Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
1
Nr 216.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av en den 31 mars 1954 avslutad överenskommelse
mellan Sverige och Japan angående skydd av rättigheter
på den industriella äganderättens område, vilka
berörts av det andra världskriget, m. m.; given Stockholms
slott den 9 april 1954.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt
med överlämnande av texten, jämte översättning därav till svenska språket,
till en den 31 mars 1954 avslutad överenskommelse mellan Sverige och
Japan angående skydd av rättigheter på den industriella äganderättens område,
vilka berörts av det andra världskriget, jämte ett till överenskommelsen
hörande protokoll vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens
godkännande av överenskommelsen jämte protokollet dels ock jämlikt § 87
regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag
om återställande av rätt till patent, mönster eller varumärke m. m. i förhållande
till Japan.
GUSTAF ADOLF.
Herman Zetterberg.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I samband med det andra världskriget bär på det industriella rättsskyddets
område uppstått svårigheter av skilda slag att iakttaga stadgade frister.
I syfte att öppna möjlighet till normala relationer på detta område mellan
1 Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 saml. Sr 216.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
Sverige och Japan har den 31 mars 1954 avslutats en överenskommelse mellan
de båda länderna angående skydd av rättigheter på den industriella äganderättens
område, vilka berörts av det andra världskriget. I propositionen
äskas riksdagens godkännande av överenskommelsen.
För genomförande här i landet av överenskommelsen kräves ny lagstiftning.
Förslag härtill framlägges i propositionen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
3
Översättning.
AGR.EE klent
between Japan and Sweden concerning
the Protection of Industrial Property
whichhas boen affeoted by the second
World War.
The Government of Japan and the
Government of Sweden,
Being desirous of regulating their
mutual relations in matters pertaining
to the protection of industrial property
which has been affected by the second
World War;
Have agreed upon the following provisions:
Article
1.
1. The periods of priority för the
filing of subsequent applications for
patents of invention as well as for
registrations of utility models, industrial
designs or models, or trademarks, as
stipulated in the provisions, revised åt
London on June 2, 1934, of Article 4
of the Convention of the Union of Paris
for the Protection of Industrial Property,
which had not expired before January 1,
1942 or which had begun to run on or
after the said date and expired on or
before December 31, 1952 shall be
extended until the end of six months
after the date of the coming into force
of the present Agreement.
2. The benefits of extension of periods
of priority referred to in paragraph 1
above shall be granted to first applications
in any country which was a party
to the Convention of the Union of Paris
for the Protection of Industrial Property
åt the time of filing.
Artide 2.
The period granted in accordance
with the laws of both Contracting
Parties for making a declaration of
priority based on the first application
referred to in Article 1, paragraph 2
ÖVERENSKOMMELSE
mellan Sverige och Japan angående
skydd av rättigheter på den industriella
äganderättens område, vilka berörts
av det andra världskriget.
Svenska och japanska regeringarna
hava,
föranledda av en önskan att reglera
sina ömsesidiga förbindelser i frågor,
som angå skyddet av rättigheter på den
industriella äganderättens område, vilka
berörts av det andra världskriget,
överenskommit om följande bestämmelser:
Artikel
1.
1. I artikel 4 av den i London den
2 juni 1934 reviderade Pariskonventionen
för skydd av den industriella äganderätten
angivna prioritetsfrister för ingivande
av ansökningar om patent å
uppfinningar samt om registrering av
nyttighetsmodeller, industriella mönster
eller modeller eller varumärken skola,
om fristerna icke utgått före den 1
januari 1942 eller börjat löpa nämnda
dag eller därefter och gått till
ända den 31 december 1952 eller dessförinnan,
utsträckas till utgången av
sex månader från det förevarande överenskommelse
trätt i kraft.
2. Förmånen av utsträckning av prioritetsfrist
som avses i stycket 1. ovan
skall tillkomma första ansökningar, gjorda
i något land, som vid tidpunkten för
ansökningens ingivande var anslutet till
Pariskonventionen för skydd av den
industriella ägendcrätten.
Artikel 2.
Den i de båda fördragsslutandc ländernas
lagstiftning föreskrivna fristen
för avgivande av förklaring om prioritet,
grundad på sådan första ansökning, som
avses i artikel 1, stycket 2., skall icke
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
shall not expire until the end of six
months after the date of the coming
into force of the present Agreement.
Article 3.
1. Patents of invention as well as
registrations of utility models, or industrial
designs or models which became
void, owing to the nonpayment of the
fees, in the period between January 1,
1942 and December 31, 1952 may be
restored by the payment of all due fees,
provided that the application for the
restoration of the said patents or
registrations is filed within six months
after the date of the coming into force
of the present Agreement, and provided
further that the maximum duration
has not yet expired åt the time of the
filing of the application.
2. The application for the patents of
invention as well as the registrations of
utility models, or industrial designs or
models which became void, owing to
the failure to comply with the legal
requirements, in the period between
January 1, 1942 and December 31, 1952
may be restored by fulfilling the requirements
not previously observed, provided
that this procedure is taken within six
months after the date of the coming
into force of the present Agreement.
Artide 4.
The third parties who, in good faith,
have made use of an invention, utility
model, or industrial design or model in
the period between January 1, 1941
and the date of the signing of the present
Agreement or have, during that period,
made the necessary preparations therefor,
may continue this use, in accordance
with the laws of the respective Contracting
Party.
Artide 5.
1. The duration of trademark which
expired in the period between January
1, 1942 and December 31, 1952 may be
renewed, in the case where the renewal
of the said trademark is requested within
six m<jnths after the date of the coming
utgå förrän vid utgången av sex månader
från det förevarande överenskommelse
trätt i kraft.
Artikel 3.
1. Patent å uppfinningar samt registreringar
av nyttighetsmodeller eller
industriella mönster eller modeller, vilka
upphört att äga giltighet, beroende på
underlåtenhet att erlägga avgift, under
tiden mellan den 1 januari 1942 och
den 31 december 1952, må återställas
mot erläggande av alla förfallna avgifter,
under förutsättning att ansökning
om återställande av sagda patent
eller registreringar ingivits inom sex månader
från det förevarande överenskommelse
trätt i kraft och förutsatt att den
längsta skyddstiden icke utgått vid tiden
för ingivandet av nämnda ansökning.
2. Ansökningar om patent å uppfinningar
samt om registrering av nyttighetsmodeller
eller industriella mönster
eller modeller, vilka upphört att äga
giltighet, beroende på underlåtenhet att
vidtaga föreskrivna åtgärder, under
tiden mellan den 1 januari 1942 och
den 31 december 1952, må återställas
genom fullgörande av vad tidigare
skolat iakttagas, förutsatt att detta fullgörande
skett inom sex månader från
det förevarande överenskommelse trätt
i kraft.
Artikel 4.
Tredje man som i god tro börjat utövning
av uppfinning, nyttighetsmodell
eller industriellt mönster eller modell
under tiden mellan den 1 januari 1941
och dagen för undertecknandet av förevarande
överenskommelse eller inom
denna tid vidtagit därför erforderliga
åtgärder må fortsätta denna utövning,
i överensstämmelse med lagstiftningen
i det ifrågavarande fördragsslutande
landet.
Artikel 5.
