnader.
Den har sämre prestanda än Bristol 171 med samma motor
och har sämre utvecklingsmöjligheter. Den kan förses med flottörer och
invändiga bårar.
Bristol 171, som tar förare och fyra sittande eller två liggande passagerare
med vårdare, har tillräcklig lastkapacitet för aktuella transportupp
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
gifter. Typen har enligt uppgifter från England undergått tillfredsställande
tjänstbarhetsprov och kommer att förses med flottörer. Den är under leverans
till engelska flygvapnet och det civila trafikbolaget BEA.
Det finns sålunda i dag större helikoptertyper, som lämpar sig för den
planerade verksamheten i Norrland. Materielen står under ständig förbättring,
och på området synes f. n. pågå en stark utveckling. Vid den tidpunkt,
då det slutliga valet av helikoptertyp skall träffas, kan bedömningsfaktorerna
ha avsevärt förändrats, och en omprövning måste då göras av
de faktorer, som påverkar valet. Någon provverksamhet för att utröna en
helikoptertyps egenskaper behöver icke utföras med hänsyn till erfarenheterna
från utlandet. Däremot är det lämpligt att praktiskt visa olika
myndigheter och företag helikopterns möjligheter. Detta bör ordnas genom
bolagets försorg.
Som underlag för bedömning av erforderligt antal helikoptrar
av olika storlekar har av försvarsstaben insamlats uppgifter
från ett fyrtiotal myndigheter, institutioner och sammanslutningar om
behovet av helikopterflygning i fredstid. Det insamlade materialet visar, att
önskemålen omfattar drygt 2 000 flygtimmar per år, därav cirka 1 700
timmar med liten och cirka 350 timmar med stor helikopter. De militära
myndigheterna svarar för omkring 3/5 av det sammanlagda timantalet. Av
de anmälda behoven torde enligt flygförvaltningens uppfattning flera med
fördel kunna tillgodoses med konventionella långsamtgående flygplan till
betydligt lägre kostnad än om helikoptrar användes. Å andra sidan kan
de insamlade uppgifterna icke anses vara en fullständig inventering över
var helikoptrar behöves eller med fördel kan användas, främst enär helikopterns
möjligheter icke ännu är mera allmänt kända. Undersökningen
visar även, att myndigheternas anslag för budgetåret 1953/54 förslår för
endast omkring 700 timmar. Från enskilda beställare har bolaget beställning
på cirka 1 000 timmar under år 1953. Härav berörs Norrland endast
till ringa del, varför en helikopterverksamhet där måste stödjas av staten
under inledningsskedet. Här kan möjligen postverket, televerket, statens
järnvägar, statens vattenfallsverk samt domänverket bidraga till att öka
beställd flygtid genom att låta med helikopter utföra de transporter, som
enbart, snabbast eller billigast kan utföras på detta sätt.
För utförande av flygningar har bolaget sex helikoptrar av typ Bell 47
inom landet. Dessa kan utan svårighet utnyttjas minst 3 600 timmar om
året, varför behovet av den mindre typen är väl tillgodosett.
Av den större typen erfoi*dras vid utbyggd helikopterorganisation, om
aktionsradierna skall kunna täcka hela det aktuella området, minst två
för stationering i Norrland samt såsom reserv ytterligare en, vilken normalt
kan utnyttjas i södra Sverige. Användning för hjälpflygningar i Norrland
av helikopter typ Bell 47 med dess till 160 km begränsade aktionsradie
och ringa effektöverskott kan betraktas endast som en temporär lösning
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
till dess tidpunkten kan anses lämplig för anskaffande av större helikoptrar.
Vid användning av typen Bell 47 måste flygsträckorna ökas genom bränslepåfyllning
vid lämpligt valda orter eller genom extra bränsle medfört i
dunkar under utflygningen. Bensindepåer kommer att utläggas genom bolagets
försorg.
Bolaget har under hand framhållit, att så länge de sex helikoptrarna
typ Bell 47 icke är fullbelagda med andra uppdrag, denna typ bör användas
för hjälpflygningar och nyinköp alltså äga rum först senare. Härigenom
kommer visserligen de påtalade begränsningarna beträffande hård
vind, lastförmåga och flygsträcka att förefinnas, men detta kan under inledningsskedet
uppvägas av ökad flygfrekvens med bibehållen flygsäkerhet
genom att flygmateriel med väl kända flygegenskaper användes. Den större
helikoptertypen skulle alltså ifrågakomma till inköp först vid ersättningsköp
eller när hela den nuvarande helikopterparken kan med ekonomiskt
bärande resultat utnyttjas för flygningar i södra och mellersta Sverige.
Under utredningens gång har bolaget företagit en omorganisation
av helikopterverksamheten för att anpassa denna till de önskemål, som
framkommit från länsstyrelserna i Norrland. Omorganisationen, vilken tills
vidare måste drivas med förlust för bolaget, har gjorts i förhoppning om
att statsmakterna skall möjliggöra, att helikopterverksamheten kan fortbestå
och utvecklas i bolagets regi. Enligt organisationsplanen har helikopterstationer
upprättats i Stockholm, Göteborg, Karlsborg, Östersund och
Kiruna, d. v. s. på de platser, där helikopteruppdrag kan förväntas. Av
nämnda platser är Stockholm en naturlig huvudstation och Östersund
lämplig för flygningar i Norrland med hänsyn till att hjälp med väderleksrapporter,
radioförbindelse in. in. kan erhållas från Jämtlands flygflottilj.
Beträffande den andra stationen i Norrland bör ytterligare utredning äga
rum i samråd med luftfartsstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län,
så att lämpligaste plats väljes för att det aktuella området skall täckas av
helikopterns aktionsradie. Helikoptrarna synes böra placeras vid flygfält
med hangarer eller vid orter, där större garage kan hyras, så att statlig
investering undvikes. Lämpliga flygfält med hangar eller ladvärn finnes
vid Gällivare och Porjus. För landet i övrigt kan stationsorterna växla efter
beställningsomfånget.
I detta sammanhang framhålles, att den tilltänkta helikopterorganisationen
icke påkallar nämnvärda utgifter för staten för fasta anläggningar
av något slag. Såvitt nu kan förutses, kommer detta att gälla även i fråga
om en framtida utbyggnad av organisationen med större helikoptrar.
Finansieringen av verksamheten i södra och mellersta Sverige
bör i en framtid belastas helt genom beställningar, varvid hjälpflygningar na
får ingå såsom särskilda beställningar i den övriga flygningen och på enahanda
villkor. Eu undersökning genom av flygförvaltningen anlitad auktoriserad
revisor har givit vid handen, att bolaget vid beställd flygtid av
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
600 timmar per helikopter typ Bell 47 behöver uttaga ett timpris å cirka
450 kronor, därest verksamheten skall gå med normal vinst. Då bolaget
emellertid räknar med att under år 1953 kunna erhålla beställning på
totalt cirka 2 000 timmar, erfordras för bolagets sex helikoptrar ytterligare
1 600 timmar. Bolaget torde icke kunna påräkna utökade beställningar i
sådan utsträckning under de närmaste åren utan framhåller angelägenheten
av att staten i lämplig form lämnar bolaget medverkan. Möjligheten
att med ekonomiskt nöjaktigt resultat driva helikopterverksamheten kommer
främst att underlättas, därest staten kontrakterar två helikoptrar för
hjälpflygtjänst i Norrland. Därvid skulle fyra helikoptrar återstå för den
övriga verksamheten i landet. Erforderlig flygtid för dessa blir 2 400 timmar,
vilket med det nuvarande beställningsomfånget av 2 000 timmar ger
en brist på 400 timmar. Man måste sträva efter att framgent avhjälpa
denna brist på flygtimmar, för att bolaget skall kunna undvika att höja
timpriserna. Som ett led i denna strävan bör bolaget övertaga all hjälpflygverksamhet
i Stockholms skärgård, omfattande cirka 50 timmars ambulansflygning.
Förutom ersättning för beställd flygning önskar bolaget ersättning
med ett årligt belopp i ett för allt för nattlig beredskap. Detta
belopp anser bolaget sig kunna sätta så lågt som till 35 000 kronor med
hänsyn till den organisation, som redan finnes. Beloppet avser främst att
täcka kostnader för övertidstjänstgöring för personalen. Redan innevarande
budgetår kommer flygvapnet dessutom att enligt Kungl. Maj:ts beslut den
5 juni 1953 beställa ambulansflygningar från bolaget till ett belopp av
25 000 kronor. Sistnämnda anslagsbelopp torde för kommande budgetår
böra ställas till landstingens förfogande.
För verksamheten i Norrland kan bolaget, som nämnts, i dagens läge
icke i nämnvärd omfattning givas löften på beställningar, utan här måste
staten garantera bolaget ersättning för den beredskap bolaget åtager sig
att hålla. De ekonomiska villkoren härför bör regleras i ett särskilt avtal.
Flygförvaltningen har sökt att med bolaget överenskomma om villkor i
ett ramavtal, huvudsakligen för försvarets räkning för innevarande budgetår.
Vid förhandlingar har det emellertid framkommit, att ett dylikt
ramavtal tills vidare icke lämpligen bör upprättas. De olika beställarnas
önskemål beträffande beredskap, flygningens art i övrigt m. m. har varit
så varierande, att stora svårigheter mött att sammanfatta villkoren i ett
enda avtal. Vidare har det i flertalet fall varit omöjligt att från statens
sida på förhand engagera sig för tillräcklig flygtid, så att bolaget kunnat
binda ett fast antal helikoptrar till ramavtalet. Emellertid har förhandlingarna
resulterat i det positiva resultatet, att bolaget accepterat ett principutkast
till avtal avsett att såsom förebild kunna tillämpas vid beställningar
från statliga och kommunala myndigheter. De i denna förebild angivna
taxorna har redan år 1953 tillämpats i ett avtal mellan bolaget och flygförvaltningen.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
Det särskilda avtalet angående verksamheten i Norrland, vilket är en
tillämpning av det förenämnda principutkastet, avser kontraktering av helikopter
typ Bell 47 mellan vederbörande länsstyrelse och bolaget. Jämlikt
avtalet avses bolaget skola erhålla en fast avgift av 167 000 kronor per år
och helikopter, varjämte skall utgå viss ersättning per uttagen flygtimme.
