Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
tillämpning å Stockholms stad av vissa bestämmelser
i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och
lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande av
kommunallagen; given Stockholms slott den 19 mars
1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om tillämpning å Stockholms stad av
vissa bestämmelser i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och
lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande av kommunallagen.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att, i avbidan på resultatet av pågående utredning
om kommunallagstiftning för Stockholm, 1953 års allmänna kommunallags
bestämmelser om fondbildning skall erhålla motsvarande tillämpning
å Stockholms stad.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 197.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Förslag

till

Lag

om tillämpning å Stockholms stad av vissa bestämmelser i kommunallagen den
18 december 1953 (nr 753) och lagen den 18 december 1953 (nr 754)
om införande av kommunallagen.

Härigenom förordnas, att bestämmelserna i 50 § andra och tredje styckena,
55—57 §§ samt 61 § andra stycket kommunallagen den 18 december
1953, sistnämnda lagrum i vad gäller medel som avsatts till fond, ävensom
stadgandena i 5 § lagen den 18 december 1953 om införande av kommunallagen
skola äga motsvarande tillämpning å Stockholms stad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1955.

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 mars 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund,
fråga om provisorisk lagstiftning angående kommunal fondbildning
för Stockholms stad samt anför därvid följande.

Den 18 december 1953 har utfärdats ny kommunallag, vilken träder
i kraft den 1 januari 1955. Den nya lagen avser icke Stockholms stad, vars
kommunalstyrelse alltjämt regleras av lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm. Då det emellertid ansetts önskvärt att, i den
utsträckning det är möjligt, liksom tidigare likformighet råder mellan
kommunallagarna för Stockholm och för landet i övrigt, har jag tillkallat
särskilda sakkunniga1 för att verkställa översyn av kommunallagstiftningen
för Stockholm. 1 direktiven för de sakkunniga har jag framhållit, att det
var önskvärt, att en reviderad kommunallagstiftning för Stockholm kunde
sättas i kraft samtidigt som den nya kommunallagen, alltså den 1 januari
1955, men att om detta icke var möjligt, de sakkunniga borde för att
underställas 1954 års riksdag framlägga förslag till sådana provisoriska
lagstiftningsåtgärder i fråga om den kommunala fondbildningen, att olika
bestämmelser i detta ämne icke blir gällande för Stockholm och landet
i övrigt från den 1 januari 1955.

I en den 25 november 1953 dagtecknad skrivelse har de sakkunniga, med
förmälan att förutsättningar icke förelåg att framlägga förslag till reviderad
kommunallag för Stockholm inom sådan tid, att lagen kunde lända till
efterrättelse från och med den 1 januari 1955, föreslagit viss provisorisk
lagstiftning om fondbildning in. m. för Stockholms del att tillämpas från och
med sistnämnda datum.

Yttranden över de sakkunnigas förslag har efter remiss avgivits av statskontoret
och överståthållarämbetet. Överståthållarämbetet har vid sitt yttrande
fogat utlåtande från Stockholms stadsfullmäktige över förslaget.

Jag anhåller nu att få taga upp denna fråga till behandling.

1 De sakkunniga är universitetskanslern A. Thomson, ordförande, samt ordföranden i Stockholms
stadsfullmäktige, direktören C. A. Anderson, borgarråden H. Berglund, .1. Bergvall och
Hj. Mehr, ordföranden i Stockholms stadskollegium, fil. dr Yngve Larsson ävensom redaktören
A. Grandien.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

| Gällande bestämmelser om kommunal fondbildning för Stockholm.

Den särskilda lagen av år 1935 om kommunalstyrelse i Stockholm innehåller
inga bestämmelser om fondbildning. Sådana meddelas i stället — liksom
för andra kommuner — i lagen den 6 december 1946 om kommunal
fondbildning. Vissa bestämmelser av intresse i detta sammanhang meddelas
även i lagen den 12 juni 1936 angående användning i vissa fall av
kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom. I den nya kommunallagen
har meddelats bestämmelser om fondbildning. I samband härmed har
i lagen om införande av kommunallagen stadgats, att nyssnämnda lagar
av 1946 och 1936, sedan kommunallagen den 1 januari 1955 trätt i kraft,
icke vidare skall äga tillämpning å landskommun, köping, municipalsamhälle
eller annan stad än Stockholm.

