Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
1
Nr 195.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 3 januari 1957 (nr 1) om
allmän sjukförsäkring; given Stockholms slott den 27
mars 1954.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändring i lagen den 3
januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.
GUSTAF ADOLF.
Ingvar Lindell.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås — i anslutning till samtidigt framlagt förslag
till debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifter — vissa ändringar
i lagen om allmän sjukförsäkring. Ändringarna avse främst att avräkningen
mellan de sjukförsäkringsavgifter, som debiteras för sjukkassornas
räkning, och de förskott, som av statsmedel utbetalas till sjukkassorna,
skall grunda sig enbart på debiteringslängderna för slutlig skatt, i följd
varav ändringar av de i samband med den slutliga skatten debiterade
avgifterna ej skola påverka avräkningsförfarandet eller statsbidragens storlek.
Skattebefrielse för dödsbo föreslås kunna omfatta även sjukförsäkringsavgift.
Vidare föreslås bl. a. att tilläggssjukpenning, som utgår på grund av
frivillig försäkring, skall, när den försäkrade åtnjuter sjukhusvård, nedsättas
enligt samma regler som gälla för den obligatoriska tilläggssjukpenningförsäkringen.
1
1 —Bihan g till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 195.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Förslag
till
Lag
angaende ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring.
Härigenom förordnas, att 35, 36, 37, 43, 44 och 54 §§ lagen den 3 januari
1947 om allmän sjukförsäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Föreslagen lydelse:)
(Nuvarande lydelse:)
35 §.
Överstiger medlems sammanlagda
avgift för sjukvårdsförsäkringen och
försäkringen för grundsjukpenning
två procent av hans vid taxering till
statlig inkomstskatt året näst efter
det år avgiften avser taxerade inkomst,
skall avgiften nedsättas till
två procent av nämnda inkomst. Är
medlem taxerad enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skall
härvid å vardera maken anses belöpa
hälften av makarnas sammanlagda
taxerade inkomst. Är den försäkrade
medlem i såväl lokal- som
centralsjukkassa, skall nedsättning
i första hand avse avgift till centralsjukkassan.
Inom en och samma
kassa skall nedsättning i första hand
avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.
Därest vad
35 §.
Överstiger medlems sammanlagda
avgift för sjukvårdsförsäkringen och
försäkringen för grundsjukpenning
två procent av hans vid taxering till
statlig inkomstskatt året näst efter
det år avgiften avser taxerade inkomst,
skall avgiften nedsättas till
två procent av nämnda inkomst. Är
medlem taxerad enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skall
härvid å vardera maken anses belöpa
hälften av makarnas sammanlagda
taxerade inkomst. Nedsättning skall
i första hand avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.
Vid nedsättning
uppkommande öretal skall, om det
uppgår till högst femtio, bortfalla
och, om det överstiger femtio, höjas
till närmaste hela krontal.
påföras honom.
36 §.
Om debitering — —-------i uppbördsförordningen.
Har medlem, som är pliktig att
erlägga sjukförsäkringsavgift, avlidit
och efterlämnat dödsbodelägare,
som vid hans frånfälle var beroende. 1
1 Se SFS 1953: 569.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
(Nuvarande lydelse:)
37
Allmän sjukkassa äger i den ordning
Konungen bestämmer av statsverket
uppbära hela beloppet av de
sjukförsäkringsavgifter, som debiterats
för kassans räkning.
I avräkning å de sjukförsäkringsavgifter,
som komma att debiteras
för visst kalenderår, äger allmän
sjukkassa av statsverket erhålla förskott
enligt de föreskrifter Konungen
utfärdar.
(Föreslagen lydelse:)
av honom för sin försörjning, och
har dödsboet att erlägga kvarstående
eller tillkommande skatt, vari ingår
sjukförsäkringsavgift, under uppbördstermin,
som äger rum eller avslutas
efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd,
där ömmande omständigheter
äro för handen, att efter
framställning från dödsboet medgiva
befrielse från erläggande helt eller
delvis av sjukförsäkringsavgiften.
Befrielse må dock icke avse avgift,
som påförts i anledning av eftertaxering
till statlig inkomstskatt och
som rätteligen skolat erläggas under
uppbördstermin, vilken ägt rum
före dödsfallet.
Framställning, som i andra stgcket
avses, skall göras före utgången
av andra kalenderåret efter det år,
varunder medlemmen avlidit.
I fråga om besvär över beskattningsnämnds
beslut i ärende, som
i andra stgcket avses, skall vad som
gäller beträffande besvär över beslut
enligt 15 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt äga motsvarande
tillämpning.
