Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

1

Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande
församling år 1953 vid dess femte ordinarie
möte fattade beslut; given Stockholms slott den 9
april 195b.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om
riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av
Europarådets rådgivande församling år 1953 vid dess femte ordinarie möte
fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen lämnas en redogörelse för de viktigaste av rådgivande församlingens
rekommendationer. I likhet med vad som varit fallet föregående
år, har det befunnits lämpligt och önskvärt, att Kungl. Maj :t genom proposition
underställer riksdagen rekommendationerna för yttrande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 214.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 april 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.

Det femte ordinarie mötet med Europarådets rådgivande församling ägde
rum i Strasbourg 7—13 maj, 23—24 juni och 15—26 september 1953. Vid
mötet antog församlingen följande femton rekommendationer, av vilka tre
hänför sig till den förra, en till den mellersta och de återstående elva till senare
delen av mötet.

Rekommendation (nr 43) angående tillstånd för Europarådets generalsekretariat
att sända en observatör till den interimkommitté, som tillsatts av
den europeiska jordbrukskonferensen.

Rekommendation (nr 44) angående det av ad hoc församlingen antagna
utkastet till fördrag om upprättande av en europeisk politisk union.

Rekommendation (nr 45) angående det av ad hoc församlingen antagna
utkastet till fördrag om upprättande av en europeisk politisk union.

Rekommendation (nr 46) angående integrering av OEEC och Europarådet.

Rekommendation (nr 47) angående ratifikation av internationella arbetskonventioner.

Rekommendation (nr 48) angående möjligheten att tillåta medborgare,
inklusive flyktingar, från europeiska icke-medlemsstater att ansöka om Europarådets
forskningsstipendier.

Rekommendation (nr 49) angående utseende av generalsekreterare för Europarådet
och befattningshavare inom Europarådets generalsekretariat.

Rekommendation (nr 50) angående förbindelserna mellan Atlantpaktsorganisationen
och Europarådets rådgivande församling.

Rekommendation (nr 51) angående förenkling av pass-, tull- och valutaformaliteter.

Rekommendation (nr 52) angående fortsatta åtgärder från medlemsstaternas
sida i samband med den europeiska konventionen rörande de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess tilläggspotokoll.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214,

3

Rekommendation (nr 53) angående det sätt varpå lokalförvaltningarna
inom Europarådets medlemsstater skulle kunna bidraga till befrämjandet av
Europatanken.

Rekommendation (nr 54) angående televisionens utnyttjande för att hos
allmänheten söka stöd för Europatanken.

Rekommendation (nr 55) angående vidtagande av åtgärder för att hjälpa
offren för jordbävningskatastrofen i Grekland.

Rekommendation (nr 56) angående val av emblem för Europarådet.

Rekommendation (nr 57) angående Saars framtida ställning.

Ehuru församlingens ständiga utskott ej betecknat vissa rekommendationer
såsom särskilt angelägna, torde bland ovan uppräknade rekommendationer
n:ris 44, 46, 47, 49, 50, 51, 52 och 57 kunna betraktas såsom varande av
den vikt att de lämpligen bör göras till föremål för sedvanlig redogörelse till
riksdagen. I samband med behandlingen av rekommendationen nr 44 har
även ansetts lämpligt att lämna en redogörelse för innehållet i en av församlingen
antagen resolution (nr 27) angående den politiska unionens förbindelser
med Europarådet. Vidare lämnas en redogörelse för den vid församlingens
septembersession antagna resolutionen (nr 44) angående Europarådets
ställning inför den politiska utvecklingen i världen.

Texterna till ifrågavarande rekommendationer och resolutioner torde i
svensk översättning få såsom bilagor A—J fogas till statsrådsprotokollet i
detta ärende.

Rekommendationen nr 44 och resolutionen nr 27 angående det av ad hoc
församlingen antagna utkastet till fördrag om upprättande av en europeisk

politisk union.

Vid rådgivande församlingens extraordinarie möte i januari 1953 förelåg
till behandling en preliminär rapport från den ad hoc församling, bestående
av representanter för de sex i kol- och stålunionen deltagande staterna, som
bildats den 13 september 1952 med uppgift att utarbeta ett utkast till fördrag
om upprättande av en europeisk politisk union. På förslag av sitt allmänna
utskott antog församlingen vid behandlingen av denna rapport en resolution
(nr 26), för vilken utförligt redogjorts i proposition 1953:229, och vari
bland annat framlades vissa förslag om förbindelserna på det ministeriella
och parlamentariska planet mellan Europarådet och den politiska unionen.
Församlingens behandling av författningsförslaget var av preliminär karaktär.
Församlingen gav sitt allmänna utskott i uppdrag att närmare studera
förslaget och framlägga en rapport till majsessionen av församlingens femte
ordinarie möte.

Sedan ad hoc församlingen i mars 1953 framlagt sitt slutliga utkast till
fördrag om upprättande av en europeisk politisk union, vari i huvudsak infogats
de från rådgivande församlingens sida framförda förslagen, utarbeta -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

de det allmänna utskottet en rapport, vari behandlades de artiklar av fördragsutkastet
som berörde förbindelserna mellan Europarådet och den politiska
unionen. På grundval av denna rapport antog församlingen vid sin
maj session rekommendation nr 44 och resolution nr 27.

I rekommendationen, som berör de allmänna aspekterna på fördragsutkastet
och i sin första del riktar sig till de medlemmar av Europarådet som
överväger att upprätta en politisk union, uppmanas dessa att fatta ett snabbt
beslut beträffande fördragsutkastet. I sin andra del riktar sig rekommendationen
till Europarådets ministerkommitté i dess helhet med uppmaningen
att göra beslutsamma ansträngningar under det kommande året för att inom
ramen för Europarådet etablera intimare samarbete mellan de i rådet
representerade staterna jämsides med utvecklingen inom den planerade politiska
unionen.

I resolutionen, som behandlar den politiska unionens förbindelser med
Europarådet, godkänner församlingen de i fördragsutkastet införda bestämmelserna
om association och samordning liksom bestämmelserna i det till
utkastet fogade protokollet rörande den politiska unionens förbindelser med
Europarådet. Församlingen understryker slutligen i resolutionen, att frågan
om upprättande av organiska förbindelser mellan den politiska unionen och
Europarådet står i nära samband med förverkligandet av artiklarna 6 och
7: 1 i nämnda protokoll, vari behandlas frågan om förläggande av de båda
organisationerna till samma plats och om visst samarbete dem emellan på
det administrativa området.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Rekommendationen nr 46 angående integrering av Europarådet och OEEC.

Frågan om en sammanslagning av Europarådet och OEEC behandlades
ånyo vid församlingens session i juni.

I en av det allmänna utskottet framlagd rapport framhölls, att församlingen
hittills antagit fyra rekommendationer angående en integrering av
Europarådet och OEEC, men att ingen av dem lett till något resultat. Församlingens
avsikt med dessa rekommendationer hade varit tvåfaldig. Det
hade i första hand ansetts lämpligt att församlingen och dess utskott skulle
få tillgång till den utmärkta tekniska expertis som stod till OEEC:s förfogande.
Församlingen hade vidare ansett det nödvändigt, att Europarådets
ställning stärktes framför allt under det skede av utvecklingen då de sex
länderna planerade upprättandet av en politisk gemenskap. Härtill kom möjligheten
att genom integrering undvika onödigt och dyrbart dubbelarbete.
Utskottet erinrade om att genom den mellan de båda organisationernas ministerkommittéer
i juli 1952 slutna överenskommelsen ett utmärkt samarbete
redan etablerats men underströk, att församlingen i sina rekommendationer
velat gå längre. Även ministerkommittén hade enligt utskottet varit

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

inne på denna tankegång i sin tilläggsrapport till församlingen i september
1952 ehuru den ansett att det vore för tidigt att fatta beslut i saken i avvaktan
på att klara riktlinjer för Europarådets framtida verksamhet uppdragits.
Utskottet ansåg emellertid, att tiden nu vore inne för Europarådet
att fullfölja sina tidigare intentioner.