I den mån helikoptern icke utnyttjas av vederbörande länsstyrelse, äger
bolaget rätt att efter överenskommelse i varje särskilt fall använda helikoptern
för egna flygningar mot återbetalning av viss del av den fasta
kostnaden.
Vid kommande eventuell utbyggnad av helikopterorganisationen med
helikoptrar av större typ kräver bolaget ökad insats från statens sida såväl
i fråga om fast kostnad som kostnad per flygtimme. De belopp, bolaget
härvid önskar erhålla, framgår av den i det föregående givna sammanställningen
över olika helikoptertyper.
Bestämmelser för de praktiska formerna för beredskap, beställningsgång
m. m. rörande verksamheten i Norrland är icke behandlade i avtalsförslagen
utan bör avtalas direkt mellan vederbörande länsstyrelser och
bolaget samt ansluta sig till den aktuella förläggningen av personal och
helikoptrar. Samråd i dessa frågor synes böra etableras mellan vederbörande
länsstyrelse och flygstaben.
Flygvapnets nuvarande beredskap för ambulansflygningar
i Norrland bör icke upphöra förrän den angivna helikopterorganisationen
visat sig kunna uppfylla kraven på en hjälpflygverksamhet.
Flygförvaltningen kan därför tills vidare icke föreslå besparing
genom indragning berörande flygvapnets ambulansberedskap.
Enligt vad utredningen givit vid handen kan utbyggnaden av
hjälpflygverksamheten ske på följande sätt.
Etapp 1, fr. o. m. budgetåret 1954-/55. Endast bolagets nuvarande helikopterpark
användes, varvid staten garanterar bolaget två hjälp stationer
i Norrland samt ersätter bolaget för viss beredskapskostnad i Stockholms
skärgård. Flygvapnets ambulansorganisation bibehålies i Norrland, medan
den i Stockholms skärgård ställes i reserv. Statens direkta utgifter under
etapp 1 beräknas till
Fast kostnad i Norrland (2 x 167 000).................................. 334 000 kronor
Uppskattad flygfrekvens av 200 flygtimmar i Norrland .................. 32 000 »
Beredskapskostnad för Stockholms skärgård ............................ 35 000 »
Anslag till flygvapnets sjuktransporter med flygplan...................... 50 000 »
Summa 451 000 kronor
I det föregående omnämnd återbäring av fast avgift i Norrland vid flygningar
för enskilda beställare torde under etapp 1 icke kunna påräknas i
nämnvärd utsträckning.
Etapp 2, tidigast fr. o. in. budgetåret 1955)56. Staten garanterar såsom
under etapp 1 två stationer i Norrland, av vilka den ena utrustas med större
26
Kungl. Majits proposition nr 59.
helikopter. Bolagets beredskapshållning i Stockholms skärgård fortgår såsom
under etapp 1. Flygvapnets ambulansberedskap upphör, allteftersom
helikopterorganisationen kan fungera utan denna reserv. Som reserv för
den större helikoptern under de första åren kan den mindre typen användas.
Statens direkta utgifter under etapp 2 beräknas till
Fast kostnad i Norrland för helikopter typ Bell 47 ...................... 167 000 kronor
Fast kostnad i Norrland för helikopter av större typ .................... 390 000 »
Uppskattad flygfrekvens 100 flygtimmar med Bell 47 .................... 16 000 »
Uppskattad flygfrekvens 100 flygtimmar med större typ.................. 23 000 »
Beredskapskostnad för Stockholms skärgård ............................ 35 000 »
Summa 631 000 kronor
Såsom representativa kostnader för större helikopter har kostnaderna
för helikopter typ Bristol 171 använts. Viss återbäring av fast kostnad på
grund av enskilda beställningsuppdrag till bolaget torde kunna påräknas.
Storleken av detta belopp kan dock tills vidare icke uppskattas.
Etapp 3, tidigast fr. o. in. budgetåret 1955/56. De två stationerna i Norrland
utrustas med större helikoptertyp, varvid staten garanterar kostnaderna
för dessa stationer samt för beredskapen i Stockholms skärgård.
Statens direkta utgifter beräknas till
Fast kostnad för Norrland (2 x 390 000)................................ 780 000 kronor
Uppskattad flygfrekvens 200 flygtimmar i Norrland...................... 46 000 »
Beredskap i Stockholms skärgård ...................................... 35 000 »
Summa 861 000 kronor
I fråga om återbäring genom enskilda beställningar gäller vad som angivits
under etapp 2. Bolaget räknar med att småningom kunna erhålla
cirka 300 flygtimmar från privata beställare i Norrland medförande eu
återbäring till staten av cirka 200 000 kronor. Försiktigheten bjuder dock,
att man icke räknar med återbäring under de första åren.
De i utredningen omnämnda båda avtalsutkasten torde få fogas såsom
bilagor till detta protokoll (Bilaga 1 och 2).
Yttranden över flygförvaltningens utredning.
Statskontoret anför.
Genom den för budgetåret 1953/54 beslutade medelsanvisningen för anlitande
av helikopterflyg torde statsmakterna närmast ha åsyftat att skapa
bättre möjligheter för ambulans- och räddningstjänst i glest befolkade
trakter, främst i Norrland. Att döma av flygförvaltningens redogörelse
synes den härför erforderliga flygtiden med helikopter endast omfatta
cirka 100 flygtimmar för år. Självfallet bör statsverket ej binda sig för en
mera kostnadskrävande organisation än som oundgängligen lcräves för att
tillgodose behovet av flygtid för räddningstjänst och för andra av staten
omfattade ändamål. Statskontoret har icke blivit övertygat om att det före
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
finnes dylika uppgifter för helikopterflyg i Norrland av sådan omfattning
och angelägenhetsgrad, att det är motiverat, att statsverket ikläder sig så
vittgående förpliktelser som nu påkallas. Därtill kommer, att endast begränsade
möjligheter torde föreligga att i rådande finansiella läge tillgodose
de anspråk på staten, som framföres i flygförvaltningens förslag.
Ämbetsverket kan därför ej tillstyrka, att förslaget lägges till grund för
en med statligt stöd bedriven helikopterflygverksamhet.
Stockholms läns landstings förvaltningsutskott hälsar med tillfredsställelse
förslaget, att den statsunderstödda helikopterverksamheten till en
början skall koncentreras till bl. a. Stockholms skärgård. Även om den av
Östermans Aero Aktiebolag nu använda helikoptern, Bell 47, hittills kunnat
användas utan större svårigheter vid sjuktransporter i Stockholms skärgård,
är det dock önskvärt, att en större helikopter med skyddad plats
inuti helikoptern för liggande sjuka så snart ske kan baseras i Stockholm.
Även föreningen för helikopterflggeis främjande uttalar sin tillfredsställelse
med förslaget om placering i Norrland och Stockholm av helikoptrar.
Oaktat planen för placering av helikoptrar icke täcker hela vårt
land, synes den dock utgöra en god grund för vidare utveckling av helikopterflyget.
Föreningen anser det i hög grad önskvärt, att helikopterflyget
utbygges med stationer på sådana platser, att helikopter kan nå
åtminstone skärgårdsområdena, särskilt i Blekinge samt Göteborgs och
Bohus län.
Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig till vad i sistberörda två
yttranden anförts.
Länsstyrelsen i Jämtlands län förordar, att eu helikopterstation placeras
i nämnda län, och förutsätter, att hinder icke möter mot att denna station
tills vidare förlägges till Jämtlands flygflottilj å Frösön i avbidan på att
hangarfrågan kan lösas på annat sätt. Länsstyrelsen är beredd att i samråd
med Östermans Aero Aktiebolag upptaga förhandlingar med bl. a. vederbörande
kommunala myndigheter i syfte att med deras medverkan eller
genom deras försorg ordna hangarfrågan och därmed sammanhängande
problem på längre sikt. Vidare anföres.
Det kan med fog ifrågasättas, huruvida icke villkoren för statligt stöd
åt det civila helikopterflygets organisation och handhavande skulle kunnat
föreslås något mera vidsynt och generöst utformade såväl i anseende till
bolaget som de förevarande civila behoven av verksamheten, än vad flygförvaltningen
föreslagit. Det avtalsutkast, som avses komma till användning
för reglering av bolagets helikopterverksamhet i länet, synes mindre
väl ägnat att påskynda och främja helikopterorganisationens utbyggnad.
Skall denna utbyggnad ske i den takt och i den omfattning, som länsstyrelsen
finner angeläget, måste det statliga stödet lämnas på sådant sätt,
att det stimulerar helikopterns användning ej blott för hjälp- och ambulansflygning
utan också för de övriga mångskiftande uppgifter av civil art,
för vilka helikoptern är lämplig. I den mån helikopterns utnyttjande för
sådana uppgifter stegras, ökas givetvis också möjligheten att vinna bättre
ekonomi, under det behovet av statligt stöd minskas. Det främsta hindret för
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
ett ökat utnyttjande av det civila helikopterflyget är nämligen numera utan
tvivel priset för begagnandet. En statlig subventionering synes därför icke
böra förbindas med skyldighet för bolaget att debitera privata beställare annan
och väsentligt högre kostnad per flygtimme än statliga och kommunala
myndigheter. Statens stödåtgärder bör i stället utformas så, att bolaget
kan tillämpa ett lågt flygpris, lika för alla trafikanter. En statlig initialsubvention
om 167 000 kronor per år till envar av de i Norrland stationerade
helikoptrarna skulle enligt flygförvaltningens utredning möjliggöra
för bolaget att nu uttaga ett så lågt pris som 160 kronor per flygtimme.