§•
Allmän sjukkassa äger i den ordning
Konungen bestämmer av statsverket
uppbära hela beloppet av de
sjukförsäkringsavgifter, som vid debitering
av slutlig skatt debiterats
för kassans räkning.
I avräkning å de sjukförsäkringsavgifter,
som komma att vid debitering
av slutlig skatt debiteras för
visst kalenderår, äger allmän sjukkassa
av statsverket erhålla förskott
enligt de föreskrifter Konungen utfärdar.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
43
Avgiftslindringsbidrag
utgår med belopp, varmed sjukförsäkringsavgift
nedsatts till följd av
vad i 35 § första stycket stadgats.
44
Avgiftsersättningsbidrag
utgår till sjukkassa med tio kronor
för varje medlem som, till följd
av vad i 33 § andra stycket är stadgat,
icke är skyldig erlägga avgift
för sjukvårdsförsäkringen.
54
Beträffande den frivilliga försäkringen
skall i övrigt vad i 6, 8, 21—
23, 26, 27, 29—32, 45 och 46 §§
stadgas i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
§•
Avgiftslindringsbidrag
utgår med belopp, varmed sjukförsäkringsavgift
vid debitering av slutlig
skatt nedsatts till följd av vad i
35 § första stycket stadgats.
§•
Avgiftsersättningsbidrag
utgår till sjukkassa med tio kronor
för varje medlem som, till följd av
vad i 33 § andra stycket är stadgat,
vid debitering av slutlig skatt icke
påförts avgift för sjukvårdsförsäkringen.
§•
Beträffande den frivilliga försäkringen
skall i övrigt vad i 6, 8, 21—
23, 25—27 och 29—32 §§, 33 § fjärde
stycket andra punkten samt 45 och
46 §§ stadgas i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1955.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 mars 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Anderssson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, fråga
angående vissa ändringar i lagen om allmän sjukförsäkring samt anför.
Tidigare denna dag har chefen för finansdepartementet anmält fråga
om debitering och uppbörd av de sjukförsäkringsavgifter, som avses i lagen
den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, och Kungl. Maj :t har
förordnat, att till riksdagen skall avlåtas proposition med förslag till bl. a.
förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).
Såsom framgår av vad chefen för finansdepartementet anfört vid behandlingen
av nämnda fråga torde i detta sammanhang vissa ändringar böra
vidtagas även i sjukförsäkringslagen.
Den obligatoriska försäkringen enligt lagen om allmän sjukförsäkring
finansieras genom försäkringsavgifter, arbetsgivarbidrag och statsbidrag.
Bestämmelserna rörande sjukförsäkringsavgifterna återfinnes i lagen
under 33—37 §§. Sjukförsäkringsavgift innefattar enligt vad i 33 § stadgas
avgift för dels sjukvårdsförsäkringen, dels försäkringen för grundsjukpenning
och dels försäkringen för tilläggssjukpenning. Den som är medlem
i såväl lokal- som centralsjukkassa skall erlägga sjukförsäkringsavgift
i båda kassorna.
Avgift för sjukvårdsförsäkringen skall enligt 33 § andra stycket erläggas
av medlem, vars till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året
näst efter det år avgiften avser bestämts till minst 1 200 kr. och som inte
vid utgången av sistnämnda år upphört att vara medlem, fyllt 07 år eller
uppbär folkpensionsförmån i annan form än ålderspension.
Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall på sätt i 33 g tredje
stycket föreskrives erläggas av medlem, som vid utgången av det år avgiften
avser är försäkrad för sådan sjukpenning och vars till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst vid taxering nästföljande år bestämts till
minst 1 200 kr.
6
Knngl. Maj:ts proposition nr 195.
Enligt 34 § andra stycket skall inom samma kassa avgifterna för sjukvårdsförsäkringen
och försäkringen för grundsjukpenning var för sig vara
lika stora för samtliga avgiftspliktiga medlemmar, som omfattas av vederbörande
försäkring, samt beräknas för kalenderår och fastställas till helt
krontal.
Överstiger medlems sammanlagda avgift för sjukvårdsförsäkringen och
försäkringen för grundsjukpenning — den sammanlagda avgiften benämnes
i det följande grundavgift — två procent av hans taxerade inkomst vid
taxering till statlig inkomstskatt året efter det avgiften avser, skall enligt
35 § första stycket avgiften nedsättas till två procent av nämnda inkomst.
I fråga om medlem, som är taxerad enligt för gift skattskyldig gällande
bestämmelser, skall därvid å vardera maken anses belöpa hälften av
makarnas sammanlagda taxerade inkomst. Sådan nedsättning skall för
den, som är försäkrad i såväl lokal- som centralsjukkassa, i första hand
avse avgift till centralsjukkassan. Inom en och samma kassa skall nedsättningen
i första hand avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.