Enligt 1946 års fondbildningslag —- vilken avlöste lagen den 1 juni 1936
om kommunal fondbildning — äger kommun för framtida ändamål avsätta
medel till fyra olika slag av fonder, nämligen särskild fond, allmän investeringsfond,
skatteregleringsfond och tillfällig fond. Lagen ger i särskilda
avdelningar föreskrifter om dessa fond typer samt innehåller därjämte
vissa för samtliga slag av fonder gemensamma bestämmelser.

Kommun äger enligt 2 § i lagen avsätta medel till följande särskilda
fonder, nämligen a) pensionsfond, b) försäkringsfond, c) kassaförlagsfond
samt d) fond för bestridande av kostnaderna för förvärvande av viss ägodel,
genomförande av visst företag eller upprättande av viss anstalt, där
kommunen fattat beslut om ägodelens förvärvande, företagets genomförande
eller anstaltens upprättande. Vill kommun avsätta medel för tillgodoseende
av annat särskilt, uttryckligen angivet kommunalt behov än i 2 § sägs,
erfordras för beslut därom jämlikt 3 § Kungl. Maj:ts medgivande. Medel,
som avsatts i enlighet med bestämmelserna i dessa lagrum, får tagas i anspråk
för annat ändamål än vid avsättningen bestämts eller i reglemente
för fond stadgats, endast om Kungl. Maj:ts tillstånd därtill erhålles.

Bestämmelserna om allmän investeringsfond återfinnes i 3 a § och innebär,
att kommun äger att till allmän investeringsfond avsätta medel för
anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk. Beslut att taga medel
ur fonden i anspråk för annat ändamål skall för att vinna bindande kraft
underställas Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.

För reglering av utdebiteringen äger kommun enligt 4 § i samband med
fastställande av utgifts- och inkomststaten avsätta medel till skatteregleringsfond.
Beslut att taga medel ur fonden i anspråk får fattas endast i
samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten och må ej avse
mer än en tredjedel av det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå
vid utgången av det år beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något
av de två närmast föregående åren. Enligt 5 § må, då särskilda skäl före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 197. 5

ligger därtill, med Kungl. Maj :ts tillstånd medel tagas i anspråk ur skatteregleringsfonden
utöver vad nu sagts.

I 6 § ges regler om avsättning till tillfällig fond. Om medel influtit vid
avyttring av tillgång för stadigvarande bruk eller på grund av försäkring
av sådan tillgång och medlen ej finner omedelbar användning för anskaffande
av dylik tillgång, är kommun skyldig att tillsvidare, i avvaktan på
beslut om deras tagande i anspråk, avsätta medlen till tillfällig fond, benämnd
försäljningsmedelsfond. Överskottsmedel å lån, som upptagits med
Kungl. Maj :ts tillstånd och ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda
ändamålet, är kommun likaledes skyldig att avsätta till en fond, nämligen
till låneöverskottsfond. Bestämmelserna i 6 § avser även vissa frivilliga
fondavsättningar. Avhänder sig kommun tillgång för stadigvarande hruk
utan att erhålla ersättning till fulla värdet, må enligt 6 § andra stycket
ett belopp motsvarande högst skillnaden mellan fulla värdet och den bekomna
ersättningen avsättas till försäljningsmedelsfond. Om kommun
eljest erhåller belopp, som ej är att hänföra till kommunens löpande inkomster,
får beloppet jämlikt paragrafens fjärde stycke avsättas till tillfällig
fond. Såsom dylik fond skall slutligen också anses förnyelsefond, till vilken
kommunen må avsätta medel enligt särskilda regler. Jämlikt 7 § får medel,
som avsättes till låneöverskottsfond, ej tagas i anspråk utan Kungl. Maj :ts
medgivande. Andra till tillfällig fond avsatta medel får enligt samma lagrum,
för såvitt icke särskilda villkor blivit fastställda för deras disposition,
tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för anskaffande av tillgång
för stadigvarande bruk. Kungl. Maj :t må dock medgiva, att dylika
medel användes också för annat ändamål.