1. Varumärkesregistrering, vars skyddstid
utgått under tiden mellan den
1 januari 1942 och den 31 december 1952,
må förnyas, under förutsättning att
förnyelsen begärts inom sex månader
från det förevarande överenskommelse
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
into force of the present Agreement.
This renewal is effective retroactively to
the time on which the ordinary duration
expired.
2. The application for the registration
of trademark which became void, owing
to the failure to comply with the legal
requirements, in the period between
January 1, 1942 and December 31, 1952
may be restored by fulfilling the requirements
not previously observed, provided
that this procedure is taken within six
months after the date of the coming into
force of the present Agreement.
3. In the case where the owner of a
trademark registered in the respective
other Contracting Party, the ordinary
term of which expired in the period
referred to in paragraph 1 above, has
filed, before the date of the coming into
force of the present Agreement, an
application for new registration of the
said trademark, the new registration
shall be effective retroactively to the
time on which the ordinary duration
expired, provided that the entitled
person has filed the application before
the expiration of a period of six months
after the date of the coming into force
of the present Agreement or before the
registrations of the trademark, whichever
is the earlier.
Article 6.
The period between January 1, 1942
and the date of the coming into force
of the present Agreement shall not be
taken into account in determining the
time-limit prescribed in the laws of the
respective Contracting Party for the
exercise of patent or the use of trademark
or in determining the period stipulated
in connection with Article 6 bis,
paragraph 2 of the Convention of the
Union of Paris for the Protection of
Industrial Property.
Artide 7.
The benefits provided for in Artides 1,
2, 3, 5 and 0 shall bo granted, irrespective
of whether the failure to comply
with the legal requirements for the
establishment, the continuation or the
renewal of the rights concerned was due
trätt i kraft. Förnyelsen skall ha retroaktiv
verkan från utgången av den normala
skyddstiden.
2. Ansökning om varumärkesregistrering,
som upphört att äga giltighet,
beroende på underlåtenhet att vidtaga
föreskrivna åtgärder, under tiden mellan
den 1 januari 1942 och den 31 december
1952, må återställas genom fullgörande
av vad tidigare skolat iakttagas, förutsatt
att fullgörandet skett inom sex
månader från det förevarande överenskommelse
trätt i kraft.
3. Har innehavaren av ett varumärke,
som registrerats i det andra fördragsslutande
landet och vars normala skyddstid
utgått inom den i stycket 1. ovan
angivna tiden, innan förevarande överenskommelse
trädde i kraft ingivit ansökning
om ny registrering, skall den
nya registreringen ha retroaktiv verkan
från utgången av den normala skyddstiden,
förutsatt att den berättigade
gjort ansökan härom före utgången av
en tidrymd av sex månader från det
förevarande överenskommelse trätt i
kraft eller, om varumärket registrerats
dessförinnan, före dagen för registreringen.
Artikel 6.
Tiden mellan den 1 januari 1942 och
tidpunkten för förevarande överenskommelses
ikraftträdande skall ej medräknas
vid bedömande vare sig av den
frist, som enligt fördragsslutande lands
lagstiftning är stadgad för utövning av
patent eller användande av varumärke,
eller av den frist, som är stadgad i anslutning
till artikel 6 bis andra stycket
i Pariskonventionen för skydd av den
industriella äganderätten.
Artikel 7.
De i artiklarna 1, 2, 3, 5 och 6 angivna
förmånerna skola medgivas oavsett om
underlåtenheten att iakttaga stadgade
föreskrifter för uppkomsten, vidmakthållandet
eller förnyandet av de berörda
rättigheterna var beroende på försumlig
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
to a fault or not, and no extra fees
shall be required for the granting of
such benefits.
Article 8.
1. The present Agreement shall apply
to:
(i) Natural persons who have Japanese
or Swedish nationality, irrespective of
their place of domicile;
(ii) Juridical persons established under
Japanese or Swedish laws.
2. The benefits provided for in Artides
1, 2 and 7 shall be granted to
the persons referred to in paragraph 1
above who have acquired from persons
other than those referred to in the said
paragraph the rights deriving from the
first applications referred to in Article 1,
paragraph 2, only in the case where they
have acquired those rights on or before
the date of the expiration of the ordinary
priority periods.
Artide 9.
The present Agreement shall be approved
by each Contracting Party in
accordance with its legal procedures and
shall come into force on the fifteenth
day after the date of exchange of notes
indicating such approval. The exchange
of the notes shall take place åt Stockholm.
In witness whereof, the respective
representatives of the two Governments
have signed the present Agreement.
Done in duplicate, in the English
language, åt Tokyo, this 31st day of
March, 1954.
For the Government of Japan:
Katsuo Okazaki
För the Government of Sweden:
K. G. Lagerfelt
het eller ej, och extra avgifter skola ej krävas
för medgivande av sådana förmåner.
Artikel 8.
1. Förevarande överenskommelse skall
äga tillämpning å:
(i) fysiska personer, som äga svenskt
eller japanskt medborgarskap, oavsett
var de äro bosatta;
(ii) juridiska personer, som stiftats
enligt svensk eller japansk rätt.
2. De i artiklarna 1, 2 och 7 angivna
förmånerna skola medgivas i stycket 1.
ovan nämnda personer, som från andra
personer än de i sagda stycke angivna
förvärvat rättigheter, som härröra från
första ansökningar som avses i artikel
1 stycket 2., endast därest de förvärvat
dessa rättigheter vid tidpunkten för
utgången av den ordinära prioritetstiden
eller dessförinnan.
Artikel 9.
Förevarande överenskommelse skall
godkännas av fördragsslutande land
i enlighet med dess lagstiftning och
skall träda i kraft å femtonde dagen
från det utväxling av noter innefattande
sådant godkännande ägt rum. Utväxlingen
av noter skall äga rum i Stockholm.
Till bekräftelse härav hava respektive
ombud för de två Regeringarna undertecknat
denna överenskommelse.
Som skedde i tvenne exemplar, på
engelska språket, i Tokio den 31 mars
1954.
För Sveriges regering:
K. G. Lagerfelt
För Japans regering:
Katsuo Okazaki
Kungi. Maj:ts proposition nr 216.
7
PROTOCOL
Åt the moment of proceeding this day
to the signing of the Agreement between
Japan and Sweden concerning the Protection
of Industrial Property which has
been affected by the second World War
(hereinafter referred to as the Agreement),
the undersigned representatives,
duly authorized to that effect, have
agreed upon the following terms which
shall constitute an integral part of the
Agreement:
1. The provisons of Artide 2 of the
Agreement shall apply to all cases where
the subsequent application referred to
in Artide 1, paragraph 1 of the Agreement
is filed, without the declaration
of priority, åt any time before the date
of the coming into force of the present
Agreement, provided that the right
applied for is not yet granted.
