Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

1

Nr 19.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945
(nr 520) om återställande av viss från ockuperat land
härrörande egendom, m. m.; given Stockholms slott
den 18 december 1953.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om
återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 522) om kontroll
å viss utländsk egendom m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 14 december 1945 (nr 885)
om administration av vissa bolag m. m.; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om
dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 19.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Förslag till Lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om
återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1945 om återställande av viss
från ockuperat land härrörande egendom, vilken enligt lag den 27 februari
1953 (nr 59) gäller till och med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1955.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om
kontroll å viss utländsk egendom in. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1945 om kontroll å viss utländsk
egendom m. in.1, vilken enligt lag den 27 februari 1953 (nr 60) gäller
till och med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den
30 juni 1955.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt gHtigliet av lagen den 14 december 1945 (nr 885) om
administration av vissa bolag in. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 14 december 1945 om administration
av vissa bolag m. m., vilken enligt lag den 27 februari 1953 (nr 61) gäller till
och med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1955. 1

1 Senaste lydelse, se SFS 1945:887 och 1947:110.

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

3

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om
dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Härigenom för ordnas, att lagen den 10 juli 1947 om dödande av vissa
utanför Sverige befintliga handlingar, vilken enligt lag den 27 februari 1953
(nr 62) gäller till och med den 30 juni 1954, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 juni 1955.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 19,

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 13 november 1953.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt
cheferna för finans- och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Zetterberg, fråga om fortsatt giltighet av lagstiftningen
rörande den tyska egendomen i Sverige m. m. samt anför därvid
följande.

Ifrågavarande lagstiftning har tillkommit för att möta de problem, som
efter de s. k. axelmakternas nederlag uppstått beträffande vissa tillgångar i
Sverige, nämligen dels i ockuperade länder rövad och sedan hitförd egendom
och dels egendom, som av de allierade makterna betraktats såsom tillhörig
fientliga rättssubjekt. Lagstiftningen innefattas i fyra olika lagar,
nämligen lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande av viss från
ockuperat land härrörande egendom, lagen samma dag (nr 522) om kontroll
å viss utländsk egendom m. m., lagen den 14 december 1945 (nr 885)
om administration av vissa bolag m. in. samt lagen den 10 juli 1947 (nr 486)
om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Samtliga lagar
gäller, efter vidtagna förlängningar, till och med den 30 juni 1954. För handhavandet
av de kontroll- och förvaltningsuppgifter, som avses med denna
lagstiftning, har inrättats en administrativ statsmyndighet, flyktkapitalbyrån,
och en särskild statlig nämnd med väsentligen judiciell funktion, restitutionsnämnden.

Enligt lagen om återställande av viss från ockuperat land härrörande
egendom — den s. k. restitutionslagen ■—■ äger Kungl. Maj :t förordna, att
lagens bestämmelser skall gälla med avseende å egendom från stat, vars
område efter utgången av augusti 1939 varit ockuperat. Lagen upptager en
särskild procedur, ägnad att möjliggöra ett snabbt återställande av egendom,
som under ockupation rättsstridigt frånhänts rätte innehavaren. Ansökan
om sådant återställande göres regelmässigt hos flyktkapitalbyrån och
skall, då erforderlig utredning inkommit, för avgörande överlämnas till restitutionsnämnden.
Nämnden kan förordna om kvarstad å egendom och
skall, då ansökning om egendoms återställande bifalles, omedelbart föranstalta
om egendomens omhändertagande, där det ej förut skett. Skall egendom
återställas, äger den som åtkommit egendomen genom godtrosförvärv

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

5

att av allmänna medel erhålla ersättning därför med belopp, som med hänsyn
till vad han själv erlagt för egendomen finnes skäligt, ävensom gottgörelse
för sina kostnader i samband med restitutionsärendet.