Om sagda subvention beviljas, torde förutsättningarna för uppnående av
en hög flygfrekvens även i Norrland vara så goda, att det blir möjligt att
tämligen snart minska subventionsbeloppet. Man lärer jämväl kunna förutsätta,
att efter en tämligen kort övergångstid de nuvarande höga priserna
på helikoptermaterial kommer att nedpressas genom ökad produktion och
rationalisering av tillverkningen. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör subventionen
lämnas med tillämpning av de principer, som tidigare kommit
till användning vid subventionering av det konventionella, kommersiella
flyget.
Länsstyrelsen vill vidare framhålla, att föreskriften i avtalsutkastets 6 §
om skyldighet för bolaget att till länsstyrelsen återbära den i 3 § omförmälda
lasta avgiften, i den mån helikoptern »efter överenskommelse i
varje särskilt iall» av bolaget användes »för egna flygningar», sannolikt
kommer att bereda såväl bolaget som länsstyrelsen åtskilliga både kamerala
och administrativa besvärligheter, även om länsstyrelsen — som meningen
att döma av innehållet i 5 och 10 § g i utkastet synes vara — skall anlita
såväl auktoriserad revisor som en sin särskilda representant för att kontrollera
och övervaka bolagets bokföring och handhavandet av dess verksamhet
inom länet. Det länsstyrelsen i 12 g givna åläggandet att svara »för
att lämplig uppställningsplats för helikoptern, hangar eller uppvärmt garage,
ställs till förfogande» lärer länsstyrelsen svårligen kunna fullgöra,
med mindre erforderliga medel härför ställes till länsstyrelsens förfogande.
Enahanda torde för övrigt fallet vara beträffande kontrollen och övervakningen
av bolagets flygverksamhet i länet, då nämligen bland länsstyrelsens
tjänstemän icke finnes någon auktoriserad revisor eller tjänsteman
med sådan utbildning, att han kan anses fullt skickad att ikläda länsstyrelsen
ansvar lör utförandet av Sådana flygningar, som beställes av
statliga eller kommunala myndigheter och institutioner.
Länsstyrelsen instämmer med flygförvaltningen beträffande angelägenheten
av att flygvapnets ambulansberedskap tills vidare bibehålies i avvaktan
på erfarenhet, huruvida helikopterorganisationen kan utbyggas.
Även länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker i princip flygförvaltningens
förslag till stödjande av flygverksamheten med helikopter i övre
Norrland och anser, att ett sådant stöd bör lämnas till dess verksamheten
blivit självbärande. Beträffande utkastet till avtal mellan länsstyrelsen och
bolaget finner länsstyrelsen det ej med tydlighet framgå, huruvida länsstyrelsen
eller bolaget skall bekosta uppförande och tillsyn av hangar eller
uppvärmt garage. Länsstyrelsen, som anser dessa utgifter böra bestridas
av bolaget, yrkar därför, att föreskriften i fråga förtydligas i denna riktning.
I övrigt synes utkastet kunna godtagas.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
Med anledning av flygförvaltningens förslag, att flygvapnets ambulansberedskap
skall upphöra under utbyggnadsetapp 2, betonar länsstyrelsen
de konventionella flygplanens överlägsenhet över helikoptern i vissa betydelsefulla
avseenden. Denna omständighet motiverar, att flygvapnets
ambulansberedskap tills vidare bör bibehållas, även om det uppgjorda utbyggnadsprogrammet
för helikopterflyget befinnes böra fullföljas.
Framställning av Aktiebolaget Lapplandsflyg.
I skrivelse den 27 november 1953 anför Aktiebolaget Lapplandsflyg.
Den flygverksamhet i övre Norrland, som under senaste året bedrivits
av Aktiebolaget Lapplandsflyg, startade redan år 1948. Bolagets flygplan
har under denna tid årligen utfört ett stort antal ambulansflygningar. Med
hänsyn till att planen varit baserade nära ödebygdsområdena har dessa
transporter kunnat utföras synnerligen snabbt och till låg kostnad. Under
tiden den 21 juni—den 3 september 1953 har tolv ambulansflygningar
utförts med bolagets flygplan.
Bolaget disponerar f. n. sju flygplan, samtliga lämpliga som ambulansflygplan.
För att kunna stå i ständig förbindelse med flygplanen planerar
bolaget upprättande av markradiostationer, dels vid baserna i Porjus och
Arjeplog, dels på två platser i fjälltrakterna.
Såsom ett led i bolagets utveckling planeras anskaffande av en helikopter
av modern typ. Därvid har bolaget att välja mellan Bell 47, 4-sitsig Sikorsky
och en helikopter av helt ny konstruktion. Den senare typen, som bolaget
redan preliminärt kontrakterat på grund av dess prisbillighet och goda
egenskaper, kan dock icke levereras förrän tidigast i slutet av ar 1954.
I anledning därav har bolaget även förhandlat om förvärv av helikopter
av någon av de två förstnämnda typerna.
Förutsättningen för att bolaget skall kunna investera kapital för ändamålet
är emellertid, att bolaget icke försättes i sämre ställning än andra
flygföretag, som bedriver helikopterflygning, Om endast ett företag subventioneras,
kommer detta nära nog att omöjliggöra verksamheten för
andra företag. Förslagsvis kunde frågan lösas så, att en helikopter inköptes
av staten och ställdes till bolagets disposition för utförande av sjuktransporter.
Bolaget garanterar i sådant fall att dels utföra ambulansflygning
med helikoptern till självkostnadspris, dels för annan flygtid amortera ett
överenskommet belopp per flygtimme.
Beträffande frågan om subvention till Östermans Aero Aktiebolag är
det givetvis av största betydelse, att eventuell subvention utgår endast till
flygning med helikopter. Om subventionen kan utnyttjas till flygverksamhet
överhuvudtaget, skulle Aktiebolaget Lapplandsflyg med största sannolikhet
tvingas inställa verksamheten.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 5!).
Framställning av föreningen för helikopterflygets främjande.
Föreningen har för avsikt att i samråd med medicinalstyrelsen underhandla
med Östermans Aero Aktiebolag om dels bibehållandet av den
helikopterflygverksamhet, som bolaget sedan år 1948 utövat i Stockholms
skärgård, och dels utökning av denna verksamhet att omfatta vissa delar
av Norrland genom förläggning av eu helikopter på lämplig plats därstädes.
Då det icke är tänkbart, att den enskilde — lika litet som då det gäller
nuvarande ambulansflygningar — skall kunna gälda de med användning
av helikopter i ambulansverksamhet förenade kostnaderna, föreslår föreningen,
att statsbidrag härtill måtte utgå enligt kungörelsen den 5 maj
1939 (nr 257) angående statsbidrag till lindring i sjukvårdskostnaderna
för mindre bemedlade patienter å landsbygden i de fall, då den sjuke
jämlikt nämnda kungörelse är att anse såsom mindre bemedlad, och med
tre fjärdedelar av kostnaden för användningen av helikoptern i övriga fall.
För att reglera detaljerna vid den föreslagna verksamheten och för att
söka förhindra eventuellt missbruk av helikoptern för sjukresor eller sjuktransporter
torde Kungl. Maj :t böra uppdraga åt medicinalstyrelsen att
angiva villkoren för helikopterns användning i sjukvårdstjänst.
Yttranden över föreningens framställning.
Medicinalstyrelsen tillstyrker med hänsyn till de dryga kostnaderna för
ambulanstransporter med helikopter föreningens förslag till kostnadernas
fördelning samt hemställer om bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter
för helikopters användning i sjukvårdstjänst, bl. a. till förhindrande
av missbruk.
Enligt statskontorets mening bör undersökas, om ej vederbörande landsting
bör svara för de huvudsakliga kostnaderna för nyttjande av helikopter
för sjuktransporter.
Valet av organisationsform för främjande av helikopterflyg.
Med anledning av de föreliggande olika förslagen rörande helikopterflygets
organisation har i några yttranden närmare berörts frågan om
vilkendera organisationsformen, som bör väljas.
Salunda anför luf tf artsstyrelsen i sitt utlåtande över flygförvaltningens
utredning om statligt helikopter flyg. Genom ambulans- och räddningstjänstens
kombinering med kommersiell helikopterflygning inom åtskilliga
andra användningsområden och inom ramen för en relativt stor organisation
synes det allmännas kostnader för en fullgod ambulans- och räddningsorganisation
med detta transportmedel komma att ställa sig lägre än
för det alternativ flygförvaltningen haft att utreda. Även om årskostnaderna
skulle ställa sig ungefär lika, innebär den indirekta subventionen
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
till den enskilda organisationen, att staten för en kostnad, som kan uppskattas
till cirka 300 000 kronor per år, kan erhålla och nyttiggöra för
olika myndigheters vidkommande ett betydligt större antal flygtimmar än
som torde vara fallet, därest ambulans- och räddningsorganisationen bedreves
enligt det andra alternativet. Det torde knappast vara möjligt för
flygvapnet att i nämnvärd omfattning ställa sin organisation till förfogande
för mer eller mindre kommersiellt betonade transporter, även om beställarna
utgöres av statliga eller kommunala myndigheter. Det bör härvid
även observeras, att åtskilliga transportuppdrag för arméns och marinens
behov icke är av militär natur i egentlig bemärkelse.
Efter att ha vägt de för- och nackdelar, som kan anföras för de båda
nu föreliggande alternativen, vill styrelsen sålunda för sin del förorda, att
det allmännas stöd lämnas till den enskilda organisation, som till sina
grunddrag redan existerar. Härigenom får också helikopterflyget i allmänhet
tillfälle att prövas och anpassas till svenska förhållanden inom ett
flertal användningsområden. Garantin till Östermans Aero Aktiebolag bör
successivt minskas och icke utgå under längre tid än som erfordras för att
en naturlig efterfrågan från statliga, kommunala och enskilda håll hinner
stabiliseras. Eventuellt kan en mindre, fast ersättning för viss beredskapshållning
för ambulans- och räddningstjänst tänkas kvarstå.