Församlingen bekräftar i sin rekommendation sina tidigare rekommendationer
om förhållandet mellan Europarådet och OEEC och rekommenderar
ministerkommittén att dels beakta dessa rekommendationer vid de förhandlingar
i frågan mellan de båda organisationernas förbindelsekommittéer,
som tidigare beslutats av ministerkommittén, dels hålla församlingen underrättad
om gången av dessa förhandlingar.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Rekommendationen nr 47 angående ratifikation av internationella

arbetskonventioner.

Ministerkommittén rekommenderas i denna rekommendation att anmoda
medlemsregeringarna att snarast ratificera följande internationella arbetskonventioner
:

Konvention nr 81 ang. arbetsinspektion inom industri och handel, 1947;
Konvention nr 87 ang. föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,
1948;

Konvention nr 88 ang. den offentliga arbetsförmedlingens organisation.
1948;

Konvention nr 94 ang. arbetsklausuler i kontrakt däri offentlig myndighet
är part, 1948;

Konvention nr 97 ang. migrerande arbetare (reviderad) 1949;

Konvention nr 98 ang. tillämpningen av principerna för organisationsrätten
och den kollektiva förhandlingsrätten, 1949;

Konvention nr 102 ang. minimistandard för social trygghet, 1952.

Kommittén rekommenderas vidare, att församlingen hålles underrättad om
regeringarnas åtgärder i saken och i förekommande fall erhåller rapport om
de faktorer som förhindrat eller fördröjt ratificering av konventionerna.

Ministerkommittén har beslutat, att i kommitténs svar till rådgivande församlingen
i anledning av denna rekommendation en redovisning skall lämnas
för redan verkställda ratificeringar.

Av ovannämnda sju konventioner har Sverige ratificerat fem, nämligen
n :ris 81, 87, 88, 98 och 102.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Rekommendationen nr 49 angående utseende av generalsekreterare för
Europarådet och befattningshavare inom Europarådets generalsekretariat.

Församlingen uttalar i sin rekommendation, att ministerkommittén, innan
den i framtiden framlägger förslag rörande val av generalsekreterare och biträdande
generalsekreterare, bör rådgöra med församlingens representanter
i den blandade kommittén. Ytterligare rekommenderas ministerkommittén
tillse, att ingen medlemsstat förbehåller sig rätten att tillsätta särskilda befattningar
inom sekretariatet och vidare att vid befordringar inom sekretariatet
hänsyn tages till kvalifikationerna hos redan där anställda befattningshavare,
så långt detta är förenligt med behovet att rekrytera ny personal
inom medlemsstaterna. Slutligen rekommenderas ministerkommittén,
att i de för sekretariatet gällande administrativa bestämmelserna införa regler
av ovanstående innehåll och motsvarande vad som redan gäller inom Förenta
Nationernas generalsekretariat.

Ministerkommittén har beslutat efterkomma församlingens rekommendation.
Samtidigt har kommittén uttalat, att medlemsstaterna skall tillförsäkras
en rättvis geografisk fördelning av befattningarna inom sekretariatet.

Rekommendationen nr 50 angående förbindelserna mellan Atlantpaktsorganisationen
och Europarådets rådgivande församling.

I rekommendationen förklarar församlingen till en början, att stödet från
en informerad allmänhet är av väsentlig betydelse för NATO:s framgång. 1
fortsättningen erinrar församlingen om ministerkommitténs resolution 1951:
31, vari förklarats, att kommittén icke hade några invändningar mot en diskussion
inom församlingen av de politiska aspekterna på europeisk fred och
säkei''het. Efter att ha fäst uppmärksamheten vid faran för dubblering av
NATO:s verksamhet på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena och
den nytta, som de båda organisationerna skulle draga av ett nära samarbete
på dessa områden, rekommenderar församlingen slutligen ministerkommittén,
att NATO skall anmodas att med regelbundna mellanrum avgiva en
rapport till rådgivande församlingen rörande frågor av gemensamt intresse.

Ministerkommittén har beslutat, att rekommendationen icke skall föranleda
någon åtgärd från kommitténs sida.

I ett inlägg i debatten framhöll utrikesminister Undén, att ehuru församlingen
i sin rekommendation understrukit det angelägna i att undvika dubblering
av NATO:s verksamhet på de ekonomiska, sociala och kulturella områdena
det likafullt klart framginge av den allmänna kommitténs rapport, att
det vore framför allt försvarsfrågorna, som tilldroge sig dess intresse. Under
hänvisning till att församlingen skulle överskrida sina i stadgan fastställda
befogenheter om den upptoge försvarsfrågor till behandling, föreslog utrikesministern,
att ministerkommittén skulle vidhålla sin tidigare inställning
till frågan, uttalad i den vid det tolfte mötet antagna resolutionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

7

Rekommendationen nr 51 angående förenkling av pass-, tull- och

valutaformaliteter.

Under hänvisning bland annat till tre betänkanden rörande passfrihet och
tull- och valutaförhållanden i resandetrafiken mellan de nordiska länderna,
utlämnade av den nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel,
uttalar församlingen, att det ligger i alla Europarådsmedlemmarnas intresse
att underlätta sina medborgares resor i syfte att skapa större förståelse
dem emellan.

I sektion A av rekommendationen förordas, att viseringsskyldighet, där
sådan fortfarande förefinnes, snarast möjligt måtte upphävas för resor mellan
Europarådets alla medlemsstater, och att i fall där detta icke låter sig
göra på reciprok grund möjligheterna för ett unilateralt upphävande av viseringsplikten
skall undersökas. I varje fall bör transitviseringsplikten upphävas
och inreseviseringar utfärdas kostnadsfritt. Ministerkommittén anmodas
slutligen att snarast möjligt undersöka möjligheterna att upphava
viseringstvånget för resor mellan Europarådets medlemsstater och vissa särskilt
uppräknade icke-medlemsstater, nämligen Finland, Jugoslavien, Portugal,
Schweiz, Spanien och Österrike.

I sektion B av rekommendationen förordas, under hänvisning till den nu
existerande ordningen mellan de nordiska länderna, innebärande passfrihet
för medborgare i dessa länder, att liknande arrangemang träffas mellan
andra grupper av stater såsom till exempel medlemmarna av Uniscan och
medlemmarna av kol- och stålunionen, i syfte att detta så småningom skall
leda till ett fullständigt upphävande av passtvånget mellan Europarådets
medlemsstater.

I sektion C rörande kollektivpass rekommenderas, att de Europaradsmedlemmar
som icke är medlemmar av Brysselpaktsorganisationen skall inbjudas
att ansluta sig till överenskommelsen rörande kollektivpass för ungdom,
vilken trädde i kraft den 1 april 1952.

