Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område m. m.; given
Stockholms slott den 9 april 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. in.;

2) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angående
reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m.;

3) förordning om ändrad lydelse av 2, 10, 11 och 12 §§ förordningen den
5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen för
råg och vete;

4) förordning om avgift å oljekraftfoder;

5) förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 395) angående
reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.; samt

6) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 5 juni 1953 (nr
397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion
m. m.;

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Sam. B. Norup.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Sedan överenskommelse träffats mellan statens jordbruksnämnd, å ena,
samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk
utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för prissättningen
på jordbrukets produkter under regleringsåret den 1 september
1954—den 31 augusti 1955, har Kungl. Maj:t den 12 mars 1954 meddelat be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

slut i prisfrågan. Sagda prisöverenskommelse samt i anslutning därtill stående
förslag till åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område under
nyssnämnda tid underställes i propositionen riksdagens prövning.

Prisöverenskommelsen innebär i huvudsak, att ett överskott i jordbrukskalkylen
för det kommande regleringsåret av 20,5 miljoner kronor skall
utjämnas genom prissänkningar. Härutöver skall prissänkningar om 37 miljoner
kronor äga rum. Tillsammans med de i jordbrukskalkylen redan inräknade
prissänkningarna kommer beloppet av dessa att uppgå till — efter
avdrag för vissa prishöjningar på fodersäd, matpotatis m. m. om cirka 19 miljoner
kronor — 127 miljoner kronor. Det totala prissänkningsbeloppet jämfört
med 1953/54 års priser fördelar sig med 65 miljoner kronor på brödsäd,

1,5 miljoner kronor på fabrikspotatis, 3 miljoner kronor på sockerbetor, 15
miljoner kronor på oljeväxter, 17 miljoner kronor på mejerimjölk och 45
miljoner kronor på kött och fläsk.

I propositionen framlägges vidare förslag till, bland annat, förordning om
avgift å oljekraftfoder samt till ändringar i in- och utförselförordningarna i
fråga om jordbruksprodukter, förordningen med vissa bestämmelser angående
prisregleringen för råg och vete, införselförordningen i fråga om fettråvaror
in. in. samt förordningen angående avgift för fettvaror som användes
för framställning av fettemulsion m. m.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under
regleringsåret 1954/55 beräknas till 200 miljoner kronor, därav cirka 190,5
miljoner kronor till allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa
delar av landet samt leveranstillägg, 1,9 miljoner kronor till stöd åt odlingen
av lin och hampa, 1,5 miljon kronor till fraktbidrag för fodersändningar
till norra Sverige samt 6 miljoner kronor till diverse kostnader i samband
med jordbruksregleringen. Vidare begäres ett reservationsanslag på 8 miljoner
kronor till Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet och ett förslagsanslag
på 16 miljoner kronor till omkostnader för statlig lagerhållning
av vissa jordbruksprodukter m. m.

Därjämte begäres bemyndigande för riksgäldskontoret att tillhandahålla
en föreslagen ny förening för handhavande av brödsädsregleringen m. m. en
rörlig kredit av 190 miljoner kronor samt att ställa säkerhet för kredit åt
föreningen intill ett belopp av 35 miljoner kronor. Bemyndigande begäres
även för Kungl. Maj :t att för fettvara, som ingår i exporterade produkter,
medge återbäring av erlagd accis.

Införselavgifter på fettvaror m. m. beräknas tillföra riksstatens inkomstsida
53 miljoner kronor under budgetåret 1954/55. Vidare föreslås, att titeln
diverse kapitalfonder tillföres ett belopp av cirka 2,5 miljoner kronor såsom
ränteinkomster på kapitalanslagen för lagring av jordbruksprodukter och
för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379)
angående reglering av införseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 8 juni 1951 angående reglering
av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.
ävensom den vid förordningen fogade bilagan1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

1 §•

Levande djur---särskilt tillstånd.

Vid meddelande---vara erforderliga.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t och enligt grunder som Kungl. Maj :t
fastställer äger tillståndsmyndighet som i 2 § sägs medgiva, att varuslag
som omfattas av förordningen må under villkor som bestämmas av myndigheten
införas utan tillstånd som i första stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.

Bi/aga.

Förteckning

över varor, vilka enligt förordningen den 8 juni 1951 angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m. icke få införas till riket utan särskilt tillstånd.

Statistiskt nr Varuslag

69, 70 Ost

ur 71 Ägg av tamfågel

ur 72 Äggula, ej uteslutande avsedd för beredning

av läder, samt flytande äggvita

201 Gryn av andra vegetabilier än spannmål

ur 281 Korv och andra annorlcdes än genom kok ning,

saltning, torkning och rökning till förtäring
beredda, ej särskilt nämnda varor av
kött eller andra djurdelar av får, häst, nötkreatur,
svin och tamfågel

1 Senaste lydelse av bilagan se 1952:366.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Statistiskt nr Varuslag

288 Sirap

291 Frukt- och mjölksocker

293 Kulör, även i fast form, icke innehållande

sprit

303 Makaroner och vermiceller

620 Dextrin och stärkelseklister; ävensom appre turmedel,

innehållande dextrin, stärkelse,
glykos, växtslem o. dyl.

904: 1, 904: 2, ur 905, 911 Hampa med undantag av manilla- och can talahampa;

ävensom hampblår.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1952 (nr 365)
angående reglering av utförseln av vissa levande djur och
jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 6 juni 1952 angående reglering
av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. samt
den vid förordningen fogade bilagan skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

1 §•

Levande djur---särskilt tillstånd.

Vid meddelande---vara erforderliga.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t och enligt grunder som Kungl. Maj:t
fastställer äger tillståndsmyndighet som i 2 § sägs medgiva, att varuslag
som omfattas av förordningen må under villkor som bestämmas av myndigheten
utföras utan tillstånd som i första stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Bilaga.

Förteckning

över varor, vilka enligt förordningen den 6 juni 1952 angående
reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m. icke få utföras ur riket utan särskilt tillstånd.

Statistiskt nr

Varuslag

69, 70 Ost

ur 71 Ägg av tamfågel

72 Äggula och flytande äggvita

ur 97 Lucernmjöl (hömjöl)

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2, 10, 11 och 12 §§ förordningen
den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående
prisregleringen för råg och vete.

Härigenom förordnas, att 2, 10, 11 och 12 §§ förordningen den 5 juni
1953 med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

För råg och vete, som användes för tillverkning av mjöl, samt för vete,
som användes för tillverkning av gryn, flingor och liknande produkter, skall
erläggas viss avgift (f örmålning savgift).

Förmalningsavgiften utgår---jordbruksnämnden bestämmer.

För förmalningsavgiftens---svarar tillverkaren.

10 §.

Det åligger den, som yrkesmässigt bedriver förmalning av brödsäd eller
som använder vete för yrkesmässig tillverkning av gryn, flingor och liknande
produkter eller som yrkesmässigt bedriver handel med spannmål, att
inom fjorton dagar efter det förordnande enligt 1 § trätt i kraft göra anmälan
om rörelsen hos jordbruksnämnden. Därest sådan rörelse påbörjas
först efter ikraftträdande av förordnande, skall anmälan som nu sagts göras
inom fjorton dagar från det förmalning första gången ägde rum.

Den, som--— första stycket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

11 §.

Den, som---jordbruksnämnden meddelar,

dels föra —--föreskrifter iakttagas;

dels till ----av brödsäd;

dels till ledning vid fastställande av förmalningsavgift lämna regelbundna
deklarationer rörande sin användning av råg och vete för tillverkning av
mjöl samt, i fråga om vete, av gryn, flingor och liknande produkter;
dels ock i---ovan sagts.

12 §.

därtill eller till spannmålshandel hörande lagerlokaler. Nämnden eller dess
ombud äger jämväl taga prov av spannmål och förmalnings- eller tillverknmgsprodukter,
som förvaras i sådana lokaler. Rörelseidkare är ej berättigad
till ersättning för dylika prov.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.

Förslag

till

förordning om avgift å oljekraftfoder.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För oljekraftfoder, som i samband med utvinning inom riket av olja ur
oljehaltiga fröer och frukter tillverkas för försäljning, skall, i den mån
Kungl. Maj:t i prisreglerande syfte så förordnar, erläggas avgift.

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller* efter Kungl. Maj :ts
bemyndigande, av statens jordbruksnämnd.

För avgiftens erläggande svarar tillverkaren.

2 §.

Avgiften skall erläggas till jordbruksnämnden i den ordning nämnden
bestämmer och må, där den icke inbetalas i föreskriven ordning, på framställning
av nämnden omedelbart utmätas med det belopp, vartill nämnden
efter verkställd undersökning fastställer densamma.

3 §•

Vid export eller eljest då särskilda skäl därtill äro må jordbruksnämnden
medgiva återbäring av eller befrielse från avgiften.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

4 §•

Medel som inflyta genom upptagande av avgift skola enligt de föreskrifter
Kungl. Maj :t meddelar användas till täckande av kostnader i samband
med jordbruksregleringen.

5 §•

Det åligger tillverkare, varom i 1 § är fråga, att inom fjorton dagar efter
det förordnande enligt 1 § trätt i kraft göra anmälan om sin tillverkning
hos jordbruksnämnden. Därest tillverkningen påbörjas först efter ikraftträdande
av dylikt förordnande, skall anmälan som nu sagts göras inom
fjorton dagar från det tillverkning första gången ägde rum.

6 §•

Tillverkare, som avses il §, är skyldig att, i den mån jordbruksnämnden
så föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter jordbruksnämnden
meddelar,

dels föra sådana anteckningar över sin rörelse, som erfordras för kontroll
över att bestämmelserna i denna förordning eller med stöd av densamma
givna föreskrifter iakttagas;

dels till ledning vid fastställande av avgift till nämnden lämna regelbundna
deklarationer angående sin tillverkning och försäljning av oljekraftfoder; dels

ock i övrigt lämna nämnden eller dess ombud uppgifter angaende
rörelsen och på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud förda
handelsböcker med därtill hörande handlingar ävensom sådana anteckningar,
som ovan sagts.

7 §•

Jordbruksnämnden eller dess ombud äger att, för kontroll av efterlevnaden
av bestämmelserna i denna förordning och med stöd därav givna föreskrifter,
verkställa undersökning av lokal, vari tillverkning av i 1 § avsedd
vara bedrives, ävensom av därtill hörande lagerlokaler. Nämnden eller dess
ombud äger jämväl taga prov av oljekraftfoder eller därtill avsedda råvaror,
som förvaras i sådana lokaler. Rörelseidkare är ej berättigad till ersättning
för dylika prov.

8 §.

Vad som inhämtas av deklaration, handelsbok eller annan handling, som
avgivits eller tillhandahållits på grund av stadgande i 6 § eller vid undersökning
enligt 7 §, må ej yppas i vidare mån än ärendets beskaffenhet kräver;
dock må deklaration, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk
bearbetning utlämnas till myndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Maj:t
uppdrager att utföra sådan bearbetning.

9 §.

Underlåter någon att fullgöra anmälningsskyldighet, som avses i 5 §, eller
att föra anteckningar eller lämna deklarationer eller uppgifter enligt vad
som stadgas i 6 §,

eller vägrar någon att i enlighet med föreskrifterna i 6 § tillhandahålla
jordbruksnämnden eller dess ombud där omförmäld handling,

straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes, där gärningen innebär fara i bevishänscende
men ej enligt allmän lag är belagd med straff, den som uppsåtligen giver

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

oriktigt eller ofullständigt innehåll åt i 6 § avsedda anteckningar eller uppgifter.
Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, vare
straffet dagsböter.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration till ledning vid fastställande
av allmän avgift lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Om straff för vägran att lämna tillträde för undersökning eller provtagning
som avses i 7 § stadgas i allmänna strafflagen.

10 §.

Bryter någon mot den i 8 § stadgade tystnadsplikten, dömes, där han ej
för brottet är underkastad ansvar enligt allmänna strafflagen, till dagsböter
eller fängelse.

11 §•

Husbonde ansvarar för sådan i 9 § första eller andra stycket omförmäld
förseelse, som förövas av hans husfolk eller i hans arbete antagen person,
liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna
göra sannolikt att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

12 §.

Brott, varom i 10 § sägs, må, där det icke skall straffas enligt allmänna
strafflagen, av allmän åklagare åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

13 §.

Vägrar någon att lämna jordbruksnämnden eller dess ombud tillträde till
lokal för verkställande av undersökning eller provtagning enligt 7 § eller
att på anfordran tillhandahålla nämnden eller dess ombud handelsbok eller
annan handling, som avses i 6 §, eller underlåter någon att i föreskriven
ordning avlämna där avsedd deklaration eller uppgift, må nämnden förelägga
honom lämpligt vite.

Länsstyrelse äger utdöma vite enligt denna paragraf.

14 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas
av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av jordbruksnämnden.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.

Genom denna förordning upphävas följande författningar:
förordningen den 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa
slag av fodermjöl;

kungörelsen den 14 juni 1933 (nr 330) angående ikraftträdande av förordningen
den 14 juni 1933 (nr 329) om skatt å oljekakor och vissa slag
av foder mjöl;

kungörelsen den 20 juli 1933 (nr 488) angående restitution av skatt å
oljekakor och vissa slag av fodermjöl; samt

kungörelsen den 6 oktober 1939 (nr 691) med förordnande angående skatten
å vissa slag av oljekakor och fodermjöl.

Kungi. Maj:ts proposition nr 180.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 395)
angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m.

Härigenom förordnas, att 2, 4, 5, 10 och 13 §§ förordningen den 5 juni
1953 angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att i förordningen skall
med lydelser som nedan sägs införas dels en ny paragraf, betecknad 4 a §,
dels med nedan upptagna rubrik en ny paragraf, betecknad 9 a §, dels en
ny paragraf, betecknad 15 a §, ävensom att närmast före 10 § skall införas
en rubrik av lydelse som nedan angives.

2 §-

Förordnande enligt 1 § utgör ej hinder för transitering eller annan befordran
under tullverkets kontroll eller för uppläggning i frihamn eller å tulllager
eller provianteringsfrilager; dock må å provianteringsfrilager upplagd
vara icke utan medgivande av jordbruksnämnden för varje särskilt
fall disponeras annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller
utrustning i föreskriven ordning.

Ej heller skall sådant förordnande ha avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden
att tullfrihet för densamma åtnjutes eller, i fråga om icke tullpliktig vara,
skulle, om den varit tullbelagd, ha åtnjutits enligt annan bestämmelse i 5 §
tulltaxeförordningen än de under e) och s) upptagna eller enligt 6 eller 8 §
samma förordning; eller

b) vara som enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes
landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller över
utlandet från en till annan ort inom riket.

Förordnande enligt 1 § skall, intill en myckenhet av sammanlagt 5 kilogram
för varor av de slag som omfattas av dylikt förordnande, ej heller ha avseende
å vara, som av resande medföres och framföres till tullklarering i ett
sammanhang vid inresetillfället under förutsättning, att varan är avsedd för
den resandes eller hans familjs personliga behov eller utgör gåva till närstående
person för dennes personliga bruk och således icke införes i omsättningssyfte
eller för yrkesmässig förbrukning.

4 §.

För i 1 § under b) och c) avsedda varor, som införas till riket och förtullas,
samt för fetter, oljor och fettsyror, vilka här i landet utvinnas ur varor
av de slag, som angivits under a) i samma paragraf, skall, i den mån Kungl.
Maj:t så förordnar, erläggas avgift (regleringsavgift).

Avgiftens storlek —--av jordbruksnämnden.

Vid förändring----sådan vara.

I 4 a §.

Har förordnande jämlikt 4 § meddelats beträffande viss vara, skola gällande
bestämmelser i fråga om rätten att å transitupplag upplägga tullbelagd
vara, som inkommit till riket, tillämpas på varan även om den är tullfri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

5 §.

Regleringsavgift skall icke utgå för vara, som i föreskriven ordning utlämnas
från provianteringsfrilager för fartygs eller luftfartygs proviantering
eller utrustning.

Ej heller skall regleringsavgift utgå för vara som jämlikt 2 § må införas
utan särskilt tillstånd. Beträffande vara som återinföres skall skyldighet
att erlägga regleringsavgift föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel
av vara, som antingen utförts innan förordnande om regleringsavgift för
varan meddelats eller vid vars utförsel erhållits sådant regleringsbidrag,
varom i 8 § förmäles.

Skyldighet att använda fettämne ur svenskt oljevåxtfrö.

9 a §.

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
äger föreskriva, att envar, som yrkesmässigt tillverkar vara av sådant
slag, som angivits i 1 § under c), skall vara skyldig att därvid till viss myckenhet
använda ur inhemskt oljevåxtfrö framvunna fettämnen. Vid bestämmandet
av dessa myckenheter skall beaktas, att fullgoda varor skola kunna
framställas. Föreskrift skall innebära skyldighet för tillverkaren att i
genomsnitt under varje tidsperiod använda sådan myckenhet av fettämnet
eller fettämnena att den motsvarar viss angiven procent av den sammanlagda
mängden fettämnen, som använts för tillverkningen under perioden.

Antecknings- och redovisningsskyldighet.

10 §.

Envar som bedriver verksamhet, varmed följer skyldighet att erlägga här
avsedd regleringsavgift, eller sådan skyldighet att använda fettämne ur
svenskt oljevåxtfrö, som avses i 9 a §, är skyldig att, i den utsträckning
jordbruksnämnden föreskriver och i enlighet med de närmare föreskrifter
jordbruksnämnden meddelar, föra sådana anteckningar angående rörelsen,
som erfordras för kontroll över att bestämmelserna i denna förordning eller
med stöd av densamma givna föreskrifter iakttagas.

Det åligger---angående rörelsen.

Näringsidkare, som avses i första stycket, är vidare skyldig att lämna
ombud för jordbruksnämnden tillträde till fabrik, lagerlokal eller annan av
näringsidkaren disponerad lägenhet för kontroll av varulager. Nämnden
eller dess ombud äger jämväl, utan att ersättning härför utgår till näringsidkaren,
taga prov ur dylikt varulager.

13 §.

Den som bryter mot villkor för tillgodonjutande av tillstånd enligt 1 § eller
i strid mot stadgandet i 2 § första stycket disponerar å provianteringsfrilager
upplagd vara annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering eller
utrustning i föreskriven ordning straffes med dagsböter.

15 a §.

Uraktlåter någon att fullgöra med stöd av 9 a § stadgad skyldighet att använda
ur svenskt oljevåxtfrö framvunnet fettämne, straffes med dagsböter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 5 juni 1958
(nr 397) angående avgift för fettvaror som användas för
framställning av fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 5 juni 1953 angående avgift
för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Avgift för---tillverkningen bedrives.

Bedrives jämväl tillverkning, som är avgiftspliktig enligt förordningen den
30 juni 1944 angående avgift för smör som användes för framställning av
grädde m. m., skall den i första stycket angivna avgiften för de båda tillverkningarna
tillsammans utgöra lägst 50 kronor för varje hel eller påbörjad
kalendermånad.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1954.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 april 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område samt anför därvid.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1954/55 beräkna dels (p. 114) till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 198 miljoner kronor,
dels (p. 116) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 20 miljoner kronor, dels (p. 117)
till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 3 miljoner kronor.

I skrivelse den 5 mars 1954 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag
angående prissättningen på jordbrukets produkter och vissa jordbruksförnödenheter
för regleringsåret 1954/55. Förslaget grundas på en den 26 februari
1954 mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation träffad överenskommelse
i ämnet. Vid nämndens skrivelse hade fogats, bland annat, särskild
skrivelse från Svenska spannmålsaktiebolaget, dagtecknad den 16 februari
1954. Nämnden har dessutom den 8 mars 1954 överlämnat en den 6
mars 1954 dagtecknad, till jordbruksnämnden ställd skrivelse från statens
priskontrollnämnd.

över vissa delar av jordbruksnämndens förslag har statskontoret ävensom
fullmäktige i riksgäldskontoret och riksbanken avgivit yttranden.

I anledning av jordbruksnämndens framställning har Kungl. Maj:t den
12 mars 1954 meddelat beslut i prisfrågan.

Jag torde nu få underställa riksdagen frågan om den närmare utformningen
av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för regleringsåret
1954/55 och därmed sammanhängande spörsmål.

I detta sammanhang får jag dessutom anmäla en den 27 juli 1953 dagtecknad
skrift av Aktiebolaget Sveriges förenade konservfabriker angående återbäring
av accis för matolja, ingående i fiskkonserver, som under tiden den

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

1 juli—den 31 december 1953 utförts ur riket, samt en den 4 november 1953
dagtecknad skrift av Sveriges konditorförening angående ändring av förordningarna
om avgift för smör och andra fettvaror för framställning av
grädde respektive fettemulsion. över framställningarna har kontrollstyrelsen
den 13 februari respektive den 28 januari 1954 avgivit yttrande. Jag torde
vidare få anmäla en skrivelse från lantbruksstyrelsen den 3 oktober 1953
angående statsbidrag till Svensk matpotatiskontrolls verksamhet för budgetåret
1954/55 samt en skrivelse från statens jordbruksnämnd den 20 februari
1953 angående, såvitt nu är i fråga, bemyndigande för generaltullstyrelsen
att till Svenska fettindustriernas råvaru- och importförening av tullmedel utbetala
ett belopp å 102 190 kronor 70 öre såsom del av restitution av utjämningsavgift
vid export av sockerhaltiga produkter. Över sistnämnda framställning
har generaltullstyrelsen den 29 oktober 1953 avgivit yttrande.

Vidare torde jag här få till behandling upptaga en framställning den 10
mars 1954 av Svenska bygdekvarnars riksförbund angående befrielse från
förmalningsavgift vid löneförmalning av brödsäd för odlares och dessas anställdas
husbehov ävensom en framställning den 20 mars 1954 av Kooperativa
förbundet margarinfabriken aktiebolag m. fl. angående skyldighet att
erlägga regleringsavgift vid licensfri import av margarin m. m.

Likaså torde jag få anmäla en framställning den 22 december 1953 av
Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund angående lån ur hemslöjdslånefonden,
över vilken framställning yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och organisationer.

Prissättningen på jordbrukets produkter för
regleringsåret 1953/54.

I sin skrivelse den 5 mars 1954 har jordbruksnämnden till en början redogjort
för det system för prissättningen på jordbrukets produkter och förnödenheter,
som tillämpats under innevarande regleringsår. Därvid har nämnden
i huvudsak anfört följande.

I början av år 1953 hade kalkylsakkunniga på sedvanligt sätt upprättat en
förkalkyl över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1953/54. Beräkningarna visade ett kalkylmässigt överskott av 33,3 miljoner
kronor. De statliga pristilläggen för mjölk hade härvid upptagits till belopp,
som med 80,7 miljoner kronor understeg de pristillägg, som skulle ha utgått,
om beräkningarna utförts enligt de för 1952/53 gällande grunderna.

Efter förhandlingar mellan nämnden, å ena, samt en av Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation,
å andra sidan, träffades den 25 mars 1953 en prisöverenskommelse,
som av nämnden sammanfattats på följande sätt.

Till grund för överenskommelsen skulle läggas den kalkyl över jordbrukets
inkomster och kostnader, som efter vissa överenskomna justeringar
visade ett överskott av 113,2 miljoner kronor. Det sålunda beräknade över -

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

skottet utgjorde utgångspunkt för de ändringar i prissättningen, som vidtogs.

Jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation var ense om
att de erforderliga prissänkningarna borde fördelas på olika produkter med
beaktande av i första hand marknadsförhållandena, produktionens utveckling
och olika produktionsgrenars lönsamhet. Med hänsyn till mjölkproduktionens
förhållandevis svaga lönsamhet och dess särskilda betydelse för det
mindre jordbruket befanns det önskvärt, att mjölkpriset sänktes endast i
ringa män.

För höstvete, råg, höstraps och höstrybs av 1953 års skörd tillämpades i
kalkylen de garantipriser, som skulle gälla enligt förut träffade överenskommelser
och Kungl. Maj :ts beslut. För skörd av vårsådda grödor ansågs lägre
priser än de mot priserna på nyss angivna produkter svarande paritetspriserna
icke kunna tillämpas. På grund av den pågående ökningen av brödsädsodlingen
och den prissänkande inverkan obeskurna brödsädspriser vid
kalkylöverskottets utjämnande skulle få på de animaliska produkterna, enades
nämnden och förhandlingsdelegationen om att viss del av brödsädspriset
skulle innehållas genom en allmän avgift på brödsäd. Det förutsattes, att de
härigenom influtna medlen skulle tillföras en särskild regleringskassa, som
skulle ställas till förfogande för senare behövliga regleringsåtgärder på brödsädsodlingens
område och räknas som inkomst för jordbruket under de år,
då medlen togs i anspråk för angivna ändamål.

Kalkylöverskottet på 113,2 miljoner kronor utjämnades genom följande
åtgärder, vilka skulle träda i kraft den 1 september 1953. (Den beräknade
inkomstminskningen i miljoner kronor angives inom parentes.)

Grundpriset på vårvete sattes lika med grundpriset för höstvete (3 miljoner
kronor). Allmän avgift på brödsäd skulle uttagas med 3 öre per kilogram
(26,8 miljoner kronor). Försäljningspriserna på importfodermedel
skulle successivt anpassas till priserna på världsmarknaden (5 miljoner kronor).
Det i kalkylen upptagna priset på fabrikspotatis sänktes med 4 öre per
hektoliter och stärkelseprocent (2,5 miljoner kronor). Det i kalkylen upptagna
priset på vitsenap sänktes med 5 öre per kilogram (0,5 miljoner kronor).
Producentpriset på mejerimjölk sänktes med l öre per kilogram genom
att tidigare utgående generella bidrag på mjölk sänktes med motsvarande
belopp, samtidigt som de extra pristilläggen för norra Sverige, leveranstilläggen
och producentbidragen förutsattes skola utgå efter oförändrade grunder
(36,6 miljoner kronor). Priset på ägg upptogs till 3 kronor 10 öre i stället
för 3 kronor 20 öre per kilogram enligt den ursprungliga kalkylen (7
miljoner kronor). Priserna på kött sänktes med varierande belopp (31,8
miljoner kronor.)

Enligt överenskommelsen skulle sålunda överskottet — 113,2 miljoner
kronor — utjämnas genom sänkning av priserna på brödsäd, fabrikspotatis,
oljeväxtfrö, ägg och köttvaror med 71,6 miljoner kronor samt genom
minskning av de generella statliga mjölkbidragen med 36,6 miljoner kronor
och av de statliga subventionerna på importfodermedel med 5 miljoner
kronor.

Överenskommelsen innebar vidare, att ansvaret för fryshuslagringen av
smör från och med den 1 september 1953 skulle övertagas av Svenska mejeriernas
riksförening. De med lagringen förenade kostnaderna, vilka beräknades
till 6 miljoner kronor, skulle ersättas riksföreningen genom en motsvarande
ökning av de statliga mjölkbidragen. Ä andra sidan gjordes en inbesparing
på anslaget till statlig lagerhållning med 6 miljoner kronor.

Till allmänt mjölkpristillägg hade i statsverkspropositionen för 1953/54
beräknats ett anslag, motsvarande 42,4 öre per kilogram mjölkfett. För att

KungL Maj:ts proposition nr 180.

producentpriset på mjölk icke skulle sänkas mer än som nyss angivits (1
öre per kilogram) ansågs det vara nödvändigt, att Svenska mejeriernas riksförening
tillfördes ytterligare 32 öre per kilogram mjölkfett. Det förutsattes,
att nämnda anslag skulle höjas med ett däremot svarande belopp (44,1
miljoner kronor vid den i jordbrukskalkylen beräknade mjölkinvägningen).
För utjämning i riksstaten av denna utgift skulle statskassan tillföras 37,6
miljoner kronor från clearingkassan för fettråvaror, varjämte ett i statsverkspropositionen
beräknat anslag av 6,5 miljoner kronor till kostnader i
samband med spannmålsbolagets verksamhet skulle återkallas.

Nämnden förklarade sig beredd att liksom tidigare till prövning upptaga
önskemål om justering av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter
i den män så erfordrades för att täcka inkomstbortfall på grund av att förutsatta
priser icke helt kunde uttagas.

Överenskommelsen skulle gälla hela regleringsåret 1953/54, varvid den
så kallade 4-procentregeln skulle äga tillämpning. Omräkning av kalkylen
skulle på grund härav ske under augusti 1953 på grundval av skörderapporterna
per den 15 juli, dock endast för såvitt sådan omräkning begärdes av
nämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation.

Därest till följd av lönehöjning på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare
eller andra arbetargrupper, berörande regleringsåret 1953/54, jordbrukets
kostnader skulle komma att ökas, förbehöll sig jordbrukets förhandlingsdelegation
att oavsett 4-procentregeln upptaga förhandlingar med
nämnden om kompensation härför genom prishöjningar på jordbrukets produkter.

I en till överenskommelsen fogad protokollsanteckning förutsattes, att exportförluster
på kött och fläsk, i den mån de icke utjämnades genom importavgifter,
skulle täckas genom medel ur clearingkassan för kolonialvaror.

Kungl. Maj :t meddelade därefter den 10 april 1953 beslut rörande prissättningen
på jordbrukets produkter under 1953/54. Kungl. Maj:t godtog
därvid nämnda prisöverenskommelse. Beslutet underställdes därefter riksdagens
prövning i propositionen 1953: 224.

Riksdagen beslutade sedermera i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen
(JoU 38; Rskr 340).

Jordbruksnämnden anför vidare i sin skrivelse, att nämnden i augusti
1953 lät företaga en omräkning av jordbrukskalkylen 1953/54.

Den omräknade kalkylen visade ett överskott av 87,6 miljoner kronor,
motsvarande 2,2 procent av den balanserade normkalkylens inkomstsumma.
Uttryckt i normkalkylens priser skulle ett överskott på 104,8 miljoner kronor
(volymförändring) eller 2,6 procent av den balanserade normkalkylens
inkomstsumma ha uppstått. Inträffade prissänkningar på såväl inkomst-
som kostnadssidan motsvarade emellertid ett sammanlagt inkomstbortfall
på 17,2 miljoner kronor, överskottet reducerades till följd därav till
förut nämnda 87,6 miljoner kronor. Av volymförändringen var 113,1 miljoner
kronor att hänföra till ökad produktion och 8,3 miljoner kronor till ökad
användning av produktionsmedel. Omräkningen resulterade sålunda i ett
kalkylmässigt överskott, men detta var icke av den storlek, att 4-procentmarginalcn
uppnåddes.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om att den omräknade kalkylen enligt
Kungl. Maj :ts beslut den 13 oktober 1953 icke skulle föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader
under produktionsåret 1954/55.

För att skapa ett underlag för behandlingen av frågan om prissättningen
på jordbrukets produkter under regleringsåret 1954/55 har kalkylsakkunniga
på uppdrag av jordbruksnämnden utarbetat en förkalkyl över jordbrukets
inkomster och kostnader under nämnda år. Kalkylen, som granskats
och godkänts av nämndens råd vid sammanträden den 11 och 26 februari
1954, torde som bilaga få fogas till detta protokoll (bilaga 5). Nämnden har
i sin skrivelse den 5 mars 1954 lämnat en redogörelse för innebörden och
resultatet av ifrågavarande kalkyl.

I redogörelsen anför nämnden till en början, att liksom i fjolårets vårkalkyl
som basår använts regleringsåret 1950/51. Kalkylen för år 1954/55 ansluter
sig för övrigt i metodiskt hänseende till de under en följd av år utförda
inkomst- och kostnadsberäkningar, som legat till grund för prissättningen
på jordbruksprodukter. Den har karaktären av en normkalkyl
såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under det
kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden,
oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på
produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens upprättande
förändringar i priser med hänsyn till marknadsläget kunnat förutses med en
viss grad av säkerhet.

Nämnden framhåller vidare, att det på grund av önskemål att kalkylmaterialet
skulle presenteras redan under början av februari, icke hade
varit möjligt att hinna med alla de undersökningar, som eljest brukar genomföras
i vårkalkylen. Detta gäller främst jordbrukarnas inköp av maskiner
och redskap. Det förhållandet att kalkylarbetet avslutats tidigare än under
de föregående åren hade även medfört, att löpande produktions- och
handelsstatistik icke kunnat beaktas för så lång tid under det pågående produktionsåret
som vanligt.

Nämnden övergår därefter till att redogöra för beräkningarna av jordbrukets
inkomster. Inledningsvis framhåller nämnden därvid, att
särskild uppmärksamhet denna gång ägnats bland annat beräkningen av produktionen
av mjölk och användningen därav, husbehovsförmalningen av
korn samt försäljningen och hemmaförbrukningen av kokärter. Vidare har
vid beräkningarna i fråga om brödsäd de under 1953/54 inflytande förmalningsavgiftsmedlen
(cirka 21 miljoner kronor) upptagits som inkomst
under 1954/55.

Vad härefter angår beräkningarna av skörden anför nämnden i huvudsak
följande.

Till grund för inkomstkalkylen har som vanligt lagts en beräkning av
skörden, verkställd med utgångspunkt från vissa antaganden om arealerna
av olika grödor samt hektaravkastningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

De för 1954 angivna arealerna har i fråga om höstvete, höstråg, höstraps
och höstrybs beräknats med ledning av arealinventeringen i oktober 1953,
varvid från de enligt denna inventering besådda arealerna gjorts avdrag för
»normal utvintring». De för 1954 (höstsådden 1953) gjorda avdragen för normal
utvintring utgör liksom i tidigare kalkyler för vete 8 procent och för
råg 4 procent av de höstsådda arealerna. I fråga om höstraps och höstrybs
har arealavdragen för normal utvintring, sedan uppgifter om utvintringsprocenten
under en följd av år med relativt betydande oljeväxtarealer nu
föreligger, omprövats och härvid höjts från 10 till 15 procent.

I tabell 1 i kalkylpromemorian (s. 59*) finns angivna de arealer av olika
växtslag, med vilka räknas i kalkylen för år 1954. Såsom jämförelse har
medtagits de skördade arealerna för vissa tidigare år.

1 förhållande till närmast föregående år räknar de kalkylsakkunniga med
en ökning av brödsädsarealen med cirka 65 000 hektar, nämligen från
525 300 hektar 1953 (skördad areal) till 590 000 hektar 1954. ökningen av
arealen från 1953 beror främst på den uppgång i odlingen av höstvete och
höstråg, som kunnat konstateras vid arealinventeringen i oktober 1953. Även
i fråga om vårvete har emellertid de sakkunniga, bland annat med hänsyn
till den senaste prisutvecklingen, räknat med ökad areal. Av samma skäl har
fodersädsarealen antagits minska med cirka 44 000 hektar eller från 1 008 600
hektar 1953 till 965 000 hektar 1954. Den beräknade minskningen fördelar
sig med 19 400 hektar på korn, 17 100 hektar på havre och 7 100 hektar på
blandsäd.

1 fråga om potatis har de sakkunniga, bland annat med hänsyn tdl överskotten
på fabrikspotatis under innevarande år, räknat med en viss minskning
av arealen. För sockerbetor har upptagits en areal av 55 000 hektar.
Arealen foderrotfrukter har beräknats fortsätta att minska något.

Arealen av säd till grönfoder samt vall till hö och ensilage antages gå ned
med cirka 16 000 hektar.

Oljeväxtarealen beräknas öka med 6 500 hektar. Denna ökning beror på
den uppgång i odlingen av främst höstraps, som kunde konstateras vid
arealinventeringen i oktober 1953. I fråga om de vårsådda oljeväxterna har
de sakkunniga räknat med en arealminskning.

Uppskattningen av det kommande årets hektarskördar har verkställts
på i huvudsak samma sätt som i fjol. De sakkunniga har härvid ansett,
att normskördarna för vissa växtslag med hänsyn till utvecklingen på längre
sikt bör höjas något i förhållande till de i normkalkylen för 1953/54
begagnade. Med beaktande av de aktuella utvecklingstendenserna har normskörden
för höstvete höjts med 50 kilogram, för vårvete med 150 kilogram,
för höstråg och korn med 100 kilogram, för havre med 25 kilogram, för
blandsäd med 75 kilogram samt för potatis med 300 kilogram. Normskördarna
för åren 1951—1954 samt vissa uppgifter belysande heldarskördeutvecklingen
sedan 1921 har sammanställts i tabell 2 i kalkylpromemorian
(s. 60*).

Efter denna översikt av areal- och skördeförhållandena behandlar nämnden
inkomstberäkningarna för olika vegetabiliska produkter och anför därvid
till en början, att produktionen av vegetabiliska slutprodukter har beräknats
på grundval av de i tabellerna 1 och 2 i kalkylpromemorian anförda
uppgifterna rörande arealer och antagna normskördar per hektar. Den erhållna
totalskörden av brödsäd har på vanligt sätt reducerats för lagringsförluster,
avrens och utfodring samt utsäde. Beträffande husbehovsför 2

llilmntj till riksdagens protokoll 19M. 1 samt. Nr ISO.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

målningen av korn föreligger nu vissa nya uppgifter. I samband med 1952
års arealinventering insamlades sålunda uppgifter om denna under 1951.
Med ledning av dessa uppgifter har husbehovsförmalningen uppskattats. Utöver
husbehovsförmalningen har av korn endast medtagits de kvantiteter,
som beräknats komma att åtgå vid grynkvarnar, bryggerier och mälterier
samt brännerier ävensom för export. På motsvarande sätt har av havre medtagits
endast den beräknade förbrukningen vid grynkvarnar, exporten samt
arméns inköp.

Beträffande de olika vegetabilieposterna har nämnden i övrigt anfört i
huvudsak följande.

Vid beräkningen av priserna på brödsäd har de sakkunniga utgått från
1953/54 års genomsnittspris till odlare för vara av normalkvalitet vid försäljning
inom landet (priset utan avdrag för förmalningsavgift). Den av
Kungl. Maj :t fastställda prissänkningen för höstvete och råg har därefter
avdragits. För vårvete har härvid räknats med samma prissänkning som för
höstvete. De sakkunniga har vidare räknat med en höjning av förmalningsavgiften
från 3 kronor per deciton 1953/54 till 5 kronor per deciton 1954/55.
Sistnämnda belopp har också fråndragits det förut angivna genomsnittspriset.
Som vanligt har avdrag och tillägg gjorts för genomsnittlig kvalitetsavvikelse.

Beräkningen av priserna till odlare för brödsäd av 1954 års skörd förutsätter
vid nuvarande exportpriser, att de under 1953/54 inflytande förmalningsavgiftsmedlen
helt tages i anspråk för att täcka exportförluster.
Vidare kan de under 1954/55 inflytande införselavgiftsmedlen beräknas bli
till större delen förbrukade för samma ändamål. De beräknade genomsnittspriserna
till odlare 1954/55 utgör sålunda i stort sett ett vägt medeltal av
priserna vid försäljning inom landet och priserna vid export, vartill lagts
under 1953/54 fonderade förmalningsavgiftsmedel. -— De under 1954/55
inflytande förmalningsavgiftsmedel, som eventuellt icke behöver tagas i anspråk
detta år, har förutsatts stå till förfogande för senare regleringsåtgärder
på brödsädsområdet.

För korn och havre har de sakkunniga för prognosåret räknat med en
viss höjning av priserna, nämligen 3 kronor 75 öre för korn och 3 kronor
50 öre för havre, allt i förhållande till de beräknade genomsnittspriserna för
1953/54. Genomsnittspriset på kokärter har beräknats bli oförändrat under
1954/55.

Jordbrukets sammanlagda inkomster för brödsäd beräknas för 1954/55
komma att sjunka till 477,2 miljoner kronor mot 510,8 miljoner kronor innevarande
år. Minskningen beror på att priserna som nämnts beräknas bli
avsevärt lägre under 1954/55 än under innevarande år. Den motverkas dock
i viss grad av att brödsädsskörden beräknas bli större under prognosåret
än under 1953/54. I fråga om övrig spannmål har kalkylsakkunniga räknat
med en viss inkomstökning, nämligen från 61,1 miljoner kronor 1953/
54 till 65 miljoner kronor 1954/55.

Förbrukningen av inhemsk matpotatis har liksom för föregående år upptagits
till 825 miljoner kilogram. Priset på matpotatis har för 1953/54 beräknats
till 16 kronor 50 öre per deciton och för 1954/55 till 18 kronor per
deciton. Inkomsterna av matpotatis under prognosåret har upptagits till

148,5 miljoner kronor, vilket innebär en inkomstökning på 12,4 miljoner
kronor från innevarande år.

Förbrukningen av fabrikspotatis har beräknats till 251 miljoner kilogram

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

för såväl 1953/54 som 1954/55. Beräkningen för prognosåret utgår från
normalskörd av potatis samt normal stärkelsehalt. Priset per hektoliter och
stärkelseprocent har för båda åren upptagits till 46 öre. Jordbrukets inkomster
av fabrikspotatis har beräknats till 28,5 miljoner kronor såväl
under innevarande regleringsår som prognosåret. Inkomstsumman för all
potatis utgör i den föreliggande kalkylen 177 miljoner kronor 1954/55
mot 164,6 miljoner kronor innevarande år.

Skörden av sockerbetor har beräknats till 1 925 miljoner kilogram 1954
mot 1 997 miljoner kilogram 1953. Grundpriset har förutsatts bli detsamma
som för 1953 års odling, d. v. s. 7 kronor 35 öre per deciton vid 16 procent
sockerhalt. De faktiska genomsnittspriserna beräknade med hänsyn till sockerbalt
och inkluderande olika ersättningar och pristillägg utgör i kalkylen
8 kronor 20 öre per deciton för 1954/55 mot 8 kronor 46 öre per deciton
för innevarande regleringsår. Det högre priset innevarande år beror på
väsentligt högre sockerhalt än normalt. Jordbrukets inkomster av sockerbetor
beräknas minska från 168,9 miljoner kronor 1953/54 till 157,8 miljoner
kronor 1954/55.

Totalskörden av oljeväxtfröer beräknas på grund av den tidigare nämnda
arealökningen och normala hektarskördar nästa år komma att öka från
109,9 miljoner kilogram under innevarande år till 144,9 miljoner kilogram
under 1954/55. Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall odlarpriserna på höstraps
och höstrybs hållas rörliga inom vissa gränser, varvid den övre gränsen
skall utgöra 85 respektive 83 öre per kilogram och den undre 75 respektive
73 öre per kilogram. I kontrakten tillförsäkras odlarna endast det
lägre priset. Beroende på odlingens omfattning och exportpriset kan emellertid
efterbetalning till odlarna komma i fråga, så snart exportöverskottet och
exportpriserna med en viss grad av säkerhet kan överblickas. De sakkunniga
har i kalkylen upptagit de lägre priserna. Härvid har förutsatts, att
merintäkter, vilka skulle kunna medge efterbetalning, fonderas för senare
regleringsåtgärder på oljeväxtodlingens område. Vid kalkylens upprättande
förelåg en preliminär överenskommelse med motsvarande regler för de
vårsådda matnyttiga oljeväxterna. Även för dessa har upptagits de preliminärt
överenskomna lägsta priserna, nämligen 67, 65 och 54 öre per kilogram
för respektive vårraps, vårrybs och vitsenap. Någon överenskommelse om
priset på oljelin hade vid kalkylens upprättande ännu icke träffats. Kalkylsakkunniga
har upptagit det till 65 öre per kilogram. Samtliga de priser på
oljeväxtfrö, som tillämpats för prognosåret, är lägre än innevarande års
priser. På grund av ökad odling av höstsådda oljeväxter väntas emellertid
inkomsterna av oljeväxtfröer komma att öka från 89,5 miljoner kronor under
innevarande år till 106,7 miljoner kronor under prognosåret.

Jordbrukets inkomster av spånadsväxter upptages i kalkylen för 1954/
55 till 5,3 miljoner kronor mot 4,3 miljoner kronor för innevarande år.

Den fältmässiga odlingen av köksväxter har för 1953/54 beräknats tillföra
jordbruket en inkomst på 48,8 miljoner kronor. Motsvarande belopp
i vårkalkylen 1953 utgjorde 50,5 miljoner kronor. För regleringsåret 1954/
55 har de sakkunniga insatt ett belopp av 49 miljoner kronor i kalkylen.

Jordbrukets inkomster av tobaksodling har beräknats till 1,3 miljoner
kronor för 1954/55, vilket är 0,1 miljoner kronor mer än för innevarande år.

Jordbrukets totala inkomster av vegctabilier uppgår enligt föreliggande
beräkningar till 1 049,2 miljoner kronor för 1953/54. För prognosåret 1954/
55 utgör motsvarande belopp 1 039,3 miljoner kronor. Nedgången — 9,9
miljoner kronor — beror på väsentligt minskade inkomster av brödsäd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Härvid har, som förut nämnts, de under 1953/54 inflytande förmalningsavgiftsmedlen
(21 miljoner kronor) upptagits som inkomst för 1954/55.
Samtidigt har emellertid inkomsterna av övriga vegetabilier, i synnerhet
oljeväxter, beräknats komma att öka. Det förtjänar nämnas, att normkalkylen
för 1954/55 upptar en ökning av vegetabilievolymen värderad i 1953/
54 års priser av 44,3 miljoner kronor. Volymökningen gäller oljeväxter och
brödsäd. Samtidigt har emellertid nedgången i priserna på brödsäd och oljeväxter
orsakat en inkomstminskning. Vid oförändrade kvantiteter skulle
inkomstminskningen för vegetabilier sammanlagt ha uppgått till 54,2 miljoner
kronor.

Härefter redogör nämnden för jordbrukets inkomster av animaliska produkter
och behandlar därvid först mjölk och mejeriprodukter. Nämnden anför
härom.

Medelantalet mjölkkor 1953/54 har av de kalkylsakkunniga upptagits till

1 568 000 djur och för prognosåret till 1 584 000 djur. ökningen utgör 1 procent.
För 1953/54 har de sakkunniga räknat med en produktion per ko av

2 881 kilogram. Enär förutsättningen för kalkylen 1954/55 är normal fodertillgång
för mjölkkorna, har kalkylsakkunniga funnit det rimligt att antaga,
att den på längre sikt fortgående ökningen av avkastningen per ko åter skall
komma till synes under 1954/55. Avkastningsökningen från 1953/54 har
med hänsyn härtill uppskattats till 1 procent och den antagna avkastningen
per ko 1954/55 till 2 910 kilogram. Totalproduktionen av mjölk har med
utgång från nu nämnda data över koantal och avkastningen per ko beräknats
till 4 609 miljoner kilogram 1954/55 mot 4 517 miljoner kilogram för
innevarande år. Ökningen utgör 2 procent.

Beräkningen av jordbrukets inkomster av den vid mejerierna invägda
mjölken har utförts enligt samma metod som i vårkalkylen 1953. Tillvägagångssättet
vid beräkningarna är i huvudsak följande. En inkomst- och kostnadsberäkning
(jämväl för prognosåret) utföres för var och en av de viktigaste
produkterna, vilket ger en schematisk uppfattning om det värde —
inklusive statliga bidrag — som mejerierna kan betala leverantörerna med
hänsyn till föreliggande pris- och kostnadsläge. I denna beräkning infångas
den allra största delen av mejeriernas mjölklikvider. Vissa speciella inkomster
och förluster kommer emellertid ej med i beräkningen (t. ex. merinkoinster
av mesvaror, kapsylmjölk, vitaminerad mjölk respektive förluster
i samband med prissänkningar och underpris vid export). För dessa sker
kompletterande specialberäkningar.

Det allmänna mjölkpristillägget, vilket för 1953/54 uppgår till 74,4 öre
per kilogram smörfett, har för prognosåret upptagits till samma belopp per
kilogram. Det extra tillägget i norra Sverige beräknas för 1954/55 öka med

3 procent jämfört med 1953/54 beroende på ökad mjölkinvägning. Leveranstillägget
har upptagits till samma belopp 1954/55 som 1953/54. Pristillägg
har upptagits även för de kvantiteter smör och andra mejeriprodukter,
som beräknas bli exporterade.

De på nu angivet sätt beräknade inkomsterna har kompletterats med hänsyn
till vissa speciella inkomster, som icke innefattats i beräkningen av försälj
ningsinkomsterna eller pristilläggen, samt för förluster, som sammanhänger
med prissänkningar och underpriser vid export. Härvid har även
som inkomst upptagits den andel av införselavgifterna för fodermedel, som
av kalkylsakkunniga ansetts böra hänföras till mjölkproduktionen för re -

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

spektive år, nämligen 3,66 miljoner kronor 1953/54 och 4,97 miljoner kronor
1954/55. Samtliga dessa kompletteringar har sammanförts i en post för
respektive år.

De sålunda beräknade mejeriinkomsterna jämföres med verkligt utbetalda
mjölklikvider, vilka använts i kalkylen, så långt de varit kända. Jämförelsen
har endast till syfte att för prognosåret åstadkomma en korrektion
av beräkningarna, så att kalkylsummorna så nära som möjligt ansluter
sig till jordbrukarnas faktiska inkomst av mejerimjölken. För prognosåren
göres därför ett tillägg med ledning av den genomsnittliga skillnaden under
några av de senaste åren.

De kalkylsakkunniga har beräknat inkomsterna av mejerimjölk till 1 319,6
miljoner kronor 1953/54 och 1 350 miljoner kronor 1954/55. Medellikviden
har angivits till 35,47 respektive 35,21 öre per kilogram, varav 5,01 respektive
4,98 öre per kilogram utgöres av statliga bidrag. Det bör anmärkas, att
det angivna beloppet per kilogram mjölk för 1953/54 icke helt överensstämmer
med den verkliga medellikviden, enär mejeriorganisationen under detta
år utbetalar bidrag av från tidigare år reserverade medel, vilka tidigare upptagits
som inkomst i kalkylen. Medräknas dessa interna bidrag blir medellikviden
1953/54 36,01 öre per kilogram.

Jordbrukets inkomster av den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken,
den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken samt lantsmörmjölken
har beräknats med utgång från en för år 1952 verkställd specialundersökning
och de väntade förändringarna därefter. De tre inkomstposterna visar
på grund av minskade kvantiteter tillsammans en nedgång från 220,1 miljoner
kronor 1953/54 till 210,5 miljoner kronor 1954/55.

Det sammanlagda beloppet för producentbidrag har för 1953/54 och 1954/
55 upptagits till 48,0 respektive 47,5 miljoner kronor.

Den för jordbruket kalkylerade totalinkomsten av mjölk och mejeriprodukter
(inklusive producentbidraget) utgör för prognosåret 1954/55 1 608
miljoner kronor mot 1 587,7 miljoner kronor innevarande år. Uppgången
sammanhänger med en ökning i mjölkinvägningen vid mejerier. Den motverkas
i viss grad av att avräkningspriserna för mjölk, som levereras till
mejeri, beräknas bli något lägre under 1954/55 än under 1953/54. I realiteten
kommer sänkningen att bli ändå större, enär, som förut nämnts, under
1953/54 utbetalats bidrag av från tidigare år reserverade medel, något som
icke beräknas fortsätta under 1954/55.

De kalkylsakkunnigas bedömning av äggproduktionens utveckling har
bland annat grundats på resultaten av hönsräkningen i Svea- och Götaland
den 20 april 1953 samt uppgifter om partihandelns inköp av ägg till och
med december 1953. De sakkunniga har icke funnit anledning ändra den
tidigare gjorda uppskattningen av produktionen för 1953/54, 82 miljoner
kilogram. För 1954/55 har i kalkylen upptagits en produktion av 85 miljoner
kilogram. Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp
som vägningstal) har för 1954/55 liksom för innevarande år uppskattats
till 295 öre per kilogram. Det totala värdet av äggproduktionen beräknas
bli 241,9 miljoner kronor 1953/54 och 250,8 miljoner kronor 1954/55.
Därav utgör jordbrukets andel 205,6 respektive 213 miljoner kronor. Fjäderfäslaktens
värde för jordbruket har beräknats till 22,5 miljoner kronor
för såväl 1953/54 som 1954/55. Jordbrukets totalinkomster av ägg och slaktfjäderfä
(vad som produceras utanför jordbruket frånräknat) utgör sålunda
i den föreliggande kalkylen 235,5 miljoner kronor 1954/55 mot 228,1 miljoner
kronor för innevarande år. Såsom framgår av del följande har beräkningen
av äggproduktionen sedermera justerats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Producentpriserna 1954/55 på slaktdjur av nötkreatur, häst och svin har
beräknats på samma sätt som priserna för 1953/54. Man har utgått från de
i mitten av januari 1954 gällande baspriserna på kött och fläsk i partihandelsledet
samt vid samma tid gällande priser på slakterifett och hudar. Beträffande
organ och inälvor har använts ett för 1953/54 beräknat vägt genomsnittspris.
I fråga om fårkött har priset antagits bli detsamma som under
1953/54 eller 403 öre per kilogram.

Beräkningarna över slaktens omfattning visar i fråga om nötkött praktiskt
taget oförändrade kvantiteter för prognosåret jämfört med innevarande
år. I fråga om hästslakten har man räknat med en viss minskning under
prognosåret. Svinslakten under 1954/55 har av de sakkunniga med utgång
från betäckningsstatistik och svinräkningar samt med hänsyn till bland
annat fodertillgångarna och marknadsutsikterna för fläsk bedömts komma
att uppgå till 219,4 miljoner kilogram. Denna produktion är 13,6 procent
högre än under 1953/54.

Beräkningarna visar en ökning av de totala inkomsterna av slaktdjur under
1954/55 i jämförelse med 1953/54, nämligen från 1 123,9 miljoner kronor
till 1 203,2 miljoner kronor. Även beräkningen av fläskproduktionen har
efter kalkylens färdigställande justerats på grundval av nytt material såsom
framgår av det följande.

Försäljningen av militärhästar beräknas tillföra jordbruket 1,3 miljoner
kronor under 1954/55 mot 1,2 miljoner kronor under 1953/54. Värdet av
exporten av levande djur har för såväl 1953/54 som 1954/55 beräknats till
1 miljon kronor och inkomsterna av ull till 2,4 miljoner kronor.

Vid beräkningen av kreaturskapitalet har i den nu föreliggande kalkylen
använts samma priser som i vårkalkylen 1953. Antalet djur har beräknats
med utgång från resultaten av den representativa husdjursräkningen den 1
juni 1953 samt de sedvanliga korrigeringar som erfordras. Nedgången i kreaturskapitalet
under 1953/54 och 1954/55 har uppskattats till 17,3 respektive
18,2 miljoner kronor.

Jordbrukets totala inkomster av animalier (utan beaktande av förändringarna
i kreaturskapitalet) utgör enligt de nu utförda beräkningarna 3 051,4
miljoner kronor 1954/55 mot 2 944,3 miljoner kronor för innevarande år.
Uppgången från 1953/54 till 1954/55 beror praktiskt taget helt på en ökning
i produktionen, vilken särskilt kommit till uttryck i ökade inkomster för
slaktdjur samt mjölk och mejeriprodukter. Värdeökningen motverkas dock
av att priserna på dessa båda kategorier av animalier beräknas bli lägre
under prognosåret än under innevarande år.

Jordbrukets sammanlagda inkomster (med beaktande av förändringarna
i kreaturskapitalet) för 1053/54 uppgår enligt de nu föreliggande beräkningarna
till 3 976,2 miljoner kronor. För prognosåret 1954/55 är motsvarande
inkomsttal 4 072,5 miljoner kronor. Inkomstökningen — 96,3 miljoner kronor
— beror, som framgått av det föregående, huvudsakligen på en ökning
av intäkterna av slaktdjur, mjölk och mejeriprodukter samt oljeväxter. Index
för jordbrukets inkomster vid basårsbeloppet 3 277,7 miljoner kronor
1950/51 utgör 124,2 för 1954/55.

Vid oförändrade priser från 1953/54 skulle en ökning av 166 miljoner
kronor ha uppstått, varav 44,3 miljoner kronor skulle ha hänfört sig till vegetabilier
och 121,7 miljoner kronor till animalier. Emellertid har på flera

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

produkter räknats med prissänkningar, vilka sammanlagt motsvarar en inkomstminskning
på 69,7 miljoner kronor, därav 54,2 miljoner kronor för vegetabilier
och 15,5 miljoner kronor för animalier.

Vad härefter angår jordbrukets kostnader anför jordbruksnämnden
till en början, att dessa i den nu framlagda kalkylen i stort sett
beräknats enligt liknande principer som vid tidigare kalkyltillfällen. Liksom
i fråga om vissa inkomstposter har emellertid i samband med upprättandet
av förkalkylen särskild uppmärksamhet ägnats vissa kostnadsposter.

Vid beräkningen av kostnaderna för ekonomibyggnader har det ansetts
motiverat att — i avvaktan på en omprövning av grunderna för beräkningen
av byggnadskostnaderna i jordbrukskalkylen — i år liksom under de två
föregående åren göra avsteg från tidigare tillämpad beräkningsmetodik. I
den nu föreliggande kalkylen har som särskilda kostnadsposter införts kostnader
för maskinlegor och torkningskostnader för brödsäd. Det tidigare
nämnda önskemålet att kalkylmaterialet skulle presenteras redan under början
av februari, vilket medfört att det icke varit möjligt att avsluta alla de
undersökningar, som eljest brukar genomföras till vårkalkylen, berör i fråga
om kostnadsposterna främst jordbrukarnas inköp av maskiner och redskap.

Av de olika i kalkylen ingående kostnadsposterna redogör nämnden först
för arbetskostnaderna och anför härom.

Liksom för tidigare kalkylår har arbetskostnaderna erhållits såsom en
produkt av arbetsvolymen uttryckt i miljoner arbetstimmar och en kalkylerad
timlön.

De kalkylsakkunniga har antagit, att arbetsvolymens minskning från
1953/54 till 1954/55 kommer att bli 3 procent. De sakkunniga har därvid
främst baserat sin bedömning på preliminära siffror från den jordbruksekonomiska
undersökningen fram till och med bokföringsåret 1952/53. Härjämte
har förelegat uppgifter från cirka 28 000 jordbrukare om antalet i jordbruket
sysselsatta den 1 juni 1952 och 1953.

På samma sätt som för de närmast föregående tre åren har arbetsvolymen
för 1954/55 höjts med en korrektionspost på grund av förändringar i
lönerelationen mellan män och kvinnor. Ändrad lönerelation män/kvinnor
från 1951 års till 1954 års avtal har medfört en höjning av den tidigare använda
korrektionsposlen 0,76 procent till 0,78 procent eller med 0,12 miljoner
timmar för 1953/54 och 0,17 miljoner timmar för 1954/55.

Enligt det nya lantarbetaravtal, som träffades i slutet av januari 1954,
höjs timlönerna för kalenderåret 1954 med 13 öre för manliga och 11 öre
för kvinnliga arbetare. Månadslönerna höjs på motsvarande sätt. Liksom
man i andra sammanhang har räknat med de senast kända priserna, så har
de sakkunniga här räknat med de senast kända lönerna.

Ersättningarna för övertidsarbete har enligt det nya lantarbetaravtalet undergått
vissa förändringar. Dessa har beaktats i jordbrukskalkylen.

Utöver de nämnda förändringarna omfattar det nu träffade avtalet liksom
det föregående åtskilliga andra förändringar, vilka tidigare icke beaktats i
kalkylen. Bland annat har träffats avtal om en tidlöneförändring för djurskötare
med flera i fråga om deras ordinarie arbetstid på lördagseftermiddagar
samt sön- och helgdagar. Kalkylsakkunniga har beaktat denna förändring
såvitt angår ladugårdsförmän och djurskötare. Verkningarna av
vissa andra förändringar har icke kunnat beräknas och bär därför icke
heller beaktats i kalkylen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Sammanvägningen av timlönerna för olika kategorier av manliga arbetare
har tidigare gjorts enligt den fördelning, som gäller för anställd arbetskraft
vid gårdar, som är representerade i socialstyrelsens lönestatistik. En
av socialstyrelsen företagen kontrollundersökning angående den lejda arbetskraftens
fördelning på olika arbetarkategorier (löneformer) 1952 visar en
fördelning, som starkt avviker från den tidigare tillämpade. Kalkylsakkunniga
har nu tillämpat resultatet av socialstyrelsens nya undersökning och
därvid beaktat förändringen ända från basåret. Med anledning av att den
nu tillämpade fördelningen på olika kategorier bland annat visar en mindre
andel ladugårdsförmän och djurskötare samt en större andel egentliga lantarbetare
än den tidigare fördelningen, erhålles vid sammanvägningen en lägre
genomsnittslön än vid tidigare tillämpad fördelning.

Med hänsyn tagen till olika slag av övertidsersättningar samt semesterersättning
har timlönen för 1954/55 kalkylerats till 281,17 öre. medan den för
1953/54 utgjorde 276,20 öre. Den före höjningen i januari 1954 gällande genomsnittliga
timlönen utgjorde 266,40 öre.

Kalkylsakkunniga omnämner i sin promemoria, att den allmänna sjukförsäkringen
från och med den 1 januari 1955 bland annat kommer att medföra
en viss överflyttning av ansvaret vid olycksfall från riksförsäkringsanstalten
och andra olycksfallsförsäkringsanstalter till sjukkassorna. Under
vissa av kalkylsakkunniga angivna förutsättningar kan omläggningen beräknas
medföra en kostnadsökning för jordbruket av 14,4 miljoner kronor för
helt år samt 9,6 miljoner kronor för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1955.
Enär bestämmelser om avgifternas uttagande ännu icke föreligger, har kalkylsakkunniga
icke infört beloppet i kostnadssammandraget.

De totala arbetskostnaderna 1954/55 har beräknats till 2 405 miljoner kronor
mot 2 435,4 miljoner kronor för innevarande år. Minskningen, som utgör
30,4 miljoner kronor, beror på minskad arbetsvolym.

Under samlingsrubriken kapitalkostnader behandlas i kalkylen kostnaderna
för avskrivning och underhåll av markanläggningar (grundförbättringar),
ekonomibyggnader samt maskiner och redskap ävensom kostnaderna
för elektricitet samt räntekostnaderna. Beträffande dessa poster anför nämnden.

Kostnadsposten grundförbättringar (täckdikningskostnader, underhåll av
större öppna diken) har för prognosåret 1954/55 upptagits till ett i stort sett
oförändrat belopp jämfört med innevarande år, nämligen 26 miljoner kronor.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader har beräknats
enligt samma metodik som tidigare och har erhållits genom en framskrivning
av den kostnadssumma, som fastställts genom särskild beräkning
för år 1946. De sakkunniga har diskuterat att eventuellt återgå till den beräkningsmetod,
som tillämpades till och med vårkalkylen 1951 och som innebär
ett fullt hänsynstagande till prisutvecklingen på trävaror. Priset för
dessa har nämligen varit oförändrat sedan mitten av 1952, varför en stabilisering
synes ha inträtt på detta område. Även om stabiliseringen av träpriserna
skulle kunna anses motivera en återgång till den beräkningsmetodik,
som tillämpades före 1951, har de sakkunniga dock ej ansett, att en sådan
bör företagas i föreliggande kalkyl. Detta sammanhänger med önskvärdheten
av att inom kort med ledning av nytt material ompröva grunderna för
beräkningen av byggnadskostnaderna i jordbrukskalkylen, varvid bland annat
en prövning av inverkan av strukturrationaliseringen och djurantalets

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

förändringar bör beaktas. Den totala kostnaden för ekonomibyggnader för
produktionsåret 1954/55 är 190,7 miljoner kronor mot 189,6 miljoner kronor
för innevarande regleringsår.

Kostnaderna för maskiner och redskap är fördelade på avskrivnings- och
underhållskostnader. De förra fastställes med utgångspunkt från beräkningar
över maskinbeståndets volym — grundade på ett omfattande material
från tillverkare och importörer — under förutsättning av en femtonårig avskrivningstid.
De senare upptages i enlighet med resultaten från statistiska
centralbyråns deklarationsundersökningar. Vid beräkning av avskrivningskostnaderna
för traktorer har de sakkunniga tagit hänsyn till att en allt rikligare
tillgång på traktorer medfört en rabattering av bruttopriserna. Efter
en undersökning av maskinmarknaden har de kalkylsakkunniga funnit att
ingenting framkommit, som givit anledning till att ändra det i förra årets
vårkalkyl införda avdraget med 5 procent på bruttopriserna för traktorer.
Kalkylsakkunniga har även inhämtat upplysningar angående eventuell rabattering
av priserna för övriga maskiner och redskap. Det har därvid framkommit,
att rabattering visserligen förekommer men är av liten omfattning
och bara gäller vissa maskingrupper. Kalkylsakkunniga har därför i fråga
om övriga maskiner och redskap ansett sig böra räkna med bruttopriserna,
eftersom det icke varit möjligt att erhålla något mått på rabatteringen för
dessa. Jordbrukets kostnader för maskiner och redskap stiger enligt den nu
föreliggande kalkylen till följd av ökad maskinvolym från 369,6 miljoner
kronor för 1953/54 till 382,5 miljoner kronor för 1954/55.

Vid beräkningen av kostnaderna för elektricitet har förfarits så, att den
enligt deklarationsundersökningarna för åren 1951 och 1952 konstaterade
kostnaden först har reducerats för inverkan av elskatt och taxehöjningar.
Därefter har ett treårigt medeltal för den procentuella kostnadsstegringen
beräknats, vilket anses återge endast den kostnadshöjning, som står i samband
med ökad användning av elkraft. Framskrivning har därefter gjorts
med utgångspunkt från kostnadssumman under kalenderåret 1952 reducerad
för elskatt och taxehöjningar. Genom denna framskrivning har erhållits
kostnadssummor till och med kalenderåret 1955, vilka inkluderar de sannolika
kostnadsförändringarna i 1950 års prisläge. Efter omräkning av dessa
kostnadssummor till produktionsår har slutligen tillägg gjorts för elskatt
och taxehöjningar. De totala elektricitetskostnaderna har beräknats komma
att uppgå till 74,6 miljoner kronor för 1954/55 mot 69,6 miljoner kronor för
innevarande år.

Beräkningen av jordbrukets räntekostnader har verkställts enligt samma
beräkningsmetod som i vårkalkylen 1953. Jordbrukets totala räntekostnader
ökar på grund av ökad maskinvolym från 405,5 miljoner kronor under innevarande
år till 409,8 miljoner kronor under prognosåret 1954/55.

Jordbrukets sammanlagda kapitalkostnader uppgår sålunda till 1 083,6
miljoner kronor 1954/55 mot 1 060 miljoner kronor innevarande år. ökningen
utgör 23,6 miljoner kronor.

Härefter övergår nämnden till att behandla jordbrukets kostnader för
olika slag av förnödenheter.