2. The third parties, referred to in
Artide 4 of the Agreement, shall include,
but not be limited to, the persons who
have made use of or have made the
necessary preparations for the use of
invention, utility model, or industrial
design or model under any of the following
circumstances:
(i) where invention, utility model, or
industrial design or model was made
by such third parties independently
from that covered by the first application,
or where their knowledge of such
invention, utility model, or industrial
design or model was acquired from a
person who made such invention, utility
model, or industrial design or model
independently from that covered by the
first application;
(ii) where invention, utility model, or
industrial design or model covered by
the first application was publicly known
in the Contracting Party in which the
subsequent application, as provided för
in Artide 1, paragraph 1 of the Agreement,
is filed, åt the time when the
third parties started to use it or to
prepare for its use;
(iii) where the rights for invention,
utility model, or industrial design or
PROTOKOLL
I samband med undertecknandet denna
dag av överenskommelse mellan Sverige
och Japan angående skydd av rättigheter
på den industriella äganderättens
område, vilka berörts av det andra
världskriget, (i det följande benämnd
överenskommelsen) ha undertecknade
vederbörligen befullmäktigade ombud
överenskommit om följande bestämmelser,
vilka skola utgöra en del av överenskommelsen:
1.
Restämmelserna i artikel 2 av
överenskommelsen skola äga tillämpning
å alla fall, där senare ansökning
som avses i artikel 1 stycket 1. av
överenskommelsen ingivits, utan prioritetsförklaring,
när som helst före tidpunkten
för överenskommelsens ikraftträdande,
under förutsättning att ansökningen
ännu ej beviljats.
2. Till tredje man, som avses i artikel
4 av överenskommelsen, skall hänföras,
dock utan begränsning till dem, sådana
personer som utövat eller vidtagit
erforderliga åtgärder för utövning
av uppfinning, nyttighetsmodell eller
industriellt mönster eller modell i något
av följande fall:
(i) då uppfinning, nyttighetsmodell
eller industriellt mönster eller modell
gjorts av sådan tredje man oberoende
av vad som är föremål för den första
ansökningen, eller då tredje mans kännedom
om sådan uppfinning, nyttighetsmodell
eller industriellt mönster eller
modell förvärvats från en person som
gjort uppfinningen, nyttighetsmodellen,
mönstret eller modellen oberoende av vad
som är föremål för den första ansökningen;
(ii)
då uppfinning, nyttighetsmodell
eller industriellt mönster eller modell
som är föremål för den första ansökningen
var allmänt känd i det fördragsslutande
land, där den senare i artikel 1
stycket 1. av överenskommelsen avsedda
ansökningen ingivits, vid den tidpunkt,
då tredje, man började utövningen eller
därför erforderliga åtgärder;
(iii) då rätten till uppfinningen, nytlighetsmodellen
eller mönstret eller mo
-
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 216.
model were void åt the time when the
third parties started to use it or to
prepare for its use.
In cases referred to in (i) above, the
periods referred to in Article 4 of the
Agreement shall be extended until the
time of the filing of a subsequent application,
provided that the said application
is filed after the date of the signing
of the present Agreement.
3. In regard to the application of the
laws of respective Contracting Party,
referred to in Article 4 of the Agreement,
it shall be subject to the following understandings:
(i)
The third parties of good faith shall
not be required to pay indemnity, royalty
or any other form of compensation, for
the use hitherto made of or for the
preparation for the use of invention,
utility model, or industrial design or
model.
(ii) The third parties of good faith
may continue the use or, on the basis
of preparation already made therefor,
commence the use, without payment of
royalty or any other form of compensation.
4. Nothwithstanding the provisions
of Article 8, paragraph 2 of the Agreement,
the benefits provided for in Artides
1, 2 and 7 of the Agreement shall
be extended to the natural and juridical
persons of either Contracting Party who
have acquired the rights from persons
who have the nationality of a country
with which both Contracting Parties
have concluded or will conclude an agreement
similar to the present Agreement
signed this day.
In witness whereof, the respective
representatives of the two Governments
have signed the present Protocol.
Done in duplicate, in the English
language, åt Tokyo, this 318t day of
March, 1954.
For the Government of Japan:
Katsuo Okazaki
For the Government of Sweden:
K. G. Lagerfelt
dellen förlorat sin giltighet vid den tidpunkt,
då tredje man började utövningen
eller därför erforderliga åtgärder.
I fall som avses under (i) ovan skall
den i artikel 4 av överenskommelsen angivna
tiden utsträckas till tidpunkten för
ingivandet av den senare ansökningen,
under förutsättning att nämnda ansökning
ingivits efter undertecknandet av
förevarande överenskommelse.
3. Angående tillämpningen av den lagstiftning
i de fördragsslutande länderna,
som avses i artikel 4 av överenskommelsen,
skall följande vara överenskommet:
(i) Tredje man i god tro skall icke
vara pliktig att erlägga skadestånd,
licensavgift eller ersättning av annat
slag för den utövning av uppfinning,
nyttighetsmodell eller industriellt mönster
eller modell eller förberedelse därtill,
som hittills ägt rum.
(ii) Tredje man i god tro äger fortsätta
utövningen eller, på grundval av
redan vidtagna förberedelser därtill,
påbörja utövningen utan erläggande av
licensavgift eller ersättning av annat
slag.
4. Utan hinder av bestämmelserna i
artikel 8 stycket 2. av överenskommelsen
skola de i artiklarna 1, 2 och 7 av överenskommelsen
stadgade förmånerna tillkomma
även fysiska eller juridiska personer
i något av de fördragsslutande
länderna, som förvärvat rättighet från
person som äger medborgarskap i ett
land med vilket båda de fördragsslutande
länderna träffat eller komma att
träffa överenskommelse, likartad med
den innevarande dag träffade överenskommelsen.
Till bekräftelse härav hava respektive
ombud för de två Regeringarna undertecknat
detta protokoll.
Som skedde i tvenne exemplar, på
engelska språket, i Tokio den 31 mars
1954.
För Sveriges regering:
K. G. Lagerfelt
För Japans regering:
Katsuo Okazaki
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
9
Förslag
till
Lag
om återställande av rätt till patent, mönster eller varumärke m. m.
i förhållande till Japan.
Härigenom förordnas som följer.
Återupptagande av ansökning och återupprättande av skyddsrätt m. m.
1 §•
Har ansökning av japansk medborgare om patent, om registrering av
mönster eller varumärke eller om förnyelse av varumärkesregistrering förklarats
förfallen eller avslagits genom beslut som vunnit laga kraft i anledning
av att sökanden ej iakttagit vad i 8 § förordningen angående patent,
8 § lagen om skydd för vissa mönster och modeller eller 5 eller 9 § lagen
om skydd för varumärken föreskrives i fråga om talan mot patent- eller
registreringsmyndighetens beslut; eller
har patentansökning av japansk medborgare antingen avförts enligt 5 §
andra stycket eller 6 § andra stycket förordningen angående patent och i
lagrummet stadgad tid för återupplivning gått till ända eller ock avförts
jämlikt 7 § fjärde stycket samma förordning;
då äge sökanden eller sådan hans rättsinnehavare, som är japansk medborgare,
såframt den frist som skolat iakttagas utgått efter den 31 december
1941 men före den 1 januari 1953, få ansökningen återupptagen genom
att senast sex månader från ikraftträdandet av denna lag fullgöra vad för
ärendets fullföljande erfordrats.
2 §.
Återupptagen ansökning skall anses gjord å den ursprungliga ansöknmgsliden.
Vad som är stadgat om patentintrång skall ej äga tillämpning å utnyttjande,
som skett efter det patentansökning förklarats förfallen, avslagits
eller avförts men innan den återupptagits.
Patent, som meddelats på grund av återupptagen patentansökning, vare ej
heller i övrigt gällande mot någon som, efter det ansökningen förklarats
förfallen, avslagits eller avförts men före den 1 april 1954 och innan vad
som fordras för dess återupptagande blivit iakttaget, i god tro varit i ut
-
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 216.