De för samtliga slag av fonder gemensamma bestämmelserna meddelas
i 8—11 §§. Av dessa saknar 10 § intresse i detta sammanhang. I 8 § meddelas
vissa bestämmelser om anbringande och nyttjande av fonds medel.

I 9 § meddelas en bestämmelse om ränta och 11 § innehåller en uppräkning
av fonder, å vilka fondlagen ej är tillämplig.

I 1936 års lag angående användning i vissa fall av kommun eller annan
samfällighet tillhörig egendom stadgas i första stycket förbud för kommun
att utan Kungl. Maj :ts medgivande använda ersättning, som uppburits vid
försäljning av tillgång för stadigvarande bruk eller på grund av försäkring
av sådan egendom, för annat ändamål än anskaffande av annan dylik
tillgång eller för avsättning till fond. Enligt andra stycket i lagen må kommun
icke utan Kungl. Maj:ts medgivande använda överskott å lån, som
med Kungl. Maj:ts tillstånd upptagits, för annat ändamål än för avsättning
till fond.

Kommunallagen.

I den nya kommunallagen meddelas regler om fondbildning i 55—-57 §§,
vilka ingår som en särskild avdelning i kapitlet (4 kap.) om kommunens

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

drätsel. Detta kapitel inledes med ett stadgande, 50 §, om det kommunala
förmögenhetsskyddet. I 50 § första stycket stadgas, att vad kommun tillhör
i fast eller lös egendom bör så förvaltas, att kommunens förmögenhet ej
minskas. I andra stycket föreskrives att medel, som kommun uppburit
såsom vederlag för anläggningstillgång eller på grund av försäkring av
sådan tillgång, må tagas i anspråk endast för återbetalning av lån, som
upptagits för förvärv av tillgången, eller för anskaffande av annan dylik
tillgång. Slutligen stadgas i tredje stycket att såsom anläggningstillgång
skall anses fast egendom, så ock lös egendom, avsedd att stadigvarande
innehavas av kommunen.

De nyssnämnda bestämmelserna om fondbildning i 55—57 §§ innehåller
följande.

I 55 § 1 mom. stadgas, att kommun äger avsätta medel till a) pensionsfond
för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd åt personer
i kommunens tjänst eller deras efterlevande; b) kassaförlagsfond för
tillgodoseende av kommunens behov av rörelsekapital; c) allmän investeringsfond
för anskaffande av anläggningstillgångar för kommunens behov;
samt d) särskild investeringsfond för anskaffande av i avsättningsbeslutet
angiven anläggningstillgång. Enligt 2 mom. i 55 § äger kommun i samband
med fastställande av utgifts- och inkomststaten avsätta medel till skalteregleringsfond
eller taga i anspråk medel ur sådan fond. Beslut att taga
medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel av det högsta
belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av det år beslutet fattas
eller uppgått vid utgången av något av de två närmast föregående åren.

I 56 § föreskrives, att kommun må med Kungl. Maj :ts medgivande a) avsätta
medel till fond för tillgodoseende av annat särskilt behov än i 55 §
1 mom. sägs; och b) taga i anspråk medel ur fond för annat ändamål än
det för vilket fonden är avsedd och, såvitt angår skatteregleringsfond, i
vidare mån än i 55 § 2 mom. stadgas.

Enligt 57 § första stycket skall, därest medel, som kommun uppburit såsom
vederlag för anläggningstillgång eller på grund av försäkring av sådan
tillgång, icke före utgången av det år varunder de influtit anvisats för
ändamål som sägs i 50 § andra stycket, medlen avsättas till allmän investeringsfond.
Vidare skall enligt 57 § andra stycket överskottsmedel å lån,
som kommun upptagit med Kungl. Maj :ts tillstånd, och som ej i sin helhet
åtgått för det med lånet avsedda ändamålet, avsättas till allmän investeringsfond,
där ej annat föreskrivits vid tillståndets beviljande. 57 § avslutas
med ett tredje stycke, innehållande en erinran om att beträffande kommuns
skyldighet att i andra fall än i paragrafen sägs avsätta medel till fond är
särskilt stadgat.

