Kungi. Maj:ts proposition nr 194.
1
Nr 194.
Kungi. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18
april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling;
given Stockholms slott den 27 mars 1954.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna
till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
GUSTAF ADOLF
Ingvar Lindell.
Propositionens innehåll.
I propositionen föreslås sådan ändring av övergångsbestämmelserna till
1935 års lag med vissa bestämmelser om arbetsförmedling, att nu gällande
tillstånd att bedriva arbetsförmedling i förvärvssyfte skola, om särskilda
skäl därtill föreligga, kunna — för ett år i sänder — förlängas till den 1
januari 1958. 1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 194.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr i9b.
Förslag
till
Lag
om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113)
med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
Härigenom iörordnas, med ändring av vad i övergångsbestämmelserna
till lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling1
finnes stadgat däremot stridande, att enskild person eller annan, som vid
1954 års utgång med behörigt tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte,
må, om särskilda skäl därtill föreligga, av arbetsmarknadsstyrelsen
beviljas förlängning av tillståndet i den ordning och på de villkor
som angivas i nämnda övergångsbestämmelser, dock icke längre än till
den 1 januari 1958.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1954. 1
1 Se SFS 1948: 722.
Kungl. Maj:ts proposition nr 19b.
3
Utdrag av protokollet över socialårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 mars
195b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Lindell, fråga angående ändring
av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling samt anför.
Å den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett
förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförinedlingsbyråer.
Enligt denna konvention, på vilken gällande svensk lagstiftning
å området i allt väsentligt bygger, skulle avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens
ikraftträdande för vederbörande medlemsstat. Under denna tid
skulle nya sådana byråer icke få upprättas. En redan befintlig byrå skulle
emellertid kunna erhålla tillstånd av vederbörande myndighet att under
vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet. Härvidlag gällde bl. a. att
byrån skulle inneha ett för år meddelat tillstånd, som kunde förnyas efter
myndighetens gottfinnande under en tidrymd cj överstigande tio år.
Ifrågavarande konvention ratificerades för Sveriges del den 15 november
1935 och trädde i kraft den 18 oktober 1936.
Frågan om en revision av denna konvention togs sedermera upp från
svensk sida; och vid 1949 års konferenssammanträde antogs ett förslag
till reviderad konvention (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Den reviderade konventionen skiljer sig från den ursprungliga
framför allt därigenom, att den erbjuder varje medlem, som ratificerar
konventionen, möjlighet att antingen antaga de i del II av konventionen
intagna bestämmelserna angående ett successivt avskaffande av avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte samt reglering av övriga
arbetsförmedlingsbyråers verksamhet eller att antaga bestämmelserna i del
III angående en reglering av den verksamhet, som bedrives av avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer, däri inbegripna byråer med vinstsyfte.
Den reviderade konventionen har ratificerats av Sverige den 22 juni 1950,
därvid anmälts att Sverige antagit de i del II av konventionen intagna
bestämmelserna.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
De svenska bestämmelserna på detta område återfinnes i lagen den 18
april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (nr 113; ändr.
209/1942, 367/1947 och 722/1948). Lagen äger tillämpning å alla slag av
arbetsförmedling, som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt
eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande
av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt lagen får
arbetsförmedling icke bedrivas i förvärvssyfte. Från denna generella regel
bär emellertid i lagens övergångsbestämmelser upptagits vissa undantag
beträffande dem som redan bedriver sådan verksamhet. Ursprungligen
gällde i detta hänseende, att den som den 1 januari 1936 bedrev arbetsförmedling
i förvärvssyfte kunde erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten
till utgången av år 1939. För tiden därefter ägde tillsynsmyndigheten
— numera arbetsmarknadsstyrelsen — för ett år i sänder och längst till
den 1 januari 1950 bevilja förlängning av tillståndet såvitt angår särskilda
yrkesgrupper, beträffande vilka Kungl. Maj :l så bestämt. Ifrågavarande
yrkesgrupper utgöres enligt kungörelse den 10 februari 1939 (nr 47) av
musiker och sceniska artister samt anställningssökande i husligt arbete,
hotell-, pensionat- och restaurangrörelse ävensom sjukvård och jordbruk.
Genom lag den 10 december 1948 (nr 722) har den nyssnämnda till den
1 januari 1950 fastställda tidsfristen förlängts till den 1 januari 1955.