I sektionerna D och E rörande tull- och valutakontroll rekommenderas
bland annat, att alla Europarådets medlemsstater skall tillåta resande att
förutom personlig utrustning av närmare angivet slag tullfritt och utan
skyldighet att inneha importlicens till medlemsstaterna medföra i utlandet
inköpta varor till ett sammanlagt värde, icke överstigande motvärdet av 20
dollars, grundat på marknadspriset på varorna i inköpslandet. Förutsättning
för denna rättighet skall vara att varorna medföres av resenären personligen
vid in- eller utresa och att detta icke sker i kommersiellt syfte. Säiskilda
bestämmelser avser tobaksvaror, vin och sprit.

I sektion F slutligen rekommenderas, att de medlemmar av Europarådet
som icke deltagit i 1947 års expertkonferens rörande pass- och gränsformaliteter,
icke desto mindre skall inbjudas att efterkomma de vid konferensen
antagna rekommendationerna, och att de av Europarådets medlemmar, som
undertecknat men icke ratificerat 1952 års konvention rörande förenkling

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

av granspasseringen vid befordran å järnväg av passagerare och resgods,
snarast möjligt skall deponera sina ratifikationsinstrument.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Rekommendationen nr 52 angående fortsatta åtgärder från medlemsstaternas
sida i samband med den europeiska konventionen rörande de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Församlingen uttrycker i denna rekommendation sin stora tillfredsställelse
över att konventionen rörande de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna numera trätt i kraft och rekommenderar ministerkommittén
att framföra följande till medlemsstaternas regeringar.

Det är enligt församlingen utomordentligt önskvärt, att de stater, som
ännu icke har ratificerat konventionen och dess protokoll, snarast möjligt
gor detta. Församlingen hemställer enträget till de regeringar som ännu icke
ratificerat att vidtaga de i konventionens artikel 25 förutsedda åtgärderna
rörande erkännande av behörighet för den europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna att mottaga individuella framställningar. Ur församlingens
synpunkt är det att föredraga, att ett klagomål, som kommissionen
anser legitimt och som icke kan avgöras genom förlikning, hänskjutes
till ett rättsligt snarare än till ett politiskt organ. Församlingen vill därför
understryka önskvärdheten av att medlemsregeringarna i överensstämmelse
med konventionens artikel 46 avger förklaringar av innebörd, att de erkänner
den planerade europeiska domstolen såsom behörig för dessa frågor.
Forsamlingen uttalar slutligen förhoppningen, att vederbörande regeringar
skall var beredda att ånyo överväga möjligheten av att avgiva en förklaring i
enlighet med konventionens artikel 63 och protokollets artikel 4 om konventionens
tillämplighet på alla eller något av de territorier, för vilkas internationella
förbindelser regeringarna i fråga svarar.

Ministerkommittén har ännu icke avslutat sin behandling av denna rekommendation.

Konventionen ratificerades av Sverige den 11 januari 1952 (prop. 1951: 165
och r. skr. 1951:251). Sverige har vidtagit de i konventionens artikel 25
förutsedda åtgärderna rörande erkännande av behörighet för den europeiska
kommissionen för de mänskliga rättigheterna att mottaga individuella framställningar.

Rekommendationen nr 57 angående Saars framtida ställning.

I rekommendationen uttalar församlingen, att det ligger i de närmast berörda
staternas liksom i hela Europas intresse att finna en lösning av detta
problem på europeisk grundval. Ministerkommittén anmodas att uppmunt -

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 214.

ra de närmast berörda staterna att snarast möjligt upptaga förhandlingar i
frågan; det föreslås att ministerkommitténs ordförande i samförstånd med
Frankrike, Tyskland och Saar sammankallar en särskild konferens i början
av 1954 i syfte att diskutera frågan om garantier för de överenskommelser,
som kan bli resultat av de direkta förhandlingarna mellan Frankrike och
Tyskland och, om så visar sig nödvändigt, utarbeta en lösning av därmed
sammanhängande problem. I konferensen skulle deltaga de sex medlemsstaterna
i den påtänkta europeiska politiska unionen, nämligen Frankrike,
Tyskland, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg, vidare Saar, Storbritannien,
Förenta Staterna och den politiska unionens verkställande organ
samt slutligen som observatörer representanter för Europarådets rådgivande
församling och dess generalsekreterare. Enligt rekommendationen bör
överläggningarna äga rum på grundval av de slutsatser, som kan framkomma
som resultat av de fransk-tyska förhandlingarna och av de förslag som
kan komma att framläggas av rådgivande församlingen.

Ministerkommittén har till de franska och tyska regeringarna uttalat dels
sin tillfredsställelse över att de båda regeringarna återupptagit förhandlingarna
i Saarfrågan dels sina förhoppningar om att förhandlingarna måtte
leda till en för alla parter acceptabel lösning.

Församlingens resolution nr 44 angående Europarådets ställning inför den
senaste politiska utvecklingen i världen.

Huvudparten av rådgivande församlingens septembersession ägnades åt
en allmän debatt om Europarådets ställning inför den politiska utvecklingen
i världen.

I den resolution, som antogs av församlingen efter debatten, uttalas i en
första del, sektion A, att Europarådets politik bör vara grundad på minskning
av den internationella spänningen, en kontrollerad nedrustning, fortsatt
arbete på att ena Europa och organisera den kollektiva säkerheten samt
respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I en andra del av resolutionen, sektion B, skisseras den politik, som är
ägnad att bringa de ovan formulerade principerna till utförande. En fyrmaktskonferens
bör sålunda snarast möjligt sammankallas med de österrikiska
och tyska frågorna som främsta ärenden på dagordningen. Beträffande
Österrike bör konferensen leda till ett snabbt avslutande av ett statsfördrag,
som säkerställer detta lands politiska och ekonomiska självständighet.
Vad Tyskland beträffar, skall konferensens mål vara avslutandet av ett
fredsfördrag, fria val över hela landet och bildandet av en regering med rätt
alt tala för hela det återförenade Tyskland. Vidare understrykes i resolutionen,
att ehuru en integrering av ett återförenat Tyskland i ett enat Europa
innebär en garanti för freden, det måste lämnas till Tysklands framtida regering
att fritt fatta beslut i denna fråga.

I en följande del av resolutionen förklarar församlingen, att förhoppning -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

arna om ett gynnsamt resultat av konferensen icke får medföra en minskning
av Europas ansträngningar att uppnå kollektiv säkerhet och en bättre
samordning av dess styrkor med västtyskt deltagande och icke heller ha
till följd, att underhandlingarna rörande upprättandet av en europeisk politisk
myndighet bringas att upphöra.

Församlingen uppmanar vidare Storbritannien och andra medlemmar av
Europarådet att träda i så nära förbindelse som möjligt med redan upprättade
begränsade unioner och med dem som kan komma att upprättas i framtiden.
Församlingen uttalar till sist, att Sovjetunionen bör erbjudas som garanti
en ömsesidig säkerhetspakt inom ramen för Förenta Nationerna, till
vilken i första hand skall vara anslutna Sovjetunionen, Förenta Staterna,
Storbritannien och medlemmarna av den planerade politiska unionen.

Ministerkommittén har beslutat dels godkänna huvuddragen i den i resolutionen
upplinjerade politiken, dels uttrycka förhoppningen, att församlingen
måtte fortsätta att debattera politiska frågor av detta slag för att
därigenom vägleda den allmänna opinionen i Europa.