Genom kungörelse den 31 juli 1945 (nr 589) har Kungl. Maj :t förordnat
att bestämmelserna i restitutionsiagen skall gälla med avseende å egendom,
härrörande från stater, vilkas områden efter utgången av augusti 1939 varit
ockuperade av Tyskland. Lagen har tillämpats endast i jämförelsevis ringa
omfattning. T. o. in. 1949 hade restitutionsnämnden behandlat 66 ansökningar
om återställande av rövad egendom, varjämte under tiden 1/1—31/10
1950 till flyktkapitalbyrån inkommit 1 dylik ansökning. Efter oktober 1950
har ingen sådan ansökning inkommit till byrån.

Jämlikt lagen om kontroll å viss utländsk egendom m. m., i fortsättningen
benämnd kontrollagen, äger Kungl. Maj :t förordna om skingringsförbud å
här befintlig egendom, tillhörande viss främmande stat, juridisk person
eller medborgare i samma stat eller annan som är bosatt i staten, då i anledning
av kapitalflykt till riket eller eljest med hänsyn till rådande, av kriget
föranledda utomordentliga förhållanden befinnes nödigt att vinna kontroll
över utländsk egendom inom riket. Restitutionsnämnden kan på framställning
av flyktkapitalbyrån förordna om kvarstad på egendom under
skingringsförbud, om risk föreligger att egendomen undanstickes eller förstöres
eller om åtgärden erfordras för att egendomen skall komma till ändamålsenlig
och ur allmän synpunkt lämplig användning. Kvarstad kan under
samma förutsättningar komma till stånd också beträffande viss egendom
utanför skingringsförbudets ram, nämligen här befintlig egendom, tillhörig
aktiebolag, ekonomisk förening eller annan juridisk person, över vilken ett
bestämmande inflytande föreligger från land som avses med gällande skingringsförbud.
Egendom under kvarstad förvaltas regelmässigt genom en av
flyktkapitalbyrån utsedd syssloman. Egendomen må med tillstånd av Kungl.
Maj :t eller flyktkapitalbyrån försäljas, bl. a. om så befinnes erforderligt för
att den skall komma till ändamålsenlig och ur allmän synpunkt lämplig användning.

Med stöd av kontrollagen har genom kungörelse den 29 juni 1945 (nr
526) förordnats om skingringsförbud å tysk egendom m. m. samt genom
kungörelse den 17 augusti samma år (nr 607) å japansk egendom m. m. Intill
utgången av november 1953 har restitutionsnämnden beslutat kvarstad
i sammanlagt 1 277 fall.

Lagen om administration av vissa bolag m. m., i fortsättningen kallad
administrationslagen, avser att bereda möjlighet att under vissa förutsättningar
förordna om offentlig förvaltning av svenska aktiebolag, ekonomiska
föreningar eller andra juridiska personer, över vilka föreligger ett bestämmande
utländskt inflytande från land som avses med meddelat skingringsförbud.
Administration beslutas av restitutionsnämnden på framställning av
flyktkapitalbyrån. Administrationen omhänderhaves av särskilt utsedd administratör,
vilken har ej mindre att i förhållande till tredje man handla å
den juridiska personens vägnar samt inför domstolar och andra myndig -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

heter företräda den juridiska personen än även att utöva de befogenheter
som eljest tillkommer bolagsstämma, föreningssammanträde, styrelse, firniatecknare,
likvidator eller annat organ för den juridiska personen. För
vissa särskilt betydelsefulla förvaltningsåtgärder såsom överlåtelse av fast
egendom eller rörelse samt frivillig likvidation erfordras emellertid tillstånd
av Kungl. Maj:t eller flyktkapitalbyrån, i visst fall jämväl av det organ som
eljest ägt besluta om åtgärden å den juridiska personens vägnar.

Administration har intill utgången av oktober 1951 beslutats i 63 fall,
samtliga avseende bolag underkastade tyskt inflytande. Därefter har icke
något sådant fall förevarit. Beträffande åtskilliga bolag, över vilka ett bestämmande
tyskt inflytande förelegat, har det icke ansetts erforderligt att
begära administration. Nödig kontroll och ledning har då åvägabragts i annan
ordning. I ett flertal fall har sålunda de tyskägda aktierna i bolaget omhändertagits
genom kvarstad, varefter de med aktieinnehavet förenade befogenheterna
med avseende å bolagets skötsel utövats av särskilt utsedd
syssloman.