I skrivelse den 13 november 1953 har arbetsmarknadsstyrelsen till Kungl.
Maj:t anmält, att styrelsen ej hade för avsikt att föreslå någon ytterligare
förlängning av den tidrymd, under vilken tillstånd att bedriva privat arbetsförmedlingsverksamhet
nu kan av styrelsen beviljas. Med hänsyn till
den ringa omfattningen av ifrågavarande förmedlingsverksamhet syntes
det nämligen styrelsen icke föreligga skäl att frånträda den restriktiva
inställning, som de svenska statsmakterna intagit i förevarande hänseende.
Rörande omfattningen av den privata förmedlingsverksamheten anförde
styrelsen bl. a.
Antalet innehavare av tillstånd till arbetsförmedling i vinstsyfte har
under en följd av år successivt minskat. För närvarande äro allenast
trettioen dylika förmedlare inregistrerade hos styrelsen. Av dessa innehar
en anställning hos den offentliga arbetsförmedlingen, varför tillståndet tills
vidare icke utnyttjas. Eu av förmedlarna driver verksamheten i aktiebolagsform.
Av de övriga tjugonio förmedlarna äro tjugosju 60 år eller äldre;
den äldste är 87 år. Nitton av dem ha uppnått (ten ålder, då rätt till folkpension
inträder. Flertalet förmedlare ha under år 1953 till och med september
månad redovisat endast ett ringa antal tillsatta platser, varierande
mellan 1 och ca 200; två ha icke redovisat någon tillsatt plats. I ett fall
uppgår antalet tillsatta platser under sagda tid till ca t 500.
Inom socialdepartementet bar sedermera under hand införskaffats kompletterande
upplysningar rörande de privata arbetsförmedlingsbyråerna.
Ilärvid har framkommit följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 194. <>
Av de byråer, vilkas innehavare ej uppnått eller under år 1955 uppnår
den ålder, då rätten till folkpension inträder, har under år 1953 endast
fyra haft förmedlingsverksamhet av betydelse. Dessa fyra utgöres av Iduns
tjänstebyrå i Stockholm (innehavare Ester Carlsson), som förmedlat 962
uppdrag avseende husligt arbete, hotell-, pensionat- och restaurangrörelse
samt sjukvård, Stockholms nya am- och barnsköterskebyrå (innehavare
Hanna Carlsson), som haft 265 förmcdlingsuppdrag rörande husligt arbete
och sjukvård, Erik Hesselgrens byrå i Varberg, som förmedlat 210 uppdrag
avseende husligt arbete, hotell-, pensionat- och restaurangrörelse samt sjukvård
och jordbruk, ävensom Fritz Christianssons byrå i Stockholm, som
haft 218 förmedlingsuppdrag rörande musiker och artister. Av övriga byråer
må nämnas att Berggrens platsbyrå i Stockholm (innehavare Gunhild
Anna Emilia Berggren-Ranéus, f. 1887) under år 1953 förmedlat över 2 000
anställningar huvudsakligast avseende husligt arbete.
Enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen uppgivit har den förmedlingsverksamhet,
som bedrives av ifrågavarande fem byråer, skötts väl. Vederbörandes
nettoinkomst av rörelsen under år 1953 har uppgått till mellan 4 500
kronor och 8 000 kronor.
Vid sidan av de arbetsförmedlingsbyråer, som bedrives av enskilda personer,
finnes en i aktiebolagsform bedriven verksamhet å detta område,
nämligen den som bedrives av Konsert- & Teater Bureau AB (Konsertbolaget)
i Stockholm. Ifrågavarande företag utövar eu omfattande verksamhet
för förmedling av engagemang åt svenska och utländska tonkonstnärer
såväl inom som utom landet. Bolaget bedriver härjämte arrgngemangs-
och impressarioverksamhet för tonkonstnärer. Bolagets arbetsföimedlingsrörelse
torde representera omkring hälften av bolagets verksamhet.
Beträffande detta bolag må i övrigt hänvisas till 1947 års musikutrednings
betänkande (SOU 1954: 2) med förslag till åtgärder för att främja det
svenska musiklivets utveckling. I detta betänkande framhålles bl. a., att
den av bolaget bedrivna förmedlingsverksamheten i flera avseenden positivt
bidragit till konsertväsendets utformning. Det med verksamheten förenade
vinstsyftet hade emellertid i andra avseenden medfört en del olägenheter.
