Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
1
Nr 56.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse
från skyldighet att gälda visst skadestånd m. m.; given
Stockholms slott den 22 januari 195b.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Hj. R. Nilson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 januari 195b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
statsrådet Hjalmar Nilson.
Genom en den 17 oktober 1951 av hovrätten för Övre Norrland meddelad
dom, vilken står fast, sedan Kungl. Maj :t avslagit ansökan av
kronan om prövningstillstånd, dömdes t. f. vågmästaren Sven Ludvig
Eugén Lundgren och förrådsmannen Frans Henrik Alexius Nygren att
böta vardera 40 dagsböter för vissa förseelser mot gällande föreskrifter
rörande explosiva varor. De förpliktades tillika att solidariskt med kronan
68 54 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 56.
2
Kungl. Maj:ts proposition nv 56.
utgiva skadestånd med 8 408 kronor 18 öre jämte 5 procent ränta därå
från den 7 maj 1951 till dess betalning skedde till eu vid en sprängningsolycka
skadad minderårig gosse, Kjell-Erik Eriksson. Därjämte förpliktades
Lundgren och Nygren att likaledes solidariskt med kronan återgälda
statsverket vissa kostnader för fri rättegång samt vittnesersättning.
Av handlingarna i målet inhämtas följande.
Från Norsjö vägmästarområdes sprängämnesupplag i Norsjö, för vilket
Nygren var föreståndare, bortfördes den 9 september 1950 20 kg nitrolit
i vanlig fabriksförpackning, ett antal sprängkapslar och stubintråd för
att användas vid vissa smärre vägarbeten vid Varboliden. Sprängmedlen
nedlades och förvarades som handförråd därefter under ca en månad på
sistnämnda arbetsplats i eu låst verktygslåda. Lådan var emellertid så
beskaffad, att fara förelegat att däri förvarade sprängämnen kunnat åtkommas
av obehöriga även då den varit låst. Eriksson hade med hjälp
av kamrater vid några tillfällen olovligen ur den låsta lådan tillägnat sig
sprängmedel. Vid ett tillfälle, då han utfört sprängningar härmed, hade
han svårt skadats. Nygren, som känt till att högst 5 kg sprängämnen fått
utlämnas för ett handförråd och att vid utlämnandet s. k. laddlåda bort
komma till användning, hade underlåtit att efterforska och återfordra det
bortförda, sedan han strax efter bortförandet uppmärksammat förhållandet.
Lundgren beordrade utsändande av sprängmedel till arbetsplatsen
utan att ha förvissat sig om huruvida vederbörande lagbas där ägt kännedom
om gällande bestämmelser angående sprängmedels handhavande och
förvaring samt underlät att kontrollera att bestämmelserna efterlevdes.
Lundgren och Nygren dömdes därför vållande till Erikssons kroppsskada
och tillika skyldiga att ersätta skadan. Med hänsyn till Lundgrens och
Nygrens ställning förpliktades kronan i egenskap av väghållare att solidariskt
med dem svara för Erikssons skada. Eriksson ansågs emellertid
ha medverkat till skadan i sådan grad, att det honom tillkommande skadeståndet
jämkades till hälften av vad eljest bort utgå.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har sedermera i anledning av domen
för kronans räkning utbetalat sammanlagt 9 528 kronor 7 öre, varav 8 879
kronor 27 öre i skadestånd jämte ränta samt 648 kronor 80 öre i rättegångskostnader
och vittnesersättningar. Styrelsen har därefter anmodat
Lundgren och Nygren att vardera till styrelsen inbetala hälften av förstnämnda
belopp eller 4 764 kronor 3 öre, enär kronan som juridisk person
ej kunde ha varit direkt vållande utan kronans medansvar grundats på
att Lundgren och Nygren varit anställda som förmän hos vägförvaltningen.
I gemensam skrivelse den 23 september 1953 bar Sveriges Arbetsledareförbund,
vari Lundgren är medlem, och Svenska Vägarbetareförbundet,
i vilket Nygren är medlem, hemställt, att Lundgren och Nygren måtte
befrias från skyldighet att gottgöra kronan de solidariskt ådömda beloppen.