Reglerna i 55 och 56 §§ ersätter fondbildningslagens bestämmelser om
de olika fondtyperna. Sistnämnda lags bestämmelser i 8 § om anbringande
och nyttjande av fonds medel er sättes i kommunallagen av bestämmelser,
gällande för alla slag av kommunala medel, i andra stycket av 61 g. Fond -

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

bildningslägens 9 § har icke någon motsvarighet i kommunallagen, under
det att den It § motsvaras av nyssnämnda slutstadgande i 57 § kommunallagen.

Första stycket i 1936 års lag angående användning i vissa fall av kommun
eller annan samfällighet tillhörig egendom motsvaras av 50 § andra och
tredje styckena kommunallagen, varjämte 57 § första stycket ansluter
därtill. Andra stycket i 1936 års lag har motsvarighet i 57 § andra stycket
kommunallagen.

I 5 § lagen om införande av kommunallagen meddelas vissa bestämmelser
om äldre fonder vid övergången till de nya reglerna.

Angående motiveringen för de nyheter i nu förevarande hänseenden,
som kommunallagen innebär, torde jag få hänvisa till propositionen nr
210/1953, varigenom förslag till lagen framlades. Särskilt å s. 162—164
och 173—176 i propositionen har jag angivit min åsikt i de berörda frågorna.

Utredningens förslag.

Utredningen framhåller i sin skrivelse inledningsvis, att den ansett sig
böra i första hand framlägga förslag till sådana provisoriska lagstiftningsåtgärder,
som angivits i utredningsdirektiven. Utgångspunkten härför har
för det första varit att så vitt möjligt samma bestämmelser i fråga om den
kommunala fondbildningen skulle bli gällande för Stockholm som för öviiga
kommuner från den 1 januari 1955. Vidare hade utredningen ansett sig böra
utgå ifrån, att genom sådana provisoriska lagstiftningsåtgärder även skulle
givas förutsättningar för att tillämpningen också av lagen den 12 juni 1936
angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig
egendom skulle kunna från angivna datum upphävas även i vad
avser Stockholm på samma sätt som beträffande övriga kommunbildningar.

I en vid skrivelsen fogad promemoria lämnas en redogörelse för en av
utredningen företagen undersökning rörande möjligheten att tillämpa fondbildningsreglerna
i kommunallagen1 å Stockholms stads i bokslutet föi
år 1952 redovisade fonderna. I en i promemorian intagen tablå angives
dessa fonder, enligt vilket lagrum i 1936 eller 1946 års fondhildningslag
vederbörande fond bildats samt det lagrum i kommunallagen som skulle
bli tillämpligt å fonden.

I promemorian anges vidare att av undersökningen framgått att inga
formella eller redovisningstekniska svårigheter möter mot att tillämpa
de nya reglerna å befintliga fonder. Anvisningarna i promulgationslagen
till kommunallagen om disposition in. m. av de enligt 1936 och 1946 års
fondhildningslagar anordnade fonderna syntes ej heller medföra några
problem. Några för Stockholm speciella förhållanden som skulle påkalla
alt de nya för riket i övrigt gällande fondbildningsreglerna ej skulle kunna
tillämpas vid framtida fondavsättningar syntes ej finnas.

1 Undersökningen avsåg del förslag till kommunallag, som framlades genom proposition nr
210/1953 och som sedermera, såvitt angår fondbildningsreglerna, antogs oförändrat.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

I utredningens skrivelse anföres.

Vi ha funnit, att icke några skäl i sak föreligga mot att för Stockholms
stad tillämpa de bestämmelser om fondbildning, som äro intagna i 55—
57 §§ förslaget till kommunallag enligt propositionen nr 210 till innevarande
års riksdag, liksom ej heller mot att giva sådan tillämpning även av bestämmelserna
i 6 g1 förslaget till lag om införande av kommunallagen.