Flygförvaltningen har i samråd med flygstaben kommit till den uppfattningen,
att ambulansflygtjänsten och övriga åtgärder för att bispringa
befolkningen i landets glest bebodda trakter icke bör åvila flygvapnet,
varför ett anförtroende av verksamheten till ett enskilt företag i princip
kan tillstyrkas.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser likaledes, att frågan hur helikopterflyget
skall ombesörjas lämpligen i första hand bör försöksvis lösas genom
ett privat företag, som redan har material och organisation för ändamålet,
därvid i nuvarande läge annat företag än Östermans Aero Aktiebolag icke
lärer kunna ifrågakomma. Länsstyrelsen hälsar med tillfredsställelse, alt
1‘lygförvaltningen även uppdragit grundlinjer för en successiv utbyggnad
och förbättring under de närmaste åren av det enskilda helikopterflyget
med statsmakternas medverkan. Ett understödjande av det privata helikopterflyget
möjliggör, att helikoptern — som fallet varit under dess stationering
i Åre — kan användas jämväl för turistflygningar, varigenom
behovet av statsbidrag för säkerställande av ett helikopterflyg för räddningstjänst
och sjuktransporter säkerligen kan nedbringas i icke oväsentlig
omfattning. Vidare undgår man att, innan vidare erfarenhet vunnits, belasta
statsverket med de mycket höga kostnader, som anskaffandet av lämplig
flygmateriel skulle medföra. Därtill kommer, att ett utnyttjande i enskild
regi av helikopter för de skilda uppgifter, som av såväl luftfartsstyrelsen
som länsstyrelsen anses lämpliga, torde kunna ske smidigare och med
mindre kostnader för staten än om detta flyg skulle gå i militär regi.
32
Kungl. Mcij:ts proposition nr 59.
Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter starkt, om statligt stöd skall
komma allenast ett privatägt företag till godo. Visserligen har Östermans
Aero Aktiebolag på detta område utfört en högst berömvärd pionjärinsats,
men delta företag skulle, om man accepterade flygförvaltningens förslag
om stöd åt bolaget och gjorde detta bindande för en längre tid, komma
att erhålla en i viss män privilegierad ställning i förhållande till eventuellt
andra företag, som kan komma att bedriva helikopterflyg. Inom länet bedrives
f. n. — förutom av Östermans Aero Aktiebolag — kontinuerlig civil
flygverksamhet av Aktiebolaget Lapplandsflyg. Detta företag disponerar
icke någon helikopter, men enligt vad länsstyrelsen inhämtat räknar bolaget
med att inom en nära framtid från utlandet kunna förvärva en helikopter
av en större typ än den som Östermans Aero Aktiebolag f. n. använder
och som, när det gäller vissa transporter, måste anses ha en för
liten kapacitet. Skulle Aktiebolaget Lapplandsflyg förverkliga sina planer,
borde självfallet de båda företagen göras likaberättigade i fråga om det
allmännas stöd. I avvaktan på närmare besked, huruvida även något annat
företag än Östermans Aero Aktiebolag kommer att etablera helikopterflyg
inom länet, anser länsstyrelsen sig emellertid böra förorda, att staten med
sistnämnda bolag träffar avtal om flygverksamheten under budgetåret
1954/55. Med ledning av därunder vunna erfarenheter har statsmakterna
bättre möjlighet att bedöma, huruvida statens stöd bör fortsätta samt —
därest så bedömes vara fallet — om formen för och omfattningen av statens
medverkan är de rätta och skäliga.
Stockholms läns landstings förvaltningsutskott finner det lämpligt, att
verksamheten omhänderhaves av Östermans Aero Aktiebolag, som under
en följd av år vunnit stor erfarenhet rörande helikopterns användningsmöjligheter
och som med synnerligen gott resultat utfört sjuktransporter
under de mest skiftande förhållanden inom länet.
Föreningen för helikopterflygets främjande tillstyrker likaledes, att verksamheten
tills vidare uppdrages åt Östermans Aero Aktiebolag i den mån
tillfredsställande avtal med företaget kan slutas.
Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig till vad landstingets förvaltningsutskott
i länet och föreningen för helikopterflygets främjande anfört.
Även domänstyrelsen ifrågasätter, om icke det ursprungligen avsedda
ändamålet billigast skulle kunna nås genom avtal med ett enskilt företag,
som mot viss ersättning per flygtimme och eventuellt annan statsgaranti
kunde åtaga sig att ställa erforderliga helikoptrar till förfogande.
Enligt riksräkenskapsverket talar mycket för alt anskaffande av helikoptrar
genom flygvapnets försorg genom möjligheterna till samordning
med den militära organisationen kommer att ställa sig billigare för det
allmänna än stöd till eu av ett enskilt företag organiserad helikopterflygtjänst.
Det senare alternativet synes i varje fall icke kunna övervägas utan
Kungl. Maj.ts proposition nr 59. 33
tillgång till en jämförande undersökning av de båda alternativen i kostnadshänseende.
Svenska aeroklubben anför. Med sin maskinpark av helikoptrar, sin goda
organisation och mångåriga pionjärverksamhet äger Östermans Aero Aktiebolag
ensamt resurser att utan dröjsmål övertaga det ansvarsfulla värvet
av snabb och effektiv sjuktransport med helikopter.
Anslag till sjuktransporter med flygplan.
Anslaget har för budgetåren 1952/53 och 1953/54 upptagits med 80 000
resp. 75 000 kronor. Av sistnämnda anslagsbelopp har, såsom i det föregående
anförts, 25 000 kronor beräknats för ambulansflygningar med
helikopter.
Flggförvaltningen anför i sin inledningsvis omnämnda petitaskrivelse
den 19 september 1953, efter samråd med medicinalstyrelsen och överstyrelsen
för svenska röda korset, följande.
Ordinarie sjuktransportplanet i Hägernäs har under budgetåret 1952/53
genomgått stor motoröversyn. Av belastningen sagda budgetår, 65 815 kronor,
avser 21 000 kronor från utlandet inköpta propellernav för trebladiga
propellrar, som är under inmontering i de ordinarie sjuktransportplanen
i Hägernäs och Östersund.
Kostnaderna för budgetåret 1954/55 uppskattas till 119 000 kronor, varav
för drivmedel 11 000 kronor, för underhållskostnader 77 000 kronor, för
administrationskostnader 6 000 kronor samt för ambulansflygningar med
helikoptrar 25 000 kronor. Härvid har flygförvaltningen räknat med att
antalet gångtimmar för flygplanen, vilket budgetåret 1952/53 utgjort 490,
under nästa budgetår kommer att uppgå till 340. Under budgetåret 1954/55
beräknas översyn å flygplan och motor behöva utföras å sjuktransportflygplanet
i Luleå, vilket medför en kostnadsökning av i runt tal 45 000
kronor. Flygförvaltningen räknar med att bidraget från Stockholms läns
landsting kommer att uppgå till 3 000 kronor, varför av statsmedel skulle
erfordras 116 000 kronor.
Departementschefen.
Den civila ambulansflygtjänst, som under de tre senaste decennierna
bedrivits genom flygvapnets försorg, har f. n. baser i Luleå, på Frösön
samt i Hägernäs utanför Stockholm. Då de nuvarande planen har en flyghastighet
av 200 kilometer i timmen och utan bränslepåfyllning kan flyga
4—5 timmar, kan med planen utföras sjuktransporter över praktiskt taget
hela riket. Vid sidan av flygvapnets ambulansorganisation finns dessutom
på olika platser i landet ett mindre antal enskilda flygföretag, som har
3 — Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 sand. Nr 59.
34
Kiingl. Maj. ts proposition nr 59.
möjlighet att utföra sjuktransporter med flygplan. Genom dessa företags
medverkan har flygtransporter ej sällan kunnat komma till stånd även
vid sådana tillfällen, då väderleksförhållandena omöjliggjort uppstigningar
från flygvapnets baser.
Tillgången till en effektiv ambulansflygtjänst är av utomordentligt
stort värde, då det gäller att bispringa sjuka och skadade personer. Särskilt
i de mera glest bebodda trakterna i landet och i skärgårdarna, där befolkningen
åtminstone tidvis lever isolerad, har möjligheterna att på ett
snabbt och för den sjuke bekvämt sätt organisera sjuktransporter med
flygplan varit av största betydelse och ofta livsavgörande.
Den av 1950 års riksdag begärda utredningen om ytterligare åtgärder
för att i fall av behov bispringa befolkningen i landets glest bebodda
nordliga trakter aktualiserades av de nämnda år ovanligt besvärliga snöförhållandena
i vissa delar av Norrland, varigenom stora områden helt
utestängdes från kontakt med yttervärlden. En rad olika hjälpåtgärder
för att skapa tryggare och drägligare villkor för ödebygdernas invånare
ifrågasattes härvid. Då erfarenheten visat, att motorfordon och flygplan av
vanliga typer i många fall icke kunde fungera under svåra väderleks- och
snöförhållanden, påpekades särskilt möjligheterna att använda helikopterflyg
i undsättnings- och räddningstjänst.
Genom initiativ av Östermans Aero Aktiebolag har flygning med helikoptrar
förekommit i vårt land sedan år 1947. Bolaget har numera åtta
helikoptrar till sitt förfogande. Jämsides med flyguppdrag för kommersiella
och liknande ändamål har bolagets helikoptrar vid åtskilliga tillfällen
utfört ambulanstransporter och andra räddningsföretag under förhållanden,
som helt omöjliggjort insättande av vanliga flygplan eller materiel
av annat slag.
De konventionella flygplanens användbarhet för räddnings- och undsättningsändamål
begränsas främst av att de fordrar goda start- och landningsmöjligheter.