övning av den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning
där vidtagit väsentliga åtgärder.
Vad i föregående stycke är stadgat om patent skall äga motsvarande tilllämpning
å mönster, som registrerats på grund av återupptagen ansökning
om sådan registrering.
3 §.
Har patent, som innehades av japansk medborgare, efter den 31 december
1941 men före den 1 januari 1953 förfallit på grund av uraktlåtenhet att erlägga
sådan förhöjd årsavgift, som omförmäles i 11 § förordningen angående
patent, eller har skydd för registrerat varumärke, som innehades av japansk
medborgare, upphört på grund av uraktlåtenhet att under nämnda
tid förnya registreringen enligt 9 § lagen om skydd för varumärken, äge
den förutvarande patent- eller varumärkeshavaren eller sådan hans rättsinnehavare,
som är japansk medborgare, få skyddsrätten återupprättad genom
att senast sex månader från ikraftträdandet av denna lag inkomma
nied..den eller de ei förut guldna avgifter, som tidigare skolat med stadgad
förhöjning erläggas, samt, där fråga är om varumärkesförnyelse, i övrigt
fullgöra vad tidigare skolat iakttagas. Vad sålunda stadgas om patent äge
tillämpning endast om den ursprungliga giltighetstiden för patentet icke
gått till ända när åtgärd för återupprättande vidtogs.
Återupprättas patent, skall jämväl av japansk medborgare innehaft tillläggspatent
till detsamma återupprättas, om den förutvarande innehavaren
av tilläggspatentet eller sådan hans rättsinnehavare, som är japansk medborgare,
senast sex månader från ikraftträdandet av denna lag hos patentmyndigheten
framställer begäran härom.
4 §•
Återupprättas patent eller skydd för varumärke, skall i fråga om skyddstiden
och skyldigheten att utöver vad i 3 § sägs erlägga avgifter så anses,
som hade skyddsrätten varit gällande utan avbrott, därvid i fråga om varumärke
förnyelse av registreringen skall anses hava skett vid utgången av
den föregående registreringsperioden.
Patentår, för vilket avgift icke enligt 3 § behöver erläggas, när åtgärd för
återupprättande vidtages, och som börjat före patentets återupprättande
eller inom tre månader därefter, skall, såvitt angår erläggande av därå belöpande
avgift, anses börja först vid utgången av sistnämnda tid; dock att
för patentår, som eljest skolat börja senast å den dag, då åtgärd för återupprättande
vidtogs, avgift skall, även om den inbetalas före patentårets
början sådan denna nu blivit bestämd, utgå med förhöjning, varom i It §
förordningen angående patent stadgas.
5 §•
Vad som är stadgat om patent- eller varumärkesintrång skall ej äga tilllämpning
å utnyttjande, som skett efter det skyddet upphört men innan det
återupprättats.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Återupprättat patent vare ej heller i övrigt gällande mot någon som, efter
det patentet förfallit men före den 1 april 1954 och innan vad som fordras
för dess återupprättande blivit iakttaget, i god tro varit i utövning av
den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning där vidtagit
väsentliga åtgärder.
6 §.
Patent- eller registreringsmyndigheten skall göra anteckning om återupprättande
av skyddsrätt i vederbörligt register och införa kungörelse därom
i allmänna tidningarna. Sådan kungörelse skall jämväl införas vid återupptagande
av patentansökning, om tidigare jämlikt 7 § sista stycket förordningen
angående patent i allmänna tidningarna kungjorts, att ansökningen
blivit slutligt behandlad utan att leda till patent.
Har genom beslut som vunnit laga kraft förklarats, att återupptagande
av ansökning eller återupprättande av skyddsrätt ej kan ske, skola enligt
1 eller 3 § erlagda avgifter återbetalas.
7 §•
Vid bedömande av talan, som efter ikraftträdandet av denna lag anhängiggöres
enligt 15 § förordningen angående patent mot japansk medborgare
och avser åt sådan medborgare meddelat patent, skall tiden från och
med den 1 januari 1942 till och med dagen för lagens ikraftträdande icke
medräknas i den tid av tre år som i nämnda paragraf sägs.
Förlängning av prioritetstid.
8 §•
Beträffande ansökning om patent å uppfinning eller om registrering av
mönster eller varumärke, varå skydd av japansk medborgare först sökts
i stat, beträffande vilken Pariskonventionen för skydd av den industriella
äganderätten är i kraft, må den prioritetstid av högst tolv månader, som
avses i 25 § 1) förordningen angående patent, eller den prioritetstid av
högst sex månader, som avses i 20 § lagen om skydd för vissa mönster och
modeller eller 16 § 5) lagen om skydd för varumärken, förlängas till och
med den dag, som infaller sex månader från ikraftträdandet av denna lag,
såframt den ordinära prioritetstiden gått till ända efter den 31 december
1941 men före den 1 januari 1953. Har japansk medborgare förvärvat rätten
till dylik ansökning från någon, som tillhör annat land, må sadan förlängning
av prioritetstid som nu sagts, såframt Konungen ej annorlunda förordnar^
medgivas endast därest förvärvet skett före utgången av den ordinära
prioritetstiden.
9 §.
I fråga om patent eller skydd för mönster, som meddelats på grund av
ansökning för vilken förlängd prioritetstid enligt 8 § tagits i anspråk, skall
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
den skyddstid, som är stadgad i 10 § förordningen angående patent eller
11 § lagen om skydd för vissa mönster och modeller, anses börja med utgången
av den ordinära prioritetstiden.
Patent, som meddelats på grund av sådan ansökning, vare ej gällande mot
den som, innan ansökningen inkommit och före den 1 april 1954, i god
tro varit i utövning av den patenterade uppfinningen inom riket eller för
sådan utövning där vidtagit väsentliga åtgärder.
Vad i föregående stycke är stadgat om patent skall äga motsvarande tilllämpning
å mönster, som registrerats på grund av ansökning för vilken förlängd
prioritetstid tagits i anspråk.
Gemensamma bestämmelser.
10 §.
Vad i 2, 5 och 9 §§ stadgas därom att utövning skall hava ägt rum eller
väsentliga åtgärder därför hava vidtagits före den 1 april 1954 äger ej tilllämpning
å den som självständigt är upphovsman till den uppfinning eller
det mönster, som varit föremål för utövning, eller erhållit sin kunskap
därom från sådan självständig upphovsman.
11 §•
Vad i denna lag sägs om japansk medborgare skall även gälla japansk juridisk
person.
12 §.
Konungen äger uppställa sådana begränsningar och villkor för åtnjutande
av förmån enligt denna lag, som finnas påkallade, samt i övrigt meddela
de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av lagen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
13
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 april 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson,
Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med tillförordnade ministern för utrikes ärendena,
statsrådet Lindell, och chefen för handelsdepartementet anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om Sveriges godkännande
av en den 31 mars 1954 avslutad överenskommelse med Japan om
bibehållande och återställande av rättigheter på den industriella äganderättens
område, vilka berörts av det andra världskriget, m. m.
Föredraganden anför följande.