Lagen om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar utgör
ett komplement till kontroll- och administrationslagarna. Enligt lagen kan
ett särskilt mortifikationsförfarande tillämpas i fråga om utomlands befintliga
aktier i svenska bolag under förutsättning att aktierna tillhör tyskt eller
tyskdominerat rättssubjekt. Detsamma gäller beträffande obligationer och
andra handlingar, vilkas företeende utgör villkor för rätt att söka betalning,
Då handling dödats, skall i dess ställe utfärdas ny handling, vilken
blir bärare av den rätt som kunnat grundas på den dödande handlingen.
Den nya handlingen kan därefter, liksom annan här befintlig tysk egendom,
bli föremål för åtgärd enligt kontrollagen.

Det särskilda dödningsförfarandet har intill utgången av oktober 1951
kommit till användning i 51 fall men därefter icke i något fall.

Med stöd av den lagstiftning för vilken nu redogjorts bedrives sedan 1945
flyktkapitalbyråns verksamhet för att omhändertaga och realisera den tyska
egendom, som finnes i Sverige. Genom realisationen förvandlas egendomen
i reda pengar, vilka insättes på svensk-tyska clearingkontot i riksbanken.

Rörande den slutliga dispositionen av de tyska tillgångarna i Sverige träffades
den 18 juli 1946 i Washington eu uppgörelse mellan å ena sidan svenska
regeringsrepresentanter samt å andra sidan företrädare för Amerikas
förenta staters, Storbritanniens och Frankrikes regeringar. Uppgörelsen förelädes
riksdagen genom proposition nr 367/1946 och blev av riksdagen
godkänd. I korthet innebär denna överenskommelse följande. Sverige åtager
sig att fullfölja det nuvarande kontroll- och likvidationsförfarandet. Den
genom likvidationen uppkomna behållningen betraktas principiellt som tysk
egendom men skall användas för huvudsakligen följande två ändamål: Ett
belopp av 150 miljoner kronor skall användas till inköp av varor för det
tyska folkhushållets behov. Resten — som preliminärt uppskattades till om -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

kring 225 miljoner kronor — skall disponeras för betalning av svenska fordringar
gentemot Tyskland. En förutsättning för en uppgörelse angående
den tyska egendomen efter angivna linjer har från svensk synpunkt varit,
att de enskilda tyskar, vilkas egendom likviderats, skall få ersättning för sin
egendomsförlust samt att de allierade svarar för att sådan ersättning blir
utbetalad.

Fördelningen mellan de svenska fordringsägarna av de för detta ändamål
tillgängliga tyska tillgångarna skall ske genom tvångsclearing. I proposition
nr 197/1950 hemställde Kungl. Maj :t om riksdagens godkännande av
vissa allmänna riktlinjer för en dylik tvångsclearing. Med vissa ändringar,
som föranleddes av första lagutskottets i utlåtande nr 30/1950 gjorda uttalanden,
godkände riksdagen det i propositionen framlagda förslaget (riksdagens
skrivelse nr 356/1950). Verkställandet av tvångsclearing har uppdragits
åt en för ändamålet inrättad nämnd, likvidationsnämnden.

Flijktkapitalbijrån har i skrivelse den 20 oktober 1953 hemställt, att åtgärder
måtte vidtagas för förlängning ytterligare ett år av restitutions-, kontroll-,
administrations- och dödningslagarna. I en vid skrivelsen fogad promemoria
har anförts:

Byrån har tidigare räknat med att kunna slutföra arbetet med avvecklingen
av den tyska egendomen under innevarande budgetår. Emellertid har
byråns arbete av skäl, som nedan närmare redovisas, blivit fördröjt och byrån
anser sig för närvarande icke kunna med någon grad av visshet förutse
när dess arbetsuppgifter kunna slutföras.

