Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

1

Nr 31.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 18
maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet
för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran,
m. m.; given Stockholms slott den 4 januari
1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 §
förordningen den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet
för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta i fråga om vissa postavgifter.

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåli.

Förslaget till ändring i ansvarighetsförordningen innebär, att postverket
för sådana rekommenderade brev, som innehåller pengar och andra värdesaker,
påtar sig samma ansvarighet som för rekommenderade brev i övrigt
utan att för den förra typen av försändelser i fortsättningen kräva lackförsegling.

Vidare föreslås i propositionen att riksdagen, i likhet med vad senast
skedde år 1950, skall bemyndiga Kungl. Maj :t att för ytterligare en fyraårsperiod
besluta om vissa avgifter i den inrikes posttjänsten samt om de
till den utrikes posttrafiken hörande avgifterna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 31.

2

Iiungl. Maj:ts proposition nr 31.

F « r s 1 a g till förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den IS maj 1934
(nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel,
som mottagits till postbefordran.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 18 maj 1934 angående
postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran,
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse: Föreslagen lydelse:

3 §.

Avsändare av rekommenderad försändelse,
som gått förlorad, är berättigad
till en ersättning av 36 kronor.

Har innehållet i rekommenderat
brev skadats, är avsändaren berättigad
till en ersättning, motsvarande
verkliga värdet av skadan. I saknad
av utredning om innehållets värde
skall detta anses hava utgjort 36
kronor. Ersättningen må icke i något
fall överstiga nämnda belopp.

Efter samma grunder utgår ersättning,
om innehållet i sådant rekommenderat
brev, som varit förseglat i
enlighet med de för assurerade brev
gällande föreskrifter, helt eller delvis
förkommit.

3 §.

Avsändare av rekommenderad försändelse,
som gått förlorad, är berättigad
till en ersättning av 36 kronor.

Har innehållet i rekommenderat
brev helt eller delvis förkommit eller
skadats, är avsändaren berättigad
till en ersättning, motsvarande
verkliga värdet av förlusten eller
skadan. I saknad av utredning om
innehållets värde skall detta anses
ha utgjort 36 kronor. Ersättningen
må icke i något fall överstiga nämnda
belopp.

Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 4 januari 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler
fråga om ändrad Igdelse av 3 § förordningen den 18 maj 1934- (nr 168) angående
postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits
till postbefordran samt fråga om fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t
att besluta om vissa postavgifter och anför därvid följande.

Ändring i förordningen angående postverkets ansvarighet för
försändelser och medel, som mottagits till postbefordran.

3 §.

Första och andra stycket av denna paragraf innehåller bestämmelser om
postverkets ansvarighet för rekommenderade brev, som gått förlorade resp.
vilkas innehåll skadats. Paragrafens tredje stycke ger ansvarighetsbestämmelserna
för sådana rekommenderade försändelser, vilkas innehåll helt eller
delvis förkommit och vilka varit förseglade i enlighet med för assurerade
brev gällande föreskrifter.

I skrivelse den 23 oktober 1953 har generalpoststyrelsen inkommit med
förslag om viss ändring av dessa bestämmelser. Styrelsen anför, att såsom
framgår av paragrafen i dess nuvarande lydelse, är avsändare av rekommenderat
brev, vars innehåll helt eller delvis för kommit,
berättigad till ersättning från postverket endast under förutsättning, att
försändelsen varit förseglad i enlighet med för assurerat brev gällande bestämmelser.
I allmänna poststadgan föreskrives, att rekommenderat brev,
som innehåller penningar eller andra värdesaker, skall vara förseglat på
dylikt sätt.

Föreskriften om försegling av ifrågavarande rekommenderade brev utgör
ett visst irritationsmoment i förhållandet mellan postverket och allmänheten.
Lackförsegling är nämligen många gånger besvärlig att åstadkomma,
särskilt som privatpersoner sällan har eget sigill. I de fall postfunktionär
vid mottagande av ett icke lackförseglat, rekommenderat brev
får kännedom om att detta innehåller penningar eller andra värdesaker,

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 31.

måste han återlämna försändelsen för försegling genom avsändarens försorg.
Avsändarens besvär härmed synes icke stå i rimlig proportion till
förseglingens betydelse. Ofta väljer avsändaren hellre att avstå från rekommendation
och sänder försändelsen som vanligt brev, något som icke är
önskvärt ur postverkets synpunkt.

Från allmänhetens sida torde det hälsas med tillfredsställelse, om kravet
på försegling av ifrågavarande försändelser slopas och postverkets ansvarighet
utvidgas att omfatta innehållet i samtliga rekommenderade brev,
oavsett försegling. En sådan förbättring av ersättningsvillkoren kan åstadkommas
ulan någon nämnvärd ekonomisk belastning för postverket, då ansvarigheten
för rekommenderade försändelser i varje särskilt fall är maximerad
till 36 kronor. Som jämförelse kan nämnas, att postverket enligt
4 § i ansvarighetsförordningen ansvarar för innehållet i oassurerat paket
intill ett belopp av 200 kronor, och detta utan att försegling av dylika paket
påfordras.

I ansvarighetsförordningen meddelade bestämmelser gäller endast inrikes
försändelser. För postverkets ansvarighet i fråga om rekommenderade
brev i den internationella utväxlingen gäller vad som stadgas i världspostkonventionen.
Enligt denna ansvarar postförvaltningarna för förkommen
rekommenderad försändelse men icke för förlust enbart av försändelsens
innehåll. Frågan om försegling av rekommenderade brev är sålunda utan
betydelse i den internationella postutväxlingen, och några bestämmelser
om försegling av dylika försändelser finnes icke i konventionen.