De viktigaste hithörande posterna i jordbrukskalkylen är driv- och smörjmedel,
handelsgödsel och kalk samt köpfodermedel. Övriga slag av förnödenheter,
vilka är av mindre betydelse, är i kalkylen sammanförda under rubriken
»diverse förnödenheter». Beträffande de nu nämnda kostnadsposterna
anför nämnden i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Beräkningen över kostnaderna för driv- och smörjmedel är liksom i vårkalkylen
1953 gjord med utgångspunkt från de i samband med arealinventeringen
1952 inhämtade uppgifterna om förbrukningen av driv- och
smörjmedel vid traktordrift under kalenderåret 1951.

I följande tabell redovisas från och med produktionsåret 1950/51 dels en
beräknad anskaffning av nya traktorer, dels beräknat antal traktorer i drift.

Produktionsår Nyanskaffning

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

1954/55

13 402

14 478
14 530
14 134
12 667

Antal i drift i
slutet av varje
år (1 juli)

67 000
77 750
88 550
98 750
107 550

För hela perioden 1950/51 har de sakkunniga dessutom räknat med 8 500
dragbilar samt mellan 500 och 1 000 jeepar.

Liksom i tidigare kalkyler har de sakkunniga även nu förutsatt, att den
starka ökningen av traktorbeståndet till största delen gäller relativt små
brukningsenheter, där den årliga driftstiden samt driv- och smörj medelsförbrukningen
per traktor är lägre än den genomsnittliga. Med hänsyn
härtill har för det antal traktorer, som tillkommit utöver det antal, som
genomsnittligt varit i drift 1951, förutsatts en lägre driv- och smörjmedelsförbrukning
per traktor och år. Förbrukningen för dragbilar och jeepar
har, räknat per maskin och år, förutsatts vara densamma under samtliga
aktuella år.

Driv- och smörjmedelskostnaderna har för 1954/55 beräknats till 105,8
miljoner kronor mot 100,4 miljoner kronor under innevarande år.

Den handelsgödsel, som förbrukas under ett visst produktionsår, kommer
i realiteten den i kalkylen för nästa produktionsår ingående skörden
till godo. De kostnader för handelsgödsel, som belastar ett visst produktionsår,
beräknas därför med utgångspunkt från förbrukade kvantiteter och
priser under närmast föregående år. Kalkylsakkunniga har icke räknat
med några större ändringar i förbrukningen av handelsgödsel under förbrukningsåret
1953/54.

Kostnaderna för jordbrukskalk har beräknats på samma sätt som i förra
årets vårkalkyl. Närmare redogörelse för principerna finnes intagen i propositionen
1949:212.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för handelsgödsel och kalk uppgår
för prognosåret 1954/55 till 250,8 miljoner kronor, vilket innebär en minskning
med drygt 5 miljoner kronor jämfört med innevarande regleringsår.

Förbrukningen av köpfodermedel under 1954/55 har beräknats med utgång
från den beräknade användningen 1953/54 och storleken av den inhemska
normproduktionen av fodermedel samt husdjursantalets och animalieproduktionens
förändringar.

Förbrukningen av importerad fodersäd beräknas för såväl 1953/54 som
1954/55 komma att bestå av enbart majs (med undantag för en obetydlig
kvantitet sorghum 1953/54). Kvantiteten väntas bli obetydligt mindre under
prognosåret än under innevarande år. I fråga om förbrukningen av oljekraftfoder
räknar man med oförändrade kvantiteter från 1953/54 till 1954/
55. De beräknade kostnaderna för köpfodermedel utgör 209,5 miljoner kronor
för 1953/54 och 207,2 miljoner kronor för prognosåret 1954/55. Avdrag
har liksom tidigare gjorts för de köpfodermedel, som förutsättes falla på
äggproduktionen utanför jordbruket.

Samlingsposten diverse förnödenheter uppgår i den nu föreliggande kal -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

kylen till 48,2 miljoner kronor för 1954/55 mot 48,1 miljoner kronor 1953/
54. Några anmärkningsvärda förändringar i de enskilda kostnadsposterna
under rubriken har icke beräknats inträffa.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för förnödenheter utgör 613,9 miljoner
kronor för 1953/54 och 612 miljoner kronor för prognosåret 1954/55.

Under samlingsrubriken frakter in. in. har i kalkylen införts några kostnadsposter,
som är att hänföra varken till kapital- eller till förnödenhetskostnader.
Beträffande dessa poster anför nämnden följande.

Jordbrukets kostnader för frakter visar enligt de nu utförda beräkningarna
en mindre ökning nämligen från 100,1 miljoner kronor 1953/54 till
102,3 miljoner kronor 1954/55. Seminkostnaderna väntas samtidigt öka
från 7,6 till 8,3 miljoner kronor, medan posten mjölkkontroll är i stort sett
oförändrad.

Under rubriken frakter m. m. har i år införts två nya poster, maskinlegor
och torkningskostnader för brödsäd. Dessa, vilka även ingår i basåret, visar
endast obetydliga förändringar från 1953/54 till 1954/55.

De sammanlagda kostnaderna för frakter m. m. utgör 130,2 miljoner kronor
för 1953/54 och 133,6 miljoner kronor för 1954/55.

Jordbrukets sammanlagda kostnader för 1953/54 uppgår enligt de nu föreliggande
beräkningarna till 4 239,5 miljoner kronor. För prognosåret 1954/
55 är motsvarande kostnadstal 4 234,2 miljoner kronor. Kostnadsminskningen
utgör 5,3 miljoner kronor. Index för jordbrukets kostnader vid basårsbeloppet
3 407,1 miljoner kronor utgör 124,28 för prognosåret 1954/55.

Vid 1953/54 års priser skulle kostnadsminskningen ha uppgått till 32,9
miljoner kronor. Arbetskostnaderna skulle vid oförändrade priser ha minskat
med 72,9 miljoner kronor, medan övriga kostnadsposter skulle ha ökat
med varierande belopp. Sålunda skulle kapitalkostnaderna ha ökat med
23,7 miljoner kronor, kostnaderna för förnödenheter med 13,1 miljoner
kronor samt kostnaderna för frakter m. m. med 3,2 miljoner kronor. Härutöver
föreligger beräknade prissänkningar, motsvarande ett belopp av 14,9
miljoner kronor. På grund av att löneökningen 1954 inräknas för helt år,
reduceras emellertid kostnadsminskningen till endast 5,3 miljoner kronor.
Denna beräknade minskning av de totala kostnaderna har framkommit
som resultat av en minskning av arbetskostnader och kostnader för förnödenheter
med 30,4 respektive 1,9 miljoner kronor samt en ökning av kapitalkostnader
och frakter m. m. på 23,6 respektive 3,4 miljoner kronor.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader
sammanfattar nämnden i följande tablå.

1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
Kostnader, miljoner kronor 3 407,1	3 980,1	4 197,0	4 239,5	4 234,2
Kostnadsindex........... 100,00	116,82	123,18	124,43	124,28
Inkomster, miljoner kronor 3 277,7	3 793,2	4 068,8	3 976,2	4 072,5

Avgår överskott 1950/51
enligt kalkyl med 1938/
39 som basår..........

8,4

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
Basinkomst, framskriven medelst kostnadsindex, miljoner kronor........ 3 269,3	3 819,2	4 027,1	4 068,0	4 063,1
Kalkylmässigt över- eller underskott, miljoner kro-nor ...................	— 26,0	+ 41,7	— 91,8	+ 9,4

Nämnden erinrar härefter om att enligt prisöverenskommelsen våren 1952
av det dåvarande underskottet för 1952/53 (avrundat nedåt med 1,8 miljoner
kronor) 55 miljoner kronor beräknades hänföra sig till ökade räntekostnader
på grund av höjning av jordvärdena för jordbruksfastigheter enligt
1952 års fastighetstaxering ävensom ökade värden på kreaturs- och förrådskapital.
Av denna räntekostnadsökning skulle 1/5 eller 11 miljoner kronor
beaktas vid prissättningen för 1952/53, medan återstående del eller 44 miljoner
kronor skulle successivt intäckas med 1/4 under vart och ett av de
följande 4 åren. I enlighet härmed bör enligt nämnden det kalkylmässiga
överskottet för 1952/53 ökas med 45,8 miljoner kronor (44 miljoner kronor
plus avrundningen vid prisöverenskommelsen 1,8 miljoner kronor) och
underskottet för 1953/54 minskas med 33 miljoner kronor, överskottet för
1952/53 blir 87,5 miljoner kronor. För 1953/54 reduceras underskottet till
58,8 miljoner kronor. På motsvarande sätt bör det kalkylmässiga överskottet
för 1954/55 vid kalkylens användning för prissättningen på jordbrukets
produkter ökas med 22 miljoner kronor. För 1954/55 uppstår ett överskott
av 31,4 miljoner kronor.

I följande tablå belyser nämnden kvantitets- och prisförändringarnas inverkan
på resultatet av förkalkylen för 1954/55 jämfört med resultatet av
den reviderade kalkylen för 1953/54.

Värdeförändring beroende på förändring i
kvantiteter priser kvantiteter och

milj. kr. milj. kr. priser, milj. kr.

Inkomster....................... + 166,0 — 69,7 + 96,3

Kostnader1...................... -f 31,5 1 2 — 37,6 — 6,1

Totalt + 197,5 — 107,3 + 90,2

1 Kostnadsförändringar överförda till inkomstsida.

2 I texten omnämnd räntekostnadshöjning inräknad.

Såsom förut nämnts har jordbrukskalkylen granskats av jordbruksnämndens
råd vid sammanträden den 11 och 26 februari 1954. Vid det förra sammanträdet
framställdes önskemål om kompletterande undersökningar i fråga
om vissa poster. Kalkylsakkunniga har verkställt dessa undersökningar (se
bilaga till Bilaga 5). Nämnden anför härom.

Äggproduktionen har på basis av särskilt införskaffade uppgifter om sannolika
förändringar i påläggets storlek sänkts med 1 miljon kilogram till
84 miljoner kilogram. Äggproduktionen inom jordbruket beräknas härvid
sjunka med 0,8 miljoner kilogram till 71,4 miljoner kilogram och jordbru -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

kets inkomster av äggproduktionen med 2,4 miljoner kronor till 210,6 miljoner
kronor. Samtidigt blir på kostnadssidan reduktionen för foder till äggproduktionen
utanför jordbruket något mindre än tidigare. På grund härav
ökar kostnaderna med, på inkomstsidan räknat, 0,4 miljoner kronor.

Efter kalkylarbetets avslutande i början av februari 1954 har uppgifterna
om antalet under januari 1954 betäckta suggor samt resultaten av svinräkningen
den 11 januari 1954 blivit tillgängliga. Härjämte har särskilda beräkningar
gjorts över den slakt av svin, som kan komma att ske under de
kommande månaderna av året 1953/54. Det nya materialet och de anförda
beräkningarna har givit vid handen, att försämringen i betäckningsstatistiken
icke varit så stark, som man tidigare räknat med. Bland annat med hänsyn
härtill har den i kalkylen för 1953/54 upptagna fläskproduktionen reducerats
med 4 miljoner kilogram till ett värde av 12,5 miljoner kronor. För
1954/55 har beräknats en ökning av fläskproduktionen jämfört med 1953/54
med 14 procent till totalt 216,9 miljoner kilogram. Denna kvantitet innebär
en minskning i förhållande till kalkylen för samma år av 2,5 miljoner kilogram
till ett värde av 7,8 miljoner kronor. Herrar Carbell, Lindskog och
Odhner har ansett, att bedömningen av förbättringen i betäckningsstatistiken
är ytterligt osäker och att det föreliggande siffermaterialet närmast pekar
på en ökning av svinslakten med 15 procent under 1954/55.

Efter kalkylarbetets avslutande har vidare kollektivavtalsförhandlingar
upptagits om mjölkkontrollassistenternas löner. Förhandlingarna har beräknats
resultera i en höjning av kontrollkostnaderna med lägst 0,3 miljoner
kronor.

De av kalkylsakkunniga företagna kompletterande undersökningarna medför
enligt nämnden en minskning av det i kalkylen redovisade överskottet för
1954/55 med 10,9 miljoner kronor till 20,5 miljoner kronor i enlighet med
följande tablå.

Milj. kr.

Äggproduktionen............................................... 2,4

Foder till äggproduktionen utanför jordbruket..................... 0,4

Fläskproduktionen.............................................. 7,8

Lönerna till mjölkkontrollassistenterna............................ 0,3

Summa 10,9

Jordbruksnämndens råd godkände vid sammanträdet den 26 februari den
efter nämnda kompletteringar justerade jordbrukskalkylen som underlag
för prissättningen på jordbrukets produkter under regleringsåret 1954/55.

I sin skrivelse den 6 mars 1954 till jordbruksnämnden har priskontrollnämnden
bland annat yttrat sig om den föreliggande jordbrukskalkylen. Beträffande
härvid gjorda uttalanden torde få hänvisas till den redogörelse för
innehållet i sagda skrivelse, som kommer att lämnas i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Överläggningar mellan jordbruksnämnden och jordbrukets
organisationer om prissättningen.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse anfört, att efter behandlingen av
jordbrukskalkylen i nämndens råd den It februari 1954 överläggningar om
prissättningen för regleringsåret 1954/55 ägt rum mellan nämnden och en av
Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk utsedd förhandlingsdelegation.
Dessa överläggningar resulterade den 26 samma månad
i en prisöverenskommelse av följande lydelse.

»Vid förhandlingar, som ägt rum mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets
förhandlingsdelegation, har träffats följande överenskommelse om
prisregleringen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1954/55.

1) Till grund för prissättningen skall ligga den kalkyl över jordbrukets
inkomster och kostnader, som efter vissa justeringar av kalkylsakkunniga
granskats och godkänts vid sammanträde med jordbruksnämndens råd den
26 februari 1954. Vid beaktande av räntekostnaderna för ökat fastighetskapital
m. m. i den reducerade omfattning, som följer av prisöverenskommelsen
år 1952, ger denna kalkyl ett överskott av 20,5 miljoner kronor. På
kostnadssidan i kalkylen har då inräknats effekten (motsvarande 120 miljoner
kronor på inkomstsidan) av den lönehöjning, som lantarbetarna erhållit
genom det i januari 1954 träffade kollektivavtalet för denna arbetarkategori.
Härvid har på vanligt sätt jordbrukets egen arbetskraft tillgodoförts samma
lön som enligt kollektivavtalet tillkommer den lejda arbetskraften. Vidare
har i kalkylen räknats med en nedgång av arbetsvolymen till följd av rationalisering
med 3 procent, motsvarande en arbetskostnadsminskning av cirka
70 miljoner kronor, räknat på inkomstsidan.

2) Enighet har från början rått om att det beräknade överskottet på 20,5
miljoner kronor skall utjämnas medelst prissänkningar. Därutöver har överenskommits
om prissänkningar med ytterligare 37 miljoner kronor. Därvid
har för jordbruket hänsynen till de allmänna stabiliseringssträvandena, rådande
marknadsmässiga förhållanden och en strävan att medelst ökad inhemsk
konsumtion nedbringa exportkvantiteterna varit vägledande. Sålunda
skall prissänkningar i förhållande till de i kalkylen upptagna priserna ske,
motsvarande ett kalkylbelopp av 57,5 miljoner kronor.

3) Producentpriserna på vete och råg har i kalkylen beräknats enligt tidigare
tillämpade principer, varvid förutsatts att förmalningsavgiften under
regleringsåret skall utgå med 5 kronor per deciton. På grund av att den statliga
avsättningsgarantin för brödsäden upphör från och med den 1 september,
har nämnden och förhandlingsdelegationen funnit anledning att sänka
det i kalkylen upptagna inkomstbeloppet för brödsäd med 6,5 miljoner kronor.
Med hänsyn till den överenskommelse, som på sommaren 1953 träffades
i fråga om priserna på 1954 års brödsädsgröda, kan de i kalkylen angivna
priserna på vete och råg i övrigt icke ändras. Nämnden och förhandlingsdelegationen
är ense om, att en sänkning av dessa priser vid i övrigt oför -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ändrade marknadsförhållanden är påkallad såvitt angår 1955 års skörd. Förhandlingar
härom skall upptagas under sommaren 1954. De riktpriser, varom
överenskommelse då kan komma att träffas, avses gälla med vissa förbehåll
för de ytterligare ändringar, som må föranledas av att priserna på andra
jordbruksprodukter kan komma att ändras vid de sedvanliga vårförhandlingarna.

4) För att prissänkningarna i görligaste mån icke skall drabba det mindre
jordbruket, verkställes från och med den 1 september 1954 en omläggning
av de nuvarande leveranstilläggen för mjölk, varigenom mjölkpriset till
mindre leverantörer höjes samt tillägget bortfaller vid leveranser över 30 000
kg per år. De statliga mjölkpristilläggen skall i övrigt vara oförändrade under
regleringsåret.

5) Den i punkt 2) angivna inkomstsänkningen skall fördelas på följande
sätt:

Beräknad
inkomstminskning

milj. kronor

a) Nedräkning av inkomsterna av vete och råg.................... 6,5

b) Priset på sockerbetor sänkes med belopp motsvarande............ 3

c) Odlarpriset på fabrikspotatis sänkes med 3 öre per hektoliter och

stärkelseprocent............................................... 1,5

d) Priserna på kött och fläsk sänkes med belopp (däri inräknad kost nadsökning

genom att det statliga lagringsstödet för köttvaror slopas
från och med den 1 september) motsvarande.................... 39

e) Priserna på ost sänkes med i genomsnitt 15 öre/kg.............. 7,5

57,5

6) Det under c) upptagna beloppet, motsvarande 3 öre per hektoliter och
stärkelseprocent, skall avsättas till en clearingkassa, ur vilken eventuella förluster
vid avsättning av överskott av industripotatis skall bestridas. Härvid
förutsättes, att Sveriges stärkelseproducenters förening och Sveriges bränneriidkareförening
medverkar till en omläggning av stödet åt odlingen av
industripotatis i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslås av
nämnden i årets regleringsskrivelse.

7) Den av Svenska mejeriernas riksförening övertagna smörlagringen
beräknas medföra en i kalkylen icke beaktad räntekostnad av 1,5 miljoner
kronor. Härigenom uppkommande inkomstminskning för jordbruket utjämnas
genom höjningar av priset på konsumtionsmjölk på vissa orter.

8) Jordbruksnämnden är beredd att som hittills till prövning upptaga
önskemål om justering av priserna på vissa slaktdjurs- och mejeriprodukter
i den mån så erfordras för att täcka inkomstbortfall på grund av att förutsatta
priser icke helt kan uttagas.

9) överenskommelsen gäller hela regleringsåret 1954/55 och förutsätter
att den s\ k. 4-proccntregeln skall äga tillämpning. Omräkning av kalkylen
skall på grund härav ske under augusti 1954 på grundval av skörderappor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

terna per den 15 juli, dock endast för såvitt sådan omräkning begäres av
jordbruksnämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation.

10) Därest på grund av nya kollektivavtal lönehöjningar, berörande den
del av regleringsåret, som belöper efter den 1 januari 1955, inträffar för
lantarbetare eller andra arbetargrupper och jordbrukets kostnader härigenom
ökas, har jordbrukets förhandlingsdelegation förbehållit sig att, oavsett
4-procentregeln, upptaga förhandlingar med statens jordbruksnämnd
om kompensation härför genom prishöjningar på jordbrukets produkter.
Detsamma skall gälla om kostnaderna ökas på grund av införandet av allmänna
sjukförsäkringen samt nya beskattningsregler för motorfordon och
drivmedel.

Till överenskommelsen har fogats följande protokollsanteckningar.

1. Jordbrukets förhandlingsdelegation förklarar sig beredd att i samband
med ett slopande av normalpriserna på kött och fläsk på allt sätt medverka
till att slakteriföreningarnas prissättning på hela, halva och fjärdedels
kroppar av nötkreatur, häst och svin ansluter sig till slakteriförbundets
prissättning i Stockholm och Göteborg, varvid som utgångspunkt
skall tagas de för närvarande gällande prisskillnaderna mellan Stockholm
och Göteborg, å ena sidan, samt Övriga prisområden å andra sidan.

2. Skulle fråga uppkomma om ändring av nuvarande regler för fastställande
av regleringsavgiften på fettråvaror, skall förhandlingar härom först
upptagas med förhandlingsdelegationen.

3. Dessutom har herrar Bonow och Meidner i anslutning till punkt 4 i överenskommelsen
gjort följande uttalande. ’Vi har icke velat motsätta oss
att de nuvarande leveranstilläggen på mjölk bibehålies såsom ett provisorium
för nästa regleringsår under förutsättning att den av förhandlingsdelegationen
föreslagna omläggningen till förmån för det mindre
jordbruket kommer till stånd. Under förhandlingarna har vi föreslagit,
att det nuvarande behovsprövade producentbidraget och leveranstilläggen
borde sammanföras till ett enhetligt bidrag av ren kontantkaraktär.
Detta småbrukarbidrag skulle enligt vår mening kunna i mån av behov
göras något större än vad som motsvarar det sammanlagda värdet av
nu utgående producentbidrag och det föreslagna leveranstillägget. Det
av oss förordade småbrukarbidraget bör utgå till nuvarande innehavare
av småbruk (s. k. ofullständiga jordbruk), vilka har behov av ett ekonomiskt
stöd. Vi anser, att detta bidrag bör kunna utgå även under förslagsvis
tre år efter det att brukaren lämnat sin jordbruksfastighet för
att övergå till annan verksamhet. Härigenom skulle vederbörandes frivilliga
övergång till annan sysselsättning i samband med den yttre rationaliseringen
kunna underlättas. I jämförelse med ett småbrukarstöd i
form av bidrag, som utgår på levererad mjölk, har ett kontantbidrag den
obestridliga fördelen, att det icke hämmar utan tvärtom underlättar den
på längre sikt även ur jordbrukets egen intressesynpunkt nödvändiga
yttre rationaliseringen.’»

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Nämnden har upplyst, att överenskommelsen enhälligt godkänts av nämndens
råd den 26 februari 1954.

I sin skrivelse den 6 mars 1954 till jordbruksnämnden har priskontrollnämnden
bland annat yttrat sig om den föreliggande överenskommelsen. Beträffande
härvid gjorda uttalanden torde få hänvisas till den redogörelse,
som kommer att lämnas i det följande.

Överenskommelsen innebär sålunda, att överskottet i den justerade kalkylen
— 20,5 miljoner kronor — skall utjämnas genom prissänkningar.
Därutöver skall prissänkningar med ytterligare 37 miljoner kronor äga rum.
På kostnadssidan i kalkylen har vid beräkningen av överskottet inräknats
effekten av den lönehöjning, som lantarbetarna erhållit genom det i januari
1954 träffade kollektivavtalet för denna arbetarkategori. Denna effekt motsvarar
enligt nämnden på inkomstsidan 120 miljoner kronor. Vid beräkningen
av sagda belopp har lönerna till olika lantarbetarkategorier före och
efter det nya lantarbetaravtalet hopvägts till genomsnittslön med samma
vägningstal.

Nämnden anför vidare, att av nyssnämnda belopp om 120 miljoner kronor
jordbruket får behålla 83 miljoner kronor, medan resten eller 37 miljoner
kronor tillföres konsumenterna genom prissänkningar. Det nya kollektivavtalet
medför för lantarbetarna en lönehöjning av drygt 5 procent. Inkomstförbättringen
för jordbrukarna själva och deras i jordbruksarbetet
deltagande familjemedlemmar kan beräknas till i genomsnitt cirka 3 procent.
Som jämförelse kan nämnas, att den genomsnittliga förtjänstökningen
för arbetare inom industrien under kalenderåret 1953 har beräknats till
cirka 3 procent.

Konsumenterna tillföres enligt nämndens beräkningar i form av prissänkningar
nyssnämnda 37 miljoner kronor samt överskottet i kalkylen (20,5
miljoner kronor, reducerade till 16,5 miljoner kronor med hänsyn till att
belopp motsvarande producentprissänkningen på fabrikspotatis skall fonderas
och att avvecklingen av lagringsstödet till kött och fläsk icke medför
prissänkning utan minskade statliga utgifter). Härtill kommer en redan vid
uppgörandet av kalkylen beaktad, förra sommaren beslutad prissänkning på
brödsäd motsvarande 31,5 miljoner kronor. Det sammanlagda beloppet för
sänkning av de inhemska försäljningspriserna blir sålunda 85 miljoner kronor
eller ungefär samma belopp, som tidigare angivits som inkomstökning
för jordbruket i dess helhet. Konsumenterna kan sålunda enligt nämnden
sägas ha tillförts ett lika stort belopp i form av prissänkningar som jordbruket
tillförts i form av inkomstökning.

I anslutning till den offentliga diskussion, som förekommit i samband
med överläggningarna om jordbrukspriserna, har nämnden i sin skrivelse
velat framhålla, att den omständigheten att man i totalkalkylen tillgodoräknar
den egna arbetskraften samma lön, som tillkommer den lejda, icke innebär,
alt de genom eu höjning av lantarbetarlönen ökade kalkylmässiga
kostnaderna automatiskt skall kompenseras vid prissättningen. I vilken utsträckning
kostnadsökningen skall täckas respektive inkomstökningen utåt
Bihang till riksdagens protokoll 195fr. 1 samt. IVr ISO.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

jämnas är och har principiellt alltid varit en förhandlingsfråga. Att kalkylmässiga
kostnadsökningar, förorsakade av höjd lönesättning, vid ett flertal
tillfällen har täckts, sammanhänger med utgångspunkten för vår jordbrukspolitik
— nämligen den eftersträvade inkomstutjämningen mellan jordbruksbefolkningen
och jämförliga befolkningsgrupper. Så länge man har
ansett, att en rätt betydande inkomstklyfta förelegat, har, anför nämnden,
en prissättning, som lett till ett oförändrat relativt inkomstläge eller till en
minskning av klyftan, ansetts böra accepteras.

Som framgått av den tidigare lämnade redogörelsen för jordbrukskalkylen
1954/55 har i denna inräknats prissänkningar (minus vissa prishöjningar)
jämfört med 1953/54 till ett belopp av 69,7 miljoner kronor. Tillsammans
med de nu överenskomna prissänkningarna — 57,5 miljoner kronor -— blir
det totala prissänkningsbeloppet cirka 127 miljoner kronor. Fördelningen
på olika produkter belyser nämnden i följande tablå.

	öre/kg	Minskning i procent	Milj. kr.
Höstvete..................	............ 5	10,5	20,5
Vårvete...................	............ 5	9,0	20,3
någ......................	............ 8,5	18,4	23,8	64,6
Fabrikspotatis.............	............ a)	6,5		1,5
Sockerbetor...............	............ b)	2,5		3,0
Höstraps..................	............ 10	11,8	10,1
Höstrybs.................	............ 12	14,1	2,4
Vårraps...................	............ 8	18,1	0,5
Vårrybs..................	............ 10	13,3	0,2
Vitsenap..................	............ 11	16,9	1.2
Oljelin....................	............ 15	18,8	0,9	15,3
Mejerimjölk...............	............ 0,19	0,5		17,4
Kött och fläsk............	............ 13	3,0		44,7

Summa 146,5

Avgår i kalkylen inräknade prishöjningar på fodersäd, matpotatis m. m. . 19,3

Kvarstår 127,2

a) 3 öre per hl och stärkelseprocent. — b) 15 öre/kg för betor med en sockerhalt av 16 procent.

Av tablån framgår, att de relativt största prissänkningarna avser brödsäd
(främst råg) och oljeväxter, medan den minsta prissänkningen träffar mejerimjölk.
Såsom närmare utvecklats i skrivelsens avsnitt om regleringen av
handeln med mjölk och mejeriprodukter kommer i fråga om mejerimjölk i
verkligheten en större prissänkning att äga rum, enär den utbetalning av inom
Svenska mejeriernas riksförening reserverade medel, som äger rum i år,
icke beräknas kunna fortsätta nästa år.

En viss del av de nu angivna prissänkningsbeloppen beror, anför nämnden
vidare, på prisfall på överskottskvantiteter för export samt minskade

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

statliga bidrag. De belopp, som kan beräknas motsvara sänkning
hemska försäljningspriserna, har av nämnden sammanställts i
tablå.

av de inföljande -

Yete.................................

Råg.................................

Sockerbetor ..........................

Mejerimjölk..........................

Kött och fläsk.......................

Summa

Milj. kr.

22,0

16,0 38,0

3,0
7,5
36,5
85,0

Den nu träffade uppgörelsen för 1954/55 (inklusive uppgörelsen med sockerbolaget
samt redan tidigare beslutade prisändringar för samma år) beräknas
enligt nämnden komma att medföra en sänkning av socialstyrelsens
levnadskostnadsindex (utom skatter och sociala förmåner; basår = 1935)
med 0,8 å 0,9 enheter. Indexeffekten för olika varuslag specificeras i följande
sammanställning.

Prissänkningarnas inverkan på socialstyrelsens levnadskostnadsindex med
1935 som basår (december 1953)

Beräknad

indexeffekt,

enheter

Vete och råg (mjöl och bröd)................... 0,37

Socker........................................ 0,05

Ost........................................... 0,06

Kött och fläsk................................. 0,38

Summa 0,86

I sin skrivelse lämnar nämnden vidare en redogörelse för de statliga subventionerna
på livsmedelsområdet för åren 1948/49—1954/55 (se sammanställningen
å s. 36). Beräkningarna avser faktiska utgifter och sammanfaller
sålunda icke helt med de för varje år upptagna anslagen. I tablån har icke
medtagits inkomsterna eller förlusterna i olika clearingkassor samt statens
inkomster av margarinaccis. Nämnden erinrar i detta sammanhang om att
åren 1952/53 och 1953/54 överfördes från clearingkassan för fettråvaror 47 och
37,6 miljoner kronor till anslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område. De verkliga subventionerna under 1954/55 anger nämnden till 188,5
miljoner kronor. Avdrag har då gjorts för dels spannmålsbolagets kostnader,
vilka avser statens beredskapslager av brödsäd och fodermedel, dels inkomsterna
av regleringsavgiften på fettråvaror.

Rörande de berörda prisändringarnas regionala effekt har verkställts vissa
beräkningar med utgångspunkt från material, som sammanställts av jordbruksprisutredningens
typdelegation. Beräkningarna, som visar den ungefärliga
effekten av prisändringarna dels för en gård på 15 hektar, dels för en
gård på 25 hektar, redovisas av nämnden i sammanställningarna på s. 37
och 38.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Statens kostnader för prisregleringar på livsmedelsområdet, milj. kr.

	1948/49 1949/50 1950/51	1951/52	1952/53 1953/54 (prel.) (prel.)	1954/55 (prog- nos)
Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader m. m. och arealtill-lägg för vete............	49,4	32,4	70,4	168,5	52,7	97,0	4 24,0
Lin och hampa.............	1,7	1.7	1,6	1,8	2,4	2,0	2,0
Mjölk o. mejeriprodukter.....	107,4	162,0	111,1	230,8	226,4	195,1	190,8
Allmänt mjölkpristillägg ...	71,3	118,3	78,6	168,4	169,2	104,1	107,5
Extra tillägg i norra Sverige	18,9	21,1	23,5	27,7	31,4	31,4	32,3
Leveranstillägg...........	—	—	—	11,7	21,7	51,0	51,0
Diverse..................	7,3	12,5	0,5	17,4	—	—	—
Kompensation för smörlag-ring....................	_	_	_	_	_	6,0	—
Marginaltillägg på mjölk o. grädde .................	5,4	5,3	1,8	_	—		— -
Smörlagring..............	4,5	4,8	6,7	5,6	4,1	3 2,6	—
Producent- och kontantbidrag ..	69,9	72,4	70,4	67,6	58,0	48,0	47,5
Kött och fläsk..............	32,8	37,2	9,4	54,3	—	4,0	1,0
Pristillägg................	30,6	32,5	7,1	1 52,4	—		— —
Lagring..................	2,2	4,7	2,3	1,9	2_	4,0	1,0
Ägg.......................	2,5	4,7	0,4	0,3	—	—	—
Ull........................	0,0	0,1	0,1	0,1	0,2	0,2	0,2
»Devalveringssubventionen (havregryn, ost och kaffe) .	21,8	32,1	26,6	—	—	—	—
Summa	285,5	342,6	290,0	523,4	339,7	346,3	265,5
Avgår:	Regleringsavgifter för	fettråvaror	40,0	53,0
					Netto	306,3	212,5

1 Härav disponeras 3,4 miljoner kronor för bidrag till vissa lantbrukare, som drabbats av
skördeskador hösten 1952.

2 Till följd av prisstegringsvinster blir kostnaden lika med noll.

8 Avser vissa eftersläpande kostnader och förluster, som uppkommit före den 1 september
1953.

4 Avser huvudsakligen kostnader för statens beredskapslager av brödsäd och fodermedel.

Prisöverenskommelsen för 1954/55 skall, framhåller nämnden, gälla hela
regleringsåret och förutsätter att den så kallade 4-procentregeln skall tilllämpas.
Omräkning av kalkylen under augusti 1954 på basis av skörderapporterna
för den 15 juli skall endast ske försåvitt sådan omräkning begäres
av nämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation. Fördelen med
nu nämnda bestämmelser är främst att, därest skörderesultatet icke mera
väsentligt avviker från normalskörd, man undgår de mycket tidsödande omräkningarna
av kalkylen under löpande regleringsår. I praktiken torde det
nämligen icke innebära större svårigheter för kalkylsakkunniga att utan full -

Kungl Maj:ts proposition nr 180.

Prisändringarnas effekt i olika delar av landet

Prisändring Motsvarande intäktsändring per gård (15 ha), kr.

	öre/kg %	Ssl	Smb +	Msla	Mslb	Mska	Mskb	Na	Nb
Höstvete ....	- 5,0	- 82	- 75	-125	-107	- 33	- 56	- 6	—
Vårvete.....	- 5,0	- 78	- 10	- 43	-105	- 42	- 41	- 9	—
Råg.........	— 8,5	-171	-260	- 82	- 29	- 68	- 58	- 9	- 2
Summa		-331	-345	-250	-241	-143	-155	- 24	- 2
Korn........	+ 3,75	27	10	12	26	8	8	16	7
Havre.......	+ 3,50	25	10	12	24	7	8	15	6
Summa		52	20	24	50	15	16	31	13
Matpotatis ...	+ 1,5	92	40	35	24	93	47	47	56
Fabrikspotatis	a)	- 15	- 36	—	—	—	—	—	—
Sockerbetor ..	- 0,15	- 71	- 36	- 2	—	- 2	—	—	—
Summa		6	- 32	33	24	91	47	47	56
Höstraps o.
-rybs......	-10,3	- 61	-124	- 68	- 29	- 12	CO 1	—	—
Vårraps o. -rybs......	- 8,4	- 1		- 1	- 9	_	- 2	_	_
Senap .......	-11,0	- 27	- 1	- 3	—	—	—	—	—
Linfrö.......	-15,0	- 15	- 6	- 6	- 10	- 4	- 1	—	—
Summa		-104	-131	- 78	- 48	- 16	- 16	—	—
Mjölk.......	- 0,19	- 48	- 43	- 45	- 39	- 52	- 44	- 38	- 42
Nötkreatur . .	-3	- 95	- 92	- 60	- 50	- 92	- 58	- 56	- 64
Svin........	-3	-289	-190	-118	- 64	-126	- 53	- 39	-101
Summa		-432	-325	-223	-153	-270	-155	-133	-207
Summa	summarum	-809	-813	-494	-368	-323	-263	- 79	-140
I procent av summa intäk-ter ...................	2,3	3,0	2,4	2,1	1,4	1,5	0,5	0,8

a) Prissänkning 3 öre per hl och stärkelseprocent.

1. Ssl = Skåne—Hallands slättbygd.

2. Smb+ = Sydsvenska mellanbygden, Öland och Gotland.

3. Msla = Östgötaslätten, Vänerslätten exkl. Värml. 1. slättbygd.

4. Mslb = Värml. 1. slättbygd, Mälar- och Hjälmarbygden.

5. Mska = Sydsvenska höglandet, Östsvenska dalbygden, Västsvenska dalbygden.

6. Mslcb = Södra Bergslagen, Västsvenska dalsjöområdet, norra Bergslagen, östra Dalarna
(utom Gästrikland).

7. Na = Kustlandet i nedre Norrland, nordsvenska mellanbygden, jämtländska silurområdet.

8. Nb = Kustlandet i övriga Norrland, fjäll- och moränbygden.

Kungl. Maj.ts proposition nr i80.

Prisändringarnas effekt i olika delar av landet (forts.)

Prisändring Motsvarande intäktsändring per gård (25 ha) kr.

	öre/kg %	Ssl	Smb +	Msla	Mslb	Mska	Mskb	Na
Höstvete ....	- 5,0	-179	-227	-322	-232	-134	-148	—
Vårvete.....	- 5,0	-165	- 39	- 96	-202	- 76	- 68	- 24
Råg.........	- 8,5	-431	-442	-138	- 37	-118	-143	- 11
Summa		-775	-708	-556	-471	-328	-359	- 35
Korn........	+ 3,75	131	25	30	71	14	28	8
Havre.......	+ 3,50	122	24	28	66	13	26	7
Summa		253	49	58	137	27	54	15
Matpotatis ...	+ 1,5	86	70	33	36	90	38	68
Fabrikspotatis	a)	— 14	- 63	—	—	—	—	—
Sockerbetor ..	- 0,15	-162	- 55	- 3	—	- 3	- 1	—
Summa		- 90	- 48	30	36	87	37	68
Höstraps o. -rybs......	-10,3	-303	-348	-178	- 92	-102	-142
Vårraps o. -rybs......	- 8,4		- 3	- 17	- 43	- 3
Senap .......	-11,0	-105	- 19	- 2	—	- 2	—	—
Linfrö.......	-15,0	-145	- 25	- 31	- 13	- 5	- 13	- 6
Summa		-553	-395	-228	-148	-112	-155	- 6
Mjölk.......	- 0,19	- 50	- 55	- 60	- 56	- 67	- 62	- 53
Nötkreatur . .	-3	-in	-136	- 96	- 76	-126	-101	- 90
Svin........	-3	-341	-241	-175	- 95	-135	- 64	- 49
Summa		-502	-432	-331	-227	-328	-227	-192
Summa summarum	-1 667	-1 534	-1 027	-673	-654	-650	-150
I procent av summa intäkter	3,3	3,6	3,1	2,4	2,1	2,5	0,7

a) Prissänkning 3 öre per hl och stärkelseprocent.

ständig omräkning av kalkylen avgöra, om avvikelser i skördeutfallet från
normalskörd medför överskott eller underskott större än 4 procent av den
totala intäktssumman (normkalkylens intäktssumma reducerad för prissänkningarna).
Om man vid en summarisk granskning inom kalkylsakkunniga
uppnår enighet om att variationerna sannolikt håller sig inom 4-procentmarginalen,
synes någon omräkning av kalkylen icke böra påfordras.

Slutligen anför nämnden, att den liksom tidigare bör ha möjlighet att vidtaga
justeringar av priserna, då så påkallas av försörjningsläget eller marknadsförhållandena.
Dylika prisjusteringar bör emellertid ske på sådant sätt,
att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i kalkylen icke påverkas.
Det bör också eftersträvas, att justeringarna skall medföra minsta möjliga
inkomstförskjutning mellan olika grupper av jordbrukare. Innan någon

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

justering vidtages, bör vidare samråd ske med jordbrukets organisationer.
Gäller det endast smärre ändringar, bör kontakt tagas med ledningen i den
ekonomiska organisation, som närmast beröres av ändringen. I andra fall
torde ordföranden i jordbrukets förhandlingsdelegation böra kontaktas. Det
bör sedan ankomma på denne att avgöra, huruvida i anledning av den planerade
justeringen överläggning bör ske även med andra representanter för
jordbruket.

I de fall priserna på sådana jordbruksprodukter, som icke är föremål för
statlig prissättning, sänkes utan ingripande från myndigheternas sida, bör
statsmakterna, i överensstämmelse med vad som hittills gällt, icke ha skyldighet
att kompensera prissänkningarna genom prishöjningar på andra produkter.

Jordbruksnämndens förslag angående jordbruksregleringen
under regleringsåret 1954/55.

Allmänna riktlinjer.

Jordbruksnämnden har i sin skrivelse den 5 mars 1954 såsom bakgrund
till sina förslag angående prissättningen och regleringsåtgärderna under
regleringsåret 1954/55 lämnat en omfattande översikt över det internationella
försörjningsläget, priserna på världsmarknaden och i olika länder
samt läget för olika jordbruksprodukter i Sverige. Nämnden behandlar i
detta avsnitt även överskottsproblemen inom jordbruket på kortare och längre
sikt.

Inledningsvis anför nämnden, att den internationella livsmedelsmarknaden
under de senaste åren har kännetecknats av ökade utbud och minskad
handelsomsättning, varigenom också de tidigare höga priserna för olika produkter
väsentligt har reducerats. Under det gångna året har den internationella
försörjningen med livsmedel ytterligare förbättrats och möjliggjort
en höjning av koststandarden ej minst i olika europeiska länder. Världsproduktionen
av livsmedel beräknades sålunda 1952/53 med ungefär 17 procent
ha överstigit förkrigsnivån och hade därmed för första gången sedan
krigsslutet per capita räknat uppnått samma omfattning som före kriget. I
Västeuropa uppskattades produktionsstegringen i förhållande till 1930-talet
till 13 procent; befolkningsökningen angavs samtidigt till 12 procent. Efter
vad som för närvarande kan överblickas, har skördeutfallet även under innevarande
år varit tillfredsställande i stora delar av världen och har bidragit
till en ytterligare konsolidering av det internationella försörjningsläget.

Det på grund av den ökade inhemska produktionen minskade importbehovet
i underskottsländerna har satt tydliga spår i världshandeln med jordbruksprodukter.
Från 1951 till 1952 sjönk denna volymmässigt med nära 5
procent och beräknas 1953 ha krympt ytterligare. Den förändrade efterfrågesituationen
medförde redan 1952 ett vikande prisläge, och 1953 bar

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

priserna för åtskilliga produkter ytterligare reducerats. Under senare tid
synes dock enligt nämnden det internationella prisläget i viss mån ha stabiliserats
— framför allt i fråga om fetter och oljor samt socker — och nämnden
finner anledning alt antaga att, sedan priserna anpassats till de förändrade
utbuds- och efterfrågeförhållandena, kraftigare fluktuationer i framtiden
kan undvikas.

Nämnden framhåller emellertid, att orosmoment ingalunda saknas på den
internationella livsmedelsmarknaden och att risk för fortsatta kraftiga prisfall
ännu föreligger. Utvecklingen i Förenta Staterna synes därvid enligt
nämnden under den närmaste framtiden få en avgörande betydelse för den
internationella livsmedelsmarknaden. Väldiga lager av jordbruksprodukter
har nämligen ackumulerats i detta land. Nämnden har därför funnit anledning
att närmare beröra de problem, som sammanhänger med överskottssituationen
i Förenta Staterna.

Efter att ha erinrat om att den amerikanska jordbruksproduktionen kraftigt
utvidgats under 1940-talet och att den 1953 med mer än två femtedelar
översteg 1930-talets produktionsvolym, framhåller nämnden, att den ökade
amerikanska överskottsproduktionen till att börja med kunde avsättas utan
några som helst svårigheter. Efterfrågan på amerikanska jordbruksprodukter
har emellertid senare reducerats icke oväsentligt och medfört förslag till
omläggning av det amerikanska jordbruksstödet. Om denna utveckling anför
nämnden i huvudsak följande.

Livsmedelsbristen i de krigshärjade delarna av världen var efter det andra
världskriget skriande, och en någorlunda tillfredsställande försörjning kunde
på många håll upprätthållas enbart tack vare importen från Förenta
Staterna. Sedan den inhemska produktionen numera väsentligt har stigit,
bland annat i de västeuropeiska underskottsländerna, samtidigt som inköpsmöjligheterna
från mjukvalutaområdet har ökat, har efterfrågan på amerikanska
jordbruksprodukter icke oväsentligt reducerats. Den amerikanska
exporten minskade 1952/53 med drygt en fjärdedel, och priserna på den
amerikanska marknaden sjönk 1953 för de viktigaste jordbruksprodukterna
under stödprisnivån. I detta läge trädde det amerikanska stödköpssystemet
i funktion och medförde så småningom, att den statliga lagerhållningen
av åtskilliga jordbruksprodukter fick en oroväckande omfattning. Hösten
1953 uppgick sålunda den statliga lagerhållningen av vete till 13 miljoner
ton, av smör till 117 miljoner kilogram och av ost till 104 miljoner kilogram.
Genom denna utveckling aktualiserades åtgärder i syfte att begränsa produktionen
av sådana produkter, för vilka överskottsläget var mest kritiskt.
Sålunda infördes arealbegränsning för vete, och man räknar med att arealen
härigenom skall gå ned från 27,2 till 25,1 miljoner hektar. Vad angår mejeriprodukter
kan nämnas, att de amerikanska myndigheterna under föregående
år sökte bereda utrymme för överskotten genom att införa kvantitativa
importbegränsningar. Effekten härav blev, att införseln av dessa produkter
praktiskt taget helt stoppades. På senare tid har emellertid även åtgärder
vidtagits för att minska produktionen och öka konsumtionen inom
landet av mejeriprodukter. Bland annat har i detta syfte stödpriset för
smör helt nyligen sänkts med 17 procent.

Effekten av arealbegränsningen för vete får icke överskattas. De amerikanska
vetelagren, statliga och privata, är nämligen för närvarande så stora,

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

att vid normal skörd överskotten även under nästa skördeår blir betydande.
Räknar man i år med en oförändrad export av 9 miljoner ton, blir övergångslagren
vid ingången till nästa skördeår 19 miljoner ton eller ^4 miljoner
ton större än de var vid ingången till innevarande produktionsår. Denna
lagerökning synes mer än uppväga effekten av arealbegränsningen för
1954 års skörd. Hur åtgärderna på mejeriområdet kan komma att verka
är ännu för tidigt att yttra sig om.

För att komma till rätta med överskottssituationen har presidenten
Eisenhower i januari i år föreslagit kongressen, att marknadspriset för de
viktigaste jordbruksprodukterna gradvis skall få större inflytande på jordbrukarnas
produktionsplanering. Enligt presidentens program skall prisstödet
för dessa produkter bli rörligt och beroende av skördeutfallet. Vidare
betonas nödvändigheten att öka exporten av jordbruksprodukter. Förenta
Staterna kommer därför att sända handelsdelegationer till Europa, Asien
och Sydamerika för att undersöka möjligheterna att öka exporten av livsmedel
och bomull. Enär de tidigare omnämnda betydande lagren av jordbruksprodukter
utgör ett allvarligt hot mot marknaden, skulle dessa enligt
planen nedbringas med ungefär hälften, d. v. s. minskas till ett värde av
2 5 miljarder dollar. Vid denna minskning av lagerhållningen skulle eu‘del
av lagren kunna användas för utrikeshjälpen och för att lindra livsmedelsbristen
i olika underskottsområden.

Huruvida det i Förenta Staterna framlagda jordbruksprogrammet kommer
att antagas är, framhåller nämnden, högeligen ovisst. Det är dock tydligt
att stora ansträngningar kommer att göras för att nedbringa lagerhållningen
av jordbruksprodukter i detta land. Av stor betydelse för marknadsutvecklingen
under den närmaste framtiden är givetvis, i vilken form
denna avveckling av de amerikanska överskotten kommer att ske. Från
amerikanskt håll har vid ett flertal tillfällen framhållits, att försäljningen
av amerikanska överskottsprodukter skall ske på sadant sätt, att den icke
kommer att på ett ofördelaktigt sätt påverka den normala internationella
handeln med jordbruksprodukter. Nämnden erinrar om att dessa frågor nyligen
behandlades vid Förenta Nationernas jordbruksorganisations (FAO:s)
kongress i Rom, varvid kongressen i ett uttalande bland annat framhöll
vikten av att avvecklingen av liknande överskott icke skedde på ett sätt,
som verkade nedbrytande på den ordinarie handeln. Att avsätta så pass betydande
överskottskvantiteter, som det här är fråga om, utan att påverka
avsättningsmöjligheterna för andra exportländer, är givetvis förenat med
betydande svårigheter. Nämnden framhåller, att man även får räkna med,
att starka jordbrukarintressen inom den amerikanska kongressen i första
hand kommer att söka få till stånd en minskning av överskotten för att
reducera trycket på den egna marknaden och att det icke är otroligt, att
dessa krafter därvid kommer att taga mindre hänsyn till hur denna avlastning
kommer att påverka den internationella handeln. Stabiliteten på den
internationella marknaden blir under den närmaste framtiden således i
hög grad beroende av de åtgärder, som kommer att vidtagas från Förenta
Staternas sida.

Kungl. Maj ris proposition nr 180.

Världsmarknaden och producentpriserna i olika länder har under de senaste
åren alltmer kommit i blickpunkten. Prisnedgången har nämligen
medfört, att priserna vid internationell handel numera genomgående understiger
de svenska. Den genomsnittliga skillnaden för sådana produkter, som
omfattas av den internationella handeln, är något större än för ett år sedan
och uppgår enligt nämnden för närvarande till 20 procent. Att skillnaden
trots en reduktion av export- och importpriserna icke har ökats, sammanhänger
med att även de svenska priserna har sänkts.

Nämnden framhåller i detta sammanhang, att en jämförelse mellan våra
inhemska priser och världsmarknadspriserna lätt kan ge en felaktig uppfattning
om vårt jordbruks konkurrensläge. Jämförelsen kan också på ett
missvisande sätt tagas till intäkt för att ett exceptionellt högt prisläge upprätthålles
inom vårt land. De priser, som tillämpas vid internationell handel,
återspeglar nämligen ingalunda de inländska priserna i olika länder. I
flertalet länder tillämpas sålunda olika protektionistiska åtgärder i syfte att
stödja det egna landets jordbruk, och detta jordbruksskydd är i regel lika
stort om ej större än det svenska. Exporten av jordbruksprodukter sker
därvid i allmänhet till lägre priser än de, som tillämpas inom det egna landet.
Nämnden framhåller med hänsyn härtill att det, så länge protektionistiska
åtgärder allmänt tillämpas på jordbruksområdet och priserna vid
internationell handel långtifrån bestämmes av produktionskostnaderna i
exportlandet, maste anses otänkbart, att det svenska jordbruket lämnas utan
motsvarande skydd.

Nämnden belyser i följande sammanställning producentpriserna i olika
länder i förhållande till priserna i Sverige under sommaren och hösten 1953
samt framhåller, att det svenska jordbruksskyddet icke har medfört några
signifikativt högre producentpriser hos oss än i andra länder.

Producentpriserna i olika länder sommaren och hösten 1953
Priset i Sverige — 100

	Vete	Korn	Socker- betor	Svin	Mjölk	Ägg
Sverige...........	.... 100	100	100	100	100	100
Belgien...........	.... 102	160	97		107	125
Danmark.........	74	130	75	98	70	92
Frankrike.........	.... no	165	106	123	103	147
Italien............	.... 122	145	87		108	122
Nederländerna.....	73	155	86	92	75	103
Norge............	.... 128	145		101	96	105
Schweiz...........		215	138	150	130	166
Storbritannien.....	.... 87	185	126	147	113	144
Västtyskland......	.... 107	189	119		90	131

I fråga om produktionsutvecklingen i Sverige anför nämnden i huvudsak
följande. I

I Sverige väntas volymen för jordbrukets slutprodukter (räknad i konstant
penningvärde) under innevarande produktionsår bli närmare 3 pro -

Kungl. Maj:ts proposition nr	180.		43
Jordbrukets produktionsvolym räknad i	1953154 års priser,1	milj. kr.
	1938/39	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
Brödsäd ...............	434	335	234	398	511	535
Index ...............	100	77	54	92	118	123
Potatis och sockerbetor2.	307	315	306	291	334	322
Index ...............	100	103	100	95	109	105
Oljeväxter.............	—■	200	221	191	90	122
Index ...............	—	—	—	—	—
Övr. vegetabilier.......	74	90	88	106	115	114
Index ...............	100	122	119	143	155	154
Vegetabilier, totalt.......	815	940	849	986	1 050	1093
Index...............	100	115	104	121	129	134
Mjölk och mejeriprod.3. .	1 460	1 615	1 539	1 529	1 540	1 573
Index ...............	100	in	105	105	105	108
Ägg och slaktfjäderfä ...	175	225	220	226	228	233
Index ...............	100	129	126	129	130	133
Slaktdjur m. m.........	1 070	1 017	1 048	1 085	1 101	1 185
Index ...............	100	95	98	101	103	in
Animalier, totalt........	2 705	2 857	2 807	2 840	2 869	2 991
Index...............	100	106	104	105	106	in
Samtliga jordbruksprod. ..	3 520	3 797	3 656	3 826	3 919	4 084
Index ...............	100	108	104	109	111	116
1 I denna tablå har för 1938/39 tillämpats de faktiskt skördade kvantiteterna. — 3	Vid be-

räkningen för sockerbetor har hänsyn tagits till förändringar i sockerhalten. — 3 Vid beräkningen
av mjölkproduktionen har hänsyn tagits till förändringen i mjölkens fetthalt.

cent större än 1952/53 och 8 procent större än 1951/52. I förhållande till
förkrigstiden uppgår produktionsökningen till 12 procent, varav något mer
än hälften faller på vegetabilier. Detta gäller även beträffande produktionsökningen
i förhållande till föregående år, varvid man dock på vegetabiliesidan
bör observera den betydande nedgången i oljeväxtodlingen, samtidigt
som brödsädsproduktionen väsentligt har utvidgats. Vidare fästs blicken
vid mjölkproduktionen, som efter nedgången i början av 1950-talet nu åter
visar en något stigande tendens.

Genom produktionsstegringen under de senaste åren har vår självförsörjningsgrad
räknad i kalorier beträffande jordbruksprodukter kommit att
överstiga 100 procent, trots att totalkonsumtionen på grund av befolkningsökningen
har ökat med 11 procent i förhållande till förkrigstiden. För olika
produkter är variationerna givetvis betydande. Enär vi under alla förhållanden
i regel får importera vissa produkter, såsom oljeråvaror, ger uppgiften
om självförsörjningsgraden givetvis ej en entydig uppfattning om
omfattningen av våra exportöverskott. Räknat i 1953/54 års priser utgör
över skottsproduktionen nämnda år cirka 8 procent av jordbrukets totala
avsaluproduktion.

Läget för olika jordbruksprodukter belyser nämnden i sin skrivelse i ett
särskilt avsnitt, som klargör produktions- och prisutvecklingen inom Sverige
samt förändringarna i priserna vid import och export.

I fråga om brödsäd erinrar nämnden härvid till en början om att bröd -

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Genom -

				Över-	Netto-	snittligt produ-	Importpris på
	Areal	Produk-	Kon-	eller	export	$-vete från
Brödsäd	1 000	tion1	sumtion	under- skott	eller -import	i Sverige på vår-	USA2 kr/dt
					vete	Inom Utom
	ha	milj. kg	milj. kg	milj. kg	milj. kg	kr/dt	1WA> IWA3
1938/39	. 497	835	672	+ 163	- 47	18,8	17
1948/49	. 475	776	646	+ 130	- 33	34,5	37
1949/50	. 442	826	711	+ 115	-120	35,2	42 48
1950/51	. 466	701	730	- 29	- 34	33,2	45 57
1951/52	. 426	469	725	-286	-345	43,4	48 60
1952/53	. 458	883	720	+ 163	-f- 25	55,4	44 54
1953/54*	. 525	1 045	710	+335	+445	6 50,0	41 (febr.)

1 Exk?- utsäde, utfodring, avrens och svinn. — 2 Cif exkl. tull. Vid export av svenskt vete
räknas för närvarande bl. a. på grund av kvalitetsskillnad samt frakt- och andra exportkostnader
med ett fobpris som är 4—6 kr lägre än det angivna importpriset, vilket avser USA-vete
av högsta kvalitet (Hard Winter). — 3 Internationella veteavtalet. — 4 Uppgifterna för 1953/54
i denna och efterföljande tablåer är prognoser. — 5 Exkl. förmalningsavgift.

sädsarealen 1953/54 ökat ytterligare och uppgått till sammanlagt 525 000
hektar, varav 390 000 hektar vete och 135 000 hektar råg. Nämnden anför
vidare i huvudsak följande.

Den ökning av odlingen, som eftersträvades, när priserna på brödsäd höjdes
1951 men som tidigare hindrades bland annat av relativt goda priser på
foderspannmål och oljeväxter samt ogynnsamma produktions- och bärgningsförhållanden,
har först nu blivit ett faktum. Att expansionen har blivit
så pass kraftig beror delvis på att icke oväsentliga arealer, som tidigare
använts vid oljeväxtodling, nu har överförts till brödsäd. Såsom i det följande
närmare beröres, har oljeväxtodlingen under det senaste året väsentligt
begränsats, vilket bland annat sammanhänger med lägre priser och en
ökad utbredning av växtsjukdomar på de jordar, där oljeväxterna utan
ändring i växtföljden har odlats år efter år.

De internationella vetepriserna, som ännu för ett par år sedan låg på en
mycket hög nivå, har under det senaste året kraftigt reducerats. Bakgrunden
till denna prisnedgång har tidigare skisserats — särskilt på spannmålsområdet
har den tidigare bristsituationen förbytts i ett läge med relativt
svåravsättbara överskott. I det nya internationella veteavtalet, som slöts i
Washington förra sommaren, har minimipriset för kvaliteter, motsvarande
Manitoba nr 1, visserligen höjts från 120 cents per bushel i lager kanadensisk
hamn (Fort William/Port Arthur) i det gamla avtalet (22,8 kr/dt)
till 155 cents per bushel (29,5 kr/dt) och maximipriset från 180 till 205 cents
per bushel (från 34,3 till 39,0 kr/dt), men försäljningarna inom avtalets
ram, vilka tidigare i regel har skett till det gamla maximipriset, har under
den gångna vintern i allmänhet fått ske till priser, som varit icke oväsentligt
lägre än maximipriset. Skall dessa priser inom det internationella veteavtalet
jämföras med cif-priserna vid import till Sverige, får till dessa för närvarande
läggas omkring 7 kronor 50 öre per deciton för frakt med mera.
Vidare bör hänsyn tagas till att priserna inom avtalet avser hårdvete av
högsta kvalitet. Även det bästa svenska vårvetet ligger i kvalitetshänseende
lägre än baskvaliteten i det internationella veteavtalet.

Man kan ställa frågan, anför nämnden vidare, huruvida den kraftiga ökningen
av den svenska brödsädsproduktionen samtidigt med sjunkande

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

världsmarknadspriser skall betecknas som fördelaktig. Det är klart, att vi
genom att effekten av tidigare stimulansåtgärder framkommit först 1953,
icke har kunnat utnyttja den tidigare goda konjunkturen och de höga priserna
på den internationella spannmålsmarknaden. Å andra sidan kan förhållandet,
att vår överskottsproduktion för närvarande i väsentlig grad
hänför sig till brödsäd i och för sig icke betecknas som mindre tillfredsställande.
Lägre brödsädsproduktion skulle ju innebära ökade överskott av någon
annan produkt, och i nuvarande läge kan, i förhållande till produktionskostnaderna
i vårt land, det utländska prisläget knappast på något annat område
betecknas som gynnsammare än för brödsäd. Nämnden framhåller i
detta sammanhang, att spannmålsöverskotten med relativ lätthet kan lagras
och sålunda icke innebär samma risker som lättförstörbara överskott på
animalieområdet. Vidare utgör Europa ett underskottsomrade för brödsäd,
varför det på kort sikt icke bör vara någon svårighet att där få avsättning
för våra i förhållande till det europeiska underskottet obetydliga brödsädsöverskott.
Avsättningsmöjligheterna framöver för ett stigande animalieöverskott
förefaller däremot nämnden mycket ovissare.

Nämnden påpekar i detta sammanhang det speciella problem, som det
kraftigt ökade rågöverskottet utgör, och anför härom.

För 1953/54 har rågöverskottet beräknats till 88 miljoner kilogram, samtidigt
som rågpriset vid export har sjunkit till i runt tal 25 kronor per deciton.
Trots sänkningen av det inhemska rågpriset visar höstens arealinventering,
att den med höstråg besådda arealen har blivit 8 procent större an
föregående år, och man räknar med en utvidgning av den totala rågarealen
från 135 000 till 152 000 hektar. Utsikterna för avsättning av ett ytterligare
ökat rågöverskott är ingalunda lovande, enär efterfrågan på världsmarknaden
är begränsad och de rågköpande länderna är villiga att betala endast ett
pris, som ligger väsentligt under det svenska. Skillnaden mellan det inhemska
priset och exportpriset är betydligt större för råg än för någon annan
jordbruksprodukt; exportpriset är för närvarande ej mindre än 45 procent
lägre än det inländska. Å andra sidan har på senaste tid en viss åtstramning
av de internationella rågpriserna kunnat förmärkas huvudsakligen beroende
på mindre gynnsamma skördeprognoser i Argentina.

Socker	Areal socker- betor	Produk-tion av råsocker	Konsum-tion av socker o. sirap räknat i
1938/39	1 000 ha .. 51	milj. kg 292	råsocker milj. kg 340
1948/49	.. 48	291	322
1949/50	.. 49	290	372
1950/51	.. 54	304	367
1951/52	.. 54	285	338
1952/53	.. 54	235	315
1953/54	.. 51	335	334

Över-	Netto-
eller	import
under-	räknad i
skott	råsocker
milj. kg	milj. kg
-48	9
-31	44
-82	79
-63	84
-53	61
-80	90
+ 1	10

Parti-pris i Skåne på strö-socker	Import-pris för strö-socker1
öre/kg	öre/kg
32	28
63
64	71
73	85
89	108
94	76
91	63 (j

1 eif. exkl. tull räknat i raffinad,

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Beträffande socker påpekar nämnden, att årets svenska sockerbetsskörd
har blivit av betydande omfattning och beräknas ungefär motsvara den inhemska
förbrukningen. Samtidigt ligger de internationella sockerpriserna
alltjämt väsentligt under de svenska. Nämnden anger skillnaden till 28 öre
eller 30 procent av det svenska priset och lämnar vidare följande upplysningar.

Socker var den första produkten i internationell handel, som fick känning
av minskad efterfrågan och ökat utbud, och redan för ett par år sedan
sjönk världsmarknadspriserna på denna produkt rätt kraftigt. Det ledande
exportlandet, Kuba, som svarar för ungefär två femtedelar av världsexporten
av socker, genomförde dock snabbt produktionsbegränsande åtgärder varigenom
produktionen i detta land nedbringades från 7,2 miljoner ton 1951/52
till 5,2 miljoner ton 1952/53. Vidare undandrogs genom statlig kubansk lagring
vissa kvantiteter socker från marknaden, och det internationella prisfallet
kunde så småningom stoppas. Under det sistförflutna året synes en
mera varaktig stabilisering ha inträtt. I somras slöts ett internationellt sockeravtal
i London, varvid minimipriset bestämdes till 37,1 kronor per deciton
och maximipriset till 49,7 kronor per deciton (råsocker, i lager kubansk
hamn). Försäljningarna inom ramen för detta avtal, i vilket Sverige icke deltar,
har hittills huvudsakligen skett till priser, som närmast har tangerat minimipriset.
* i

		Produk-	Inhemsk		Export	Produ-
Matnyt-tiga olje-	Areal	tion av frö av raps,	förbrukn. av frö av	över- skott	under resp.	centpris i Sverige
växter		rybs och	resp. års	regle-	på höst-
1 000 ha	senap	skörd		ringsår	raps1
	milj. kg	milj. kg	milj. kg	milj. kg	öre/kg
1938/39	—	—	—	—	—	—
1948/49	57	71	64	7	—	108
1949/50	95	128	73	55	57	108
1950/51	133	178	75	103	89	90
1951/52	165	214	75	139	101	90
1952/53	127	190	80	no	70	109
1953/54	76	91	91	—	2 53	104

Export-pris fob på raps-frö	Import-pris eif på kopra
öre/kg	öre/kg
—	21
—	109
80	no
109	154
118	115
85	128
82	125

1 Grundpris jämte tillägg på grund av kvalitetsreglering. — s Avser hittills skedd export.
Ytterligare ca 25 milj. kg beräknas bli exporterade under 1953/54.

I fråga om oljeväxterna framhåller nämnden, att rapsfrö och rapsolja
under flera år hörde till de svenska exportprodukter på jordbruksområdet,
vilka till mycket fördelaktiga priser kunde finna avsättning i utlandet. Efterfrågan
på fetter och oljor var betydande, samtidigt som exportöverskotten

i de asiatiska exportländerna på grund av den beskurna produktionen och
den ökade inhemska förbrukningen hade väsentligt reducerats. Koreakriget
uppmuntrade ytterligare efterfrågan på de ur beredskapssynpunkt betydelsefulla
fettvarorna, men 1952 inträdde en avspänning på marknaden,
vilken så småningom ledde till en kraftigt reducerad prisnivå. Under senare
delen av 1953 har dock priserna åter stigit och synes nu stabilisera
sig på en nivå, som ligger något högre än lågnivån sommaren 1953.

Efter att ha upplyst om att noteringen för portugisisk kopra i januari 1953
uppgick till 1 275 kronor per ton eif, varefter den sjönk till 1 050 kronor per

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ton eif i juli 1953 för att sedan ånyo stiga, anför nämnden i huvudsak
följande.

För Sveriges del har de senaste åren kännetecknats av en kraftig reduktion
av oljeväxtodlingen. Så länge den goda exportkonjunkturen rådde, motiverade
denna även relativt höga inhemska producentpriser och odlingen
fick en betydande utbredning. Upprätthållandet av en stor oljeväxtodling
hade dock en del mindre önskvärda konsekvenser genom olämplig växtföljd
och en därav förorsakad utbredning av växtsjukdomar — detta är
bland annat en utmärkt illustration till den begränsning i fråga om möjligheterna
att variera produktionen, som de naturliga produktionsförutsättningarna
innebär. Sedan producentpriserna för oljeväxter under de senaste
åren väsentligt begränsats, har oljeväxtarealen under produktionsåret 1953/
54, delvis till följd av stark utvintring av höstraps, reducerats till 76 000
hektar. Det samtidigt relativt ogynnsamma skördeutfallet har medfört, att
produktionen i stort sett motsvarar den beräknade förbrukningen inom landet
och att exporten fram till nästa års skörd huvudsakligen kommer att
omfatta kvantiteter, motsvarande vissa tidigare uppkomna överskott. På
grund av produktionsnedgången i vissa importländer synes exportutsikterna
för närvarande vara rätt gynnsamma. Produktionen av oljehaltiga fröer i
Västtyskland har sålunda reducerats från 62 miljoner kilogram 1952 till
36 miljoner kilogram 1953, samtidigt som den franska skörden är endast
hälften av fjolårets. De priser, som man under de senaste månaderna har
kunnat utfå vid export, ligger ungefär 10 procent lägre än det för 1953
års skörd fastställda priset vid försäljning till inhemsk konsumtion och
endast obetydligt lägre än det för 1954 års höstsådd fastställda lägsta odlarpriset.

