Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
1
Nr 30.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
kungörelse om ändring i stadgan den 30 juni 1943
(nr 437) angående behandlingen av vissa vägfrågor;
given Stockholms slott den 4 januari 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta
riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till kungörelse om ändring
i stadgan den 30 juni 1943 (nr 437) angående behandlingen av vissa vägfrågor
(vägstadgan).
GUSTAF ADOLF.
Hj. R. Nilson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Bifall till i 1954 års statsverksproposition framlagt förslag till förenkling
av anslagstelcniken beträffande de statliga väg- och broinvesteringarna
på driftbudgeten föranleder vissa ändringar i vägstadgan. Allmänna
vägar föreslås skola bli av tre slag, nämligen dels riksväg, d. v. s. sådan
väg, som är av synnerlig betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln,
dels länsväg, vartill hänföres annan väg än riksväg och ödebygdsväg,
dels ock ödebygdsväg, som bibehåller sin nuvarande bestämning.
Flerårsplaner skall i fortsättningen upprättas för byggande av
riksvägar, nyanläggning av länsvägar, nyanläggning av ödebygdsvägar
samt ombyggnad av länsvägar och ödebygdsvägar. Slutligen föreslås att
i fråga om förbättringsarbete •— även om detta ej är av mindre omfattning
— eller mindre omläggningsarbete undantag från eljest gällande krav
å fastställelse m. m. av arbetsplan må kunna medgivas även i det fall,
att företaget är upptaget i flerårsplan.
1—2143 S3 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 30.
2
Kungl. Maj:ls proposition nr SO.
Förslag
till
Kungörelse
om ändring i stadgan den SO juni 1943 (nr 437) angående behandlingen
av vissa vägfrågor (vägstadgan).
Härigenom förordnas, att 1, 2, 5, 8 och 26 §§ stadgan den 30 juni 1943
(nr 437)‘ angående behandlingen av vissa vägfrågor skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
1 §•
Allmänna vägar äro av tre slag:
a) huvudväg, vartill hänföres
väg, som är av synnerlig betydelse
för den genomgående, långväga
samfärdseln eller som eljest är av
stor vikt för den allmänna samfärdseln
mellan eller till huvudorter
i ett län eller för förbindelsen med
dylika orter i andra län;
b) bygdeväg, varmed avses
annan väg än huvudväg och ödebygdsväg;
c)
ödebygdsväg, varmed — —
och bebyggande.
2 §•
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bestämmer, på framställning av
länsstyrelse eller efter länsstyrelses
hörande, vilka vägar som skola anses
såsom huvudvägar. Dock skall
fråga om viss vägs hänförande till
huvudväg, i händelse av meningsskiljaktighet
mellan länsstyrelse
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hänskjutas till Konungens avgörande.
(Föreslagen lydelse.)
1 §•
Allmänna vägar äro av tre slag:
a) riksväg, vartill hänföres
väg, som är av synnerlig betydelse
för den genomgående, långväga
samfärdseln;
b) länsväg, varmed avses annan
väg än riksväg och ödebygdsväg;
c) ödebygdsväg, varmed---
och bebyggande.
2 §•
Med ledning av förslag, som uppgjorts
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
på framställning av länsstyrelse
eller efter länsstyrelses hörande,
bestämmer Konungen eller,
där Konungen så förordnar, vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, vilka
vägar som skola anses såsom riksvägar.
1 Senaste lydelse av 5 och 8 §§, se SFS 1952:238.
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
3
(Gällande lydelse.)
5 §.
Finner länsstyrelsen, att vägen
icke är av den betydelse, att den må
byggas såsom allmän, eller att företaget,
vid jämförelse med andra
ifrågasatta arbeten, icke är av den
angelägenhetsgrad, att medel till
detsamma kunna påräknas under
de närmaste åren, skall ansökningen
avslås, där ej annat föranledes av
vad i andra stycket sägs. Eljest
skall frågan, om företaget bör komma
till stånd, prövas vid uppgörande
av flerårsplan för arbeten av det
slag, vartill företaget hör, eller vid
upprättande av sådant förslag, som
i 14 § avses. För sådant fall skall
länsstyrelse, där fråga är om annan
väg än huvudväg, pröva, huruvida
företaget är av den angelägenhetsgrad,
att arbetsplan beträffande detsamma
bör omedelbart upprättas.
Avser ansökningen huvudväg, hänskjutes
frågan om upprättande av
arbetsplan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Där synnerliga---närmaste
åren.