I ett inlägg i debatten förklarade utrikesminister Undén, att han vid omröstningen
om denna resolution ämnade nedlägga sin röst, då enligt den
svenska regeringens mening det icke funnes anledning för ministerkommittén
att taga ställning till församlingens resolution. I fortsättningen citerade
utrikesministern den romersk-rättsliga satsen om definitioners farlighet och
tillämpade den på det föreliggande fallet. Resolutionen hade tillkommit genom
sammanslagning av flera skiljaktiga förslag. Majoriteten av de svenska
representanterna i församlingen hade i likhet med flera av sina kolleger nedlagt
sina röster vid omröstningen. Det rådde utan tvivel inom respektive länler
olika meningar om sådana fundamentala problem som den tyska frågan
och Saar-frågan, och den svenska regeringen ville icke taga ställning till
dessa frågor genom att uttala sig rörande den av församlingen antagna resolutionen,
vilken för övrigt redan passerats av händelseutvecklingen.

Departementschefen.

Såsom framgår av föregående redogörelse är åtskilliga av de antagna rekommendationerna
ännu icke behandlade av ministerkommittén.

Rekommendationen nr 44 riktar sig delvis till de stater som överväger att
bilda en politisk union sinsemellan och den berör alltså i dessa hänseenden
icke Sverige. I övrigt behandlas i rekommendationen och i den i anslutning
därtill antagna resolutionen nr 27 förbindelserna på det ministeriella och
parlamentariska planet mellan Europarådet och den planerade politiska
unionen. Innan en stadga för den politiska unionen antagits torde det vara
för tidigt att taga ståndpunkt till utformningen av förbindelserna mellan
unionen och Europarådet.

I rekommendationen nr 46 behandlas en fråga som tidigare varit under
övervägande. Jag hänvisar till vad jag yttrade härom i proposition nr 229
vid 1953 års riksdag.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Vad angår rekommendationen nr 47 har Sverige icke ratificerat konventionerna
n:ris 94 och 97. I proposition nr 188 vid 1950 års riksdag lämnas
en redogörelse för de skäl som talat emot en ratificering från svensk sida
av dessa konventioner. Beträffande konventionen nr 94 angående arbetsklausuler
i kontrakt, däri offentlig myndighet är part, har sålunda anförts, att
det sakliga innehållet i förevarande konvention saknar intresse för Sveriges
del, emedan däri angivna villkor och bestämmelser i regel i vårt land regleras
genom kollektivavtal. Härtill kommer att i konventionen finnes inryckla
formella föreskrifter, som ter sig främmande för svenska förhållanden.
Beträffande konventionen nr 97 angående migrerande arbetare har framhållits,
att i vad avser den förmån som ligger i rätten att erhålla billig och
i vissa fall helt kostnadsfri sjukvård och hälsovård i stort sett ingen skillnad
göres mellan svenskar och de utlänningar som vistas i Sverige, och att
när det gäller den obligatoriska fattigvården utlänningar är i huvudsak likställda
med svenskar. Den svenska lagstiftningen uppfyller sålunda i stort
sett de i konventionen stipulerade villkoren. Då emellertid vissa skiljaktigheter
förefinnes mellan konventionstexten och gällande svensk lagstiftning
på socialförsäkringens område har det befunnits önskvärt, att det tills vidare
får anstå med ratifikation från svensk sida av ifrågavarande konvention.

Vad angår Sveriges inställning till de frågor som behandlas i rekommendationen
nr 51 angående förenkling av pass-, tull- och valutaformaliteter må
framhållas, att Sverige redan avskaffat viseringstvånget för alla Europarådets
medlemsstater med undantag av Förbundsrepubliken Tyskland och
Saar. Det finns anledning att förutsätta, att i en nära framtid viseringstvånget
beträffande dessa två medlemmar kommer att upphävas. Det kan också i
detta sammanhang erinras om, att Sverige icke fordrar visering för finländska
och schweiziska medborgare. Beträffande gällande tull- och valutakontroll
torde den svenska lagstiftningen på dessa områden i huvudsak överensstämma
med församlingens rekommendationer. Beträffande import av
tobak och spritdrycker av resande med hemvist i de nordiska länderna gäller
dock för närvarande mera restriktiva regler än vad som framgår av rekommendationen
nr 51. Vidare får resande till och från Sverige endast medföra
högst 99 kronor i svenska sedlar.

Vad slutligen beträffar den av församlingen antagna resolutionen nr 44
angående Europarådets ställning inför den senaste politiska utvecklingen i
världen får jag hänvisa till det inlägg i frågan som jag gjorde vid ministerkommitténs
möte i december 1953, och för vilket en redogörelse redan lämnats
i samband med referatet av det huvudsakliga innehållet i resolutionen
i fråga.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda
av Europarådets rådgivande församling år 1953 vid dess
femte ordinarie möte fattade beslut.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Dag Malm.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

13

REKOMMENDATION 44

angående det av ad hoc församlingen antagna utkastet till fördrag
om upprättande av en europeisk politisk union.

Församlingen.,

som har beaktat det fördragsutkast, innefattande stadga för den europeiska
gemenskapen, som ad hoc församlingen antog den 10 mars 1953 och
delgav rådgivande församlingen i överensstämmelse med den resolution,
som antogs den 10 september 1952 i Luxemburg av utrikesministrarna i den
europeiska kol- och stålunionens sex medlemsstater;

som erinrar om sin enhälliga resolution av den 6 september 1949 att
»Europarådets syfte och mål är skapandet av en europeisk politisk myndighet
med begränsade funktioner men med verkliga befogenheter»;

som erinrar om att den har försökt att definiera dessa funktioner och befogenheter
och att den sålunda den 26 augusti och 23 november 1950 röstade
för det fördragsutkast, varigenom den europeiska kol- och stålunionen
upprättades; den 11 maj 1951 välkomnade undertecknandet av nämnda
fördrag; den 11 augusti 1950 antog en rekommendation, som krävde »skapandet
av en förenad europeisk armé, underställd en europeisk försvarsminister
och underkastad europeisk demokratisk kontroll»; den 30 maj 1952
begärde, att den europeiska försvarsgemenskapen skulle underställas en
politisk myndighet; och senare givit sitt stöd åt fördragsutkastet rörande
den europeiska försvarsgemenskapen;

som anser, att skapandet av begränsade gemenskaper innebär steg på vagen
till skapandet av en europeisk gemenskap.

som uttalar de fria folkens i Europa tacksamhet till fördragsutkastets
upphovsmän, vilka med skicklighet och hängivenhet har fullgjort det uppdrag,
som de på de sex utrikesministrarnas inbjudan åtog sig;

som anser, att det måste råda en större enhet mellan Europarådets medlemsstater,
om inrättandet av en europeisk gemenskap skall stå i överensstämmelse
med dessa staters gemensamma intressen;

som understryker, att en sådan större europeisk enhet alltid betraktats
som en tvingande politisk nödvändighet på de ekonomiska och sociala områdena
såväl som på försvarsområdet, och som därför anser, att en eventuell
minskning i spänningen mellan Sovjetunionen och den fria världen
icke skulle utesluta denna nödvändighet;

som beaktar, att den europeiska gemenskapens framgång till stor del beror
på dels i vilken utsträckning förbindelserna upprätthålles och stärkes
å ena sidan mellan gemenskapen och de stater, som ej är medlemmar av
denna, och å den andra mellan gemenskapen och Europarådet, dels hur
effektivt samarbete, som kan etableras mellan dem;

som understryker, att särskilt på det ekonomiska området framgång och
välstånd hos gemenskapen och de europeiska stater, som ej är medlemmar
därav, är oupplösligt förenade och att det därför är önskvärt, att i fråga om
varje ny förbindelse, som kan uppstå mellan dem, de åtgärder, som vidtages
av gemenskapen, skall stå i överensstämmelse med dem, som vidtagits
inom den vidare ramen av Europarådet, ÖEEC och de europeiska ekonomiska
organisationer, vari gemenskapens medlemsstater utgör en integrerande
del;