Vid eu avveckling av bolagets verksamhet syntes arbetsförmedlingen för
tonkonstnärer böra — såsom fallet vore i fråga om bolaget - bedi Kas i
samband med en verksamhet lör arrangemang av konserter för in- och
utländska tonkonstnärers räkning. Som det bleve ytterligt svårt att inom
den offentliga arbetsförmedlingens ram finna möjligheter att på ett rationellt
sätt driva en dylik verksamhet borde ett särskilt statligt bolag bildas
för ändamålet. För minskande av övergångssvåriglieterna borde detta statliga
bolags verksamhet påbörjas innan konsertbolagets nuvarande förmedlingsverksamhet
upphörde.
Musikutredningen har ej utarbetat något detaljerat förslag rörande organisationen
av det ifrågavarande statliga företaget utan ansett frågan härom
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
lämpligen böra prövas av den år 1953 tillsatta kommittén för de statliga
företagsformerna.
Föredraganden.
Enligt statsmakternas beslut år 1948 skall de i vårt land med vinstsyfte
bedrivna privata avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråerna vara avskaffade
senast vid utgången av år 1954. Den sålunda beslutade avvecklingen
av denna verksamhet är en följd av att Sverige anslutit sig till den mellanfolkliga
regleringen av förhållandena på detta område, som kommit till
stånd genom konventioner antagna vid den internationella arbetsorganisationens
konferenser.
Sedan statsmakterna ar 1948 fattade sitt beslut i frågan, har den tidigare
år 1933 antagna konventionen i detta hänseende ersatts av en ny av Sverige
år 1950 ratificerad motsvarande konvention. Denna nya konvention innehåller
vissa lättnader i förhållande till den ursprungliga konventionen _-
lättnader som för övrigt i viss mån redan införlivats med svensk rätt genom
1948 års hithörande lagstiftning. Genom den nya konventionen har öppnats
möjlighet för ratificerande stat att avveckla den ifrågavarande privata
arbetsförmedlingsverksamheten inom en begränsad tidrymd, som vederbörande
stat bestämmer, eller bibehålla förmedlingsbyråerna men på visst
sätt reglera deras verksamhet. Sverige har vid sin ratifikation av den revidera4e
konventionen valt den förra vägen. Vårt land kvarstår sålunda
alltjämt på awecklingslinjen men är icke bunden vid en avveckling inom
någon viss bestämd tidpunkt.
Någon anledning att nu frångå den uppfattningen, varåt Sverige genom
sin anslutning till den reviderade konventionen givit uttryck beträffande
frågan om ett successivt avskaffande av de avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråerna
med vinstsyfte, föreligger givetvis icke. I enlighet härmed
synes de nuvarande byråerna, av vilka flertalet bedriver en verksamhet
av ringa omfattning, nu böra avvecklas. Såsom framgår av vad jag tidigare
anfört finns det emellertid också ett mindre antal av enskilda bedrivna
byråer, som har en ganska omfattande förmedlingsverksamhet med speciell
anknytning till vissa branscher. Dessa synes ha en väl inarbetad förmedlingskrets.
Därest dessa byråer skulle omedelbart avvecklas, torde deras
innehavare komma i en i försörjningshänseende svår situation, enär förmedlingsverksamheten
utgör deras enda eller huvudsakliga inkomstkälla
och det av ålders- eller andra skäl visat sig föreligga svårigheter att bereda
dem anställning inom den offentliga arbetsförmedlingen och svårigheter
också torde uppstå för dem att anskaffa annat förvärvsarbete.
Vad åter angår det i bolagsform bedrivna förmedlingsföretaget, d. v. s.
Konsertbolaget, som förmedlar engagemang åt tonkonstnärer, synes dess
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
verksamhet tills vidare böra upprätthållas i avvaktan på närmare prövning
av frågan hur den statliga förmedlingsverksamheten på detta område skall
organiseras.
Med hänsyn till det anförda förordar jag, att arbetsmarknadsstyrelsen
får befogenhet att, när särskilda skäl föranleder därtill, bevilja förlängning
av nuvarande tillstånd i samma ordning som nu gäller, dock icke
längre än till den 1 januari 1958. Bestämmelserna härom synes böra utformas
på motsvarande sätt som skedde när avvecklingstiden förlängdes
år 1948.
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats förslag
till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april
1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling och jag hemställer,
att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
antaga detta lagförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Alf Björnelid.