Mjölk och
mejeriprodukter

1938/39

1948/49

1949/50

1950/51

1951/52

1952/53

1953/54

Mjölk- produk- tion (exkl. foder- mjölk)	Förbrukn. av mjölk och mejeri-produkter räknat i mjölk (exkl. fodermjölk)	Över- skott
milj. kg	milj. kg	milj. kg
4 326	3 691	635
4 331	4 206	125
4 650	4 274	376
4 547	4 024	523
4 323	3 975	372
4 287	3 897	390
4 312	3 931	381

Riksnote -

Netto- export räknad	ringen på mejeri-smör inkl. allm.	Export-pris på smör1
i mjölk	mjölkpris-
	tillägg
milj. kg	öre/kg	öre/kg
618	277	194
5	514	612
344	556	562
406	591	540
512	682	544
280	699	609
380	665	520

1 Härifrån avgår frakt- och exportkostnader, vilka för närvarande uppgår till drygt 25 öre/kg.

Nämnden övergår härefter till mjölkproduktionen och påpekar, att denna
i slutet av 1940-talet uppvisade en kraftig stegring, samtidigt som det
inhemska avsättningsutrymmet begränsades genom en förskjutning av konsumtionen
från smör till margarin, en utveckling som även kunde konstateras
i åtskilliga andra länder. Risk förelåg sålunda för att betydande och
svåravsättbara överskott på mjölkområdet skulle uppstå, varför nämnden
och jordbruksorganisationerna våren 1951 ansåg sig föranlåtna att rekommendera
en minskning av mjölkproduktionen genom en utvidgning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

bland annat spannmåls- och fläskproduktionen. Priserna på sistnämnda
produkter höjdes, och effekten blev en begränsning av mjölkproduktionen
under de närmast följande åren. Under kalenderåret 1953 har dock mjölkproduktionen
varit 1 procent större än under föregående år.

Nämnden finner det i föreliggande sammanhang vara befogat att närmare
undersöka, på vilket sätt den nyssnämnda begränsningen av mjölkproduktionen
har skett och anför härom.

I samband med arealinventeringarna har för åren 1949 och 1952 utförts
undersökningar angående mjölkproduktionens utveckling i olika områden
och storleksgrupper. Undersökningarna visar, att medan mjölkproduktionen
vid gårdar över 2 hektar totalt sett mellan nämnda år har minskat med ungefär
2 procent, utvecklingen i olika områden och storleksgrupper uppvisar
åtskilliga särdrag. Sålunda hänför sig nedgången i mjölkproduktionen uteslutande
till storleksgrupper över 20 hektar, där mjölkproduktionen har
minskat med 9 procent, samtidigt som produktionen i storleksgrupperna
2—10 hektar stigit med 2 procent. Genom denna utveckling har tyngdpunkten
i mjölkproduktionen förskjutits mot de mindre brukningsdelarna. Vidare
hänför sig nedgången i mjölkproduktionen till områdena i Syd- och
Mellansverige, medan produktionen i landets nordligare delar har stigit med
2 procent. Enär omläggningen av mjölkproduktionen ännu pågick 1952,
är förskjutningen mot mindre brukningsdelar och landets nordligare delar
starkare än vad de anförda siffrorna utvisar.

Den ökade mjölkproduktionen i Norrland inger enligt nämndens mening
betänkligheter med hänsyn till kostnaderna för denna produktion. Genom
de särskilda bidrag, som utgår för mjölkproduktionen i detta område,
är producentpriserna (inklusive bidrag) för mjölk i Norrland väsentligt
högre än i övriga delar av landet. De extra mjölkpristillägg, vilka utgår
med varierande belopp i norra Sverige, utgör således i genomsnitt vid den
för hela riket beräknade medelfetthalten, som är lägre än i Norrland, 5,7
öre per kilogram mjölk. Det sammanlagda genomsnittliga subventions Beräknade

genomsnittliga
subventionsbelopp
(allmänt
och
extra mjölkpris Område

tillägg samt leve ranstillägg

exkl.
prodn centbidrag)
i öre per kg invägd
mjölk med en
fetthalt av 3,76 %

Norrbottens län och vissa delar av Västerbottens,
Jämtlands, Västernorrlands

samt Kopparbergs län.............. 11,4

Huvuddelen av Västerbottens och Jämtlands
län.......................... 10,8

Huvuddelen av Västernorrlands län .... 9,5

Hälsingland samt del av Kopparbergs län 8,3

Gästrikland samt vissa delar av norra

Svealand och norra Älvsborgs län---- 5,5

Övriga Sverige....................... 4,1

Genomsnittliga subventioner
exkl. producentbidrag
i öre per kg vid
en årsleverans av

4 000	10 000	15 000
kg	kg	kg

9,6	12,6	11,6
9,0	12,0	11,0
7,7	10,7	9,7
6,6	9,6	8,6
3,9	6,9	5,9
2,8	5,8	4,8

Kungl. Maj:ts proposition, nr 180.

beloppet per kilogram i Norrland invägd mjölk uppgår 1953/54 till drygt
10 öre per kilogram. Av den på s. 48 intagna tablån, som sammanställts av
nämnden, framgår dock, att variationerna är betydande mellan olika områden
och att subventionsbeloppet kan uppgå till närmare 13 öre per kilogram.

Nämnden påpekar vidare, att genom den ökade produktionen Norrland ej
endast blivit självförsörjande utan även bidrar till vårt exportöverskott av
smör. Att sådan export blir rätt dyrbar, exemplifieras av nämnden på följande
sätt.

Om man utgår från gällande smörpris och därtill lägger nämnda subventioner
(beräknade exklusive producentbidrag) kan ett kilogram i Norrland
producerat smör sägas kosta 8,30 kronor (av bidragen utgör leveranstillägget
cirka 40 öre), medan det jämförliga priset i södra och mellersta
Sverige uppgår till 6,95 (leveranstillägget uppgår här till cirka 30 öre).
Smör, som tillverkas av mjölk från leverantörer med maximalt leveranstillägg
av 3 öre per kilogram, kan beräknas kosta cirka 8 kronor 80 öre
i Norrbotten, cirka 8 kronor 60 öre genomsnittligt i Norrland och cirka 7
kronor 30 öre per kilogram i södra och mellersta Sverige. Till de nu angivna
siffrorna för norrländskt smör bör dessutom vid export läggas cirka 10 öre
per kilogram för högre transportkostnader.

Beträffande den inhemska konsumtionsutvecklingen för smör anför nämnden,
att smörets andel i matfettskonsumtionen i år har ökat något i motsats
till de föregående åren, då andelen väsentligt reducerades. År 1951 svarade
sålunda smör för 13,7 kilogram eller 56 procent av den till 24,6 kilogram
uppgående per-capita-konsumtionen av matfett; 1952 hade dess andel sjunkit
till 11,7 kilogram eller 48 procent. År 1953 beräknas däremot smörkonsumtionen
ha varit något större eller 11,8 kilogram. Utvecklingen under
det senaste året kan dock enligt nämnden näppeligen tagas som intäkt för
att den långsiktiga förskjutningen mot ökad margarinkonsumtion avbrutits.
Efter den starka förskjutningen mellan 1951 och 1952 är en följande stagnation
under ett år med ökade inkomster för stora konsumentgrupper i och
för sig förklarlig. Man får sålunda vara beredd på att det inhemska avsättningsutrymmet
för smör på längre sikt vid oförändrad prisrelation kan
komma att ytterligare krympa. Enär margarinet i övriga länder starkt vunnit
terräng på smörets bekostnad och utvecklingen där vidare går i riktning
mot en ökad mjölkproduktion, kan vid ökade överskott på hemmamarknaden
betydande avsättningssvårigheter uppstå.

I fråga om avsättningsmöjligheterna utomlands anför nämnden i huvudsak
följande.

För smörets del torde under den närmaste tiden tillräckliga avsättningsmöjligheter
föreligga, men man måste räkna med ett exportpris, som understiger
det under föregående regleringsår uppnådda. Intresse för svenskt
smör har förelegat från olika östeuropeiska länders sida. Vidare kan noteras,
att i det aktuella handelsavtalet med Storbritannien smör har inskrivits
med en kvantitet av 5 miljoner kilogram. På den västtyska marknaden har
den svenska smörexporten hindrats av den höga tullen, som för närvarande
uppgår till 25 procent, och någon överenskommelse om smörexporten till
detta land bär ännu ej kunnat nås. En betydande del av det svenska smöröverskottet
måste därför avsättas på tillfälliga marknader.

4 Ililmnij till riksdagens protokoll 1 samt. Nr ISO.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Kolt	Produk- tion,	Kon- sumtion,
1938/39 ......	milj. kg ..... 152	milj. kg 153
1948/49 ......	..... 126	138
1949/50 ......	..... 131	151
1950/51 ......	..... 140	158
1951/52 ......	..... 156	160
1952/53 ......	..... 141	152
1953/54 ......	..... 137	145

		Försäljnings-pris i parti i Stockholm på nötkött (ko klass 1)	Jämförligt
Under-	Netto-	importpris
skott,	import,	på nötkött (exkl. tull)
milj. kg	milj. kg	öre/kg	öre/kg
1	4	120	100
12	11	211	213
20	24	247	209
18	20	245	208
4	3	289	237
11	10	364	275
8	8	358	295
			(sept.—febr.)

Den svenska köttproduktionen står i intimt samband med mjölkproduktionen,
och slakten av storboskap består till två tredjedelar av utgallrade
mjölkkor. Under senare år har dock, upplyser nämnden, en ökning av ungnötslakten
ägt rum. Den reducerade kostammen och återgången till en mera
normal utslaktning har emellertid medfört en viss minskning av köttproduktionen.
Konsumtionen har dock samtidigt förskjutits mot fläsk, varigenom
importbehovet har minskat.

Importen sker liksom tidigare huvudsakligen från Danmark, Irland och
Uruguay. Priserna har varit relativt stabila. Den internationella köttmarknaden
influeras ej på samma sätt som fläskmarknaden av förskjutningar i
fodermedelspriserna. Det bör nämnas att, enär den internationella handeln
med kött är av relativt liten omfattning, de internationella priserna för kött
lätt påverkas, när t. ex. tillfälliga köpare uppträder på eller försvinner från
marknaden. I

					Försälj-
Fläsk	Produk- tion	Kon- sum- tion	över- eller under-skott	Netto- export eller -import	nings-pris i parti i Stock-	Jämför ligt im-portpris på fläsk
				holm på	(exkl. tull)
					fläsk
	milj. kg	milj. kg	milj. kg	milj. kg	öre/kg	öre/kg
1938/39 ....	.... 155	137	+ 18	+ 13	140	95
1948/49 ....	.... 159	159	0	0	253	321
1949/50 ....	.... 170	174	— 4	— 3	240	334
1950/51 ....	.... 170	178	— 8	— 6	282	342
1951/52 ....	.... 173	170	+ 3	0	354	342
1952/53 ....	.... 187	180	+ 7	+ 9	341	1 300
1953/54 ....	.... 189	189	—	+ 3	339	1 285

1 Detta pris är baserat på under 1954 (respektive 1953) gällande engelska importpriser på
bacon. Sedan oktober 1953 har priset på andra marknader än den engelska legat ungefär i jämnhöjd
med de inom Sverige gällande fläskpriserna; sålunda har priset vid import till Sverige under
november 1953—januari 1954 legat vid 345 öre/kg d. v. s. något över det svenska. Vid export
avgår från dessa priser ca 30 öre/kg, motsvarande frakt Malmö—Stockholm, importkostnader,
som ingår i dessa priser, samt exportkostnader.

I fråga om fläskproduktionen framhåller nämnden, att den tillhör de mera
oberäkneliga produktionsgrenarna och att de prishöjningar, som successivt
genomfördes från och med 1950, icke resulterade i en ökad produktion förr -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

än 1952. Den då inträdande produktionsökningen blev i stället rätt kraftig,
och man fick en del svårigheter att då avsätta det plötsligt föreliggande
fläsköverskottet. Export kunde dock 1953 ordnas såväl till England som
Västtyskland. Hösten 1952 sänktes priserna inom landet, vilket ledde till
minskade betäckningar och en lägre svinslakt följande höst. Enär den inhemska
konsumtionen hade stigit uppstod i slutet av 1953 vissa svårigheter
att uppfylla våra exportåtaganden. Samtidigt har på grund av sjunkande
fodermedelspriser förhållandet mellan dessa priser och fläskpriset blivit
gynnsamt för fläskproduktionen. Till följd härav har höga betäckningssiffror
redovisats från och med hösten 1953. Man kan sålunda framöver räkna
med en väsentligt ökad fläskproduktion.

	Produk-	Konsum-	över-	Netto-	Svensk ägg-	Export-
Ägg	tion	tion	skott	export	notering	pris*
	milj. kg	milj. kg	milj. kg	milj. kg	öre/kg	öre/kg
1938/39 .......	........ 61	56	5	5	141	131
1948/49 .......	........ 75	70	5	2	265	266
1949/50 .......	........ 83	72	11	12	253	305
1950/51 .......	........ 83	73	10	10	272	354
1951/52 .......	........ 80	72	8	8	304	370
1952/53 .......	........ 81	73	8	8	316	355
1953/54 .......	........ 82	74	8	8	1 295	345

1 Beräknat medelpris enligt jordbrukskalkylen. — 2 Härifrån avgår kostnaderna för uppsamling,
emballage och övriga exportkostnader, vilka för närvarande uppskattas till 70 öre/kg.

Beträffande ägg räknar nämnden med en i stort sett oförändrad överskottsproduktion.
Avsättningen kan väntas ske utan alltför stora svårigheter,
även om vissa tecken tyder på en ökad äggproduktion såväl i exportsom
importländerna. Exportpriset väntas därför bli något lägre än tidigare.

Sammanfattningsvis konstaterar nämnden att våra avsättningsmöjligheter
på jordbruksområdet knappast ger anledning till någon särskild pessimism.
Åtminstone torde de aktuella överskotten kunna avsättas utan alltför
stora svårigheter. Beträffande animalier har vi åter börjat komma in på vår
traditionella förkrigsmarknad, England, och vidare har beträffande smör
och ägg importintresse anmälts av vissa östeuropeiska länder. I förhållande
till föregående år har dock exportpriserna sjunkit avsevärt, vilket av nämnden
belyses genom följande indexserie, omfattande vete, socker, nötkött,
fläsk, smör och ägg. I serien har saminanvägning skett med den inhemska
förbrukningen av respektive varuslag som vikter.

1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53

Import/exportpriser . . 100 104 110 117 112 103

Svenska priser....... 100 103 111 134 144 140

Siffrorna tyder enligt nämnden på att import/exportpriserna sedan föregående
år har sjunkit med cirka 8 procent och numera är endast något
högre än före Koreakrigets utbrott. Den inhemska producentprisnivån har

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

samtidigt i förhållande till det gångna året reducerats med omkring 3 procent.

Nämnden påpekar i fortsättningen, att den mer eller mindre optimistiska
synen på våra aktuella avsättningsmöjligheter tarvar en speciell reservation.
En betydande del av våra överskottsprodukter på jordbruksområdet finner
för närvarande avsättning på tillfälliga marknader. Även om man därigenom
i vissa fall kan utvinna något högre priser, innebär detta icke obetydliga
risker särskilt med tanke på våra växande överskott. Det är därför
angeläget att genom överenskommelser på längre sikt söka säkra avsättningen
för våra jordbruksprodukter.

I sin skrivelse till Kungl. Maj :t våren 1953 angående de prisreglerande
åtgärderna regleringsåret 1953/54 berörde jordbruksnämnden bland annat
frågan om överskottsproblemet på längre sikt och dess inverkan på det jordbrukspolitiska
målet om inkomstlikställighet mellan jordbruksbefolkningen
och jämförliga befolkningsgrupper. Nämnden framhöll därvid, att de senaste
årens starka produktionsstegring inom jordbruket i och för sig var
enbart glädjande, så länge den åstadkoms genom ett rationellare och effektivare
utnyttjande av tillgängliga produktionsmedel, överskottsproduktionen
kunde i detta fall anses som en marginalproduktion, för vilken de fasta
kostnaderna icke nämnvärt förändrades med produktionskvantiteten. På
kort sikt kunde denna produktion följaktligen anses som lönande såväl ur
jordbrukets som samhällets synpunkt, även om den fick avsättas i utlandet
till lägre priser än de inhemska. Nämnden framhöll dock vidare, att frågan
fick en annan aspekt, om överskottsproduktionen drog till sig nya produktionsmedel,
som med större ekonomiskt utbyte kunde användas i någon
annan näringsgren.

Nämnden har nu i sin skrivelse den 5 mars 1954 återkommit till överskottsproblemet
på längre sikt och med utgångspunkt från vissa beräkningar
av den framtida produktionsutvecklingen, vilka verkställts av nämndens utredningsbyrå
för jordbruksprisutredningens räkning, framhållit att överskottsproduktionen
inom få år kan bli betydligt större än för närvarande.
Vid beräkningarna har man antagit en i stort sett oförändrad kalorimässig
per-capita-konsumtion av livsmedel, samtidigt som man har förutsatt en
fortsatt förskjutning i konsumtionens sammansättning från vegetabilier till
animalier. Beträffande produktionen har i beräkningarna antagits en oförändrad
jordbruksareal och beträffande hektarskördarna har man utgått från
skördeutvecklingen under åren 1921—39 och 1948—53.

Även om de anförda prognosberäkningarna måste bedömas med viss försiktighet,
är det enligt nämnden tydligt, att vid oförändrad jordbruksareal
överskottsproduktionen kommer att tendera att öka under de kommande
åren. Med tanke på att rätt stora svårigheter föreligger att avsätta växande
överskott på utlandsmarknaden, anser nämnden, att största uppmärksamhet
bör ägnas åt de åtgärder på den yttre rationaliseringens område, genom

Kungi. Maj:ts proposition nr 180.

vilka enligt 1947 års riksdagsbeslut en begränsning av vår jordbruksproduktion
skulle genomföras.

I det följande övergår nämnden till att behandla vissa aktuella spörsmål
och anför härvid till en början följande.

Prisstödet åt jordbruket skall enligt 1947 års riksdagsbeslut främst lämnas
genom importreglerande åtgärder, d. v. s. i första hand genom en avgiftsbeläggning
av importen samt, om avgiftsbeläggningen ej visar sig vara
tillräcklig, även genom kvantitativa importregleringar. Däremot skall statens
direkta befattning med avsättningen av jordbruksprodukter och de
priser, som jordbrukarna erhåller för dessa, begränsas så mycket som möjligt.
Staten skall följaktligen enligt beslutet icke garantera, att en viss prisnivå
under alla förhållanden upprätthålles, utan jordbruket har att självt
under eget ansvar och inom ramen för det stöd, som de statliga åtgärderna
kan ge, ordna pris- och avsättningsförhållandena på bästa sätt.

I enlighet med dessa principer har från och med 1954 års skörd garantiprissystemet
för brödsäd och oljeväxter slopats. Genom ifrågavarande omläggning
får i fortsättningen även dessa produktionsgrenar bära de förluster,
som uppstår genom att en del av produktionen måste avsättas i utlandet
till lägre priser än de inhemska. Därmed har principen om att de enskilda
produktionsgrenarna skall bära sina eventuella exportförluster genomförts.

Enär på vissa håll oklarhet har rått beträffande frågan om vem som slutligen
bär de förluster, som uppstår genom att en del av produktionen avsättes
i utlandet till lägre priser än de inhemska, tager nämnden i sin skrivelse
upp denna fråga till närmare behandling och berör därvid först 1947
års riksdagsbeslut. Enligt detta har som mål för jordbrukspolitiken uppställts
en höjning av jordbruksbefolkningens inkomstnivå, så att denna så
småningom skall komma i paritet med inkomstnivån för jämförliga befolkningsgrupper.
Prisstödet skall dock för olika produkter utgå högst för en
produktion, motsvarande det inhemska avsättningsutrymmet. Något statligt
stöd vid export av jordbruksprodukter skall alltså icke förekomma. I fråga
om mejeriprodukter göres dock visst undantag från denna regel. Vid nämnda
tidpunkt räknade man icke med att totalproduktionen skulle överstiga
vårt behov. Man var visserligen medveten om att jordbruksproduktionen
uppvisade en stigande tendens men antog, att ett överskottsläge icke ens
vid i övrigt oförändrade förhållanden skulle uppstå förrän efter en relativt
lång tidrymd. För övrigt ansåg man, att den långsiktiga jordbrukspolitiken
fortsättningsvis borde så anordnas, att överskott icke uppkomme.

Nämnden påpekar härefter, att jordbruksproduktionen har kraftigt utvidgats
under de gångna åren och kommit att överstiga det totala inhemska
avsättningsutrymmet. Som underlag för en bedömning av utvecklingen av
jordbruksbefolkningens inkomstförhållanden har samtidigt — i avvaktan på
införandet av ett av 1947 års riksdag förordat system, byggt på så kallade
typjordbrukskalkyler — totalkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader
tillämpats vid prissättningen. I denna kalkyl har man så långt möjligt
sökt fånga de verkliga inkomsterna och kostnaderna för jordbruket i dess
helhet. I enlighet härmed har man för de kvantiteter, som exporterats, räk -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

nät med de därvid erhållna priserna. Vid tillämpningen av totalkalkylen
som utgångspunkt för prissättningen utgår man sålunda från den faktiska
utvecklingen av jordbrukets inkomster, oavsett om de har erhållits vid försäljning
på den inhemska eller utländska marknaden. Riktpunkten har härvid
givetvis varit det mål, som 1947 års riksdag angivit i fråga om jordbrukarnas
inkomstbildning.

Lägger man totalkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader till
grund för prissättningen, tar man därigenom hänsyn till de förskjutningar
i jordbrukets inkomster, som uppstår genom att en del av produktionen avsättes
i utlandet, vare sig de uppnådda priserna är högre eller lägre än de
inhemska. Detta bör enligt nämnden överensstämma med andemeningen i
1947 års beslut, såvida icke exporten ur samhällets synpunkt är förlustbringande.
I den mån så är fallet, medför naturligtvis ett prissättningsförfarande,
grundat på totalkalkylen, att samhället i sin helhet via höjda inlandspriser
bär de förluster, som uppstår, därest jordbruksproduktionen
kommer att överstiga det inhemska avsättningsutrymmet. Vid bedömningen
av huruvida exporten är förlustbringande eller vinstgivande bör observerats,
att överskottsproduktionen har åstadkommits icke genom en utvidgad produktionsapparat
inom jordbruket utan genom ett bättre tillvaratagande av
tillgängliga produktionsmedel. Nämnden påpekar, att enligt dess mening
överskottsproduktionen utgör en marginalproduktion, erhållen inom en näringsgren,
som arbetar med stora fasta kostnader. Att den svenska jordbruksproduktionen
sålunda har kommit att överstiga det inhemska avsättningsutrymmet
måste på kort sikt betecknas som nationalekonomiskt sett
lönande, även om överskotten måste avsättas i utlandet till lägre priser än
de, som råder inom landet. Även om man i dagligt tal kallar de skillnader,
som uppstår vid försäljning av vissa kvantiteter jordbruksprodukter till utlandet
till lägre priser än de inländska, för exportförluster, kan exporten i
sig själv reellt icke anses som förlustbringande. Prisdifferentiering mellan
den inhemska och utländska marknaden är, framhåller nämnden vidare,
ingalunda ovanlig på det industriella området. För att tillfullo utnyttja sin
produktionskapacitet brukar åtskilliga tullskyddade industrier sälja en del
av sin produktion till utlandet till lägre priser än som de uttager på hemmamarknaden,
utan att några ur samhällsekonomisk synpunkt befogade anmärkningar
kan riktas däremot. Enär överskottsproduktionen på jordbruksområdet
icke oväsentligt bidrar till jordbrukets inkomster, skulle en lägre
produktionsvolym innebära högre inlandspriser vid samma inkomstnivå för
jordbruket. Det är därför naturligt att vid bestämningen av prissättningen
på jordbruksprodukter utgå från det totala inkomstbelopp, som jordbruket
verkligen uppnår, oavsett om avsättningen har skett utom eller inom landet.
Nämnden understryker, att angivna resonemang endast gäller på kort
sikt, d. v. s. så länge överskottsproduktionen kan anses uppstå genom ett
bättre utnyttjande av tillgängliga produktionsmedel. På längre sikt blir läget
givetvis annorlunda, om överskottsproduktionen inom jordbruket föranleder
nyinvesteringar och för denna produktion krävs nya produktionsmedel

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

eller däri kvarhålles i för stor utsträckning produktionsmedel, som med
bättre ekonomiskt utbyte kunde användas i någon annan näringsgren.

Det är däremot en annan fråga, huruvida något direkt statligt stöd vid
export av jordbruksprodukter skall få förekomma. I 1947 års riksdagsbeslut
har fastslagits, att med visst undantag för smör sådant stöd icke skall lämnas.
Man har också genomfört denna princip, och de olika produktionsgrenarna
får själva svara för de förluster i förhållande till inlandspriserna, som
kan uppstå vid avsättning av överskottskvantiteter i utlandet. Det för en
produkt fastställda priset gäller således endast för den kvantitet, som kan
finna avsättning inom landet. Vid försäljning av en del av produktionen till
utlandet till ett lägre pris slås den på detta sätt i förhållande till inlandspriset
uppkomna exportförlusten ut över hela produktionen av ifrågavarande
produkt. Det pris, som producenterna av ett visst jordbruksalster uppnår,
är följaktligen beroende även av överskottsproduktionens omfattning
och exportpriset.

Härefter kommer nämnden in på de internationella liberaliseringssträvandena
på utrikeshandelns område samt på det sedan några år pågående
arbetet beträffande europeiskt ekonomiskt samarbete på jordbrukets område
(gröna poolen) och anför i huvudsak härom.

Beträffande de importreglerande åtgärderna har under de gångna åren
de kvantitativa importbegränsningarna i viss utsträckning slopats, och
gränsskyddet åt den inhemska jordbruksproduktionen lämnas nu till stor
del genom avgiftsbeläggning av införseln. De internationella liberaliseringssträvandena
på utrikeshandelns område har sålunda till viss grad kunnat
tillmötesgås även på jordbruksområdet. Det bör dock påpekas, att åtskilliga
kvantitativa importregleringar ännu återstår. Efter frilistningen av fettvarorna
uppgår frilistningen för närvarande till 54 procent av den totala
(statliga och privata) införseln av jordbruksprodukter från OEEC-länderna.
Enligt nämndens uppfattning bör liberaliseringssträvandena fortsätta och en
övergång från kvantitativa regleringar till importavgiftssystem successivt
genomföras även för de återstående varugrupperna, dock givetvis under förutsättning
att även andra länder fortsätter på liberaliseringsvägen. Det är
angeläget att 1947 års riksdagsbeslut, som avböjde kvantitativa regleringar,
under förutsättning av reciprocitet snarast genomföres även i denna del.

Grundtanken beträffande europeiskt ekonomiskt samarbete på jordbrukets
område har från början varit bildandet av en gemensam europeisk
marknad för jordbruksprodukter, något som dock för närvarande synes vara
svårt att genomföra med tanke på ländernas särintressen. Vid de diskussioner,
som förts på senare tid, har man dock ej ensidigt inriktat sig på det
slutliga målet om en gemensam marknad, utan man har också diskuterat
möjligheterna att nå en liberalisering av (ten inomeuropeiska handeln med
jordbruksprodukter samt eventuella inomeuropeiska varuöverenskommelser.
Det är visserligen icke klart, att ett samarbete av det slag, som hittills
varit föremål för diskussioner, skulle bli till fördel för vårt land. Å andra
sidan måste emellertid beaktas, att vår export kan komma att försvåras, om
vi ställer oss utanför en eventuell överenkommelse i denna riktning. I den
mån en sådan huvudsakligen går ut på eu liberalisering av den inomeuropeiska
handeln med jordbruksprodukter, torde den för övrigt ur vår synpunkt
bli till mera nytta än skada.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Principen om att staten icke direkt skall ingripa i prisbildningen på jordbruksprodukter
kan enligt nämndens mening icke anses vara förenlig med
förekomsten av statligt lagringsstöd. Sådant stöd för smör har slopats från
och med innevarande regleringsår, medan lagringsstödet för kött och fläsk
fortfarande har kvarstått. Nämnden föreslår nu, att även lagringsstödet
för kött och fläsk skall upphöra från och med 1954/55.

Nämnden erinrar avslutningsvis i den allmänna avdelningen av sin skrivelse
om att den sommaren 1952 tillsatta jordbruksprisutredningen snart
kan väntas avlämna sitt betänkande angående formerna för prisstödjande
åtgärder på jordbruksområdet. I avvaktan på resultatet av denna utredning
har prissättningen i år skett enligt oförändrade grunder, och nämnden har
vid sina förhandlingar med jordbrukets förhandlingsdelegation liksom tidigare
utgått från totalkalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader.
Enär jordbruksprisutredningen kan väntas framlägga vissa undersökningar
angående jordbruksbefolkningens inkomstläge, har nämnden i föreliggande
sammanhang ej gått in på detta spörsmål.

Riksdagsbemyndiganden.

Kungl. Maj:t lämnade den 5 juni 1953 i uppdrag till jordbruksnämnden
att ange de riksdagsbemyndiganden rörande jordbruksregleringen, som
borde förlängas att gälla jämväl under regleringsåret 1954/55. Till fullgörande
härav har nämnden, i vad avser de delar av jordbruksregleringen,
som kan anses tillhöra nämndens verksamhetsområde och som icke faller
inom sockerregleringen, lämnat en särskild redogörelse för riksdagsbemyndigandena.

Nämnden erinrar till en början om att riksdagens bemyndiganden i fråga
om jordbruksregleringen under senare år varit meddelade i form av

dels regleringsförfattningar, vid vilkas tillkomst riksdagen medverkat,

dels icke tidsbegränsade riktlinjer för jordbrukspolitiken enligt 1947 års
principbeslut,

dels ock medgivanden för Kungl. Maj :t att under de olika regleringsåren
vidtaga åtgärder för reglering av produktions- och avsättningsförhållandena
på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med särskilda,
av riksdagen i anledning av propositioner angivna riktlinjer.

Författningar, vid vilkas tillkomst riksdagen medverkat, kan nu enligt
nämndens redogörelse läggas till grund för väsentliga delar av jordbruksregleringen.
I detta sammanhang erinrar nämnden om följande förordningar.

Den 29 maj 1933, nr 234, angående användande av svensk havre vid grynoch
mjöltillverkning m. m.;

den 14 juni 1933, nr 329, om skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl
(ändrad senast 320/1943);

den 24 maj 1934, nr 172, om skatt å kli (ändrad 321/1943);

den 24 maj 1934, nr 180, angående villkor i vissa fall för införsel av fo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

dermedel samt förbud mot viss användning av denaturerad spannmål;

den It juni 1937, nr 369, angående utförselbevis för råg och vete (förlängd
tills vidare 457/1943);

den 28 juni 1941, nr 488, angående mjölkavgift;

den 30 december 1941, nr 1011, angående klassificering av kött (andrad
530/1948);

den 30 juni 1943, nr 454, om tillverkning av potatismjöl;
den 30 juni 1944, nr 459, angående avgift för smör som användes för
framställning av grädde m. m. (ändrad 475/1950);

den 10 juli 1947, nr 378, om viss avgift å mjölk, grädde och ost (förlängd
tills vidare 474/1950; ändrad 428/1948, 364/1952 och 377/1953);

den 8 juni 1951, nr 379, angående reglering av införseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter m. m. (ändrad 366/1952);

den 6 juni 1952, nr 365, angående reglering av utförseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter m. m.;

den 5 juni 1953, nr 375, med vissa bestämmelser angående prisregleringen
för råg och vete;

den 5 juni 1953, nr 376, angående slaktdjursavgift;

den 5 juni 1953, nr 395, angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m.;

den 5 juni 1953, nr 396, om accis å fettemulsion in. m.; samt
den 5 juni 1953, nr 397, angående avgift för fettvaror som anvandas for
framställning av fettemulsion m. m.

Härjämte nämnes

lagen den 30 september 1938, nr 611, om handel med fodermedel, vilken
icke satts i kraft *

förordningen den 26 februari 1954 angående tillverkning av brännvin.
(Förordningen innehåller bland annat en bestämmelse angående särskild
avgift vid användande av utländsk råvara vid brännvinstillverkningen. Motsvarande
bestämmelser gäller enligt förordningen 1912: 170 även beträffande
utländsk råvara vid tillverkning av stärkelse.); ävensom

livsmedelsstadgan den 21 december 1951, nr 824, vilken utfardats efter
riksdagens hörande och i vissa delar berör jordbruksnämnden.

Samtliga nu angivna författningar gäller utan tidsbegränsning.

Nämnden föreslår, att 1933 års förordning om skatt å oljekakor in. in.
skall ersättas av nya bestämmelser om avgift på oljekraftfoder. Enligt vad
som anges under rubrikerna författningsfrågor, fettvaruregleringen och brödsädsregleringen
föreslår nämnden vidare ändringar i förordningarna om reglering
av införseln och utförseln av jordbruksprodukter m. in. samt av införseln
av fettråvaror, m. m., ävensom i förordningen angående prisregleringen
för vete och råg. I fråga om livsmedelsstadgan avser nämnden att
inom kort föreslå vissa ändringar. I övrigt anser nämnden samtliga de angivna
författningarna tillsvidare böra bibehållas i nuvarande skick, även
om en tillämpning av några av de äldre författningsbestämmelserna - beträffande
användande av svensk havre vid viss tillverkning, skatt å kli, denaturering
av spannmål och sådan mjölkavgift, som avses i 1941 års förordning
— för närvarande icke är aktuell, och bestämmelsernas bibehållande
därför närmast blir en beredskapsåtgärd med tanke på ett förändrat läge.
Nämnden förutsätter, att de författningar, som föreslås skola bibehållas,
ulan förnyat riksdagsbemyndigande erhåller giltighet tills vidare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Riksdagen har vidare i samband med de årliga godkännandena av aktuella
regleringsanordningar lämnat utan erinran åtgärder, som vidtagits enligt
av Kungl. Maj :t utfärdade kungörelser. Så har exempelvis för regleringsåret
1953/54 varit fallet beträffande standardiseringsåtgärder för mjölk
samt minimiinblandning av vissa inhemska produkter i oljekraftfoder.

Såvitt avser erforderliga riksdagsbemyndiganden för nästa regleringsår
förutsätter nämnden, att förslag till riksdagen avlåtes om att jordbruksregleringen
under året får, med tillämpning av gällande och nu föreslagna författningar
samt med anlitande av de medel, som ställs till förfogande, handhas
i huvudsaklig överensstämmelse med angivna riktlinjer. Härjämte måste
givetvis de av 1947 års riksdag meddelade allmänna riktlinjerna för jordbruksregleringen
anses äga fortsatt giltighet, i den mån de icke strider mot
de särskilda riktlinjer, som för regleringsåret godkännes av riksdagen, eller
redan ersatts av författningsbestämmelser, som utfärdats med riksdagens
samtycke. Under de senaste åren tillkomna förordningar om import- och
exportreglering, avgiftsbeläggning in. m. äger självfallet giltighet, även
där de till sin avfattning avviker från uttalanden i 1947 års beslut. För
deras tillämpning torde i sådana delar icke gälla andra riksdagsdirektiv än
de, som meddelats i samband med eller efter förordningens tillkomst. Vad
särskilt beträffar de bemyndiganden, som förordningarna om import- och
exportreglering lämnar i fråga om uttagande av avgifter, torde dessa enligt
nämnden innebära fullmakt för Kungl. Maj :t att förordna om avgift, i den
mån så erfordras för att genomföra prisregleringar på jordbrukets område
i enlighet med riksdagsdirektiv, som nyss nämnts.

I detta sammanhang har nämnden även berört några speciella spörsmål,
som i viss mån ansluter sig till den lämnade redogörelsen i fråga om riksdagsbemyndigandena.
Nämnden anför härom.

Kungl. Maj :t har, i anslutning till riksdagsbeslut, i brev den 28 juni 1935
till statskontoret bemyndigat jordbruksnämnden att uttaga avgifter vid utförsel
av ägg. Sådana avgifter har också till fullgörande av de årliga riksdagsdirektiven
för jordbruksregleringen uttagits under åren 1949—1952,
från och med februari 1951 genom förmedling av Sveriges export- och importförening
för ägg u. p. a. Genom förordningen angående reglering av
utförseln av levande djur och jordbruksprodukter har en ny grund lagts
för förordnanden av Kungl. Maj :t angående sådana exportavgifter. Då emellertid
bemyndigande för nämnden att uttaga äggexportavgifter redan föreligger,
har dylikt förordnande hittills icke ansetts behövligt. För det fall att
en exportavgift ånyo blir aktuell torde enligt nämndens mening bemyndigande
härtill böra lämnas enligt utförselförordningen. 1935 års bemyndigande
kan alltså upphöra att gälla.

Enligt kungörelsen den 31 mars 1950, nr 156, kan, i den mån jordbruksnämnden
(livsmedelskommissionen) så bestämmer, vid export av jordbruksprodukter
in. m. uttagas så kallad utjämningsavgift för utjämnande
bland annat av vissa för den inhemska marknaden avsedda prissubventioner.
För närvarande uttages icke någon sådan avgift. Av en interpellation
vid 1950 års riksdag framgår, att man tidigare ifrågasatt, om icke riksdagen
borde medverka vid beslut om avgifter av ifrågavarande slag. Nämnden utgår
emellertid ifrån att utjämningsavgift enligt den nyss angivna författ -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ningen — vilken för övrigt omnämnts i propositionen nr 236 till 1952 års
riksdag (sid. 134) —jämväl i fortsättningen, i den mån så blir aktuellt, skall
kunna uttagas utan hinder av att författningen tillkommit utan riksdagens
medverkan.

De flesta av de löpande statistiska undersökningarna pa jordbruksområdet,
såsom areal- och husdjursinventeringarna, svin- och hönsräkningarna
samt undersökningen av jordbrukets kontanta inkomster och utgifter försiggår
numera i statistiska centralbyråns regi. Nämnden brukar emellertid
årligen på framställning av konjunkturinstitutet och med Kungl. Maj :ts
medgivande företaga en lagerinventering hos handel och industri i avseende
å jordbruksvarorna. Vidare företar nämnden med Kungl. Maj :ts bemyndigande
vissa specialundersökningar, exempelvis undersökningen rörande
vissa kostnader i samband med odlingen av sockerbetor, höstvete och höstraps
samt den så kallade östgötaundersökningen angående arbetskostnadernas
relation till brukningsdelarnas storlek, arrondering och mekaniseringsgrad.
Nämnden förutsätter, att riksdagens bemyndigande icke erfordras for
att nämnden skall på sätt hittills skett och med anlitande av tillgängliga
medel kunna företaga de statistiska undersökningar, som i fortsättningen
kan befinnas erforderliga för jordbruksregleringens genomförande.

Brödsädsregleringen.

Om försörjningsläget beträffande brödsäd framhåller jordbruksnämnden
till en början, att såvitt nu kan bedömas saluöverskottet av 1953 års brödsädsskörd
(däri ej inräknat utsäde och avrens m. m.) kommer att uppgå
till omkring 405 000 ton höstvete, 370 000 ton vårvete och 225 000 ton råg
eller sammanlagt 1 miljon ton. Handelsförmalningen under regleringsåret
1953/54 jämte visst svinn hos handeln och industrin kan beräknas till omkring
310 000 ton höstvete, 210 000 ton vårvete och 145 000 ton råg. Vårvetets
andel i förmalningen har under det senaste året beräknats öka avsevärt,
beroende på dels den relativa prissänkningen i förhållande till höstvetet,
dels att utländskt vete kommit till användning i mindre utsträckning
än tidigare. Det direkta överskottet av 1953 års skörd beräknas därför bli
omkring 95 000 ton höstvete, 160 000 ton vårvete och 80 000 ton råg eller
sammanlagt 335 000 ton brödsäd. Vid regleringsårets början fanns dessutom
ett övergångslager av äldre skördar, vilket med omkring 130 000 ton
översteg den kvantitet, som motsvarar beredskapslagret samt industrins
normala övergångslager. Däri ingår icke de kvantiteter, som den 1 september
1953 sålts för export men fortfarande kvarlåg i landet.

Det sammanlagda exportöverskottet för innevarande regleringsår skulle
sålunda enligt nämnden uppgå till cirka 465 000 ton brödsäd. Härav har
till och med februari 1954 försålts omkring 310 000 ton, varav cirka 285 000
ton vete och 25 000 ton råg. Av vetet har något över 35 000 ton utgjorts av
sådant, närmast till foder hänförligt vete, som spannmålsbolaget nödgats
övertaga till följd av de uppmjukningar av kvalitetsbcstämmclserna, som
genomfördes med hänsyn till skördeskadorna 1951 (rostangrepp) och 1952
(groddskador). Det aktuella exportbehovet före ny skörd har av nämnden
uppskattats till 155 000 ton.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Nämnden finner det önskvärt, att nuvarande överskott avsättes, innan
den nya skörden kommer i marknaden. Även om detta blir möjligt i fråga
om vetet, synes det mindre sannolikt, att hela rågöverskottet skall kunna
avsättas. Efterfrågan är begränsad och framför allt Argentina har länge utbjudit
råg till priser, som tidvis till och med varit lägre än för havre. Sedan
några veckor har de argentinska priserna emellertid varit något fastare men
trots detta har endast undantagsvis högre pris vid export av svensk råg än
26 kronor per deciton fob kunnat uppnås. I detta läge synes det enligt nämnden
icke vara anledning att forcera rågexporten. Skulle läget på världsmarknaden
icke avsevärt förbättras, anser nämnden det fördelaktigare att
låta rågen ingå i en foderblandning och sälja den här hemma. Om den nya
svenska fodersädsskörden blir mindre än behovet, kan därigenom måhända
undvikas import av utländska fodervaror, som i förhållande till fodervärdet
skulle ställa sig dyrare än det pris, som kan erhållas vid export av råg.
Nämnden upplyser, att underhandlingar om ytterligare exportförsäljningar
av råg pågår.

Vad beträffar 1954 års skörd ger enligt nämnden de uppskattningar, som
verkställts i samband med upprättandet av jordbrukskalkylen, vid handen,
att man vid normalt skördeutbyte måste räkna med ett överskott utöver det
inhemska konsumtionsbehovet av närmare 400 000 ton, varav omkring
100 000 ton råg. Av veteöverskottet torde något över hälften komma att utgöras
av vårvete. Uppskattningen grundar sig på en med 10 procent ökad
vårveteareal samt »normal» utvintring i fråga om höstsådda grödor. I

I sitt förslag till prisreglerande åtgärder 1953/54 anförde nämnden, att
den närmare utformningen av ett nytt system för brödsädsregleringen, för
vilket i princip redogjordes, skulle bli föremål för särskild utredning. En
sådan utredning har nu verkställts av en utav nämnden tillsatt kommitté,
vari ingått representanter för jordbruksorganisationerna, spannmålsbolaget,
handeln och kvarnindustrin. Eftersom utredningen även rörde den framtida
organisationen av oljeväxtfröexporten, ingick dessutom i kommittén
representanter för oljeväxtintressenterna. Kommittén, som benämnts spannmålskommittén,
har den 11 januari 1954 till nämnden överlämnat en promemoria
med förslag i ämnet.

I promemorian framhåller spannmålskommittén, att det är önskvärt att
ansvaret för exporten, för vilken kostnaderna i fortsättningen icke skall
bäras av staten, överflyttas till det enskilda näringslivet. Med hänsyn härtill
föreslår kommittén att en ekonomisk förening, förslagsvis kallad Svensk
spannmålshandel, skall bildas, vari som medlemmar bör ingå jordbrukarnas
centralorganisation, Sveriges lantbruksförbund, spannmålshandlareföretagen,
såväl enskilda som producentkooperativa, samt kvarnindustriföretagen.
Kommittén anser, att en sådan förening skulle erbjuda goda betingelser för
att utnyttja näringslivets sakkunskap och initiativ. Vad beträffar föreningens
uppgifter anser kommittén övervägande skäl tala för att dessa ej skall
begränsas till enbart operationer på utlandsmarknaden utan även avse att

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

stödja den eftersträvade inhemska prisnivån på brödsäd genom åtgärder
inom landet. Då det icke kan vara lämpligt med två olika organisationer för
att handha uppgifterna på inlandsmarknaden, anser kommittén, att spannmålsbolagets
nuvarande uppgifter i allt väsentligt bör överflyttas på föreningen.
Detta gäller även beredskapslagringen. Däremot bör bolaget tills
vidare, under ändrat namn, äga och förvalta de lagerhus, som tidigare tillhört
statens lagerhus- och fryshusstyrelse men som för några år sedan överläts
på bolaget. Till föreningen bör överföras rätten att vid export av vete
och råg erhålla utförselbevis.

Kommittén anser det lämpligt, att den nya föreningen också skall handha
exporten av oljeväxtfröer. Därigenom undvikes det dubbelarbete, som
skulle uppstå genom att upprätta ett särskilt organ för denna verksamhet.

1 samband härmed har kommittén övervägt att på föreningen även överföra
den verksamhet, som sedan två år bedrives av Sveriges oljeväxtintressenter,
förening u. p. a. Härigenom skulle man uppnå samma organisatoriska enhetlighet,
som man nu vinner på brödsädsområdet. Kommittén har likväl
stannat vid att tills vidare begränsa spannmålshandelsföreningens uppgifter
i fråga om oljeväxtfröer till att gälla exporten. Tre av kommitténs ledamöter
har dock ansett det rationellt och önskvärt, att oljeväxtintressentföreningens
verksamhet redan från början överföres på spannmålshandelsföreningen.

Vad beträffar verksamheten i övrigt skall den föreslagna föreningen enligt
kommitténs förslag med beaktande av det allmännas intressen i den
mån så erfordras vidtaga marknadsreglerande åtgärder såsom lagring, köp
och försäljning inom landet samt import och export. Föreningens verksamhet
i denna del enligt kommittéförslaget sammanfattas av nämnden på följande
sätt.

Utrikeshandeln avses att förbehållas föreningen och dess medlemmar.
Huvudregeln är, att de senare själva skall få uppträda på utlandsmarknaden.
Om så anses lämpligt, skall emellertid föreningen kunna göra exportförsäljningar
i eget namn. Denna form torde komma att användas endast
vid försäljning på sådana marknader, där inköpen i ena eller andra hänseendet
är centraldirigerade. Föreningen skall under alla förhållanden svara
för att export och import sker vid rätta tidpunkter och i lämpliga proportioner
mellan olika varuslag. Genom medel, som inflyter i form av förmalningsavgifter,
skall bidrag lämnas vid brödsädsexport såsom kompensation
för prisskillnad, i den mån den inhemska prisnivån överstiger världsmarknadspriserna.
Sådant bidrag skall även kunna lämnas vid export av förädlade
produkter, om möjlighet finnes att göra en direkt framräkning av den
i produkten ingående spannmålen. I fråga om oljeväxtfröer skall motsvarande
kompensation bestridas av oljcväxtintrcssentförcningen, som föreslås
skola till spannmål shandelsföreningen till exportpriset överlåta de kvantiteter,
som avses komma att försäljas på utlandsmarknaden, oavsett om
detta sker i form av obearbetat frö eller av oljefabrikerna i form av olja.
Det senare förfarandet förutsätter viss redovisningsskyldighet från oljefafarikernas
sida.

Skulle exportprisnivån eventuellt komma att överskrida den inhemska
prisnivån, vilket förutsättes bli undantagsfall, skall föreningen kunna ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

jämna prisskillnaden genom att uttaga exportavgift. Likaså skall importavgift
kunna uttagas, då marknadsläget föranleder därtill.

De allmänna direktiven för föreningens verksamhet skall enligt kommitténs
förslag meddelas av statsmakterna och nämnden, men föreningen skall
själv inom ramen för dessa direktiv avgöra storleken av de bidrag eller avgifter,
som vid varje tidpunkt skall utgå. Nämnden förutsättes emellertid
få befogenhet att ändra föreningens beslut om exportavgifter, därest så kan
anses motiverat av omständigheter, som inträffat sedan de allmänna direktiven
fastlagts.

Skulle nämnden av valuta- och handelspolitiska skäl ålägga föreningen att
göra en förlustbringande affär till pris, som väsentligt avviker från gällande
världsmarknadspris, skall merkostnaden härav enligt förslaget ej bäras
av föreningen.

Om prisnivån inom landet tenderar att överstiga den förutsatta, föreslår
kommittén, att nämnden skall kunna stoppa eller begränsa exporten ävensom
föranstalta om import, i första hand genom föreningen. Föreningens
försäljningar av importvaror skall ske till priser, som ansluter sig till dem,
som gäller för inhemska varor av motsvarande kvalitet. Om importpriset
ligger över den avsedda svenska prisnivån och föreningen ålagts verkställa
import, förutsättes uppkommande förlust skola täckas av statsmedel.

I utredningen beröres även förfarandet vid en eventuell kvotering av
exporten mellan medlemmarna. Det förutsättes dock, att kvotering skall ske
endast efter enhälligt styrelsebeslut eller efter nämndens åläggande.

I fråga om de åtgärder, genom vilka föreningen bör lösa sina uppgifter på
den inhemska marknaden, förutsätter kommittén, att förhandlingar härom
kommer att upptagas mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
och att samråd rörande den närmare utformningen sker mellan nämnden
och föreningen.

Vad beträffar lagringen av brödsäd framhåller kommittén, att denna avser
dels beredskapslagring för statens räkning av en utav statsmakterna
fastställd kvantitet, dels lagring för utjämning av variationer i skördeutfallet.
Utjämningslagringen måste helt handhas och bekostas av föreningen,
eftersom omfattningen blir beroende av föreningens exportpolitik. Kommittén
finner det naturligt, att även den rena beredskapslagringen skall ombesörjas
av föreningen, varvid den geografiska fördelningen bestämmes av
nämnden, som även bör få inflytande på lagringsvillkoren. I viss utsträckning
föreslås beredskapslagren skola få användas i utjämningssyfte. Kostnaderna
för beredskapslagringen förutsättes skola komma att täckas i särskild
ordning av statsmedel. Föreningen skall även ombesörja den kontinuerliga
omsättningen av beredskapslagren.

För beredskapslagring av fodermedel (majs och oljekraftfoder) anser
kommittén samma regler böra gälla som för brödsäd.

Rörande finansieringen av föreningens verksamhet föreslås dels vissa insatser
och lån från medlemmarna, dels överflyttning i erforderlig utsträckning
av spannmålsbolagets nuvarande statliga kreditmöjligheter. Nämnden

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO. 63

sammanfattar spannmålskommitténs förslag i denna del på i huvudsak följande
sätt.

Kommittén föreslår, att insatsbeloppet tör medlem skall vara 1 000 kronor
för enkel insats och att antalet insatser för de olika medlemmarna i princip
skall grundas på företagens omsättning respektive förmalning. För vissa
medlemmar (Sveriges lantbruksförbund och Föreningen Sveriges oljeväxtintressenter)
skall antalet insatser bestämmas i särskild ordning. Sammanlagda
insatskapitalet beräknas bli omkring 320 000 kronor. Vidare anses
föreningen böra få möjlighet att som bidrag till administrationskostnaderna
uttaga en årlig medlemsavgift, motsvarande högst halva insatsbeloppet.
Härigenom skulle det för administrationen tillgängliga maximibeloppet bli
160 000 kronor per år. Medlemmarna bör för att bereda föreningen ökad
tillgång på kapital även vara skyldiga att bidraga med lån intill ett belopp,
motsvarande insatskapitalet. Den väsentliga finansieringen måste emellertid
enligt kommittén ske i annan ordning och det förutsättes, att de kreditmöjligheter,
som genom statsmakternas beslut öppnats för spannmålsbolaget,
i erforderlig utsträckning överföres till föreningen eller till nämnden
för föreningens räkning.

Enbart beredskapslagringen av brödsäd och fodermedel kommer, raknat
efter spannmålsbolagets nuvarande bokföringsvärden, att kräva ett kapital
av omkring 165 miljoner kronor. Spannmålsbolaget har för närvarande dels
en kredit å checkräkning hos riksbanken på 80 miljoner kronor, dels sammanlagt
175 miljoner kronor hos riksgäldskontoret, varav 125 miljoner
kronor i form av rörlig kredit. Bolagets sammanlagda statliga krediter uppgår
sålunda till 255 miljoner kronor, vartill kommer aktiekapital å 5 miljoner
kronor, vilket även utgöres av statsmedel.

Kommittén anser vidare, att huvuddelen av de medel, som i spannmålsbolagets
bokföring upptagits såsom en skaderegleringsfond och som uppkommit
genom att bolaget stått viss självrisk i fråga om sjötransporter inom
landet och beträffande brand för lagervaror, bör överföras till föreningen,
som lämpligen bör följa samma principer som de av bolaget tillämpade i
fråga om självrisk i varje fall för beredskapslager.

Med hänsyn till det allmännas intresse av en riktig skötsel såväl av spannmålsregleringen
som av beredskapslagringen samt med tanke på att allmänna
medel i betydande utsträckning förutsättes komma att ställas till föreningens
förfogande, bör man enligt kommitténs mening bereda plats för
ett visst statligt inflytande i föreningens styrelse. Nämnden sammanfattar
förslaget på följande sätt.

Nämnden bör tillsätta två styrelseledamöter, däribland ordföranden, som
förutsättes få utslagsröst och vilkens val bör godkännas av Kungl. Maj :t.
Båda de av nämnden tillsatta ledamöterna skall vara opartiska och den,
som icke är ordförande, bör vara tjänsteman hos nämnden. I övrigt föreslås
styrelsen skola bestå av två representanter för SLR-organisationen
(Svenska lantmännens riksförbund med därtill anslutna länsföreningar samt
lagerhusföreningarna), en för partihandlarna i spannmål, eu för Föreningen
Sveriges oljeväxtintrcssenter, en för Sveriges lantbruksförbund, eu för Kooperativa
förbundet samt en för kvarnindustrien i övrigt. Sammanlagda antalet
styrelseledamöter skall sålunda bli nio, varav två opartiska, fyra representerande
jordbruket och tre representerande handeln och kvarnindustrien.
Öl jeväxtintressen t föreningens representant avses skola utses bland

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

de ledamöter i föreningens styrelse, som där representerar Sveriges oljeväxtodlares
centralförening.

Suppleanter för styrelseledamöterna bör utses i samma ordning som de
ordinarie ledamöterna. Inom styrelsen skall enligt förslaget utses ett arbetsutskott
på fyra personer med lika många suppleanter. Ordförande i arbetsutskottet
bör vara föreningens ordförande med vice ordföranden som suppleant.
Av de tre övriga ordinarie ledamöterna skall två representera SLRorganisationen
och en den enskilda partihandeln, medan av suppleanterna
en bör representera SLR-organisationen, en den enskilda partihandeln och
en kvarnindustrien, inbegripet Kooperativa förbundet. Såväl inom styrelsen
som inom arbetsutskottet förutsättes samtliga suppleanter skola äga närvara
vid sammanträdena.

Kommittén framhåller vikten av att föreningen organiseras i så god tid,
att den redan från början kan omhänderha exportförsäljningen av 1954
års oljeväxtskörd. I fråga om spannmålen förutsättes, att arbetsuppgifterna
successivt överföres från spannmålsbolaget till föreningen och att alltså
ett visst samarbete äger rum under en övergångsperiod.

Med hänsyn till att flertalet av spannmålsbolagets personal har varit
anställda hos bolaget under en lång följd av år, har kommittén vidare framhållit
önskvärdheten av att föreningen i första hand söker rekrytera sin
personal från bolaget.

Nämnden har remitterat kommittéförslaget för yttrande till ett flertal
organisationer, som beröres av den föreslagna omläggningen, och har i sin
skrivelse lämnat följande redogörelse för de inkomna remissvaren.

Av remissinstanserna har Sveriges lantbruksförbund i allt väsentligt anslutit
sig till det av spannmålskommittén framlagda förslaget. I fråga om
utrikeshandeln synes det dock förbundet riktigast, att exporten verkställes
av den nya föreningen i egen regi, så länge de nuvarande förhållandena på
utlandsmarknaderna består, och att man först efter hand som erfarenheter
vinnes överlämnar åt medlemmarna att uppträda på marknaden. Utbuden
måste enligt förbundet i varje fall samordnas så, att varje pristryckande konkurrens
mellan medlemmarna undvikes. Reträffande bidrag vid export av
förädlade produkter framhåller förbundet, att ett sådant bidrag i princip
måste beräknas som för motsvarande oförädlade produkt, vilket icke synes
strida mot kommitténs uppfattning. Förbundet anför vidare, att importskyldighet
med anlitande av föreningens egna medel i ett läge, då importpriset
överstiger den inhemska prisnivån, endast bör föreligga, om den förutsatta
prisnivån inom landet överskrides på grund av ett bristläge, som uppkommit
genom tidigare under samma regleringsår av föreningen medgiven export.
Förbundet understryker för övrigt starkt fördelarna av att beredskapslagren
i vissa situationer kan användas som utjämningslager. Slutligen föreslår
förbundet, att en av de båda platser inom styrelsens arbetsutskott, som
enligt förslaget skall tillkomma Svenska lantmännens riksförbund, i stället
skall lämnas till Lantbruksförbundet.

Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening har i sitt
remissvar anfört, att förutsättningar nu borde finnas för en friare utrikeshandel
än kommittéförslaget innebär. Man anser sålunda, att exportpremierna
kan knytas till av det centrala regleringsorganet (jordbruksnämnden)
utställda exportlicenser. Härigenom menar importörföreningen, att konkurrensen
mellan olika företag och företagsformer skulle bli mera u Islags -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

givande och försäljningsarbetet effektivare, vilket skulle medföra högre
exportpriser. Man påpekar i detta sammanhang, att andra länder utvidgar
liberaliseringen av utrikeshandeln, och nämner, att Västtyskland lär stå inför
ett omedelbart avskaffande av de centrala inköpsställena. Kommittéförslaget
innebär enligt importörföreningen ingen väsentlig ändring av regleringssystemet,
även om det är ett steg i rätt riktning. Vad beträftar tillskapandet
av ett nytt organ i de berörda parternas egen regi uttalas farhågor
för praktisk-administrativa vanskligheter. Bland annat påtalas de problem,
som uppstår genom organets ansvar för de betydande statliga medel, som
kommer att ställas till förfogande. Importörföreningen hade snarast tänkt sig
ett bibehållande av spannmålsbolaget under en kortare övergångstid, till
dess en återgång till helt fri handel kunnat ske. Då man bland annat medger,
att starka skäl talar för ett »definitivt bokslut» för den hittillsvarande
subventionspolitiken, vill importörföreningen emellertid icke motsätta sig
att en ny organisation bildas på sätt kommittén föreslagit. Vad angår det
nya organets uppgifter understrykes starkt, att en centraliserad export icke
bör få äga rum annat än till centraliserade marknader. I stadgarna bör
därför anges, att styrelsebeslut om centraliserade köp och försäljningar skall
vara enhälligt. Importörföreningen går i sitt yttrande även in på den närmare
utformningen av det nya organets prisreglerande verksamhet, som
icke berörts av kommittén, och framhåller, att ett inlösenförfarande är
ofrånkomligt men att föreningens skyldigheter därvidlag måste klarläggas.
Vidare understrykes faran av att förmalningsavgiftsmedlen kan bli otillräckliga,
om den inhemska prisnivån, över vilken organet ej har beslutanderätt,
fastställes alltför hög i förhållande till utlandspriserna. En utfästelse
från statsmakternas sida att svara för den förskottering av statsmedel, som
kan bli en konsekvens härav, framstår därför som önskvärd, då ju de i exportorganet
engagerade medlemmarna icke har något som helst ansvar för
sådana förluster. I fråga om stadgeförslaget anser importör föreningen, att den
enskilda handeln blir alltför underrepresenterad i förhållande till jordbruksorganisationerna,
men har i övrigt ej något att erinra. Trots vissa betänkligheter
vill importörföreningen icke underlåta att medverka vid det nya organets
tillkomst och dess verksamhet, men anser, att Föreningen Sveriges
oljeväxtintressenters verksamhet redan från början bör överföras till det
nya organet. Importörföreningen förutsätter emellertid, att den nya ordningen
blir ett provisorium i avvaktan på en helt fri utrikeshandel.

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter påminner om att regleringsverksamheten
på brödsädsområdet från början uppdrogs åt en förening men
på förslag av 1934 års spannmålsutredning överfördes till ett statligt bolag,
som enligt det nu föreliggande förslaget åter skall ersättas med en förening.
En sådan växling av organisationsformerna anser intressentföreningen
knappast påkallad. I varje fall bör den ej verkställas utan tvingande skäl,
vilket i detta fall ej anses föreligga. Spannmålskommittén har enligt intressentföreningen
icke anfört några bärande skäl för att de fortsatta regleringsuppgifterna
skulle lösas rationellare av den föreslagna nya föreningen än
av spannmålsbolaget. Kommitténs motivering, att staten vid ett bibehållande
av spannmålsbolaget som regleringsorgan skulle ta bära det slutliga ansvaret
för bolagets ekonomi även i fråga om exportverksamheten, finner intressentföreningen
verklighetsfrämmande, eftersom staten svårligen kommer
att kunna undandraga sig det slutliga ansvaret för den nya föreningens ekonomi.
Härmed avses alt, om förmalningsavgifterna ej förslår till att täcka
exportförlusterna, bristen skall täckas genom upplåning, vilket ej anses
kunna ske utan statens medverkan. I den mån föreningen ej lyckas åter 5

Itihnmj till riksdagens protokoll 1 samt. Nr ISO.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

betala lånen, måste förlusterna överföras till statsbudgeten. Vad beträffar
oljeväxtfröerna meddelas i yttrandet, att Skånska spannmålshandlareföreningen
framhållit, att en koncentration av oljeväxthandeln till huvudstaden
icke synes grundad, särskilt med hänsyn till att den största odlingen försiggår
i landets södra delar. Intressentföreningen uttalar vidare, att utnyttjande
av utförselbevis för att underlätta exporten utgör ett ianspråktagande av
statsinkomster för att täcka föreningens underskott på exportverksamheten.
Detsamma anses vara förhållandet, då föreningen ålägges genomföra förlustbringande
exportaffärer, eftersom föreningen ej skall bära därigenom
uppkommande merkostnader. Beträffande insatsbetalningar och medlemsavgifter
ävensom »tvångslån» från medlemmarna anses det märkligt, att
handeln och industrin måste uppoffra medel för att hjälpa staten att
bispringa en annan näring. Kostnaderna för denna regleringsverksamhet bör
bäras av staten eller belasta konsumentpriserna. Vid en ogynnsam utveckling
av verksamheten äventyras medlemmarnas insatser och eventuellt lämnade
lån, om icke staten även i detta avseende övertar den ekonomiska risken.
Intressentföreningen uttalar för övrigt i fråga om förmalningsavgifterna,
att dessas uppgift är att inom avgiftens ram överföra regleringsförlusterna
från staten till konsumenterna. Avgiften är visserligen för jordbruket
liktydig med en prissänkning, men konsumenterna har frånhänts den
fördel, som en prissänkning normalt medför. Det kan ej reellt styrkas att
en näring, som själv åtnjuter prisstöd, helt eller delvis betalar stödet. Denna
uppfattning läggs av intressentföreningen till grund för ett uttalande att
lantbruksförbundet ej bör vara anslutet till föreningen, i varje fall om icke
även handeln och industrin samtidigt representeras av Industri- eller Grossistförbundet.
I samband härmed påtalas, att maktfördelningen inom styrelsen
utfallit till jordbruksorganisationernas favör, oaktat föreningens
affärsverksamhet finansieras av konsument- och statsmedel. Intressentföreningen
anser det vidare odemokratiskt, att rösträtten på föreningsstämman
utövas i förhållande till antalet insatser och menar, att minimigränsen
för omsättning respektive förinalning som villkor för medlemskap saknar
berättigande. Intressentföreningen, som föredrar att spannmålsbolaget bibehålies,
avstyrker förslaget men understryker att, om detta genomföres,
medlemskap i den nya föreningen bör kunna vinnas oberoende av branschföretagens
omsättning.

Kooperativa förbundet uttalar som sin mening, att det avsedda ändamålet
bör kunna uppnås även om spannmålsbolaget bibehålies men omorganiseras
så, att de berörda intressena får inträda i bolaget vid statens sida. Förbundet
vill dock ej motsätta sig, att en ekonomisk förening bildas på sätt kommittén
föreslagit, men anser att det skulle vara rationellare och medföra
besparingar om Föreningen Sveriges oljeväxtintressenters verksamhet överflyttades
till den nya föreningen, och att detta alltså även bör ligga i oljeväxtodlarnas
eget intresse. Vad beträffar sammansättningen av styrelsen och
dess arbetsutskott yrkar Kooperativa förbundet, att antalet suppleanter i
arbetsutskottet skall ökas med en, vilken skall representera kvarnindustrin.
Den ene av kvarnindustrins båda representanter borde då utses av Kooperativa
förbundet och den andra av den enskilda kvarnindustrin.

Svenska kvarnföreningen har framfört följande synpunkter på spannmålskommitténs
förslag. De årliga medlemsavgifterna anses vara tilltagna
i överkant särskilt för kvarnindustrin, som genom det framtida systemet
får ett avsevärt arbete med inkassering och redovisning av förmalningsavgifter.
Kvarnföreningen menar för övrigt, att systemet med förmalningsav -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

gifter bör ersättas med en lämpligare anordning. Den framhåller dessutom
vikten av att förmalningsavgiftens belopp, om systemet bibehålies, i möjligaste
mån begränsas och påpekar, att en för hög exportsubvention kan vålla
olägenheter ur handelspolitiska och andra synpunkter. En förutsättning för
anordningens bibehållande anser kvarnföreningen vara, att prisspänningen
mellan de inhemska och utländska priserna hålles inom sådana gränser, att
förmalningsavgiften icke blir högre än nuvarande 3 kronor per deciton.
Eventuella tvister mellan den nya föreningen och dess medlemmar anses
böra avgöras enligt lagen om skiljemän. I fråga om regleringsuppgifternas
lösande understryker kvarnföreningen angelägenheten av att man i framtiden
får ett så fritt system, att den föreslagna regleringsapparaten skall kunna
upphöra och prisnivån regleras enbart genom export- och importavgifter.