På tyskt initiativ inleddes i januari i år mellan Kungl. Utrikesdepartementet
och representanter för Västtyska Förbundsrepubliken förhandlingar
angående bland annat ett komplex frågor hänförliga till avvecklingen av
den tyska egendomen i Sverige. Förhandlingarna ha ännu icke kunnat slutföras.
Det förefinnes vissa utsikter, att förhandlingarna skola resultera i ett
avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken. En möjlighet är att ett avtal
kommer att stadga likvidationsstopp räknat från viss tidpunkt beträffande
den tyska egendomen samt friställande av vissa kategorier av egendom. Under
förhandlingsskedet har byrån ansett sig icke böra fortsätta sin avveckling
beträffande egendom, som är omtvistad i förhandlingarna och som i ett
eventuellt avtal kan komma att friställas. Främst gäller detta egendom,
beträffande vilken åtgärder från byråns sida vid förhandlingarnas början
ännu icke blivit vidtagna eller där åtgärder vidtagits relativt kort tid före
förhandlingarnas början. Sagda förhållande har medfört, att byråns arbete
blivit avsevärt fördröjt. Det är ännu icke klart, när förhandlingarna kunna
slutföras. Från början räknades med att så skulle ske senast vid årsskiftet
1953/54. För närvarande ter det sig emellertid ovisst om förhandlingarna
kunna avslutas före årsslutet, och byrån anser sig nödsakad räkna med den
möjligheten, att förhandlingarna fortsätta även under 1954. Om så blir fallet,
kommer fullföljandet av byråns arbetsuppgifter att i motsvarande mån
förskjutas och kan sannolikt icke ske inom detta budgetår.

Mot denna bakgrund anser byrån det vara nödvändigt att ha stöd av den
ifrågavarande lagstiftningen även efter den 30 juni 1954. Byrån finner det
därför erforderligt att giltighetstiden för lagarna ifråga förlänges under ytterligare
ett år eller således till och med den 30 juni 1955.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 19

Departemen t sch ef en.

Ehuru avvecklingen av den egendom, som avses med den ifrågavarande
lagstiftningen, kan väntas vara i huvudsak slutförd när giltighetstiden för
lagstiftningen den 30 juni 1954 utlöper, måste man med hänsyn till vad
flyktkapitalbyrån anfört räkna med att vissa avvecklingsuppgifter kommer
att återstå efter denna tidpunkt. Nämnda lagstiftning, på vilken byrån
bygger sin verksamhet, bör därför förlängas ytterligare ett år.

I enlighet med det anförda ha inom justitiedepartementet upprättats förslag
till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om
återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 522) om kontroll
å viss utländsk egendom in. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 14 december 1945 (nr 885)
om administration av vissa bolag in. in.; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om
dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen, av den
lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Axel Nilsson.

1 Bilagan, vilken är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 19.

9

JJtdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 november
1953.

N ärvarande:

justitieråden Nissen,

Hellquist,

Karlgren,

regeringsrådet Eckerrerg.

Enligt lagrådet den 23 november 1953 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartemenfsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten
i statsrådet den 13 november 1953, hade Kungl. Maj :t förordnat, att
lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas över upprättade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om
återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om
kontroll å viss utländsk egendom in. in.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 14 december 1945 (nr 885)
om administration av vissa bolag m. m.; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om
dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, e. o. hovrättsassessorn
U. Lundvik.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:
Harriet Stangenberg.

.)

Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 sand. Nr 19.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 december 1953.

N ä r v a r a n d e:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för finans- och handelsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Zetterberg, lagrådets den 30 november 1953 avgivna
utlåtande över de till lagrådet den 13 november 1953 remitterade förslagen
till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om
återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom;

2) lag angående fortsatt giltighet av tagen samma dag (nr 522) om kontroll
å viss utländsk egendom in. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 14 december 1945 (nr 885)
om administration av vissa bolag m. in.; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om
dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen, som av lagrådet lämnats utan
erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Fischier.

Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

ss 2 sos