Särskilt under de tider av året, då sjöar och vattendrag
ej kan utnyttjas som landningsplatser på grund av att isarna varken bär
eller brister, kan stora delar av vårt land därför ej nås av vanliga flygplan.
Dessa s. k. förfallstider omfattar i Norrland cirka en månad på hösten
och upp till ett par månader på våren. Flygplanens höga hastighet medför
även, att de är mindre lämpliga för efterspaning och liknande uppgifter,
där god marksikt är önskvärd, och att de ej kan användas för räddningsföretag,
där den nödställde måste upptagas utan att landning kan ske,
såsom fallet kan vara t. ex. vid undsättning i hög sjö av drunknande eller
av nödställda på ett sjunkande fartyg eller i en mindre båt. Av det nu
förebragta utredningsmaterialet framgår klart, att helikoptern just i nyssnämnda
situationer har avgjorda företräden framför vanliga flygplan. Dess
förmåga att röra sig obehindrat i alla riktningar, flyga hur sakta som helst
och även stå stilla i luften medför, att den kan starta och landa på en
35
Kun/jl. Maj.ts proposition nr 59.
mycket liten yta och även upptaga nödställda utan landning. Helikoptern
är därför värdefull ej endast som komplement till ambulansflygplan
för sjuktransporter vid tillfällen, då andra transportmöjligheter ej står
till buds, utan även för en räddnings- och undsättningstjänst i mera vidsträckt
bemärkelse, såsom för undsättning med livsmedel och andra förnödenheter
på isolerade platser, räddning av sjöfarande i nöd, efterspaning
av saknade personer i bergstrakter och annorstädes. Det bör sålunda icke
råda tvekan om att det allmänna har ett stort intresse av att en för dylika
uppgifter ägnad helikopterflygtjänst finnes att tillgå.
Möjligheterna att med statsmedel finansiera en på helikoptrar baserad
räddningstjänst begränsas emellertid av de därmed förenade betydande
kostnaderna. Enligt flygförvaltningens beräkningar skulle anskaffandet
av tre helikoptrar av lämplig typ jämte erforderlig reservmateriel in. in.
genom ftygvapnets försorg draga en kostnad av cirka 2 160 000 kronor.
Kostnaderna för drift och underhåll av dessa helikoptrar, stationerade
vid flygvapnets förband, uppskattas till minst 250 kronor per flygtimme,
varvid dock administrations- och avlöningskostnader icke medräknats.
Vid anlitande av Östermans Aero Aktiebolag tillhöriga helikoptrar
av mindre typ skulle statens kostnader för tre helikopterstationer enligt
ftygförvaltningens förslag till utbyggnadsetapp uppgå till 369 000 kronor
per år i fasta avgifter samt 160 kronor per ftygtimme. Vilket alternativ,
som i längden skulle ställa sig för staten förmånligast, är det svårt att i
nuvarande läge yttra sig om, eftersom några säkra beräkningar av i vilken
omfattning helikoptrarna skulle komma att utnyttjas icke kan göras. Det
är emellertid uppenbart, att en uteslutande för räddnings- och undsättningsändamål
avsedd helikopterorganisation skulle bli ianspråktagen för
ett så ringa antal flygtimmar per år, att de fasta och löpande kostnaderna
utslagna per flygtimme måste bli avsevärda vilket alternativ som än valdes.
För alternativet att grunda en räddningstjänst på av statsmedel anskaffade
helikoptrar talar främst, att möjligheterna till samordning med
den militära organisationen kan väntas medföra relativt små administrations-
och personalkostnader. Å andra sidan torde det ligga i sakens natur
att graden av utnyttjande härvid måste bli jämförelsevis låg, eftersom
flygvapnet icke torde ha möjlighet att använda helikoptrarna för kommersiella
och liknande ändamål, som faller utanför det militära verksamhetsområdet.
Från flygförvaltningens sida har för övrigt uttalats, att ej
heller den civila räddnings- och undsättningstjänsten är eu uppgift, som
bör åvila flygvapnet. Vidare bör beaktas, att helikoptern är ett förhållandevis
nytt flygmedel, som är statt i snabb utveckling, och att förbättrade
typer kan väntas bli tillgängliga inom en snar framtid. Det synes därför
fördelaktigt att icke nu behöva binda sig för viss helikoptertyp utan att
kunna uppskjuta detta avgörande till en senare tidpunkt, då större erfarenhet
nåtts om den lämpligaste helikoptertypen.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
Till förmån för förslaget att genom stödjande av ett enskilt företag
skapa förutsättningar för en helikopter flygtjänst talar i första hand, att
räddnings- och undsättningstjänsten härvid kan förenas med kommersiella
flyguppdrag. Härigenom beredes icke endast möjlighet att tillgodose andra
statliga och enskilda behov av helikopterflygning, utan den sålunda ökade
flygfrekvensen torde i sin tur åtminstone så småningom medföra sänkning
av flygkostnaderna per timme, vilket kan lända även räddningsflyget
till fördel. Vad som anföres mot detta alternativ är framför allt,
att ett ensidigt stödjande av ett enskilt företag skulle sätta det i en
privilegierad ställning, som skulle kunna bereda andra företag på området
konkurrenssvårigheter. Det bör dock observeras, att i dagens läge endast
ett företag i landet bedriver flygning med helikoptrar, nämligen Östermans
Aero Aktiebolag, och att det torde vara ovisst, huruvida de av Aktiebolaget
Lapplandsflyg berörda planerna på att anskaffa en helikopter kan komma
att bli förverkligade. Ett stödjande av den av Östermans bolag bedrivna
helikopterverksamheten skulle medföra den ytterligare fördelen, att en till
sina grunddrag redan existerande organisation omedelbart kunde ställas
till förfogande och den samlade praktiska erfarenheten av helikopterflygning
inom landet nyttiggöras.
Efter vägande mot varandra av de båda alternativ, som sålunda synes
kunna ifrågakomma, har jag stannat för att föreslå, att räddnings- och
undsättningstjänsten med helikopter tills vidare och i den mera begränsade
omfattning, jag i det följande ämnar förorda, säkerställes genom stöd åt
Östermans Aero Aktiebolag. Att garantier för en ständig beredskap med
helikopter i fråga om räddnings- och undsättningstjänsten i varje fall inom
vissa områden icke kan erhållas utan statligt stöd torde framgå av vad
förut anförts.
Såsom jag i det föregående berört, måste de ekonomiska villkoren för
flygning med helikoptrar verka inskränkande på möjligheterna att med
statsmedel bekosta en på helikoptrar baserad räddningstjänst. Det synes
mig också tillrådligt att gå fram med försiktighet, när det gäller att stödja
ett så förhållandevis nytt flygmedel som helikoptern, vars praktiska användbarhet
ännu icke är i alla avseenden prövad. Jag är därför icke beredd
att förorda, att staten f. n. engagerar sig i en helikopterverksamhet,
som täcker alla de områden i riket, där behov av helikoptrar för räddningsoch
undsättningsändamål skulle kunna anses föreligga. I stället föreslår
jag, att till en början en mera försöksbetonad verksamhet kommer till
stånd, inom vilken erfarenheter kan samlas för en eventuell framtida utbyggnad
av helikopterflygtjänsten. Tills vidare torde denna verksamhet
höra inskränkas till en helikopterstation. De nordligaste delarna av riket
med sina stora ödemarksområden, svagt utvecklade kommunikationsförbindelser
samt ofta besvärliga väderleksförhållanden får anses i främsta
rummet vara i behov av helikopterflyg för räddnings- och undsättnings
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
tjänst. Då härjämte förutsättningarna torde vara mycket små att utan
statligt stöd driva ett ekonomiskt lönsamt helikopterflyg för tillgodoseende
av andra statliga och enskilda behov i dessa trakter, föreslår jag, att den
ifrågavarande helikoptern stationeras i Norx-bottens län.
För Stockholms skärgårds del finnes en räddnings- och undsättningstjänst
med helikopter redan anordnad på grund av avtal mellan Stockholms
läns landsting och Östermans Aero Aktiebolag. Enligt vad bolaget
upplyst, har under år 1953 utförts ett trettiotal ambulansflygningar med
denna helikopter om tillhopa cirka 40 flygtimmar. Då bolagets totala beställningsomfång
inom Stockholms-distriktet nämnda år angivits till 800 å
900 flygtimmar, synes vissa förutsättningar finnas för bolaget att även utan
särskilda stödåtgärder från statens sida fortsätta helikopterflygverksamheten
inom detta område. Jag räknar därför med att helikopter, som vid
behov kan anlitas även för räddningsuppdrag, kommer att finnas tillgänglig
inom detta område för framtiden.
För flygningar i övre Norrland har Östermans Aero Aktiebolag f. n. en
helikopter placerad i Kiruna. Jag är icke beredd att nu taga ställning till
frågan om helikoptern i fortsättningen bör vara stationerad därstädes
eller på annan plats inom Norrbottens län. Denna fråga synes få avgöras
efter ytterligare samråd med länsstyrelsen i länet, luftfartsstyrelsen och
bolaget. Jag förutsätter dock, att helikoptern skall förläggas på en ort, där
garageringsutrymme för densamma utan särskilda kostnader för statsverket
kan ställas till förfogande antingen av flygvapnet eller genom vederbörande
kommuns försorg. Vidare bör stationeringsorten väljas så, att
radioförbindelse med denna kan hållas under flygningarna.
Den typ av helikopter, som bolaget f. n. använder, Bell 47, är tresitsig,
och den sjuke kan placeras i en täckt bår utanför kabinen. Båren har förbindelse
med kabinen, varigenom den sjuke kan lämnas viss vård under
transporten. Särskild anordning för uppvärmning av bår utrymme t finns
anordnad. Helikoptern är försedd med radioutrustning och kan förses med
vinsch för upptagning av nödställda utan landning. Utan förnyad bränslepåfyllning
kan helikoptern flyga cirka 400 kilometer, varigenom dess aktionsradie,
med erforderlig säkerhetsmarginal, begränsas till 160 kilometer.