Föreningen Svenska handelskvarnar anser i likhet med spannmålsintressentföreningen,
att den föreslagna konstruktionen för regleringsorganet icke
frigör staten från ansvarsförpliktelserna och avstyrker därför kommitténs
förslag att överföra regleringsuppgifterna från spannmålsbolaget till en ekonomisk
förening. Den anser det anmärkningsvärt att kvarnarna, som utan
ersättning indriver förmalningsavgifterna, dessutom skall erlägga bidrag till
en verksamhet med ändamål att stödja en annan näring. Om föreningen
ändå kommer till stånd, bör minimigränsen i fråga om förmalning för medlemskap
sänkas till 3 000 ton. Vidare understrykes angelägenheten av att
alla kvarnar oavsett medlemskap vid importbehov får köpa för rörelsen nödvändig
brödsäd.

Sveriges oljeväxtodlares centralförening uttrycker sin tillfredsställelse
över att spannmålskommittén föreslagit, att Föreningen Sveriges oljeväxtintressenter
skall bibehållas för att omhändertaga oljeväxtskörden. Centralföreningen
hemställer, att den av oljeväxtintressenterna utsedde styrelseledamoten
skall äga närvara vid arbetsutskottets behandling av ärenden angående
oljeväxter.

Svenska spannmålsaktiebolaget har i en till jordbruksnämnden ingiven,
den 16 februari 1954 dagtecknad skrivelse med förslag till prisregleringsåtgärder
in. m., vilken skrivelse torde såsom bilaga få fogas till detta protokoll
(bilaga 7), bland annat avgivit yttrande över spannmålskommitténs
förslag. Nämnden sammanfattar bolagets skrivelse i nu ifrågavarande del
på följande sätt.

Bolaget påpekar, att det av 1953 års riksdag fattade principbeslutet, att
kostnaderna för avlastningen av eventuella överskott skall belasta jordbruket,
icke väsentligt avviker från de anordningar, som gällde under senare
delen av 1930-talet. I sak nytt är dock, att jordbruket skall bära dessa
kostnader, även om jordbrukarnas verkliga priser på grund av rikliga skördar
och svaga utlandspriser blir mycket låga. Spannmålsbolaget delar kommitténs
mening, att samma organ bör handha exporten och den inhemska
regleringsverksamheten samt beredskapslagringen, ävensom att oljeväxtoch
brödsädsexporten bör skötas av samma organ. Bolaget är tveksamt om
lämpligheten av att överföra verksamheten till ett nytt organ men kan dock
ansluta sig till förslaget, därest exportkostnaderna verkligen skall bäras av
jordbruket, även om delta skulle innebära mycket låga priser för jordbrukarna.

I fråga om oljeväxthandeln anser bolaget, att den enda rationella lösningen
är att upplösa oljcväxtintressentf öreningen och överföra dennas uppgifter
till den nya föreningen eller ett kvarvarande spannmålsbolag. En sådan

Knngl. Maj.ts proposition nr 180.

åtgärd torde möjliggöra en väsentlig nedskärning av rutinpersonalen, som
skulle kunna utnyttjas bättre bland annat genom en säsongutjämning av
arbetet. Bolaget understryker för övrigt önskvärdheten av att den nya föreningen,
såsom kommittén förordat, i första hand rekryterar sin personal
från bolaget. Vad beträffar förslaget att den av bolaget redovisade skaderegleringsfonden
skulle i huvudsak överflyttas till nämnden för att möta på
heredskapslagren eventuellt uppkommande brandskador in. in., anser bolaget,
som därvid åberopar en av statens sakrevision den 9 november 1953
utarbetad promemoria, att sådana förluster i fråga om staten tillhöriga varor
skall täckas år från år som löpande utgifter. Fonden bör därför i stället
upplösas och avräknas mot bolagets kostnader. Bolaget tillstyrker förslaget,
att lagerhusen skall kvarstå i bolagets ägo, och tillägger, att en viss del
av beredskapslagringen lämpligen kan ombesörjas av dessa lagerhus och sålunda
överlåtas på bolaget. Enär bolagets verksamhet först successivt kan
avvecklas, har bolaget ej ansett det erforderligt att nu framlägga detaljerat
förslag till rekonstruktion.

Jordbruksnämnden anser det i likhet med spannmålskommittén lämpligast,
att såväl export- och i förekommande fall importverksamheten som
de prisreglerande åtgärderna inom landet och beredskapslagringen omhänderhas
av ett gemensamt organ. Samtliga remissinstanser synes även dela
denna uppfattning. Framför allt med hänsyn till att de av en överskottsproduktion
föranledda kostnaderna framdeles icke skall bäras av statsmedel,
och ansvaret för exporten därför bör överflyttas på det enskilda näringslivet,
enkannerligen jordbruket, finner även nämnden den av kommittén föreslagna
organisationsformen vara den lämpligaste. Nämnden övergår härefter
till att behandla de i remissvaren framförda synpunkterna och anför
i huvudsak härom.

De särskilt av Föreningen Sveriges spannmålsintressenter uttalade farhågorna,
att staten ej kan undandraga sig det slutliga ansvaret även för den
nya föreningens ekonomi, finner nämnden överdrivna. Intressentföreningens
uppfattning att regleringens förluster genom förmalningsavgifterna
överföres till konsumenterna synes grundad på en missuppfattning, då ju
konsumentpriset enligt det av 1953 års riksdag fattade principbeslutet avses
komma att bli helt oberoende av brödsädsproduktionens storlek. Vad beträffar
den från samma håll gjorda jämförelsen med avvecklingen av
Svenska spannmålsföreningen i början av 1930-talet må endast påpekas, att
det den gången var fråga om en kvarnsammanslutning, som var bildad för
att upprätthålla en viss prisnivå för inhemsk brödsäd i ett läge, då odlingen
icke motsvarade konsumtionsbehovet, ökningen av odlingen medförde, att
staten fick påtaga sig spannmålsföreningens förluster, som enligt avtal med
staten icke skulle bäras av föreningen, d. v. s. kvarnindustrin. Det ansågs då
lämpligare att inrätta ett rent statligt organ, Svenska spannmålsaktiebolaget.
Förhållandena i fråga om den allmänna jordbruksregleringen var den gången
så olikartade mot de nuvarande, att en direkt jämförelse ej kan göras.

Även om jordbruket i princip självt skall bära kostnaderna för en överskottsproduktion,
kommer många av de problem, som uppstår i samband
med försäljningen av ett brödsädsöverskott, ävensom frågorna rörande de
allmänna riktlinjerna för de prisreglerande åtgärderna att beröra andra
intressegrupper. Genom den sammansättning, som den nya föreningens styrelse
enligt förslaget får, synes enligt nämnden en lämplig avvägning ske

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

mellan dessa olika intressen. Den relativt starka statliga representationen
torde vara väl motiverad med hänsyn till att föreningen för sin rörelse beräknas
komma att behöva avsevärda rörelsemedel, som måste ställas till
förfogande av staten. Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening
har uttalat, att den enskilda handeln blir undcrrepresenterad i föreningens
styrelse. Nämnden kan icke dela denna uppfattning med hänsyn
till, bland annat, den enskilda handelns mindre anpart i brödsädshandeln.
Då de olika företagsformerna i fråga om exporten torde komma att ha i
stort sett likartade intressen, synes för övrigt representationen inom styrelsen
icke behöva bli någon anledning till irritation. Vad beträffar sammansättningen
av styrelsens arbetsutskott har Sveriges lantbruksförbund ansett
att Svenska lantmännens riksförbund endast bör ha en ordinarie representant
och att i stället förbundet bör ha en ordinarie plats i arbetsutskottet.
Då detta närmast måste betraktas som en intern angelägenhet för jordbruksorganisationerna,
vill nämnden icke motsätta sig förbundets förslag.
Kooperativa förbundet har föreslagit, att suppleanternas antal i arbetsutskottet
skall ökas med en representant för kvarnindustrin, som då skulle få
två suppleantplatser, vilka borde delas mellan Kooperativa förbundet och
den enskilda kvarnindustrin. Även om nämnden anser, att ett alltför stort arbetsutskott
kan medföra vissa praktiska olägenheter, vill nämnden icke motsätta
sig Kooperativa förbundets framställning, vilken enhälligt tillstyrkts
av nämndens råd. Mot Sveriges oljeväxtodlares centralförenings begäran, att
den av Föreningen Sveriges oljeväxintressenter utsedda styrelseledamoten
skall få deltaga i arbetsutskottets handläggning av frågor, som berör oljeväxtexporten,
har nämnden icke något att erinra.

Spannmålsintressentföreningen har reagerat mot förslaget om viss omsättning
av brödsäd som kvalifikationsgrund för medlemskap, och Föreningen
Svenska handelskvarnar har hemställt, att fordringen härutinnan i fråga
om kvarnarna skulle sänkas till en årsförmalning av 3 000 ton. Spannmålskommittcn
torde i detta avseende ha räknat med att företag med mindre
omsättning än 2 000 ton och kvarnar med mindre förmalning än 5 000 ton
knappast skulle ha något intresse av att deltaga i den nya föreningen. Skulle
så vara fallet, möter enligt stadgarna intet hinder för styrelsen att godkänna
medlemskap.

Vad beträffar spannmålsintressentföreningens anmärkning mot att medlemmarnas
rösträtt på föreningsstämman grundas på antalet insatser, vill
nämnden endast påpeka, att det med den föreslagna anordningen icke skulle
vara rimligt att låta varje medlem ha endast cn röst. Från den producentkooperativa
spannmålshandeln deltar nämligen som medlem endast ett företag,
Svenska lantmännens riksförbund, som därvid representerar icke endast
ett flertal centralföreningar ulan även med enskilda spannmålshandlare
jämförbara lokalföreningar och lagerhusföreningar, medan i fråga om den
enskilda spannmålshandeln varje företag är medlem. Därtill kommer, att
föreningshandelns insatser grundas på hela denna handels sammanlagda
omsättning, medan för den enskilda handeln insatser endast betalas för den
volym, som berör de anslutna företagen.

Spannmålsintressentföreningen och handelskvarnarna har även gjort anmärkning
mot att medlemmarna genom betalning av insatser och medlemsavgifter
skall lämna bidrag till en annan näring, och anser, att kostnaderna
för föreningens administration i stället hör bäras av konsumenterna eller
staten. Spannmålsintressentföreningen anser vidare, att om Lantbruksförbundet
är medlem, skulle med samma rätt Grossistförbundet och Industriförbundet
vara medlemmar. Enligt nämndens uppfattning är detta ej jämförbart,
eftersom Lantbruksförbundct i detta sammanhang betraktas som

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

representant för allmänna jordbruksintressen och icke som representant för
producentkooperativ handel i motsats till enskild handel.

Beträffande spannmålsintressentföreningens uttalande, att utförselbevisen
innebär ianspråktagande av statsmedel för täckning av underskott på
exporten, må endast framhållas, att dessa utförselbevis har något värde endast
i den mån import av motsvarande storlek förekommer samt att anordningen,
som tillkom redan 1926, närmast kan anses motsvara den restitution
av tullavgifter vid export, som tillämpas även för industrin. Nämnden
förordar sålunda kommitténs förslag.

Såväl importörföreningen som Kooperativa förbundet och spannmålsbolaget
förordar, att den verksamhet med uppsamling in. m. av oljeväxter,
som handhas av oljeväxtintressentföreningen, redan från början skall överföras
på den nya föreningen. Nämnden är väl medveten om fördelarna av
en sådan anordning men anser dock, att frågan kan anstå till ett kommande
år. Övergången till en ny organisation av spannmålsregleringen kan i och
för sig bli ganska komplicerad och skulle måhända ytterligare försvåras,
om man samtidigt gjorde en överflyttning även av den inländska oljeväxthandeln.
En sådan överföring torde dessutom böra medföra viss ändring
av den nya föreningens sammansättning genom att oljefabrikerna rimligen
bör ges tillfälle att medverka i en sådan gemensam organisation. Denna
fråga och därmed sammanhängande behov av stadgeändringar synes böra
bli föremål för en särskild undersökning, som det blir svårt att verkställa
före ingången av instundande regleringsår. Nämnden har därför för avsikt
att upptaga frågan till prövning i god tid före regleringsåret 1955/56.

I fråga om exporten har av Lantbruksförbundet hävdats, att denna i varje
fall till en början bör i större utsträckning än vad kommittén räknat med
ske centralt genom den nya föreningen själv för att förhindra pristryckande
konkurrens. Importörföreningen uttalar däremot, att en sådan centralisering
endast undantagsvis och efter enhälligt styrelsebeslut bör få äga rum samt
motiverar detta med att man vid friare konkurrens mellan olika företagstyper
kan förvänta högre exportpriser. Nämndens principiella inställning
är, att en centralisering endast bör förekomma, då särskilda skäl därtill föreligger,
exempelvis vid handel med centraliserade marknader, och påpekar,
att Sveriges andel i världshandeln med vete under alla förhållanden måste
bli så obetydlig, att de svenska exportpriserna knappast kan tänkas påverka
prisutvecklingen på världsmarknaden. Nämnden finner icke någon anledning
till ändring på denna punkt av spannmålskommitténs förslag.

Spannmålsbolaget har motsatt sig ett överflyttande av bolagets så kallade
försäkringsfond till den nya föreningen och har därvid åberopat ett
uttalande av statens sakrevision. Även om medlen i försäkringsfonden formellt
ingår i bolagets till staten redovisningsskvldiga tillgångar, anser nämnden
den av kommittén föreslagna anordningen lämplig.

Svenska spannmåls- och foderämnes-agenternas förening har i skrivelse
till nämnden framfört vissa önskemål i anledning av spannmålskommitténs
förslag. Agentföreningen, vars medlemmar enligt skrivelsen här i landet
representerar utländska handelshus, anser att agenterna har till uteslutande
uppgift att betjäna den svenska handeln och påpekar att spannmålsbolaget,
som med ensamrätt handhaft spannmålshandeln med utlandet, tidigare
anlitat agenternas tjänster. Man räknar med att de olika partihandelsföretagen
även skall finna det fördelaktigt att använda agenterna och uttrycker
dessutom det önskemålet, att den nya föreningen i de fall den kommer att
genomföra exportaffärer till centraliserade marknader i egen regi skall anlita
den svenska agentkåren. För att visa sin beredvillighet till samarbete
föreslår agentföreningen, att agenterna skall få möjlighet att erhålla med -

Kungl. Maj:ts proposition nr i80.

lemskap i föreningen, varvid de är villiga alt erlägga insats och årlig medlemsavgift
utan att därvid göra anspråk på representation i föreningens styrelse.
Nämnden anser att denna fråga lämpligen bör avgöras av föreningens
ledning. I de fall handeln avser centraliserade marknader, skulle väl dock
enligt nämndens mening syftet med att även för svensk del uppträda centralt
förfelas, om offerter lämnades genom ett flertal agenter. Någon anledning
att tillåta medlemskap i föreningen för representanter för utländska
handelshus föreligger enligt nämndens mening icke.

Vad härefter angår priserna på brödsäd av 1954 års skörd har jordbruksnämnden
till en början erinrat om att enligt beslut av 1953 års riksdag jordbrukarna
själva skall svara för de kostnader, som kan komma att uppstå genom
en överskottsproduktion av brödsäd. De odlarpriser, som Kungl. Maj :t
den 24 juli 1953 på förslag av nämnden och med riksdagens bemyndigande
fastställde för sagda skörd — 48 kronor per deciton för höstsått vete och
43 kronor per deciton för höstsådd råg — avser sålunda endast den kvantitet,
som motsvarar det inhemska konsumtionsbehovet. Det vid avsättning
av överskottskvantiteten uppkomna underskottet skall utjämnas genom uttagande
av en förmalningsavgift, som enligt riksdagens beslut är maximerad
till 5 kronor per deciton. Avgiften utgår för närvarande med 3 kronor.

Enligt nämnden kan det redan nu förutses, att förmalningsavgiften under
nästa regleringsår måste fastställas till 5 kronor per deciton. Nämnden
anför härom.

En avgift av nämnda storlek kan beräknas inbringa omkring 35 miljoner
kronor. För utjämning av underskott vid avsättning av 1954 års skörd
står emellertid även till förfogande omkring 21 miljoner kronor, som erhålles
genom den förmalningsavgift på 3 kronor per deciton, som uttages under
regleringsåret 1953/54. Totalt utgör de disponibla avgiftsmedlen sålunda
cirka 56 miljoner kronor. Vid ett helt oförändrat prisregleringssystem
på den inhemska marknaden (nämnden föreslår i fortsättningen vissa ändringar
i detta system, vilka sänker det genomsnittliga odlarpriset något)
skulle en förmalningsavgift av 5 kronor för 1954 års skörd innebära ett
effektivt odlarpris för vete av 43 och för råg av 38 kronor per deciton. Med
tillägg för kvalitet och handelsomkostnader skulle detta^ vid export motsvara
ett fob-pris av i genomsnitt för vete 47 och för råg 41 kronor per
deciton. På grundval av nuvarande internationella marknadsläge kan man
vid export icke räkna med att få ut högre fob-priser än för vete 35 och för
råg 26 kronor per deciton. Med ett exportöverskott av 300 000 ton vete och
100 000 ton råg skulle »exportförlusten» bli (36+15=) 51 miljoner kronor.
Denna förlust motsvarar 25 procent av odlarpriset för vete och 35 procent
för råg. Den ligger alltså beträffande vete obetydligt men i fråga om
råg avsevärt över det tal, 20 procent, som tidigare angivits som ett genomsnitt
för förlusterna vid export av jordbruksprodukter i nuvarande läge.
Om skörden icke blir större än vad här antagits och de internationella
priserna ej faller ytterligare, skulle avgiftsmedlen komma att förslå för
att täcka underskottet vid export. Som redan förut anförts, kan det emellertid
ifrågasättas om export av råg till så lågt pris bör äga rum. Då jordbrukarna
själva skall svara för förlusterna, synes de även själva böra få
avgöra denna fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Spannmålskommittén har i sitt förslag icke gått närmare in på frågan,
hur den fortsatta regleringen av den inhemska brödsädshandeln i detalj
skall utformas, vilket påtalats i några av de förut åberopade yttrandena.
Importörföreningen har för sin del uttalat, att ett inlösningsförfarande
torde bli den enda tänkbara utvägen. Spannmålsbolaget åberopar bland annat
vad bolaget och den inom bolaget vintern 1952/53 arbetande kommittén
anfört i dessa frågor d samband med förslaget till prisreglerande åtgärder
för innevarande regleringsår, vilket återgavs i förra årets prisregleringsproposition
(nr 224 s. 41). Bolaget föreslår, att man nu skall övergå
till ett inlösenförfarande med rätt för såväl odlarna som handeln och industrin
att för inlösen förslagsvis den 1 juni till den nya föreningen hembjuda
då kvarliggande brödsäd. Inlösenpriset, som bör gälla ett antal prisorter,
bör enligt bolagets uppfattning avpassas så, att den förutsatta prisnivån
till odlarna kan upprätthållas.

Nämnden finner det för sin del önskvärt, att man för framtiden kommer
ifrån det stela system med under hela regleringsåret fixerade, successivt
stigande priser till jordbrukarna, som tillämpats under en lång följd
av år. De exportbidrag, som den nya föreningen avses komma att lämna,
bör enligt nämnden kunna avpassas så, att man samtidigt kan tillgodose såväl
jordbrukarnas krav på en skälig betalning som kvarnindustrins krav på
att råvarorna skall kunna erhållas till avsett pris.. Emellertid torde det för
den enskilde jordbrukaren innebära en något större säkerhet, om han av
föreningen får en direkt garanti för inlösen till visst bestämt pris vid viss
tidpunkt. Nämnden har intet att erinra mot att så sker, men framhåller,
att inlösningsdagen icke bör sättas senare än att för inlösen hembjuden
brödsäd hinner exporteras i god tid, innan den nya skörden kommer i
marknaden. Nämnden anser med hänsyn härtill, att hembudsdagen bör
fastställas till den 1 april och anför vidare härom.

Särskilt för det fall exportöverskottet blir stort, är det bland annat med
hänsyn till den begränsade lastningskapaciteten i exporthamnarna angeläget,
att exporten sker kontinuerligt under säsongen. För att handelsföretagen
icke skall låta brödsäden ligga kvar i sina magasin ända till inlösentillfället
i stället för att söka successivt verkställa exportförsäljningar, synes
inlösen från handeln och industrin böra ske till samma pris, som gäller
för odlarna. Det bör dock vara obetaget för den nya föreningen att därutöver
medgiva en viss handelsmarginal, förslagsvis högst 50 öre per deciton,
om så skulle visa sig önskvärt. Så kan exempelvis bli fallet, därest föreningens
medlemmar enas om att tillämpa vissa lägsta odlarpriser före inlösendagen.

Föregående års spannmålsbolagskommitté diskuterade två olika alternativ
till utformningen av ett inlösenförfarande. Det ena anslöt sig i stort
sett till nuvarande prisortssystem, medan det andra innebar en återgång
till en under 1930-talet tillämpad anordning med uppsamlingsområden.
Det fastställda inlösenpriset skulle i ena fallet gälla vid leverans till prisort
men i det andra vid leverans till den ort inom området (länet), dit den
hembjudna brödsäden hänvisades. Något direkt förord för ettdera systemet

Kungl. Maj:is proposition nr ISO.

lämnades icke. Spannmålsbolaget har i sin i år till nämnden avgivna skrivelse
förordat ett prisortssystem.

Enligt nämndens mening måste man förutsätta, att den brödsäd, som
hembjuds, utgöres av ett verkligt överskott, vilket om möjligt bör avsättas
för export. Det synes därför nämnden lämpligast med ett inlösensystem,
där det garanterade priset avser leverans i exporthamnar, d. v. s. i stort sett
samma orter som nu gällande prisorter.

Den avsedda prisnivån inom landet före inlösentillfället torde enligt nämnden
böra stödjas enbart genom att exportbidragen avpassas på lämpligt sätt.
Försäljning av brödsäd till kvarnarna från den nya föreningen bör alltså i
ett överskottsläge i regel icke äga rum annat än i den mån det gäller en omsättning
av beredskapslagret. Sådant utbyte torde kunna ske genom att
gammal brödsäd säljes för export eller till de svenska kvarnarna, varvid
i bägge fallen motsvarande kvantitet av ny skörd inlägges i beredskapslager.
Utbyte kan emellertid också ske på det sättet, att vederbörande lagerhållare
mot överenskommen ersättning för de direkta utbyteskostnaderna
själv svarar för avsättningen av den gamla spannmålen och anskaffandet
av motsvarande kvantitet av ny skörd.

Nämnden erinrar härefter om att i samband med en övergång från nuvarande
»fasta» prissystem till ett inlösenförfarande hänsyn måste tagas
till att de av Kungl. Maj :t för 1954 års skörd fastställda priserna för höstvete
och höstråg avsåg leverans under skördeperioden, d. v. s. månadsskiftet
augusti/september, medan inlösenpriset skall gälla leverans vid senare
tidpunkt, nämligen månadsskiftet mars/april. Vid fastställandet av inlösenpriset
bör därför tilläggas kostnader för ränta och lagring fram till inlösendagen.
Det har härvid ansetts skäligt att räkna dessa kostnader till 25
öre per deciton och månad. Under förutsättning att förmalningsavgiften
fastställes till 5 kronor per deciton, skulle det genomsnittliga inlösenpriset
till odlare bli för vete 44 kronor 75 öre och för råg 39 kronor 75 öre per
deciton vid leverans till prisort av vara utav normalkvalitet.

Nämnden upplyser, att jordbrukets förhandlingsdelegation icke har haft
något att erinra mot nu angivna förslag och anför vidare.

Om prisbildningen före inlösentillfället blir helt fri och endast påverkas
av de exportbidrag, som den nya föreningen kommer att lämna, synes det
emellertid troligt, att jordbrukarna genom de till säsongens början koncentrerade
utbuden kommer att särskilt under skördeperioden erhålla ett lägre
pris än man tidigare räknat med. Det står emellertid föreningen fritt att genom
överenskommelse med sina medlemmar ävensom eventuellt med utomstående
handels- och kvarnföretag stabilisera prisutvecklingen på önskat
sätt. Härvid är det troligt att man, för att förhindra alltför stark tillförsel
under hösten, kommer att räkna med en något kraftigare prishöjning från
säsongens början till inlösendagen än vad som är direkt motiverad av de
verkliga rån te- och lagringskostnaderna. I så fall blir ingångspriset något
lägre än vad som förutsatts. En inom nämnden verkställd utredning, som
grundas på antagandet att odlarleveranserna under regleringsåret 1954/55
sker i samma takt som under 1953/54, visar att genomsnittspriserna till
odlarna vid det här skisserade inlösenförfarandet skulle bli 57,3 öre per de -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

citon lägre än om man hade bibehållit föregående års fasta system med oförändrad
successiv prisstegring. Utslaget på hela salnöverskottet jämte löneförmalningen,
sammanlagt 1 111 000 ton, medför detta, jämfört med jordbrukskalkylens
beräkning, en inkomstminskning för jordbruket av 6,4 miljoner
kronor. Hänsyn till detta inkomstbortfall har tagits vid den med jordbrukets
förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen.

Nämnden anser sig icke, i varje fall för närvarande, böra förorda en
bindning av den nya och ännu ej konstituerade föreningen i fråga om detaljerna
vid utformningen av ett inlösensystem. Med hänsyn härtill föreslår
nämnden, att den bemyndigas att senare träffa avgörande om detaljerna
i direktiven till den nya föreningen. Detsamma torde böra gälla de
eventuella förändringar i bestämmelserna om kvalitetsfordringar och prisregleringsskalor,
som kan bli aktuella. Nämnden upplyser, att en del sådana
kvalitetsfrågor redan har diskuterats med handelns och kvarnindustrins
tekniska expertis.

Härefter påminner nämnden om att spannmålsbolaget också under regleringsåret
1953/54 lämnar fraktbidrag för vissa transporter av brödsäd från
överskotts- till underskottsområden, för brödsädstransporter inom vissa områden
samt för från Gotland till fastlandet levererad brödsäd. Nämnden förutsätter,
att den nya föreningen icke kommer att lämna dylika fraktbidrag,
och anför i huvudsak härom.

Även under innevarande regleringsår har spannmålsbolaget, ehuru i mycket
begränsad omfattning, lämnat ersättning för »merfrakt» för transport
av brödsäd från spannmålshandlare i överskottsområden till kvarnar i underskottsområden.
Det torde kunna förutsättas, att den nya föreningen
icke kommer att lämna några liknande transportbidrag. I varje fall synes
statliga medel ej böra användas härför.

Spannmålsbolaget har också till spannmålshandlare inom vissa områden
(Norrland samt Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Jönköpings, Kronobergs och Gotlands län) lämnat vissa differentierade
bidrag för från odlare inköpt brödsäd. Ersättningarna, som
uppgått till mellan 40 och 10 öre per deciton, motiverades av att handelsomkostnaderna
icke kunde täckas av den bestämda handelsmarginalen på
grund av att odlarleveranserna inom dessa områden som regel avsåg mycket
små kvantiteter. Icke heller sådana bidrag synes böra ifrågakomma i
fortsättningen. Vidare har bolaget med riksdagens godkännande utbetalat
en särskild fraktersättning för från Gotland till fastlandet levererad brödsäd.
Ersättningen har utgjort 75 öre per deciton. Då det torde bli möjligt
för den nya föreningen att använda den gotländska brödsäden för export,
synes föreningen kunna i exporthamnarna på Gotland tillämpa samma priser
som i prisorterna på fastlandet. Någon särskild fraktersättning torde därför
icke bli erforderlig i fortsättningen.

I sin skrivelse har nämnden även upptagit vissa frågor i samband med
övergången till nytt konsumtionsår. Nämnden har sålunda erinrat om att
såväl kvarnar som spannmålshandlare innevarande regleringsår liksom tidigare
genom avtal med spannmålsbolaget är skyddade för prisfallsförluster,
i det bolaget har skyldighet att efter hembud inköpa handelns och industrins
brödsädslager per den 1 juni 1954. Kvarnarna kommer då sannolikt att hem -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

bjuda de överskottskvantiteter, som ej beräknas åtgå till dess brödsäd av ny
skörd kommer i marknaden i tillräcklig utsträckning. Den förmalningsavgift,
som skall gälla för 1954 års skörd, bör enligt nämnden införas vid en
sådan tidpunkt, att den kommer att drabba all brödsäd av ny skörd. Lämplig
dag för ändringen av förmalningsavgiften anger nämnden vara den 1
augusti 1954. Då det av administrativa skäl är synnerligen olämpligt med
olika avgifter för olika årsskördar förutsätter nämnden, att den nya avgiften
skall avse all brödsäd oavsett skördeår. Detta innebär emellertid, att
kvarnarna vid en höjning av avgiftsbeloppet får vidkännas en oberäknad
kostnadshöjning för den kvantitet brödsäd av gammal skörd, som förmales
från och med den 1 augusti och för vilken redan betalats ett i och för sig
betydligt högre pris än det, som gäller för ny skörd. Kvarnarna bör därför
erhålla en mot höjningen av förmalningsavgiften svarande kompensation,
som lämpligen kan lämnas i avräkning på den förmalningsavgift, vederbörande
kvarn har att erlägga för sin förmalning under september månad.
Nämnden vill särskilt framhålla, att ifrågavarande kompensation icke utgör
ersättning för den sänkning av prisnivån för brödsäd, som genomföres för
1954 års skörd.

Vad beträffar frågan, huruvida ersättning bör utgå för den förlust, som
kan orsakas kvarnarna på grund av att en lägre genomsnittlig prisnivå tilllämpas
under 1954/55 anför nämnden följande.

Prisfallet vid övergång till nytt regleringsår är beroende på dels den omständigheten,
att brödsädspriserna under säsongen successivt stigit, dels en
sänkning av den genomsnittliga prisnivån för nästa regleringsår. I fråga om
det prisfall, som förorsakas av att priserna successivt stiger under regleringsåret,
gjorde nämnden redan i 1953 års regleringsskrivelse det principiella
uttalandet, att någon kompensation härför icke skall lämnas. Eftersom
kvarnarna vid en höjning av den genomsnittliga prisnivån alltid hav
fått till staten (spannmålsbolaget) inbetala prisstegringsvinsten, talar däremot
vissa skäl för att kvarnarna vid en sänkning av denna prisnivå skall
erhålla kompensation av statsmedel. Enligt förordningen den 5 juni 1953
(nr 375) med vissa bestämmelser rörande prisregleringen för råg och vete
stadgas ju även, att särskild prishöjningsavgift även fortsättningsvis skall
utgå för lager av brödsäd hos kvarnar och spannmålshandlare i samband
med att prishöjning sker på råg eller vete. Anledningen härtill är att det
icke ansetts skäligt, att handeln och industrin skall kunna tillgodogöra sig
en prishöjning, som kommit till stånd genom särskilda åtgärder från statsmakternas
sida. I konsekvens härmed anser sig kvarnindustrin berättigad
till kompensation för prisfall.

Förhållandet vid höjning och sänkning av den genomsnittliga prisnivån
är dock enligt nämnden ej helt analogt. Sådana förändringar grundas nämligen
på riksdagsbeslut och bekantgöres därför långt i förväg. Industrin och
spannmålshandeln har hembudsrätt samt erhåller bidrag vid export, och
kvarnarna kommer därför vid ett väntat prisfall ej att ligga med större lager
av gammal skörd än som av tekniska skäl är nödvändigt eller önskvärt.
Eftersom något tvång till överlåtelse cj föreligger, skulle kvarnarna emellertid
vid en prishöjning tillgodogöra sig prisstegringsvinsten för en betydligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

större kvantitet än den, som i praktiken blir aktuell vid en prissänkning.
Detta förhindras genom prishöjningsavgiften.

Enligt nämnden berör frågan om kompensation till kvarnarna även vid
sänkning av den genomsnittliga prisnivån i realiteten mera konsumenterna
än industrin, som i sin kalkyl måste räkna med de verkliga råvarukostnaderna.
Genom att inlösendagen sättes så tidig som 1 april blir det emellertid
svårare än hittills för kvarnarna att bedöma behovet av brödsäd av gammal
skörd. Behovet är bland annat beroende av tiden för den nya skörden ävensom
dess kvalitet. En viss lättnad skulle det enligt nämnden innebära för
kvarnarna, om de fick rätt att annullera gjorda hembud exempelvis fram
till den 1 augusti, i den mån så behövdes för att täcka förmalningsbehovet
intill dess ny skörd kommer i marknaden. Härvid löper emellertid kvarnarna
den risken, att spannmålen dessförinnan sålts för export. För att i möjlig
mån avlägsna denna risk bör den nya föreningen använda av kvarnar
hembjuden brödsäd för export först efter anmälan till vederbörande kvarn.
Några statsmedel står i fortsättningen ej till förfogande för prisfallsersättningar.
Eventuell ersättning måste då bestridas av den nya föreningen, och
nämnden förväntar, att förhandlingar härom kommer att upptagas mellan
kvarnarna och föreningen. Om föreningen lämnar prisfallsersättning, bör i
konsekvens därmed de prishöjningsavgifter, som inflyter vid en eventuell
höjning av prisnivån, tillfalla föreningen.

Nämnden upptar härefter i sin skrivelse de med förmalningsavgiften sammanhängande
frågorna och påminner om att dessa föregående år flera
gånger var föremål för ingående behandling inom nämnden, bland annat i
samband med en på riksdagens begäran av Kungl. Maj :t anbefalld undersökning
rörande förutsättningarna för att befria löneförmalningen från avgift.
Nämnden erinrar vidare om att den genom remisser den 10 februari
1954 av Kungl. Maj:t anbefallts att avge yttrande över till 1954 års riksdag
ingivna motioner berörande förmalningsavgiften, nämligen de likalydande
motionerna I: 14 och II: 19 angående undantag från förmalningsavgift för
husbehovsförmalning, 1:266 och 11:338 angående upphävande av förmalningsavgift
vid löneförmalning samt II: 165 angående ersättning till kvarnarna
för upptagande av sådan avgift. Förnyade förhandlingar har nu med
anledning av förenämnda motioner förts mellan nämnden och representanter
för såväl löne- som handelskvarnarna.

Lönekvarnarnas talesmän har enligt nämnden vid förhandlingarna anfört,
att omfattningen av löneförmalningen visar en tendens att minska och
att detta beror på att odlarna icke kan förstå det rättvisa i att avgift uttages
för den brödsäd, som de låter förmala för eget behov. Härom anför nämnden
följande.

Vad först beträffar rättvisesynpunkten torde det redan tidigare ha tillfullo
klarlagts, att ett undantagande av löneförmalningen från avgift tvärtom
skulle innebära en orättvisa mot de befolkningsgrupper, som är hänvisade
till att inköpa mjöl av avgiftsbelagd brödsäd. Beträffande minskningen av
löneförmalningen må anföras följande. Redan innan förmalningsavgiften

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

infördes visade löneförinalningen en stadigt sjunkande tendens. Sålunda utgjorde
löneförmalningen 1950/51 75 818 ton, 1951/52 66 127 ton och 1952/53
58 483 ton, vilket innebär en minskning med 12,7 respektive 11,6 procent.
Den naturligaste förklaringen härtill synes vara, att det ofta är mindre rationellt
att sporadiskt förmala vissa små och inbördes i fråga om kvalitet
olikartade brödsädspartier än att såsom vid handelskvarnarna företaga en
jämnare förmalning av en lämplig blandning av olika kvaliteter. Under tiden
1 september—31 december 1953 har som löneförmalning rapporterats 21 447
ton. Med anledning av att rapporteringen under åren 1950/51—1952/53 ej
skedde månadsvis utan endast avsåg hela regleringsår, kan man icke konstatera
hur stor del av årsförmalningen som ägde rum under tiden fram till
kalenderårsskiftet. En sådan uppgift finns emellertid från regleringsåret
1949/50 och visar att 44 procent förmaldes till och med december. Detta
torde tyda på att löneförmalningen innevarande regleringsår kommer att
uppgå till omkring 48 700 ton, vilket innebär en minskning med 16,7 procent.
Härvid är dock att märka, att rapporteringen numera endast avser den
egentliga löneförmalningen, medan den tidigare även innefattade en sådan
typ av förmalning, som när odlaren till en kvarn överlämnade sin brödsäd
och i utbyte härför erhöll kvarnens sedvanliga handelsmjöl. Ett dylikt förfarande
rubriceras från och med innevarande regleringsår såsom handelsförmalning.

Representanterna för handelskvarnarna har enligt nämnden starkt understrukit,
att en förutsättning från kvarnindustrins sida att godtaga förfarandet
med förmalningsavgifter från början varit, att denna avgift även skall
tagas ut för löneförmalning. Löneförmalningen kommer annars i ett så gynnat
konkurrensläge, att det kan befaras leda till en betydande minskning av
handelsförmalningen. Detta förhållande blir enligt representanterna för
handelskvarnarna ytterligare accentuerat, när förmalningsavgiften höjs från
nuvarande 3 till 5 kronor per deciton.

Nämnden förklarar, att den för sin del icke kan frångå sin tidigare uttalade
uppfattning, att förmalningsavgift bör utgå vid löneförmalning, jämväl
när denna avser tillverkning av mjöl för odlarens eget husbehov. Nämnden
berör härefter motionen II: 165, enligt vilken det skulle te sig underligt om
en avgift, vars uppgift är att stödja spannmålspriserna, icke skulle betalas
av odlarna själva för den brödsäd de förbrukar. Motionären föreslår emellertid,
att rörelseidkarna skall erhålla skälig ersättning för sitt besvär att
uttaga och redovisa avgifterna samt att kostnaderna härför skall bestridas
ur anslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

I anslutning härtill framhåller nämnden, att det enligt dess uppfattning
finns skäl för att lämna viss kompensation till lönekvarnarna för de kostnader,
som åsamkas dem i samband med inkasseringen av förmalningsavgifterna
från mäldägarna. Avgiften uttages i samband med den sedvanliga
mallönen, vilket enligt vad som visat sig vid verkställda kontroller ofta sker
genom kvartals-, halvårs- eller årsräkningar. Genom att lörinalningsavgiften
gör de debiterade beloppen högre än tidigare, blir det för kvarnarna svårare
alt inkassera sina fordringar, och krav får göras i större omfattning än
vad soin förut varit behövligt. Nämnden upplyser, alt den för att i viss mån
skydda lönekvarnarna från ränteförluster medgivit kvartalsredovisning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

förmalningsavgifterna, om vederbörande kvarn kan styrka, att den regelmässigt
har lämnat kredit för mallön. Någon motsvarande kostnad för merarbete
och ränteförlust föreligger icke i fråga om handelsförmalningen. Med
hänsyn härtill har nämnden funnit det lämpligt att föreslå, att kvarnarna
av förmalningsavgiften för löneförmalning får behålla 50 öre per deciton.
Detta belopp torde enligt nämnden utgöra skälig ersättning för merarbete
och ränteförluster. I motsats till motionärerna anser nämnden emellertid
icke, att kostnaden hör täckas av anslaget för prisreglerande åtgärder utan
att den i stället skall automatiskt ersättas av förmalningsavgifterna. Kostnaden
skulle enligt nämndens förslag vid en löneförmalning av 50 000 ton
stanna vid 250 000 kronor, med vilket belopp summan av förmalningsavgifterna
alltså minskas.

Nämnden upplyser, att jordbrukets förhandlingsdelegation enhälligt har
anslutit sig till nämndens förslag i fråga om uttagande av avgifter även vid
löneförmalning.

I förevarande avsnitt av sin skrivelse erinrar nämnden också om att i bestämmelserna
om förmalningsavgift stadgas, att sådan avgift skall utgå för
råg och vete, som användes för tillverkning av mjöl och för vete, som användes
för tillverkning av gryn. Enligt vad nämnden erfarit, användes vete
numera även i viss omfattning för tillverkning av rostade veteflingor. Författningen
medger formellt ej uttagande av avgift för sådan tillverkning. Då
det enligt nämnden ej kan anses motiverat att från förmalningsavgift undantaga
tillverkningen av veteflingor, föreslår nämnden viss ändring av gällade
författningsbestämmelser. Ändringen beröres närmare i avsnittet om
vissa författningsändringar. I

I sin förut omförmälda skrivelse berör spannmålsbolaget även frågan om
omfattningen av beredskapslagringen. Bolaget erinrar därvid om att det
redan förra året framhöll, att beredskapslagret av brödsäd med hänsyn till
den utökade odlingen borde kunna minskas från 300 000 till 200 000 ton.
Svårigheterna att omhändertaga den nya skörden i den takt den saluföres
från odlarna ökas, om beredskapslagret bibehålies i oförändrad storlek. Undanförsel
till extrautrymmen även av den nya skörden kan, om minskning
ej sker, bli ofrånkomlig och handeln tvingas täcka sina kostnader härför
genom att betala priser, som i förhållande till inlösenpriserna blir oskäligt
låga, såvida icke kostnaderna täckes av förmalningsavgiftsmedel eller i särskild
ordning av staten. Ett beredskapslager på 200 000 ton bör enligt bolagets
mening fördelas på 150 000 ton vete och 50 000 ton råg.

Nämnden finner de av bolaget anförda synpunkterna beaktansvärda men
förklarar, att för närvarande någon ändring icke torde böra göras i fråga om
beredskapslagrets normala storlek. Brödsäden är vår viktigaste livsmedelsreserv,
och 300 000 ton motsvarar ej mer än fem månaders förbrukning. Erfarenheten
från det senaste världskriget, vid vars början spannmålslagren
uppgick till 400 000 ton, visar enligt nämnden att ett års missväxt kan försätta
oss i ett mycket bekymmersamt läge, om importmöjligheter saknas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Nämnden föreslår emellertid, att beredskapslagret efter medgivande av
nämnden i varje särskilt fall bör få tagas i anspråk under fredstid för att
fylla ut ett försörjningsbehov, när brist uppstår på svenska marknaden till
följd av felslagen skörd eller av annan anledning. I undantagsfall bör enligt
nämnden den nya spannmålsföreningen också efter nämndens medgivande
få låna av beredskapslagret om så behövs för att fullgöra exportförsäljningar,
som beräknas kunna täckas in av kommande överskott. En bottenkvantitet
av lägst 150 000 ton bör dock alltid finnas i lager. Ovillkorlig skyldighet
bör icke föreligga att åter fylla ut beredskapslagret till 300 000 ton,
när det gått ner under denna kvantitet. I varje fall är det enligt nämndens
mening önskvärt att undvika import av brödsäd för detta ändamål.

Slutligen meddelar nämnden, att den, sedan Föreningen Svensk spannmålshandel
trätt i funktion, har för avsikt att med föreningen träffa avtal
om inrättandet av en konjunkturutjämningsfond i stiftelseform i likhet med
vad som skett med andra prisregleringsföreningar på jordbrukets och fiskets
område. Nämnden har därvid förutsatt, att Kungl. Maj :t i sinom tid kommer
att framlägga proposition om skattefrihet för avsättningar till den
avsedda stiftelsen på sätt skett beträffande övriga liknande stiftelser (Prop.
1954: 8).

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Rörande försörjningsläget i fråga om fodermedel anför jordbruksnämnden,
att tillgången på inhemsk fodersäd under innevarande regleringsår
liksom under det närmast föregående varit mycket god. Fodersädspriserna
har i detta läge närmast anpassat sig till de priser, som kunnat erhållas vid
export. Då världsmarknaden för fodersäd liksom för brödsäd har varit svag,
har odlarpriserna för korn, havre och blandsäd legat omkring 10 kronor
per deciton under dem, som man enligt den ursprungliga prognoskalkylen
räknade med. En viss icke obetydlig prisåtstramning har emellertid efter
det senaste årsskiftet kunnat förmärkas, beroende på ökad efterfrågan från
underskottsområdena i Sydsverige och återhållsamhet i utbuden från de
mellansvenska överskottsdistrikten. Nämnden upplyser vidare, att härtill
även har medverkat den export av närmare 45 000 ton malt- och foderkorn
samt drygt 15 000 ton havre, som ägt rum under hösten. Med nuvarande
prisläge synes emellertid någon ytterligare fodersädsexport knappast kunna
komma till stånd före ny skörd.

Nämnden erinrar härefter om att den av 1953 års riksdag godkända överföringen
av importen av fodersäd och andra fodermedel till handelns egna
organ planenligt genomförts, och att i samband därmed utfärdats föreskrifter
om införselavgifter för att stödja den inhemska prisnivån och begränsa
importen till det nödvändiga. För majs utgör avgiften 7 kronor per deciton,
varigenom förbrukarpriset kommit att ligga omkring 49 kronor per deciton
i importhamn. Producentnoteringen på foderkorn är för närvarande i Mellansverige
omkring 29 kronor per deciton men var i början av säsongen ungefär
4 kronor lägre.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Importen av majs har enligt nämnden blivit mycket obetydlig och försäljningarna
har uppenbarligen huvudsakligen avsett utfodring av höns. I
viss utsträckning har spannmålsbolaget till gällande importpris tillhandahållit
majs från det lager, bolaget ålagts att hålla för att utjämna brister i
handelns lagerhållning i samband med frisläppandet av utrikeshandeln.
Majsimporten torde under tiden september 1953—februari 1954 ha uppgått
till sammanlagt omkring 50 000 ton. Häri är inräknad den kvantitet, spannmålsbolaget
inköpt för att komplettera sin lagerhållning och varav omkring
30 000 ton inköpts redan före den 1 september 1953. Bolagets köp och försäljningar
har nu upphört. Nämnden upplyser, att den lämnat bolaget direktiv
att tills vidare hålla ett beredskapslager av 15 000 ton majs.

Den goda tillgången på fodersäd har påverkat efterfrågan på kli, som
under hösten varit ovanligt liten. Någon import har praktiskt taget ej förekommit
utöver en mindre kvantitet, som spannmålsbolaget hade kontralcterat
redan under föregående regleringsår. Å andra sidan har en motsvarande
kvantitet svenskt vetekli exporterats. Förbrukarnoteringen på svenskt
vetekli fritt kvarnplats var i november omkring 33 kronor per deciton men
har påverkats av fodersädsutvecklingen och är nu omkring 35 kronor per
deciton. Spannmålsbolaget har fortfarande i lager cirka 18 000 ton utländskt
vetekli, men avsikten är enligt nämnden att detta skall försäljas så snart
så kan ske utan att den svenska marknaden oroas.

Vad beträffar oljekraftfoder framhåller nämnden, att avsättningen av
svenskproducerat raps- och senapsmjöl i viss utsträckning är tryggad genom
föreskrift om minimiinblandning vid tillverkning av oljekraftfoderblandning
samt införselavgift för importvara. Priset på sådant foder har
enligt överenskommelse med de svenska oljefabrikerna fastställts till 35 kronor
per deciton vid försäljning till partihandlare. Med hänsyn till att oljefabrikerna
erhållit avsättningsgaranti, har genom spannmålsbolaget exporterats
omkring 13 000 ton rapsmjöl.

I fråga om övrigt oljekraftfoder har handelsföretagens import hittills varit
anmärkningsvärt obetydlig, och tillverkningen av oljekraftfoderblandning
har därför delvis möjliggjorts genom att spannmålsbolaget vid regleringsårets
början hade ett lager, som betydligt översteg det normala beredskapslagret.
Från detta lager har bolaget vid behov verkställt försäljningar,
vid vilka man tillämpat gällande världsmarknadspriser med tillägg av införselavgift.
Man torde emellertid enligt nämnden kunna räkna med att
handeln i fortsättningen själv skall kunna förse sig med erforderliga importvaror,
varför spannmålsbolagets försäljningar tills vidare upphört. Nämnden
upplyser, att bolagets lager av oljekraftfoder nu icke är större än vad
bolaget åtagit sig att hålla som beredskap eller omkring 65 000 ton högvärdigt
oljekraftfoder av utländskt ursprung. Nämnden har för avsikt att, om
Kungl. Maj :t icke har något att erinra däremot, utöver sistnämnda kvantitet
låta upplägga ett mindre lager av oljelinfrö, varigenom man erhåller en
beredskap i fråga om såväl linolja som linfrökakor. Beredskapslagret bör
enligt nämndens mening vara av den storleken, att därav kan beredas cirka

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

5 000 ton linfrökakor. Denna kvantitet kan lämpligast till världsmarknadspris
överföras från det lager, som nu innehas av clearingkassan för fettråvaror.
Den totala beredskapen i fråga om olj ekakor kommer då att omfatta
70 000 ton, vartill bemyndigande redan erhållits. Nämnden uppger vidare,
att spannmålsbolaget under 1954 har exporterat vissa överskottskvantiteter
linfrökakor om hittills cirka 17 000 ton.

Enligt det under rubriken brödsädsregleringen berörda förslaget av den
s. k. spannmålskommittén skall föreningen Svensk spannmålshandel även
ombesörja den beredskapslagring av majs och oljekraftfoder, som spannmålsbolaget
hittills haft om hand. Någon invändning häremot har ej framförts
i de avgivna remissyttrandena, och nämnden har för sin del anslutit
sig till förslaget. Föreningens kostnader för ifrågavarande lagring skall
givetvis bäras av staten. Det bör enligt nämndens mening stå föreningen
fritt att omsätta detta lager i egen regi eller genom att med handelsföretagen
träffa uppgörelse om önskade lagerutbyten.

Nämnden förutsätter vidare i sin skrivelse, att handeln med fodersäd och
fodermedel i fortsättningen liksom innevarande regleringsår lämnas fri.
Den begränsning av importen, som erfordras för att priserna på jordbruksprodukterna
skall kunna uppehållas vid förutsatt nivå, bör alltså enligt
nämndens mening åstadkommas icke genom en kvantitativ reglering av
utrikeshandeln utan genom att införselavgifter uttages vid import. Nämnden
utgår ifrån att Kungl. Maj :t kommer att lämna nämnden härför behövliga
bemyndiganden enligt förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter med
mera. Vidare bör, liksom nu, finnas möjligheter att vid behov uttaga utjämningsavgifter
vid export.

Med hänvisning till en skrivelse från nämnden till Kungl. Maj:t den 21
augusti 1953 framhåller nämnden, att det med hänsyn till de införselavgifter,
som pålägges vid import av oljekraftfoder, är nödvändigt att uttaga avgift
jämväl på oljekraftfoder, som tillverkas inom landet. I annat fall skulle nämligen
de svenska oljefabrikerna komma i ett gynnat läge i förhållande till utländska
leverantörer. Denna avgift, som till sin storlek bör överensstämma
med den för samma foderslag gällande införselavgiften, bör dock icke uttagas
för oljekraftfoder av svenskodlat frö av raps, rybs och senap i annat
fall än då tillverkningen skett av fröparti, som försålts till oljefabrik för
export av tillverkningsprodukterna men fodervaran av någon anledning försälj
es på den svenska marknaden. Nämnden hemställer, att förordning om
sådan tillverkningsavgift utfärdas i enlighet med ett bifogat förslag. Frivillig
uppgörelse med oljefabrikerna om inbetalande av dylik avgift har träffats
för innevarande regleringsår.

Oljefabrikerna har hittills genom avtal med nämnden garanterats avsättning
för ur svenskt oljcväxlfrö framvunnet oljekraftfoder. Garantin har upprätthållits
genom att spannmålsbolaget enligt direktiv av nämnden åtagit sig

(> Ililutng till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr ISO.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

att på anfordran av oljefabrik fortlöpande inköpa sådant oljekraftfoder, varvid
dock undantagits viss obetydlig bottenkvantitet, som vederbörande fabrik
själv kan lagra på sina magasinsutrymmen. Nämnden anser, att en sådan garanti
fortsättningsvis icke är motiverad. Skulle eventuellt överenskommelse
om en fortsatt garanti träffas mellan fabrikerna och den nya förening, som
skall övertaga spannmålsbolagets verksamhet, bör i vart fall staten icke
svara för därav föranledda kostnader.

Nämnden övergår härefter till frågan om fraktbidrag för transporter av
fodersäd och andra fodermedel till vissa delar av norra Sverige och upplyser,
att den vid sina förhandlingar med jordbrukets förhandlingsdelegation framfört
önskemål om en avveckling av dessa bidrag. Med hänsyn till att förhandlingsdelegationen
motsatt sig att för närvarande slopa fraktbidraget, har
nämnden emellertid icke ansett sig böra yrka på någon ändring under regleringsåret
1954/55. I fråga om bidragens storlek och administration anför
nämnden i huvudsak följande.

Bidragen tillkom på sin tid med särskilt syfte att förbilliga fodersäden
för utfodring av hästar i skogskörslor. Motoriseringen har medfört, att hästarnas
betydelse för skogstransporterna starkt minskat, och den huvudsakliga
delen av de fodermedel, för vilka fraktbidrag lämnas, torde numera användas
för mjölkproduktion. Bidragen uppgår sammanlagt till ett obetydligt
belopp — under regleringsåret 1952/53 1,5 miljon kronor — men avser ett
mycket stort antal expeditioner, varför det medför en oproportionerligt vidlyftig
administration. Under 1952/53 utbetalades bidrag med i medeltal
knappt 2 kronor 25 öre per deciton för omkring 35 000 ton fodersäd, 16 000
ton kli samt 16 000 ton oljekraftfoder- och hönsfoderblandningar, varjämte
antalet expeditioner uppskattas till närmare 6 000. Bidragen har ett flertal
år utbetalats av spannmålsbolaget, vars verksamhet emellertid nu avses
skola upphöra.

Nämnden ifrågasätter, om det icke ur administrativa synpunkter vore
lämpligast att utbetalandet av fraktbidragen överfördes till järnvägsstyrelsen.
Skulle detta icke anses genomförbart, bör utbetalningen enligt nämndens
mening skötas av Svensk spannmålshandel.

Slutligen erinrar nämnden om att Kungl. Maj :t den 29 september 1950 anbefallt
nämnden att i samråd med lantbruksstyrelsen företaga översyn av
1938 års lag om handeln med fodermedel, vilken ännu ej trätt i kraft. Nämnden
anmäler i sin skrivelse, att denna översyn nu påbörjats. Anledningen till
att den ej tidigare lämpligen kunnat vidtagas har varit, att man först velat
få erfarenheter av nu gällande bestämmelser på området.

Potatisregleringen.

Jordbruksnämnden tar i sin skrivelse upp frågan om den framtida regleringen
rörande fabrikspotatis. Därvid upplyser nämnden, att den haft överläggningar
i frågan med såväl Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a.
och Sveriges bränneriidkareförening som jordbrukets förhandlingsdelegation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Vidare har underhandskontakter förekommit med Aktiebolaget Vin- & spritcentralens
ledning. I anslutning härtill framlägger nämnden ett förslag till
garantiprissystem för fabrikspotatis att tillämpas från och med 1955 års
skörd. Nämnden hemställer, att riksdagen nu måtte fatta principbeslut i frågan,
och föreslår, att nämnden därefter får tillsätta en kommitté för att utforma
förslaget i detalj.

Innan nämnden ingår på förslaget, lämnar den följande redogörelse för
den nuvarande statliga potatisregleringen.

Statsmakterna bestämmer årligen det pris, stärkelsefabriker och potatisbrännerier
skall betala för potatis, som inköpes för tillverkning av potatisstärkelse
respektive potatissprit. På grundval av detta pris bestämmer sedan
nämnden enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande det pris, Sveriges stärkelseproducenters
förening, som har ensamrätt till inköp av i landet tillverkad potatisstärkelse,
skall betala till stärkelsefabrikerna för av dem tillverkad potatisstärkelse.
Nämnden bestämmer vidare enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande
föreningens utförsäljningspris på potatisstärkelse. I samband härmed
fastställer nämnden den maximikvantitet potatisstärkelse, som får tillverkas
under regleringsåret. Kvantiteten fördelas på stärkelsefabrikerna genom
att nämnden för varje fabrik utfärdar en tillverkningslicens. I licensen
angives i förekommande fall, att viss del av den potatis, som åtgår för framställning
av licenskvantiteten stärkelse, skall inköpas av odlare, som icke är
delägare i fabriken.

För tillverkningen av och prissättningen på potatissprit gäller i stort sett
detsamma som för tillverkningen av potatisstärkelse. Här tillkommer det
dock Aktiebolaget Vin- & spritcentralen att bestämma den kvantitet råbrännvin,
som får tillverkas under regleringsåret. Bolaget bestämmer även, efter
förhandlingar med Sveriges bränneriidkareförening, det pris bolaget skall
betala för råbrännvinet. Bränneriidkareföreningen bestämmer hur stor del
av totalkvantiteten potatissprit varje bränneri får tillverka. Beträffande inköp
av potatis har brännerierna för närvarande större frihet än stärkelsefabrikerna.
Brännerierna har emellertid vid sidan av odlare, som är ägare
av eller delägare i bränneri, vissa utomstående potatisleverantörer, som sedan
gammalt levererar potatis till bränneri.

Det sålunda i korthet beskrivna statliga regleringssystemet, som tillämpats
sedan början av 1930-talet, framstår numera enligt nämnden som otidsenligt
och alltför omständligt. Kvoteringsgrunderna är av gammalt datum och låser
fast utvecklingen. Regleringssystemet har vidare visat sig ej vara funktionsdugligt,
när det gäller att på ett smidigt sätt finna avsättning för en inhemsk
överskottsproduktion av potatisprodukter genom export eller för speciella
ändamål inom landet. Redan på grund av skördens växlingar kan sådana
överskott under vissa år icke undvikas.

Nämnden framhåller i fortsättningen, att redan nu inom ett flertal grenar
av jordbruksnäringen den regeln tillämpas, att producenterna själva får taga
ansvaret för uppkommande överskott och eventuella exportförluster. Så är
fallet ifråga om kött och fläsk, smör och ägg samt oljeväxter. I de fall icke
redan funnits användbara organ för att handha inköps- och försäljningsverksamheten
har för ändamålet bildats särskilda ekonomiska föreningar
med av staten utsedd ordförande. Enligt ett av nämnden framlagt, tidigare

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

återgivet förslag skall en liknande organisation tillskapas även för spannmålshandeln.

På fabrikspotatisområdet finnes, framhåller nämnden, tvenne ekonomiska
föreningar, nämligen Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. och
Sveriges bränneriidkareförening u. p. a. I föreningarna ingår som medlemmar
ägarna till samtliga stärkelsefabriker respektive potatisbrännerier. Ett
Aktiebolaget Vin- & spritcentralen tillhörigt potatisbränneri står dock utanför
organisationen. Det stora flertalet stärkelsefabriker och brännerier äges av
potatisodlare genom av dem bildade andelsföretag. Övriga fabriker tillhör
enskilda odlare och i undantagsfall företagare, som icke är potatisproducenter.

Goda skäl synes enligt nämnden tala för att man även för fabrikspotatisens
del tillskapar en organisation för att omhändertaga överskott. Utöver
angelägenheten av att inom så stora delar av jordbruket som möjligt tillämpa
liknande system för produktionens avsättning kan beträffande fabrikspotatis
åberopas önskemålet att avveckla det omständliga och otidsenliga regleringssystemet.
Vidare utgår nämnden ifrån att den sedan länge aktuella frågan
att genom en koncentration av driften till ett mindre antal enheter kunna
rationalisera och förbilliga tillverkningen av potatisstärkelse och potatissprit
skall kunna lösas lättare, om man övergår till en inköps- och försäljningsorganisation,
som icke tynges av invecklade detalj regleringsbestämmelser.

I anslutning till det anförda föreslår nämnden, att följande anordning av
garantiprissystemet skall för fabrikspotatisens del genomföras från och
med 1955 års skörd.

Ett garantipris skall fastställas efter förhandlingar i vanlig ordning för
den kvantitet potatisstärkelse, som erfordras för den inhemska förbrukningen.
Denna, som tidigare normalt uppgått till cirka 22 500 ton, har under de
senaste två åren nedgått till cirka 21 000 ton. Garantipriset bestämmes med
inriktning på att vad som återstår efter avdrag för fabrikations- och handelskostnader
skall utgöra ett skäligt pris för odling av fabrikspotatis. Detta beräkningssätt
förutsätter, att tillverkningen av potatisstärkelse icke överstiger
den inhemska förbrukningen. Då emellertid skördeutfallet för potatisens
del företer rätt stora variationer, måste man redan av detta skäl räkna
med att vissa år odlingen av fabrikspotatis kommer att överstiga den inhemska
förbrukningen samt att under andra år underskott kan uppkomma.
Då man lika litet här som inom andra delar av jordbruket bör syfta till någon
arealbegränsning, bör inom ramen för beräknad avsättningsmöjlighet
rätten att odla och sälja fabrikspotatis till potatisindustrierna principiellt
vara obegränsad, dock med den inskränkningen, att fabrikernas inköpsskyldighet
bör begränsas till de områden, där fabrikspotatis på grund av
jordens beskaffenhet sedan gammalt odlas och säljes till stärkelsefabriker
och brännerier. Genom att potatisfabrikernas inköpsskyldighet utvidgas,
måste man räkna med att de överskottspartier, som icke "finner avsättning
inom riket, icke kan säljas utan en större eller mindre förlust. För att täcka
sådana förluster bör av potatispriset, som enligt den angivna regeln framräknas
med ledning av garantipriset, innehållas visst belopp, som avsättes
till en clearingfond.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Vad nämnden anfört beträffande prissättningen på potatismjöl och potatis,
som inköpes av stärkelsefabrikerna, bör enligt nämndens mening gälla
även för prissättningen på potatissprit och potatis, som levereras till brännerier.
Härvidlag är emellertid att märka, att det enligt nu gällande lagstiftning
tillkommer Aktiebolaget Vin- & spritcentralen att bestämma årstillverkningen
av potatissprit samt, efter förhandlingar med bränneriidkareföreningen,
även priset på sprit, som framställes vid potatisbrännerierna.
Genomföres den av nämnden föreslagna ordningen, torde det emellertid bli
nödvändigt att priset på potatissprit fastställes under nämndens medverkan
för att undvika att priset på potatissprit fastställes till belopp, som kan
föranleda annat pris på potatis, som levereras till bränneri, än det, som
inköpes av stärkelsefabrik.

Innebörden av det nu beskrivna systemet för prisregleringen av fabrikspotatis
har av nämnden sammanfattats i följande åtta punkter.

1. Fabrikspotatisodlarna medges att uttaga ett visst skäligt pris på de
potatisprodukter (stärkelse och brännvin), som förbrukas inom landet. Detta
pris blir alltså gällande för den del av odlingen, som i stort sett motsvarar
det inhemska konsumtionsutrymmet. överskottet säljes av den nya organisationen
till de priser, som kan uppnås.

2. Till odlarna avräknas ett pris, som utgör en sammanvägning av de
olika priserna (det garanterade priset samt det lägre pris, som uppnås vid
export o. d.).

3. Potatisfabrikerna skall inom ramen för beräknad avsättningsmöjlighet
vara skyldiga att tillvarataga överskottspotatis från odlingsområden, som
traditionellt levererar potatis till potatisfabriker.

4. I praktiken ordnas prissättningen så, att staten fastställer ett pris för
en kvantitet, motsvarande den normala förbrukningen inom landet. Odlarna
däremot garanteras av föreningarna ett lägre pris. Prisskillnaden avser att
täcka exportförluster m. in. Blir dessa små, kan odlarnas pris hålla sig i närheten
av det statliga priset, men blir förlusterna stora, stannar odlarpriset
vid en lägre nivå.

5. Det är angeläget, att riksdagen redan våren 1954 fattar principbeslut
för att den nya ordningen skall kunna tillämpas från den 1 oktober 1955.

6. För att redan nu skaffa en grundfond till clearingkassan skall av
årets pris innehållas 3 öre per stärkelseprocent och hektoliter. När beloppet
framdeles tas i anspråk för avsett ändamål, skall det upptagas som inkomst
i jordbrukskalkylen för samma år.

7. Gällande kvoteringsbestämmelser och andra detaljregleringar upphäves
från och med hösten 1955 och, i den mån de på vissa områden måste
kvarstå, skall de handhas av föreningarna.

8. Nämnden tillsätter en kommitté för att utforma förslaget i detalj. Därvid
utredes, bland annat, vilket organ som bör ha hand om överskottens
placering. Fn utväg är därvid att sammanslå de nu existerande föreningarna,
en annan att bilda ett fristående nytt organ, vilket samverkar
med de gamla föreningarna. Även andra möjligheter kan tänkas.

Nämnden upplyser härefter, att stärkelseföreningen har anslutit sig till
det framlagda förslaget såvitt avser dess principiella uppläggning. Bränneriidkareföreningen
däremot har, under förklaring att den intet har att erinra
mot att viss del av potatispriset avsättes till eu fond för finansiering av av -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

sättningen för uppkommande överskott av fabrikspotalis, påkallat ytterligare
förhandlingar för att klarlägga verkningarna för brännerihanteringens
del av det nya förslaget. Jordbrukets förhandlingsdelegation har för sin del
biträtt förslaget. Aktiebolaget Vin- & spritcentralens ledning har under
hand förklarat sig icke ha något att invända mot förslaget.

Till sist erinrar nämnden om att den tidigare — i anledning av remiss av
potatisindustriutredningens betänkande — anfört, att de av utredningen
behandlade frågorna syntes böra upptas till övervägande i samband med nu
föreliggande framställning. I samband med införande av det här föreslagna
nya regleringssystemet synes en lösning även kunna vinnas av de problem
rörande rationalisering av stärkelse- och bränneriindustrierna, som utredningen
upptagit. Nämnden utgår ifrån att dessa problem kommer att särskilt
uppmärksammas vid den utredning om utformningen av det nya systemet,
som nämnden har för avsikt att igångsätta i samråd med potatisodlarnas
organisationer. Nämnden uppger i detta sammanhang, att rationaliseringen
skulle väsentligt underlättas, om de existerande branschföreningarna eller
det nya organ, som kan komma att bildas, övertoge samtliga bränneri- och
stärkelsefabriker samt därefter ordnade rationaliseringen i egen regi och
efter en enhetlig plan.