Angivna lagrum i kommunallagsförslaget ersätta 1—7 §§ lagen den
12 juni 1936 om kommunal fondbildning. I 8, 9 och 11 §§ samma lag givas
vissa gemensamma bestämmelser. Enligt kommunallagskommittén kunna
bestämmelserna i 9 § om förande till fond av ränta och erinringen i 11 §
om att donationsfonder icke falla under bestämmelserna om kommunal
fondbildning utgå. Innehållet i övrigt i sistnämnda paragraf har viss motsvarighet
i 57 § sista stycket av förslaget till kommunallag. Bestämmelserna
i 8 § fondbildningslagen om anbringande och nyttjande av fondmedel
skola enligt kommunallagsför slaget ersättas av i 61 § andra stycket intagna
bestämmelser om anbringande av kommunens penningmedel, vilka bestämmelser
således skola ha avseende å alla medel, kommunen har om händer.

För att enahanda regler rörande fondmedel skola kunna bli gällande för
Stockholms stad och övriga kommuner och fondbildningslagens tillämpning
kunna bringas att upphöra jämväl för Stockholms stad, måste följaktligen
genom provisorisk lagstiftning även bestämmelsen i 61 § andra
stycket kommunallagsförslaget givas giltighet för Stockholms stad i vad
gäller av staden avsatta fondmedel.

De i kommunallagsförslaget intagna reglerna om fondbildning inneburo
i jämförelse med de bestämmelser, som gällde vid tiden för framläggandet
av kommitténs förslag, bland annat den ändringen, att kommunens rätt
att avsätta medel icke skulle i samma utsträckning som då gällde begränsas
genom i lag närmare angivna ändamålsbestämmelser. Kommunen skulle
nämligen enligt förslaget äga rätt att efter gottfinnande avsätta medel för
framtida behov utan annan ändamålsbestämning än att medlen skulle användas
för anskaffande av anläggningstillgångar (55 §, 1 mom. c). Kommunallagskommittén
har anfört (sid. 287) att denna ändamålsbestämning
i och för sig icke vore ett fullt tillfredsställande skydd mot att avsatta medel
icke förbrukades för löpande behov. Kommittén har dock funnit att tillräckligt
skydd häremot skulle föreligga om kommitténs förslag till förmögenhetsskydd
enligt SO § samtidigt genomfördes. Enligt delta förslag
måste kommun tillse, att dess stamförmögenhet för framtiden bevaras,
och en förmögenhetsökning, som uppkommit genom avsättning till kapitalfond,
kunde icke förbrukas, om bestämmelsen noga efterlevdes, även om
fondens medel toges i anspråk för anskaffande av anläggningstillgång,
som måste avskrivas på kort tid.

Vad här anförts påkallar således uppmärksamhet åt frågan, om provisorisk
lagstiftning för Stockholm å fondbildningens område jämväl kräver,
att en förmögenhetsskyddsregel införes.

I detta avseende må först anföras, att genom lag den 30 maj 1952 om
ändring i fondbildningslagen kommun redan nu — utan att någon förmögenhetsskyddsregel
i lag givits — medgivits rätt att till allmän1 investeringsfond
avsätta medel utan annan ändamålsbestämning än att avsättningen
skall avse anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk. Ut -

1 6 § i förslaget motsvaras av 5 § i lagen om införande av kommunallagen.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 197.

trycket »tillgångar för stadigvarande bruk» torde i sak nära motsvara den
i kommunallagsförslaget använda termen »anläggningstillgångar».

Vidare är att erinra om att Kungl. Maj:ts förslag enligt prop. nr 210 på
här avhandlade punkt innebär att kommunallagskommitténs lagtextförslag
»Vad kommun tillhör i fast eller lös egendom skall så förvaltas, att kommunens
förmögenhet ej minskas» ändras till »Vad kommun tillhör i fast
eller lös egendom bör så förvaltas» o. s. v. Genom denna formulering av
regeln har enligt vad departementschefen framhållit avsetts att lagfästa
den allmänt erkända principen om bevarande av förmögenheten.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit efter det kommunallagskominittén
avgivit sitt betänkande finna vi det icke nödvändigt att i samband
med provisorisk lagstiftning för Stockholm rörande fondbildningen samtidigt
införa föreskrift jämväl om tillämpning av den generella förmögenhetsskyddsregeln
enligt 50 § första stycket kommunallagsförslaget.