Verksamhetsområdet kan emellertid utvidgas betydligt genom att
extrabränsle medföres under utflygningen att användas under återfärden
och genom utläggande av bränsledepåer på lämpliga platser. Enligt uppgift
från bolaget har sådana depåer redan utlagts på några platser i Norrbottens
län och depånätet kommer att ytterligare utvidgas, om avtal med
staten kommer till stånd.
Vad flygförvaltningen anfört om frekvensen av hårt väder i fjälltrakterna,
som gör en större typ av helikopter önskvärd eller nödvändig, bör enligt
vad jag inhämtat icke uppfattas så, att Bell-maskinen ej kan flyga
under dylika vindförhållanden, utan endast att den för vissa speciella
38
Kungi. Maj:ts proposition nr 59.
räddningsuppdrag, där landning ej kan ske, t. ex. upptagande av nödställda
från fartyg under storm, är mindre lämplig eller i undantagsfall oanvändbar.
Från flygförvaltningen har jag inhämtat, att den ifrågavarande
helikoptertypen kan flyga under nästan vilka väderleksförhållanden som
helst och att den bl. a. prövats i en vindstyrka av 33 sekundmeter. Såvitt
jag kunnat finna, uppfyller typen därför de krav, som för flertalet situationer
kan komma att ställas på en helikopter i räddningstjänst. Även
om en större helikoptertyp måhända bör eftersträvas i framtiden, anser
jag därför, att den typ, bolaget f. n. förfogar över, tills vidare bör godtagas.
I princip delar jag luftfartsstyrelsens uppfattning, att statligt stöd åt
enskild flygverksamhet i första hand bör lämnas i form av ökade beställningar
på flygtid. Särskilt i Norrland synes emellertid statliga myndigheters
behov av flygningar med helikopter vara så ringa, att något verksamt
stöd åt Östermans Aero Aktiebolag ej kan nås på denna väg. Om
bolaget skall kunna hålla en helikopter placerad i övre Norrland för räddningstjänst
utan att lida direkta förluster härvid, synes det i nuvarande läge
vara nödvändigt att bolaget tillerkännes ersättning därför i särskild ordning.
Denna ersättning kan betraktas som vederlag för bolagets beredskapshållning.
Det är emellertid i statens intresse, att bolaget vid sidan av räddningstjänsten
kan utnyttja helikoptern för andra flygningar i så stor utsträckning
som möjligt, då förutsättningarna att kunna minska de fasta
kostaderna för räddningstjänsten härigenom ökas. De statliga myndigheter,
för vilkas verksamhet det är lämpligt att kunna utnyttja helikoptern
och vilka förfogar över medel för ändamålet, bör sålunda äga möjlighet
att, i den män räddningstjänst ej lägger hinder i vägen härför, anlita helikoptern.
Det avtalsutkast, som flygförvaltningen efter förhandlingar med bolaget
framlagt, avseende räddnings- och undsättningstjänsten i Nondand, innebär
i huvudsak följande. Staten skall för varje helikopterstation gälda en
fast avgift till bolaget av 167 000 kronor per år. Härjämte skall staten
erlägga ett pris av 160 kronor för varje uttagen flygtimme. Vidare skall
enligt närmare angivna grunder utgå vissa övertidsersättningar, ersättning
för bolagets självkostnader för extra personal, om flygtidsfördelning eller
beredskapshållning påfordrar insättande av sådan personal, m. in. Avgifterna
inkluderar alla kostnader för helikopter med utrustning, besättning,
drift, underhåll, reparation etc., ingående i bolagets kalkyler, vilka skall
hållas tillgängliga för av vederbörande länsstyrelse utsedd auktoriserad
revisor för granskning. I den mån helikoptern ej utnyttjas av länsstyrelsen,
skall bolaget äga rätt att efter överenskommelse i varje särskilt fall använda
helikoptern för egna flygningar. I sådana fall skall den fasta avgiften
minskas i förhållande till den tid bolaget disponerar helikoptern.
Denna skall av bolaget hållas i den beredskap, som överenskommes mellan
länsstyrelsen och bolaget. Övriga statliga och kommunala myndigheter
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 5t).
och institutioner skall efter överenskommelse med länsstyrelsen äga beställa
flygningar med tillämpning av villkoren i avtalet. Detta skall gälla
ett år. Sker ej uppsägning senast en månad före avtalstidens utgång, förlänges
avtalet automatiskt med ett år.
I huvudsak finner jag mig kunna godtaga villkoren i det berörda avtalsutkastet.
Den föreslagna bestämmelsen, att den fasta avgiften skall minskas
med visst belopp för de tider bolaget disponerar helikoptern för egna
flygningar, anser jag dock mindre lämplig. Dels synes den ägnad att
minska stimulansen för bolaget att vid sidan av räddningstjänsten och
övriga flygningar för statens räkning utföra flygningar åt enskilda intressenter,
dels torde kontrollen från länsstyrelsens sida av bestämmelsens
tillämpning bli besvärlig och förorsaka onödig omgång. Vid de överläggningar,
som inom departementet förts med bolaget, har bolagets representanter
förklarat sig villiga att nedsätta den fasta avgiften enligt avtalet
med ett belopp, som svarar mot vad bolaget kunde väntas bli skyldigt
återbära enligt den berörda klausulen. Nämnda belopp har ansetts kunna
för det första året beräknas till 27 000 kronor. För egen del anser jag detta
förslag vara avgjort att föredraga. Jag förordar således, att den fasta avgiften
nu bestämmes till 140 000 kronor och att i gengäld den ifrågavarande
bestämmelsen utgår ur avtalet. I detta sammanhang vill jag kraftigt understryka,
att bolagets övriga flygningar icke får inkräkta på effektiviteten
av räddningstjänsten och att det därför måste fordras, att sådana flygningar
omedelbart avbrytes, om helikoptern alarmeras för ett räddningsuppdrag.
Med hänsyn till att den fasta avgiften är att betrakta såsom ersättning
till bolaget för beredskapshållning, synes bolaget böra bestrida eventuella
kostnader för extra personal, om flygtidsfördelning eller beredskapshållning
påfordrar insättande av sådan. Vid förhandlingarna med bolaget har
överenskommits, att bestämmelsen i avtalsförslaget om att bolaget skall
erhålla ersättning för dylika kostnader skall utgå.
Jag tillstyrker, att avtalet slutes för ett år, i förevarande fall för budgetåret
1954/55. Däremot anser jag icke lämpligt, att avtalet automatiskt skall
förlängas att gälla efter avtalstidens utgång, om det icke uttryckligen uppsagts.
I stället föreslår jag, att avtalet automatiskt skall upphöra att gälla,
såvida icke överenskommelse träffats om förlängning. Innan nytt avtal
slutes, bör särskilt beaktas om detta kan anses lämpligt med hänsyn till
andra företags konkurrensintressen.
Beträffande detaljerna i avtalsförslaget torde Kungl. Maj:t, eller eiter
Kungl. Maj :ts bemyndigande länsstyrelsen i Norrbottens län, få göra de
jämkningar, som må befinnas lämpliga, t. ex. i fråga om eventuella avdrag
å den fasta avgiften vid längre tids force majeure. Härjämte torde det få
ankomma på Kungl. Maj :t eller vederbörande myndighet att meddela närmare
föreskrifter rörande avtalets tillämpning, såsom tillvägagångssättet
vid alarmering av helikoptern, beredskapshållning m. in.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
Det avtalsutkast, som avsetts skola läggas till grund för överenskommelser
mellan myndigheter och bolaget vid helikopterflygningar i övriga
delar av riket, har jag icke funnit anledning att närmare granska. Med
motsvarande justeringar, som jag föreslagit beträffande avtalet för övre
Norrland, och härav föranledda nedsättningar av de fasta avgifterna synes
det dock i huvudsak godtagbart som principutkast.
Med hänsyn till att den av mig föreslagna räddnings- och undsättnings[jänsten
med helikopter får en relativt begränsad omfattning och närmast
blir att betrakta som en försöksverksamhet, synes det tillrådligt, att flygvapnets
ambulansflygorganisation åtminstone tills vidare bibehålies obeskuren.
Jag förordar alltså, att ambulansflygplanen i Hägernäs och Luleå
samt på Frösön även i fortsättningen skall stå till förfogande. För övre
Norrlands del medför detta, att en viss valfrihet kan uppkomma mellan
att anlita helikoptern eller flygplanet i Luleå för sjuktransporter. Jag förutsätter,
att, när hänsyn till den sjuke icke lägger hinder i vägen härför,
det alternativ väljes, som från fall till fall bedömes ställa sig för statsverket
ur ekonomisk synpunkt fördelaktigast. Erfarenheterna från Stockholms
län, där ambulansflygningar f. n. sker både med flygplan och helikopter,
tyder på att några större friktioner icke behöver befaras.
Statskontoret har utgått från att ersättning för nyttjande av helikoptern
skall lämnas, vid sjuktransporter av vederbörande landsting och eljest av
den myndighet, som anlitar flygtjänsten. Vad särskilt gäller sjuktransporterna
bekostas ambulansflygningarna i Norrland f. n. helt av statsmedel.
Det synes ur denna synpunkt inkonsekvent att tillämpa en annan kostnadsfördelning
vid anlitande av helikoptern. Härtill kommer, att landstingen
i och med sjukförsäkringsreformens genomförande fr. o. in. år 1955
till största delen kommer att avkopplas från befattningen med bidrag till
sjuktransporter, vilka överflyttas på sjukkassorna. Med hänsyn till de påfrestningar,
som sjukförsäkringslagen kan befaras komma att medföra för
lokalsjukkassorna i övre Norrland, kan icke förordas, att dessa kassor
betungas jämväl med transportkostnader för helikopterflygning. Jag anser
mig därför böra föreslå, alt sjuktransporter med helikoptern i Norrland i
sin helhet skall bekostas av statsmedel. Vid räddnings- och undsättningsflygningar
i övrigt lärer det icke kunna ifrågakomma annat än att statsverket
skall svara lör de därmed förenade kostnaderna i den mån det icke
finnes någon enskild, mot vilken krav på ersättning skäligen kan riktas.