Ingångspriset på fabrikspotatis för närvarande utgör 45 och genomsnittspriset
cirka 46 öre per stärkelseprocent och hektoliter. Vid förhandlingar
med odlareorganisationerna för potatis om prissättningen för tillverkningsåret
1954-/55 diskuterades det förslag till omläggning av det nuvarande systemet
för den statliga regleringen av fabrikspotatisodlingen och potatisindustrierna,
för vilket nyss redogjorts. Då det nya förslaget icke kan beräknas kunna
tillämpas förrän från och med tillverkningsåret 1955/56, blir det nödvändigt
att för tillverkningsåret 1954/55 bibehålla det nuvarande regleringssystemet
och således även fastställa priset på potatis, som levereras till stärkelsefabriker
och potatisbrännerier. I stället för en av nämnden i annat fall
påyrkad sänkning av det nu gällande fabrikspotatispriset överenskoms vid
förhandlingarna att för nästa regleringsår bibehålla det nuvarande priset
som underlag för prissättningen på potatismjöl och potatissprit. Det pris,
som potatisfabrikerna har att betala till potatisleverantörerna, skall emellertid
vara 3 öre per stärkelseprocent och hektoliter lägre än det nu gällande
fabrikspotatispriset. Ingångspriset till odlare på fabrikspotatis under det
kommande tillverkningsåret blir därigenom 42 öre per stärkelseprocent och
hektoliter med sedvanliga säsongtillägg. Genomsnittspriset till odlare blir
cirka 43 öre per stärkelseprocent och hektoliter. Skillnaden mellan det potatispris,
som skall ligga till grund för bestämmande av priset på potatismjöl
och potatissprit, och det pris, som potatisleverantören erhåller, eller i
detta fall 3 öre per stärkelseprocent och hektoliter, avses skola avsättas till
en särskild clearingkassa. Såsom framgår av den förut återgivna överenskommelsen
med jordbrukets förhandlingsdelegation, har delegationen godkänt
den mellan nämnden och fabrikspotalisorganisationerna gjorda överenskommelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 oktober 1953 har jordbruksnämnden
med Sveriges stärkelseproducenters förening träffat överenskommelse
angående inköp och försäljning av potatisstärkelse under
tiden den 1 oktober 1953—den 30 september 1954. Avtalet innebär, bland
annat, att föreningen skall inköpa den mängd potatisstärkelse, som framställes
enligt meddelade tillverkningslicenser på högst 300 000 deciton. Enligt
7 § i avtalet har nämnden åtagit sig — under förutsättning av statsmakternas
godkännande och därest avtalet ej skulle förnyas för tillverkningsåret
1954/55 — att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens
sida, vilka bereder föreningen möjlighet att erhålla dels minst 87 kronor
per deciton för den 1 oktober 1954 inneliggande lager av potatisstärkelse,
dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ersättning för ränte- och lagringskostnader
enligt i avtalet angivna grunder för inneliggande lager av potatisstärkelse
med undantag av 30 000 deciton under tre månader från och med
den 1 oktober 1954. Vidare skall enligt 9 § i avtalet av den föreningen tillerkända
handelsmarginalen, sammanlagt 3 1/2 öre per kilogram potatisstärkelse,
ett belopp motsvarande 1 öre per kilogram under tillverkningsåret
försåld potatisstärkelse avsättas till en särskild fond, benämnd rationaliseringsfonden.
Medel ur denna fond skall användas till främjande av
rationaliseringsåtgärder inom stärkelseindustrin och må ej disponeras utan
medgivande av nämnden eller annan statlig myndighet.

Vid bemyndigandet för nämnden att ingå ifrågavarande avtal gjorde
Kungl. Maj :t förbehåll för att den i 7 § av avtalet gjorda utfästelsen skulle
vinna riksdagens godkännande och förklarade Sig vilja framdeles göra framställning
härom till riksdagen. Nämnden hemställer nu, att sådant godkännande
inhämtas.

Vad försörjningsläget beträffar anför nämnden, att föregående års potatisskörd
blev förhållandevis god och enligt skördeuppskattningen per den
15 oktober uppgick till cirka 1 878 000 ton. Beträffande matpotatisen medförde
fjolårets gynnsamma väderlek en bättre kvalitet än under det närmast
föregående året. Vidare synes de senare årens strävanden att få fram
en förstklassig matpotatis ha börjat bära frukt. Enligt vad hittills kunnat utrönas,
har tillgången på matpotatis tillhörande sortklass I i år varit betydligt
bättre. Matpotatispriset har vidare under den hittills gångna delen av
regleringsåret legat lägre än under motsvarande period förra året.

Nämnden erinrar i detta sammanhang om att ett nytt kontrollorgan för
klassificering och kontroll av saluförd matpotatis, kallat Svensk matpotatiskontroll
(SMAK), tillkommit under året genom en sammanslutning mellan
potatisodlarnas organisationer samt representanter för den enskilda och
konsumentkooperativa handeln och under medverkan av lanlbruksstyrelsen.

I fråga om utrikeshandeln med potatis anför nämnden, att någon import
icke förekommit under den hittills gångna delen av konsumtionsåret. Hos
nämnden har emellertid under den senaste tiden framställningar gjorts om
import av potatis från Danmark. Nämnden har härvid ansett sig böra med -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

giva import av potatis under förutsättning, att importen beträffande matpotatis
begränsas till potatis tillhörande sortklass I. För att ernå en ytterligare
garanti för att den importerade matpotatisen är av hög kvalitet bör
den enligt nämnden kvalitetsmärkas av Svensk matpotatiskontroll. Importen
av utsädespotatis bör vidare begränsas till att avse endast verkligt högklassig
vara. Dessutom bör vid import av potatis uttagas importavgift med
belopp, som med hänsyn till prisförhållandena kan anses skälig. Enligt kungörelsen
den 17 april 1953 (nr 122) om införselavgift på potatis har nämnden
bemyndigats att vid införsel av annan rå potatis än så kallad färskpotatis,
som inkommer under tiden den 1 januari—30 juni, fastställa en
införselavgift av högst 5 öre per kilogram. I anledning av en framställning
från nämnden har Kungl. Maj :t bemyndigat denna att från och med den
1 mars 1954 för import av utsädespotatis fastställa en införselavgift av högst
8 öre per kilogram.

Slutligen erinrar nämnden om att Svensk matpotatiskontroll efter framställning
av nämnden för innevarande regleringsår erhållit ett statligt anslag
av 15 000 kronor, vilket belopp enligt riksdagens beslut skall belasta anslaget
för Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, delposten Diverse
kostnader. Enligt vad nämnden inhämtat, har lantbruksstyrelsen till Kungl.
Maj :t med tillstyrkan överlämnat en av Svensk matpotatiskontroll gjord
framställning om enahanda anslag för nästa regleringsår. Då den verksamhet,
som utövas av Svensk matpotatiskontroll, förväntas komma att främja
strävandena att få fram en högklassig svensk matpotatis, tillstyrker nämnden
framställningen. Nämnden har ej heller något att erinra mot att bidraget
får belasta prisregleringsanslaget.

Nämnden övergår härefter till frågan om tillverkningen av potatisstärkelse
och anför därom följande.

För framställning av potatisstärkelse har nämnden för tillverkningsåret
1953/54 utlämnat licenser för tillverkning av sammanlagt cirka 208 000
deciton. Den normala tillverkningen av potatisstärkelse för inhemsk förbrukning
uppgår till cirka 225 000 deciton. Den för innevarande regleringsår
reducerade tillverkningen har föranletts av en redan föregående år inträdd
minskning i avsättningen för potatismjöl. Nämnden lät i god tid före
vårbruket underrätta de potatisodlare, som normalt levererar sin potatis
till stärkelsefabriker, om den beslutade minskningen i tillverkningen för
att lämna dem tillfälle att avpassa potatisarealen efter den reducerade avsättningen
för potatismjöl. Sedan den av nämnden medgivna tillverkningen
av potatismjöl avslutats, har det emellertid visat sig att inom de distrikt, som
normalt odlar potatis för leverans till stärkelsefabriker, föreligger avsevärda
överskott på fabrikspotatis. Anledningen härtill ligger måhända främst
i att 1953 års potatisskörd inom dessa distrikt var mycket god och att potatisen
hade en högre stärkelsehalt än vad man normalt räknar med. En bidragande
orsak torde även vara, att potatisodlarna räknat med att i år
kunna få avsättning för potatis till brännerierna i samma omfattning som
föregående år. Då emellertid potatisskörden även inom de distrikt, där det
odlas potatis för leverans till brännerier, genomgående blev mycket god, har
bränneriernas behov av inköp från utomstående potatisleverantörer i år
varit avsevärt mindre än under fjolåret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Vad angår tillverkningen av potatissprit anför nämnden, att Sveriges
bränneriidkareförening träffat avtal med Aktiebolaget Vin- & spritcentralen
om tillverkning innevarande regleringsår av sammanlagt 31 miljoner liter
råbrännvin av normal styrka. Härtill kommer tillverkningen av cirka 1 miljon
liter potatissprit vid spritcentralens eget potatisbränneri. Den förut
omnämnda rikliga tillgången på fabrikspotatis gör att tillverkningen av
potatissprit under innevarande tillverkningsår i verkligheten också kommer
att uppgå till nyssnämnda kvantiteter.

Oljeväxtregleringen.

Jordbruksnämnden erinrar inledningsvis om att frågan om den svenska
oljeväxtodlingens omfattning på längre sikt var föremål för särskild behandling
våren 1953. För det då av Kungl. Maj :t och riksdag beslutade prisregleringssystemet
lämnar nämnden följande redogörelse.

Hittills har praktiskt taget all oljeväxtodling inom landet omfattats av
statlig garanti. I fortsättningen skall med bortseende från linodlingen och
dess produkter statens stöd åt oljeväxtodlingen begränsas till att avse en
kvantitet, motsvarande vad som finner användning inom landet, därest inhemska
oljeväxtprodukter förbrukas vid tillverkning av margarin i den utsträckning
så kan ske utan att märkbart förändra margarinets kvalitet.
Denna kvantitet har angivits till cirka 120 000 ton nedtar kat frö. Att för närvarande
använda så mycket frö inom landet är emellertid dålig ekonomi ur
samhällets synpunkt. Vid export för vissa specialändamål kan nämligen
högre pris utvinnas för rapsolja än vad utländska margarinråvaror betingar.
Marknaden för dessa exportförsäljningar är emellertid ganska begränsad.
Med hänsyn härtill är en inblandning i margarin och andra oljekrävande
produkter av svensk olja upp till vad som motsvarar 80 000 å 90 000 ton inhemskt
frö i dagens situation ekonomiskt motiverad.

En inhemsk produktion av 120 000 ton frö beräknas alltså normalt ge ett
överskott av omkring 35 000 ton frö för export i form av frö eller olja. Garantiprissättningen
omfattar även denna överskottskvantitet. Blir produktionen
större än 120 000 ton, faller däremot merkvantiteten utom ramen för
statens garantipris.

Tekniskt är garantiprissystemet så anordnat, att garantipriserna för den
kvantitet, som åtgår för den inhemska förbrukningen, sättes så högt, att de
innefattar kompensation även för den förlust, som kan uppkomma på den
kvantitet frö som, inom ramen för 120 000 ton, avses skola exporteras. Den
del av garantipriset, som motsvarar nyssnämnda kompensation, avsättes till
en särskild kassa och disponeras för att täcka förluster på exportförsäljningar.
Som exportförsäljning av frö jämställes härvid försäljning till
världsmarknadspriser av frö till de inhemska oljefabrikerna för tillverkning
av olja för export. Om högre priser kan erhållas vid export än som förutsatts
vid garantiprissättningen, eller skörden blir mindre än den vid prissättningen
förutsatta, så att de nu på angivet sätt till en särskild kassa inflytande
medlen helt eller delvis icke behöver tagas i anspråk, skall överskottsmedlen
enligt nuvarande system fonderas eller användas för efterbetalning
till odlarna.

Exporten av oljeväxtfrö har under de senaste åren varit organiserad pa
följande sätt. All försäljning bär skett i Sveriges oljcväxtodlares central -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

förenings namn men till av nämnden godkända priser och villkor i övrigt.
Att förmedla exportaffärer i frö har stått öppet för envar. Det har på grund
av avtal åvilat Svenska lantmännens riksförbund att styra om befruktningen,
sedan Föreningen Sveriges oljeväxtintressenter givit anvisning om vilka
partier som skall exporteras. Oljeexporten har skett genom oljefabrikernas
försorg till priser och på villkor, som godkänts av nämnden.

I det följande berör nämnden de spörsmål, som uppkommit i anledning
av det förslag till omläggning av exportorganisationen, som den förut nämnda
spannmålskommittén framlagt. Nämnden, som tillstyrker kommitténs
förslag, framhåller att det innebär, att den tillämnade föreningen Svensk
spannmålshandel skall få hand om exportförsäljningen av 1954 och kommande
års oljeväxtskördar. Oljeväxtodlarnas särskilda intressen skall vid
exporten skyddas genom att odlarnas organisationer erhåller viss representation
i föreningen. De funktioner beträffande exporten av frö och olja, som
för närvarande fylls av nämnden, föreslås från och med 1954 års oljeväxtskörd
bli överförda på Föreningen Sveriges oljeväxtintressenter, som alltså
skall bli det organ, vilket beslutar om exportens omfattning m. in.

Nämnden påpekar, att därest den föreslagna omorganisationen av spannmålshandeln
godkännes och garantin till linodlingen, såsom nämnden senare
förordar, upphör, en förändring av styrelsen i Föreningen Sveriges
oljeväxtintressenter påkallas. Ur styrelsen bör sålunda representanten för
Linoljeslageriernas försäljningsaktiebolag utgå. Denna styrelsepost torde
icke behöva återbesättas. Vidare bör spannmålsbolagets representant i styrelsen
ersättas med en representant för Svensk spannmålshandel. Härav
betingad stadgeändring bör snarast företagas.

Det nya prissystemet för oljeväxter gäller från och med 1954 års skörd.
Nämnden upplyser, att den för att underlätta för jordbruket att övertaga
ansvaret för överskottsproduktionen av frö har för avsikt att före utgången
av innevarande regleringsår sälja slut ännu kvarliggande överskottskvantiteter
frö.

Nämnden övergår härefter till att redogöra för den av Kungl. Maj :t den 24
juli 1953 godkända överenskommelsen mellan nämnden, å ena, samt jordbrukets
förhandlingsdelegation och Sveriges oljeväxtodlares centralförening,
å andra sidan, angående priserna på oljeväxtfrö. Nämnden anför i huvudsak
följande härom.

Utgångspunkt för överenskommelsen var att åstadkomma en odling, som
kunde väntas giva en skörd av oljeväxter, höstsådda och vårsådda, om cirka
120 000 ton. I fråga om försäljningen av hösiraps och höstrybs till de inhemska
oljefabrikerna för svensk konsumtion enades man om ett garantipris
av 85 respektive 83 öre per kilogram. Detta pris var avsett att innefatta
kompensation för förluster vid export av kvantiteter inom ramen för 120 000
ton frö. Mot denna bakgrund ansåg sig oljeväxtodlarnas representanter kunna
räkna med ett lägsta pris av 75 respektive 73 öre per kilogram för hela
den garanterade odlingen av höstraps och höstrybs. Beroende på odlingens
faktiska omfattning och det exportpris, som kunde erhållas, bedömdes det
pris, som i praktiken skulle komma att utfås, att ligga någonstans mellan
dessa gränser. Man enades samtidigt om att det tidigare tillämpade systemet

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

med kontraktsodling tills vidare skulle bestå. I kontrakten rörande höstens
odling har odlarna tillförsäkrats endast det lägre priset. Vid försäljning till
de inhemska oljefabrikerna av för svensk konsumtion ämnade oljeväxtfröer
får däremot det högre priset uttagas.

Skulle förlusten vid export bli så stor, att en sammanvägning av hemmamarknadspriserna
och exportpriserna blir lägre än vad som motsvarar ett
odlarpris av 75 respektive 73 öre per kilogram, får enligt riktlinjerna medel
från oljeväxtodlarnas clearingfond tagas i anspråk för att möjliggöra, att
sistnämnda odlarpris ändock kan utbetalas.

Enligt den inventering av de höstsådda arealerna, som gjordes av statistiska
centralbyrån i oktober 1953, uppgår den besådda arealen av höstraps
till drygt 60 000 hektar och av höstrybs till drygt 20 000 hektar. För höstrapsens
del innebär detta en ökning av arealen jämfört med 1953 med 9,9
procent, medan höstrybsarealen i förhållande till 1953 sjunkit med 26,8 procent.
Fjolårets med höstraps och höstrybs besådda arealer gav enligt nämnden
ett utbyte av cirka 60 000 ton frö. Utvintringen 1952/53 var emellertid
särskilt stor. Vid normalskörd och normal utvintring kan de hösten 1953
besådda arealerna väntas ge en skörd av cirka 105 000 ton nedtorkat frö.

Nämnden meddelar, att vid sammanträde med representanter för oljeväxtodlarna
den 30 januari 1954 preliminär uppgörelse träffades om tillämpning
för våren 1954 sådda oljeväxter av samma regler för prissättningen,
som gäller för höstraps och höstrybs av 1954 års skörd, övre respektive
undre gränsen för odlarpriset föreslogs härvid bli för vårraps 75 respektive
67 öre, för vårrybs 73 respektive 65 öre samt för vitsenap 60 respektive 54
öre, allt räknat per kilogram. Den preliminära uppgörelsen har sedermera
biträtts av jordbrukets förhandlingsdelegation. Nämnden hemställer, att
Kungl. Maj :t måtte godkänna de övre prisgränserna.

Vidare upplyser nämnden, att i jordbrukskalkylen för regleringsåret
1954/55 förutsatts, att ingen efterbetalning skall ske till odlarna. Med hänsyn
härtill bör enligt nämnden eventuella överskottsmedel fonderas.

I samband med utformningen av det tekniska systemet för stödet åt den
inhemska smörproduktionen förutskickades, att frågan om stödet åt den inhemska
produktionen av linfrö och linolja för 1954 och efterföljande års
skördar skulle upptagas i särskilt sammanhang. Nämnden har med hänsyn
härtill gjort vissa undersökningar. Härom anföres bland annat.

Nämnden har hos Linoljeslageriernas försäljningsaktiebolag efterhört,
huruvida därtill anslutna företag kunde utfästa sig att inköpa linfrö av 1954
års skörd till världsmarknadspriset, vilket för närvarande motsvarar ett
odlarpris av 65 öre per kilogram. Linoljeslagerierna har emellertid med
hänsyn till nuvarande marknadsläge förklarat sig icke kunna lämna dylik
utfästelse. Aktuella världsmarknadspriser för linfrö och linolja utvisar, att
en stor disproportion för närvarande finnes mellan linfrö- och linoljepriserna.
Priset för linfrö är sålunda omkring 30 procent högre än ett motsvarande
pris, beräknat utifrån gällande pris på linolja.

Eftersom linoljeslagerierna praktiskt taget ensamma uppträder som köpare
av linfrö för den inhemska marknadens behov, skulle man sålunda
icke utan särskilda stödåtgärder kunna påräkna någon avsättning för en

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

inhemsk linfröskörd under innevarande år. Emellertid är nu gällande världsmarknadspris
för linolja exceptionellt lågt. Nämnden finner det därför icke
obefogat antaga, att en något bättre prisrelation mellan linolja och linfrö
kan komma att uppstå framdeles. Med hänsyn härtill och då en mindre
odling av linfrö är önskvärd av beredskapsskäl, föreslår nämnden, att staten
för den odling, som vid detta prisläge kan komma att ske, garanterar
odlarna ett pris av 65 öre per kilogram. Med tanke på de trots allt osäkra
ekonomiska förutsättningarna för en odling till detta pris bör man enligt
nämnden räkna med att en viss förlust på odlingen kan uppstå. Denna förlust
bör enligt nämndens mening täckas av statsmedel, och nämnden förutsätter,
att så länge clearingkassan för fettvaror består, medel för ändamålet
får ställas till förfogande ur denna kassa. Det förhållandet, att statsmedel
anlitas för ändamålet, finner nämnden befogat icke minst ur den synpunkten
att av beredskapsskäl en utsädeskvantitet linfrö av minst 1 800 ton,
varav omkring 1 200 ton oljelinfrö och omkring 600 ton spånadslinfrö, bör
finnas i landet. En särskild kontraktsodling för att nå detta syfte skulle
enligt nämnden sannolikt draga en kostnad, som är större än förlusten på
en garanterad odling till 65 öre per kilogram.

Stödet åt lin- och hampodlingen.

I förevarande avsnitt av sin skrivelse erinrar jordbruksnämnden till en
början om att enligt riktlinjerna för det statliga stödet åt lin- och hampodlingen
Kungl. Maj :t årligen skall fastställa de priser — riktpriser -— vilka
användes bland annat vid upprättandet av de driftskalkyler, som tjänar
till ledning för bestämmandet av det statliga pristillägget för den beredda
fibern. Enligt gällande regler skall riktpriserna bestämmas med hänsyn
till priserna på andra grödor och så, att en odling av lämplig storleksordning
kan väntas. Staten ikläder sig ingen garanti för att odlarna verkligen
får ut riktpriserna. Odlarpriset blir bland annat beroende på hur försäljningspriset
på beredd fiber utvecklar sig och hur beredningsverken skötes
ekonomiskt. Riktpriserna har alltsedan 1951 varit för linhalm 27 och för
hamphalm 15 öre per kilogram.

Vad angår det statliga stödet åt linodlingen erinrar nämnden om att detta
numera utgår endast till tre beredningsverk, nämligen Laholm, Växjö och
Mellansel, och avser en sammanlagd kvantitet av 1 625 ton linfiber av spinnbar
kvalitet. Stödet utgår i form av dels ett allmänt pristillägg till samtliga
beredningsverk, enligt beslut av 1953 års riksdag maximerat till 75 öre per
kilogram fiber av stödberättigad kvalitet, dels ett särskilt pristillägg till verken
i Växjö och Mellansel av 15 respektive 55 öre per kilogram. Det allmänna
pristillägget grundas på driftskostnaderna vid laholmsverket och försäljningspriserna
till spinnerierna. Under innevarande regleringsår har det utgått
med 73 öre per kilogram. Försäljningspriserna för fibern är givetvis
beroende på den internationella marknaden. Då några mera markerade förändringar
icke förekommit på denna, synes man enligt nämnden kunna
räkna med oförändrade försäljningspriser för regleringsåret 1954/55. En
bland annat genom utbyggnad genomförd rationalisering av laholmsverket
har emellertid medfört en sänkning av tillverkningskostnaderna vid detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

verk med omkring 6 öre per kilogram repad halm. Dessutom anses det möjligt
att, oaktat en väntad prissänkning på linfrö, verkställa en sänkning av
riktpriset på linhalm från 27 till 25 öre per kilogram. Här nämnda omständigheter
motiverar en sänkning av det allmänna pristillägget från 73 till 54
öre per kilogram fiber av stödberättigad kvalitet. Med utgång från ett allmänt
pristillägg av sistnämnda storlek och efter fördelning av den totala
fiberkvantiteten, 1 625 ton, på verken enligt en mellan nämnden och Riksförbundet
Lin och hampa träffad överenskommelse, skulle den totala bidragskostnaden
uppgå till följande belopp.

Beredningsverk	Anslags- berättigad	Erforderligt statsbidrag	Totalt
kvantitet	per kg fiber	statsbidrag
	kg	kr	kr
Laholm...............	......... 790 000	0,54	426 600
Växjö................	......... 535 000	0,54 + 0,15	369 150
Mellansel.............	......... 300 000	0,54 + 0,55	327 000
		Summa	1 122 750

Till pristillägg för spånadslin under regleringsåret 1954/55 erfordras sålunda
cirka 1 123 000 kronor under förutsättning, att försäljningspriserna
på fiber till spinnerierna icke undergår några väsentliga förändringar.
Nämnden anser, att den på sedvanligt sätt bör erhålla bemyndigande att
inom ramen för totalbeloppet göra den omdisponering mellan verken, som
kan befinnas lämplig.

Vad härefter angår hampodlingen erinrar nämnden om att statligt stöd
numera lämnas endast till ett beredningsverk, nämligen Visby. Stödet utgör
enligt beslut av 1953 års riksdag ett till 75 öre per kilogram maximerat pristillägg
för fiber av spinnbar kvalitet. Oaktat pristillägg för 1953 års skörd
har utgått med maximibeloppet, har beredningsverket innevarande år icke
kunnat betala odlarna det av Kungl. Maj :t fastställda riktpriset för hamphalmen,
utan verkets genomsnittspris har enligt uppgift stannat vid omkring
13 öre per kilogram. Anledningen härtill är enligt nämnden bland
annat en sänkning av spinneriernas inköpspris för fibern — i fråga om grundkvaliteten,
blånor klass II från 1 krona 82 öre till 1 krona 50 öre per kilogram
—■ som har skett från ingången av fjärde kvartalet 1953 till följd av
vissa prisfall på den utländska marknaden.

Försörjningen med utsädesfrö av hampa har under de senaste åren i anledning
av skördekatastrofen 1952 medfört speciella anordningar och kostnader.
Nämnden anför härom.

Enär den inhemska fröskörden 1952 helt förstördes genom det osedvanligt
dåliga bärgningsvädret, möjliggjordes 1953 års hampodling nästan helt
genom import av utsäde från Turkiet och Frankrike. Fröimporten måste ske
till priser, som betydligt översteg vad man normalt räknar med för svenskt
hamputsäde. För att utsädet skulle kunna tillhandahållas odlarna till sedvanligt
pris beviljade 1953 års riksdag ett särskilt anslag på 160 000 kronor.
Emellertid blev utsädet dyrare än beräknat och anslaget räckte icke till för
att helt täcka skillnaden mellan importpriset och det normala priset på

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

svenskt utsäde. På grund härav häftar verket fortfarande i skuld till Svenska
spannmålsaktiebolaget, genom vars förmedling utsädet inköptes, för något
över 70 000 kronor. Endast en mindre del av detta belopp, 10 000 kronor,
har hampberedningsverket möjlighet att självt täcka.

Enär hampa efter turkiskt och franskt utsäde icke lämnar moget frö i
det svenska klimatet, blir det nödvändigt att även för 1954 års odling inköpa
vissa kvantiteter utländskt utsäde. Av de hampsorter, som mognar till frö,
erhölls hösten 1953 endast omkring 35 ton frö. Det erfordras därför en import
av cirka 40 ton utländskt utsädesfrö, om odlingen skall kunna upprätthållas
i önskad omfattning. Priset på den utländska utsädesvaran är emellertid
även i år så högt i förhållande till normalt svenskt utsädespris, att ett
belopp av omkring 100 000 kronor erfordras för att helt täcka prisskillnaden.
Skall odlarna betala importpris för utsädet, kommer sannolikt icke
en tillräcklig odling till stånd.

Med hänsyn till förenämnda förhållanden föreslår nämnden, att den bemyndigas
att av anslaget för Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
använda högst 160 000 kronor dels för att täcka berörda skuld till spannmålsbolaget,
dels'' för att kunna till sådden 1954 tillhandahålla odlarna utländskt
hamputsäde till samma pris, som hittills erlagts för svenskt utsädesfrö.

Med hänsyn till att odlarna icke heller från 1954 års hampskörd kan beräknas
erhålla större fröskörd än vad som ungefär kommer att åtgå såsom
utsäde under 1955, har nämnden icke ansett det möjligt att sänka riktpriset
för hamphalm under vad som innevarande år verkligen betalats.
Nämnden hemställer därför, att Kungl. Maj :t för hamphalm av 1954 års
skörd måtte fastställa ett riktpris av 13 öre per kilogram.

Vid detta riktpris måste enligt nämnden pristillägget för hampfiber även
under regleringsåret 1954/55 utgå med maximibeloppet 75 öre per kilogram
stödberättigad fiber. Räknat efter en total produktion av 900 ton, varav 80
procent eller 720 ton av stödberättigad kvalitet, uppgår medelsbehovet för
pristillägg för hampfiber av 1954 års skörd till 540 000 kronor.

Nämnden framhåller, att ett stöd åt hampodlingen av denna storlek måste
betecknas som stort, men understryker, att såväl odlingen som beredningsverket
alltjämt lider av skadeverkningarna från katastrofåret 1952/53. Från
och med 1955 bör odlingen av hampa enligt nämndens mening kunna ske
enbart med inhemskt utsäde och lämna avkastning av frö både till utsäde
och avsalu. Eftersom även en viss ytterligare rationalisering av visbyverket
kan komma att genomföras, finns det förhoppningar, att hampodlingen i
fortsättningen skall kunna bedrivas utan att pristillägg lämnas i maximal
utsträckning. Härvid förutsättes dock, att ytterligare prisfall på världsmarknaden
icke inträffar. Nämnden upplyser slutligen, att i förhållande till utlandspriserna
stödet åt hampodlingen för närvarande motsvarar 40 procent,
medan stödet åt linodlingen endast utgör knappt 18 procent.

Anslagsbehovet för pristillägg för fiber av lin och hampa under budgetåret
1954/55 utgör under angivna förutsättningar 1 663 000 kronor, varav
för lin omkring 1 123 000 kronor och för hampa omkring 540 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Härtill kommer dels bidragen för anskaffande av utländskt frö, 160 000 kronor,
dels bidrag till Riksförbundet Lin och hampa för tekniska undersökningar
och försöksverksamhet (14 000 kronor) samt till Sveriges allmänna
linodlingsförenings verksamhet (5 000 kronor). Det totala anslagsbehovet
för stödjande av odlingen utav lin och hampa uppgår sålunda till (1 663 000
+ 160 000 + 14 000 -f 5 000 ==) 1 842 000 kronor.

Nämnden föreslår vidare i sin skrivelse, att Kungl. Maj :t skall få möjlighet
att lämna nämnden bemyndigande att inom en viss avgiftsram förordna
om införselavgift på hampfiber. Nämnden anför härom följande.

Hampfiber är för närvarande fri från tull och omfattas icke heller av de
bemyndiganden, som riksdagen meddelat i fråga om införselavgifter för
jordbruksprodukter. Vid förhandlingar om det svenska fiberpriset har emellertid
från spinneriernas sida åberopats, att vissa länder sporadiskt bjuder
ut mindre partier mjukfibrig hampa till priser, som ligger väsentligt under
de reguljära världsmarknadspriserna och uppenbarligen understiger produktionskostnaden.
Med hänsyn till bevisningssvårigheterna är det tveksamt,
om en antidumpingtull kan införas för att möta konkurrens av ifrågavarande
slag. För att erforderligt skydd skall kunna beredas mot de här avsedda
utbuden, bör därför Kungl. Maj :t ha möjlighet att lämna nämnden bemyndigande
att inom en viss avgiftsram förordna om införselavgift på hampfiber.
Därest nämnden erhåller sådant bemyndigande, har emellertid nämnden
icke för avsikt att begagna detsamma för annat ändamål än att motverka
införsel av ovan angivna karaktär. Såvitt avser mjukfibrig hampa
föreligger icke hinder mot en dylik avgiftsbeläggning i nu gällande GATTbindningar
(tull- och avgiftsfriheten är bunden endast för vissa typer av
hårdfibrig hampa).

Vad beträffar frågan om en utbyggnad av lin- och hampregleringen med
ett förbättrat tullskydd för färdigvaror, vilket på sin tid förordades av linoch
hamputredningen, förutsätter nämnden att denna fråga, som för närvarande
torde vara föremål för behandling inom 1952 års tulltaxekommitté,
inom en nära framtid erhåller en tillfredsställande lösning.

Regleringen av kött och fläsk m. m.

I fråga om regleringen av kött och fläsk framhåller jordbruksnämnden
till en början, att betydande avsättningssvårigheter för fläsk förelåg vid ingången
av år 1953. Ända sedan sommaren 1952 var tillförseln större än den
inhemska konsumtionen. Enär några möjligheter att exportera fläsk vid
denna tidpunkt icke var för handen, medförde den starkt ökade fläskproduktionen,
som på förhand icke kunnat beräknas med ledning av aktuella betäckningssiffror,
en rätt omfattande statlig lagring. Genom att Storbritannien
vid handelsförhandlingar förband sig att köpa 6 000 ton bacon från
Sverige under 1953 förbättrades utsikterna att avsätta överskottsproduktionen
väsentligt. Även handelsförhandlingarna med Västtyskland gav vissa
exportkontingenter till resultat. Baconexporten kunde igångsättas i februari
1953 ehuru till en början med rätt blygsamma kvantiteter, beroende på vissa
omställningsproblem hos de baconbercdande slakterierna. Marknadsförhål -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

landena i Västtyskland under första halvåret 1953 medförde icke ett önskvärt
utnyttjande av den i handelsavtalet överenskomna kontingenten. Då de
kvantiteter, som Västtyskland -vid denna tid köpte, huvudsakligen bestod
av fryshuslagrat fläsk, underlättades dock omsättningen av fläsklagret. Den
totala exporten under första kvartalet 1953 räckte icke till att avsätta samtliga
överskott utan lagringen måste fortsätta, ehuru i minskad takt. I april
månad uppnådde det statliga fläsklagret ett maximum av 6 800 ton.

Nämnden erinrar härefter om utvecklingen under sommaren och hösten
1953 och anför i huvudsak följande.

Under den arbetskonflikt i livsmedelsbranschen, som utbröt i maj 1953,
disponerades det statliga fläsklagret för konsumtion på den inhemska marknaden.
Under konflikten, som varade i sex veckor, var möjligheterna att
utföra slakt mycket begränsade, vilket bland annat medförde, att större delen
av de svin, soin normalt skulle ha gått till slakt, måste kvarhållas hos
producenterna. När konflikten hävdes, blev därför slakterierna hårt ansträngda.
I detta läge måste fryshuslagringen återigen tillgripas; dock blev
den av mindre omfattning än väntat, eftersom det visade sig möjligt att vid
denna tidpunkt avsätta stora kvantiteter till Västtyskland. En fördel var,
att denna export till stor del utgjordes av levande svin med högre vikt än
den svenska idealvikten. Mot eftersommaren kunde praktiskt taget hela
fryshuslagret dirigeras till Västtyskland.

I slutet av september 1953, då hela den eftersläpande slakten från livsmedelskonflikten
var avverkad, började tillförseln av fläsk minska relativt
kraftigt, och svårigheter visade sig att fortsätta fläskexporten. Sålunda
måste baconexporten, som då kommit upp till en årskvantitet av cirka 4 300
ton, avbrytas, vilket skedde i samråd med de engelska importörerna. Sedan
samtliga leveranser i enlighet med ingångna kontrakt med importörerna i
Västtyskland fullgjorts, avbröts även exporten till detta land. Under hela
fjärde kvartalet 1953 var tillförseln av fläsk på den inhemska marknaden
mindre än konsumtionsbehovet. För att täcka behovet till julen 1953 måste
en viss import tillgripas. En mycket viktig faktor vid bedömandet av fläskbristen
till julen är den ökning i fläskkonsumtionen, som kunnat iakttas
speciellt under slutet av år 1953. Denna ökning förklaras dels av att sänkningen
av fläskpriserna på hösten 1952 efter en viss anpassningstid tog sig
uttryck i en övergång från kött till fläsk, dels av en mindre höjning av den
totala konsumtionen, övergången från kött till fläsk har säkerligen stimulerats
av att svinens slaktvikter och späcktjocklek alltmer kommit att anpassas
till allmänhetens krav på ett magert fläsk.

Exporten av fläsk under 1953 har enligt nämnden uppgått till 11 706 ton
och importen till 3 301 ton. Exportöverskottet utgör alltså 8 405 ton.

Som nyss nämnts har under 1953 en förskjutning av konsumtionsvanorna
från kött till fläsk inträtt. En viss minskning i köttkonsumtionen har
alltså skett, men trots detta har rätt betydande kvantiteter kött måst importeras
för att komplettera den svenska produktionen. Importen under 1953
av nöt- och kalvkött uppgick till cirka 8 000 ton med ben och cirka 2 500
ton bcnfri vara. Dessutom har importerats cirka 1 200 ton salt hästkött.

Nämnden redogör härefter närmare för exporten och importen samt anför
i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Export och import av kött och fläsk har under innevarande regleringsår
med ensamrätt ombesörjts av föreningen Svensk kötthandel, som arbetar
efter av nämnden i anslutning till Kungl. Maj :ts och riksdagens allmänna
direktiv angående köttregleringen meddelade föreskrifter. Av föreningen
vidtagen export av fläsk har utan undantag skett till priser, som understigit
de inhemska priserna. För exporten till Storbritannien har erhållits ett pris,
motsvarande priset på dansk bacon enligt långtidsavtalet mellan Storbritannien
och Danmark, vilket innebar en förlust av cirka 55 öre per kilogram
fläsk.

Vid försäljning till Västtyskland har priserna varierat, men i allmänhet
har förlusten varit något större än vid exporten till Storbritannien. Då å
andra sidan importen av kött kunnat ske till priser, som legat lägre, i vissa
fall väsentligt lägre, än de svenska priserna, har denna medfört vissa vinster
för föreningen.

För att täcka exportförlusterna på fläsk har Svensk kötthandel i första
hand använt vinster, som uppkommit vid köttimporten. Därjämte har i enlighet
med 1952 års riksdagsbeslut tagits i anspråk vissa medel ur clearingkassan
för kolonialvaror. Från och med den 20 oktober 1953 har med stöd
av gällande författningar uttagits slaktdjursavgifter för svin med 5 kronor
per djur. Avsikten med denna avgift är att i första hand täcka förluster vid
export av fläsk. Såvitt nu kan bedömas, torde de medel, som under innevarande
regleringsår inflyter i form av slaktdj ursavgifter, icke behöva helt
tagas i anspråk för att täcka under samma tid uppkommande exportförluster.
Enligt nämndens mening är det emellertid angeläget att tillföra föreningen
reservkapital för framtida behov, så att den på ett ändamålsenligt
sätt kan fullgöra sin uppgift som marknadsreglerande organ. Det måste därför
vara riktigt att i ett läge, då lönsamheten för fläskproduktionen är god,
uttaga en slaktdj ursavgift för svin.

Vad härefter beträffar det aktuella marknadsläget för kött och fläsk anför
nämnden, att den temporära bristen på fläsk i slutet av 1953 nu har
förbytts i ett mindre överskott. Baconexporten till Storbritannien, där kontingenten
i handelsavtalet för 1954 höjts till 8 000 ton, har sålunda kunnat
återupptagas. De aktuella tillförselsiffrorna medger å andra sidan icke
några större exportkvantiteter till Västtyskland under de närmaste månaderna.
Även om överskotten på fläsk för närvarande är rätt små, synes dock
alla tillgängliga uppgifter tala för att fläskproduktionen kommer att öka under
andra halvåret i år. Sålunda visar suggbetäckningarna under september
1953—januari 1954 en ökning med cirka 17,1 procent mot föregående år.
Även om betäckningsstatistiken, som har omlagts från och med den 1 februari
1954, hittills varit behäftad med stora brister, ger dessa siffror uttryck
för en klar tendens till ökad fläskproduktion. Situationen på fodermarknaden
medger också en sådan ökning. Om man utgår från den av kalkylsakkunniga
för 1954/55 beräknade fläskproduktionen, 216 900 ton, och räknar
med att den höga fläskkonsumtion, som kunnat iakttagas under fjärde
kvartalet 1953, blir bestående i fortsättningen, kan exportöverskottet för
regleringsåret 1954/55 uppskattas till 20 000—25 000 ton. Att exportera en
så omfattande kvantitet kommer troligtvis att vålla vissa svårigheter. Man
hör enligt nämnden kunna räkna med alt Storbritannien i fortsättningen
kommer att importera bacon från Sverige i lägst den omfattning, som an 7

Iiihang till riksdagens protokoll 1''Jö''i. 1 samt. AV ISO.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

givits i senaste handelsavtal. Därjämte bör vissa partier kunna få avsättning
på andra marknader, i första hand Västtyskland. I den mån överskottet
icke kan exporteras till rimliga priser, måste det avsättas på hemmamarknaden.
Genom den sänkning av priserna på kött och fläsk, varom överenskommelse
träffats i år, underlättas denna avsättning. Det pris, som kan
utvinnas för exportöverskottet, måste, framhåller nämnden — trots den
överenskomna prissänkningen på hemmamarknaden — antagas bli lägre än
hemmamarknadspriset. Nämnden uppger att, sedan baconpriset vid exporten
till Storbritannien från och med 1954 sänkts med cirka 5,8 procent, förlusten
per kilogram fläsk vid nuvarande inhemska prisläge uppgår till cirka
70 öre. Å andra sidan är prisläget just nu vid export till andra länder något
bättre.

Vad härefter beträffar kött anför nämnden, att fortfarande ett relativt
stort underskott föreligger. Möjligheterna att täcka detta genom ökad köttproduktion
inom landet ter sig för närvarande ganska begränsade. Uppfödningen
av storboskap, särskilt ungdjur, direkt till slakt synes dock alltmer
vinna terräng. Under andra halvåret 1953 utgjorde sålunda ungdjuren enligt
av nämnden lämnade upplysningar cirka 32,5 procent av den totala storboskapsslakten
mot cirka 31 procent föregående år. För 1951 och 1950 uppvisas
ännu lägre siffror för sistnämnda slakt. Systemet med en särskild kvalitetsmärkning
— stjärnmärkning — av det bästa ungdjursköttet har nu
varit i kraft sedan sommaren 1952. Erfarenheterna härav är i stort sett goda.
Det har dock visat sig svårt att uttaga ett merpris av betydelse för detta kött.
Kvalitetstillägget för stjärnkött begränsar sig sålunda till 5 å 10 öre per kilogram
i partiledet. Nämnden framhåller i anslutning härtill, att mycket talar
för att uppfödning av ungdjur av våra svenska kreatursraser eller korsningsprodukter
mellan dessa och rena göddjursraser alltmer betraktas såsom
lönande kombination eller alternativ till den rena mjölkproduktionen.
Däremot synes uppfödningen av rasrena göddjur till slakt ha att kämpa med
vissa ekonomiska svårigheter. Intresset för gödkalvuppfödning, där en utökning
borde vara både möjlig och önskvärd, har under det senaste året
gått något tillbaka, och en jämförelse med förkrigstiden visar en nedgång
med en tredjedel. Ett återhållande moment i detta sammanhang är enligt
nämndens mening de relativt höga mjölksubventionerna till innehavare av
småbruk, där gödkalvuppfödningen av flera skäl borde kunna utökas. Genom
att subventionerna ingår i avräkningspriset för mjölk, blir gödkalvuppfödningen
i många fall oekonomisk. Nämnden erinrar dock om att producentbidragen
till mindre jordbrukare från och med 1953 helt frikopplats från
mjölkproduktionen.

Nämnden konstaterar slutligen att, såvitt nu kan bedömas, den svenska
köttproduktionen under regleringsåret 1954/55 och åren närmast därefter
måste kompletteras med import. Möjligheterna att importera kött, som tidigare
varit relativt goda, har emellertid under senare tid försämrats. Särskilt
i fråga om nötköttspriserna har enligt nämnden en viss press uppåt
gjort sig märkbar under den senaste tiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Nämnden anser, att utrikeshandeln med kött och fläsk under regleringsåret
1954/55 i stort sett bör regleras på samma sätt som för närvarande och
att direktiven för Svensk kötthandel sålunda i huvudsak bör anslutas till
de nu gällande. Föreningen bör åläggas att om så befinnes möjligt med hänsyn
till prisläget importera varor, så att den av statsmakterna förutsatta medelprisnivån
icke överskrides. Export utan nämndens tillstånd bör ej få
företagas, om denna prisnivå tenderar att överskridas. Vinster och förluster,
som uppkommer i föreningens verksamhet, bör i första hand utjämnas inom
föreningen. Nämnden framhåller dock med hänsyn till det väntade stora
exportöverskottet för fläsk under 1954/55, att förlusterna torde komma att
överstiga de på detta år belöpande vinsterna. Föreningen bör enligt nämnden
till täckning av uppkommande underskott få taga vissa andra medel i
anspråk. I första hand bör härvid användas av nämnden upptagna och till
föreningen överförda införselavgifter för köttvaror, som importerats utanför
föreningens regi, liksom eventuellt restituerade införselavgifter för fodermedel.
Därjämte bör föreningen liksom för närvarande ha möjlighet
att täcka regleringsförluster genom att uttaga slaktdjursavgifter. För samma
ändamål bör likaledes få disponeras från tidigare regleringsår innestående
medel i stiftelsen Kötthandelns konjunklurutjämningsfond. Nämnden
anser vidare, att i den mån samtliga nu nämnda medel icke skulle visa sig
vara tillräckliga, föreningen bör äga disponera behållningen i clearingkassan
för kolonialvaror. Nämnden föreslår i detta sammanhang att beslut fattas
om att, sedan ett belopp av 1 miljon kronor avsatts för vissa bidrag vid
export av sockerhaltiga varor, resterande medel ur clearingkassan den 1
september 1954 överföres till Föreningen Svensk kötthandel. Det förutsättes,
att i de direktiv, som nämnden meddelar föreningen för regleringsåret
1954/55, skall föreskrivas, att med undantag för föreningens vinstmedel i
affärsverksamheten, regleringsmedel icke får användas annat än efter nämndens
godkännande.

I fråga om prisregleringen av kött- och fläskvaror anför nämnden, att denna
under innevarande regleringsår varit utformad på i huvudsak samma
sätt som föregående år. Prissättningen i partiledet har sålunda närmare reglerats
genom ett avtal mellan nämnden och Sveriges slakteriförbund. Avtalet
innebär, att förbundets partipriser i Stockholm anpassas till den av statsmakterna
förutsatta medelpartiprisnivån för året. Vidare gäller de av
slakteriförbundet noterade priserna med vissa avdrag och tillägg i olika
områden såsom normalpriser.

Nämnden erinrar härefter om att detalj handelspriserna till och med den
20 februari 1954 reglerats genom en marginalöverenkommelse mellan
priskontrollnämnden och jordbruksnämnden, å ena, samt kötthandelns
branschorganisationer, å andra sidan. Efter sistnämnda datum är detaljhandelspriserna
helt fria. Enligt jordbruksnämndens mening torde nu
icke längre finnas några bärande skäl för att bibehålla normalpriser i partiledet.
Med hänsyn till risken för oväntade och okontrollerade prisstegringar
förordas dock icke en helt fri prisbildning under regleringsåret 1954/55,

100

Kungl. Maj:ts proposition nr i80.

utan jordbruksnämnden föreslår tillämpning av en övergångsform under
detta år. Nämnden bär därför i samband med prisförhandlingarna träffat
överenskommelse med Sveriges slakteriförbund av i stort sett samma innehåll,
som nu är gällande, dock med undantag av att förbundets priser icke
skall betraktas såsom normalpriser.

I anslutning härtill uttalar nämnden, att den är medveten om att i sär-''
skilt akuta bristsituationer prisnivån kan komma att utsättas för stark press
uppåt, vilket tvingar till prishöjningar. En sådan tendens bör emellertid enligt
nämnden kunna motverkas genom en aktiv importpolitik. Nämnden
framhåller också, att det är troligt, att det efter slopandet av normalpriserna
kommer att bli starkare växlingar i prisläget än som varit regel under de
senare åren.

Den träffade prisöverenskommelsen innebär enligt nämnden i fråga om
kött och fläsk att, med undantag av en mindre summa som kompensation
för slopande av statligt lagringsstöd, 39 miljoner kronor skall utgå i form
av prissänkningar för kött och fläsk. Den mellan nämnden och Sveriges
slakteriförbund träffade överenskommelsen angående partiprissättningen
för 1954/55 är så avfattad, att rätt till en obegränsad överflyttning mellan
kött- och fläskpriserna med hänsyn till marknadsläget inedgives. Det torde
därför helt bli det vid varje tidpunkt gällande marknadsläget, som kommer
att avgöra förhållandet mellan kött- och fläskpriserna. Det är alltså icke nu
möjligt att bedöma, på vilka varuslag och med vilket belopp prissänkningarna
kan komma att slå igenom. Nämnden upplyser, att de nu överenskomna
prissänkningarna motsvarar mellan 10 och 11 öre per kilogram av allt
kött och fläsk. Med hänsyn till marknadsläget och förväntad produktionsutveckling
anser dock nämnden, att huvudparten av prissänkningarna torde
komma att beröra fläsk. Om priset på fläsk sänkes exempelvis med 15 öre
per kilogram, medger prisöverenskommelsen en prissänkning för nötkött
av cirka 3 öre per kilogram.

I detta sammanhang anför nämnden, att garantipriset för smågrisar under
innevarande regleringsår fastställts till 3 kronor per kilogram. Denna garanti
har emellertid hittills icke behövt tagas i anspråk. Nämnden anser, att
stödet åt smågrisproduktionen kan bidraga till att utjämna svängningarna
i fläskproduktionen, och föreslår därför, att stöd skall kunna utgå på oförändrade
villkor under nästkommande år.

Nämnden behandlar slutligen frågan om lagring samt förordar, att lagringen
av köttvaror med statligt stöd i nuvarande form avvecklas. Härom
anföres i huvudsak följande.

Statligt stöd vid lagring av köttvaror gäller för närvarande, när den aktuella
prisnivån för en varugrupp understiger basprisnivån med 10 procent.
Detta medgivande har praktiskt taget icke utnyttjats under innevarande regleringsår.
Däremot har det statliga lagringsstödet i rätt stor utsträckning tagits
i anspråk för att lagra importerat kött och fläsk, som icke vunnit avsättning
vid importtillfället. Nämnden har icke funnit skäl föreligga att i fortsättningen
medgiva lagring av köttvaror med statligt stöd i nuvarande form
utan anser, att staten bör inskränka sig till att i viss utsträckning ställa ro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

101

relsemedel till förfogande. Härvid bör statsmakterna tillgodoräkna sig en
ränteersättning av gällande diskonto plus 0,5 procent. Kompensation för slopande
av lagringsstödet har lämnats jordbruket i den nu avslutade jordbruksöverenskommelsen.
Denna har beräknats till cirka 2,5 miljoner kronor.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter.

Jordbruksnämnden behandlar i detta sammanhang först frågan om produktionen
och konsumtionen av mjölk. Härvid upplyser nämnden, att mjölkinvägningen
vid mejerierna under 1953 uppgått till omkring 3 662 000 ton,
innebärande en ökning i förhållande till nästföregående år med omkring
1 procent. För innevarande regleringsår har kalkylsakkunniga räknat med
en invägning av 3 720 000 ton, vilket innebär en ökning från 1952/53 med

1.5 procent. För 1954/55 har kalkylsakkunniga, under antagande att medelkoantalet
kommer att stiga med 1 procent under 1954/55 jämfört med
1953/54 och att den på längre sikt fortgående ökningen av avkastningen
per ko skall komma till synes i riksgenomsnittet för produktionen per ko,
beräknat mjölkinvägningen vid mejeri till 3 834 000 ton, innebärande en
ökning från 1953/54 med 3,1 procent.

I fråga om konsumtionsmjölkens fetthalt erinrar nämnden, att bestämmelserna
rörande standardisering till 3 procent alltjämt är i kraft. Nämnden
har dock enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 12 oktober 1951 medgivit
försäljning av mjölk, som vid mejeri standardiserats till en fetthalt av

3.5 procent och försäljes i kapsylförsedd glasflaska. Försäljningen av sådan
mjölk, vilken påbörjades i slutet av januari 1952, har under regleringsåret
1952/53 uppgått till 30,1 miljoner kilogram, vilken kvantitet utgör drygt
3 procent av totalförsäljningen från mejeri av konsumtionsmjölk. Försäljningen
har därefter ökat, så att den nu kan beräknas utgöra omkring 4,5
procent av totalförsäljningen.

Nämnden erinrar härefter om att den i sin skrivelse till Kungl. Maj :t
nästföregående år angående jordbruksregleringen för 1953/54 tillstyrkte ett
av lantbruksstyrelsen framlagt förslag om ändring av bestämmelserna på
sådant sätt, att de statliga föreskrifterna om viss högsta fetthalt i standardiserad
mjölk upphävdes. Kungl. Maj :t lämnade dock förslaget utan vidare
åtgärd.

Nämnden anser alltjämt att tillräckliga skäl saknas för bibehållande av
ifrågavarande föreskrifter, vilka tillkommit i ett bristläge i fråga om fettvaror.
För nämnden framstår det som direkt stötande att åtala ett mejeri
för att det — utan att överträda några prisbestämmelser — håller högre fetthalt
på mjölken än den lägsta tillåtna. Då numera stort överskott föreligger
på mjölkfett, bör enligt nämndens mening föreskrifterna om fetthaltsbegränsningen
beträffande mjölken och kontrollen därav slopas. Nu gällande
regleringsbestämmelser i kungörelsen den 6 mars 1942 (nr 91) med vissa
bestämmelser angående handeln med mjölk bör enligt nämndens mening
i princip senare ersättas av eu till livsmedelsstadgan anknuten kungörelse,
innehållande föreskrift om att konsumtionsmjölk skall hålla lägst 3 pro -

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

cent fett. Enligt bestämmelserna i 40 § livsmedelsstadgan får nämligen
mjölk, som saluhålles, icke utan att det särskilt angives, vara berövad
någon av sina naturliga beståndsdelar, såvida icke annat följer av särskilda
föreskrifter, vilka av Kungl. Maj :t må vara meddelade angående regleringen
av fetthalten i mjölk. För regleringsåret 1954/55 anser doek nämnden
frågan böra lösas genom en ändring av kungörelsen 1942: 91. Nämnden
har för avsikt att senare till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de författningsändringar,
som är erforderliga i berörda hänseende.

Härefter behandlar nämnden vissa med produktionen av smör sammanhängande
frågor och anför till en början följande.

Produktionen av mejerismör har under år 1953 uppgått till cirka 98 000
ton, innebärande en ökning med 5 procent i jämförelse med 1952. Under
regleringsåret 1952/53 uppgick smörproduktionen till samma kvantitet och
bedömes för innevarande regleringsår bli omkring 100 000 ton. Enligt kalkylsakkunniga
beräknas smörproduktionen under 1954/55 komma att uppgå
till 105 000 ton. Smörkonsumtionen uppgick under 1952/53 till inemot
83 000 ton och beräknas för innevarande regleringsår bli omkring 84 000
ton. överskottsproduktionen för innevarande regleringsår skulle alltså utgöra
omkring 16 000 ton. Härtill kommer lagret av smör vid regleringsårets
ingång den 1 september 1953, omkring 12 000 ton. Från regleringsårets början
har exporteras 10 000 ton, huvudsakligen till Schweiz, Västtyskland,
Nordafrika och Sovjetunionen. Lagren av smör har därigenom nedbringats
till omkring 800 ton, vilket kan betecknas som ett även för årstiden litet
lager. Omfattningen av exporten under återstående delen av regleringsåret
beräknas, med hänsyn till avslutade försäljningsavtal och sådana som väntas
komma till stånd, till ytterligare omkring 9 000 ton. Under dessa förutsättningar
skulle smörlagret vid ingången av 1954/55 uppgå till omkring
9 000 ton smör. Med utgångspunkt från en smörproduktion av 105 000 ton
under 1954/55 och ungefär samma smörkonsumtion som under innevarande
regleringsår eller 84 000 ton samt ett övergångslager av 9 000 ton skulle
exportöverskottet för nästa regleringsår bli omkring 21 000 ton.

Nämnden erinrar, att — i enlighet med de av statsmakterna godkända
riktlinjerna för jordbruksregleringen under innevarande regleringsår —
förluster vid export av smör liksom även förluster vid export av andra mejeriprodukter
i år skall täckas av tillgängliga medel i Svenska mejeriernas
riksförenings kassa för regleringsändamål. Nämnden upplyser, att exportförlusterna
på smör för innevarande regleringsår har beräknats till i runt
tal 20 miljoner kronor. Vid denna beräkning har man utgått från det pris,
som utvunnits respektive kan beräknas komma att utvinnas på utlandsmarknaden.

Vidare anför nämnden, att förlusten på smörexporten under nästa regleringsår
har antagits bli lika stor per kilogram som under innevarande regleringsår.
Totala exportförlusten skulle då bli 23 miljoner kronor. Härvid
har förutsatts att, liksom under innevarande regleringsår, utjämningsavgift
ej skall utgå vid exporten. Förlusterna under regleringsåret 1954/55 vid
export av smör och andra mejeriprodukter, vilka beräknas till sammanlagt

25,5 miljoner kronor, förutsättes liksom under innevarande regleringsår
skola täckas av medel i riksföreningens kassa för regleringsändamål.

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

I fråga om det inhemska priset på smör erinrar nämnden om att den som
ett led i strävandena att förbättra smörkvaliteten från den 1 maj 1953 infört
skilda normalpriser på runmärkt och omärkt mejerismör, varvid prisskillnaden
förutsatts tills vidare skola utgöra i genomsnitt 50 öre per kilogram.
Det runmärkta smöret belastas emellertid med eu särskild tillverkningsavgift
av 5 öre per kilogram, varjämte vissa kostnader följer med ett deltagande
i runmärkeskontrollen. Den verkliga prisskillnaden mellan runmärkt
och omärkt smör kan därför anges till i genomsnitt omkring 40 öre per
kilogram. De influtna avgiftsmedlen skall av riksföreningen i huvudsak användas
till att täcka dels de förluster, som kan uppkomma därigenom att
riksföreningen inköper runmärkt smör, vilket efter lagring måste försäljas
som omärkt mejerismör, dels vissa särskilda kostnader för lagersmörets
bedömning. Nämnden är av den uppfattningen, att prisdifferentieringen
verksamt bidragit till att höja smörets genomsnittskvalitet. Nämnden finner
det därför vara angeläget att även i fortsättningen på olika sätt slå vakt
om runmärkningen.

Prisbildningen på smör under regleringsåret 1954/55 bör enligt nämndens
mening kunna lämnas fri. Vid fri prisbildning förutsättes priset på
runmärkt smör vid försäljning från smörtillverkande mejeri komma att liksom
för närvarande regleras genom en riksnotering, som sättes av riksföreningen
samtidigt med en notering för omärkt mejerismör. Nämnden,
som förväntar att dessa noteringar skall bli normerande för smörpriserna
i hela landet, anför i detta sammanhang följande.

Riksnoteringen bör, med hänsyn till avsättnings- och lagringsförhållandena,
kunna bli rörlig under året med ett medelpris, som överensstämmer
med den av statsmakterna för regleringsåret bestämda prisnivån för smör.
Vid ett system med fria priser kan emellertid inträffa att — även om riksföreningen
sätter en lägre notering för det omärkta mejerismöret — mejerier,
som icke deltar i runmärkeskontrollen, likväl i vissa fall tillämpar ett
pris, som motsvarar eller nära motsvarar priset på det runmärkta smöret.
Detta kan få till följd att mejeriernas intresse för deltagande i runmärkeskontrollen
minskar, varigenom risk uppstår för att det lovande arbete, som
påbörjats för att genom denna kontroll höja smörkvaliteten, kommer att
mer eller mindre spolieras. Emellertid må framhållas, att det omärkta mejerismöret
i många fall kan vara av god kvalitet, särskilt då det försäljes
direkt från det tillverkande mejeriet. Skulle en stor del av mejerierna lämna
runmärkeskontrollen, kan detta dock väntas medföra en väsentlig försämring
i smörkvaliteten i allmänhet. För att komma till rätta med detta problem
har diskuterats införande av en allmän prisdifferentiering efter smörets
kvalitet. Denna skulle ske genom uttagande av en avgift för allt smör,
som tillverkas vid mejeri, varvid intäkterna av avgiften skulle användas
till att betala ett kvalitetstillägg för det runmärkta smöret. Ett system med
differentiering av smörpriset med hänsyn till vid runinärkesbedömningen
uppnådda poäng för smöret tillämpas redan av riksföreningen, såvitt angår
till denna anslutna mejerier. För att nå syftemålet, nämligen alt stimulera
till deltagande i runmärkeskontrollen, behöver en avgift i differentieringssyfte
sannolikt icke uppgå till så högt belopp, 50 öre per kilogram, som
svarar emot den nuvarande prisspänningen mellan runmärkt och omärkt
mejerismör. Troligen räcker det med eu avgift på cirka 25 öre per kilogram

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

med möjlighet att anpassa avgiftens belopp efter marknadsläget. Genom
denna omläggning skulle de utanför runmärkeskontrollen stående smörmejerierna
komma i ett bättre läge än som nu är fallet och någon berättigad
kritik från deras sida skulle därefter knappast kunna riktas mot prissystemet.

Nämnden har ansett sig böra i detta sammanhang även upptaga frågan
om upphävande av övriga inom mjölk- och mejeriområdet kvarvarande normalpriser
för konsumtionsmjölk, skum- och kärnmjölk samt grädde. Vad
först angår konsumtionsmjölken framhåller nämnden, att denna onekligen
får anses ha ett ganska lågt pris i förhållande till andra livsmedel och till
sitt näringsvärde. Ett frisläppande av prisbildningen skulle med stor sannolikhet
kunna leda till vissa prishöjningar. Enligt nämndens mening riskerar
visserligen mejerierna, att en prisstegring för konsumtionsmjölken kan
föranleda en minskning i konsumtionen, men frestelserna till vissa lokala
stegringar i mejeripriset förefaller vara en realitet att räkna med. Nämnden
anför härom i huvudsak följande.

De nuvarande normalpriserna på mjölk, vilka som regel avser såväl standardiserad
mjölk som från producent direkt till konsument försåld mjölk,
har enligt träffade jordbruksprisöverenskommelser gällt sedan januari 1952.
Normalprissystemet är uppbyggt så att för varje län och i vissa fall för viss
länsdel fastställts ett normalpris, det för länet eller länsdelen i allmänhet
gällande priset. Dessutom har för vissa särskilda orter, sammanlagt omkring
700, fastställts högre normalpriser, vilka avser såväl standardiserad som
ostandardiserad mjölk, såvida icke särskilt angivits, att priset endast avser
standardiserad vara. Förhållandena i fråga om försörjningen med mjölk
inom olika områden och orter och därmed förenade kostnader har sedan
januari 1952 givetvis på många håll förändrats, vilket i och för sig kunnat
i fråga om viss ort motivera en prishöjning på konsumtionsmjölk. Dylika
prisfrågor har kunnat lösas i de fall, då den så kallade förortsregeln varit
tillämplig, det vill säga då ett högre normalpris i mejeriorten förklarats
få utgöra försäljningspris även i leveransorten. I andra fall åter, där en utjämning
av skillnaden i normalpriserna på respektive mejeriort och förort
icke varit tillräcklig för täckande av transportkostnaderna, exempelvis vid
leverans till avlägset belägen ort, har det nuvarande systemet inneburit ett
totalstopp i fråga om lokala justeringar av normalpriset på mjölk på grund
av svårigheten att i samband med prishöjningar genomföra kompenserande
prissänkningar. Detta har medfört, att prisfrågor, berörande ett antal orter,
icke kunnat slutgiltigt lösas av nämnden.

En övergångsform för att så småningom komma fram till en friare prissättning,
vilket måste vara målet på längre sikt, bör enligt nämndens mening
vara, att man upphäver stoppriserna på mjölk vid försäljning till handlande,
samtidigt som man såsom villkor för mejeris rätt att erhålla mjölkpristillägg
stadgar, att det vägda genomsnittspriset för mejeriets eller i förekommande
fall större mejericnhels (mejeriförbund, mejerifusion) hela konsumtionsmjölkförsäljning
till handlande för år räknat icke får överstiga
ett visst angivet pris per liter. Härvid har jordbruksnämnden förutsatt, att
Svenska mejeriernas riksförening, i den omfattning varom senare kommer
att träffas överenskommelse mellan nämnden och riksföreningen, skall medverka
till att denna bestämmelse iakttages. Nämnden framhåller, att ge -

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

nom detta prissystem vinnes, att de mycket svåra avvägningsproblem i fråga
om normalpriserna på olika orter inom ett mejeris försäljningsområde, som
kan bli aktuella, ersättes med ett system, som kan ta större hänsyn till
distributionsekonomiska synpunkter. Nämnden är vidare av den uppfattningen,
att mejeriföretagen vid många tillfällen kommer att iakttaga större
moderation i sina priskrav, om de själva får taga ansvaret för prishöjningar
än när de kan hänvisa till att staten genomfört dessa.

Inom det av nämnden angivna prissystemet för konsumtionsmjölk måste
emellertid mejerierna räkna med att i en del fall kostnaderna för distributionen
av mjölk till viss eller vissa orter inom företagets försäljningsområde
är eller kan bliva otillräckliga för täckandet av desamma eller att nya,
i många fall avlägset belägna konsumtionsorter kan uppstå, vilkas försörjning
med mjölk är förenad med särskilt dryga transportkostnader.
Nämnden anmäler i detta sammanhang, att den med beaktande härav och
i anslutning till att enligt jordbruksöverenskommelsen Svenska mejeriernas
riksförening själv skall bära räntekostnaderna för av staten erhållna rörelsemedel
vid lagring av smör, vilka kostnader beräknas till omkring 1,5
miljoner kronor, förutsatt, att riksföreningen skall äga rätt att under nästa
regleringsår inom ramen av ett totalbelopp, motsvarande sagda räntekostnader,
efter samråd med jordbruksnämnden lämna mejeri tillstånd att verkställa
erforderliga lokala prishöjningar på mjölk vid försäljning till handlande.

Vad beträffar detaljhandelsmarginalen på mjölk framhåller nämnden, att
detaljhandelsorganisationerna vid ett flertal tillfällen framfört krav på höjning
av densamma. I denna del anför nämnden vidare.

Marginalen har, liksom normalpriserna, varit oförändrad sedan januari
1952. Under denna tid har emellertid från skilda håll framställts krav på
högre marginal med hänsyn till höjda kostnader av olika slag. Mejeriorganisationerna
anser i fråga om sina egna butiker, att de nuvarande marginalerna
är skäliga. Skulle normalpriserna upphävas, kan man inte helt bortse
från att det finns en viss risk för höjda marginaler på vissa orter. Mejeriorganisationen
har emellertid egna butiker i praktiskt taget alla större konsumtionsorter,
och där kan med säkerhet sägas att någon höjning av detaljhandelsmarginaler
icke kommer att ske. Detta torde även i de flesta fall
omöjliggöra för övriga handelsformer att höja sina marginaler på mjölken.
Inom orter, där mejeriorganisationen icke är representerad med egna detaljaffärer,
torde man icke behöva räkna med någon höjning av marginalerna
på mjölk. Man kan nämligen utgå ifrån att de konsumentkooperativa
butikerna i allmänhet icke i ett tidsläge, då man aktivt arbetar på att piessa
handelsmarginalerna, har intresse av att höja mjölkpriset. För att motverka
eventuella prisstegringstendenser i fråga om detaljhandelspriserna för mejeriprodukter
har nämnden träffat överenskommelse med Svenska mejeriernas
riksförening, som innebär, att en aktiv konsumentupplysning skall bedrivas
på detta område. Riksföreningen kommer sålunda, bland annat, att
genomföra en annonsering av riktpriser i detaljhandeln för olika mejeriprodukter.
Enligt nämndens mening bör detta effektivt kunna bidraga till eu
stabiliserad prisnivå.