Den 31 mars 1954 slöts mellan Sverige och Japan en överenskommelse
om bibehållande och återställande av rättigheter på det industriella rättsskyddets
område, varjämte i ett samtidigt upprättat protokoll behandlades
vissa i samband med överenskommelsen stående spörsmål. Dessförinnan
hade förhandlingar mellan de båda länderna ägt rum i olika omgångar, och
det slutligen träffade avtalet hade tillstyrkts av patent- och registreringsverket,
sedan företrädare för olika sammanslutningar beretts tillfälle att
yttra sig.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om Sveriges slutliga
godkännande av överenskommelsen jämte tillhörande protokoll samt om
viss i samband härmed påkallad lagstiftning m. m.
Tidigare bestämmelser om utsträckning av frister på det industriella
rättsskyddets område m. m.
Åtskilliga bestämmelser om utsträckning av frister och om andra lättnader
i normalt gällande regler på det industriella rättsskyddets område
har meddelats i vårt land under och efter det andra världskriget. Även i
samband med det första världskriget vidtogs åtgärder i syfte att bereda
lättnader för patentsökande och patenthavare.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
Av de sålunda medgivna förmånerna må först nämnas förlängning av prioritetstid.
Den normala prioritetstiden är reglerad i den internationella Pariskonventionen
för skydd av den industriella äganderätten, till vilken de
flesta kulturländer anslutit sig (den s. k. Parisunionen). Konventionen har
senast reviderats i London 1934, och både Sverige och Japan har biträtt den
då beslutade texten. Prioritetstiden är enligt Pariskonventionen bestämd
till 12 månader från tidpunkten för den första ansökningen i unionsland,
såframt det gäller patentansökning. Beträffande ansökning om varumärkeseHer
mönsterregistrering är prioritetstiden enligt Londontexten 6 månader.
Bland övriga förmåner på det industriella rättsskyddets område, som under
och efter det andra världskriget medgivits i vårt land, må här nämnas
återupptagande av patent-, varumärkes- och mönsterskyddsansökningar, som
förklarats förfallna, avslagits eller avförts, återupprättande av patent och
varumärken, som förfallit på grund av underlåtenhet att erlägga årsavgift
eller vidtaga förnyelse, samt lättnader i de bestämmelser om påföljd vid
underlåtenhet att utöva patenterad uppfinning, som finns i 15 § patentförordningen.
För att möjliggöra lättnader i de svårigheter, som efter det andra världskrigets
utbrott uppkommit i fråga om förvärvande eller vidmakthållande av
patentskydd, tillkom lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser
angående patent vid krig eller krigsfara m. m. Lagens giltighetstid
utgick den 30 juni 1947. Lagen var begränsad till patenträttens område och
för dess tillämpning förutsattes särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Ett
stort antal förordnanden om tillämpning av vissa bestämmelser i lagen
meddelades, dock icke i förhållande till Japan, vilket berodde på att man
på japansk sida icke var beredd att medgiva svenskar motsvarande förmåner
i Japan.
1940 års lag ersattes med lagen den 20 juni 1947 (nr 261) om återställande
i vissa fall av rätt till patent, mönster eller varumärke m. m. 1947 års
lag tillkom väsentligen för att Sverige skulle kunna biträda en i Neuchåtel
den 8 februari 1947 träffad internationell överenskommelse rörande bibehållande
och återställande av rättigheter på den industriella äganderättens
område, vilka berörts av det andra världskriget (Sveriges överenskommelser
med främmande makter 1947: 25). Överenskommelsen, som ej blott avsåg
patenträtter utan även mönsterskydds- och varumärkesrätter, stadgade
en fristförlängning, betydligt mer vittgående än vad som förut medgivits
i Sverige. I 1947 års lag ges bestämmelser om samtliga de i det föregående
angivna förmånerna. För lagens tillämpning i förhållande till medborgare i
främmande stat fordras särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Sådant förordnande
har meddelats i förhållande till dels det 30-tal länder som biträtt
Neuchåtelöverenskommelsen och dels ett par utanför överenskommelsen
stående länder, nämligen Amerikas förenta stater och Canada.
Genom 1947 års lag och de nu nämnda tillämpningskungörelserna torde
i stort sett ha meddelats de bestämmelser, som på grund av det andra
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
världskriget och dess efterverkningar kan anses erforderliga gentemot alla
till Parisunionen anslutna länder, med vilka Sverige har förbindelser av
någon betydelse på det industriella rättsskyddets område. Det sagda gäller
dock ej Tyskland och Japan, vilka länder på grund av läget vid tiden för
Neuchåtelöverenskommelsen icke bereddes möjlighet att ansluta sig till
den då träffade överenskommelsen och beträffande vilka frågan om en tilllämpning
av 1947 års lag över huvud ej blev aktuell, förrän de i lagen medgivna
fristförlängningarna gått till ända.
Vad Tyskland beträffar träffades den 2 februari 1951 en särskild överenskommelse
mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland angående
förlängning av prioritetsfrister på det industriella rättsskyddets område
(Sveriges överenskommelser med främmande makter 1951:7), och i anslutning
till denna överenskommelse tillkom lagen den 18 maj 1951 (nr
241) om förlängning i vissa fall av prioritetstid enligt patent-, mönsterskgdds-
och varumärkeslagstiftningen. Denna lag, vilken såsom rubriken
antyder blott avser förlängning av prioritetstid, är för sin tillämpning beroende
av särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Tillämpningskungörelse har
utfärdats blott gentemot Förbundsrepubliken Tyskland (SFS 596/1951),
och tiden för den fristförlängning, som enligt lagen kan medgivas, har nu
gått till ända.
Nuvarande läge gentemot Japan på det industriella rättsskyddets område.
Både Sverige och Japan har sedan länge tillhört Parisunionen. Erfarenheten
visar, att medborgare i det ena landet sökt industriellt rättsskydd i
det andra i viss, ehuru icke särskilt stor utsträckning. Antalet japanska
ansökningar i Sverige har varit blott ett fåtal årligen, medan antalet svenska
ansökningar i Japan varit betydligt större.
Redan vid krigsutbrottet 1939 försvårades i någon mån för medborgare
i det ena landet att vinna och vidmakthålla industriellt rättsskydd i det
andra, och vid Japans inträde i kriget i december 1941 blev svårigheterna
avsevärda. Såsom en följd härav har åtskilliga vunna skyddsrätter gått förlorade
och nya ansökningar under en följd av år knappast förekommit.
Japanskägda rättigheter och ansökningar på det industriella rättskyddets
område har varit underkastade vissa inskränkningar enligt lagen den 29
juni 1945 (nr 522) om kontroll å viss utländsk egendom samt den med
stöd av denna lag utfärdade kungörelsen den 17 augusti 1945 (nr 607) om
skingringsförbud å japansk egendom m. m. Flyktkapitalbyrån har emellertid
i skrivelse den 3 november 1951 till patent- och registreringsverket meddelat,
att något tvångsingripande i japanskägda industriella skyddsrätter i
Sverige faktiskt ej förekommit jämlikt 1945 års kontrollagstiftning.
Beträffande läget för svenskar i Japan må framhållas, att där visserligen
under efterkrigstiden tillkommit vissa bestämmelser om förmåner
på det industriella rättsskyddets område men att dessa bestämmelser såvitt
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
angår utlänningar i stort sett blott tagit sikte på medborgare i länder, med
vilka Japan varit i krig, varför bestämmelserna på det hela taget ej kunnat
utnyttjas av svenskar.