Enligt vad här förordats skall även för Stockholm gälla bestämmelsen

1 57 § första stycket kommunallagsförslaget, att medel, som kommunen
uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång eller på grund av försäkring
av sådan tillgång, och som icke före utgången av det år, varunder
de influtit, anvisats för ändamål, som sägs i 50 § andra stycket, skola
avsättas till allmän investeringsfond. Här föreligger således en formell
och reell anknytning till annat lagrum i kommunallagsförslaget. I sistnämnda
lagrum stadgas, att medel, som kommun uppburit såsom vederlag
för anläggningstillgång eller på grund av försäkring av sådan tillgång, må
tagas i anspråk endast för återbetalning av lån, som upptagits för förvärv
av tillgången, eller för anskaffande av annan dylik tillgång. Som anläggningstillgång
skall enligt tredje stycket angivna paragraf anses fast egendom,
så ock lös egendom, avsedd att stadigvarande innehavas av kommunen.
De nu berörda föreskrifterna i 50 § ersätta bestämmelserna i första
stycket lagen den 12 juni 1936 angående användning i vissa fall av kommun
eller annan samfällighet tillhörig egendom. Vi finna det påkallat, att en
provisorisk lagstiftning för Stockholms stad gör även innehållet i 50 § andra
och tredje styckena tillämpligt å staden.

Innehållet i övrigt i 1936 års lag, nämligen regeln i andra stycket om
fondering av överskott å lån, ersättes i kommunallagsförslaget av 57 §
andra stycket. Vid en provisorisk lagstiftning för Stockholms stad av sådant
innehåll, som här förordats, följer sålunda att tillämpningen av angivna
lag kan i dess helhet bringas att upphöra i vad gäller staden.

Utredningen föreslår, att en särskild lag utfärdas av innehåll att vad i
50 § andra och tredje styckena samt 55—57 §§ kommunallagen stadgas
skall äga tillämpning å Stockholms stad och att detsamma skall gälla 61 §
andra stycket i vad gäller av staden avsatta fondmedel. Lagen föreslås
skola träda i kraft den 1 januari 1955. I övergångsbestämmelserna till den
föreslagna lagen bör enligt utredningen föreskrivas att vad i 5 § lagen om
införande av kommunallagen stadgas om äldre fonder skall tillämpas jämväl
å Stockholms stad samt vidare att 1946 års fondbildningslag och 1936
års lag angående användning i vissa fall av kommun eller annan samfällighet
tillhörig egendom ej vidare skall äga tillämpning å Stockholms
stad. Utredningen har upprättat förslag till dylik lag. — Utredningens förslag
är enhälligt.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 195). 1 samt. Nr 197.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

Remissyttrandena.

Överståthållarämbetet och Stockholms stadsfullmäktige har tillstyrkt förslaget.

Statskontoret har förklarat, att förslaget icke givit anledning till annat
uttalande än att enligt ämbetsverkets mening i en provisorisk lagstiftning
för Stockholm rörande den kommunala fondbildningen hänvisning även
bör ske till bestämmelsen i 50 § första stycket kommunallagen, vilket författningsrum
reglerar den grundläggande principen för det kommunala
förmögenhetsskyddet.

Departementschefen.

Den nya kommunallagen, som träder i kraft den 1 januari 1955, innefattar
gemensamma bestämmelser för stad och land. Lagen gäller dock icke
för Stockholms stad, vars kommunalstyrelse alltjämt regleras av 1935 års
lag om kommunalstyrelse i Stockholm.