Däremot bör, såsom jag i det föregående framhållit, kostnaderna för
anlitande av helikoptern för andra ändamål än räddnings- och undsättningstjänst
bestridas av beställaren, även då denne är statlig myndighet.
Med den av mig föreslagna ordningen för bestridande av kostnaderna
för sjuktransporter med helikopter förlorar den av föreningen för helikopterflygets
fräriijande gjorda framställningen om statsbidrag för ändamålet
aktualitet.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
Vad angår medelsbehovet för helikopterflygningarna för budgetåret
1954/55 kan några säkra beräkningar icke göras, då det är ovisst i vilken
omfattning helikoptern behöver anlitas för räddnings- och undsättningsflygningar.
Det synes dock icke sannolikt, att flygtiden kommer att överstiga
100 timmar. Kostnaden för flygtidsersättningar skulle sålunda kunna
uppskattas till 16 000 kronor. Härtill kommer kostnaden för övertidsersättningar
m. m. enligt avtalet. Sistberörda kostnader torde icke komma att
uppgå till några mera betydande belopp. Jag beräknar 4 000 kronor för
ändamålet. Inberäknat den fasta avgiften, 140 000 kronor, skulle således
för räddnings- och undsättningstjänsten med helikopter i övre Norrland
erfordras (16 000 + 4 000 + 140 000) 160 000 kronor.
Såsom tidigare berörts, har under förslagsanslaget till Sjuktransporter
med flygplan för innevarande budgetår beräknats 25 000 kronor för utförande
av sjuktransporter med helikopter vid sådana tillfällen, när flygning
med flygvapnets ambulansflygplan icke lämpligen kan ske. För att i
fortsättningen vid behov kunna anlita helikopter för sådana transporter
inom de delar av landet, som ej kan draga nytta av den föreslagna helikoptertjänsten
i övre Norrland, förordar jag, att visst belopp beräknas härför
även för nästa budgetår. Medelsbehovet uppskattar jag till 10 000
kronor.
Totalt skulle således för helikopterflygningar erfordras 170 000 kronor.
Medlen torde böra anvisas under ett särskilt anslag av förslagsanslags natur
å driftbudgeten under elfte huvudtiteln. Anslaget synes i riksstaten böra
uppföras under rubriken Understödjande av helikopterflyg.
Vad slutligen angår medelsbehovet för flygvapnets ambulansflygorgadisation
har jag icke annat att erinra mot flygförvaltningens anslagsberäkning
än att beloppet, med hänsyn till vad jag nyss anfört vid beräknande
av anslaget till Understödjande av helikopterflyg, kan minskas med 25 000
kronor, avseende ambulansflygningar med helikopter. Anslaget till Sjuktransporter
med flygplan bör sålunda upptagas med (116 000—25 000)
91 000 kronor eller avrundat 90 000 kronor.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig föreslagna grunderna för understödjande av
helikopterflyg,
dels ock under elfte huvudtiteln för budgetåret 1954/55 anvisa
1) till Sjuktransporter med flygplan ett förslagsanslag av 90 000 kronor
samt
42 Kungl. Maj:is proposition nr 59.
2) till Understödjande au helikopterflyg ett förslagsanslag av 170 000
kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Barbro Åslund.
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
43
Bilaga 1.
Flygförvaltningens utkast till avtal.
Mellan (Myndigheten) och Östermans Aero AB, Stockholm, (Östermans)
har träffats följande avtal.
§ 1.
Östermans förbinder sig att mot beställning i varje särskilt fall under
en tid av ett år, räknat från undertecknandet av detta avtal, i den utsträckning
Östermans helikoptrar äro tillgängliga, utföra flygningar för (Myndighetens)
räkning med helikopter av typ Bell 47, försedd med erforderlig
utrustning.
Beställning sker enligt följande:
Taxiflygning.
Flygning under 1—4 dygn beställes senast tre dagar före flygnings påbörjande.
.
Flygning under fem dygn eller mera beställes senast sju dagar toie
flygnings påbörjande.
Östermans åtagande att utföra beställda flygningar gäller med reservation
för eventuellt mellankommande hjälpflygningar, vilka ha företrädesrätt.
§ 2.
Besättning, som utgöres av en förare och en mekaniker med gällande
certifikat, ställes till förfogande av Östermans. Besättningen skall vara
godkänd av (Myndigheten).
§ 3.
(Myndigheten) betalar Östermans för under detta avtal fallande flygningar
enligt följande:
1. För beställning omfattande enstaka flygning (taxiflygning)
Kronor 500:— per flygtimme
2. För beställning omfattande minst ett (1) dygn
Fast avgift Kronor 750: — per dygn jamte
driftkostnad Kronor 200: — per flygtimme
3 För beställning omfattande minst fem (5) dygn i följd
Fast avgift Kronor 700:— per dygn jamte
driftkostnad Kronor 200:— per flygtimme
4. För beställning omfattande minst tio (10) dygn i följd
Fast avgift Kronor 650: — per dygn jämte
driftkostnad Kronor 200: — per flygtimme
5. För beställning omfattande minst tjugo (20) dygn i följd
Fast avgift Kronor 575:— per dygn jämte
driftkostnad Kronor 200: — per flygtimme
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
6. För beställning omfattande minst en (1) månad (= 30 dygn) i följd
Fast avgift Kronor 15 000:— per mån. jämte
driftkostnad Kronor 200: — per flygtimme
7. För beställning omfattande minst ett halvt (%) år (= 180 dygn) i följd
Fast avgift Kronor 85 000:— per %-år jämte
driftkostnad Kronor 160:— per flygtimme
8. För beställning omfattande minst ett (1) år (= 360 dygn) i följd
Avgift Kronor 167 000:— per år jämte
driftkostnad Kronor 160:— per flygtimme.
Som tlygtid räknas den tid, som helikoptern befinner sig i luften. Flygtiden
avrundas till närmaste 5-min.-period. Del av flygtimme ersättes med
1/i2 av timpriset för varje 5-min.-period.
Vid flygningar enligt ovan inräknas även i beställningen den tid, som
åtgår för transport av helikopter till och från verksamhetsområdet.
Östermans äger vidare uppbära ersättning i följande fall:
a) vid bortovaro från ordinarie stationeringsort: traktamentsersättning per
besättningsmedlem enligt följande:
0 — 6 timmar .................... Ingen ersättning
6 —12 » .................... Kronor 12:50
12 — 24 » .................... Kronor 25: —
b) vid flygningar utöver ordinarie tjänstetid: övertidsersättning till besättning
i enlighet med gällande avtal mellan Östermans och dess personal.
c) Vid flygningar, som påfordra transport av helikopter jämte utrustning
och besättning: Östermans självkostnader för besättningens resor (II
kl), frakter, lastnings- och lossningskostnader.
d) Om flygtidsfördelning eller beredskapshållning påfordrar insättning
av extra personal ersättning för Östermans självkostnader härför (löner,
traktamentskostnader, resekostnader m.m.).
Betalning erlägges månadsvis i efterskott mot av Östermans utställd
faktura i 2 ex.
Ovanstående avgifter äro baserade på kostnadsläget den 1/6 1953. Därest
detta kommer att avsevärt ändras under avtalstiden, skola förhandlingar
kunna upptagas om justering av avgifterna i motsvarande grad.
§ 4.
Därest Östermans under en tidsperiod av mera än två dygn i följd, beroende
på i § 15 angivna orsaker (force majeure), är förhindrad att ställa
helikopter till förfogande, utgår ej fast avgift för överskjutande antal dygn.
År orsaken ej att betrakta som force majeure, utgår icke fast avgift för
något av de dygn, varmed flygningen har försenats.
§ 5.
I §. 3 angivna avgifter inkludera alla kostnader för helikopter med utrustning,
besättning, drift, underhåll, reparation etc. ingående i Östermans
kalkyler, vilka skola vara tillgängliga för av (Myndigheten) utsedd
auktoidserad revisor för kostnadsgranskning.
§ 6.
I den män helikoptern ej utnyttjas av (Myndigheten), äger Östermans
rätt att efter överenskommelse med (Myndigheten) i varje särskilt fall an
-
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 59.
vända helikoptern för egna flygningar. I sådana fall skall i § 3 angiven
fast avgift minskas med belopp svarande mot det antal dygn/timmar, Östermans
disponerar helikoptern. Vid Östermans disposition av helikoptern
för egna flygningar under sön- och helgdagar samt helgdagsaftnar minskas
dock icke — med nedannämnt undantag — den fasta avgiften.
Har (Myndigheten) minst sju dagar i förväg meddelat Östermans, att
helikoptern ställes till Östermans förfogande, minskas den fasta avgiften
med belopp svarande mot hela den tid — med undantag av infallande sönoch
helgdagar samt helgdagsaftnar — Östermans sålunda har att disponera
helikoptern oberoende av om Östermans därunder utnyttjar helikoptern
eller ej.
Ställes helikoptern till Östermans förfogande under mera än sju dagar
i följd, skall dock även för med tidsperioden sammanfallande sön- och
helgdagar samt helgdagsaftnar den fasta avgiften minskas.
§ 7.
(Myndigheten) påtager sig intet ansvar för skador å helikopter med utrustning,
som användes för flygning enligt detta avtal, ej heller för skada
tillskyndad besättning eller tredje man.
§ 8.
(Myndigheten) skall äga rätt att när som helst, helt eller delvis, annullera
beställd flygning ävensom avbryta påbörjad flygperiod.
Annullering av beställd taxiflygning sker utan kostnad för (Myndigheten).