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

som drager uppmärksamheten hos dem, vilka är ansvariga för den vidare
behandlingen av fördragsutkastet, innefattande stadga för den europeiska
gemenskapen, till de förslag, som innefattas i rådets rekommendation 45
rörande den europeiska gemenskapen,

rekommenderar ministerkommittén:

(a) att regeringarna i de Europarådets medlemsstater, vilka ämnar bilda
den europeiska gemenskapen, fattar ett snabbt beslut beträffande det fördragsutkast,
som nu förelagts dem;

(b) att alla medlemsstaternas regeringar gör bestämda ansträngningar
under det kommande året i syfte att utveckla större enhet inom Europarådets
ram mellan alla nationer, som är där representerade, så att denna
större enhet må utvecklas samtidigt med den, som skapats inom den europeiska
gemenskapen.

REKOMMENDATION 46
angående integrering av OEEC och Europarådet.

Församlingen,

som anser, att OEEC:s och Europarådets huvudsyften sammanfaller och
att följaktligen ett nära samordnande av deras verksamhet skulle vara till
fördel för båda organisationerna och verksamt bidraga till förverkligandet
av deras syften och de principer, som de förfäktar, när de söker uppnå sina
mål;

som välkomnar de åtgärder för att främja samarbetet mellan OEEC och
Europarådet, vilka innefattas i den överenskommelse, som i juli 1952 slöts
mellan OEEC:s ministerråd och Europarådets ministerkommitté;

som emellertid anser, att å ena sidan bildandet av den europeiska koloch
stålunionen och påbörjandet av dess verksamhet samt de framsteg, som
gjorts under förhandlingarna om bildande av andra gemenskaper med begränsat
medlemskap och å andra sidan förverkligandet av en politik, som
skulle innebära, att Europarådet bildar »den allmänna ramen för europeisk
politik», gör det nödvändigt, att radikalare åtgärder vidtages för att förena
de organisationer, vilkas ändamål är att åstadkomma en närmare handlingsgemenskap
mellan Europarådets alla medlemsstater;

som vidare anser, att Europarådet effektivare än någon annan organisation
kan utgöra ett forum, varigenom den allmänna opinionen kan upplysas
om de tekniska förslag, som framlägges av OEEC;

som är övertygad, att varje framsteg mot större enhet är till fördel icke
blott för Europarådets medlemsstater som en helhet utan även för de ovannämnda
gemenskaperna med begränsat medlemskap;

som därför förnyar sina tidigare rekommendationer angående förbindelserna
mellan OEEC och Europarådet och i synnerhet de förslag, som innefattades
i rekommendation 25 i maj 1952;
rekommenderar ministerkommittén:

(a) att de ovannämnda rekommendationerna tages i beaktande i avsikt
att lösa problemet om förbindelserna mellan OEEC och Europarådet, när
denna fråga diskuteras av de båda organisationernas förbindelsekommittéer
i överensstämmelse med ministerkommitténs beslut;

(b) att församlingen hålles underrättad om hur dessa diskussioner utvecklar
sig, och att den anmodas yttra sig över förslag till lösning av frågan,
innan beslut därom fattas av ministerkommittén.

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

15

REKOMMENDATION 47

angående ratifikation av internationella arbetskonventioner.

Församlingen,

som erinrar om sin rekommendation 14 av den 7 december 1951 angående
medlemsstaternas antagande av en gemensam politik på det sociala området,

som anser, att det skulle vara i hög grad önskvärt att åvägabringa ratificering
av vissa internationella arbetskonventioner, vilka är mycket betydelsefulla
på arbetsområdet och för vilkas ratificering det ej synes föreligga
något större hinder,

som anser, att åtgärder kan vidtagas för att anpassa principerna i dessa
konventioner efter förhållandena i de olika länderna,

rekommenderar ministerkommittén

a) att anmoda berörda medlemsregeringar att vidtaga åtgärder för snar
ratificering av följande internationella arbetskonventioner:

Konvention nr 81: ang. arbetsinspektion inom industri och handel, 1947;

Konvention nr 87: ang. föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,
1948;

Konvention nr 88: ang. den offentliga arbetsförmedlingens organisation,
1948;

Konvention nr 94: ang. arbetsklausuler i kontrakt däri offentlig myndighet
är part, 1949;

Konvention nr 97: ang. migrerande arbetare (reviderad) 1949;

Konvention nr 98: ang. tillämpningen av principerna för organisationsrätten
och den kollektiva förhandlingsrätten, 1949;

Konvention nr 102: ang. minimistandard för social trygghet, 1952;

(b) att hålla församlingen underrättad om de åtgärder, som regeringarna
vidtar på detta område;

(c) att i förekommande fall överlämna till församlingen en kort redogörelse
för de svårigheter, som hindrar eller försenar ratificeringen av dessa
konventioner.

REKOMMENDATION 49

angående utseende av generalsekreterare för Europarådet och befattnings
havare inom Europarådets generalsekretariat.

Församlingen,

som utnämnt en generalsekreterare på ministerkommitténs rekommendation
i enlighet med stadgans artikel 36,

1. vill uttrycka sin uppriktiga förhoppning, att Europarådets sekretariat
utvecklas på ett sätt, som motsvarar den uteslutande internationella karaktären
hos dess funktioner;

2. rekommenderar därför ministerkommittén:

(a) att den i framtiden, innan den framlägger förslag rörande utnämning
av generalsekreterare måtte rådgöra med församlingens representanter
i den blandade kommitté, vars tillkomst godkändes av ministerkommittén
i maj 1951;

(b) att ingen medlemsstat får förbehålla sig rätten att tillsätta särskilda
befattningar inom sekretariatet;

(c) att den måtte i de administrativa bestämmelser, som den fastställde

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 214.

den 8 augusti 1949, införa en regel i överensstämmelse med artikel
IV, paragraf 4 i Förenta Nationernas och dess fackorgans personalreglemente,
innebärande att generalsekreteraren vid fyllandet av
vakanser skall taga hänsyn till kvalifikationer och erfarenhet hos
personer, vilka redan är anställda av Europarådet, för såvitt detta
är förenligt med behovet att anställa nya krafter och att fördela befattningarna
på ett rättvist sätt mellan medlemsstaternas medborgare.

REKOMMENDATION 50

angående förbindelserna mellan Atlantpaktsorganisationen och Europarådets

rådgivande församling.

Församlingen,

som anser, att det fulla stödet från en informerad allmänhet är av väsentlig
betydelse för Atlantpaktsorganisationens framgång;

som är övertygad, att församlingen skulle kunna vara Atlantpaktsorganisationen
till stor hjälp vid stimulerandet av detta stöd;

som erinrar om ministerkommitténs resolution 1951: 31, vari förklaras, att
kommittén icke hade några invändningar mot en diskussion inom församlingen
av de politiska aspekterna på europeisk fred och säkerhet;

som vidare fäster uppmärksamheten vid faran av dubbelarbete till följd
av Atlantpaktsorganisationens verksamhet på de ekonomiska, sociala och kulturella
områdena och vid den nytta, som båda organisationerna kan draga
av ett nära samarbete mellan Atlantpaktsorganisationen och Europarådet på
dessa områden,

rekommenderar ministerkommittén att anmoda Atlantpaktsorganisationen
att med regelbundna mellanrum avgiva en rapport till Europarådets rådgivande
församling rörande frågor av gemensamt intresse.