Alltsedan tillkomsten av våra första kommunallagar har det ansetts
lämpligt att upprätthålla en viss överensstämmelse till form och innehåll
mellan de olika kommunalförfattningarna i sådana avseenden, vari skiljaktigheter
icke varit sakligt motiverade. Denna strävan till likformighet
har bl. a. avsett å ena sidan den särskilda lagen om kommunalstyrelse i
Stockholm och å andra sidan motsvarande generella lagstiftning för övriga
städer. I kommunallagskommitténs betänkande med förslag till kommunallag
har ifrågasatts att lagen om kommunalstyrelse i Stockholm skulle
genom en särskild utredning anpassas efter den nya allmänna kommunallagstiftningen.
Jag har anslutit mig till denna uppfattning och därför —
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande — tillkallat sakkunniga för att verkställa
översyn av Stockholmslagen.

Såsom i direktiven för utredningen framhölls hade det givetvis varit
önskvärt att en fullständig revision av kommunallagstiftningen för Stockholm
hade kunnat bli färdig att genomföras från och med den 1 januari
1955, samtidigt med att den nya allmänna kommunallagen träder i kraft.
Det har emellertid icke varit möjligt att medhinna revisionen på den relativt
korta tid som utredningen haft till sitt förfogande, och utredningen
har därför, i enlighet med vad jag för sådant fall angivit i direktiven, föreslagit
att genom en provisorisk lagstiftning kommunallagens regler göres
tillämpliga för Stockholm beträffande ett speciellt, begränsat ämnesområde,
inom vilket likställighet ansetts särskilt önskvärd, nämligen i fråga
om den kommunala fondbildningen.

Såsom framhållits i det föregående har i kommunallagen i 50 § andra
och tredje styckena, 55—57 §§ samt 61 § andra stycket meddelats bestämmelser
om kommunal fondbildning, vilka motsvarar de föreskrifter härom
som f. n med tillämplighet å alla kommuner meddelas i 1946 års lag om
kommunal fondbildning och 1936 års lag angående användning i vissa

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 197.

fall av kommun eller annan samfällighet tillhörig egendom. Med avseende
å vissa redan befintliga fonder har för övergången till de nya bestämmelserna
införts föreskrifter i 5 § lagen om införande av kommunallagen.
Utredningen har föreslagit att genom en provisorisk lag, som träder i kraft
den 1 januari 1955, nämnda stadganden i kommunallagen och dess promulgationslag
förklaras skola äga motsvarande tillämpning å Stockholms
stad.

I remissyttrandena tillstyrkes förslaget. Statskontoret har förordat att
även den allmänna bestämmelsen om förmögenhetsskydd i 50 § första
stycket kommunallagen nu göres tillämplig å Stockholms stad. Stadgandet
innehåller, att vad kommun tillhör i fast eller lös egendom bör så förvaltas,
att kommunens förmögenhet ej minskas.

I direktiven för utredningen har jag redan som min åsikt givit till känna
att i fråga om fondbildning olika regler icke bör gälla för Stockholm och
landet i övrigt efter den 1 januari 1955. På grund av denna min inställning
och då jag finner utredningens förslag tillgodose syftet att i detta hänseende
åstadkomma likformighet, vill jag förorda förslaget. Jag instämmer
med utredningen i att det icke kan anses nödvändigt att i den provisoriska
lagen behandla även frågan om det allmänna kommunala förmögenhetsskyddet,
varom stadgas i 50 § första stycket kommunallagen. Med denna
fråga, som har betydelse icke endast för fondbildningen, synes lämpligen
böra anstå till den fullständiga revisonen av Stockholmslagen.

Inom inrikesdepartementet har upprättats förslag till lag om tillämpning
å Stockholms stad av vissa bestämmelser i kommunallagen den 18
december 1953 (nr 753) och lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande
av kommunallagen. Därvid har det av utredningen föreslagna övergångsstadgandet
ändrats med hänsyn till att i en denna dag på chefens för
ecklesiastikdepartementet föredragning beslutad proposition med förslag
till ändringar i lagen om församlingsstyrelse m. m. föreslås upphävande
av 1936 och 1946 års lagar från den 1 januari 1955.

Föredraganden hemställer härefter att förenämnda inom inrikesdepartementet
upprättade förslag till lag om tillämpning å Stockholms stad av
vissa bestämmelser i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) och
lagen den 18 december 1953 (nr 75t) om införande av kommunallagen
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Jeppsson.