8 §.
För att tjäna till ledning vid fördelningen
av de medel, som beviljas
för olika vägbyggnadsändamål, skola
för varje län i mån av behov upprättas
och fastställas flerårsplaner
för
a) byggande av huvudvägar;
b) ombyggnad av bygdevägar
och ödebygdsvägar;
c) nyanläggning av bygdevägar;
d) nyanläggning av ödebygdsvägar; -
(Föreslagen lydelse.)
5 §.
Finner länsstyrelsen, att vägen
icke är av den betydelse, att den må
byggas såsom allmän, eller att företaget,
vid jämförelse med andra
ifrågasatta arbeten, icke är av den
angelägenhetsgrad, att medel till
detsamma kunna påräknas under
de närmaste åren, skall ansökningen
avslås, där ej annat föranledes av
vad i andra stycket sägs. Eljest
skall frågan, om företaget bör komma
till stånd, prövas vid uppgörande
av flerårsplan för arbeten av det
slag, vartill företaget hör, eller vid
upprättande av sådant förslag, som
i 14 § avses. För sådant fall skall
länsstyrelse, där fråga är om annan
väg än riksväg, pröva, huruvida
företaget är av den angelägenhetsgrad,
att arbetsplan beträffande detsamma
bör omedelbart upprättas.
Avser ansökningen riksväg, hänskjutes
frågan om upprättande av
arbetsplan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Där synnerliga--— närmaste
åren.
8 §.
För att tjäna till ledning vid fördelningen
av de medel, som beviljas
för olika vägbyggnadsändamål, skola
för varje län i mån av behov upprättas
och fastställas flerårsplaner
för
a) byggande av riksvägar;
b) nyanläggning av länsvägar;
c) nyanläggning av ödebygdsvägar;
samt
d) ombyggnad av länsvägar och
ödebygdsvägar.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
(Gällande lydelse.)
e) byggande av broar; samt
f) vägbeläggningar.
Flerårsplan skall---Konung
en
härom.
26 §.
Med avseende ---—- över ar
betsplanen.
Är fråga om mindre, i flerårsplan
ej upptaget omläggnings- eller förbättringsarbete
och har ägare av
fastighet, av vilken mark skall tagas
i anspråk för företaget, genom
skriftlig handling upplåtit vägrätt
till marken, må företaget, om av omständigheterna
klart framgår att detsamma
icke kan lända någon till
förfång, efter vägförvaltningens i
länet beprövande utföras utan att
på sätt i 20, 22 och 24 §§ stadgas
yttranden över arbetsplan infordrats
och avgivits eller planen blivit fastställd.
(Föreslagen lydelse.)
Flerårsplan skall---Konung
en
härom.
26 §.
Med avseende — — — över arbetsplanen.
Är fråga om förbättrings- eller
mindre omläggningsarbete och har
ägare av fastighet, av vilken mark
skall tagas i anspråk för företaget,
genom skriftlig handling upplåtit
vägrätt till marken, må företaget,
om av omständigheterna klart framgår
att detsamma icke kan lända
någon till förfång, efter vägförvaltningens
i länet beprövande utföras
utan att på sätt i 20, 22 och 24 §§
stadgas yttranden över arbetsplan
infordrats och avgivits eller planen
blivit fastställd.
Denna kungörelse träder i kraft
den i januari 1955.
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
5
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 januari 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam.
Statsrådet Hjalmar Nilson anmäler fråga om vissa ändringar i stadgan
angående behandlingen av vissa vägfrågor (vägstadgan) samt anför.
Gällande bestämmelser m. m.
Jag vill till en början lämna en kort redogörelse för innehållet i de
gällande bestämmelser i vägstadgan, om vilka här är fråga.
Enligt 1 § vägstadgan är allmänna vägar av tre slag, huvudväg, bygdeväg
och ödebygdsväg. Till huvudväg hänföres väg, som är av synnerlig
betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln eller som eljest är
av stor vikt för den allmänna samfärdseln mellan eller till huvudorter i
ett län eller för förbindelsen med dylika orter i andra län. Med bygdeväg
avses annan väg än huvudväg och ödebygdsväg. Med ödebygdsväg förstås
väg, som till avsevärd längd sträcker sig över fjäll, genom skogar och
genom glest befolkade trakter och som, ehuru den icke prövas nödig
för den allmänna samfärdseln, likväl är till synnerligt gagn för det allmänna
såsom ägnad att främja landets uppodlande och bebyggande.