överenskommelsen med Japan.
Frågan om en särskild överenskommelse med Japan på det industriella
rättsskyddets område väcktes först av Gadelius & Co. aktiebolag i en framställning
den 28 juni 1949, varöver patentverket avgav yttrande. Sedan även
Sveriges industriförbund den 21 april 1950 gjort en framställning i saken,
yttrade sig patentverket på nytt och föreslog, att underhandlingar måtte
inledas med Japan.
Sedan förberedande kontakt upptagits med vederbörande japanska myndigheter,
anmodades patentverket att upprätta förslag till överenskommelse
i ämnet. Verket inhämtade yttranden från Sveriges industriförbund, Sveriges
allmänna exportförening, svenska industriens patentingenjörers förening
och svenska patentombudsföreningen samt avgav med promemoria den
28 december 1951 förslag till överenskommelse. I promemorian framhölls
att det svenska näringslivet, enligt vad yttrandena visade, hade intresse för
en överenskommelse med Japan men att en sådan, om den skulle bli till
avsedd nytta, ej borde inskränkas på samma sätt som 1951 års svensktyska
överenskommelse utan i stället i stora drag få samma karaktär som
Neuchåtelöverenskommelsen, ehuru med andra tidsfrister. Avtalsförslaget,
som i huvudsak avfattats efter mönster av Neuchåtelöverenskommelsen,
innehöll regler om förlängning av prioritetstid, återupptagande av ansökning
och återupprättande av skyddsrätt samt lättnad i utövningstvånget,
därvid som huvudregel föreslogs förlängning av frister som utgått den 1
januari 1942 eller senare.
Sedan underhandlingar upptagits i Tokio och det svenska avtalsförslaget
överlämnats till de japanska myndigheterna, inkom ett japanskt motförslag.
Efter överläggning med företrädare för de fyra nyssnämnda sammanslutningarna
yttrade sig patentverket den 4 december 1952 över detta motförslag.
I yttrandet framhölls att motförslaget innebure mycket avsevärda
inskränkningar i förmånerna i förhållande till det svenska förslaget, att de
japanska motförslagen på några punkter kunde utan olägenhet godtagas
men att det i flertalet fall syntes vara ett svenskt intresse att vid de fortsatta
förhandlingarna så långt möjligt vidhålla det ursprungliga svenska förslaget.
Efter ytterligare förhandlingar i Tokio framfördes ett nytt japanskt avtalsförslag.
över detta yttrade sig patentverket den 1 februari 1954, efter
nytt samråd med företrädarna för de fyra sammanslutningarna. I yttrandet
anfördes i huvudsak följande. Det nya japanska förslaget innebure i förhållande
till det första väsentliga förbättringar ur svensk synpunkt. På de
viktigaste punkterna stode vad som nu föresloges i saklig överensstämmelse
med pätentverkets ursprungliga förslag. Vissa bestämmelser i förslaget
kunde dock ge anledning till betänkligheter ur svensk synpunkt. Särskilt
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
gällde detta de ingående och delvis svårtolkade reglerna till förmån för tredje
man, som börjat eller förberett utövning av uppfinning eller mönster. Det
vorje möjligt, att dessa regler i Japan komme att utnyttjas pa ett sått som
avsevärt inskränkte det praktiska värdet av de enligt överenskommelsen
medgivna förmånerna. Det torde emellertid vara utsiktslöst att söka uppnå
eu ändring i nämnda regler, enär dessa på det hela taget hade sin motsvarighet
i de avtal, som Japan under 1953 träffat med andra länder. På en
punkt borde dock en ändring i protokollstexten påkallas. I övrigt syntes det
nya förslaget, som dock innebure obestridliga fördelar lör svenska intressenter,
under förhandenvarande omständigheter kunna godtagas i befintligt
skick. •— Yttrandet innefattade patentverkets och de hörda organisationsrepresentanternas
sammanstämmande åsikt.
Sedan den i patentverkets skrivelse förordade ändringen i protokollet
samt några formella jämkningar i texten vidtagits, blev förslaget den 19
mars 1954 av Kungl. Maj :t godkänt. Därefter undertecknade befullmäktigade
för de båda länderna den 31 mars 1954 i Tokio en överenskommelse i
ämnet jämte ett tillhörande protokoll.
I detta sammanhang kan nämnas, att Japan under 1953 träffat i stort
sett liknande överenskommelser med Danmark, Schweiz och Förbundsrepubliken
Tyskland.
Överenskommelsen innehåller i artikel 1 regler om förlängd prioritetstid
i fråga om patent-, nyttighetsmodell-, mönster- och varumärkesskydd. Det
må i detta sammanhang erinras, att särskilt skydd för nyttighetsmodeller
visserligen ej förekommer i Sverige men däremot i Japan.
Enligt den i första stycket upptagna huvudregeln skall i sådana fall, då
den ordinära prioritetstiden utgått under tiden 1 januari 1942 31 december
1952, förlängning medgivas till sex månader från överenskommelsens ikraftträdande.
I andra stycket av artikel 1 uttalas, att den prioritetsgrundande ansökningen
kan ha inlämnats i vilket som helst av de till Parisunionen anslutna
länderna.
Artikel 2 upptar ett särskilt stadgande om den tid inom vilken prioritet
skall begäras. Stadgandets innebörd preciseras genom avdelning 1. i det till
överenskommelsen hörande protokollet.
Artikel 3 ger regler om återupprättande av patent samt nyttighetsmodelloch
mönsterregistrering ävensom om återupptagande av ansökning om skydd
av nu angivet slag. Första stycket avser återupprättande av skyddsrätt, medan
andra stycket gäller återupptagande av ansökning. Terminerna är i
båda fallen desamma som i artikel 1.
Artikeln 4 innehåller huvudregeln om fortsatt utövningsrätt för tredje
man som mellan den 1 januari 1941 och dagen för överenskommelsens undertecknande
i god tro börjat eller vidtagit erforderliga åtgärder för utövning
av uppfinning, nyttighetsmodell eller mönster. Terminens början är
alltså ett år tidigare än i artikel 1, vilket svarar mot den ordinära prioritetslidcn
för patent och nyttighetsmodeller enligt Pariskonventionen.
‘2 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 216.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Huvudregeln i artikel 4 kompletteras och i viss mån modifieras genom de
vidlyftiga stadganden, som ingår i avdelningarna 2. och 3. av protokollet.
I ingressen till avdelning 2. sägs att när i artikel 4 talas om tredje man
innefattas därunder bl. a. vissa i tre underpunkter uppräknade kategorier.
Patentverket har i sitt yttrande förklarat sig benäget att uppfatta ingressen
så, att i de i underpunkterna angivna fallen tredje-mansskydd skall godtagas
endast därest i den särskilda situationen god tro verkligen föreligger.
Med denna tolkning anser verket ingressen ej behöva väcka betänklighet,
medan läget bleve annorlunda, om meningen skulle vara att i alla de uppräknade
fallen god tro skulle presumeras.
Underpunkten (i) avser det fallet, att tredje man självständigt gjort samma
uppfinning som den varom i ärendet är fråga eller kan härleda sin rätt
från en dubbeluppfinnare. Enligt sista stycket i avdelning 2. av protokollet
skall i dylika fall tredje-mans-skydd kunna uppkomma genom utövningsåtgärder,
vidtagna efter det överenskommelsen undertecknats men innan
ansökning inlämnats i det andra landet.