REKOMMENDATION 51

angående förenkling av pass-, tull- och valutaformaliteter.

Församlingen,

som har tagit under övervägande den motion om förenkling av gränsformaliteterna
för resande, vilken framlagts av framlidne greve Jacini, Dok. 98;

som har tagit kännedom om nordiska parlamentariska kommitténs tre betänkanden
om förenkling av pass-, tull- och valutaformaliteter;

som för att undvika dubbelarbete noggrant har studerat Förenta Nationernas
arbete i fråga om pass- och gränsformaliteter;

som är övertygad, att det ligger i alla Europarådets medlemsstaters intresse
att underlätta sina medborgares resor i avsikt att skapa större förståelse
och god vilja bland dem;

som anser, att gränsformaliteterna, så som de för närvarande är utformade,
förorsakar onödigt besvär och onödig tidsspillan;

som har tagit hänsyn till utskottets för juridiska och administrativa frågor
rapport, Dok. 201, vilken har överlämnats till ministerkommittén, så att
denna rekommendation kan studeras med vederbörlig hänsyn tagen till rapporten; -

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

17

Sektion A.

Viseringsskyldighet

som har funnit, att den resolution angående önskvärdheten av att avskaffa
viseringsskyldigheten vid resor mellan Europarådets alla medlemsstater,
vilken på församlingens förslag antogs av ministerkommittén vid
dess tionde möte, ännu ej till fullo förverkligats;

1. rekommenderar ministerkommittén:

(a) att viseringsskyldighet, där sådan fortfarande föreligger snarast
möjligt måtte fullständigt upphävas för resor mellan Europarådets
alla medlemsstater;

(b) att i fall, där speciella omständigheter gör det särskilt svårt att fullständigt
avskaffa viseringsskyldigheten på reciprok grund, möjligheterna
för ett unilateralt upphävande måtte undersökas och i varje
fall att transitviseringsskyldigheten måtte avskaffas och inreseviseringar
utfärdas kostnadsfritt;

(c) att ägna omedelbar uppmärksamhet åt möjligheten att avskaffa
viseringsskyldigheten för resor mellan Europarådets medlemsstater
och vissa icke-medlemsstater, nämligen Finland, Jugoslavien, Portugal,
Schweiz, Spanien och Österrike;

Sektion B
Passkontroll

som är övertygad, att slutmålet för Europarådets medlemsstater måste
vara passtvångets fullständiga avskaffande för resor mellan medlemssta som

erinrar om att detta ej skulle innebära mer än ett partiellt återvändande
till den resefrihet, som''före 1914 rådde i praktiskt taget hela Europa;

som välkomnar den ordning, som råder mellan de nordiska^ länderna,
varvid resande från ett land till ett annat icke längre behöver förete identitetsbevis,
när de passerar gränserna mellan dessa länder, och som råder
mellan Irland och Storbritannien, varvid dessutom utlänningar, som anländer
till Storbritannien via Irländska Republiken icke på nytt granskas av
passkontrollen vid ankomsten till Storbritannien, och utlänningar, som reser
till Irländska Republiken via Storbritannien granskas av brittiska passkontrollen
men ej vid ankomsten till Irländska Republikens område,

2. rekommenderar ministerkommittén:

(a) att liknande anordningar måtte vidtagas mellan andra grupper av
stater, t. ex. mellan medlemmarna av Uniscan (Danmark, Norge,
Storbritannien och Sverige) till vilka Irland, Island och möjligen
Finland kunde ansluta sig, och mellan medlemmarna av kol- och
stålunionen (Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna
och Tyska Förbundsrepubliken) till vilka Storbritannien och
möjligen andra av Europarådets medlemsstater kunde ansluta sig,
allt under förutsättning att det finnes andra tänkbara kombinationer
och att målet är, att dessa regionala passunioner med hänsyn
till att de griper in i varandra till slut måtte leda till avskaffande
av passtvånget för resor till Europarådets alla medlemsstater;

(b) att som ett steg på vägen mot uppnåendet av detta mål grupper av

2 Dihang till riksdagens protokoll 195i. 1 saml. Nr 214.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

närliggande länder, t. ex. de ovannämnda, måtte upphäva passtvånget
för medborgare i gruppernas länder och att sådana identitetskort,
som för närvarande utfärdas av vederbörande myndigheter i medlemsstaterna
för inhemskt bruk och som är försedda med fotografi
(t. ex. nationella identitetskort, medborgarskapsbevis giltiga som
reselegitimation, rösträttskort, körkort, hälsovårdskort, socialvårdskort,
postens och järnvägens legitimationsbevis, etc.) måtte godkännas
av andra medlemsstater som tillfredsställande identitetsbevis;

Sektion C

Kollektiv pass

som har tagit del av de anordningar, vilka Brysselpaktsorganisationen
(Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien) har
vidtagit i fråga om kollektivpass för ungdom och vilka trätt i kraft den 1
april 1952;

som anser, att ungdom från Europarådets alla medlemsstater borde få
resa på kollektivpass och att dessa borde få ett standardiserat utförande
och innehåll;

som fastslår, att denna rekommendation icke på något sätt påverkar dess
huvudförslag rörande avskaffande av passtvånget vid resor mellan Europarådets
medlemsstater utan är ett steg i riktning mot detta mål;

3. rekommenderar ministerkommittén:

(a) att de stater, som är medlemmar av Europarådet men ej av Brysselpaktorganisationen,
måtte inbjudas att ansluta sig till överenskommelsen
rörande kollektivpass för ungdom, vilken trädde i kraft
den 1 april 1952;

(b) att uppmärksamhet ägnas åt möjligheten att utsträcka användandet
av kollektivpass till personer över 18 eller 21 års ålder, vilket som
är tillämpligt, och att det såvitt möjligt ej borde gälla några begränsningar
i fråga om arten av de resor för vilka kollektivpass
utfärdas;

Sektion D
Tullkontroll

som anser, att det är betydelsefullt att mer exakt definiera vilka kategorier
av varor som innefattas i uttrycket »personlig utrustning», så att
turister kan exakt bedöma vilka artiklar de är berättigade att tullfritt medföra; som

vidare anser, att det är önskvärt att lätta på nuvarande regler så att
resande får större möjligheter att föra med sig andra artiklar än personliga
effekter och födoämnen för personligt behov;

som vidare anser, att kvantitativa begränsningar även i fortsättningen
måste vara i kraft beträffande vissa varor, som är belagda med höga tullar;

som slutligen hyser den uppfattningen, att därest ovannämnda förslag
antoges, det skulle vara möjligt att modernisera det sätt på vilket tullkontrollen
för närvarande verkställes,

4. rekommenderar ministerkommittén

(a) att alla Europarådets medlemsstater måtte antaga föreskrifter, som
sätter alla resande, egna medborgare inbegripna, i stånd att tull -

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

fritt och utan särskilda import- och exporttillstånd in- och utföra
följande varor, därest de ingår i resandens personliga utrustning
och är avsedda uteslutande för hans personliga bruk:

(I) beklädnads- och sängklädesartiklar och andra artiklar för personligt
bruk, såsom klockor, smycken, toilettartiklar, etc.;

(II) andra smärre ägodelar, såsom kikare, kameror och mindre filmkameror,
jämte framkallade och oframkallade filmer och plåtar, portabla
musikinstrument, grammofoner (jämte ett skäligt antal skivor), radioapparater
och reseskrivmaskiner;

(III) cyklar, camping- och sportutrustning (t. ex. gevär och annan jakt utrustning,

fiskredskap, skidor, tennisracketar, kanoter och liknande
mindre, motorlösa båtar, inbegripet hopfällbara båtar);

(IV) barnvagnar och rullstolar;

(V) beklädnadsartiklar för personligt bruk inköpta i utlandet, vilka med
hänsyn till kvantitet och värde och till längden av resandens utlandsvistelse
kan betraktas som personlig utrustning;

(b) att turister måtte tillåtas att införa till alla medlemsstater, sina
hemländer inbegripna, tullfritt och utan importtillstånd, förutom
personlig utrustning, varor inköpta i utlandet till ett sammanlagt
värde icke överstigande motvärdet till 20 dollars (vilket belopp så
snart omständigheterna medger bör höjas till 50 dollars), grundat
på marknadspriset på varorna i inköpslandet, under förutsättning
att varorna medförs av resanden personligen eller ingår i hans personliga
bagage vid inresan och under förutsättning att det av deras kvantitet
och sammansättning framgår, att varorna, som på detta sätt införes,
icke är avsedda för försäljning utan uteslutande för personlig
användning eller förbrukning samt under förutsättning att införseln
av dessa varor ej står i strid med gällande nationella föreskrifter; (c)

att följande mängder måtte fastställas som minimikvantiteter i alla
medlemsstater:

— 200 cigarretter eller 250 gr tobak eller 25 cigarrer eller mindre
kvantiteter av varje i samma proportioner;

— 2 liter vin och spritdrycker, varav ej mer än en liter må utgöras
av spritdrycker;

— 1/2 liter toilettvatten, varav ej mer än en åttondels liter må utgöras
av parfym;

(d) att det nuvarande tullkontrollsystemet måtte ändras och ersättas
med ett system byggt på stickprov, om möjligt endast vid inreseställena; -

Sektion E

Valutakontroll

som anser, att det för närvarande icke är möjligt att genomföra enhetliga
valutabestämmelser i Europarådets alla medlemsstater men att icke desto
mindre vissa förbättringar kan åstadkommas,

5. rekommenderar ministerkommittén:

(a) att Europarådets alla medlemsstater måtte medgiva så rikliga valutatilldelningar
som möjligt för resor mellan Europarådets medlemsstater; (b)

att de måtte medgiva alla resande rätt att in- och utföra sedlar till ett
värde av minst tio pund sterling i sin egen valuta;

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

(c) att valutakontrollen, i den mån den anses oundgänglig av medlemsstaterna,
måtte verkställas på enklaste och för resandena minst hindrande
sätt, t. ex. genom bankerna;

(d) att regelbunden valutakontroll vid gränserna måtte avskaffas och ersättas
med stickprovsundersökningar i likhet med vad som föreslagits
beträffande tullkontrollen;

Sektion F

Internationella instrument

som har beaktat de rekommendationer, som antagits av 1947 års expertkonferens
rörande pass- och gränsformaliteter, och konventionen rörande förenkling
av gränspasseringen vid befordran å järnväg av passagerare och resgods,
undertecknad i Geneve den 10 januari 1952.

6. rekommenderar ministerkommittén:

(a) att åtgärder måtte vidtagas för att de medlemmar av Europarådet,
som ej deltog i 1947 års konferens, icke desto mindre inbjudes att
efterkomma dess rekommendationer; och

(b) att de medlemmar av Europarådet, vilka har undertecknat men ej
ratificerat 1952 års konvention, måtte deponera sina ratifikationsinstrument
så snart som möjligt och att de, som ej har undertecknat
denna konvention men kan göra det, måtte inbjudas att utan
dröjsmål ansluta sig till den.

REKOMMENDATION 52

angående fortsatta åtgärder från medlemsstaternas sida i samband med den
europeiska konventionen rörande de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna och dess tilläggsprotokoll.

Församlingen,

som uttrycker sin djupa tillfredsställelse över att konventionen rörande
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilken konvention
betecknar ett betydelsefullt steg i riktning mot uppnåendet av ett av
Europarådets huvudmål, numera trätt i kraft,

rekommenderar ministerkommittén, att följande rekommendationer måtte
överlämnas till medlemsstaternas regeringar:

1. Det är utomordentligt önskvärt, att de stater, som ännu icke ratificerat
konventionen eller dess tilläggsprotokoll, snarast möjligt gör detta, ty
varje dröjsmål i det slutliga antagandet av dessa överenskommelser av
någon medlem av Europarådet är menligt för organisationens anseende
och leder till svårigheter i samband med upprättandet av den europeiska
kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

2. Församlingen har från början ansett det nödvändigt för skyddet av de
mänskliga rättigheterna, att varje person, som gör gällande, att en av de
Höga Fördragsslutande Parterna inkräktat på hans rättigheter, skall
kunna direkt underställa ett internationellt organ sina klagomål för undersökning
och förlikning utan att behöva söka stöd från en regering,
vars intervention skulle förvandla en enskild persons klagomål till en
tvist mellan stater. Det var denna synpunkt, som ledde tilll inrättandet
av den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. För -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

samlingen hemställer enträget till de stater, -vilka ännu ej har gjort så,
att vidtaga de åtgärder, som förutses i konventionens artikel 25, och erkänna
kommissionens kompetens att mottaga enskilda personers framställningar.

3. Församlingen anser det likaledes önskvärt, att varje klagomål, som kommissionen
anser legitimt och som den icke är i stånd att avgöra genom
förlikning, hänskjutes till ett rättsligt snarare än ett politiskt organ. Den
vill därför understryka för medlemsstaternas regeringar önskvärdheten
av att de i överensstämmelse med konventionens artikel 46 förklarar, att
de erkänner den obligatoriska j urisdiktionen hos den europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna.

4. Församlingen fäster slutligen uppmärksamheten hos de medlemsstater,
vilka svarar för sina utomeuropeiska territoriers internationella förbindelser,
på de misstankar och den kritik de utsätter sig för, därest de
skulle vägra att utsträcka konventionens och tilläggsprotokollets tillämplighet
till dessa territoriers befolkning. Det är sålunda församlingens uppriktiga
förhoppning, att vederbörande regeringar är beredda att ånyo
överväga möjligheten att avgiva en förklaring i enlighet med konventionens
artikel 63 och tilläggsprotokollets artikel 4.

REKOMMENDATION 57
angående Saars framtida ställning.