Såsom stöd härför anföres, att någon grov vårdslöshet från Lundgrens
och Nygrens sida ej förelegat. Det är också styrkt, att sprängmedlen
varit förvarade under lås, och att den skadade gossen kommit i besittning
av desamma genom olovligt tillgrepp ur den låsta lådan, vars lock han
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
3
med hjälp av eu kamrat bänt upp på ena sidan, så att han kunnat sträcka
in handen. Varken Nygren eller Lundgren innehar sådan befattning, att
det kan anses rimligt, att arbetsgivaren, kronan, av dem utkräver skadeståndsansvar
i ett fall sådant som detta. Skälighetssynpunkter talar enligt
organisationernas förmenande för att skadeståndsbeloppet och rättegångskostnaderna
täckes av kronan ensam, enär vägförvaltningen såsom arbetsgivare
bör stå de ekonomiska riskerna för den verksamhet förvaltningen
bedriver. Vidare framhålles, att, om vägväsendet ej förstatligats eller om
ifrågavarande vägarbeten bedrivits på entreprenad med Lundgren och Nygren
som anställda av vederbörande entreprenadföretag, Lundgren och
Nygren med säkerhet skulle varit ekonomiskt skyddade genom av arbetsgivaren
tecknad ansvarighetsförsäkring. Slutligen erinrar förbunden om
att statsverket enligt gällande bestämmelser gottgör förare av staten tillhörigt
fordon de skadeståndsbelopp han kan komma att ådömas, för såvitt
skadan ej vållats genom rattfylleri, uppsåtligt vållande, grov vårdslöshet
eller olovligt brukande av fordonet.
Över framställningen har utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statskontoret.
Enligt väg- och vattenbijggnadsstyrelsens mening visar straffmätningen,
att domstolarna ansett, att de förseelser, för vilka Lundgren och Nygren
blivit dömda, icke är av mera allvarlig natur. På grund härav och med
instämmande i de skäl framställningen innehåller tillstyrker styrelsen
bifall till densamma.
Statskontoret finner det tveksamt, om kronan bör efterskänka sin i
ärendet avsedda regressfordran, då förseelserna avser åsidosättande av
gällande föreskrifter rörande explosiva varor. I varje fall bör full befrielse
från återbetalningsskyldighet ej ifrågakomma. För att kronan
skall eftergiva sin fordran mot befattningshavarna bör sålunda krävas,
att de inom viss av Kungl. Maj:t föreskriven tid till kronan inbetalar ett
belopp av förslagsvis 400 kronor vardera.
F öredraganden.
Av redogörelsen framgår, att kronan solidariskt med tvenne befattningshavare
vid väg- och vattenbyggnadsverket, Lundgren och Nygren,
ådömts viss ersättningsskyldighet i anledning av en inom Norsjö vägmästarområde
hösten 1950 inträffad sprängningsolycka. För Lundgren och
Nygren har nu begärts befrielse från dem åliggande ersättningsskyldighet
mot kronan, sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för kronans räkning
i anledning av förevarande dom erlagt 9 528 kronor 7 öre och anmodat
Lundgren och Nygren att till styrelsen inbetala hälften av detta belopp
vardera.
På grund av vad i ärendet upplysts finner jag mig böra i huvudsak
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
tillstyrka den gjorda framställningen. I enlighet med statskontorets förslag
torde dock med hänsyn till arten av de förseelser, som Lundgren och
Nygren låtit komma sig till last, ett belopp av 400 kronor böra gäldas
av dem vardera.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att envar av t. f. vågmästaren Sven Ludvig Eugen Lundgren
och förrådsmannen Frans Henrik Alexius Nygren må,
därest han inom tid som av Kungl. Maj :t bestämmes till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inbetalar 400 kronor, befrias
från honom åliggande resterande ersättningsskyldighet
mot kronan i anledning av den av hovrätten för övre Norrland
den 17 oktober 1951 meddelade domen.
Till vad föredragande statsrådet med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar
Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
W. Hammargren.
Sthlm 1054. K. L. Beckmans Boktr. 68 54