Underpunkten (ii) gäller det fallet, att utövningen grundlagts vid en tidpunkt,
då sökandens uppfinning eller mönster var allmänt känd (»publicly
known») i konfliktlandet. Patenlverket har i sitt yttrande sagt sig
förstå detta så, att uppfinningen verkligen skall ha varit allmänt känd i detta
land. Det bör ej räcka att uppfinningen där var teoretiskt bekant, t. ex. genom
att den svenska patentskrift, där uppfinningen beskrivits, i vanlig ordning
översänts till japanska patentverket.
Underpunkten (iii) slutligen avser det fallet, att utövningen grundlagts
vid en tidpunkt, då den andres rätt var »void», varmed torde böra förstås
t. ex. att den andres patent då hade förfallit.
Avdelning 3. i protokollet fastslår, att den utövare i god tro som kan bygga
på artikel 4 i överenskommelsen skall vara fritagen från varje skyldighet att
betala ersättning, icke blott för redan skedd utövning (underpunkt i) utan
jämväl beträffande framlida utövning (underpunkt ii).
Artikel 5 ger regler om återupprättande av varumärkesregistrering och
återupptagande av ansökan om sådan registrering.
Huvudregeln om återupprättande (eller försenad förnyelse) ges i första
stycket, medan återupptagande avses i andra stycket. Terminen är i båda
fallen densamma som i artikel 1. Tredje stycket innehåller en specialregel
om att anhängig ansökning om nyregistrering skall kunna omvandlas till
förnyelseansökan.
Artikel 6 innehåller stadgande om lättnad i utövningstvånget.
Artikel 7 upptar uttryckligt stadgande om att de förmåner, som medgivs
enligt artiklarna 1—3 och 5—6, skall gälla vare sig rättsägaren gjort sig
skyldig till någon försummelse eller ej och utan att några extra avgifter
skall krävas.
I patentverkets yttrande har i anslutning till artikel 7 gjorts följande påpekanden.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Det där uttalade förbudet mot extra avgifter kan ej hindra att man i
Sverige liksom vid tillämpningen av Neuchåtelöverenskommelsen och den
svensk-tyska överenskommelsen kräver erläggande av t. ex. förfallna årsavgifter
för patent med den förhöjning, som i den ordinära patentlagstiftningen
är stadgad vid avgiftsbetalning efter den reguljära förfallodagen. I detta
sammanhang må påpekas, att intet i överenskommelsen kan anses hindra,
att patenttiden vid prioritetsförlängning anses löpa från utgången av den
ordinära prioritetstiden, som skett i den svenska lagstiftningen i anslutning
till nyssnämnda båda överenskommelser. Erinras kan också, att överenskommelsen
ej innebär någon förlängning av patenttiden vid återupprättande
av patent eller återupptagande av ansökning. I den 1949 gjorda framställning
från ett svenskt företag, som ursprungligen väckte frågan om en svenskjapansk
överenskommelse, påyrkades att denna förmån skulle medtagas,
men att så skulle ske har ej i övrigt förordats under ärendets beredning här
i landet, vilket överensstämmer med den negativa hållning till förslag om
förlängd patenttid under hänvisning till krigssvårigheterna, som Sverige
städse intagit under efterkrigstiden.
Artikel 8 innehåller regler om de personer och företag, som kan åberopa
förmånerna.
Första stycket ger huvudregeln om att förmånerna blott tillkommer fysiska
personer, som äger svenskt eller japanskt medborgarskap, samt juridiska
personer som stiftats enligt svensk eller japansk rätt.
Andra stycket kräver, såvitt angår prioritetsförlängning, att fysisk eller
juridisk person som i första stycket sägs gjort sitt rättighetsförvärv före den
ordinära prioritetstidens utgång. Undantag gäller enligt avdelning 4. i protokollet
till förmån för den som förvärvat rättighet från fysisk eller juridisk
person från något annat land, med vilket Sverige och Japan slutit likaitade
avtal.
Artikel 9 upptar stadganden om överenskommelsens slutliga godkännande
och ikraftträdande.
Departementschefen.
Det industriella rättsskyddet, främst patent- och varumärkesväsendet, har
eu starkt framträdande internationell karaktär. En uppfinning måste patenteras
i varje land, där den skall skyddas, och i viss mån gäller detsamma
om registrering av mönster och varumärken. Redan under normala
förhållanden medför detta system besvär, som dock lättas genom den internationella
Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten.
Långt större svårigheter att iakttaga stadgade frister och andra formaliteter
på det industriella rättsskyddets område uppkommer dock under
krigs- och avspärrningstider, vilket senast visat sig i samband med det andra
världskriget. För alt komma till rätta med sådana svårigheter tillkom den
internationella Neuchåtelöverenskommelsen av 1947, vilken Sverige biträdde
och som föranledde särskild lagslittning samma år. tyskland och Japan
bereddes dock ej tillfälle att ansluta sig till Neuchåtelöverenskommelsen,
varför olägenheterna kvarstod i förhållande till dessa länder. Vad Tyskland
beträffar, har problemet åtminstone delvis fått sin lösning genom den sär
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
skilda överenskommelse, som Sverige 1951 träffade med Förbundsrepubliken
Tyskland och som samma år föranledde speciell lagstiftning.
Den överenskommelse som nu ingåtts mellan Sverige och Japan innebär,
att man går vidare på den väg som redan gentemot andra länder beträtts
genom de tidigare överenskommelserna. Den svensk-japanska överenskommelsen
företer i sina huvuddrag en ganska nära överensstämmelse med Neuchåtelöverenskommelsen,
om än tidsfristerna är andra och även i övrigt vissa
avvikelser föreligger. Överenskommelsen upptar regler om samma slag av
förmåner som Neuchåtelöverenskommelsen, nämligen förlängning av prioritetstid,
återupptagande av ansökning, återupprättande av skyddsrätt och
lättnad i utövningstvånget. Den nya överenskommelsens huvudregel är, att
frister som utgått under tiden 1 januari 1942—31 december 1952 förlängs,
så att erforderliga åtgärder kan vidtagas senast sex månader från överenskommelsens
ikraftträdande. Beträffande överenskommelsens detaljer må
hänvisas till den tidigare lämnade redogörelsen.
Av den i ärendet föreliggande utredningen får anses framgå, att de ömsesidiga
förmåner varom stadgas i överenskommelsen på det hela taget
skulle bli till nytta för det svenska näringslivet. Visserligen torde svenska
medborgare och företag endast jämförelsevis sällan söka och erhålla industriella
skyddsrätter i Japan, men sådana synes dock vara betydligt talrikare
än motsvarande japanska skyddsrätter i Sverige, och för vissa på export
inrättade svenska företag är det tydligen av ej ringa ekonomisk betydelse
att kunna vinna de förmåner i Japan som följer av överenskommelsen.
Principiella betänkligheter kan föreligga mot att så lång tid efter krigets
slut medgiva vittgående fristförlängningar av det slag varom här är fråga,
och några detaljer särskilt i det vid överenskommelsen fogade protokollet
förefaller måhända mindre tillfredsställande ur svensk synpunkt. Då fördelarna
av överenskommelsen dock torde vara avgjort större än nackdelarna,
jag förorda, att densamma slutgiltigt godkännes från svensk sida.