I anslutning härtill föreslår nämnden — under hänvisning till vad som
på annat håll i dess skrivelse anföres angående avveckling av clearingkassan

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

för ost — att medel ur denna kassa efter jordbruksnämndens godkännande
får användas till, bland annat, denna konsumentupplysning.

Nämnden framhåller vidare i fråga om mjölkpriset, att man även måste
beakta den prisrörelse, som vid en fri prisbildning på mejerimjölk, kan
inträffa i fråga om den mjölk, som försäljes utan att passera mejeri, nämligen
vid så kallad direktförsäljning från producent till konsument.

Denna mjölkförsäljning beräknas visserligen utgöra endast omkring 3 procent
av den totala mjölkproduktionen, men den har å andra sidan inom vissa
trakter av landet en avgörande betydelse för befolkningens försörjning med
mjölk. Beträffande prisbildningen på denna mjölk, vilken enligt nuvarande
bestämmelser som regel skall betalas efter det för länet i allmänhet gällande
normalpriset, kan nämnas, att för närvarande gäller över 9 000 av jordbruksnämnden
utfärdade tillstånd för producent att få uttaga högre pris. Största
antalet tillstånd finnes i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Örebro,
Kopparbergs och Jämtlands län. Givetvis måste vid en för denna mjölkförsäljning''
helt fri prisbildning risk föreligga för vissa lokala prishöjningar.
Detta antagande styrkes av att under 1952/53 från olika håll, särskilt vid
en omprövning av tillstånden inom Stockholms- och Södermanlandsområdena,
missnöje framfördes mot den vid ifrågavarande mjölkförsäljning bestämda
distributionsersättningen. Vidare måste även beaktas den risk, som
finns för att mjölkproducenter, som nu levererar hela eller största delen
av sin produktion till mejeri, kan anse det förmånligare att försälja en större
del av denna direkt till konsument än som tidigare varit fallet. Emellertid
torde här ovan angivna eventuella verkningar av en fri prisbildning på mjölk
icke böra tillmätas eu sådan betydelse, att man avstår från ett beslut i denna
riktning. Från riksföreningens sida har också uttalats, att man inom mejeriorganisationen
icke hyser några allvarliga farhågor för att mjölkproducenterna
i någon större omfattning skall övergå från att leverera sin mjölk till
mejeri och till att i stället försälja den direkt till konsument. Vid ett bedömande
av denna fråga förutsättes dock, att kungörelsen om handeln med
mjölk och jordbruksnämndens med stöd härav utfärdade bestämmelser tills
vidare skall gälla. Detta innebär, att som regel endast vid mejeri standardiserad
mjölk får försäljas till konsumtion samt att övrig mjölkförsäljning
endast får ske inom så kallade fria områden och, då fråga är om så kallade
bundna områden, först efter tillstånd av den lokala krismyndigheten. Enligt
nämndens mening bör emellertid, såsom tidigare framhållits i fråga om
föreskrifterna angående lägsta fetthalt i mjölk, förenämnda kungörelse, vilken
är av kriskaraktär, senare upphävas.

Nämnden erinrar i detta sammanhang om, att frågan om en utvidgning
av hygieniska skäl av de områden, där pastöriseringstvånget gäller, torde
komma att upptagas av den av statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
tillsatta utredningen angående mjölkkontrollen. Då de enligt kungörelsen
den 6 mars 1942 bundna områdena, där endast standardiserad mjölk får
försäljas, i stort sett torde sammanfalla med de områden, inom vilka av
hygieniska skäl pastörisering av mjölken bör ske — det gäller här i allmänhet
tättbebyggda eller i förhållande till mejeri så belägna områden att pastöriserad
mjölk där utan svårighet kan saluhållas — torde man kunna antaga
att slopandet av nämnda kungörelse efter utvidgningen av pastöriseringstvånget
icke kommer att nämnvärt försvåra ett bibehållande av standardi -

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

seringen. Enligt nämndens mening bör man slå vakt om den senare, eftersom
konsumenterna genom denna kan tillhandahållas en billigare men ändock
smaklig mjölk.

Beträffande slopandet av normalpriserna på grädde framhåller nämnden,
att denna vara allmänt anses särskilt priskänslig. Om den bundna prissättningen
på grädde hävs, bör man därför enligt nämnden icke räkna med att
någon prishöjning på grund därav kommer att ske. Denna uppfattning delas
av Svenska mejeriernas riksförening. Någon risk för att detaljhandelsmarginalerna
för grädde skulle öka, anser nämnden av samma skäl som anförts
i fråga om detalj försälj ningen av mjölk, icke föreligga.

Nämnden behandlar härefter frågan om produktionen av och priserna på
ost. I denna del anför nämnden till en början följande.

Under regleringsåret 1952/53 uppgick ostproduktionen till nära 57 000 ton,
motsvarande 54 000 ton salufärdig ost. Under innevarande år beräknas enligt
jordbrukskalkylen ostproduktionen komma att sjunka något, nämligen
till omkring 55 000 ton, motsvarande 52 000 ton salufärdig ost. Ostexporten
uppgick under regleringsåret 1952/53 till något över 3 700 ton. För innevarande
år beräknas ostexporten till 3 000 ton. Ostimporten utgjorde under
regleringsåret 1952/53 5 600 ton och beräknas för 1953/54 till omkring 2 500
ton. Från och med regleringsåret 1952/53 har prissättningen på ost vård
fri. Prisläget på ost vid försäljning från mejeri har därefter vård i stort sett
oförändrat. Produktionen av ost, som under de senaste åren vård tillfredsställande,
har i viss mån kunnat regleras genom ändring av de utjämningsavgifter,
som uttages på tillverkningen och försäljningen av ost.

Beträffande priserna på ost anför nämnden vidare, att man vid jordbruksförhandlingarna
förutsatt, att prisbildningen skall vara fri även under regleringsåret
1954/55. Man har emellertid ansett det lämpligt med en sänkning
av mejeripriserna på ost med i genomsnitt 15 öre per kilogram. Härvid har
beaktats, att den överenskomna sänkningen av kött- och fläskpriserna sannolikt
medför en prissänkning på de med osten konkurrerande charkuterivarorna
och att det på grund härav vid oförändrade ostpriser skulle kunna
föreligga viss risk för konsumtionsminskning i fråga om osten. Nämnden
anser vidare, att importen av ost, i likhet med vad fallet är under innevarande
regleringsår, hör lämnas fri under hela regleringsåret 1954/55 och
regleras enbart genom införselavgifter.

Nämnden anmäler härefter, alt den efter samråd med Svenska kontrollanstalten
för mejeriprodukter och ägg samt Svenska mejeriernas riksförening,
i syfte att stimulera mejerierna till framställning av ost av hög kvalitet,
medgivit, att av de medel, som för september 1953 influtit i tillverkningsavgift
för ost, ett belopp motsvarande 10 öre för kilogram skall få användas
för utbetalning till de osttillverkande mejerierna av ett särskilt kvalitetstillägg.
Detta utgår med 10 öre för kilogram för sådan från och med den
1 oktober 1953 tillverkad hårdost, som är föremål för runmärkning och som
uppfyller vissa särskilda kvalitetsfordringar. Enligt nämndens mening bör
jämväl i fortsättningen regleringsmedel kunna ställas till förfogande för ut -

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

betalning av kvalitetslillägg för ost. Nämnden föreslår därför — under hänvisning
till vad på annat håll i dess skrivelse anföres angående avveckling
av clearingkassan för ost —- att behållningen i kassan får användas till,
bland annat, utbetalande av kvalitetstillägg för ost.

Vad beträffar produktionen av torrmjölk meddelar nämnden, att denna under
regleringsåret 1952/53 uppgått till 12 000 ton samt att under samma tid
exporterats omkring 3 400 ton mot 6 300 ton 1951/52. Tillverkningen har
för innevarande år beräknats uppgå till cirka 12 000 ton. Prisbildningen på
torrmjölk, vilken är bunden genom stoppriser i olika handelsled, bör enligt
nämndens mening från och med nästa regleringsår lämnas helt fri.

Härefter övergår nämnden till frågan om de olika mjölkpristilläggen och
därmed sammanhängande spörsmål. Nämnden anför i detta avseende bland
annat följande.

Under innevarande regleringsår har mjölkpristillägg utgått för all vid mejeri
invägd mjölk. Dessa tillägg är av två slag, nämligen allmänt mjölkpristillägg,
som utgår i hela landet, och extra mjölkpristillägg, som utgår endast
inom vissa delar av landet, främst Norrland. Det allmänna mjölkpristillägget,
som under tiden den 1 mars 1952 — den 31 augusti 1953 utgick med
123 öre per kilogram mjölkfett, har från och med innevarande regleringsår
utgått med 74,4 öre per kilogram mjölkfett. Det allmänna mjölkpristillägget
beräknas för innevarande regleringsår komma att uppgå till 104,6 miljoner
kronor. Härav motsvarar 58,4 miljoner kronor det belopp av 42,4 öre per
kilogram mjölkfett, som utgick före höjningen av mjölkpristillägget till 123
öre per kilogram i samband med jordbruksuppgörelsen för senare delen av
regleringsåret 1951/52, och 45 miljoner kronor ett belopp av 32 öre per
kilogram mjölkfett, vilket enligt uttalande av 1952 års riksdag är av mera
tillfällig karaktär. Förenämnda belopp på 58,4 miljoner kronor täckes
nu av statsanslag och beloppet på 45 miljoner kronor av medel ur clearingkassan
för fettråvaror. De extra mjölkpristilläggen beräknas för innevarande
regleringsår till 31,4 miljoner kronor. De allmänna och extra mjölkpristilläggen
beräknas alltså för innevarande regleringsår komma att uppgå till sammanlagt
136 miljoner kronor. — Vidare utgår för innevarande regleringsår
liksom under nästföregående regleringsår så kallade leveranstillägg till
mjölkproducent, vars leverans av mjölk till mejeri motsvarar en årlig kvantitet
av 4 000—10 000 kilogram. Tillägget utgår med 5 öre per kilogram för
den del av leveransen, som ligger mellan nämnda kvantiteter. Till producent,
vars leverans överstiger It) 000 kilogram per år, utbetalas leveranstilllägg,
beräknat efter ett belopp av 300 kronor för helt år. Kostnaderna för
leveranstilläggen beräknas enligt det nuvarande systemet till 51 miljoner
kronor för helt år.

Nämnden erinrar i detta sammanhang om att man vid överenskommelsen
tör nästa regleringsår utgått från att produktprissänkningarna i görligaste
mån icke skall drabba det mindre jordbruket. I enlighet härmed har nämnden
med förhandlingsdelegationen överenskommit om en omläggning från
och med den 1 september 1954 av de nuvarande leveranstilläggen för mjölk,
varigenom tillägget till mjölkproducenter med mindre mejerileveranser höjes
och tillägget helt bortfaller vid leveranser över 30 000 kilogram. Nämnden
anför vidare härom.

109

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

Svenska mejeriernas riksförening har erinrat om att den från och med
innevarande regleringsår verkställda sänkningen av det allmänna mjölkpristillägget
från 123 till 74,4 öre per kilogram mjölkfett motsvarade en sänkning
av mejeriavräkningspriset på mjölk med 1,8 öre per kilogram. Med
hänsyn till att riksföreningen under innevarande regleringsår för utbetalande
av prisutjämningsbidrag kunnat disponera vissa reserverade medel,
har emellertid sänkningen av avräkningspriserna i allmänhet kunnat begränsas
till i genomsnitt 1 öre per kilogram mjölk. Då emellertid under
regleringsåret 1954/55 dylika medel icke kan beräknas stå till förfogande
för utbetalande av prisutjämningsbidrag i samma utsträckning som under
1953/54, måste man räkna med en sänkning av avräkningspriserna med
0,8 öre per kilogram. Härtill kommer den för regleringsåret 1954/55 förutsatta
produktprissänkningen om 15 öre per kilogram ost, vilken motsvarar
0,2 öre per kilogram mjölk. Avräkningspriset på mjölk kan därför beräknas
komma att sänkas med i allmänhet 1 öre per kilogram. För att i någon man
kompensera det mindre jordbruket för detta inkomstbortfall och för svårigheten
att tillgodogöra sig fördelarna av de förhållandevis höga odlarpriserna
på brödsäd har befunnits lämpligt att stödja detsamma genom en omläggning
av det nuvarande leveranstilläggssystemet.

Enligt vad som sålunda överenskommits mellan nämnden och förhandlingsdelegationen
skall leveranstillägg utgå med 3 öre per kilogram mjölk
för mjölkproducents mejerileveranser upp till 10 000 kilogram för år. För
leveranser mellan 10 000 och 25 000 kilogram per ar föreslås ett leveranstillägg
av 300 kronor. För leveranser över 25 000 kilogram för år minskas
enligt överenskommelsen sistnämnda tillägg med 6 öre per kilogram för överskjutande
kvantitet, så att tillägget vid en årsleverans av 30 000 kilogram
helt upphör. Härjämte slopas för såväl större som mindre leveranser tillägg,
som understiger 30 kronor per år. I övrigt förutsättes samma regler skola
gälla för tillämpningen av det nu föreslagna systemet, som hittills gällt för
utbetalningen av de nuvarande leveranstilläggen.

Nämnden belyser i följande sammanställning skiljaktigheterna mellan det
nuvarande och det föreslagna leveranstilläggssystemet.

Leveransens storlek per år 1 000 kilogram	Antal leve-rantörer 1952/1953	Mjölkmängd 1952/1953 ton	Nuvarande system 1 000 kronor	Föreslaget system 1 000 kronor
0—4.........	..... 31 497	62 994	—	1 890
4—10.........	..... 94102	643 819	13 370	19 315
10—15.........	..... 48 270	590 405	14 481	14 481
15 20 .........	..... 30 040	520 870	9 012	9 012
20 25 .........	..... 17 520	389 750	5 256	5 256
25 30 .........	..... 9 170	249 565	2 751	1 535
30 35 .........	..... 5 540	179 240	1 662	—
över 35 .........	..... 14 602	1 029 040	4 381	—
	250 741	3 665 683	50 913	*51 489

1 Genom slopande av tillägg, som understiger 30 kronor per år, inbesparas cirka 200 000
kronor, i följd varav totalkostnaden blir 51,3 miljoner kronor.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Nämnden upplyser i detta sammanhang, att Svenska mejeriernas riksförening
med stöd av nämndens bestämmelser för en utjämning av lönsamheten
olika mjölkprodukter emellan liksom tidigare upptagit utjämningsavgifter
för grädde och ost. Dessa avgifter återgår till mejerinäringen i form av
utjämningsbidrag till all vid mejeri invägd mjölk, varjämte från och med
innevarande regleringsår viss del av avgiftsmedlen användes till täckandet
av exportförlusterna på smör och andra mejeriprodukter.

I fråga om anslagsbehovet för mjölkpristilläggen och leveranstilläggen för
regleringsåret 1954/55 anför nämnden till en början följande.

I samband med sina hösten 1953 gjorda anslagsäskanden för budgetåret
1954/55 beräknade nämnden anslagsbehovet för mjölkpristillägg och leveranstillägg
till preliminärt 189,7 miljoner kronor (allmänt mjölkpristillägg
105 miljoner kronor, extra mjölkpristillägg 31,7 miljoner kronor och leveranstillägg
53 miljoner kronor). Nämnden utgick därvid ifrån, att på anslaget
för det löpande budgetåret totalt sett icke skulle uppstå någon reservation
samt att vissa besparingar, som kunde antagas uppkomma på delposten
för diver seutgifter i anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,
beräknades komma att behöva tagas i anspråk för att täcka den ökning
av kostnaderna för mjölkpristillägg, som kunde uppstå med hänsyn
till den aktuella tendensen till ökning av såväl mjölkmängden som den invägda
mjölkens fetthalt. En annan utgångspunkt för beräkningen var, att efter
den omläggning av fettvaruregleringen, som skett genom beslut av 1953
års riksdag, några medel från nämndens clearingkassa för fettvaror icke
längre kunde komma att ställas till förfogande för jordbruksregleringen.
Vidare utgick nämnden vid sina beräkningar från att under regleringsåret
1954/55 mjölkpriset i producentledet skulle vara i stort sett oförändrat och
att någon sänkning av det allmänna mjölkpristillägget icke skulle ske.

Enligt av nämnden nu verkställda beräkningar angående mjölkinvägningen
vid mejeri och fetthalten i mjölken kommer det allmänna mjölkpristilllägget
att för innevarande regleringsår medföra en kostnad av 107,5 miljoner
kronor och de extra mjölkpristilläggen en kostnad av 32,3 miljoner kronor.
Härtill kommer kostnaderna för leveranstilläggen, vilka med utgångspunkt
från det förut återgivna förslaget beräknas till cirka 51 miljoner kronor
för 1954/55.

I samband med redovisningen av de för mjölkregleringen erforderliga anslagsbehoven
tar nämnden upp frågan om en avveckling av de statliga subventionerna
på mjölk. Nämnden anför härom följande.

Det för 1954/55 beräknade beloppet 107,5 miljoner kronor för allmänt
mjölkpristillägg fördelar sig med hänsyn till den invägda mjölkens användning
i huvudsak på följande sätt.

Miljoner kronor

Konsumtionsmjölk.............................. 22,0

Grädde........................................ 7,9

Ost........................................... 11,3

Torrmjölk..................................... 1,1

Smör, export.................................. 13,0

inhemsk konsumtion...................... 51,7

Svinn......................................... 0,5

107,5

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Enligt jordbruksnämndens mening bör på längre sikt de statliga subventionerna
på mjölk, i första hand det allmänna mjölkpristillägget, avvecklas.
Detta kan ske genom att mjölkpristillägget borttages i första hand för exportsmöret
och i andra hand för konsumtionsmjölk, grädde, ost och torrmjölk.
Om man önskar avveckla subventionerna, kan jordbruket beredas
kompensation härför genom en höjning av konsumtionsmjölkpriset. Ett
eventuellt borttagande av subventionerna för alla nyssnämnda produkter,
tillhopa cirka 55 miljoner kronor, skulle kräva en höjning av konsumtionsmjölkpriset
med cirka 3,5 öre per liter. Genom uttagande av utjämningsavgift
för mjölk kan genom prishöjningen inflytande medel användas till en
erforderlig prisutjämning för andra mejeriprodukter än smör. Härefter
skulle allmänt mjölkpristillägg kvarstå endast för smör till inhemsk konsumtion.
Såsom en andra etapp finns möjlighet att slopa även denna del av
mjölkpristilläggen, vilket vid oförändrade inkomster till mjölkproducenterna
skulle kräva en ytterligare höjning av konsumtionsmjölkpriset med ungefär
3 öre per liter. Större delen av de därefter återstående subventionerna,
extra mjölkpristillägg och leveranstillägg, täckes av den för statsverket beräknade
nettointäkten för fettråvaror.

I fråga om lagring av smör med statligt stöd erinrar nämnden om att denna
från och med innevarande regleringsår i enlighet med den av statsmakterna
våren 1953 godkända jordbruksöverenskommelsen överförts till Svenska
mejeriernas riksförenings egen regi. Härvid förutsattes, att de beräknade
kostnaderna för smörlagringen under innevarande regleringsår, 6 miljoner
kronor, skulle tillföras riksföreningen i form av ett med detta belopp
ökat anslag till mjölkpristillägg. Detta innebure emellertid icke någon nettoökning
i förhållande till de utgifter, som beräknats i riksstaten för 1953/54,
enär i denna upptagits ett särskilt anslag för att bestrida lagringskostnader
för bland annat smör. Vidare förutsattes, att riksföreningen tills vidare alltjämt
utan räntekostnader skulle erhålla rörelsemedel, motsvarande det inlagrade
smörets värde.

Nämnden anför vidare, att i den nu slutna jordbruksöverenskommelsen
förutsatts, att för regleringsåret 1954/55 något anslag till kostnader för lagring
av smör icke skall anvisas. De kostnader, som kan uppkomma, därigenom
att riksföreningen för lagring övertager mejeriernas säsongmässiga
överskott på smör, har därvid förutsatts i likhet med kostnaderna för förlusterna
på smörexporten få bestridas av tillgängliga medel i riksföreningens
kassa för regleringsändamål. Enligt nämndens mening bör riksföreningen
emellertid även under nästa regleringsår alltjämt erhålla rörelsemedel,
motsvarande det inlagrade smörets värde. Föreningen skall emellertid enligt
överenskommelsen för erhållna rörelsemedel erlägga ränta enligt gällande
diskonto plus 0,5 procent.

Fettvaruregleringen.

Jordbruksnämnden lämnar inledningsvis eu redogörelse för den av 1953
års riksdag beslutade tekniska omläggningen av regleringssystemet på fettvaror,
vilken under hösten 1953 genomförts, och anför därvid bland annat.

112

Kangl. Maj.ts proposition nr 180.

Omläggningen har grundats på förordningen den 5 juni 1953, nr 395, och
kungörelsen den 12 augusti 1953, nr 578. Enligt förordningen får införsel
till riket utan särskilt tillstånd icke ske av fettråvaror, fettämnen, fettsyror
med några undantag samt vissa matnyttiga färdigvaror, som består av eller
innehåller mera väsentlig tillsats av fett. Tillstånd till införsel skall författningsenligt
i första hand meddelas av jordbruksnämnden, som dock äger
bemyndiga annan meddela importtillstånd. I enlighet med riksdagens beslut
har en ekonomisk förening under sommaren 1953 bildats för att handha
importen av fettvaror. I föreningen, som antagit namnet Svensk Fettimport,
ekonomisk förening, ingår representanter för olika intressegrupper, såsom
margarin- och oljeindustrierna, tvål- och tvättmedelsindustrin och Lantbruksförbundet.
Ordförande och vice ordförande i föreningen har utsetts av
jordbruksnämnden och valet har godkänts av Kungl. Maj :t. Jordbruksnämnden
har till föreningen och dess medlemmar delegerat rätten till import av
fettråvaror och fettämnen med vissa undantag samt av margarin och vissa
bakhjälpmedel. I anvisningar till föreningen har nämnden vidare föreskrivit,
att de inhemska oljefabrikerna skall äga rätt till fri import av fettråvaror.
Härvid gäller dock att importrätten, såvitt angår den svenska marknadens
behov, icke omfattar sådana oljeväxtfröer, som odlas inom riket,
eller olja av dessa fröer. Beträffande flytande oljor gäller också viss begränsning
i rätten att importera för försäljning på svenska marknaden.

Från och med den 1 september 1953 upprätthålles avsättningsskyddet för
den inhemska smörproduktionen i stort sett endast på så sätt att en enhetlig
regleringsavgift uttages vid införsel till riket av fettråvaror, fettämnen och
vissa fetthaltiga färdigvaror. För oljor och fetter, som framvinnes ur inhemskt
oljeväxtfrö, tillämpas, liksom tidigare har varit fallet, vid försäljning
till inhemska köpare clearingpriser, som motsvarar världsmarknadspriserna
med tillägg av regleringsavgiften. Någon avgift utgår icke för inhemskt
slakterifett och prisbildningen för dylikt fett är fri. Då försäljningen
emellertid sker i skydd av den högre prisnivån på importfett, har priserna
på slakterifett stigit. Efter omläggningen uttages icke accis för färdigvaror
såsom margarin och konstister. Dock kvarstår skyldighet för tillverkare
av fettemulsion att enligt särskild förordning i ämnet erlägga accis.
Anledningen härtill är att den enhetliga regleringsavgiften, vilken utgår per
kilogram 100-procentigt fett, icke räcker till för att i fråga om lågprocentiga
fettemulsioner lämna ett önskat gräddskydd.

Enligt kungörelsen den 12 augusti 1953, nr 578, skall regleringsavgiften
utgå med det belopp, som jordbruksnämnden bestämmer, dock högst 2 kronor
för kilogram fett, olja eller fettsyra. Då avgiftens viktigaste uppgift är
att åstadkomma den prisspänning mellan smör och margarin, som statsmakterna
anser behövlig för att avsättningen av det inhemska smöret skall
tryggas, var det naturligt att den avgift, som skulle gälla från och med den
1 september 1953, avpassades så, att prisspänningen mellan smör och hushållsmargarin
skulle bli oförändrad jämfört med tiden före nyssnämnda tidpunkt.
Priset till konsument för hushållsmargarin var vid denna tidpunkt
4 kronor för kilogram. Med utgångspunkt från detta pris och efter avdrag
av då gällande handels- och fabrikantmarginaler på tillhopa 129,5 öre per
kilogram beräknades råvarukostnaden för ett kilogram hushållsmargarin,
vilken innefattade tidigare utgående clearingpristillägg, till 270,5 öre. Detta
belopp har legat till grund för regleringsavgiftens fastställande första gången.
För att kunna bestämma avgiftens storlek upprättades i samråd med
hland annat representanter för margarin- och oljeindustrin en kalkyl över
hur stor råvarukostnaden skulle bli, om världsmarknadspriser i stället för

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

113

de äldre clearingpriserna tillämpades. Härvid utgick man ifrån en råvarusammansättning
av 45 procent kokosolja, 20 procent valolja, 20 procent flytande
rapsolja och 15 procent härdad rapsolja.

Avgiften måste av praktiska skäl fastställas på basis av priserna för råa
oljor av ovan angivna slag. Till dessa lades kostnader för raffination, härdning,
svinn, frakter med mera. Regleringsavgiften fastställdes enligt denna
metod till 1 krona 44 öre för kilogram fett. Enligt systemet, vilket ju innebär
att en viss prisspänning mellan smör och margarin skall hållas, har
jordbruksnämnden att ändra avgiften, i den mån världsmarknadspriserna
på råvarorna ändras. Under den gångna tiden har noteringarna för såväl
kokosolja som rapsolja utvisat en jämn, icke obetydlig stegring. Valoljenoteringen
har dock varit relativt fast fram till årsskiftet. Till följd av prisfluktuationerna
på världsmarknaden har jordbruksnämnden vid flera tillfällen
ändrat avgiften. Ändringarna har emellertid icke ägt rum i omedelbar
anslutning till de dagsaktuella förändringarna i världsmarknadsnoteringarna
utan har verkställts med fyraveckorsintervaller i efterhand, därvid
hänsyn har tagits till den genomsnittliga förändringen i noteringarna under
tiden efter föregående ändringstillfälle. Ändringstekniken medför en eftersläpning
på så sätt att förbrukarna av avgiftsbelagt fett i en fallande marknad
icke omedelbart drabbas av en mot prisfallet svarande förhöjning av
avgiften och i en stigande marknad icke omedelbart åtnjuter en mot prisstegringen
svarande sänkning av avgiften.

Nämnden anför vidare, att den i februari 1954 gällande regleringsavgiften
å 1 krona 27 öre omräknad till en avgift per kilogram margarin utgör 1
krona 6 öre. Till jämförelse framhåller nämnden, att margarinaccisen strax
före senaste världskriget utgjorde 60 öre per kilogram margarin. Då förkrigspriset
på margarin i detaljhandeln inklusive accis var 1 krona 70 öre
och för dagen är 3 kronor 85 öre, har alltså »margarinskatten» nedgått från
ungefär 35 procent 1939 till 27 procent av konsumentpriset på margarin.

I detta sammanhang upplyser nämnden, att den under hösten 1953 har
haft förhandlingar med jordbrukets förhandlingsdelegation och representanter
för margarinindustrin angående handels- och fabrikantmarginalernas
storlek. Under förhandlingarnas gång påkallades undersökning genom priskontrollnämnden
rörande marginalernas skälighet. Efter överläggningar i
frågan bestämdes, att fabrikantmarginalerna skulle sänkas med 5 öre per
kilogram margarin och regleringsavgiften höjas med motsvarande belopp
eller 6 öre per kilogram. Från förhandlingsdelegationens sida förklarades,
att man därefter avstode från aktuella krav på vidare undersökningar och
diskussioner om handelsmarginalerna på margarin samt margarinindustrins
fabrikationsmarginaler. Jordbruksnämnden beslöt i enlighet härmed och
uttalade vidare, alt sedan fabrikationsmarginalens skälighet sålunda prövats,
margarinpriserna såväl i fabrikant- som i handelsleden skulle i enlighet
med riksdagens beslut vara fria, vilket bland annat innebär, att bestämmandel
av marginalernas storlek i fortsättningen övcrlåtes åt den fria konkurrensen.
Följden bärav är att ändring av regleringsavgiftens höjd blir
betingad endast av ändringar i råvarupriserna och råvarusammansättningen
vid tillverkning av hushållsmargarin.

8 liilmng till riksdagens protokoll 19.r>b. t samt. .Yr ISO.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

I fråga om det vid användning av fettvaror för annat än matnyttigt ändamål
och för exportproduktion utgående regleringsbidraget anför nämnden
följande.

Då regleringsavgift för importerade fettvaror respektive clearingpriser för
oljor och fetter ur inhemskt oljeväxtfrö alltid måste erläggas av inhemsk
köpare och då därav uppkommen merkostnad för fettvaror i princip ansetts
böra avlyftas vid användning av dylika varor för annat än matnyttigt ändamål
(tekniskt bruk) och för exportproduktion, utgår regleringsbidrag i nu
angivna fall. Med hänsyn till att avgiftssystemet såsom inledningsvis anförts
medför en fördyring av inhemskt slakterifett, åtnjutes sådant regleringsbidrag
även för svenskt slakterifett, som normalt utgör en relativt stor
andel av den tekniska industrins fettförbrukning. Då prissättningen för
svenskt slakterifett i genomsnitt icke hade nått upp till världsmarknadspris
plus avgift, bestämde jordbruksnämnden emellertid regleringsbidraget vid
fettförbrukning för tekniskt ändamål till 90 procent av avgiftens belopp.
Nämndens beslut var ej enhälligt, i det att två ledamöter reserverade sig
för ett regleringsbidrag på 95 procent. Vissa industrier använder emellertid
uteslutande avgiftsbelagt fett för tillverkning av varor, där fettet undergår
kemisk omvandling. Dessa industrier skulle med tillämpning av 90-procentigt
bidrag hämmas i konkurrensen med importvaror. Enligt beslut av
nämnden åtnjuter de därför fullt regleringsbidrag. Nämnden har vidare
medgivit avgiftsfrihet för vissa oljor, som i relativt begränsad omfattning
importeras bland annat för garvningsändamål och smörjoljetillverkning.

över jordbruksnämndens beslut att fastställa regleringsbidraget för fetter,
som användes för annat än matnyttigt ändamål, till 90 procent av regleringsavgiftens
belopp anfördes besvär hos Kungl. Maj :t. I anledning av
besvären har Kungl. Maj :t genom beslut den 5 februari 1954 prövat skäligt
att med ändring av överklagade beslutet från och med oktober 1953 tillsvidare
fastställa regleringsbidraget i nu förevarande fall till 95 procent av
regleringsavgiften. Härefter torde den tekniska industrien kunna tillgodose
sitt råvarubehov av fett till priser, som i stort sett överensstämmer med
världsmarknadens. Kungl. Maj :t uttalade samtidigt, att jordbruksnämnden
vore oförhindrad att, då nämnden på särskilda skäl funne erforderligt,
bestämma annan procentsats för regleringsbidraget.

Regleringsbidrag sökes månadsvis hos jordbruksnämnden och utbetalas
för den kvantitet fett, som under månaden använts i tillverkningen. En
särskild med regleringsbidraget jämställd återbäring av regleringsavgift
utgår från och med den 1 november 1953 enligt Kungl. Maj :ts beslut för importolja
som användes för inläggning av fiskkonserver. Denna anordning
har träffats i samband med att importerade fiskkonserver i olja, som ursprungligen
avgiftsbelades, från och med nyssnämnda tidpunkt fritogs från
avgiftsplikt.

Från industrihåll har yrkats, att den tekniska industrien, som i princip
skall återfå regleringsavgiften (minus 5 procent), skulle medges betalningsanstånd
för denna till dess att deras ansökningar om regleringsbidrag prövats
och avgjorts. Jordbruksnämnden har i anledning härav medgivit såväl
den regleringsbidragsberättigade industrien som även fiskkonservindustrien
visst anstånd med erläggandet av avgift på importerade fetter.
Anståndstiden har av jordbruksnämnden på förslag av Svensk Fettimport
bestämts att tills vidare utgöra 45 dagar efter förtullningsdagen. Härigenom
torde industriens önskemål i detta avseende i huvudsak ha tillmötesgåtts.

I avsnittet om författningsfrågor längre fram föreslår nämnden att rätten
till uppläggning å transitupplag utsträckes till att gälla även tullfria regle -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

115

ringsavgiftsbelagda varor av vissa slag. Om detta förslag godkännes, utökas
ytterligare möjligheterna att uppskjuta erläggandet av regleringsavgift.

Nämnden redogör härefter för den prisntjämning av handelns och industriens
lager av fetter, oljor och fettsyror, som ägde rum i samband med
övergången till det nya regleringssystemet den 1 september 1953, samt
för den nedskrivning av clearingkassans lager av fettvaror, som samtidigt
ägde rum. I dessa avseenden anför nämnden följande.

Varje lagerhållare som vid utgången av augusti 1953 innehade mera än
1 000 kilogram dylika varor, hade att till jordbruksnämnden avgiva deklaration
angående sitt lager, varefter nämnden bestämde, huruvida prisutjämningsavgift
skulle erläggas eller prisutjämningsbidrag skulle utgå. Avgift
och bidrag fastställdes därvid till belopp motsvarande skillnaden mellan
marknadspriset för respektive varuslag närmast före och efter den nya
regleringens genomförande. Prisutjämningen har enligt Kungl. Maj :ts beslut
verkställts över clearingkassan för fettvaror och har tillfört denna en
nettointäkt å omkring 6 miljoner kronor.

Vid övergången den 1 september 1953 till det nya fettregleringssystemet
har i landet befintliga lager av fettvaror, som inköpts med clearingkassan
som garant, enligt riksdagens beslut nedskrivits till världsmarknadspriser.
Med hänsyn till att särskilt beredskapslager av dylika varor skall hållas,
har försäljning av lagren endast i mycket ringa omfattning ägt rum. Lagren
var nämligen icke större än att de låg inom ramen för beredskapslagrets
lämpliga storlek och sammansättning.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om att enligt 1953 års riksdagsbeslut
intäkterna av regleringsavgiften för importerade fettråvaror in. in. skall
tillföras statskassan och att utgifterna för regleringsbidragen m. in. skall
belasta denna. Det ekonomiska utfallet av clearingkassan för fettvaror under
tiden efter den 1 september 1953 blir till följd härav väsentligen beroende
av intäkter av och kostnader för den inhemska oljeväxtskörden. Före det
nya fettregleringssystemets genomförande hade inkomster och utgifter för
fettregleringen helt redovisats över denna kassa.

För den ännu relativt korta tid, som det nya fettregleringssystemet tilllämpats,
lämnar nämnden i sin skrivelse vissa uppgifter om det ekonomiska
utfallet för statskassan. I följande sammanställning anger nämnden för
månaderna september—december 1953 i kolumn 1 bruttointäkt, innefattande
såväl regleringsavgift, erlagd vid direkt import, som avgift för leveranser
från inhemska oljefabriker. I kolumn 2 har upptagits beräknade regleringsbidrag
för den tekniska industriens fettförbrukning under september—december
och utbetalade bidrag för export under samma tid. I kolumn 3 har
den beräknade nettobehållningen för nämnda tid angivits.

Nämnden erinrar om att nettointäkten för budgetåret 1953/54 i årets statsverksproposition
angivits till 43 miljoner kronor och för budgetåret 1954/
55 till 53 miljoner kronor. Beräkningen av dessa intäktsbelopp gjordes i
november 1953 och var självfallet mycket ungefärlig. Såvitt nämnden nu
kan bedöma, kommer nettointäkten för innevarande budgetår att stanna vid
40 miljoner kronor.

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

	Kolumn 1	Kolumn 2	Kolumn 3
	Brutto-	Ber. regi.-	Ber. nettobe-
	intäkt	bidrag m. m.	hållning
	kronor	kronor	kronor
Regleringsavgifter för import enligt tillstånd utfärdade av Svensk Fettimport....... Regleringsavgifter enligt licenser, utfärdade av jordbruksnämnden................. Regleringsavgifter för leveranser inom landet från oljefabriker...................... Regleringsbidrag till den tekniska industrin	2 035 OOOj 63 OOOj	x43 000

27 799 000
m. fl.................................		10 017 000
Återbäring av regl.avgift för Importolja till
fiskkonserver av inhemsk tillverkning ...		49 000
Regleringsbidrag vid export..............		942 000
Svinnersättning till raffinaderierna........		178 000
	29 897 000	11 229 000	18 668 000

1 Korrigering av inbetalningar.

Jordbruksnämnden lämnar i fortsättningen en redogörelse för prisutvecklingen
på världsmarknaden för fettråvaror samt anför därvid.

Världsmarknadspriserna på fettvaruområdet låg vid ingången av 1953
på lägre nivå än 1952 års ingångspriser. Fram till mars—april 1953 visade
de en stigande tendens och sjönk under sommarmånaderna för att sedan
ånyo stiga under hösten, så att de före årsskiftet i vissa fall var högre
än vid ingången av 1953. Till belysande av prisutvecklingen lämnas följande
uppgifter om prisnoteringarna eif kontinenthamn. Priset på rå kokosolja
var i början av 1953 170 öre per kilogram. I slutet av mars steg det
till 192 öre för att sedan med vissa växlingar successivt sjunka till 154 öre
i juli månad. Därefter har tendensen varit genomgående stigande. Priset var
vid senaste årsskifte 182 öre och i slutet av januari 1954 191 öre per kilogram.
Priset på sojaolja har i det närmaste följt samma utveckling. Det
kan förtjäna omnämnas, att Förenta Staterna av sina överskottslager av
bomullsfröolja under senhösten försålt rätt betydande kvantiteter på den
europeiska marknaden. Priset på denna olja, som varit cirka 150 öre per
kilogram för delvis raffinerad vara, har naturligtvis i viss mån påverkat
prissättningen på andra vegetabiliska oljor.

Beträffande den inhemska försäljningen av och priset på margarin anför
nämnden i huvudsak följande.

Försäljningen av margarin har 1953 uppgått till omkring 91 000 ton,
varav omkring 2 600 ton utgjorts av margarin, som importerades under livsmedelskonflikten
på sommaren. Totalförsäljningen var i stort sett oförändrad
jämfört med år 1952, då den uppgick till 92 000 ton. Under den tid
som det nya fettregleringssystemet har tillämpats har margarinförsäljningen
uppvisat en oenhetlig tendens. Genomsnittligt har för nu ifrågavarande
tid en omsättningsminskning inträtt å tillhopa 1,6 procent. — Förbrukningen
av fett och oljor för margarintillverkning uppgick år 1953 till 24 400 ton
kokosolja, 15 300 ton valolja och 21 500 ton inhemsk raps- och senapsolja
samt 7 900 ton svenskt slakterifett.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

117

Priset på hushållsmargarin har under större delen av 1953 utgjort 4 kronor
per kilogram. Genom priskonkurrens sjönk priset omkring den 15 november
1953 till 3 kronor 85 öre per kilogram. I vissa begränsade försäljningsområden
gick priset ned till 3 kronor 75 öre per kilogram.

Nämnden tar härefter upp den under hösten 1953 uppmärksammade margarintrafiken
i gränstrakterna mot Norge och anför därvid följande.

Under loppet av år 1953 har svenskar i gränstrakterna i tämligen starkt
ökad omfattning rest till Norge för att inköpa bland annat margarin. Orsaken
till trafiken har uppenbarligen varit, att margarinpriset i Norge utgör
endast ungefär hälften av det svenska priset. I Norge utgår subvention på
margarin med omkring 30 öre per kilogram, medan varan i Sverige belastas
med en avgift av cirka 1 krona 10 öre per kilogram. Sedan Livsmedelsförsäljarnas
Riksförbund hos Kungl. Maj :t hemställt om åtgärder i anledning
av denna trafik och jordbruksnämnden anmodats avgiva utlåtande
över framställningen, har nämnden genom vederbörande tull- och polismyndigheters
försorg låtit verkställa undersökning av huruvida trafiken försiggått
i icke laga former. Såvitt undersökningarna givit vid handen, har svenska
resande i allmänhet icke till Sverige medfört mera än 5 kilogram margarin
per person och resetillfälle, vilket ligger inom medgiven ram. Gällande
begränsningar i resandes rätt att till riket införa margarin har emellertid
visat sig i viss män otillräckliga. Det har förekommit, att särskilda långresor
vid upprepade tillfällen anordnats i syfte att resanden skulle bli i tillfälle
att köpa margarin i Norge. Annonser om arrangerade omnibusresor i detta
syfte har förekommit i vissa tidningar. För att det skall bli möjligt för
tullverket att, i likhet med vad som nu gäller i fråga om tullplikten, påtala
fall, där resor företagits huvudsakligen i syfte att undandraga sig skyldigheten
att erlägga regleringsavgift respektive undandraga sig gällande licenstvång,
föreslår nämnden viss ändring av fettregleringsförordningen.
(Ändringsförslaget redovisas i avsnittet om författningsfrågor.) Någon ytterligare
åtgärd i anledning av ifrågavarande framställning synes enligt
nämndens mening, såvitt den avser margarin, icke erforderlig. (I vad framställningen
gäller annan vara, framgår det av ett uttalande av nämnden
längre fram i avsnittet om författningsfrågor att nämnden anser tillräcklig
anledning icke föreligga till motsvarande åtgärd.)

Beträffande det ekonomiska resultatet av regleringsverksamheten på fettvaruområdet
i vad avser clearingkassan för fettvaror har nämnden i likhet
med föregående år utarbetat en särskild redogörelse, vilken såsom bilaga
torde få fogas till detta protokoll (bilaga G). Redogörelsen utvisar att kassans
tillgångar den 30 juni 1954 kan beräknas till i runt tal 45 miljoner
kronor. Nämnden lämnar i anslutning härtill följande närmare uppgifter i
fråga om förhållanden, som är av större betydelse för resultatet av kassans
verksamhet.

Den svenska exporten av rapsfrö och rapsolja bär under 1953 varit av
rätt stor omfattning. Intresset utomlands för dessa varor har varit tämligen
starkt, delvis beroende på att skördarna i andra europeiska odlingsländer
såsom Frankrike, Tyskland och Jugoslavien varit mycket små. Vad särskilt
Frankrike beträffar har enligt erhållna uppgifter eu svårartad pest medfört
att rapsskörden understigit hälften av vad som hade kunnat väntas.

Den inhemska oljeväxtodlingens omfattning kulminerade år 1951. Skörden
år 1952, som uppgick till cirka 184 000 ton nedtorkat frö (exklusive

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

oljelin), understeg närmast föregående års skörd med cirka 24 000 ton.
Skörden år 1953 (exklusive oljelin) blev på grund av övervintringsskador
endast cirka 90 000 ton, varav cirka 70 000 ton raps- och rybsfrö. Exporten
har under regleringsåret 1952/53 omfattat cirka 39 600 ton rapsfrö och
cirka 12 300 ton rapsolja, vilken sistnämnda kvantitet omräknad i frö utgör
cirka 31 000 ton. Sammanlagt har således exporten omfattat en kvantitet
motsvarande cirka 70 600 ton frö. Dessa kvantiteter fördelar sig på olika
länder som följer.

Export under tiden
1 september 1952—31 augusti 1953

	Frö	Olja
	Ton	Ton
Västtyskland..................	...... 27 434	7 323
Storbritannien.................	...... 6 289	570
Jugoslavien...................	...... 5 000	2 545
Österrike.....................	...... 861	201
Danmark.....................	...... 35	—
Amerikas Förenta Stater.......	—	629
Finland.......................	—	500
Marocko......................	—	500
Norge........................	...... —-	34
	39 619	12 302

Vid ovan angiven export har uppnåtts för frö ett genomsnittspris av
cirka 85 öre per kilogram, foh, inklusive kvalitetstillägg, och för olja ett
genomsnittspris av cirka 178 öre per kilogram, fob. Motsvarande siffror för
exporten under föregående regleringsår var 118 öre respektive 223 öre.
Fob-värdet för den del av exporten under regleringsåret 1952/53, som såldes
i form av frö, uppgår till cirka 35,5 miljoner kronor och fob-värdet av oljeexporten
samma regleringsår till cirka 22 miljoner kronor. Frö- och oljeexporten
har under regleringsåret sammanlagt lett till en förlust av 13 miljoner
kronor i förhållande till produktionskostnaden. Denna kostnad uppgick
beträffande nedtorkat frö till 109 öre per kilogram för frö av 1952 års
skörd och cirka 104 öre per kilogram för frö av 1953 års skörd. — För
närvarande ligger försäljningspriset på frö vid export i 90 öre per kilogram
fob, inklusive kvalitetstillägg, vilket pris med cirka 13 procent understiger
produktionskostnaden för frö av 1953 års skörd.

Nämnden behandlar härefter i sin skrivelse frågan om clearingkassans
för fettvaror fortbestånd och framhåller, att det av olika skäl icke är möjligt
att redan nu genomföra en avveckling av kassans verksamhet. Nämnden
anför härom.

Vid ett slopande av clearingkassan skall det clearingprissystem, som nu
tillämpas vid försäljning inom landet av olja, utvunnen ur inhemskt oljeväxtfrö,
ersättas med ett system med avgift å sådan olja efter liknande
grunder som gäller för importerade fettråvaror. Sistnämnda system kan
dock icke genomföras förrän en individuell prissättning olika fröpartier
emellan efter halten av olja i respektive fröparti tekniskt kan tillämpas.
Enligt vad jordbruksnämnden erfarit, har man nu funnit en metod, som
möjliggör att olika fröpartier, som levereras från odlare, kan betalas efter
oljehalt. För att i praktiken kunna fullgöra det relativt omfattande arbete,
som måste bli förenat med nu avsedda oljehaltsbestämningar, erfordras
emellertid utbyggnad av de kemiska stationernas kapacitet, vilken utbygg -

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

nåd icke hinner genomföras redan till nästa budgetårsskifte. Det blir därför
nödvändigt att uppskjuta övergången till det nya systemet till den 1 juli
1955.

Nämnden hemställer i anledning av det anförda om bemyndigande att
från och med den 1 juli 1955 uttaga avgift även på olja, utvunnen ur inhemskt
oljeväxtfrö. Vidare föreslår nämnden, att clearingbemyndigandet
beträffande inhemska vegetabiliska oljor får bestå även under budgetåret
1954/55. Det nu tillämpade systemet med clearingprissättning av oljor ur
svenskt oljeväxtfrö förutsättes härvid komma att gälla oförändrat, innebärande
bland annat att clearingpriserna skall motsvara världsmarknadspriserna
på oljorna plus den enligt reglerna för fettvaruregleringen utgående
regleringsavgiften. Skillnaden mellan självkostnadspriset för de inhemska
oljorna och världsmarknadspriset bör enligt nämnden ersättas av
de medel, som tillföres clearingkassan.

I anslutning till sitt förslag att clearingkassan för fettvaror skall äga bestånd
under budgetåret 1954/55 och då man för närvarande icke helt kan
överblicka de anspråk, som under det nya budgetåret kan komma att ställas
på kassan, föreslår nämnden att förslag till disposition av kassans behållning
vid avvecklingen vid utgången av sagda budgetår får lämnas i
nämndens regleringsskrivelse nästkommande år.

Nämnden tar i sin skrivelse även upp frågan om föreskrifter om minimianvändning
av inhemsk olja i margarin m. m. och framhåller, att det är
nödvändigt — för att det nya prisgarantisystemet för inhemskt oljeväxtfrö
skall kunna upprätthållas — att vissa kvantiteter dylikt frö vinner avsättning
inom landet. Detta måste uppenbarligen ske i den formen, att olja ur
inhemskt frö i erforderlig omfattning kommer till användning vid tillverkningen
av margarin och, om så påkallas, även av andra födoämnen med
mera väsentlig tillsats av fett. Det har synts jordbruksnämnden lämpligt,
att den förutsättning, på vilken oljeväxtgarantin sålunda är uppbyggd, även
tar sig uttryck i en fullmakt för Kungl. Maj :t eller nämnden att, om så erfordras,
meddela föreskrifter om minimianvändning av olja, som här avses.
I avsnittet om författningsfrågor har nämnden lämnat förslag till härav
betingad komplettering av 1953 års fettregleringsförordning.

Nämnden anser, att någon berättigad invändning med hänsyn till våra
internationella åtaganden icke synes kunna resas mot en dylik lagstiftning
och hänvisar i detta sammanhang till vad den härutinnan anfört i ett yttrande
till Kommittén för översyn av GATT-avtalet. Nämnden anför i detta bland
annat följande.

Såväl vid de i GATT-stadgan art. III mom. (> angivna tidpunkterna som
vid tillkomsten av Annecy-protokollet den 10 oktober 1949 angående provisorisk
tillämpning av bland annat det här avsedda GATT-stadgandet fanns
allmänna bestämmelser om inblandning av olika råvaror i margarin in. m.
Enligt Annecy-protokollet kan all den 10 oktober 1949 förefintlig inhemsk
lagstiftning tillsvidare tillämpas utan hinder av stadgandet i fråga. Även
bortsett härifrån, anser nämnden, kan en inblandningsföreskrift beträffande

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

inhemsk olja med fog kunna angripas i GATT-sammanhanget endast om det
kan ledas i bevis, att föreskriften innebär sådan ändring av inblandningssystemet
att en förändring skett av regleringens verkan i stort till nackdel
för importen.

Margarinfabrikerna har redan under innevarande regleringsår framhåller
nämnden vid tillverkningen av hushållsmargarin använt inhemsk vegetabilisk
olja i en omfattning, som nämnden för vinnande av ovan berört syfte
har ansett tillräcklig (35 procent av de använda råvarorna). Detta har skett
i enlighet med vissa åtaganden, som fabrikerna har lämnat efter överläggningar
med nämnden. Nämnden upplyser att den anser, att även efter tillkomsten
av ett stadgande, som nu avses, förhandlingar om användningen
av svensk vara skall äga rum med margarinfabrikerna och andra eventuellt
berörda industrier, och förutsätter, att överenskommelser därvid kommer
att träffas om den minimianvändning, som ur olika synpunkter kan befinnas
lämplig.

I fråga om frö av vitsenap, vilket visat sig svårt att finna avsättning för,
anför nämnden följande.

Enligt 1953 års riksdagsbeslut får inkomster i clearingkassan för fettvaror
begagnas för att täcka förluster på den statliga garantien för 1953 års
oljeväxtskörd. 1953 års skörd av vitsenap uppgick till omkring 20 000 ton,
varjämte av tidigare skörd kvarligger cirka 10 000 ton. Då det har visat sig
svårt att erhålla avsättning för detta frö och därav framvunnen olja på
världsmarknaden, har jordbruksnämnden beslutat att låta bearbeta fröet
för inhemsk förbrukning. Härigenom friställes en motsvarande kvantitet
raps för export. Detta förfaringssätt möter icke hinder ur tekniska synpunkter,
då senapsolja i allmänhet anses fullt ut lika lämplig vid margarinframställning
som rapsolja. Emellertid ställer sig senapsolja något dyrare än
rapsolja. På grund härav har clearingpriset för den förra tidigare varit något
högre än för den senare. Jordbruksnämnden har för att vinna avsättning
av senapsoljan från och med den It januari 1954 tillämpat samma clearingpris
vid försäljning på svenska marknaden för senapsolja som för rapsolja.

Vad beträffar linfrö meddelar nämnden, att 1953 års skörd ger högst
10 000 ton, motsvarande 3 500 ton olja. Årsförbrukningen beräknas till 16 000
å 17 000 ton olja, varför en betydande import erfordras för att täcka landets
behov.

Nämnden erinrar härefter om att enligt förordningen den 5 juni 1953,
nr 395, angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.
linfrö och rå linolja ligger helt utanför den nya fettregleringen. Den statliga
prisclearingen av linolja, importregleringen av linfrö och linolja samt statens
befattning med omhändertagande och bearbetning av inhemskt linfrö
har numera avvecklats. Vid bedömningen av frågan om tidpunkten och sättet
för avvecklingen har enligt nämnden flera omständigheter måst tagas
i betraktande. Nämnden anför i fråga om prisläget för linfrö och linolja
följande.

Prisclearingen beträffande linfrö och linolja har skett över clearingkassan
för fettvaror och kassan har belastats med förlust på denna clearing till tämligen
betydande belopp. Förlusten har bland annat sin grund i att världs -

121

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

marknadspriserna för linolja sedan 1952 sjunkit tämligen starkt. Beroende
på produktionsland visar linoljan enligt tillgängliga noteringar synnerligen
skilda prislägen på världsmarknaden. Sålunda noteras exempelvis indisk
linolja i relativt högre pris än linolja från Argentina och Uruguay. Av handelspolitiska
och valutatekniska skäl har man varit hänvisad till att köpa
olja i dessa länder. Den argentinska oljan har utan större växlingar visat
sjunkande tendens från en högsta notering i mars 1953 av 130 öre per kilogram
eif kontinenthamn till 107 öre vid utgången av året. Noteringen har
därvid avsett fria dollar. Under senhösten 1953 har enligt marknadsrapporter
Förenta Staterna från beredskapslager i Europa försålt cirka 20 000 ton
linolja till ett pris motsvarande 97 svenska öre per kilogram ex lager. Denna
försäljning, som enligt uppgift skett mot dollarbetalning, har uppenbarligen
medverkat till utvecklingen. Därest linoljepriset skulle kalkyleras fram
med utgångspunkt från världsmarknadspriset på linfrö, skulle det bli betydligt
högre eller omkring 160 öre. Priset på linfrö av argentinskt ursprung
noteras nämligen för närvarande i omkring 78 öre per kilogram eif
kontinenthamn. Priserna å linfrö och linolja korresponderar sålunda icke
med varandra för närvarande utan ett överpris på linfrö av bortåt 20 öre
per kilogram föreligger. Det är sålunda nu icke möjligt att utan betydande
förlust framställa linolja ur importerat frö.

Nämnden påpekar vidare, att ansvaret för linoljeförsörjningen i landet
vid en avveckling av prisclearingen i huvudsak kommer att övertagas av
Linoljeslageriernas försäljningsaktiebolag, som tidigare haft att verkställa
avräkning med clearingkassan. Bolaget har emellertid i rådande marknadsläge
icke ansett sig kunna övertaga statens lager av linfrö och linolja omedelbart
vid en avveckling av clearingen.

I detta läge beslöt nämnden, att försäljningsbolaget skulle äga avräkna
linoljeförsäljningen över clearingkassan till och med utgången av januari
1954. Försäljning av linolja skulle därvid ske på basis av gällande världsmarknadspris.
Från och med den 1 februari 1954 äger bolaget enligt nämndens
bestämmelser inköpa kvarvarande lager genom avrop månadsvis till
gällande världsmarknadspris jämte tull och andra kostnader.

Nämnden upplyser, att clearingkassans förlust vid prisclearingens upphävande
den 1 december 1953 till följd av nedskrivning av lagren till världsmarknadspris
beräknats till omkring 5 miljoner kronor. Clearingpriset var
vid denna tidpunkt 240 öre per kilogram rå linolja, medan världsmarknadspriset
inklusive tull och övriga kostnader, utgjorde 137 öre per kilogram.
Nämnden räknar med att clearingkassans lager av linfrö och linolja skall
vara helt avvecklat under loppet av år 1954.

Nämnden erinrar slutligen om att riksdagen förra året anvisade ett belopp
av 50 miljoner kronor på kapitalbudgeten för inlösning av 1953 års skörd
av oljeväxter. Nämnden föreslår att detta anslag får kvarstå och tagas i anspråk
för finansiering av inlösningen av 1954 års garanterade oljeväxtskörd.
Härvid förutsätter nämnden att för belopp, som tages i anspråk av anslaget,
ränta i fortsättningen skall erläggas enligt gällande diskonto plus 0,5 procent.
Därest detta anslag icke räcker till för finansieringen, vilket enligt
nämndens mening knappast är sannolikt, torde liksom hittills förskott tå

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

lämnas ur clearingkassan för fettvaror. Nämnden förutsätter, att dessa förskott
skall förräntas efter samma normer som gäller för statsanslaget. I
överensstämmelse härmed bör vidare enligt nämndens förslag de räntegottgörelser,
som tidigare utgått från clearingkassan till de inhemska oljefabrikerna
för dessas finansiering vid inlösning av oljeväxtfrö, bortfalla.

Äggregleringen.

Jordbruksnämnden erinrar om att enligt de av riksdagen fastställda direktiven
prisbildningen på ägg skall vara fri under regleringsåret 1953/54.
Dock gäller den inskränkningen, att då producentnoteringen tangerar den
övre prisgränsen, 4 kronor 25 öre per kilogram, import av ägg bör företas
och export endast i undantagsfall får äga rum. För att stödja det medelproducentpris,
3 kronor 10 öre per kilogram, som förutsatts i den våren
1953 ingångna jordbruksöverenskommelsen, har nämnden föreskrivit, att
Sveriges export- och importförening för ägg vid ett producentpris ej överstigande
3 kronor 75 öre per kilogram får utbetala exportbidrag av regleringsmedel,
som insamlats av föreningen.

Nämnden redogör härefter för produktions- och prisutvecklingen samt
anför härvid.

Tillgången på ägg har under år 1953 varit god och den tendens till säsongutjämning
i invägningen, som konstaterats under de senaste åren, har ytterligare
något accentuerats. Till följd härav har överskottet under högproduktionsinånaderna
varit lägre än tidigare år, medan någon egentlig brist på
färska ägg under höstens lågproduktionstid icke förelegat. Lagringen av
ägg för hemmamarknadens behov har under 1953 varit av mycket liten omfattning.
Totalt har överskott på ägg fortfarande förelegat och exporten har
under 1953 uppgått till cirka 6 800 ton, vilket är cirka 20 procent lägre än
föregående år.

Äggexporten har under innevarande regleringsår enligt i huvudsak samma
regler som tidigare med ensamrätt ombesörjts av medlemmar i Sveriges
export- och importförening för ägg. De priser, som har kunnat utvinnas vid
export, har under år 1953 i allmänhet legat lägre än föregående år. För
att stödja äggpriset inom ramen för de av statsmakterna uppdragna riktlinjerna
har föreningen utbetalat relativt höga bidrag vid export av ägg,
medan möjligheterna att uttaga avgifter vid tillfällen, då exportpriserna
legat högre i förhållande till inhemska priset, varit mycket begränsade. Som
en följd härav har, med undantag av till föreningen överförda clearingmedel,
som influtit före föreningens tillkomst och som icke får användas utan
jordbruksnämndens särskilda tillstånd, tillgången på likvida medel varit
knapp inom föreningen.

Såvitt nämnden nu kan bedöma, föreligger icke möjligheter att uppnå det
vid jordbruksförhandlingarna våren 1953 beräknade medelproducentpriset
under innevarande regleringsår. Nämnden anför härom.

Under den tid på hösten, då äggpriset säsongmässigt brukar uppnå sitt
högsta prisläge, kunde nämligen icke uttas högre producentpris än 3 kronor
50 öre per kilogram. Sedermera har producentnoteringen successivt sjunkit
till 2 kronor 50 öre per kilogram, vilket pris gällt från och med mitten av
december 1953 till och med slutet av februari 1954, då noteringen höjdes

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

till 2 kronor 90 öre per kilogram. De aktuella exportpriserna skulle under
vissa tider ha motiverat en ännu lägre notering än 2 kronor 50 öre per kilogram.
Jordbruksnämnden har emellertid mot bakgrunden av att medelproducentpriset
under 1953/54 troligen med ganska stor marginal kommer att
underskrida det pris, som förutsattes vid förra vårens jordbruksöverenskommelse,
funnit det angeläget att producentpriset icke sjunker till en alltför
låg nivå. Nämnden har därför med stöd av riksdagens beslut å conto till
föreningen överfört vissa medel, som influtit i form av införselavgifter vid
import av fodermedel, använda vid äggproduktionen, för att möjliggöra för
föreningen att med tillhjälp av dessa medel under december, januari och
februari utbetala bidrag vid export av ägg.

För sin del uttalar nämnden, att direktiven för äggregleringen under nästkommande
regleringsår bör bli i stort sett oförändrade. Då medelproducentpriset
numera angivits till ett så lågt belopp som 2 kronor 95 öre per kilogram,
bör enligt nämndens mening den övre prisgränsen sänkas till 4 kronor
per kilogram. I direktiv till Sveriges export- och importförening för ägg
anser nämnden böra föreskrivas att, om äggpriset tenderar att uppnå denna
gräns, import av ägg bör äga rum, om så kan ske utan förluster för föreningen,
samt att export av ägg icke får ske utan jordbruksnämndens särskilda
tillstånd. I övrigt bör föreningen efter direktiv av nämnden äga utbetala
bidrag vid export av ägg för att stödja det överenskomna marknadspriset.
Nämnden räknar i detta sammanhang med att relativt höga belopp
skall kunna tillföras föreningen i form införselavgifter för fodermedel, som
användes i äggproduktionen.

Prisstödet till ull.

Jordbruksnämnden erinrar, att statsmakterna för att söka uppehålla en
ur beredskapssynpunkt lämplig storlek hos fårstammen från och med regleringsåret
1948/49 anvisat medel till stödjande av ullproduktionen. Statsbidraget
utgår för närvarande med 1 krona 50 öre per kilogram ull. Enligt
jordbruksnämndens mening bör detta bidrag utgå oförändrat även under
regleringsåret 1954/55.

Konstgödselregleringen.

Jordbruksnämnden anför, att priserna på de inom landet tillverkade fosfatgödselmedlen
under gödselåret 1953/54 — i likhet med föregående år
— fastställts efter överenskommelse mellan priskontrolinämnden och tillverkarna.
För de importerade gödselmedlen bar prisbildningen varit fri.
För samtliga gödselmedel utom beträffande kalksalpeter har för 1953/54
rätt betydande prissänkningar ägt rum.

Beträffande priserna för nästa gödselår har nämnden vid nuvarande tidpunkt
icke någon möjlighet alt bedöma, huruvida några avsevärda justeringar
kan komma att bli aktuella. Tillgången på gödselmedel beräknas alltjämt
bli god, varför behovet torde väl kunna tillgodoses även för kommande
år.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Nämnden erinrar härefter om att i september 1940 en clearingkassa inrättades
hos statens livsmedelskommission för reglering av marknadspriserna
på bland annat konstgödsel. Någon prisclearing har sedan utgången
av regleringsåret 1951/52 icke förekommit och förutsättes ej heller återkomma
i fortsättningen. Enligt nämnden har emellertid kassans rörelse hittills
icke kunnat avslutas på grund av vissa ännu oreglerade mellanhavanden
avseende tidigare import av kali. Nämnden beräknar emellertid, såsom
framgår av en följande redogörelse för nämndens olika clearingkassor, att
kassan skall vara avvecklad före utgången av innevarande regleringsår.

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1955 års skörd.

Jordbruksnämnden erinrar först om att enligt de riktlinjer för prissättningen
av brödsäd och oljeväxter, som i princip godkändes av 1953 års riksdag,
staten endast skall fastställa priser på den kvantitet, som motsvarar
det inhemska konsumtionsbehovet, medan ansvaret för en eventuell överskottsproduktion
åvilar jordbrukarna själva. Med hänsyn härtill bör enligt
nämnden Kungl. Maj :t liksom föregående år erhålla riksdagens bemyndigande
att före höstsådden fastställa priser på brödsäd och oljeväxter av
1955 års skörd i vad avser för inhemsk konsumtion erforderliga kvantiteter.
Beträffande dessa priser förutsätter nämnden, att den efter förhandlingar
med jordbrukets förhandlingsdelegation ävensom Sveriges oljeväxtodlares
cenlralförening får framlägga förslag till Kungl. Maj:t.

Nämnden lämnar härefter följande redogörelse för vad som i denna fråga
förekommit vid överläggningarna med jordbrukets förhandlingsdelegation
och framhåller, att man därvid överenskommit att de på hösten 1954 fastställda
priserna på höstsådda grödor av 1955 års skörd bör gälla med vissa
förbehåll. I

I den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
träffade överenskommelsen har angivits, att man måste räkna med sänkta
odlai priser pa brödsäd för 1955 ars skörd vid i övrigt oförändrade marknadsförhållanden.
Hur stor denna sänkning lämpligen bör bli, kan icke nu
angivas. Något bättre förutsättningar att bedöma prisläget finns naturligtvis,
om man, såsom under senare år, väntar därmed tills utfallet av årets
inhemska och internationella skörd kan något så när överblickas. Emellertid
tyder erfarenheterna från de båda senaste åren på att svårigheter kan
uppstå att åstadkomma en önskvärd balans mellan brödsäds- och animaliepriserna,
om brödsädspriserna fastställes, innan överenskommelse träffas
om prissättningen på övriga jordbruksprodukter. Detsamma gäller i viss
mån oljeväxtpriserna. Ä andra sidan är det av vikt, att jordbrukarna redan
före sådden får kännedom om de sannolika blivande försäljningspriserna.
Nämnden och förhandlingsdelegationen har därför enats om att den lämpligaste
lösningen är att före sådden fastställa riktpriser, som skall gälla
med vissa förbehåll för de ytterligare ändringar, som kan föranledas av att
priserna på andra jordbruksprodukter kan komma att ändras vid de sedvanliga
vårförhandlingarna.

125

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Restitution av avgifter vid import av fodermedel m. m.

Jordbruksnämnden erinrar först om att sedan augusti 1953 införselavgifter
vid import av fodermedel upptages i enlighet med riksdagens beslut.
Införselavgifterna, som av nämnden fastställes inom en av Kungl. Maj :t
angiven ram, har från och med den 5 augusti 1953 utgått med 5 kronor
per deciton för majs och kli samt 4 kronor för oljekraftfoder utom rapsoch
senapsprodukter. Senare har från den 16 november 1953 införselavgiften
för majs höjts till 7 kronor, medan införselavgiften för oljekraftfoder
från och med den 10 februari 1954 sänkts till 2 kronor per deciton.
Införselavgift utgår dessutom för vissa andra fodermedel, i fråga om vilka
någon import hittills emellertid icke kommit till stånd och ej heller förefaller
trolig under den närmaste tiden.