I fråga om debitering och uppbörd av sjukförsäkringsavgifterna innehåller
36 § en hänvisning till uppbördsförordningens bestämmelser.
Allmän sjukkassa äger enligt 37 § i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer
av statsverket uppbära hela beloppet av de sjukförsäkringsavgifter, som
debiterats för kassans räkning. I avräkning å de sjukförsäkringsavgifter,
som kommer att debiteras för visst kalenderår, äger sjukkassorna att av
statsverket erhålla förskott enligt de föreskrifter Kungl. Maj :t utfärdar.
Statsbidragen till obligatoriska sjukförsäkringen utgår i form av sjukhjälpsbidrag,
medlemsbidrag, avgiftslindringsbidrag och avgiftsersättningsbidrag.
I nu förevarande sammanhang är endast sistnämnda två bidragsformer
av intresse.
Avgiftslindringsbidraget utgår enligt 43 § med det belopp varmed sjukförsäkringsavgift
nedsatts till följd av den i 35 § första stycket upptagna
tvåprocentsregeln. Staten ersätter sålunda kassorna till fullo den del av
grundavgifterna, som ej inflyter på grund av avgifternas nedsättning enligt
sagda regel.
Avgiftsersättningsbidraget utgår med 10 kr. för varje medlem som till
följd av vad i 33 § andra stycket stadgats inte är skyldig att betala avgift
för sjukvårdsförsäkringen.
Genom den hänvisning, som i 36 § sjukförsäkringslagen beträffande uppbörd
av sjukförsäkringsavgifterna gjorts till uppbördsförordningen, har fastställts,
att uppbörden av dessa avgifter skall anknytas till skatteuppbörden.
Därvid har förutsatts att sjukförsäkringsavgifterna skall ingå i slutlig skatt
och förskottsvis erläggas i samband med preliminär skatt. Enligt uppbördsförordningen
påföres i slutlig skatt ingående belopp i hela krontal. Vid tilllämpning
av den förut berörda tvåprocentsregeln kan emellertid brutet
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
krontal uppkomma. Till undvikande av denna konsekvens synes i 35 § böra
upptagas en avrundningsregel motsvarande den som innehålles i 34 §, d. v. s.
en bestämmelse av innehåll att vid nedsättning av sjukförsäkringsavgift
uppkommande öretal skall, om det uppgår till högst 50, bortfalla och,
därest det överstiger 50, höjas till närmaste hela krontal.
Av den lämnade redogörelsen rörande avgiftsnedsättning på grund av
tvåprocentsregeln framgår att man skall reducera i första hand den sjukvårdsförsäkringsavgift,
som belöper på centralsjukkassan, i andra hand
centralsjukkassans avgift för grundsjukpenning, i tredje hand lokalsjukkassans
sjukvårdsförsäkringsavgift och i sista hand lokalsjukkassans avgift
för grundsjukpenning. Gjorda undersökningar har visat att ett dylikt
system för nedsättningen vållar visst besvär vid debiteringsarbetet. Att
märka är vidare att för sjukkassornas vidkommande det är utan betydelse
i vilken ordning avgifterna reduceras, då sjukkassorna genom avgiftslindringsbidraget
av statsverket får full ersättning för de belopp, som bortfaller
till följd av tvåprocentsregeln. Med hänsyn härtill och då det ur debiteringssynpunkt
är behövligt att veta, huruvida avgiftsnedsättning skall i
första hand avse sjukvårdsförsäkringsavgiften eller grundsjukpenningavgiften,
förordar jag, att de i 35 § upptagna bestämmelserna om turordning
vid avgiftsnedsättning ersättes med en föreskrift att nedsättning i första
hand skall avse avgift för sjukvårdsförsäkringen.
Av skäl, som närmare utvecklats av chefen för finansdepartementet vid
behandlingen av förslaget till förordning om ändring i uppbördsförordningen,
bör rörande möjligheten att befria dödsbo från att erlägga i kvarstående
eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift i sjukförsäkringslagen
intagas bestämmelser motsvarande dem som innehålles i
20 § lagen om folkpensionering. Bestämmelserna i detta hänseende synes
böra införas under 36 §.
Av de nuvarande bestämmelserna i 37, 43 och 44 §§ i sjukförsäkringslagen
följer bl. a. att alla ändringar av sjukförsäkringsavgifterna, som
göres efter det arbetet med debiteringen av den slutliga skatten slutförts,
skall beaktas vid regleringen av sjukkassornas fordringar på debiterade
avgifter och i förekommande fall även på avgiftslindrings- och avgiftsersättningsbidragen.