I avtalet angående nordiska postföreningen av år 1946 föreskrives däremot
som ett komplement till de internationella bestämmelserna, att avsändare
av rekommenderat brev, som varit förseglat enligt för assurerade
brev gällande bestämmelser, är berättigad att, om brevet helt eller delvis
berövats sitt innehåll eller på annat sätt skadats, medan försändelsen varit
i postverkets vård, erhålla skadestånd motsvarande verkliga värdet av tillgreppet
eller skadan, såframt dessa ej förorsakats genom avsändarens fel
eller försummelse eller är en följd av försändelsens egen beskaffenhet. Om
generalpoststyrelsens framställning om ändring av ansvarighetsförordningen
bifalles, kommer styrelsen att med de övriga till föreningen anslutna länderna
upptaga frågan om ändring av det nordiska postavtalets ansvarighelsbestämmelser.
Vinner ändringsförslaget anslutning, kommer styrelsen sedan
att underställa Kungl. Maj:t denna fråga.

Generalpoststyrelsen hemställer att 3 § förordningen angående postverkets
ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran,
ändras i enlighet med tidigare i denna proposition återgivet förslag.

Departementschefen. Generalpoststyrelsens förslag till ändring av 3 §
förordningen angående postverkets ansvarighet för försändelser och medel,
som mottagits till postbefordran, innebär, att postverket för sådana
rekommenderade brev, som innehåller pengar och andra värdesaker, påtar
sig samma ansvar som för rekommenderade brev i övrigt utan att för de

Kungl. Maj:ts proposition nr 31.

5

förra försändelserna fordra att de lackförseglas. Härigenom befrias allmänheten
från det besvär som lackförseglingen i detta fall hittills inneburit.
Jag biträder styrelsens förslag om denna ändring av ansvarighetsförordningen.
Bifalles förslaget kommer styrelsen att vidtaga erforderliga ändringar
i poststadgan. Den nya bestämmelsen bör träda i kraft den 1 juli
1954.

Föredraganden hemställer härefter, att i enlighet med vad sålunda anförts,
upprättat förslag till förordning om ändrad hjdelse av 3 § förordningen
den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet för
försändelser och medel, som mottagits till postbefordran, måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta om vissa postavgifter.

Genom beslut åren 1908, 1911, 1914, 1917, 1920, 1925, 1928, 1932, 1933,
1937, 1942, 1946 och 1950 har riksdagen bemyndigat Kungl. Maj :t, senast
för tiden intill utgången av juni månad 1954, att besluta i fråga om vissa
postavgifler. Det av 1950 års riksdag (skrivelse nr 104) meddelade bemyndigandet
är av samma omfattning som det av 1946 års riksdag (skrivelse
nr 36) i samma ämne lämnade bemyndigandet och innebär, att riksdagen
dels i fråga om de till den inrikes posttjänsten hörande avgifterna —
med förklarande att riksdagen fortfarande ville utöva sin rätt att ensam
besluta rörande

befordringsavgifter i egentlig mening,

assurans-, rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts- och inkasseringsavgifter,

avgifter för lösenförsändelser,

avgifter för postabonnemang å tidningar ävensom

avgifter i postgirorörelsen —

bemyndigat Kungl. Maj :t att intill utgången av juni månad 1954 i övrigt
besluta i fråga om hithörande avgifter;

dock att, därest under berörda tidrymd skulle uppkomma en eller annan
ny avgift, som ej vore att hänföra till någon då befintlig kategori och beträffande
vilken rimligtvis kunde uppstå tvekan, huruvida densamma vore
av beskaffenhet att böra av Kungl. Maj :t ensam bestämmas, vederbörlig
framställning skulle till riksdagen avlåtas;

dels ock bemyndigat Kungl. Maj:t att fortfarande under nyssnämnda tid
besluta beträffande de till den utrikes posttrafiken hörande avgifterna.

Med anledning av att dessa bemyndiganden upphör att gälla med utgången
av juni månad 1954 har generalpoststgrelsen i skrivelse den 10 december
1953 framhålllit önskvärdheten av att till 1954 års riksdag avlåtes proposition
rörande fortsatta bemyndiganden för Kungl. Maj :t att i samma om -

6 Kunql. Maj:ts proposition nr 32.

lottning som nu besluta i fråga om vissa postavgifter. Styrelsen har vidare
uttalat, att de nya bemyndigandena, i likhet med vad tidigare varit fallet,
synes böra omfatta fyra år eller tiden intill utgången av juni månad 1958.

Departementschefen.

Ifrågavarande bemyndiganden torde böra förnyas. Såsom generalpoststyrelsen
framhållit synes de lämpligen böra gälla under en period av fyra
år, d. v. s. intill utgången av juni månad 1958.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels i fråga om de till den inrikes posttjänsten hörande
avgifterna —• med förklarande att riksdagen fortfarande
vill utöva sin rätt att ensam besluta rörande
befordringsavgifter i egentlig mening,
assurans-, rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts-
och inkasseringsavgifter,
avgifter för lösenförsändelser,
avgifter för postabonnemang å tidningar ävensom
avgifter i postgirorörelsen —

bemyndiga Kungl. Maj :t att intill utgången av juni månad
1958 i övrigt besluta i fråga om hithörande avgifter;

dock att, därest under berörda tidrymd skulle uppkomma
en eller annan ny avgift, som ej är att hänföra till någon
nu befintlig kategori och beträffande vilken rimligtvis
kan uppstå tvekan, huruvida densamma är av beskaffenhet
att böra av Kungl. Maj :t ensam bestämmas, vederbörlig
framställning skall till riksdagen avlåtas;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att fortfarande under
nyssnämnda tid besluta beträffande de till den utrikes posttrafiken
hörande avgifterna.

Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,
behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Hammargren.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

533263