Beträffande frågan om dispositionen av influtna införselavgifter anför
nämnden i huvudsak följande.

Enligt uttalande av 1947 års riksdag skall vid export av sådana animalieprodukter,
som framställes medelst importerade fodermedel, restitution
kunna lämnas med belopp motsvarande de införselavgifter, som kan anses
belöpa på de exporterade kvantiteterna. Enligt samma beslut skall det ankomma
på det centrala regleringsorganet att bedöma restitutionens storlek
och fördelning på olika varuslag. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 12 juni
1953 har jordbruksnämnden hemställt om bemyndigande att fördela de
inflytande avgiftsmedlen på de olika produktionsgrenarna i huvudsaklig relation
till den beräknade användningen av avgiftsbelagda fodermedel inom
respektive produktionsområde. Nämnden har i skrivelsen dels hänvisat till
1953 års riksdagsbeslut beträffande äggregleringen, enligt vilket för denna
reglering skall få disponeras så stor del av inflytande avgiftsmedel, som
beräknas falla på äggproduktionen i dess helhet, dels utgått från att denna
regel även bör gälla för fläsk- och mejeriprodukter.

Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1953 i anledning av nämndens framställning
innebar, att Kungl. Maj :t framdeles komme att meddela föreskrifter
beträffande användningen av inflytande foderavgiftsmedel.

Nämnden upplyser, att den beträffande fördelningen av de införselavgifter,
som beräknas inflyta till och med slutet av regleringsåret 1953/54,
har samrått med jordbrukets förhandlingsdelegation. Nämnden anför därvid
följande.

Härvid har konstaterats, att de fodermedel, som för närvarande importeras,
i första iiand torde användas för mjölk- och äggproduktionen, medan
behovet av importfodermedel till fläskproduktionen vid nuvarande rikliga
tillgång på inhemsk fodersäd bedömcs såsom mycket ringa. Av de importerade
fodermedlen utgör majsen en mycket stor del och denna beräknas
huvudsakligen finna avsättning inom äggproduktionen, där den är av betydelse
ur allmänt produktionsbefräinjande synpunkt. Majsanvändningen i
fläskproduktionen torde för närvarande sakna praktisk betydelse. Importen
av oljekraftfoder och kli användes till största delen för mjölkproduktionen
samt i viss utsträckning för äggproduktionen.

Vid bedömandet av denna fråga har vidare viss hänsyn ansetts höra tagas
till priserna vid export av animalieprodukter samt möjligheterna att utjämna
export- och hemmamarknadsprisnivån för dessa. Härvid har konsta -

126

Kangl. Maj:ts proposition nr 180.

terats att behovet av clearingmedel för täckande av förluster vid export av
mejeriprodukter, i första hand smör, för närvarande är relativt betydande.
I stort sett detsamma gäller äggproduktionen. Möjligheterna att upprätthålla
ett med hänsyn till jordbruksöverenskommelsen skäligt äggpris förutsätter
ganska betydande tillskott av clearingmedel till Sveriges export- och
importförening för ägg, förening u. p. a. Däremot synes för närvarande möjligheterna
för Svensk kötthandel att täcka förluster vid export av fläsk vara
relativt goda på grund av vinster vid köttimport samt odisponerade clearingmedel,
bland annat, slaktdj ursavgifter.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter har nämnden, i fråga om
de avgiftsmedel, som hittills influtit och som kan komma att inflyta under
innevarande regleringsår, överenskommit med jordbrukets förhandlingsdelegation,
att införselavgifter, som belöper sig på importen av majs och
vilka uppgår till relativt höga belopp på grund av införselavgiftens storlek,
i sin helhet bör överföras till Sveriges export- och importförening för ägg
att efter de allmänna direktiv, som gäller för äggregleringen, och i anslutning
till jordbruksnämndens föreskrifter användas till stödjande av producentpriset
på ägg. Övriga införselavgifter skall enligt överenskommelsen överföras
till Svenska mejeriernas riksförenings kassa för regleringsändamål
att efter nämndens godkännande i första hand användas för täckande av
förluster vid export av mejeriprodukter. Nämnden meddelar vidare, att på
grund av storleken av de medel, som beräknas inflyta under innevarande
regleringsår en fördelning efter ovan angivna grunder innebär, att bidrag
för ägg huvudsakligen och för mejeriprodukter endast till en del kommer
att utgå för den del av produktionen, som exporteras.

Beträffande användningen och dispositionen av införselavgifter, som inflyter
under regleringsåret 1954/55, anser nämnden, att dessa i stort sett
bör fördelas efter de principer, som angivits i nämndens skrivelse till Kungl.
Maj :t den 12 juni 1953. Nämnden har i denna skrivelse anfört, bland annat,
att den regel, som kommit till uttryck genom uttalandet om importavgifterna
för fodervaror och äggproduktionen vid 1953 års riksdag, bör få gälla även
i fråga om fläsk och mejeriprodukter. Nämnden har därför i sagda skrivelse
föreslagit, att den bemyndigas att periodiskt, förslagsvis varje regleringsår,
fördela de inflytande avgiftsmedlen på olika produkter i huvudsaklig
relation till den beräknade användningen av avgiftsbelagda fodermedel
inom respektive produktionsområde. Nämnden anser emellertid nu,
att frågan om den definitiva fördelningen för 1954/55 med hänsyn till ovissheten
om foderimportens storlek icke nu bör avgöras, utan nämnden bör i
stället få bemyndigande att i samråd med jordbrukets organisationer senare
göra denna fördelning.

Jordbruksnämnden förutsätter under hänvisning till en skrivelse från
nämnden till Kungl. Maj :t den 21 augusti 1953 angående avgiften på inom
landet tillverkat oljekraftfoder, att även dessa avgiftsmedel får disponeras
av jordbruket enligt samma principer, som tillämpas beträffande fördelningen
av införselavgifter för importfodermedel.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

127

Vissa kostnader för spannmålsregleringen.

Jordbruksnämnden redogör i fortsättningen för innehållet i spannmålsbolagets
skrivelse till nämnden den 16 februari 1954, i vilken bolaget bland
annat lämnat uppgifter rörande kostnaderna i samband med sin verksamhet
under regleringsåren 1952/53—1954/55. Av dessa uppgifter framgår i huvudsak
följande.

Sedan kostnaderna till och med verksamhetsåret 1952/53 blivit täckta,
återstår av äldre anslag 29 552 377 kronor 98 öre. Med utgångspunkt från
de förutsättningar, som nu är gällande, beräknar bolaget sina kostnader för
verksamhetsåret 1953/54 till 97 miljoner kronor. För täckande av dessa
kostnader erfordras sålunda anslag på ytterligare 68 miljoner kronor, vilket
belopp begärts i proposition nr 2 till 1954 års riksdag på tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1953/54.

Vid beräkning av kostnaderna för regleringsåret 1954/55 har bolaget utgått
från följande förutsättningar, nämligen

att kostnaderna för avlastning av eventuella överskott av brödsäd av 1954
års skörd icke skall belasta staten,

att beredskapslagringen kommer att omfatta 200 000 ton brödsäd, 15 000
ton majs och 65 000 ton oljekraftfoder, samt
att fraktbidrag för transport av fodervaror till norra Sverige alltjämt skall
utgå.

Bolaget räknar under dessa förutsättningar med en kostnad av 32 miljoner
kronor. Om regleringsverksamheten såsom föreslagits överföres till en
ny förening, kommer dessa kostnader i väsentlig utsträckning att beröra
denna förenings verksamhet. Kostnaderna är emellertid av den art, att de
enligt förutsättningarna för föreningens verksamhet skall bekostas av statsmedel.

I årets statsverksproposition är under nionde huvudtiteln upptaget ett reservationsanslag
av 20 miljoner kronor till kostnader i samband med bolagets
verksamhet för budgetåret 1954/55. ökningen enligt bolagets nya beräkning
är helt beroende på att bolaget föreslår att beredskapslagret skall
nedbringas från 300 000 till 200 000 ton brödsäd, vilket, eftersom skillnaden
måste exporteras, beräknas medföra en förlust av omkring 13 miljoner kronor.
Hela denna kostnad har av spannmålsbolaget upptagits på regleringsåret
1954/55. I den mån lageravvecklingen sker under innevarande regleringsår
kommer kostnaden att belasta 1953/54 års bokslut.

Jordbruksnämnden har, såsom i avsnittet om brödsädsregleringen anförts,
icke ansett sig kunna biträda spannmålsbolagets förslag att genom export
minska bereldskapskvantiteten av brödsäd. Nämnden framhåller, att om
nämndens förslag beträffande beredskapslagret godkännes, bortfaller en förlust
för bolaget av omkring 13 miljoner kronor, varemot en ökning av lagringskostnaderna
uppkommer med i runt tal 1 miljon kronor. Det i statsverkspropositionen
upptagna beloppet på 20 miljoner kronor skulle då bli
tillräckligt. Nämnden påpekar, att bolaget vid denna beräkning upptagit beredskapslagret
till ett värde av för vete 44 kronor och för råg 39 kronor per
deciton, vilket nära ansluter sig till odlarpriserna 1954/55. De bokförda
priserna överstiger dock med i a 2 kronor per deciton de nettopiiser, som
odlarna för 1954 års skörd torde komma alt erhålla. Nämnden förordar

128

Kungl. Mnj:ts proposition nr 180.

därför, att värdet på beredskapslagren nedskrives med 2 kronor per deciton.
För att möjliggöra denna nedskrivning erfordras (4 200 000 -j- 1 800 000 =)
6 000 000 kronor. Som framgår av den i år träffade jordbruksöverenskommelsen,
kan man emellertid förutsätta att brödsädspriserna kommer att sänkas
för 1955 års skörd. Nämnden finner det vara principiellt riktigt att, i
den mån så sker, bokvärdet på beredskapslagren nedbringas, så att det kommer
att motsvara producentprisnivån. Denna ytterligare nedskrivning anser
dock nämnden böra anstå till budgetåret 1955/56.

I detta sammanhang anmäler nämnden, att för närvarande finns tillgängliga
vissa genom införsel- och utjämningsavgifter influtna medel, vilka överförts
eller enligt nämndens mening bör överföras till anslaget för täckande
av spannmålsbolagets kostnader. Det rör sig om sammanlagt närmare 3,8
miljoner kronor, varav omkring 0,2 miljoner kronor influtit i införselavgifter
vid import av bruna bönor och omkring 3,6 miljoner kronor i utjämningsavgifter
vid export av spannmålsutsäde, vetemjöl, malt och havreinust.
Nämnden anför, att sistnämnda export direkt har påverkat spannmålsbolagets
importbehov, och den anser därför att medlen bör användas som bidrag
till täckande av bolagets förluster av sådan import. I fråga om importavgifterna
för bruna bönor bär Kungl. Maj :t den 14 september 1951 redan
beslutat, att medlen skall användas för täckande av bolagets kostnader i
samband med den statliga prisgarantin för bruna bönor. Dessa avgiftsmedel
bör nu enligt nämndens mening i sin helhet tas i anspråk för täckande av
hos bolaget uppkomna kostnader. Härigenom minskas det direkta anslagsbehovet
med motsvarande belopp.

Sammanfattning av förslag beträffande jordbruksnämndens clearingkassor.

Jordbruksnämnden har i olika avsnitt av sin skrivelse framlagt förslag
till avveckling eller ombildning av vissa clearingkassor, som på sin tid inrättades
hos statens livsmedelskommission. Härnedan lämnar nämnden en
sammanfattning av dessa förslag, varjämte den anför vissa synpunkter och
förslag även i fråga om sådana, av nämnden administrerade clearingkassor
(andra än clearingkassan för fisk och den så kallade clearingkassan för
kaffe), vilka icke behandlats i det föregående.

I fråga om clearingkassan för konstgödsel m. m. anför nämnden till en
början följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 27 september 1940 har hos livsmedelskommissionen
inrättats en clearingkassa för reglering av marknadspriserna
inom landet å förnödenheter för jordbruket. Enligt samma beslut
skulle eventuell behållning i kassan vid regleringens upphörande inlevereras
till statsverket genom insättning å statsverkets checkräkning i riksbanken
för statskontorets räkning.

Den med ifrågavarande kassa avsedda prisregleringen har upphört. Kassans
rörelse är emellertid såtillvida icke avslutad, att kassan äger en i samband
med prisregleringen uppkommen, oreglerad fordran på cirka 170 000
kronor. Inberäknat denna fordran utgör tillgångarna i kassan vid utgången
av januari 1954 i runt tal 480 200 kronor.

129

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Tillgångarna i kassan har emellertid på sin tid uppstått bland annat därigenom,
att medel från reservationsanslaget till prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område med stöd av statsmakternas beslut (Prop. 1951:216,
s. 18) ställts till kassans förfogande för täckande av förluster å ifrågavarande
clearingverksamhet. Senast bar genom livsmedelskommissionens beslut
den 4 april 1950 till kassan av sagda anslag överförts ett avrundat belopp av

3,5 miljoner kronor.

Enligt nämndens uppfattning bör kassan, med hänsyn till anförda omständigheter,
vid verksamhetens upphörande icke såsom behållning få tillgodoräkna
sig de tillgångar, som ej åtgått för täckande av förlust. Nämnden
uppger, att den därför har för avsikt att, så snart den utestående fordringen
reglerats, återföra kassans kvarstående tillgångar till anslaget till prisreglerande
åtgärder. Nämnden räknar med att detta skall kunna ske och att
kassan sålunda skall vara avvecklad före utgången av innevarande regleringsår.

I fråga om clearingkassan för fettvaror, vari behållningen vid utgången
av januari 1954 utgjorde 51 268 042 kronor, har nämndens förslag redovisats
i avsnittet om fettregleringen. Förslaget innebär bland annat, att clearingkassan
skall bestå intill den 1 juli 1955 och användas bland annat för
clearing av fettvaror av inhemskt ursprung.

Beträffande clearingkassan för kolonialvaror, vilken genom beslut av
Kungl. Maj:t den 26 september 1941 inrättades hos livsmedelskommissionen,
erinrar nämnden, att den enligt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen
(senast i Prop. 1953: 224, s. 101; Rskr. 340) får användas för täckande av
förluster, som uppstår i den av Svensk kötthandel, förening u. p. a., bedrivna
import- och exportrörelsen. I överensstämmelse härmed har nämnden —
såsom tidigare berörts i avsnittet om köttvaruregleringen — föreslagit, att
behållningen i kassan, vilken den 31 januari 1954 uppgick till 8 843 609 kronor,
måtte med undantag för ett belopp av 1 miljon kronor få per den 1
september 1954 överföras till nyssnämnda förening. Nämnden upplyser, att
någon clearingverksamhet i egentlig mening med anlitande av medel ur
ifrågavarande kassa icke sedan länge varit aktuell och att kassan i fortsättningen
— bortsett från inbetalning å vissa ännu icke reglerade fordringar
av mindre betydenhet samt räntor — icke beräknas komma att motta någon
inkomst. Till den del den icke behöver tas i anspråk för angivna utbetalningar
till föreningen, anlitas kassan numera endast till bestridande av vissa
clearingbidrag för socker, vilka jordbruksnämnden utger till sockerförbrukande
exportföretag. Dessa bidrag — vilka per år räknat av nämnden anges
till sammanlagt omkring 250 000 kronor — avser kompensation för den
råvarufördyring i förhållande till världsmarknadspriserna, som beräknas
uppstå till följd av den inhemska sockerregleringen. Nämnden föreslår, att
ovan angivet belopp av 1 miljon kronor tills vidare reserveras för bestridande
av dylika clearingbidrag.

Nämnden erinrar vidare om att 1951 års riksdag (Prop. 207; Rskr. 335)
meddelat principbeslut om överförande till Sveriges export- och importför !)

Ii i h ang till riksdajens protokoll 195t. 1 samt. Nr ISO.

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ening för ägg, förening u. p. a., av den kvarstående behållningen i den år
1942 inrättade clearingkassan för ägg och äggprodukter att enligt direktiv av
nämnden användas i föreningens prisreglerande verksamhet. Nämnden meddelar,
att den i överensstämmelse härmed — under förutsättning att Kungl.
Maj:t icke har något att erinra mot ett sådant förfarande — har för avsikt
att inom den närmaste tiden till föreningen överföra kassans behållning,
vilken vid utgången av januari 1954 uppgick till 155 186 kronor. Nämnden
räknar med att clearingkassan för ägg på detta sätt skall vara avvecklad före
utgången av innevarande budgetår.

I fråga om clearingkassan för ost, vilken inrättats inom livsmedelskommissionen
enligt Kungl. Maj:ts förordnande den 7 augusti 1942, anför nämnden
följande.

Med stöd av nämnda förordnande ålades mejerierna att för ost, som försåldes
till annan än mejeri, till clearingkassan inbetala viss avgift per kilogram.
Sålunda inflytande medel har använts för utbetalning till mejerier
och auktoriserade partihandlare av lagringsersättning för ost med visst belopp
per kilogram och lagringsmånad. Detta system, som hade sin grund i
svårigheten att inom ramen för gällande normalpriser på ost bereda täckning
för de för olika ostsorter skiftande lagringskostnaderna, upphävdes
från och med den 1 juni 1952. Någon prisclearing beträffande ost har
därefter icke varit aktuell.

Enligt nämndens mening är det lämpligt att kassan, vari behållningen
den 31 januari 1954 utgjorde 361 278 kronor, nu avvecklas. Enär emellertid
de behållna medlen uppkommit genom avgiftsbeläggning av en inhemsk
mejeriprodukt, finner nämnden övervägande skäl tala för att dessa medel
även i fortsättningen får stå till förfogande för lämpliga åtgärder inom
mejerihanteringen. Såsom framgått av avsnittet angående regleringen av
mejeriprodukter m. in. hemställer nämnden om bemyndigande att överföra
clearingkassans behållning till Svenska mejeriernas riksförening u. p. a.
för att enligt nämndens bestämmande användas till bland annat konsumentupplysande
och kvalitetsbefrämjande åtgärder i fråga om mejeriprodukter.

Medelsbehovet för lagrings- och inlösningsverksamhet.

Jordbruksnämnden behandlar till en början frågan om de medel till
lagringsverksamheten, vilka är upptagna på kapitalbudgeten. Härvid erinrar
nämnden att Kungl. Maj :t genom särskilda beslut, senast den 5 juni
1953, ställt sammanlagt 163 175 000 kronor från vissa å kapitalbudgeten
under Fonden för förlag till statsverket anvisade investeringsanslag till
statens livsmedelskommissions och sedermera jordbruksnämndens förfogande
att användas för lagring av jordbruksprodukter. Genom beslutet den
5 juni 1953 har Kungl. Maj :t vidare till jordbruksnämndens förfogande
ställt ett likaledes å kapitalbudgeten under Fonden för förlag till statsverket
anvisat investeringsanslag å 50 000 000 kronor till inlösen av inhemskt
oljeväxtfrö.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

131

I fråga om det för nästa budgetår erforderliga medelsbehovet anför nämnden
i huvudsak följande.

I sin skrivelse den 25 augusti 1953 med anslagsäskanden för nästa budgetår
har nämnden preliminärt räknat med, att ytterligare kapitalanvisning
icke skulle behövas för här ifrågavarande ändamål. I skrivelsen utgick
nämnden bland annat från, att det dåvarande beredskapslagret av socker
successivt skulle ökas med cirka 20 000 ton. Beredskapslagret skulle
härigenom komma att motsvara en och en halv månads normal förbrukning.
Såvitt avser övriga lagringsvaror räknade nämnden med tillsvidare i
stort sett samma anslagsposter som de för innevarande budgetår angivna.
Enär emellertid vissa medel framdeles kunde antas bli frigjorda å förevarande
anslag till följd bland annat av en minskning i kapitalbehovet för
lagring av fettvaror, ansåg sig nämnden icke behöva begära någon anslagsökning
med hänsyn till den utvidgade sockerlagringen. I sagda skrivelse
antogs vidare, att ovan nämnt belopp av 50 miljoner kronor skulle räcka
även för inlösen i lämplig form och i mån av behov av svenskt oljeväxtfrö
av 1954 års skörd.

Nämnden räknar nu med, att medelsbehovet under nästa regleringsår för
beredskapslagringen av fettvaror — till följd av att de varor, som inlagts
i beredskapslagret, kunnat övertagas till ett lägre världsmarknadspris än
tidigare förutsatts — kan begränsas till cirka 30 miljoner kronor i stället
för tidigare angivna 45 miljoner kronor. Härigenom inbesparade medel beräknas
räcka bland annat för de ytterligare sockerinköp, som erfordras för
uppbringande av sockerlagret till avsedd storlek. Genom en, med anlitande
av statens sockerrörelses tillgångar, beslutad nedskrivning av värdet på tidigare
anskaffade sockerlager inbesparas ytterligare en del medel å anslaget.
Sammanlagt beräknas i beredskapslager av socker under regleringsåret
bli bundet cirka 32 miljoner kronor.

Nämnden beräknar vidare, att det sammanlagda behovet av rörelsemedel
för utjämningslagringen av smör och köttvaror kommer att uppgå till
minst det för innevarande budgetår till sådant ändamål avsedda kapitalbeloppet,
90 miljoner kronor. Nämnden förutsätter, att dessa rörelsemedel,
såsom föreslagits i de tidigare avsnitten, från och med regleringsåret
1954/55 skall mot viss ränteersättning av nämnden ställas till vederbörande
branschorganisationers förfogande.

För den beredskapslagring av andra varor än de ovan nämnda, som hittills
finansierats av nu ifrågavarande anslag (i huvudsak kaffe och risgryn),
räknar nämnden med ett oförändrat kapitalbehov av 3 miljoner kronor.

Nämnden erinrar härefter, att den i avsnittet om spannmålsregleringen
föreslagna omläggningen av brödsädsregleringen m. in. torde nödvändiggöra
vissa omdispositioner av statliga rörelsemedel, varigenom — samtidigt
som en minskning inträder i andra kreditbehov — nya anspråk kommer
att ställas på kapitalanslaget til! lagringen av jordbruksprodukter. Omläggningen
innebär bland annat, att väsentliga delar av brödsädsregleringen
in. in. överflyttas till ett nytt organ, förslagsvis benämnt Svensk spannmålshandel,
ekonomisk förening. Den nya föreningen skulle därvid överta bland
annat beredskapslagringen av spannmål och fodermedel, andra än linfrökakor,
och för detta ändamål kunna erhålla statliga rörelsemedel i samma
omfattning som spannmålsbolaget. Detta spörsmål beröres närmare i det
följande.

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Beredskapslagringen av linfrökakor (i form av linfrö) har nämnden, såsom
angivits under avsnittet om fodermedelsregleringen, föreslagit skola
handhas av nämnden eller av annat lämpligt organ under överinseende av
nämnden. Beträffande övriga av spannmålsbolaget nu administrerade beredskapslager
— mjöl till ett värde av cirka 3,5 miljoner kronor samt gula
ärter och bruna bönor till ett sammanlagt värde av cirka 1 miljon kronor
—• föreslår nämnden, att ansvaret härför från och med den 1 september
1954 helt övertas av nämnden. I samband härmed bör de i lagringen av
linfrökakor samt mjöl, ärter och bönor nu bundna statsmedlen, sammanlagt
i runt tal 7,5 miljoner kronor, lämpligen frigöras och finansieringen av
ifrågavarande lager i stället övertas av kapitalanslaget till lagring av jordbruksprodukter.
Med hänsyn till de på anslaget uppkommande besparingarna
anser emellertid nämnden, att för ändamålet ytterligare medelsanvisning
under anslaget icke är erforderlig.

Sammanfattningsvis har nämnden angivit medelsbehovet under ifrågavarande
anslag under nästa regleringsår till minst (30 + 32 + 90 -f 3 -f 7,5
= ) 162,5 miljoner kronor.

Nämnden framhåller härefter, att det är angeläget, att hela det för inlösen
av svenskt oljeväxtfrö tidigare anvisade kapitalanslaget om 50 miljoner
kronor får — jämte tillgängliga medel ur clearingkassan för fettvaror —-jämväl under nästa regleringsår anlitas för därmed avsett ändamål. Även
dessa medel avser nämnden att ställa till vederbörande organisations förfogande
mot ränta.

Nämnden övergår härefter till frågan om krediter till Svenska spannmåls
aktiebolag et och Svensk spannmålshandel, förening u. p. a., och anför
till en början härom.

Bortsett från det av staten tillskjutna aktiekapitalet, 5 miljoner kronor,
förfogar Svenska spannmålsaktiebolaget för närvarande över statliga rörelsemedel
i form av krediter hos riksbanken och riksgäldskontoret om tillhopa
255 miljoner kronor, varav 80 miljoner kronor kredit på checkräkning
hos riksbanken, 50 miljoner kronor icke rörlig kredit hos riksgäldskontoret
och 125 miljoner kronor rörlig kredit hos riksgäldskontoret. Av dessa krediter
föreslås, såsom berörts i det föregående, att 7,5 miljoner kronor avvecklas
i samband med att jordbruksnämnden från och med den 1 september
1954 övertar lagringsansvaret för mjöl, ärter och bönor samt linfrökakor.
Den beredskapslagring av brödsäd (300 000 ton), majs (15 000 ton) och annat
oljekraftfoder än linfrökakor (65 000 ton), som för närvarande äger rum
i spannmålsbolagets regi, förutsättes efter utgången av innevarande regleringsår
komma att övertas av föreningen Svensk spannmålshandel, vilken
då även skall ha att per den 1 april 1955 inlösa den inhemska brödsäden.

Enligt nämndens mening bör rörelsemedel för dylik lagrings- och inlösningsverksamhet
att lyftas i mån av behov från och med den 1 september
1954 i viss utsträckning stå till sagda förenings förfogande i form av statlig
kredit. Nämnden förutsätter härvid, att krediterna till spannmålsbolaget
upphör, allteftersom ifrågavarande beredskapslager övertas av föreningen
och bolaget utförsäljer sina lager av importerad spannmål och spannmål

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

133

av tidigare års skörd. Föreningens behov av statskrediter till ändamålen
ifråga för nästa budgetår har av nämnden beräknats till sammanlagt
250 miljoner kronor, varav, efter erforderliga nedskrivningar av beredskapslagren
för brödsäd, cirka 165 miljoner kronor avses för beredskapslagringen
av spannmål och oljekraftfoder. Nämnden föreslår, att av rörelsemedlen en
mindre del, 35 miljoner kronor, skall stå till förfogande för de löpande utbetalningarna
i form av checkräkningskredit mot säkerhet av riksgäldskontoret.
Nämnden har härvid förutsatt, att —- i den mån sådan kredit beviljas
hos riksbanken -— villkoren blir desamma som för närvarande gäller
för motsvarande kredit till spannmålsbolaget. För hela det återstående beloppet,
215 miljoner kronor, bör enligt nämndens mening av riksgäldskontoret
ställas rörlig kredit.

Vad härefter angår behovet av medel på driftbudgeten för budgetåret
1954/55 erinrar nämnden, att i årets statsverksproposition i avbidan på särskild
proposition i ämnet beräknats ett förslagsanslag av 3 miljoner kronor
till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
för budgetåret 1954/55. Beräkningen överensstämmer med
vad nämnden i sitt anslagsäskande för nästa budgetår ansett skola komma
att erfordras för ändamålet. Nämnden hade därvid räknat endast med ett
anslagsbehov av 1 miljon kronor i samband med avvecklingen av den statliga
lagringen av köttvaror och ett behov av 2 miljoner kronor för beredskapslagringen
av socker och annan beredskapslagring (av kaffe, risgryn
m. m.), som då ansetts böra bekostas av anslaget ifråga. Nämnden förutser
nu icke någon ändring i förhållande till de tidigare uppgjorda beräkningarna
i vad gäller därmed avsedda varor.

I samband med den ovan föreslagna omläggningen av den beredskapslagring,
som nu omhänderhas av Svenska spannmålsaktiebolaget, bör emellertid
enligt nämnden —■ samtidigt som medelsbehovet för spannmålsbolaget
i motsvarande mån nedgår — medel ställas till nämndens förfogande
under nu förevarande anslag till täckande av förluster och övriga kostnader
för beredskapslagringen av spannmål, oljekraftfoder, mjöl, ärter och bönor.
Behovet av medel för beredskapslagringen av spannmål och oljekraftfoder,
i den mån denna icke under en övergångsperiod kommer att belasta spannmålsbolaget,
har av nämnden för nästa regleringsår beräknats till 12,5 miljoner
kronor, varav för räntekostnader cirka 4,5 miljoner kronor. Medelsbehovet
för lagringen av mjöl, ärter och bönor torde enligt nämnden komma
att utgöra omkring 0,4 miljoner kronor. Med hänsyn till svårigheten att för
övergångstiden nu fördela kostnaderna mellan nämnden och spannmålsbolaget
har nämnden förutsatt, att i mån av behov Kungl. Maj :ts medgivande
kommer att erhållas att för här avsedda ändamål i erforderlig omfattning
överskrida ifrågavarande förslagsanslag.

Sammanlagt föreslår nämnden, att under förslagsanslaget till statlig inköps-
och försäljningsverksamhet för budgetåret 1954/55 anvisas ett avrundat
belopp av (3 -f 12,5 + 0,4 =) 16 miljoner kronor.

134

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Vissa författningsändringar.

I fråga om importen och exporten av jordbruksprodukter framlägger
nämnden i sin skrivelse förslag till förordning om ändring i förordningen
den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter in. in. Nämnden framhåller i anslutning härtill,
alt såvitt avser texten i förordningen ändringsförslaget innebär, att även
för de med förordningen avsedda varorna — i analogi med vad som redan
gäller enligt kungörelsen om allmänt importförbud — författningsmässiga
förutsättningar skapas för förordnanden om licensfri import i anslutning
till den successiva avvecklingen av de kvantitativa importregleringarna.

Nämndens förslag innebär vidare, att den vid ifrågavarande förordning
fogade varuförteckningen ändras i följande avseenden.

Som nya varor intas hampa (med vissa undantag) samt sockerkulör. Beträffande
hampa erhålles härigenom ett underlag för förordnanden om införselavgift,
om så skulle visa sig nödvändigt, enligt vad som bär ifrågasatts
förut i avsnittet om regleringen av lin- och hampodlingen. Samma möjlighet
tillskapas i fråga om sockerkulör. Denna vara, som till sin beskaffenhet
nära överensstämmer med socker, har hittills av hänsyn till sockerregleringen
vid import måst underkastas en restriktiv kvantitativ reglering. Genom
att importen i stället får styras genom en i förhållande till de reglerade
sockerpriserna avpassad avgift, kan den kvantitativa importbegränsningen
utan olägenhet bortfalla.

De övriga ändringar, som nämnden föreslår i varuförteckningen, innebär
justeringar utan saklig betydelse. Positionen »ägg» ändras sålunda till »ägg
av tamfågel». De ur tullstatistiskt nummer 281 medtagna animaliska färdigvarorna
(korv in. in.) begränsas till produkter, härrörande från får, häst,
nötkreatur, svin och tamfågel.

Vad angår förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angående reglering av
utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter med mera föreslår
nämnden — bortsett från vissa smärre justeringar i fråga om ägg och ägggula
— sådan ändring, att förordnande om licensfrihet vid export, liksom
fallet redan är beträffande varor, hänförliga till kungörelsen om allmänt
exportförbud, skall kunna meddelas även såvitt avser de med förordningen
avsedda varorna.

Beträffande brödsäd erinrar nämnden, att prisregleringen för vete och
råg enligt vad som påpekas i avsnittet om brödsädsregleringen även bör omfatta
vete, som används vid tillverkningen av flingor och liknande produkter.
I anledning härav föreslår nämnden ändring av förordningen den 5 juni
1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg
och vete.

Vad angår kungörelsen den 2 mars 1951 (nr 87) med vissa bestämmelser
om handeln med vete och råg erinrar nämnden, att denna utfärdats jämlikt
grunderna för 3 § allmänna förfogandelagen. Nämnden förutsätter, att den
i kungörelsen avsedda, nuvarande förfogandelagen upphör med utgången av

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

innevarande budgetår. Med hänsyn härtill och då behov i fortsättningen
icke beräknas föreligga av sådan reglering, som avses med sagda kungörelse,
har nämnden föreslagit, att kungörelsen upphävs.

Vidare framlägger nämnden förslag till nya författningsbestämmelser i
fråga om en, tillverkningsavgift på oljekraftfoder av inhemsk tillverkning.
Nämndens motivering har tidigare åter givits i avsnittet om fodermedelsregleringen.
Nämnden framhåller, att bestämmelserna är uppbyggda i principiell
överensstämmelse med de i förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) meddelade
föreskrifterna om förmalningsavgift. Såvitt bestämmelserna gäller avgiftsrestitution,
förutsätter nämnden, att den i författningsutkastet angivna
prövningsrätten för nämnden vid export icke skall avse rätten till restitution
såsom sådan. Nämndens förslag i fråga om användningen av de medel, som
inflyter genom en tillverkningsavgift på oljekraftfoder, har tidigare åter givits
i anslutning till redogörelsen om prisregleringarna på animalieområdet.

I avsnittet om fettvaruregleringen har nämnden framhållit behovet av
vissa ändringar i förordningen den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering
av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. I anslutning härtill har
nämnden framlagt ett förslag till vissa författningsändringar, vilket underhandsvis
tillkommit i samråd med generaltullstyrelsen. Utkastet — som jämväl
avser vissa mindre justeringar av övervägande formell karaktär — innehåller
i huvudsak följande.

Från medgivandet till licens- och avgiftsfrihet för margarin och andra
fettvaror, som medföres av resande, undantas de fall, då resa uppenbarligen
företagits i huvudsakligt syfte att införa varan. Motsvarande undantag finns
enligt nuvarande bestämmelser endast för resor, vilkas uppenbara syfte är
att undgå tull. Liknande ändring har av jordbruksnämnden övervägts även
såvitt avser förordningen angående reglering av införseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter. Tillräcklig anledning härtill har dock ansetts
för närvarande icke föreligga.

Från införselbestämmelserna i margarinförordningen den 21 december
1951, nr 830, (i lydelse enligt förordning den 31 oktober 1952, nr 665) är
beträffande resandetrafiken undantag meddelat för en myckenhet av högst
fem kilogram. I ett av nämnden i anslutning till förordningen angående fettvaruregleringen
utfärdat cirkulär är såvitt avser sistnämnda förordning för
resandetrafiken angivet ett undantag av i stort sett samma omfattning (värde
av högst 10 kronor). Nämnden föreslår nu, att det till fem kilogram per
resa begränsade undantaget anges även i fettregleringsförordningen.

De bestämmelser, som möjliggör avgiftsbeläggning av inom riket utvunna
fetter, oljor och fettsyror, omformuleras i syfte att otvetydigt omfatta
även fetter, oljor och fettsyror, som utvunnits av inhemsk råvara.

Även tullfria fettvaror skall få uppläggas på transitupplag, om importören
så önskar för att erhålla uppskov med erläggandet av regleringsavgift.

Skyldighet alt i tillverkningen i viss omfattning använda oljor med mera
av inhemskt oljeväxtfrö skall kunna åläggas margarinfabriker och andra
tillverkare av födoämnen med mera väsentlig tillsats av fett.

I detta sammanhang har nämnden slutligen behandlat en till nämnden
den 28 januari 1954 remitterad ansökning av Sveriges Konditor-Förening
angående ändring av förordningarna om avgift för smör och andra fettva -

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ror. Konditorföreningen har härvid anhållit, att de i de båda förordningarna
införda bestämmelserna om minimiskatt om 50 kronor per kalendermånad
vid tillverkning av grädde av smör respektive konstgrädde av andra
fettråvaror än mjölkfett måtte sammanföras till endera författningen. Kontrollstyrelsen
har den 19 januari 1954 yttrat sig över ansökningen och därvid
funnit det vara tillfyllest, om förordningen den 5 juni 1953 (nr 397) angående
avgift för fettvaror kompletteras med en bestämmelse av innebörd
att minimiavgiften även i fall, där avgift enligt båda förordningarna skall
utgå, skall utgöra 50 kronor.

Jordbruksnämnden har förklarat sig icke ha något att erinra mot det i
kontrollstyrelsens yttrande framlagda förslaget.

Anslagsäskanden.

Jordbruksnämndens anslagsäskanden för budgetåret 1954/55 framgår av I

följande sammanställning.

Miljoner kronor

Mjölkpristillägg

Allmänt mjölkpristillägg................................. 107,5

Extra mjölkpristillägg................................... 32,3

Leveranstillägg......................................... 51,0 190,8

Prisstöd åt odlingen av lin och hampa............................ 2,0

Fraktbidrag..................................................... 1,5

Diverse kostnader............................................... 6,0

Summa Prisregler ande åtgärder på jordbrukets område................. 200,3

Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet .... 8,0

Statlig inköps- och försäljningsverksamhet............................. 16,0

I fråga om det till fraktbidrag begärda beloppet anför nämnden, att efter
avvecklingen av huvudparten av Svenska spannmålsaktiebolagets nuvarande
uppgifter bolagets verksamhet i avseende å fraktbidragen för fodersändningar
till Norrland bör övertas av nämnden. För de på nästa regleringsår
belöpande kostnaderna härför bör sålunda medel anvisas under förevarande
anslag.

Beträffande det till diverse kostnader begärda beloppet av 6 miljoner kronor
framhåller nämnden, att detta avses skola disponeras till ersättning till
Svenska mejeriernas riksförening för handhavande av vissa med regleringen
av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande uppgifter samt till kostnaderna
för stödet till ullproduktionen, beräknade till 0,2 miljoner kronor,
ävensom — vid övergången till det nya regleringsåret — till ersättning avförluster
i samband med lagring och annat omhändertagande av köttvaror.
Vidare bör enligt nämndens mening dessa medel kunna tas i anspråk för bestridande
av vissa kontroll- och försökskostnader i samband med främjandet
av kvalitetsodling av matpotatis.

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Nämnden erinrar vidare, att den föreslagit, att ett belopp av cirka 0,5 miljoner
kronor skall överföras från clearingkassan för konstgödsel in. m. till
prisregleringsanslaget.

Vad beträffar reservationsanslaget till Kostnader för Svenska spanninålsaktiebolagets
verksamhet har nämnden lämnat följande specifikation.

Miljoner kronor

Kostnader i samband med

Nedskrivning av beredskapslager.................................. 6,0

Beredskapslagring under ett övergångsskede (eftersläpande utgifter med
mera; jämför beräkning ovan av kostnaderna för föreningen Svensk

spannmålshandel).............................................. 3,0

Räntor.........................................................

Allmän administration och oförutsedda utgifter.................... 0,5

Summa 11,0

Nämnden har sålunda beräknat medelsbehovet för spannmålsbolagets verksamhet
under nästa regleringsår till 11 miljoner kronor. Den upplyser vidare
att någon reservation å ifrågavarande anslag för i år icke kommer att föreligga.
Däremot innestår såsom tidigare angivits hos jordbruksnämnden ett
för spannmålsbolagets räkning tills vidare reserverat belopp av i runt tal
sammanlagt 3,8 miljoner kronor, vilket influtit genom utjämningsavgifter
för spannmål och spannmålsprodukter samt — till mindre del — genom införselavgift
för bruna bönor. Enligt nämndens mening bör detta belopp överföras
till bolaget som bidrag till täckande av medelsbehovet för nästa regleringsår.
För täckande av sagda behov i övrigt erfordras sålunda en medelsanvisning
på reservationsanslaget till Kostnader i samband med Svenska
spannmålsaktiebolagets verksamhet å avrundat 8 miljoner kronor. Nämnden
utgår ifrån, att anslaget skall stå till förfogande, även om Svenska spannmålsaktiebolaget
i samband med den ifrågavarande omorganisationen ändrar
benämning. Nämnden förutsätter vidare, att därest bolagets andel i de
totala kostnaderna, inklusive räntekostnaderna, för lagringen av bolagets nuvarande
beredskapslager under nästa regleringsår (enligt ovan 4,5 miljoner
kronor för bolaget och 12,5 miljoner kronor för föreningen Svensk spannmålshandel)
under övergångsskedet skulle visa sig större än nu beräknats,
Kungl. Maj :ts medgivande skall kunna erhållas till täckande av det överskjutande
kostnadsbeloppet från förslagsanslaget till statlig inköps- och försälj
ningsverksamhet.

Slutligen lämnar nämnden beträffande vissa för statsverket i samband med
jordbruksregleringen uppkommande inkomster följande uppgifter.

Vid utlåning, som i det föregående omnämnts, till vederbörande branschorganisationer
av rörelsemedel från kapitalanslagen för lagring av jordbruksprodukter
och för inlösen av oljeväxtfrö beräknas under budgetåret 1954/55
uppstå ränteinkomster av cirka 1,5 respektive 1 miljon kronor eller således
tillhopa 2,5 miljoner kronor. Dessa inkomster förutsätter nämnden skola in -

138 Kungi. Maj:ts proposition nr 180.

betalas till riksgäldskontoret samt redovisas som inkomst å titeln Diverse
kapitalfonder.

Bruttoinkomsten av regleringsavgifterna på importerade fettvaror respektive
utgifterna för restitutioner och regleringsbidrag i samband med fettregleringen
har i driftbudgeten för innevarande budgetår beräknats till 63 respektive
20 miljoner kronor och för nästa regleringsår till 81 respektive 28
miljoner kronor. Nettoinkomsten utgör med utgångspunkt härifrån för de
två budgetåren 43 respektive 53 miljoner kronor. Nämnden framhåller, att
dessa beräkningar av olika skäl måste bli mycket approximativa. Såvitt nuvarande
förhållanden ger vid handen, bör enligt nämnden nettoinkomsten för
innevarande budgetår icke anges till högre belopp än 40 miljoner kronor.

Statens priskontrollnämnds yttrande.

Statens priskontrollnämnd har, sedan den tagit del av den utav kalkylsakkunniga
upprättade förkalkylen angående jordbrukets inkomster och kostnader
under produktionsåret 1954/55 och den överenskommelse om prissättningen
på jordbrukets produkter under det ifrågavarande produktionsåret,
som den 26 februari 1954 träffats mellan statens jordbruksnämnd och jordbrukets
förhandlingsdelegation, ävensom jordbruksnämndens skrivelse den
5 mars 1954 till Kungl. Maj :t i frågan, i skrivelse till jordbruksnämnden
framfört vissa synpunkter på jordbrukskalkylen, överenskommelsen och
jordbruksnämndens förslag till regleringsanordningar.

Priskontrollnämnden har till en början behandlat frågan om prissättningsförfarandet
och har därvid anfört i huvudsak följande.

Vad angår beräkningarna om inkomster och utgifter vill priskontrollnämnden
i första hand understryka det allmänna önskemålet om att prissättningsnormerna
på området snarast blir föremål för en omprövning. De
nuvarande formerna för dessa beräkningar är, såsom kalkylsakkunniga
framhåller, omgivna med betydande felmarginaler. Jordbruksnämndens besked
om att jordbruksprisutredningen snarast kan väntas avlämna sitt betänkande
ger priskontrollnämnden anledning förutsätta att prissättningsnormerna
kommer att omprövas under innevarande år. Priskontrollnämnden
uttalar förhoppningen att det därigenom skall bli möjligt att använda säkrare
beräkningsnormer vid upprättandet av förkalkylen för produktionsåret
1955/56. I detta sammanhang vill priskontrollnämnden ånyo understryka behovet
av att jämväl kapitalökningen inom jordbrukets organisationer genom
bildande av reserver blir föremål för granskning i samband med undersökningen
om nya prissättningsnormer. Enligt priskontrollnämndens mening
måste storleksordningen av denna kapitalförändring beaktas för att en säker
uppfattning skall erhållas om jordbrukets totala inkomster.

Beträffande den nu framlagda jordbrukskalkylen är priskontrollnämndens
skrivelse av följande innehåll.

Då den nu framlagda kalkylen sammanställts enligt hittills tillämpade
regler och med beaktande av vid kalkyltillfället tillgängligt material angående
produktionsvolym, kostnadsposternas storleksordning in. m. och på
vid detta tillfälle kända priser på produkter och kostnadsfaktorer, har priskontrollnämnden
inga invändningar mot beräkningsresultatet. Sedan kal -

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

139

kylen sammanställts, har emellertid vissa poster — med anledning av invändningar,
som anförts vid behandlingen i jordbruksnämndens råd — varit
föremål för ytterligare granskning av de sakkunniga. Denna omprövning
har givit till resultat, att det tidigare till 31,4 miljoner kronor uppgående
överskottet reducerats till 20,5 miljoner kronor. De sålunda företagna
kompletterande undersökningarna har alltså medfört en minskning av
det i kalkylen redovisade överskottet med 10,9 miljoner kronor. De poster
i kalkylen, som ändrats, har bidragit till denna minskning enligt följande
tablå.

Miljoner kronor

Äggproduktionen................................ 2,4

Foder till äggproduktionen utanför jordbruket..... 0,4

Fläskproduktionen............................... 7,8

Lönerna till mjölkkontrollassistenterna............ 0,3

Summa 10,9

Beträffande dessa poster har i fråga om fläskproduktionen tre av de sakkunniga,
nämligen herrar Carbell, Lindskog och Odhner anfört, att de för
sin del ansett, att det siffermaterial, som använts vid kalkylsakkunnigas
behandling av frågan närmast pekar på en något större ökning av svinslakten
än som förutsatts i den kompletterande undersökningen. Priskontrollnämnden
delar den av minoriteten anförda meningen. Avdragsposten för
fläskproduktionen blir då 2,2 miljoner kronor i stället för 7,8 miljoner
kronor.

I fråga om lönerna till mjölkkontrollassistenterna finner priskontrollnämnden,
att den ifrågavarande löneändringen blivit känd först sedan kalkylen
slutförts. Då enligt hittills tillämpad metodik endast vid kalkyltillfället
kända prisförhållanden skall beaktas, anser priskontrollnämnden det
i princip oriktigt, att kalkylen korrigeras för denna löneförändring. I enlighet
med vad priskontrollnämnden anfört om den kompletterande undersökningen
skulle sålunda de av granskningen berörda posterna förändra kalkylresultatet
enligt följande.

Miljoner kronor

Äggproduktionen................................ 2,4

Foder till äggproduktionen utanför jordbruket..... 0,4

Fläskproduktionen............................... 2,2

Lönerna till mjölkkontrollassistenterna............ 0

Summa 5,0

Enligt priskontrollnämndens mening borde sålunda till grund för förhandlingarna
ha lagts ett beräknat överskott av 26,4 miljoner kronor.

Priskontrollnämnden har härefter behandlat prisöverenskommelsen för
regleringsåret 1954/55 och därvid i huvudsak anfört följande.

överenskommelsen, som innefattar prissänkningar, vilka med 37 miljoner
kronor överstiger det beräknade överskottet i jordbrukskalkylen, innebär bland
annat, att jordbruket kompenserats för den utgiftsökning, som blir en följd
av den lönehöjning, som enligt det nya kollektivavtalet tillkommer den lejda
arbetskraften. Däremot har — till skillnad från vad som eljest sedvanligen
brukat gälla — jordbrukets egen arbetskraft endast tillgodoiörts en del av
den lönehöjning, som lantarbetarna erhållit. Frågan om åtgärder för att

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

höja inkomsterna inom jordbruket går tillbaka till 1947 års principbeslut
angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Enligt detsamma
är avsikten, att de i jordbruket sysselsatta så småningom skall uppnå samma
inkomstnivå som gäller för andra jämförbara grupper. Priskontrollnämnden
har uppmärksammat, vad jordbruksnämnden i sin skrivelse meddelat
om att jordbruksprisutredningen kan väntas framlägga vissa undersökningar
angående jordbruksbefolkningens inkomstläge. Vissa undersökningar, som
verkställts inom socialstyrelsen, synes enligt priskontrollnämndens mening
tyda på att inkomstklyftan mellan företagare vid basjordbruk och andra
jämförbara grupper redan i huvudsak är utjämnad.

Priskontrollnämnden anser för sin del skäligt att, eftersom det för närvarande
föreligger ovisshet om, huruvida jordbrukarna genomsnittligt redan
uppnått och överskridit den inkomstnivå, som gäller för andra jämförbara
grupper, prövningen av ytterligare inkomstförbättringar hade fått anstå till
dess jordbruksprisutredningens undersökningar slutförts. Då emellertid den
ifrågavarande överenskommelsen godkänts av såväl jordbrukets som konsumenternas
representanter i jordbruksnämndens råd och beslutet där varit
enhälligt, motsätter sig priskontrollnämnden icke en prissättning i huvudsak
enligt överenskommelsen. Priskontrollnämnden har därvid i nuvarande
läge icke ansett sig ha anledning att närmare ingå på den avvägning, som
i den träffade uppgörelsen skett mellan priserna på olika produkter.

I fråga om överenskommelsen i övrigt vill priskontrollnämnden för sin
del ansluta sig till det uttalande som herrar Bonow och Meidner gjort i
särskild protokollsanteckning angående ett enhetligt bidrag av ren kontantkaraktär
till småbruket.

Priskontrollnämnden går härefter över till att behandla de i jordbruksnämndens
skrivelse framlagda förslagen till regleringsanordningar på jordbrukets
område under regleringsåret 1954/55. Priskontrollnämnden tar härvid
upp endast förslagen om slopande av den kvarvarande priskontrollen
på det animaliska varuområdet. På övriga i jordbruksnämndens skrivelse
berörda frågor har priskontrollnämnden — under hänvisning till den ytterst
begränsade tid, som stått till förfogande för granskning — icke ansett sig
böra ingå.

Priskontrollnämnden finner det vara av synnerlig vikt att de prissänkningar,
som möjliggörs genom den nu träffade uppgörelsen, oavkortade kommer
konsumenterna till godo. Därför bör, enligt priskontrollnämndens mening,
inga åtgärder vidtagas, som medför risk, att priserna på vissa produkter
höjs eller att de vid uppgörelsen förutsatta prissänkningarna icke
helt kommer till uttryck i konsumentpriserna.

Till jordbruksnämndens förslag att slopa normalpriserna på smör, konsumtionsmjölk
och grädde samt förslag till kontroll över prisbildningen på
dessa varor ansluter sig priskontrollnämnden i stort sett vad beträffar försäljningen
till återförsäljare. Priskontrollnämnden anför härom.

Vad beträffar försäljningen av smör och mjölk till återförsäljare anser
priskontrollnämnden, att tillräcklig kontroll över prissättningen bör kunna

141

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

åstadkommas genom det i skrivelsen föreslagna förfarandet. Härvid förutsätter
dock priskontrollnämnden, att myndigheterna beredes möjligheter att
kontrollera framräkningen av de i skrivelsen nämnda årsmedelpriserna.
Priskontrollnämnden finner det värdefullt, att beträffande mjölk mejerierna
beredes möjligheter till en lokal prisanpassning med hänsyn till kostnaderna
för mjölkleveranser till skilda orter, men anser, att myndigheternas möjligheter
att följa utvecklingen härutinnan bör underlättas genom att mejerierna
ålägges att till jordbruksnämnden anmäla varje tillämnad prisändring. Vid
sådan anmälan bör även fogas uppgifter om hur stor del av mejeriets försäljning,
som beröres av prisändringen.

Priskontrollnämnden vill även tillstyrka slopande av priskontrollen på
grädde vid försäljning till återförsäljare, dock endast under förutsättning
att för grädde tillämpas samma system med anmälningsskyldighet och beräkning
av medelpriser, som ovan föreslagits beträffande mjölk.

Vad däremot angår slopandet av normalpriserna vid försäljningen av
smör, konsumtionsmjölk och grädde till konsument erinrar priskontrollnämnden
om att detaljhandelns organisationer vid flera tillfällen anfört,
att detaljistmarginalerna, enligt dessa organisationers mening, vore för låga.
Priskontrollnämnden förutsätter därför, att avskaffandet av priskontrollen
i detta handelsled skulle medföra vissa marginalhöjningar, och föreslår för
sin del, att de nuvarande detaljistmarginalerna på de berörda varorna fastställes
i form av normalmarginaler, d. v. s. att det konsumentpris, som framkommer
sedan detaljhandlarens inköpspris ökats med ifrågavarande marginaler
betraktas som normalpris.

Vid ett slopande av de fastställda priserna vid försäljning av mjölk direkt
från producenter till konsumenter anser priskontrollnämnden, att vissa
risker för prisstegringar föreligger. Priskontrollnämnden föreslår därför för
sin del, att normalpriserna vid sådan försäljning bibehålies.

Beträffande prisbildningen på ost erinrar priskontrollnämnden i detta
sammanhang om en tidigare från priskontrollnämnden till jordbruksnämnden
avlåten skrivelse med framställning om åtgärder för sänkning av detaljhandelsmarginalerna
på ost, t. ex. genom införandet av normalmarginaler.
Priskontrollnämnden förutsätter, att dessa åtgärder icke hindras av den nu
träffade överenskommelsen.

Jordbruksnämndens förslag att slopa priskontrollen på torrmjölk avstyrker
priskontrollnämnden, enär vissa råvaruprishöjningar förekommit, vilka
icke förutsatts vid jordbruksprisuppgörelserna. Avskaffandet av priskontrollen
kan enligt priskontrollnämndens mening medföra risk för nya råvaruprishöjningar,
som ytterligare fördyrar de ifrågavarande varuslagen.

Vad slutligen beträffar jordbruksnämndens förslag att slopa de nu gällande
normalpriserna i partihandelsledet på kött och fläsk tillstyrker priskontrollnämnden
för sin del detta.

Priskontrollnämnden har till slut meddelat att av de i behandlingen av
detta ärende förutom ordföranden deltagande åtta ledamöterna fyra, som
i övrigt delar majoritetens mening, för sin del anslutit sig till jordbruksnämndens
förslag angående prisregleringarna på det animaliska området.

142 Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan.

Kungl. Maj :t har, såsom förut nämnts, den 12 mars 1954 meddelat beslut
rörande grunderna för prissättningen på jordbruksprodukter under
regleringsåret den 1 september 1954—den 31 augusti 1955. Därvid har Kungl.
Maj :t godtagit den överenskommelse, som ingåtts mellan statens jordbruksnämnd,
å ena, och den av jordbrukets riksorganisationer utsedda förhandlingsdelegationen,
å andra sidan.

Beslutet innebär alltså, bland annat, att inlösenpriser per den 1 april 1955
fastställts för sådan brödsäd av 1954 års skörd, som kan avsättas inom
landet, till för vete 44 kronor 75 öre och för råg 39 kronor 75 öre per deciton,
vartill kommer förmalningsavgift om 5 kronor per deciton att tillföras
jordbrukets clearingkassa för brödsäd. Grundpriserna för oljeväxtfrö
med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet vid leverans från odlare
för avsättning inom landet har vidare fastställts till för vårraps 75 öre, för
vårrybs 73 öre och för vitsenap 60 öre per kilogram. För linfrö har fastställts
ett garantipris vid leverans från odlare av 65 öre per kilogram. Riktpriserna
för spånadsväxter har sänkts med 2 öre till 25 öre per kilogram
för linhalm och 13 öre per kilogram för hamphalm. Beträffande fabrikspotatisregleringen
innebär beslutet, att det för innevarande år fastställda
priset på fabrikspotatis skall ligga till grund för prissättningen på potatismjöl
och potatissprit under det kommande året, varvid av priset 3 öre per
hektoliter och stärkelseprocent skall avsättas till en särskild clearingkassa.
Prissättningen på ägg skall liksom hittills vara i det närmaste fri.

Till övriga i jordbruksnämndens skrivelse berörda frågor angående prissättningen
och därmed sammanhängande förhållanden har Kungl. Maj:t
förklarat Sig vilja senare taga ställning.

Remissyttranden.

över jordbruksnämndens förslag i vad angår den ifrågasatta föreningen
på brödsädsområdet har yttranden avgivits av statskontoret samt fullmäktige
i riksgäldskontoret och i riksbanken.

Statskontoret har intet att erinra mot bildandet av den nya föreningen och
den föreslagna överföringen av arbetsuppgifter på denna. Vad beträffar finansieringen
av föreningens verksamhet anför statskontoret i huvudsak följande.
I

I princip borde behovet av kapital för angivna ändamål tillgodoses genom
att på sätt skett beträffande viss annan prisreglerande verksamhet på livsmedelsförsörjningens
område medel ställes till jordbruksnämndens förfogande
för föreningens räkning från särskilt å kapitalbudgeten under fonden
för förlag till statsverket anvisat investeringsanslag. Härigenom skulle de
för lagringen erforderliga medelsbeloppen komma att redovisas å riksstaten.
Vad gäller kapitalbehovet för föreningens övriga verksamhet torde det
kunna förutses, att svårigheter kommer att möta för föreningen att i någon
större utsträckning täcka detta behov genom kredit i den allmänna marknaden.
Med hänsyn härtill ävensom till omständigheterna i samband med för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

143

eningens tillkomst synes den av jordbruksnämnden förordade formen för
kreditgivningen till föreningen böra välja-s, innebärande att rörlig kredit —
delvis i form av checkräkningskredit — för föreningen ställes till förfogande.
Vad beträffar storleken av denna kredit finner statskontoret betänkligheter
möta att genom statsverkets försorg tillhandahålla föreningen rörelsekapital
av så betydande storleksordning som skett beträffande spannmålsbolaget.
Den kredit, som erfordras utöver kapitalbehovet för beredskapslagringen,
synes därför böra nedsättas till väsentligt lägre belopp än vad kommittén
och jordbruksnämnden räknat med. Å de belopp, som tages i anspråk
av denna rörliga kredit, bör föreningen utgiva ränta efter en räntefot av
för närvarande 3,5 procent. Skulle ytterligare kredit erfordras, torde reguljära
kreditinstitutioner få anlitas.

Enligt statskontorets mening bör det statliga inflytandet i föreningen vara
större än vad som föreslagits. Sålunda bör tre av styrelseledamöterna, däribland
ordföranden, utses av Kungl. Maj:t, medan av övriga platser i styrelsen
tre bör förbehållas jordbruket samt återstående tre handeln och industrien.

Beträffande spannmålsbolagets s. k. försäkringsfond anför statskontoret
följande.

Såsom kommittén förutsatt bör föreningen åtminstone vad gäller beredskapslagringen
följa spannmålsbolagets exempel och stå självrisk för skada
på grund av brand och haveri. Kommitténs förslag att huvuddelen av de
medel, vilka bolaget avsatt såsom en skaderegleringsfond, därvid skulle
överföras till föreningen för att disponeras för skadeutjämning kan statskontoret
emellertid ej förorda. Såsom spannmålsbolaget framhållit i sitt yttrande
över kommitténs förslag bör här avsedda förluster i fråga om staten
tillhöriga varor täckas år från år som löpande utgifter. För ändamålet torde
i förekommande fall få anvisas medel å riksstaten. Förenämnda skalteregleringsfond
bör alltså ej längre bibehållas utan bör därå bokförda medel antingen
i sin helhet tillföras budgeten över inkomsttiteln övriga diverse inkomster
eller ock — som spannmålsbolaget föreslagit — kvarstå hos spannmålsbolaget
för ianspråktagande vid en eventuell avveckling av detta.

Statskontoret anser slutligen, att förvaltningen av de lagerhus, vilka tidigare
tillhört statens lagerhus- och fryshusstyrelse, bör anförtros åt riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap. Därigenom skulle spannmålsbolaget
ej längre ha kvar någon uppgift och alltså kunna upphöra med sin
verksamhet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka yttrar sig endast om finansieringsfrågorna,
framhåller, bland annat, att Svenska spannmålsaktiebolaget under
de båda senaste kalenderåren utnyttjat den rörliga krediten å 125 miljoner
kronor maximalt endast under en kort tid sommaren 1952 och att för närvarande
del utnyttjade beloppet uppgår till 90 miljoner kronor. Enligt fullmäktiges
mening bör frågan om statens finansiering av den nya föreningen
bli föremål för en mera ingående utredning, varvid det bör undersökas, i
vad mån det är möjligt att efter omläggningen av brödsädsregleringen minska
det statliga kreditstödet. I avvaktan på denna utredning synes endast
böra beslutas, alt föreningen under nästa regleringsår må disponera de krediter
i riksgäldskontoret, som för närvarande står till spannmålsbolagets förfogande.
Därom anför fullmäktige i huvudsak följande.

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Enligt jordbruksnämndens förslag skall belastningen på riksgäldskontoret
komma atl öka med icke mindre än 40 miljoner kronor, samtidigt som
det av riksbanken eller affärsbank beviljade kreditbeloppet skall minskas
med 45 miljoner kronor. Fullmäktige kan emellertid icke biträda förslaget
om ökning av riksgäldskontorets engagemang för finansiering av jordbruksregleringen.
Riksgäldskontorets lånebehov är för närvarande redan så betydande,
att varje ytterligare ökning måste möta stora betänkligheter.

Fullmäktige har intet att erinra mot att spannmålsbolagets nuvarande lån
på 50 miljoner kronor i riksgäldskontoret vid omläggningen överflyttas till
rörlig kredit men får även framhålla, att den nya föreningens kredit i riksgäldskontoret
icke bör överstiga 175 miljoner kronor, motsvarande nu beviljade
högsta kreditbelopp. Föreningens återstående kreditbehov bör ordnas
med kredit från annat håll. Fullmäktige förutsätter dock, att Kungl. Maj:t
ej medger föreningen att disponera mer än 140 miljoner kronor, motsvarande
det högsta belopp som hittills tagits i anspråk under innevarande regleringsår,
utan att fullmäktige dessförinnan fått tillfälle yttra sig i ärendet.

Slutligen får fullmäktige framhålla, att fullmäktige förutsätter, att räntevillkoren
å krediten i riksgäldskontoret till den nya föreningen skall fastställas
av fullmäktige.

Efter att ha erinrat om, bland annat, villkoren för nuvarande krediter till
Svenska spannmålsaktiebolaget framhåller fullmäktige i riksbanken i sitt
yttrande, att det finns större anledning från statens sida att ingående pröva
medelsbehovet, när ett företag som den föreslagna föreningen övertar här
avsedda regleringsanordningar än vad fallet varit, när dessa omhänderhafts
av ett rent statligt bolag.

I fråga om storleken av och villkoren för upplåningen anför fullmäktige
i huvudsak följande.

Enligt fullmäktiges mening bör frågan om upplåningens storlek prövas
av Kungl. Maj :t successivt under regleringsåret, lämpligen efter hörande av
riksgäldsfullmäktige. Beslut angående lånebemyndigande för föreningen bör
följaktligen meddelas av Kungl. Maj :t inom av riksdagen medgiven ram och
avse en begränsad tid samt grunda sig på prognoser beträffande medelsbehovet
under denna tid.

Fullmäktige anser sig icke böra ställa i utsikt, att kredit kommer att tillhandahållas
föreningen av riksbanken. Fullmäktige utgår från att kredit
inom den av jordbruksnämnden angivna ramen om 35 miljoner kronor bör
kunna erhållas på den allmänna marknaden, om krediten garanteras av
riksgäldskontoret. Skulle emellertid fullmäktige finna att — inom sagda ram
— någon kredit bör av riksbanken tillhandahållas föreningen mot av riksgäldskontoret
lämnad säkerhet, förbehåller sig fullmäktige att pröva villkoren
härför. Någon fastlåsning av att krediten, därest den beviljas, skall
lämnas på samma villkor som för närvarande gäller för den till spannmålsbolagets
förfogande ställda krediten bör följaktligen icke ske.

Mot bankofullmäktiges beslut reserverade sig herr Rubbestad, som ansåg,
att fullmäktige med hänsyn till den mellan jordbruksnämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation träffade överenskommelsen bort förklara, att
fullmäktige icke haft något att erinra mot jordbruksnämndens förslag beträffande
krediterna till den nya föreningen. Ett bifall till fullmäktiges utlåtande
konnne säkerligen att medföra besvär och onödiga svårigheter för
föreningen vid fullgörandet av dess uppgifter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

145

Departementschefen.

Allmänna synpunkter.

Världsproduktionen av livsmedel har under de senaste åren ökat avsevärt
och nådde 1952/53 för första gången sedan krigsslutet per person räknat
samma omfattning som före kriget. Till följd av tillfredsställande skördar
även under innevarande år torde det internationella för sörj ningsläget
ha ytterligare förbättrats.

Enär produktionen väsentligt ökat i underskottsområdena, har den internationella
handelsomsättningen sjunkit. Priserna vid internationell handel
har bland annat på grund därav varit vikande under de båda senaste åren.
En viss stabilisering synes dock ha inträtt under senare tid. Även om den
uppfattningen gör sig på många håll gällande, att kraftigare prisfluktuationer
nu skall kunna undvikas, torde dock riskerna för ytterligare kraftiga
prisfall icke vara helt undanröjda. Stabiliteten på den internationella marknaden
blir nämligen i hög grad beroende av de åtgärder, som kan komma
att vidtagas av Amerikas förenta stater, där väldiga lager av jordbruksprodukter
samlats och stora ansträngningar nu göres för att avveckla överskotten.

Jordbruksnämnden framhåller, att den antydda utvecklingen för Sveriges
del medfört, att de inhemska priserna på jordbruksprodukter sedan ett par
år tillbaka överstiger priserna vid internationell handel. För närvarande
uppskattar nämnden den genomsnittliga skillnaden för sådana produkter,
som omfattas av denna handel, till omkring 20 procent mot omkring 15
procent för ett år sedan. Härvid är dock att märka, att nämndens jämförelse
avser skillnaden mellan de inhemska priserna samt priserna vid export
eller import och sålunda icke innefattar någon jämförelse mellan
producentpriserna i Sverige och andra länder. Emellertid har nämnden också
gjort en jämförelse av sistnämnda slag. Denna visar, att de priser, som
tillämpas vid internationell handel, ingalunda återspeglar de inländska priserna
i olika länder. Av de utav nämnden lämnade uppgifterna framgår
sålunda, att det svenska jordbruksskyddet icke kan sägas ha medfört några
klart högre producentpriser i vårt land än i andra länder. Av de västeuropeiska
länderna har i stort sett endast Danmark och Nederländerna, vilkas
jordbruksproduktion i betydande utsträckning är inriktad på export, lägre
producentpriser än vårt land.

I de riktlinjer för den svenska jordbrukspolitiken, som fastställdes av
1947 års riksdag, förutsattes att prisstöd åt jordbruket i första hand skulle
lämnas genom en avgiftsbeläggning av importen samt, om detta ej skulle
visa sig tillräckligt, genom kvantitativa importregleringar. Stödet skulle
emellertid icke avse en produktion, som går utöver det inhemska avsättningsutrymmet.
För avsättningen av en eventuell överskottsproduktion skall
jordbruket sålunda självt bära ansvaret. Innebörden därav är, att sådana

10 IlihaiKj till riksdagens protokoll 195i. t samt. Nr ISO.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

förluster vid export av överskott, som icke kan utjämnas genom förefintliga
exportorgan eller täckas med importavgifter, skall slås ut på den löpande
produktionen.