För genomförande här i landet av överenskommelsen krävs ny lagstiftning.
Män kunde tänka sig att genom ändring av 1947 års lag där införa sådana
stadganden, som erfordras på grund av överenskommelsen. Men då
de perioder, under vilka fristförlängning gäller enligt Neuchåtelöverenskommelsen,
till både sin början och sitt slut avviker från motsvarande
perioder enligt den nya överenskommelsen, skulle bestämmelserna i så fall
bli antingen komplicerade eller olämpligt generellt hållna. Vissa specialbestämmelser
i den nya överenskommelsen och dess protokoll saknar också
motsvarighet i 1947 års lag. Bäst synes därför vara att intaga erforderliga
lagbestämmelser i en ny lag. I motsats till vad som var fallet med 1947 och
1951 års lagar, som båda hade mer generell fullmaktskaraktär, synes den
nya lagen böra direkt begränsas till vad som erfordras på grund av överenskommelsen
och alltså gälla blott i förhållande till Japan.
Det synes lämpligt att vid uppställningen och avfattningen av de erforderliga
lagbestämmelserna använda 1947 års lag som förebild så långt detta
är möjligt. Bestämmelserna i denna lag om återupptagande av patent-,
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 216.
mönsterskydds- och varumärkesansökningar (1 §) samt om återupprättande
av patent och varumärkesregistreringar (3 och 4 §§) ävensom de
administrativa föreskrifterna i anledning av återupptagande och återupprättande
(6 §) — vilka bestämmelser motsvarar artiklarna 3 och 5 i överenskommelsen
— torde kunna användas utan annan ändring än vad som
betingas av att förmånerna skall gälla blott till förmån för japanska rättssubjekt
och att de i överenskommelsen stadgade terminerna för fristförlängningarna
är andra än i 1947 års lag. Med liknande modifikationer bör stadgandena
i 1947 års lag om lättnad i utövningstvånget (7 §) kunna användas,
varigenom artikel 6 i överenskommelsen uppfylles.
I fråga om förlängning av prioritetstid (artikel 1 i överenskommelsen)
torde bestämmelserna i 1947 och 1951 års lagar (9 § resp. 1 §) böra tagas
till förebild, med den modifikation som följer av att den nya lagen icke
skall ha fullmaktskaraktär. I den nya lagen bör införas ett stadgande,
motsvarande artikel 8 andra stycket i överenskommelsen, varvid innehållet
i avdelning 4. i det vid överenskommelsen fogade protokollet jämväl bör
beaktas genom ett bemyndigande för Kungl. Maj :t att vid behov meddela erforderliga
föreskrifter. Bestämmelserna i 1947 års lag (10 § första stycket)
och 1951 års lag (2 §) om att vid prioritetsförlängning patenttiden skall
räknas från den ordinära prioritetstidens utgång torde utan ändring kunna
intagas i den nya lagen. Artikel 2 i överenskommelsen och därmed sammanhängande
avdelning 1. i protokollet innehåller ej annat än vad som enligt
svensk uppfattning ändock skulle gälla och kräver därför ej särskild lagstiftning.
Huvudbestämmelserna om skydd för tredje man i artikel 4 är uppbyggda
på samma sätt som motsvarande bestämmelser i Neuchåtelöverenskommelsen
och den svensk-tyska överenskommelsen, medan de utförliga stadgandena
i avdelningarna 2. och 3. av protokollet till den svensk-japanska överenskommelsen
i stort sett ej innebär annat än riktlinjer för tolkningen av
artikel 4. Särskilt gäller detta avdelning 2. — utom sista stycket — som
närmare belyser i vilka fall god tro kan föreligga. Denna del av protokollet
torde därför ej behöva föranleda särskild lagstiftning; frågan synes lämpligen
kunna överlåtas åt avgörande i praxis. Ej heller torde avdelning 3. i
protokollet kräva lagstiftning, enär vad där uttalas under alla förhållanden
tillämpas i Sverige. De regler som i 1947 års lag givits om skydd för tredje
man vid återupptagande och återupprättande (2 och 5 §§) synes därför
kunna tagas till förebild med allenast den ändring som föranlcdes av att
tidsfristerna är andra. Beträffande skydd för tredje man vid förlängning av
prioritetstid kräves däremot en uttrycklig bestämmelse, som saknar motsvarighet
i tidigare lagstiftning. Att eu sådan regel ej upptogs i 1947 och 1951
års lagar berodde därpå, att den allmänna svenska patentlagstiftningen
när dessa lagar tillkom generellt medgav, att föranvändarrätt kunde grundläggas
genom utövningsåtgärder under prioritetstid. Rättsläget har emellertid
ändrats genom det 1953 tillkomna mom. 3 i 25 § patentförordningen,
och genom kungörelse den 22 maj 1953 (nr 319) har förordnande jämlikt
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
detta moment givits i förhållande till bl. a. Japan. Motsvarande gäller beträffande
mönsterskyddet. Det erforderliga stadgandet kan lämpligen intagas
i den nya lagen i stället för 10 § andra stycket i 1947 års lag. Där givna
regler föranleddes nämligen av en speciell bestämmelse i Neuchåtelöverenskommelsen,
som ej har motsvarighet i den nya överenskommelsen. I den nya
lagen bör ytterligare införas ett stadgande, motsvarande det i sista stycket
av avdelning 2. i protokollet medgivna undantaget från slutterminen för uppkomsten
av tredjemansskydd enligt artikel 4.
Den nya lagen bör träda i kraft samtidigt med överenskommelsen.
I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till Z«<7 om återställande av rätt till patent, mönster eller
varumärke m. m. i förhållande till Japan. Beträffande innebörden av bestämmelserna
i lagförslaget må, utöver vad redan framhållits, hänvisas till
propositionerna 1947:292 och 1951:139.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, vilket
jämte texten till överenskommelsen med tillhörande protokoll är fogat som
bilaga1 till detta protokoll, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.
1 Bilagan har här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
23
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 8 april
1954.
Närvarande:
justitieråden Nissen,
Hellquist,
Karlgren,
regeringsrådet Eckerberg.
Enligt lagrådet den 7 april 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 2 april 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om återställande av rätt till patent, mönster eller varumärke
m. m. i förhållande till Japan.
Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen Åke von Zweigbergk.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
Utdrog av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsi-ådet å Stockholms
slott den 9 april 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för handelsdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Zetterberg, lagrådets den 8 april 1954 avgivna utlåtande över det till lagrådet
den 2 april 1954 remitterade förslaget till lag om återställande av rätt
till patent, mönster eller varumärke m. m. i förhållande till Japan.
Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran samt under åberopande
av vad föredraganden anfört till statsrådsprotokollet den 2 april
1954 hemställer föredraganden, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
dels äska riksdagens godkännande av den i nämnda statsrådsprotokoll omförmälda
överenskommelsen mellan Sverige och Japan angående skydd av
rättigheter på den industriella äganderättens område, vilka berörts av det
andra världskriget, jämte ett till överenskommelsen hörande protokoll dels
ock jämlikt § 87 regeringsformen förelägga riksdagen det förut omnämnda
lagförslaget till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lars-Erik Samuelsson.
Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
640924