Vilka vägar, som skall anses såsom huvudvägar, bestämmer enligt 2 §
vägstadgan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Fråga om viss vägs hänförande
till huvudväg skall dock vid meningsskiljaktighet mellan länsstyrelse
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hänskjutas till Konungens
avgörande.
I praktiken skiljer man i fråga om huvudvägar mellan rikshuvudvägar
och länshuvudvägar. Kungl. Maj :t bestämmer, vilka vägar som skall anses
såsom rikshuvudvägar.
I 5 § första stycket regleras, såvitt nu är i fråga, förfarandet vid den på
länsstyrelsen ankommande prövningen av frågan om upprättande av arbetsplan
till ett vägbyggnadsföretag. Härvid göres viss skillnad mellan
huvudväg och annan väg än huvudväg.
För att tjäna till ledning vid fördelningen av de medel, som beviljas
för olika vägbyggnadsändamål, skall enligt 8 § för varje län i mån av
behov upprättas och fastställas flerårsplaner för byggande av huvudvägar,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 30.
ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar, nyanläggning av bygdevägar,
nyanläggning av ödebygdsvägar, byggande av broar samt vägbeläggningar.
Sådan plan skall avse fem år och normalt förnyas vart tredje år.
Flerårsplan upprättas av länsstyrelsen, över planen skall vägnämndernas
och länsvägnämndens yttranden inhämtas. Planen fastställes av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen eller om denna anser jämkningar i planen erforderliga
av Kungl. Maj :t.
Innan väg bygges, skall enligt 15 § lagen om allmänna vägar (i fortsättningen
kallad väglagen) arbetsplan upprättas och, efter utställelse för
granskning, fastställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller — om
styrelsen är av annan mening än länsstyrelsen — av Kungl. Maj:t. Utställelse
och fastställelse erfordras dock ej i fråga om sådant förbättringsarbete
eller mindre omläggningsarbete, som ej kan antagas lända till förfång
för fastighet, vilken beröres av vägföretaget, eller för nyttjanderättseller
servitutsrättshavare. I 26 § andra stycket vägstadgan har emellertid
de arbeten, som under förutsättning att de ej länder någon till förfång
må utföras utan att arbetsplan fastställts för desamma, av Kungl. Maj:t
i så måtto begränsats på ett snävare sätt, att de endast får avse mindre
omläggnings- eller förbättringsarbete, som ej är upptaget i flerårsplan.
Förslag.
I sin skrivelse den 31 augusti 1953 med förslag till anslagsäskanden
för budgetåret 1954/55 i vad avser vägväsendet har väg- och vattenhgggnadsstyrelsen
till behandling upptagit bl. a. frågan om förenkling av anslagstekniken
beträffande de statliga väg- och hroinvesteringarna på driftbudgeten.
Förslaget, för vilket närmare redogörelse lämnats i årets statsverksproposition
(bil. 8, pt 9), vartill jag torde få hänvisa, går i korthet
ut på en koncentration av anslagsanvisningen under vissa förutsättningar
till ett enda anslag, benämnt Vägbyggnad. I anslutning härtill skulle den
ändringen vidtagas i vägstadgan, att dess begrepp allmänna vägar uppdelades
i endast riksvägar, omfattande de nuvarande rikshuvudvägarna, samt länsvägar,
motsvarande de nuvarande länshuvud-, bygde- och ödebygdsvägarna.
Blott tre femårsplaner skulle upprättas, en för byggande av riksvägar, en
för byggande av länsvägar och en för byggande av speciella storbroar.
Styrelsen har vidare utarbetat förslag till i anslutning härtill erforderliga
ändringar av 1, 2, 5 och 8 §§ vägstadgan.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i samband därmed jämväl föreslagit
ändring av 26 § vägstadgan i fråga om fastställande av arbetsplan
beträffande omläggnings- och förbättringsarbeten. Styrelsen har härutinnan
anfört, att då kostnaden för ett förbättringsarbete på grund av den
tunga trafikens krav numera mången gång kan uppgå till betydande belopp,
detta i sådant fall bör i vad avser angelägenhetsgraden jämföras med
Kungl. May.ts proposition nr 30.