Annullering senast fjorton (14) dagar före beställd flygperiods påbörjande
sker utan någon kostnad för (Myndigheten). Sker annullering vid tidpunkt,
som ligger mindre än fjorton (14) dagar före flygperiods påbörjande, erlägger
(Myndigheten) 50 % av den del av fasta avgiften, som faller på den
annullerade periodtiden, dock högst kronor 7 500:— för varje särskilt fall.
Vid avbrytande av påbörjad flygperiod erlägger (Myndigheten) — utöver
upplupen driftkostnad — dels så stor del av den fasta avgiften, som
svarar mot den av (Myndigheten) disponerade periodtiden, dels en avbrytningsavgift,
som utgår med 50 % av den del av fasta avgiften, som
faller på den annullerade periodtiden, dock högst kronor 7 500: — för varje
särskilt fall.
§ 9.
Om helikopter på grund av haveri eller annan anledning blir funktionsoduglig,
förbinder sig Östermans, på egen bekostnad och inom kortast
möjliga tid, att — vilket som sker snabbast — antingen iordningställa densamma
eller ställa om möjligt likvärdig helikopter till (Myndighetens) förfogande
på villkor i övrigt enligt detta avtal.
§ 10.
Helikoptern skall av Östermans hållas i den beredskap, som överenskommes
mellan (Myndigheten) och Östermans.
§ 11.
Över verkställda flygningar skall föras flygbesked, som för varje flygtillfälle
bestyrkes av föraren och av (Myndigheten) utsedd representant.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.9.
Plygbcskedet skall innehålla uppgift om tidpunkt för start och landning
samt flygtidens längd, angiven i timmar och minuter.
§ 12.
Det åligger i § 2 nämnd besättning att ställa sig till efterrättelse de
direktiv, som av (Myndighetens) representant på uppdragsorten meddelas,
såvida dessa icke av helikopterföraren ur flygsynpunkt bedömas outförbara,
olämpliga eller för helikopter och besättning riskabla.
§ 13.
(Myndigheten) svarar för att lämplig uppställningsplats för helikoptern,
hangar eller uppvärmt garage ställs till förfogande.
§ 14.
Skulle till följd av force majeure beställd flygning hindras, försvåras
eller försenas, fritager Östermans sig från allt ansvar härför.
Såsom force majeure anses bl. a. arbetskonflikter, militärinkallelser och
varje annat hinder att erhålla arbetskraft, krig, blockad, avspärrning, politiska
oroligheter, statsingripande av olika slag såsom beslag, export- och
importförbud, ävensom vägrade licenser från olika myndigheters sida, eldsvåda,
otjänlig väderlek och andra naturhinder, maskin- och andra skador,
brist på transportmedel eller trafikrubbningar vid järnväg, hamnar eller
andra trafikinstitulioner, försenade fartyg eller andra transportmedel, utebliven,
felaktig eller försenad leverans från Östermans leverantörer eller
andra förhållanden, likgiltigt av vilken art, som ligga utom Östermans
kontroll och som påverka Östermans möjligheter att fullgöra sina förpliktelser
enligt detta avtal.
§ 15.
Detta avtal gäller ett år från undertecknandet. Uppsägning av avtalet
skall ske senast en månad före avtalstidens utgång. Skulle så ej ske, förlänges
avtalet varje gång med ett år i sänder.
§ 16.
Tvister angående tolkning och tillämpning av detta avtal skola hänskjutas
till avgörande av skiljemän enligt gällande lag.
Detta avtal har upprättats i två likalydande exemplar, varav parterna
tagit var sitt.
Stockholm den 1953 Stockholm den 1953
Östermans Aero Aktiebolag
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
47
Bilaga 2.
Flygförvaltningens utkast till avtal.
Mellan Länsstyrelsen i................län (Länsstyrelsen) och Öster
mans
Aero AB, Stockholm, (Östermans) har träffats följande avtal.
§ 1.
Östermans förbinder sig att under en tid av ett år, räknat från undertecknandet
av detta avtal, hålla en helikopter av typ Bell 47, försedd med
erforderlig utrustning, inom ................ län för utförande av hjalp
flygningar.
§ 2.
Besättning, som utgöres av en förare och en mekaniker med gällande
certifikat, ställes till förfogande av Östermans.
§ 3.
Länsstyrelsen betalar Östermans för ovannämnda flygningar enligt
följande:
a) En fast avgift av Kr. 167 000: —- per år ( = 360 dygn).
b) En avgift av Kr. 160:— per uttagen flygtimme.
Som flygtid räknas den tid, som helikoptern befinner sig i luften.
Flygtiden avrundas till närmaste 5-min.-period. Del av flygtimme ersättes
med V12 av timpriset för varje 5-min.-period.
c) Vid bortovaro från ordinarie stationeringsort; traktamentsersättning
per besättningsmedlem enligt följande:
0 — 6 timmar .................... Ingen ersättning
6—-12 » .................... Kronor 12:50
12 — 24 » .................... Kronor 25: —
d) Vid flygning utom ordinarie tjänstetid; övertidsersättning till besättningen
i enlighet med gällande avtal mellan Östermans och dess personal.
e) Vid flygningar, som påfordra transport av helikopter jämte utrustning
och besättning; Östermans självkostnader för besättningens resor (II
klass), frakter, lastnings- och lossningskostnader.
f) Om flygtidsfördelning eller beredskapshållning påfordrar insättning av
extra personal; ersättning för Östermans självkostnader härför (löner,
traktamentskostnader, resekostnader in. in.).
Betalning erlägges månadsvis i efterskott mot av Östermans utställd
faktura i 2 ex. Ovanstående avgifter äro baserade på kostnadsläget den
Va 1953. Därest detta kommer att avsevärt ändras under avtalstiden, skola
förhandlingar kunna upptagas om justering av avgifterna i motsvarande
grad.
§ 4.
Därest Östermans under en tidsperiod av mer än två dygn i följd, beroende
på i § 13 angivna orsaker (force majeure), är förhindrad att ställa
48
Kungi. Maj:ts proposition nr 59.
helikopter till förfogande, utgår ej den fasta avgiften för överskjutande
dygn. Är orsaken ej att betrakta som force majeure, utgår icke fast avgift
för något av de dygn, varmed flygningen har försenats.
I § 3 angivna avgifter inkludera alla kostnader för helikopter med utrustning,
besättning, drift, underhåll, reparation etc., ingående i östermans
kalkyler, vilka skola vara tillgängliga för av Länsstyrelsen utsedd
auktoriserad revisor för kostnadsgranskning.
§ 6.
I den mån helikoptern ej utnyttjas av Länsstyrelsen, äger östermans rätt
att efter överenskommelse i varje särskilt fall använda helikoptern för
egna flygningar. I sådana fall skall i § 3 angiven fast avgift minskas med
belopp svarande mot det antal dygn/timmar östermans disponerar helikoptern.
§ 7.
Länsstyrelsen påtager sig intet ansvar för skador å helikopter med utrustning,
som används för flygning enligt detta avtal, ej heller för skada
tillskyndad besättning eller tredje man.
§ 8.
Om helikopter på grund av haveri eller annan anledning blir funktionsoduglig,
förbinder sig östermans, på egen bekostnad och inom kortast möjliga
tid, att — vilket som sker snabbast — antingen iordningställa densamma
eller ställa om möjligt likvärdig helikopter till Länsstyrelsens förfogande
på villkor i övrigt enligt detta avtal.
§ 9.
Helikoptern skall av östermans hållas i den beredskap, som överenskommes
mellan Länsstyrelsen och östermans.
§ 10.
Över verkställda flygningar skall flygbesked föras, som för varje flygtillfälle
bestyrkes av föraren och av Länsstyrelsen utsedd representant.
Flygbeskedet skall innehålla uppgift om tidpunkt för start och landning
samt flygtidens längd, angiven i timmar och minuter.
§ IL
Det åligger i § 2 nämnd besättning att ställa sig till efterrättelse de direktiv,
som av Länsstyrelsens representant på uppdragsorten meddelas, såvida
dessa icke av helikopterföraren ur flygsynpunkt bedömas outförbara, olämpliga
eller för helikopter och besättning riskabla.
§ 12.
Länsstyrelsen svarar för att lämplig uppställningsplats för helikoptern,
hangar eller uppvärmt garage, ställs till förfogande.
§ 13.
Skulle till följd av force majeure beställd flygning hindras, försvåras eller
försenas, fritager östermans sig från allt ansvar härför.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 59.
Såsom force majeure anses bl. a. arbetskonflikter, militärinkallelser och
varje annat hinder att erhålla arbetskraft, krig, blockad, avspärrning, politiska
oroligheter, statsingripande av olika slag såsom beslag, export- och
importförbud, ävensom vägrade licenser från olika myndigheters sida,
eldsvåda, otjänlig väderlek och andra naturhinder, maskin- och andra
skador, brist på transportmedel eller trafikrubbningar vid järnväg, hamnar
eller andra trafikinstitutioner, försenade fartyg eller andra transportmedel,
utebliven, felaktig eller försenad leverans från Östermans leverantörer eller
andra förhållanden, likgiltigt av vilken art, som ligga utom Östermans
kontroll och som påverka Östermans möjligheter att fullgöra sina förpliktelser
enligt detta avtal.
§ 14.
Övriga statliga eller kommunala myndigheter och institutioner skola
jämväl efter överenskommelse med Länsstyrelsen äga beställa flygningar
med tillämpning av villkoren i detta avtal.
§ 15.
Detta avtal gäller ett år från undertecknandet. Uppsägning av avtalet
skall ske senast en månad före avtalstidens utgång. Skulle så ej ske, förlänges
avtalet varje gång med ett år i sänder.
§ 16.
Tvister angående tolkning och tillämpning av detta avtal skola hänskjutas
till avgörande av skiljemän enligt gällande lag.
Detta avtal har upprättats i två likalydande exemplar, varav parterna
tagit var sitt.
Stockholm den 1953 Stockholm den 1953
För Länsstyrelsen i län Östermans Aero Aktiebolag
4 — Bihnng till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 59.