Sänkes avgiften, minskas fordringen på debiterade avgifter
och ökas i förekommande fall statsbidraget; en höjning av avgiften har
motsatt verkan. Detta medför självfallet åtskilligt arbete för såväl sjukkassorna
som de statliga myndigheter, vilka skall handha avräkningsförfarandet.
Även för de lokala skattemyndigheterna uppkommer merarbete.
Eftersom de tillkommande och avgående posterna är förhållandevis små
och därjämte i stort sett torde komma att utjämna varandra, synes ifrågavarande
detaljreglering knappast erforderlig. Mellanhavandena mellan statsverket
och sjukkassorna i berörda hänseenden bör i stället grunda sig
enbart på de uppgifter om debiterade sjukförsäkringsavgifter in. in., som
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
återfinnes i debiteringslängderna för slutlig skatt. De ändringar av sjukförsäkringsavgifterna,
som vidtages efter det arbetet med debiteringen av
den slutliga skatten avslutats, bör således icke påverka avräkningsförfarandet.
Vad nu anförts föranleder vissa jämkningar i 37, 43 och 44 §§ sjukförsäkringslagen.
Slutligen vill jag även upptaga ett spörsmål avseende sjukförsäkringslagen,
som icke har samband med frågan om sjukförsäkringsavgifterna.
I skrivelse den 5 februari 1954 har riksförsäkringsanstnlten föreslagit att
i sjukförsäkringslagen måtte vidtagas vissa i en vid skrivelsen fogad promemoria
ifrågasatta ändringar i sjukförsäkringslagen. I promemorian erinras
om bl. a. att i 23 § stadgas att sjukpenning ej utgår för tid, då försäkrad
fullgör tjänstgöring som värnpliktig, och att bestämmelsen härom
enligt 54 § gäller även frivillig försäkring. Vidare framhålles att i 33 §
fjärde stycket beträffande den obligatoriska försäkringen stadgats att den
som fullgör tjänstgöring såsom värnpliktig må, såframt han senast två
månader efter tjänstgöringens slut gjort framställning därom hos sjukkassan,
befrias från avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning för
varje hel månad av tjänstgöringen. De skäl, som föranlett tillkomsten av
sistnämnda stadgande, torde gälla även i fråga om den frivilliga försäkringen.
Med hänsyn härtill borde i 54 § — vari utsädes att vissa särskilda
paragrafer rörande den obligatoriska försäkringen skulle lända till efterrättelse
även beträffande den frivilliga försäkringen — intagas en hänvisning
till 33 § fjärde stycket andra punkten.
I promemorian pekas ytterligare på att 54 § ej innehåller någon hänvisning
till 25 § vari i fråga om den obligatoriska försäkringen stadgas att
för tid, då sjukpenningförsäkrad medlem åtnjuter sjukhusvård, i stället
för sjukpenning skall utges hempenning, som i regel utgör sjukpenningens
belopp minskat med 3 kr., dock med högst hälften av sjukpenningens belopp.
Härigenom torde följden bli, att en egen företagare, som frivilligt försäkrat
sig för tilläggssjukpenning, vid sjukhusvård endast får vidkännas
minskning med 1: 50 kr. d. v. s. med hälften av grundsjukpenningens belopp.
En frivilligt försäkrad studerande, som ej vore tillförsäkrad grundsjukpenning,
finge ej vidkännas något avdrag, när han åtnjöte sjukhusvård.
Anledning att i förevarande hänseende göra skillnad mellan den
obligatoriska och frivilliga försäkringen förelåge ej.
Svenska sjukkasscförbundet har förklarat sig biträda ifrågavarande ändringsförslag.
Jag ansluter mig till riksförsäkringsanstaltens förslag och förordar därför
att i 54 § intages hänvisning även till 33 § fjärde stycket andra punkten
och 25 §.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Olof Särnmark.
1 Denna bilaga, som bortsett från vissa redaktionella jämkningar är likalydande med det
vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.
•)
Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 195.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 23 mars
195b.
Närvarande:
justitieråden Nissen,
Hellquist,
Karlgren,
regeringsrådet Eckerberg.
Enligt lagrådet den 22 mars 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 12
mars 1954, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1)
om allmän sjukförsäkring.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet, hovrättsrådet G. Y.
Samuelsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.
Iiiingl. Maj:ts proposition nr 195.
11
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars
1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anmäler t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets
den 23 mars 1954 avgivna utlåtande över det den 12 mars 1954 till
lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 3 januari
1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och hemställer att förslaget, som
av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, efter vissa redaktionella jämkningar,
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Alf Björnelid.