7
andra planerade vägföretag och därför upptagas som särskilt företag i
flerårsplan. Enligt gällande bestämmelser i vägstadgan skulle därvid fastställeise
av arbetsplan för dylikt företag under alla förhållanden behöva
ske. Härigenom komme arbetsbördan för såväl styrelsen som vägförvaltningarnas
projekteringspersonal att öka i sådan omfattning, att personalförstärkning
för ändamålet bleve erforderlig. Då det måste anses angeläget,
att det administrativa förfarandet ej i något fall göres mera omständligt
än nödigt, föreslår styrelsen sådan ändring av vägstadgan, att
frågan, huruvida arbetsplan skall fastställas, icke göres beroende av om
företaget är upptaget som särskilt företag i flerårsplan. En sådan ändring
aktualiseras genom styrelsens förslag till anslagsförenkling, enligt vilket
anslaget till Förstärkning och förbättring av vägar, varifrån kostnaderna
för ifrågavarande arbeten som regel bestridits och för vilket särskilda flerårsplaner
icke behöver fastställas, framdeles skulle uppgå i det ifrågasatta
enda anslaget till Vägbyggnad.
Yttranden.
Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har yttranden efter
remiss avgivits av riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Stockholms,
Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Västernorrlands och Norrbottens län
samt länsvägnämndernas förbund.
Såsom framgår av den under angiven punkt i årets statsverksproposition
lämnade sammanfattningen över remissyttrandenas innehåll har
flertalet remissinstanser helt tillstyrkt styrelsens förslag. Blott riksräkenskapsverket
och länsstyrelsen i Norrbottens län har anmält en i vissa avseenden
avvikande mening. De har förordat en mindre långt gående anslagskoncentration,
vilket i sin tur påverkar förslagen till ändring av vägstadgan.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har slutligen ifrågasatt ett par
rent formella jämkningar i de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna
stadgeändringarna.
Föredraganden.
I viss anslutning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har
Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition (bil. 8, pt 9) på min föredragning
föreslagit, att en förenkling fr. o. in. nästa budgetår genomföres
av anslagstekniken beträffande den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten.
Det har därvid synts mig vara eu åtgärd, som står i god överensstämmelse
med utvecklingen på transportområdet, att i planläggnings- och
anslagshänseende särskilja de nuvarande rikshuvudvägarna från övriga
vägar. Med hänsyn till detta vägnäts betydelse för den långväga biltrafiken
och till de särskilda rikssynpunkter, som får läggas på frågorna
om dess förbättring och fortsatta utbyggande, torde det vara sakligt moti
-
8
Kungl. May.ts proposition nr 30.
verat, att rikshuvudvägar na särskiljes från övriga huvudvägar och behandlas
som en grupp för sig. Till förhindrande av förväxling med begreppet
huvudled enligt vägtrafikförordningen har den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagna nya benämningen riksvägar synts mig vara
att föredraga framför rikshuvudvägar och därför samtidigt böra genomföras.
Bestämmandet, vilka vägar som skall anses såsom riksvägar, torde
i princip böra ankomma på Kungl. Maj :t.
Vid mitt ställningstagande i övrigt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag har jag däremot ej helt kunnat biträda vad styrelsen föreslagit.
Jag har sålunda icke velat medverka till att genom sammanförande med
andra vägar avskaffa den särställning, som ödebygdsvägarna hittills intagit.
Med hänsyn till de speciella intressen ödebygdsvägarna, vilka endast
förekommer i de sju nordligaste länen, tillgodoser, har jag ansett,
att denna vägkategori bör bibehållas och vid vägplanering och medelsanvisning
handläggas för sig.
Vad angår de båda övriga grupperna av allmänna vägar, länshuvudvägar
och bygdevägar, har avgörande skäl synts mig tala för att de begreppsmässigt
såväl som i fråga om planläggning och medelsanvisning
sammanföres till en grupp med benämningen länsvägar.
Jag har i enlighet härmed förordat, att de allmänna vägarna indelas
i tre grupper, nämligen dels riksvägar avseende vägar, som är av synnerlig
betydelse för den genomgående, långväga samfärdseln, dels länsvägar,
till vilka skulle hänföras andra allmänna vägar än riksvägar och ödebygdsvägar,
dels ock ödebggdsvägar, som skulle bibehålla sin nuvarande
bestämning.
Denna föreslagna nya indelning av de allmänna vägarna föranleder
ändring av 1 och 2 §§ samt 5 § första stycket vägstadgan.
Vid övervägande å ena sidan av önskemålen om förenkling av anslagsteknilcen
och därmed sammanhängande administrativa lättnader samt
å andra sidan av kravet på ett direkt inflytande via medelsanvisningen
från statsmakternas sida över vägbyggnadsverksamhetens inriktning har
jag funnit det riktigast att för närvarande stanna vid att även i anslagsanvisningen
särskilja de tre kategorier av vägar, vari jag föreslagit, att
det allmänna vägnätet skall indelas, och att jämväl i viss utsträckning
skilja på medelsanvisningen för ombyggnads- och nyanläggningsverksamhet.