Församlingen,

som är medveten om allvaret i det problem, som Saar representerar, eftersom
utan en snabb lösning av detta hela grundvalen för de fransk-tyska förbindelserna
kan äventyras och upprättandet av den europeiska gemenskapen
sättas i fara;

som anser, att det ligger i de närmast berörda staternas, liksom i hela
Europas, intresse att finna en lösning av detta problem på europeisk grundval,

rekommenderar ministerkommittén:

1. att de direkt berörda staterna uppmuntras att ofördröj ligen upptaga bilaterala
förhandlingar;

2. att ministerkommitténs ordförande i samråd med Frankrike, Tyskland
och Saar sammankallar en särskild konferens i början av 1954 i syfte att
överväga ett garanterande av de överenskommelser, som kan framkomma
under de fransk-tyska förhandlingarna, och, om så visar sig nödvändigt,
söka lösa de problem, som står kvar från dessa förhandlingar;

3. att som deltagare i denna konferens inbjudes, förutom Europarådets rådgivande
församling och generalsekretariat, vilka företrädes i egenskap av
observatörer:

(a) de stater, vilka den 10 september 1952 i Luxemburg beslöt bilda en
europeisk gemenskap;

(b) Saar;

Ce) Storbritannien och Förenta Staterna;

Cd) den europeiska gemenskapens verkställande organ;

4. att konferensens överläggningar äger rum på grundval av de slutsatser,
som framlägges för den som resultat av de fransk-tyska förhandlingarna,
jämte de förslag, som kan komma från rådgivande församlingen.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
RESOLUTION 27

angående det av ad hoc församlingen antagna utkastet till fördrag
om upprättande av en europeisk politisk gemenskap.

Församlingen,

som har beaktat det fördragsutkast, innefattande stadga för den europeiska
gemenskapen, vilket antagits av ad hoc församlingen den 10 mars 1953
och delgivits rådgivande församlingen i överensstämmelse med den resolution,
som antogs i Luxemburg den 10 september 1952 av utrikesministrarna
i den europeiska kol- och stålunionens sex medlemsstater;

som uppriktigt välkomnar den samarbetsanda och den bestämda vilja att
upprätthålla enheten mellan Europarådets alla medlemsstater, som har lett
ad hoc församlingen till att antaga förslagen angående association och förbindelser,
som framlades i resolution 26, antagen av rådgivande församlingen
den 17 januari 1953;

beslutar beträffande dessa två frågor som följer:

I. Association

1. Rådgivande församlingen godkänner bestämmelserna om associerade stater
i artiklarna 90, 91, 92 och 93 av utkastet till fördrag om den europeiska
gemenskapen.

2. Församlingen föreslår emellertid att en bestämmelse införes i första
paragrafen av artikel 91 rörande deltagande i ekonomiska och sociala
rådet av representanter för associerade stater.

II. Förbindelser med Europarådet

3. Rådgivande församlingen välkomnar i allmänhet bestämmelserna rörande
de förbindelser, som skall upptagas med Europarådet, enligt det till
utkastet till fördrag om den europeiska gemenskapen fogade andra protokollet.

4. Rådgivande församlingen anser, att framgången för dessa förslag till
upprättande av organiska förbindelser mellan den europeiska gemenskapen
och Europarådet i praktiken helt kommer att bero av förverkligandet
av bestämmelserna i artikel 6 och artikel 7, paragraf 1, i det
andra protokollet. Den rekommenderar därför, att bestämmelserna i
dessa artiklar tillämpas omedelbart efter det att den europeiska gemenskapen
upprättats i enlighet med reglerna i sektion D av yttrande nr 3,
sådant det antogs av rådgivande församlingen den 30 september 1952.

RESOLUTION 44

angående Europarådets ställning inför den senaste politiska utvecklingen

i världen.

Sektion A

Rådgivande församlingen anser, att Europarådets politik måste grundas
på följande principer:

1. Alla europeiska folks önskan om fred fordrar, att Västeuropa icke blott
uppmuntrar alla ansträngningar att göra slut på den nuvarande internationella
spänningen genom att lösa de problem, vilka för närvarande
skapar denna spänning, utan även tager varje tänkbart initiativ för att
nå detta resultat.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 214.

2. Uppgiften att ena hela Europa, som vidtagits av andra orsaker än som
svar på ett krigshot, måste påskyndas, eftersom ett enat Europa i sig
självt utgör en grundläggande förutsättning för skapandet av en varaktig
fred.

3. Nedrustningen är en nödvändig förutsättning för varaktig fred. Varje
överenskommelse att minska rustningarna måste vara ömsesidig och innefatta
ett system av allmän övervakning och kontroll för att säkerställa
att överenskommelsen ej blott iakttages utan även verkställes samtidigt.

4. I avvaktan på en allmän överenskommelse angående nedrustning måste
den fria världen fortsätta sina ansträngningar att skapa kollektiv säkerhet
med all hänsyn tagen till vad som är möjligt med tanke på dess
ekonomiska resurser och sociala struktur.

5. Den västerländska världens solidaritet måste befästas, under beaktande
av ett enat Europas och Amerikas Förenta Staters ömsesidiga oberoende.

6. Det fria Europas union utgör ett bidrag till fredens upprätthållande på
grund av den ytterligare garanti, som är given i den defensiva karaktären
av dess allianser och dess uttalade syfte att uteslutande genom förhandlingar
söka lösa de problem, vilka orsakar den nuvarande spänningen i
de internationella förbindelserna.

7. Respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
förblir ett oeftergivligt villkor för upprättandet mellan folken av förbindelser
grundade på ömsesidigt förtroende och ett fruktbärande samarbete,
vilket i sin tur förutsätter en allvarlig ansträngning att nå ömsesidig
förståelse.

Sektion B

1. Församlingen anser, att i nuvarande läge första steget för att bringa de
ovan formulerade principerna till utförande bör vara att snarast möjligt
sammankalla den föreslagna fyrmaktskonferensen. Huvudpunkterna
på konferensens dagordning skall vara de österrikiska och tyska frågorna,
vilka bör behandlas oberoende av varandra. Konferensens arbetsområde
skall efterhand kunna utvidgas till andra frågor.

2. Konferensen bör, med österrikiska regeringens medverkan, leda till ett
snabbt avslutande och ikraftträdande av ett statsfördrag, som säkerställer
Österrikes politiska och ekonomiska självständighet.

3. Församlingen anser, att konferensens mål vad Tyskland beträffar bör
vara avslutandet av ett fredsfördrag, vilket förutsätter fria val i hela
Tyskland och, som resultat av dessa val, bildandet av en regering med
rätt att tala för hela det återförenade Tyskland.

4. Ehuru församlingen tror, att integreringen av ett återförenat Tyskland
i ett enat Europa skulle innebära en garanti för freden, anser den, att
det måste lämnas till Tysklands framtida regering att fritt fatta beslut
om landets slutliga ställning.

5. Församlingen anser, att förhoppningarna om ett gynnsamt resultat av
konferensen icke får medföra en minskning av Europas ansträngningar
att uppnå kollektiv säkerhet och eu bättre samordning av dess styrkor
med västtyskt deltagande ocli icke heller ett upphörande av underhandlingarna
rörande upprättandet av cn europeisk politisk myndighet med
begränsade funktioner men med verkliga befogenheter, vilken skulle garantera
en demokratisk kontroll över redan upprättade begränsade unioner
eller dem, som kan komma att upprättas:

(i. I delta syfte uppmanar församlingen Storbritannien och andra medlemmar
av Europarådet att träda i så nära förbindelse som möjligt med dessa
begränsade unioner.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 214.

7. Församlingen, som vill ställa sin önskan om fred över alla tvivel, anser,
att Sovjetunionen som en garanti bör erbjudas en ömsesidig säkerhetspakt
inom ramen för Förenta Nationerna till vilken pakt bör vara anslutna
Sovjetunionen, Förenta Staterna, Storbritannien, medlemmarna i
den planerade europeiska politiska gemenskapen, eller, när den kommit
till stånd, gemenskapen själv, och förhoppningsvis andra stater.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

541062