Intresset av sistnämnda särredovisning hänför sig till läns- och
ödebygdsvägarna, för vilka jag för den skull föreslagit särskilda nyanläggningsanslag.
Medel till ombyggnad av dessa båda vägkategorier har
däremot synts mig utan olägenhet kunna anvisas över ett gemensamt ombyggnadsanslag.
I statsverkspropositionen har därför föreslagits följande
fyra särskilda anslag för den statliga väg- och brobyggnadsverksamheten,
nämligen Byggande av riksvägar, Nyanläggning av länsvägar,
Kungl. May.ts proposition nr 30.
9
Nyanläggning av ödebygdsvägar samt Ombyggnad av länsvägar och ödebygdsvägar.
För ett vart av de av mig sålunda föreslagna anslagen har
särskild flerårsplan synts böra upprättas att tjäna till ledning vid fördelning
av beviljade medel.
Det nuvarande anslaget till Vägbeläggningar skulle alltså enligt mitt
förslag uppgå i vägbyggnadsanslagen. Upprättandet av någon särskild
flerårsplan för vägbeläggningsarbeten har under sådana förhållanden ej
heller ansetts behövligt i fortsättningen.
De broföretag, till vilkas kostnader medel utgått från anslaget till Byggande
av broar och för vilka särskilda flerårsplaner upprättats, torde
enligt vad jag anfört vid statsverkspropositionen avlåtande utan olägenhet
kunna inrymmas i de egentliga vägbyggnadsanslagen samt därvid
upptagas i flerårsplanerna för vägbyggnader, varvid bro jämte tillfartsvägar
uppföres som ett företag. Något behov har åtminstone tills vidare
ej synts mig föreligga av att därvid låta vissa storbroar jämte tillfartsvägar
upptagas i särskilda flerårsplaner och att särskilt redovisa medelsbehovet
för dessa broar.
I enlighet härmed skulle i fortsättningen i mån av behov upprättas och
fastställas flerårsplaner för byggande av riksvägar, nyanläggning av länsvägar,
nyanläggning av ödebygdsvägar samt ombyggnad av länsvägar och
ödebygdsvägar. Häremot svarande ändring torde böra ske av 8 § första
stycket vägstadgan.
För de arbeten, som hittills utförts med medel från anslaget till Förstärkning
och förbättring av vägar, upprättas i de fall behov härav föreligger
flerårsplan. Sådan plan fastställes emellertid ej, enär den icke är
obligatorisk enligt vägstadgan. Därest detta anslag enligt mitt förslag
till förenklad anslagsteknik slopas, kommer förbättringsarbeten, i de fall
dylika arbeten på grund av sin storleksordning anses böra upptagas som
särskilda företag i flerårsplan, att inrymmas i de flerårsplaner, som föreslagits
framdeles skola upprättas samt fastställas. Enligt bestämmelserna
i 26 § andra stycket vägstadgan skulle detta medföra, att utställelse och
fastställelse av arbetsplan för dessa företag måste ske, även i sådana fall
då av omständigheterna klart framgår, att företaget icke kan lända någon
till förfång. Ett dylikt förfarande skulle emellertid orsaka ett onödigt
administrativt merarbete för därav berörda myndigheter och lokala organ.
Med hänsyn härtill föreslår jag, att ifrågavarande bestämmelse i vägstadgan
bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i 15 § väglagen, så att
frågan, huruvida arbetsplan för ett förbättringarbete — även om detta ej
är av mindre omfattning — eller mindre omläggningsarbete skall fastställas,
icke göres beroende av om företaget är upptaget som särskilt företag
i flerårsplan.
De föreslagna ändringarna i vägstadgan torde vid bifall till de i årets
statsverksproposition framlagda förslagen till viss anslagsförenkling böra
träda i kraft den 1 januari 1955.
2—2143 53 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 saml. Nr 30.
10
Kimgl. Maj:ts proposition nr 30.
I enlighet med vad nu anförts har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till kungörelse om ändring i stadgan den 30 juni 1943
(nr 437) angående behandlingen av vissa vägfrågor (vägstadgan).
Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj:t måtte besluta inhämta
riksdagens yttrande över förslaget.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
W. Hammargren.
Sthlm 1954. K. L. Beckmans Boktr.