I enlighet med nyss angivna riktlinjer har från och med 1954 års skörd
det obegränsade garantiprissystemet för brödsäd och oljeväxter slopats.
Principen att de enskilda produktionsgrenarna skall bära sina eventuella exportförluster,
vilken princip redan tidigare vunnit tillämpning i fråga om
animaliska produkter — mejeriprodukter, köttvaror samt ägg — har sålunda
nu genomförts även på vegetabilieområdet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om vad nämnden framhållit i frågan
om vem som slutligen bär de förluster, vilka uppstår genom att en del av
jordbruksproduktionen avsättes i utlandet till lägre priser än de inhemska.
När man lägger jordbrukskalkylen till grund för prissättningen, tar man
hänsyn till de förskjutningar i jordbrukets inkomster, som uppstår genom
denna export. Så länge denna kalkyl tillämpas vid prissättningen, är det enligt
min mening naturligt, att man utgår från det totala inkomstbelopp, som
jordbruket uppnår, oavsett om avsättningen sker inom eller utom landet.

Genom produktionsstegringen under de senaste åren har produktionen
kommit att överstiga vårt lands eget behov. Om man bortser från den nödvändiga
importen av vissa produkter, erhåller man enligt nämndens beräkningar
för regleringsåret 1953/54 en överskottsproduktion, som räknad i
samma års priser uppgår till 8 procent av jordbrukets totala avsaluproduktion.
Enligt samma beräkningar kommer denna överskottsproduktion under
vissa förutsättningar att tendera att öka under de kommande åren och kan
inom få år bli betydligt större än för närvarande.

Jag får i detta sammanhang erinra om att en successiv begränsning av
jordbruksproduktionen kommer att ske genom åtgärder på den yttre rationaliseringens
område. Under den tid denna process pågår, är det angeläget att
på bästa sätt söka vinna avsättning utomlands för våra överskott av jordbruksprodukter.
Härvid kan överenskommelser med våra avnämarländer
på något längre sikt än för närvarande övervägas.

I anslutning till vad jag tidigare anfört om formerna för prisstödet till
jordbruket, får jag framhålla önskvärdheten av en successiv övergång från
kvantitativa regleringar till importavgifter. Tack vare de ansträngningar,
som hittills gjorts, har mer än hälften av den totala (statliga och privata)
införseln av jordbruksprodukter nu frilistats. Åtskilliga kvantitativa importregleringar
kvarstår emellertid ännu. En förutsättning för en fortsatt
liberalisering av utrikeshandeln med jordbruksprodukter är dock, att även
andra länder fortsätter på samma väg.

Enligt de fastställda riktlinjerna för jordbrukspolitiken skall statligt stöd
icke utgå för lagring av animalier. Även på detta område har ett stegvis förverkligande
av programmet skett. Jag får sålunda erinra om att förra året
ansvaret för smörlagringen överflyttades på Svenska mejeriernas riksförening.
Årets prisöverenskommelse — till vilken jag återkommer senare —
innebär i detta avseende ett fullföljande av programmet, i det att det stat -

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

liga stödet åt lagringen av köttvaror i nuvarande form slopas. Staten förutsättes
emellertid skola fortfarande i viss utsträckning tillhandahålla för
lagringsverksamheten erforderliga rörelsemedel. Därvid skall staten tillgodoräkna
sig viss ränteersättning — en anordning som för övrigt från och
med regleringsåret 1954/55 skall gälla även de övriga områden av jordbruksregleringen,
där rörelsemedel tillhandahålles på liknande sätt.

I föregående års prisregleringsproposition (nr 224) meddelade jag, att
jag med stöd av ett av Kungl. Maj :t den 30 maj 1952 givet bemyndigande
den 6 juni 1952 tillkallat sakkunniga för att utreda frågan om översyn av
formerna för de prisstödjande åtgärderna på jordbruksområdet. De sakkunniga,
vilka antagit benämningen jordbruksprisutredningen, beräknas
snart kunna avlämna sitt betänkande. Frågan om en omläggning av prisregleringssystemet
för jordbruksprodukter kan i avvaktan därpå icke för närvarande
upptagas till prövning av statsmakterna.

I överensstämmelse med vad som skett under en följd av år har därför
jämväl i år upprättats en kalkyl med prognos angående jordbrukets inkomster
och kostnader under det kommande regleringsåret. Jordbrukskalkylen
har som vanligt utarbetats av kalkylsakkunniga. Den har efter vissa kompletterande
beräkningar godkänts av nämndens råd.

Med beaktande av räntekostnaderna i den reducerade omfattning, som
följer av 1952 års prisöverenskommelse, visar den sålunda kompletterade
jordbrukskalkylen ett överskott av 20,5 miljoner kronor. Härvid har på
kostnadssidan i kalkylen inräknats effekten (motsvarande 120 miljoner kronor
på inkomstsidan) av den lönehöjning, som lantarbetarna erhållit genom
det i januari 1954 träffade kollektivavtalet för denna arbetarkategori.
Jordbrukarnas egen arbetskraft har sålunda i kalkylen på vanligt sätt tillgodoförts
samma lön, som enligt kollektivavtalet tillkommer den lejda arbetskraften.
Vidare har i kalkylen räknats med en nedgång av arbetsvolymen
till följd av rationalisering med 3 procent, motsvarande en arbetskostnadsminskning
av cirka 70 miljoner kronor, räknat på inkomstsidan. Den
sålunda beräknade kalkylen utgör utgångspunkten för prissättningen på
jordbruksprodukter under regleringsåret 1954/55 enligt den mellan nämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation den 26 februari 1954 ingångna
överenskommelsen.

Sagda överenskommelse har som förut nämnts den 12 mars 1954 godkänts
av Kungl. Maj :t. överenskommelsen innebär, bland annat, att kalkylöverskottet
å 20,5 miljoner kronor skall utjämnas genom prissänkningar. Därutöver
skall företagas prissänkningar till ett belopp av 37 miljoner kronor.
I förhållande till de i kalkylen upptagna priserna skall sålunda prissänkningar
äga rum med ett sammanlagt belopp av 57,5 miljoner kronor. Härtill
kommer i den för 1954/55 upprättade kalkylen redan inräknade prissänkningar
(minus vissa prishöjningar) jämfört med 1953/54 till ett belopp
av 69,7 miljoner kronor. Det totala prissänkningsbeloppet blir sålunda cirka
127 miljoner kronor, varav 85 miljoner kronor kan beräknas motsvara en
sänkning av de inhemska försäljningspriserna, medan återstoden hänför sig

148

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

till prisfall på överskottskvantiteter för export samt minskade statliga bidrag.
De förhållandevis största prissänkningarna gäller brödsäd (främst
råg) och oljeväxter, medan den relativt minsta sänkningen avser mejerimjölk.
Beträffande fördelningen av prissänkningarna på olika produkter
liksom i övriga hänseenden synes prisöverenskommelsen utgöra en godtagbar
lösning av de föreliggande frågorna och torde därför böra godkännas.
Överenskommelsen innebär vidare, bland annat, att den s. k. 4-procentregeln
skall äga tillämpning jämväl under det kommande regleringsåret. Omräkning
av kalkylen skall på grund härav ske i augusti 1954 på grundval
av skörderapporterna per den 15 juli, dock endast såvitt sådan begäres av
nämnden eller förhandlingsdelegationen.

Den för det kommande regleringsåret träffade prisöverenskommelsen bör,
i enlighet med vad som tidigare gällt, icke utgöra hinder för nämnden att
vidtaga justeringar av priserna, då så påkallas av försörjningsläget eller
marknadsförhållandena. Liksom tidigare bör emellertid dylika prisjusteringar
om möjligt avvägas så, att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman
i kalkylen icke påverkas. Vidare bör eftersträvas, att justeringarna
skall medföra minsta möjliga inkomstförskjutning mellan olika grupper
av jordbrukare. Innan beslut fattas om dylika justeringar, bör överläggningar
på lämpligt sätt äga rum med jordbrukets organisationer. Enligt
protokollsanteckning till årets prisöverenskommelse skall nämnden även
upptaga förhandlingar med förhandlingsdelegationen, om fråga uppkommer
om ändring av nuvarande regler för fastställande av regleringsavgiften på
fettråvaror.

I den mån priserna på sådana jordbruksprodukter, som icke är föremål
för statlig prissättning, sänkes utan ingripande från myndigheternas sida,
bör statsmakterna däremot, i överensstämmelse med vad som hittills gällt,
icke ha skyldighet att kompensera prissänkningarna genom medverkan till
prishöjningar på andra produkter. Jag vill vidare erinra om att förhandlingsdelegationen
liksom för innevarande år gjort förbehåll om att oavsett
4-procentregeln få upptaga förhandlingar med jordbruksnämnden om kompensation
till följd av löneökningar på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare
eller andra arbetargrupper. För nästa år har förbehållet utsträckts
till alt avse jämväl kostnadsökningar på grund av införande av allmän sjukförsäkring
samt nya beskattningsregler för motorfordon och drivmedel. I
detta sammanhang vill jag — i likhet med föregående år — understryka, att
det i nuvarande läge är enligt min mening ur allmän synpunkt olägligt, om
livsmedelspriserna stegras.

I anslutning till vad som gällt under senare år torde Kungl. Maj:t även
nästa år böra äga befogenhet att inom den anslagsram, som kan komma att
anvisas, handha jordbruksregleringen enligt här angivna riktlinjer och vidtaga
av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle det befinnas
erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad redan ställts
till förfogande, bör frågan självfallet underställas riksdagen. Kungl. Maj :ts
nämnda befogenhet torde böra gälla hela det kommande regleringsåret.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

149

Jag vill i detta sammanhang erinra om att de grundläggande, av riksdagen
antagna regleringsförfattningarna gäller tills vidare. I föregående års proposition
angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anmälde
jag, att det var min avsikt alt i år närmare redovisa de bemyndiganden,
som behöver förlängas. Såsom förut anförts, har nämnden lämnat en redogörelse
härför, till vilken jag torde få hänvisa. De i detta sammanhang återgivna
riksdagsbemyndigandena torde, liksom de författningsförslag, som i
det följande framlägges, böra gälla tills vidare. Dock bör det bemyndigande
om uttagande av avgifter vid utförsel av ägg, som meddelats i brev den 28
juni 1935 till statskontoret, upphöra att gälla. Lagen den 30 september 1938
(nr 611) om handel med fodermedel torde i avvaktan på den av nämnden i
samråd med lantbruksstyrelsen igångsatta översynen ännu icke böra sättas
i kraft. Jag förutsätter, att avgifter vid utförsel även i fortsättningen skall
kunna uttagas enligt kungörelsen den 31 mars 1950 (nr 156) angående utjämningsavgift
vid utförsel av vissa varor.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande
spörsmålen torde jag få övergå till att behandla de grunder, som för nästa
regleringsår synes böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Brödsädsregleringen.

Vid 1953 års riksdag beslöts, att garantipriserna på brödsäd i sin nuvarande
obegränsade omfattning skulle slopas från och med 1954 års skörd.
I enlighet härmed godkändes vidare principen, att jordbrukarna själva skall
bära ansvaret för en eventuell överskottsproduktion av brödsäd. Med anledning
härav uppdrog jordbruksnämnden förra året åt en kommitté med representanter
för jordbruksorganisationerna, Svenska spannmålsaktiebolaget, handeln
och kvarnindustrien att utreda den närmare utformningen av det nya
systemet för brödsädsregleringen. Kommittén överlämnade i början av innevarande
år ett förslag i ämnet till nämnden.

Förslaget innebär i huvudsak, att en ekonomisk förening skall bildas, vari
som medlemmar skal! ingå Sveriges lantbruksförbund, såväl enskilda som
producentkooperativa spannmålshandelsföretag samt kvarnindustriföretagen.
Föreningen skall icke blott handha utrikeshandeln utan även stödja den
eftersträvade inhemska prisnivån på brödsäd genom åtgärder inom landet.
Dessutom föreslås, att föreningen skall handha exporten av oljeväxtfröer.
Föreningens medlemmar föreslås skola själva få uppträda på utlandsmarknaden.
Dock skall föreningen kunna göra exportförsäljningar i eget namn,
nämligen vid försäljning på sådana marknader, där inköpen i något hänseende
är centraldirigerade. Kvotering mellan medlemmarna förutsättes skola
äga rum endast efter enhälligt styrelsebeslut eller efter nämndens åläggande.
Med hjälp av inflytande förmalningsavgifter skall bidrag lämnas vid
export, därest den inhemska prisnivån ligger över världsmarknadspriserna.
Beträffande oljeväxtfröer skall motsvarande bidrag bestridas av Sveriges

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

oljeväxtintressenter, förening u. p. a. Skulle den inhemska prisnivån däremot
ligga under världsmarknadspriserna, skall exportavgift kunna uttagas.
Likaså skall möjlighet finnas att uttaga importavgift, då marknadsläget föranleder
därtill.

Rörande föreningens åtgärder på den inhemska marknaden förutsättes,
att förhandlingar därom skall upptagas mellan nämnden och jordbrukets
förhandlingsdelegation samt att i fråga om den närmare utformningen samråd
skall äga rum mellan nämnden och föreningen.

På den föreslagna föreningen skall även överflyttas spannmålsbolagets
nuvarande befattning med beredskapslagren av brödsäd och fodermedel.
Däremot avses spannmålsbolaget skola — under ändrat namn — tills vidare
äga och förvalta vissa lagerhus. Till föreningen skall också överföras rätten
att vid export av vete och råg erhålla utförselbevis. Den verksamhet med
uppsamling in. in. av oljeväxtfröer, som sedan ett par år bedrives av Föreningen
Sveriges oljeväxtintressenter avses tills vidare icke skola överflyttas
på det nya organet.

De allmänna direktiven för föreningens verksamhet skall enligt förslaget
meddelas av statsmakterna och nämnden, men föreningen skall själv inom
ramen för dessa direktiv ombesörja den erforderliga regleringsverksamheten.
Dock förutsättes, att nämnden skall äga att ändra föreningens beslut i
fråga om exportavgifter, därest så kan anses motiverat av omständigheter,
som inträffat sedan direktiven meddelats. Med hänsyn till det allmännas
intresse av en riktig skötsel såväl av spannmålsregleringen som av beredskapslagringen
samt med tanke på att allmänna medel i betydande utsträckning
torde komma att ställas till föreningens förfogande, avses plats skola
beredas för ett visst statligt inflytande i föreningen.

Nämnden har remitterat kommittéförslaget för yttrande till ett flertal
organisationer. Vid remissbehandlingen framkomna synpunkter ävensom
de synpunkter, som nämnden framfört i fråga om såväl förslaget som remissvaren,
har återgivits i det föregående, till vilket jag torde få hänvisa.

I likhet med nämnden och remissinstanserna kan jag ansluta mig till
förslaget, att i fråga om brödsäd såväl export- och importverksamheten som
de prisreglerande åtgärderna inom landet och beredskapslagringen skall för
framtiden omhänderhas av ett gemensamt organ. Till detta bör även knytas
uppgiften att handha exporten av oljeväxtfröer. Nämnden har vidare
framhållit, att fördelar skulle kunna vinnas genom en överföring till den
nya föreningen jämväl av den verksamhet med uppsamling in. m. av oljeväxtfröer,
som för närvarande ombesörjes av Föreningen Sveriges oljeväxtintressenter,
men att denna fråga bör bli föremål för särskild undersökning
och därför anstå till ett kommande år. Mot en dylik undersökning har jag
intet att erinra.

I fråga om föreningens styrelse finner jag, att den föreslagna sammansättningen
utgör en så långt möjligt rättvis avvägning mellan de berörda intressegrupperna.
Jag tillstyrker därför förslaget även i denna del. Likaså finner
jag mig kunna biträda, vad nämnden anfört beträffande representationen
inom styrelsens arbetsutskott. Därest så anses lämpligt, torde sålunda

151

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Sveriges lantbruksförbund tilldelas en ordinarie plats samt Kooperativa
förbundet och den enskilda kvarnindustrien erhålla var sin suppleantplats
i utskottet. Hinder torde vidare ej böra möta för den av oljeväxtintressentföreningen
utsedde styrelseledamoten att deltaga i utskottets handläggning
av frågor, som berör oljeväxtexporten. Jämväl i övrigt tillstyrker jag vad
nämnden förordat beträffande föreningens organisation och därmed sammanhängande
frågor. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t
att utse ledamöter och suppleanter i föreningens styrelse ävensom de statliga
ledamöterna i styrelsens arbetsutskott.

Vad angår exporten har delade meningar framkommit i frågan i vad mån
denna bör ske centralt genom föreningen. Enligt min åsikt torde övervägande
skäl tala för att en dylik centralisering endast bör förekomma, då
särskilda skäl föreligger därtill, framför allt vid handel med centraliserade
marknader. Emellertid torde till en början viss försiktighet vara påkallad,
varför större utrymme synes finnas för centralisering, tills vidare erfarenhet
vunnits. Jag förutsätter, att detta spörsmål skall kunna nå en tillfredsställande
lösning genom samråd med därav berörda intressegrupper.

Även enligt min mening synes föreningen — i vart fall såvitt angår beredskapslagringen
— böra i likhet med spannmålsbolaget stå självrisk för
skada på grund av brand m. in. Däremot kan jag icke ansluta mig till förslaget,
att huvuddelen av de medel, bolaget avsatt såsom en skaderegleringsfond,
skall överföras till föreningen för att användas till skadeutjämning.
I stället bör i fråga om staten tillhöriga varor, såsom statskontoret anfört,
eventuella förluster täckas år för år som löpande utgifter, till vilka medel
bör anvisas å riksstaten. Fonden torde därför böra tills vidare kvarstå hos
bolaget.

Vad härefter beträffar den fortsatta regleringen av den inhemska brödsädshandeln
har nämnden och flera remissinstanser förordat en övergång
från det nuvarande systemet med under hela regleringsåret fixerade, successivt
stigande priser till ett inlösenförfarande, innefattande rätt för såväl
odlarna som handeln och industrien att för inlösen vid viss tidpunkt och
till visst bestämt pris till föreningen hembjuda då kvarvarande brödsäd.
Även jag förordar en dylik anordning. Såsom nämnden framhållit, bör inlösningsdagen
icke sättas senare än att den hembjudna säden hinner exporteras
i god tid, innan den1 nya skörden saluföres. Ur denna synpunkt synes
den 1 april lämpligen kunna fastställas såsom hembudsdag. Eftersom de
kvantiteter, som hembjudes, förutsättes utgöra ett verkligt överskott, som
om möjligt bör exporteras, torde det garanterade priset böra avse leverans
i exporthamn, d. v. s. i stort sett samma orter som de nu gällande prisorterna.

Prisbildningen på brödsäd före inlösningsdagen skall vara helt fri och
endast påverkas av de exportbidrag, som föreningen kommer att lämna. Såsom
nämnden framhållit bör det emellertid stå föreningen fritt att genom överenskommelse
med sina medlemmar ävensom med utomstående handels- och
kvarnföretag genomföra eu mera bunden prisbildning även före inlösningsdagen.

152

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Med utgångspunkt från de nu angivna riktlinjerna, om vilka nämnden
och jordbrukets förhandlingsdelegation enats, har Kungl. Maj :t den 12 mars
1954 fastställt inlösenpriser per den 1 april 1955 för sådan brödsäd av 1954
års skörd, som kan avsättas inom landet, till för vete 44 kronor 75 öre
och för råg 39 kronor 75 öre per deciton, vartill kommer förmalningsavgift
av 5 kronor per deciton att tillföras jordbrukets clearingkassa för brödsäd.
Enligt en inom nämnden verkställd utredning skall tillämpningen av det nya
inlösenförfarandet medföra ett inkomstbortfall för jordbruket av omkring
6,4 miljoner kronor. Hänsyn härtill har tagits i prisöverenskommelsen.

Jag får i detta sammanhang erinra om att tidigare särskild fraktersättning
av statsmedel utgått för från Gotland till fastlandet levererad brödsäd.
Sådan fraktersättning torde i fortsättningen icke bli erforderlig, enär
den nya föreningen kan använda den gotländska brödsäden för export och
följaktligen tillämpa samma priser i exporthamnarna på Gotland som på
prisorterna på fastlandet. Av statsmedel bör från och med nästa regleringsår
ej heller utgå nu lämnade ersättningar för merfrakter vid transport av
brödsäd från spannmålshandlare i överskottsområden till kvarnar i underskottsområden.
Likaså torde de bidrag till spannmålshandlare inom vissa
områden, som utgår för att täcka en del av handelsomkostnaderna för från
odlare inköpt brödsäd, böra slopas.

Bland annat med hänsyn till att den nya föreningen ännu ej konstituerats
föreslår nämnden, att avgörandet i fråga om de närmare detaljerna vid
utformningen av inlösensystemet skall få anstå till senare. Vad nämnden
sålunda föreslagit kan jag biträda. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, nämnden att utfärda de närmare
direktiven för föreningen. Detsamma torde böra gälla de eventuella förändringar
i bestämmelserna om kvalitetsfordringar och prisregleringsskalor,
som kan bli aktuella.

I fråga om förmalningsavgiften på brödsäd, vilken såsom framgår av det
tidigare anförda beslutet fastställts till 5 kronor per deciton för 1954 års
skörd, torde jag först få erinra om att 1953 års riksdag uppdrog åt Kungl.
Maj :t att undersöka, vilka förutsättningar som förelåg att befria löneförmalningen
för odlares och i dennes tjänst anställda personers husbehov från avgift,
samt — om sådana förutsättningar visade sig vara för handen — vidtaga
erforderliga åtgärder därför. Såsom förut nämnts har sedermera Svenska
bygdekvarnars riksförbund hemställt om dylik befrielse.

Nämnden har upplyst, att de med förmalningsavgiften sammanhängande
frågorna flera gånger ingående behandlats inom nämnden samt att förhandlingar
förts mellan nämnden och representanter för såväl löne- som handelskvarnarna.
Vid förhandlingarna har enligt nämnden från lönekvarnarnas sida
i huvudsak anförts, att löneförmalningen tenderar att minska, beroende
på att odlarna icke kan förstå det rättvisa i att avgift uttages för deras egen
brödsäd, som de låter förmala. Å andra sidan har talesmännen för handelskvarnarna
starkt understrukit, att en förutsättning för att kvarnindustrien
godtog införandet av förmalningsavgift var, att sådan avgift även skulle ut -

153

Kangl. Maj. ts proposition nr 180.

lagas vid löneförmalning, eftersom dylik förmalning eljest skulle komma i
ett gynnat konkurrensläge. Nämnden vidhåller för sin del sin tidigare uppfattning,
att även löneförmalning skall vara belagd med avgift.

Efter överväganden bär jag funnit mig böra biträda nämndens uppfattning
i denna del. De skäl, som anförts till stöd för att löneförmalningen skall
undantagas från avgiftsbeläggning, synes mig nämligen icke vara så vägande
eller välgrundade att de bör föranleda någon ändring i det utav föregående års
riksdag fattade beslutet om förmalningsavgift. Jordbrukets förhandlingsdelegation
har enhälligt anslutit sig till nämndens uppfattning.

Emellertid synes det vara skäligt, att lönekvarnarna får viss gottgörelse för
sitt besvär med att uttaga och redovisa avgifterna ävensom för ränteförluster.
I enlighet med nämndens förslag bör gottgörelsen fastställas till 50 öre
per deciton. Kostnaden härför, tillhopa cirka 250 000 kronor, torde få utgå
ur förmalningsavgifterna. Då motsvarande merarbete och ränteförlust enligt
nämnden icke föreligger i fråga om handelsförmalningen, bör gottgörelse
icke utgå till handelskvarnar.

Förslaget att utvidga förmalningsavgiften till att avse jämväl vete, som
användes för tillverkning av flingor o. d„ föranleder ingen erinran från min
sida.

I samband med övergången till det nya regleringsåret uppkommer i år
liksom i fjol vissa problem till följd av sänkningen av brödsädspriserna och
höjningen av förmalningsavgiften. Vad först gäller förmalningsavgiften finner
jag liksom nämnden, att den bör höjas från och med den 1 augusti 1954
och av administrativa skäl avse all brödsäd, oavsett årsskörd. Mot nämndens
förslag att för den kvantitet brödsäd av gammal skörd, som finnes i lager
vid månadsskiftet juli/augusti 1954 och som förmales därefter, lämna kvarnarna
en mot höjningen av förmalningsavgiften svarande kompensation har
jag ingen erinran.

Vad därefter beträffar frågan huruvida ersättning bör utgå för den förlust,
som kan åsamkas kvarnarna på grund av att en lägre genomsnittlig prisnivå
kommer att tillämpas under 1954/55, kan jag i huvudsak ansluta mig
till vad nämnden anfört därom. Jag finner sålunda ej anledning föreligga
att av statsmedel till kvarnarna utbetala prisfallsersättningar men vill samtidigt
förorda de av nämnden föreslagna åtgärderna för att underlätta övergången
i samband med fallet i den genomsnittliga prisnivån.

Beredskapslagret av brödsäd bör enligt nämnden normalt uppgå till 300 000
ton. Nämnden föreslår emellertid, att detta lager intill en bottenkvantitet av
lägst 150 000 ton — som alltid skall finnas i lager — under vissa angivna
förutsättningar skall få tagas i anspråk för att under fredstid fylla ut ett
försörjningsbehov eller möjliggöra exportförsäljningar, som beräknas kunna
täckas in av kommande överskott. Skyldigheten att fylla ut lagret till 300 000
ton, när det gått ned under denna kvantitet, bör enligt nämnden ej vara
ovillkorlig, åtminstone icke om import av brödsäd skulle bli nödvändig lör
ändamålet. Vad nämnden sålunda anfört föranleder icke någon erinran
från min sida.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr i80.

Vad slutligen angår nämndens framställning att den nya föreningen skall
komma i åtnjutande av skattefrihet för avsättningar till den konjunkturutjämningsfond
i stiftelseform, som avses komma att inrättas, torde denna
fråga böra upptagas till prövning först sedan föreningen konstituerats och
avtal träffats om inrättandet av stiftelsen.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Handeln med fodersäd och andra fodermedel är numera fri liksom även
prisbildningen. Någon ändring härutinnan synes icke vara påkallad. Den
begränsning av importen, som behövs i prisreglerande syfte, bör alltså även
i fortsättningen åstadkommas genom användande av införselavgifter och
icke genom kvantitativa regleringar. Vidare bör, liksom nu, möjlighet finnas
att uttaga utjämningsavgifter vid export ävensom att föreskriva minimiinblandning
av inhemskt raps- och senapsmjöl i kraftfoder.

Utrikeshandeln med fodersäd, oljekraftfoder och kli bär i enlighet med beslut
av 1953 års riksdag i stort sett planenligt överflyttats från spannmålsbolaget
till handelsföretagen. Mot vad nämnden anfört beträffande överflyttningen
av beredskapslagringen från spannmålsbolaget till den nya spannmålsföreningen
har jag intet att erinra. Kostnaden för denna lagring bör bestridas
av staten. Jag biträder vidare nämndens förslag att hålla en del av
beredskapslagret av oljekraftfoder i form av oljelinfrö, varigenom en beredskap
ernås i fråga om såväl linolja som linfrökakor.

Uttagandet av införselavgifter vid import av oljekraftfoder gör det, såsom
nämnden framhållit, nödvändigt att uttaga avgift jämväl på oljekraftfoder,
som tillverkas inom landet. I likhet med nämnden anser jag det därför vara
påkallat att genom nya författningsbestämmelser skapa möjlighet att uttaga
tillverkningsavgift. För innevarande år har träffats frivillig uppgörelse med
oljefabrikerna om inbetalning av sådan avgift.

Förslag av nu angivet innehåll till förordning om avgift å oljekraftfoder
torde böra föreläggas riksdagen till antagande. Avgiften bör dock tills
vidare icke uttagas för oljekraftfoder av svenskodlat frö av raps, rybs
och senap i annat fall än då tillverkningen skett av fröparti, som försålts till
fabrik för export av tillverkningsprodukterna, men fodervaran av någon anledning
säljes på den svenska marknaden.

Nu utgående statlig garanti till oljefabrikerna för avsättning av ur svenskt
oljeväxtfrö framvunnet oljekraftfoder torde, såsom nämnden föreslagit, böra
slopas.

I detta sammanhang torde jag även få taga upp frågan om restitutionen
och fördelningen på exporten av olika animalieprodukter av de medel, som
inflyter genom upptagande av införselavgifter på fodervaror och tillverkningsavgifter
på inom landet tillverkat oljekraftfoder. Vad nämnden härutinnan
anfört rörande innevarande regleringsår, torde till följd av förhållandena
stå i god överensstämmelse med såväl 1953 års riksdags beslut
rörande äggregleringen som i övrigt med 1947 års riktlinjer. Jag biträder

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

nämndens förslag i denna del. De av nämnden angivna principerna för fördelningen
av foderavgifIsmedlen under regleringsåret 1954/55 synes även
böra godtagas. Principiellt göres härigenom, liksom i år enligt riksdagens
beslut i fråga om anvisningen till äggproduktionen, ett avsteg från 1947
års riktlinjer. Enligt dessa skall nämligen vid export av sådana aminalieprodukter,
som framställes medelst importerade fodermedel, restitution kunna
lämnas endast med belopp motsvarande de införselavgifler, som kan anses
belöpa på de exporterade kvantiteterna. Enligt de nu föreslagna principerna
skall de inflytande avgiftsmedlen fördelas på de olika animaliegrenarna i
huvudsaklig relation till den beräknade användningen av avgiftsbelagda fodermedel
inom respektive produktionsområde. I fråga om den definitiva fördelningen
för regleringsåret 1954/55 torde det få ankomma på Kungl. Maj .t
eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, på nämnden att senare göra denna
efter samråd med jordbrukets organisationer.

Nämnden har icke velat motsätta sig, att nu utgående fraktbidrag \id
transport av fodermedel till vissa delar av norra Sverige bibehålies oförändrade
under nästa regleringsår. Häremot har jag icke något att erinra.

I samband härmed har nämnden ifrågasatt, om det ur administrativa synpunkter
icke vore lämpligast, att utbetalandet av fraktbidragen överfördes
till järnvägsstyrelsen i samband med avvecklingen av spannmålsbolaget,
vilket hittills utbetalat bidragen. Järnvägsstyrelsen, som beretts tillfälle
att yttra sig över förslaget, bär med hänvisning till, bland annat, att den ej
är utrustad med vare sig den vidlyftiga administrationsapparat eller den
sakkunskap, som erfordras för uppgiften, hemställt att nämndens förslag
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Enligt min mening bör i
detta läge utbetalningen uppdragas åt den föreslagna nya spannmålsföreningen
i samband med den successiva avvecklingen av spannmålsbolaget.
Föreningen torde böra få de kostnader, som kan beräknas falla på administrationen
av fraktbidragen, täckta av medel ur anslaget till Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område.

Potatisregleringen.

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan innebär i fråga om fabrikspotatis, att
det för innevarande år fastställda odlarpriset skall ligga till grund för prissättningen
på potatismjöl och potatissprit under det kommande regleringsåret.
Av priset skall 11 öre per hektoliter och stärkelseprocent avsättas till
en särskild clearingkassa.

I anslutning härtill har jordbruksnämnden framlagt vissa riktlinjer fölen
omläggning av stödet åt odlingen av fabrikspotatis från och med den 1
oktober 1955. Förslaget innebär i huvudsak, att staten skall fastställa ett
pris för den kvantitet, som motsvarar den normala förbrukningen inom landet.
För odlarna skall tillämpas ett lägre pris, varvid skillnaden avses skola
användas till att täcka exportförluster in. in. Den del av odlingen, som överskjuter
den inhemska förbrukningen, skall nämligen omhändertagas och
säljas av ett särskilt organ till de priser, som kan uppnås.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Sveriges stärkelseproducenters förening har biträtt förslaget, såvitt avser
dess principiella uppläggning. Däremot har Sveriges bränneriidkareförening,
som visserligen icke haft något att erinra mot inrättandet av clearingkassan,
påkallat ytterligare förhandlingar för att klarlägga verkan av förslaget
för brännerihanteringens del. Jordbrukets förhandlingsdelegation har
för sin del godtagit förslaget. Vidare har nämnden upplyst, att Aktiebolaget
Vin- & spritcentralens ledning under hand förklarat sig icke ha något att
invända.

Även enligt min mening torde det nuvarande regleringssystemet i fråga
om fabrikspotatis vara så osmidigt och omständligt, att en omläggning bör
äga rum. De av nämnden framlagda riktlinjerna för ett nytt regleringssystem
synes i stort sett kunna godtagas. Det synes emellertid böra uppdragas
åt nämnden att företaga erforderliga utredningar och till Kungl. Maj :t inkomma
med ett detaljerat förslag. Först därefter är jag beredd att taga slutlig
ställning till frågan. I samband med behandlingen av angivna förslag
torde även böra upptagas ett av potatisindustriutredningen den 10 oktober
1053 avgivet betänkande rörande stärkelse- och bränneriindustrierna.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t den 16 oktober
1953 bemyndigat nämnden att med stärkelseföreningen träffa överenskommelse
om föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse under
tiden den 1 oktober 1953—den 30 september 1954 i huvudsaklig överensstämmelse
med ett upprättat förslag till avtal. I bemyndigandet har emellertid
gjorts förbehåll om att den utfästelse, som nämnden gjort i 7 § av
avtalsförslaget, skall underställas riksdagens prövning.

Det avtal, som träffats, innebär i likhet med motsvarande nu gällande
avtal, bland annat, att föreningen är skyldig att köpa den mängd potatisstärkelse,
som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser på högst
300 000 deciton med undantag av vad som erfordras till husbehov för tillverkaren
och dennes potatisleverantörer. Enligt nyssnämnda 7 § har nämnden
åtagit sig att — under förutsättning av statsmakternas godkännande
och därest avtalet icke skulle förnyas för tillverkningsåret 1954/55 •— vidtaga
eller föranstalta om sådana åtgärder från statens sida, som bereder
föreningen möjlighet att erhålla dels minst 87 kronor per deciton för den
1 oktober 1954 inneliggande lager av potatisstärkelse, dock med avdrag av
30 000 deciton, dels ock ersättning för ränte- och lagringskostnader enligt i
avtalet närmare angivna grunder för inneliggande lager av potatisstärkelse
med undantag av 30 000 deciton under tre månader från och med den 1 oktober
1954.

De av nämnden sålunda gjorda åtagandena torde nu böra underställas
riksdagens prövning.

Vad lantbruksstyrelsen och nämnden anfört rörande behovet av fortsatt
stöd åt den kvalitetsbefrämjande verksamhet på matpotatisområdet, som numera
bedrives av Svensk matpotatiskontroll, kan jag ansluta mig till. För
nämnda organs verksamhet under år 1953 har ett statsbidrag av 15 000 kro -

157

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

nor ställts till förfogande ur anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område. Enligt vad som upplysts påbörjades emellertid verksamheten
icke förrän andra halvåret 1953. Därest riksdagen icke har något att erinra
däremot, torde därför sagda bidrag i stället få avse budgetåret 1953/54.

I anslutning härtill synes nu böra inhämtas medgivande till att ett lika
stort bidrag skall få utgå till verksamheten ur berörda anslag jämväl under
nästkommande budgetår.

Nämnden har upplyst, att den utfärdat särskilda bestämmelser för att ernå
garanti för att importerad såväl mat- som utsädespotatis skall vara av
hög kvalitet. Vad nämnden i detta hänseende anfört, kan jag i huvudsak
ansluta mig till. I samband därmed vill jag erinra om att Kungl. Maj:t genom
beslut den 19 februari 1954 bemyndigat nämnden att förordna om införselavgift
på utsädespotatis av högst 8 öre per kilogram.

Vad nämnden i övrigt anfört ang|ående potatisregleringen föranleder
icke någon erinran från min sida.

Oljeväxtregleringen.

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj :t den 24 juli 1953 och den 12 mars
1954 fastställt följande grundpriser för oljeväxtfrö vid leverans från odlare
för avsättning inom landet, nämligen för höstraps 85 öre, för höstrybs 83
öre, för vårraps 75 öre, för vårrybs 73 öre och för vitsenap 60 öre per kilogram.
I enlighet med de principer, som godtagits av 1953 års riksdag, skall
jordbruket självt bära ansvaret för en överskottsproduktion av oljeväxtfröer.
Beroende på odlingens faktiska omfattning och de exportpriser, som
kan erhållas för överskottskvantiteter, kan sålunda de verkliga odlarpriserna
för hela skörden bli lägre än de nu angivna.

Jordbruksnämnden har upplyst, att den träffat överenskommelse med
odlarorganisationen, innebärande att odlarpriserna skall uppgå till följande
lägsta belopp, nämligen för höstraps 75 öre, för höstrybs 73 öre, för vårraps
67 öre, för vårrybs 65 öre och för vitsenap 54 öre per kilogram. Odlarna
tillförsäkras i kontrakten endast det lägre priset. I jordbrukskalkylen
för regleringsåret 1954/55 har icke förutsatts, att någon efterbetalning till
odlarna skall äga rum, varför eventuella överskottsmedel enligt nämnden
torde få fonderas. Uppgörelsen med odlarorganisationerna har biträtts av
jordbrukets förhandlingsdelegation.

Vad nämnden sålunda anfört föranleder icke någon erinran från min
sida.

Den föreslagna överföringen av exportverksamheten på oljeväxtområdet
till den nya spannmålsföreningen har jag redan tidigare under avsnittet om
brödsädsregleringen förklarat mig kunna tillstyrka. Härvid bör de av nämnden
förordade förändringarna i styrelsen för Föreningen Sveriges oljeväxtintressenter
äga rum.

I samband med utformningen av det nya systemet för stöd åt den inhemska
smörproduktionen och oljeväxtodlingen anförde jag (Prop. 1953:
196), bland annat, att frågan om stödet åt den inhemska produktionen av

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

linolja skulle upptagas i annat sammanhang. Med anledning därav har
nämnden undersökt möjligheterna att erhålla en utfästelse av de inhemska
linoljeslagerierna att köpa linfrö av 1954 års skörd till världsmarknadspriset,
vilket för närvarande motsvarar ett odlarpris av 65 öre för kilogram. På
grund av marknadsläget har emellertid någon dylik utfästelse icke kunnat
erhållas. Vid sådant förhållande behövs särskilda statliga stödåtgärder för
att kunna trygga avsättningen av svenskodlat linfrö. Då en mindre inhemsk
odling anses önskvärd av beredskapsskäl, föreslår nämnden, att staten skall
garantera odlarna ett pris av 65 öre för kilogram. Den förlust, som kan uppstå
på denna odling, bör enligt nämndens mening täckas av statsmedel.

Med anledning härav har Kungl. Maj :t den 12 mars 1954 fastställt ett garantipris
vid leverans från odlare av 65 öre per kilogram. Medel för ändamålet
torde få ställas till förfogande ur clearingkassan för fettvaror.

Stödet åt lin- och hampodlingen.

I fråga om stödet åt lin- och hampodlingen får jag till en början erinra
om att enligt beslut av 1953 års riksdag statligt stöd skall ges åt linberedningsverken
i Laholm, Växjö och Mellansel samt åt hampberedningsverkct
i Visby.

Jordbruksnämnden har föreslagit, att statligt stöd under det kommande
regleringsåret skall lämnas beträffande lin till en sammanlagd kvantitet av
1 625 ton fiber, fördelad med 790 ton på verket i Laholm, 535 ton på verket
i Växjö och 300 ton på verket i Mellansel, samt beträffande hampa till en
kvantitet av 720 ton fiber. Mot vad nämnden sålunda föreslagit har jag icke
något att erinra.

Såsom förut nämnts har Kungl. Maj :t den 12 mars 1954 fastställt riktpriserna
för 1954 års skörd till för linhalm 25 öre per kilogram och för
hamphalm 13 öre per kilogram.

Vid beräkningen av kostnaderna för stödet åt lin- och hampodlingen under
nästa regleringsår har nämnden i fråga om lin utgått från ett allmänt
pristillägg av 54 öre per kilogram stödberättigad linfiber samt särskilda
pristillägg till verken i Växjö och Mellansel av 15 respektive 55 öre per kilogram
ävensom i fråga om hampa från ett pristillägg av högst 75 öre per
kilogram. Detta finner jag mig böra biträda. Jag kan vidare tillstyrka vad
nämnden föreslagit i fråga om täckandet av en del av kostnaderna för inköp
av vissa kvantiteter utländskt hamputsäde för sådden 1953 och 1954.

Med utgångspunkt från den i det föregående förutsatta produktionen och
det av nämnden uppgivna stödbehovet per kilogram fiber, kan bidragskostnaderna
för spånadslin beräknas till i runt tal 1 123 000 kronor. Liksom för
närvarande bör nämnden äga att inom ramen för detta belopp göra den omdisponering
mellan linberedningsverken, som kan befinnas lämplig. Motsvarande
medelsbehov för hampa utgör 540 000 kronor. Härtill kommer
kostnaderna för bidrag till anskaffande av utländskt hamputsäde, sammanlagt
160 000 kronor. Det totala anslagsbehovet till stödjande av lin- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

159

hampodlingen torde i anslutning härtill och med hänsynstagande till kostnader
för odlingsförsök m. in. böra beräknas till avrundat 1 900 000 kronor.

Härefter torde jag få upptaga frågan om att i förteckningen över varor,
vilka enligt förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av
införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. in. icke får införas
till riket utan särskilt tillstånd, intaga även hampa, med undantag av
manilla- och cantalahampa, ävensom hampblår (stat. nr 904: 1, 904: 2, ur
905, 911), varigenom införselavgift skulle kunna påläggas dessa varuslag.
Såsom nämnden framhållit, avses en sådan avgift skola användas endast
för att bereda erforderligt skydd mot utbud av dumpingkaraktär. Med hänsyn
bland annat härtill anser jag mig böra biträda nämndens förslag. Förslag
till författningsändring framlägges i ett senare avsnitt.

Jag får i detta sammanhang anmäla, att Kungl. Maj :t den 13 november
1953 på framställning av Uppsala-Stockholms läns linodlareförening u. p. a.,
Gimo, funnit gott förklara, att krav på återbetalning av statens fordran på
grund av föreningens lån ur hemslöjdslånefonden icke skall framställas
förrän i samband med föreningens likvidation och att denna statens fordran
vid likvidationen skall äga sämre rätt än övriga fordringar hos företaget.

Enligt vad jag inhämtat har Uppsala-Stockholms läns linodlareförening,
Gimo, och Sveriges hampodlareförening, Värmbol, numera trätt i likvidation.
Enär likvidationsförfarandet ännu icke avslutats, kan icke nu framläggas
förslag till avveckling av statens fordran i samband med lån till
föreningarna.

Slutligen torde jag här få anmäla Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbunds
hemställan om ändring av bestämmelserna för lån ur hemslöjdslånefonden.
För närvarande må jämlikt kungörelsen den 30 november 1928
(nr 452) statslån från fonden tilldelas hushållningssällskap för utlämnande
av, bland annat, förlagslån för att anskaffa för textil tillverkning avsett
svenskt material, företrädesvis av lin och ull. Lån må icke beviljas till högre
belopp än 10 000 kronor. Riksförbundet hemställer, dels att maximibeloppet
skall höjas till 30 000 kronor, dels att lån skall kunna erhållas för att
över huvud anskaffa material för hemslöjdsproduktion ävensom för finansiering
av hemslöjdsföreningarnas lagerhållning.

Med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen sedan år 1928 liksom även
till att avsättningen av hemslöjdsprodukter ökat väsentligt, är en höjning
av maximibeloppet otvivelaktigt påkallad. Det torde emellertid vara tillräckligt
med en höjning till 25 000 kronor. Jag har vidare intet emot att en viss
utvidgning av ändamålet med lånen äger rum. Enligt min mening synes man
dock icke böra helt släppa kravet på att tillverkningsmaterialet skall vara
inhemskt. Jag föreslår därför, att de nuvarande bestämmelserna skall ändras
på så sätt, att lån må utlämnas för tillverkning av varor utav företrädesvis
svenskt råmaterial.

Diirest riksdagen icke har något att erinra mot vad sålunda föreslagits,
torde det få ankomma på Kungl. Maj :t alt vidtaga nödiga författningsändringar.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Äggregleringen.

För innevarande regleringsår upptogs i jordbruk^verenskommelsen våren
1953 ett medelproducentpris för ägg av 3 kronor 10 öre per kilogram.
Prisbildningen är emellertid i huvudsak fri. Producentnoteringen får sålunda
fritt variera intill en gräns, som fastställts till 4 kronor 25 öre per kilogram.
Därest noteringen tenderar att nå denna gräns, bör import av ägg företagas
och export endast i undantagsfall äga rum. För att stödja medelproducentpriset
har jordbruksnämnden föreskrivit, att Sveriges export- och importförening
för ägg vid ett producentpris, som ej överstiger 3 kronor 75 öre
per kilogram, får utbetala exportbidrag av insamlade regleringsmedel.

Under nästa regleringsår bör enligt nämndens förslag riktlinjerna för
äggregleringen bli i stort sett oförändrade. Medelproducentpriset har dock
beräknats till endast 2 kronor 95 öre per kilogram. Vid sådant förhållande
torde den övre prisgränsen böra sänkas till 4 kronor per kilogram. Vidare
bör liksom för närvarande exportbidrag och restitution av införselavgift på
fodermedel kunna komma i fråga.

Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan innebär eif bifall till nämndens förslag
i denna del. Vad nämnden anfört angående riktlinjerna i övrigt i fråga om
äggregleringen kan jag i huvudsak biträda. Jag har ej heller något att erinra
mot att kvarstående behållning i nämndens clearingkassa för ägg och äggprodukter
överföres till Sveriges export- och importförening för ägg.

Köttvaruregleringen m. m.

Av jordbruksnämndens tidigare berörda redogörelse framgår, att anledning
finnes att räkna med ett relativt stort underskott på kött under regleringsåret
1954/55, medan tillgången på fläsk kan väntas betydligt överstiga
det inhemska konsumtionsbehovet. Den svenska köttproduktionen torde sålunda
få kompletteras med import, samtidigt som exporten av fläsk troligtvis
behöver ökas rätt väsentligt framdeles.

Enligt nämnden bör utrikeshandeln med kött och fläsk under regleringsåret
1954/55 regleras på i stort sett samma sätt som för närvarande, och
direktiven för Föreningen Svensk kötthandel bör sålunda i huvudsak ansluta
till de nu gällande. Föreningen bör sålunda åläggas att, om så befinnes
möjligt med hänsyn till prisläget, importera varor, så att den av statsmakterna
förutsatta prisnivån icke överskrides. Vidare bör export icke få
företagas utan nämndens tillstånd, om denna prisnivå tenderar att överskridas.

Vinster och förluster i föreningens verksamhet bör i första hand utjämnas
inom föreningen. Då på grund av det väntade stora exportöverskottet på
fläsk under nästa regleringsår förlusterna väntas komma att överstiga de på
samma år belöpande vinsterna, bör föreningen såsom nämnden föreslagit
få taga i anspråk även andra medel. I första hand torde därvid, i likhet med
vad nu är fallet, få användas de av nämnden upptagna och till föreningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

161

överförda införselavgifterna för köttvaror, som importerats utanför föreningens
regi. Därjämte bör föreningen liksom för närvarande ha möjlighet att
uttaga slaktdjursavgifter. Vidare bör få användas eventuellt restituerade införselavgifter
för fodermedel. För ändamålet torde därjämte få disponeras
de medel, som från tidigare regleringsår innestår i stiftelsen Kötthandelns
konjunkturutjämningsfond. I den mån ytterligare tillskott behövs, torde
i enlighet med nämndens förslag få tagas i anspråk behållningen i nämndens
clearingkassa för kolonialvaror. Jag biträder alltså jämväl nämndens förslag
att, sedan ett belopp av 1 miljon kronor avsatts för att bestrida vissa
bidrag vid export av sockerhaltiga varor, resterande medel i denna kassa
skall den 1 september 1954 överföras till föreningen. Jag förutsätter emellertid,
att i direktiven till föreningen 1''öreskrives att, med undantag för föreningens
vinstmedel i affärsverksamheten, regleringsmedel icke får användas
utom efter nämndens godkännande.

Beträffande prisregleringen i fråga om kött och fläsk har nämnden anfört,
att den i samband med prisförhandlingarna träffat överenskommelse
om partiprissättningen på kött och fläsk med Sveriges slakteriförbund av i
stort sett samma innehåll som den för innevarande år gällande, dock med
undantag av att förbundets priser icke längre skall betraktas som normalpriser.
För min del finner jag mig kunna biträda vad sålunda överenslcommits.
Vad nämnden föreslagit i fråga om avvecklingen av det nuvarande
statliga stödet till lagring av kött och fläsk föranleder ingen erinran från
min sida.

I den nu föreliggande prisöverenskommelsen för regleringsåret 1954/55
förutsättes, att priserna på kött och fläsk skall sänkas så, att jordbrukets
inkomst av dessa varor, efter avdrag med 2,5 miljoner kronor som kompensation
för det slopade lagringsstödet, skall nedgå med tillhopa 36,5 miljoner
kronor. Beloppet motsvarar i genomsnitt på allt kött och fläsk en sänkning
per kilogram av mellan 10 och 11 öre. Häremot torde icke vara något att
erinra. Såsom nämnden framhållit, torde sänkningen genom den rörlighet i
prissystemet, som tillämpas, och det förväntade marknadsläget till större
delen komma att beröra priserna på fläsk.

Liksom för innevarande år bör av skäl, som nämnden anfört, garantipriset
för smågrisar fastställas till 3 kronor per kilogram. I

I detta sammanhang torde jag slutligen få upptaga frågan om stöd åt
ullproduktionen. I syfte att söka uppehålla en fårstam av ur beredskapssynpunkt
lämplig storlek utgår sedan regleringsåret 1948/49 särskilt statsbidrag.
Bidraget, som för närvarande är 1 krona 50 öre per kilogram ull,
föreslås av nämnden skola utgå med oförändrat belopp jämväl under regleringsåret
1954/55. Då bidraget torde vara av viss betydelse för uppehållandet
av fårstammen, biträder jag förslaget.

För täckande av kostnaderna härför torde enligt nämnden ett belopp av
200 000 kronor vara erforderligt. Mot denna beräkning har jag icke något
alt erinra.

It Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr ISO.

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter.

Som en följd av de åtgärder, som våren 1951 företogs för att stimulera
till en produktionsomläggning i riktning mot ökad produktion av spannmål
samt kött och fläsk, har en viss nedgång i produktionen av mjölk kunnat
konstateras under åren 1951 och 1952. Härefter synes mjölkproduktionen ha
stabiliserats, och under år 1953 har den varit 1 procent större än under
närmast föregående år. ökningen beräknas fortsätta under det kommande
regleringsåret. Såsom jordbruksnämnden närmare belyst, visar emellertid
utvecklingen i olika områden och storleksgrupper åtskilliga särdrag. Tyngdpunkten
i mjölkproduktionen har sålunda förskjutits mot de mindre brukningsdelarna.
Vidare har produktionen gått ned i södra och mellersta Sverige,
samtidigt som den ökat i de nordligare delarna av landet. Enligt nämndens
beräkningar har Norrland genom den ökade mjölkproduktionen blivit
ej endast självförsörjande utan bidrar dessutom till exportöverskottet av
smör.

Under innevarande år utgår pristillägg för vid mejeri invägd mjölk
i form av dels allmänt mjölkpristillägg, som gäller hela landet, dels extra
mjölkpristillägg, som avser endast vissa delar av landet, främst Norrland. Vidare
utgår s. k. leveranstillägg om 5 öre per kilogram för den del av den årliga
leveransen till mejeri, som ligger mellan 4 000 och 10 000 kilogram. Såsom
närmare framgår av nämndens redogörelse är producentpriserna (inklusive
bidrag) för mjölk i Norrland genom de extra mjölkpristilläggen väsentligt
högre än i övriga delar av landet. Det sammanlagda genomsnittliga subventionsbeloppet
per kilogram i Norrland invägd mjölk uppgår sålunda under
regleringsåret 1953/54 till 10 öre mot 4 öre i övriga delar av landet. Variationerna
inom Norrland är dock betydande och subventionsbeloppet kan uppgå
till närmare 13 öre per kilogram.

Såsom nämnden anfört, motsvarade den förra året verkställda sänkningen
av det allmänna mjölkpristillägget en minskning av mejeriavräkningspriset
med 1,8 öre per kilogram. Med hänsyn till att Svenska mejeriernas riksförening
under innevarande regleringsår för utbetalande av prisutjämningsbidrag
kunnat disponera vissa reserverade medel, har emellertid minskningen
i allmänhet kunnat begränsas till i genomsnitt 1 öre per kilogram
mjölk. Dylika medel kan emellertid nästa år icke beräknas stå till förfogande
för sådant ändamål i samma utsträckning som under innevarande år, varför
man måste räkna med en ytterligare sänkning av avräkningspriserna
med 0,8 öre per kilogram. Härtill kommer den i prisöverenskommelsen förutsatta
produktprissänkningen om 15 öre per kilogram ost, vilken motsvarar
0,2 öre per kilogram mjölk. Avräkningspriset på mjölk kan därför beräknas
komma att nedgå med i allmänhet 1 öre per kilogram. Såsom nämnden framhållit
torde inkomstbortfallet på grund av denna prisnedgång komma att
mera beröra det mindre jordbruket än det större, som kan tillgodogöra sig
fördelarna av de gynnsammare brödsädspriserna.

Vid nu nämnda förhållanden synes det vara riktigt att söka kompensera

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

det mindre jordbruket för angivna inkomstbortfall. Enligt prisöverenskommelsen
skall detta ske genom en omläggning av det nuvarande leveranstillläggssystemet.
Omläggningen innebär, att under regleringsåret 1954/55 leveranstiilägg
skall utgå med 3 öre per kilogram mjölk för mjölkproducents
mejerileveranser upp till 10 000 kilogram per år. För leverans mellan 10 000
och 25 000 kilogram per år skall utbetalas ett leveranstillägg av 300 kronor.
För leverans över 25 000 kilogram per år skall sistnämnda tillägg minskas
med 6 öre per kilogram för överstigande kvantitet, så att tillägget vid en
årsleverans av 30 000 kilogram helt upphör. Leveranstillägg, som understiger
30 kronor per år, skall helt slopas. Kostnaderna för leveranstilläggen
efter omläggningen beräknas bli nära nog desamma som enligt nuvarande
system. Vad sålunda föreslagits anser jag utgöra en godtagbar lösning av
det föreliggande avvägningsproblemet. De allmänna och extra mjölkpristillläggen
förutsättes därvid skola utgå efter oförändrade grunder.

Vad nämnden anfört i fråga om avvecklingen av de statliga subventionerna
på mjölk föranleder icke för närvarande något uttalande från min sida.

Vad härefter angår konsumtions mjöl k en gäller fortfarande den
bestämmelsen, att sådan mjölk med vissa undantag icke må saluhållas eller
överlåtas, med mindre den standardiserats till en fetthalt av 3 procent, dock
med undantag för skum- och kärnmjölk. Efter bemyndigande av Kungl.
Maj:t har nämnden dessutom medgivit försäljning i kapsylförsedd glasflaska
av mjölk, som standardiserats till en fetthalt av 3,5 procent. Försäljningen
har under sistlidna regleringsår utgjort endast drygt 3 procent av totalförsäljningen
från mejeri av konsumtionsmjölk men har därefter ökat till
omkring 4,5 procent. Nämnden har erinrat, att den förra året i anslutning
till en framställning av lantbruksstyrelsen om upphävande av bestämmelserna
om viss högsta fetthalt förklarade sig dela styrelsens uppfattning, att
tillräckliga skäl icke längre förelåg att bibehålla dessa. Jag fann mig då icke
kunna biträda nämndens förslag i fråga om annan mjölk än skum- och
kärnmjölk. Sedan numera inom inrikesdepartementet tillkallats särskilda
sakkunniga för utredning av frågan om åtgärder för att förbättra konsumtionsmjölkens
beskaffenhet och därmed sammanhängande spörsmål, därvid
bland annat torde komma att beröras den nuvarande ordningen med kvalitetsbetalning
av mjölk och dilhörande frågor, är jag icke heller nu beredd
att förorda att nyssnämnda bestämmelser helt avskaffas. Ett ytterligare skäl
för denna min inställning är, att jag i det följande kommer att föreslå att
normalpriset på konsumtionsmjölk skall upphävas.

Prisbildningen på smör bör enligt nämndens mening från och med
nästa regleringsår lämnas fri, varvid priset på runmärkt smör vid försäljning
från smörtillverkande mejeri förutsättes komma att liksom hittills
regleras genom en riksnotering, som sättes av Svenska mejeriernas riksförening
samtidigt med en notering för omärkt mejerismör. I fråga om differentieringen
av priserna på runmärkt och omärkt smör avses vissa nya
regler skola tillämpas. Kostnaderna för lagring av smör samt för förlusterna
på exporten av smör och andra mejeriprodukter har nämnden vidare för -

164

Kungl. Maj:ts proposition nr i80.

utsatt skola bestridas av tillgängliga medel i riksföreningens kassa för regleringsändamål.
Riksföreningen föreslås emellertid även nästa regleringsår
skola mot viss ränta erhålla rörelsemedel, motsvarande det inlagrade smörets
värde. Vad sålunda anförts föranleder ingen erinran från min sida.

Nämnden föreslår vidare, att normalpriserna på konsumtions
mjöl k, skum- och kärnmjölk samt grädde skall upphävas.
Härvid har förutsatts, att övergången till en fri prisbildning skall ske i
enlighet med en senare mellan nämnden och Svenska mejeriernas riksförening
träffad överenskommelse, vilken skall lämna garantier för en i genomsnitt
oförändrad prisnivå bortsett från vissa lokala prisjusteringar. Iakttagandet av
denna bestämmelse skall utgöra villkor för att utfå mjölkpristillägg. Som förut
nämnts skall riksföreningen under nästa regleringsår själv bära räntekostnaderna
för av staten tillhandahållna rörelsemedel vid lagring av smör.
Jordbrukets utgifter härför skall kompenseras genom att riksföreningen
inom ramen av ett totalbelopp av 1,5 miljon kronor skall äga rätt att efter
samråd med nämnden lämna mejeri tillstånd att verkställa erforderliga
lokala prishöjningar på mjölk vid försäljning till handlande. Vidare föreslår
nämnden, att stoppriserna på torrmjölk i olika handelsled skall slopas
från och med nästa regleringsår.

För egen del kan jag i princip ansluta mig till vad nämnden anfört i fråga
om övergången till en friare prisbildning på konsumtionsmjölk, skum- och
kärnmjölk, grädde samt torrmjölk. Jag förutsätter därvid i likhet med nämnden,
att kungörelsen den 6 mars 1942 (nr 91) med vissa bestämmelser
angående handeln med mjölk samt nämndens med stöd härav utfärdade
bestämmelser tills vidare skall i huvudsak gälla.

Nämndens förslag beträffande priserna på och regleringen i fråga om
ost under nästa regleringsår kan jag likaledes i huvudsak godtaga.

Beträffande regleringen av priserna på mjölk och mejeriprodukter vill jag
allmänt sett framhålla, att vad jag anfört väsentligen tar sikte på förhållandena
i producentledet och vid försäljning till återförsäljare. Statens priskontrollnämnd
har i sitt förut omförmälda yttrande till jordbruksnämnden
bland annat berört vissa frågor om reglering av handelsmarginalerna vid försäljning
av här ifrågavarande produkter. Jag delar i princip uppfattningen,
att dessa marginaler icke bör behandlas annorlunda än dylika marginaler
inom andra varuområden. Frågan om prisreglering bör sålunda härvidlag
bedömas enligt de allmänna principer och riktlinjer, som tillämpas enligt
gällande prisregleringslag.

Vad nämnden i övrigt anfört angående regleringen av mjölk och mejeriprodukter
föranleder icke någon erinran från min sida. I

I detta sammanhang torde jag få taga upp frågan om nämndens clearingkassa
för ost. Nämnden har under hänvisning till, bland annat, att prisclearing
beträffande ost icke varit aktuell sedan år 1952 föreslagit, att kassan
nu skall avvecklas. Med hänsyn till att de behållna medlen i kassan
uppkommit genom avgiftsbeläggning av en inhemsk mejeriprodukt, bör

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

enligt nämndens mening dessa medel få stå till förfogande för lämpliga
åtgärder inom mejerihanteringen och därvid enligt nämndens bestämmande
användas till, bland annat, konsumentupplysande och lcvalitetsbefrämjande
åtgärder i fråga om mejeriprodukter. Vad nämnden sålunda anfört
har jag intet att invända mot.

Konstgödselregleringen.

Vad jordbruksnämnden anfört i fråga om konstgödselregleringen föranleder
ingen erinran från min sida. Jag kan även biträda nämndens förslag
att snarast återföra kvarstående tillgångar i nämndens clearingkassa för
konstgödsel m. in. till anslaget för Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.

Fettvaruregleringen.

Vid 1953 års riksdag fattades beslut om att det då tillämpade regleringssystemet
på fettvaruområdet skulle ersättas med ett nytt system. Beslutet
innebar, att de fettvaror, som hade betydelse för den statliga jordbruksregleringen,
utbröts ur kungörelsen den 14 mars 1947 (nr 82) angående allmänt
importförbud och inordnades under en särskild författning. Linfrö
och icke härdad linolja undantogs dock från de fettvaror, som sålunda gjordes
till föremål för särskild reglering.

Det nya systemet avsågs skola träda i kraft den 1 juli 1953. På begäran
av skilda sammanslutningar och företag inom fettvarubranschen förklarade
emellertid Kungl. Maj :t, som har bemyndigande att avgöra i vad mån
införselregleringen skall äga tillämpning, i beslut den 26 juni 1953, att hinder
icke mötte för uppskov med ikraftträdandet till den 1 september samma
år. Förutsättningen härför var, att importörerna var villiga att under
anståndstiden erlägga clearingavgift i enlighet med det tidigare systemet.
Så skedde även.

Vad härefter angår linfrö och icke härdad linolja anmälde jordbruksnämnden
i skrivelse den 12 juni 1953, bland annat, att en avveckling av
regleringen å dessa fettvaror den 1 juli 1953 skulle medföra en icke tidigare
angiven förlust för clearingkassan för fettvaror å drygt 7 miljoner kronor.
I detta sammanhang må även nämnas, att Linoljeslageriernas försäljningsaktiebolag,
som skulle komma att övertaga det huvudsakliga ansvaret för
linoljeförsörjningen i landet i och med avvecklingen av clearingsystemet,
icke ansåg sig kunna övertaga statens lager av linfrö och linolja omedelbart
vid en dylik avveckling. Vid nu angivna förhållanden ansåg nämnden, att
clearingsystemet för linolja med stöd av importkungörelsen och Kungl.
Maj :ts brev den 10 januari 1941 angående reglering av införseln av vissa
fettvaror in. in. borde bibehållas intill utgången av februari 1954. Sedan
nämnden efter förhandlingar beslutat upphäva importregleringen för linolja
från och med den 1 december 1953, fann Kungl. Maj:t i beslut den

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

6 november 1953 gott lämna utan erinran, att regleringssystemet för linolja
bibehölls intill utgången av sistnämnda månad.

Enligt 1953 års riksdagsbeslut skall intäkterna av regleringsavgiften för
importerade fettråvaror in. m. tillföras statskassan och utgifterna för regleringsbidragen
belasta densamma. Intäkter av och kostnader för den inhemska
oljeväxtskörden skall tills vidare redovisas till clearingkassan för
fettvaror.

Bruttoinkomsterna av regleringsavgifterna på importerade fettvaror har,
såsom framgår av redogörelsen i årets statsverksproposition, beräknats till
för innevarande budgetår 63 miljoner kronor och för nästa år 81 miljoner
kronor. Utgifterna för restitutioner och regleringsbidrag i samband med
fettregleringen har samtidigt beräknats till 20 respektive 28 miljoner kronor.
Nettoinkomsten för de båda budgetåren utgör med utgångspunkt härifrån
43 respektive 53 miljoner kronor. Nämnden framhåller, att dessa beräkningar
av olika skäl måste bli approximativa, och upplyser att, såvitt nuvarande
förhållanden ger vid handen, nettoinkomsten för innevarande budgetår
icke bör anges till högre belopp än 40 miljoner kronor.

Clearingkassan för fettvaror kan enligt nämnden per den 30 juni 1954
beräknas visa en behållning av omkring 45 miljoner kronor. Nämnden föreslår,
att clearingbemyndigandet beträffande inhemska vegetabiliska oljor
skall bestå även under budgetåret 1954/55. Tekniska möjligheter anses
nämligen saknas för att redan i år övergå till den individuella prissättning
olika fröpartier emellan efter oljehalt, som utgör en förutsättning för
att övergå från nuvarande clearingprissystem till ett system med avgifter
på inhemsk olja efter liknande grunder, som gäller för importerade fettråvaror.
Nämnden beräknar clearingkassans inkomster under budgetåret
1954/55 vid nuvarande system till 25 miljoner kronor och utgifterna till
5 miljoner kronor. Kassans behållning den 30 juni 1955 skulle sålunda uppgå
till 65 miljoner kronor. Såsom nämnden framhållit är emellertid beräkningarna
mycket osäkra.

Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida.
Förslag till disposition av kassans behållning i samband med avvecklingen
vid utgången av budgetåret 1954/55 bör lämnas i den proposition angående
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, som torde komma att framläggas
för nästa års riksdag. Vidare torde, liksom hittills, förskott få lämnas
ur clearingkassan för finansiering av inlösningen av 1954 års garanterade
oljeväxtskörd. Dessa förskott bör förräntas efter samma normer,
som föreslås gälla för anslaget å riksstaten till Inlösen av inhemskt oljeväxtfrö.

Vad nämnden därutöver anfört i fråga om avvecklingen av linfrö- och Iinolj
eregleringen föranleder ingen erinran från min sida.

Härefter torde jag få anmäla förut omförmälda framställningar av dels
jordbruksnämnden den 20 februari 1953, dels Aktiebolaget Sveriges förenade
konservfabriker den 27 juli samma år.

167

Kungl. Maj ds proposition nr 180.

Jordbruksnämnden erinrar i sin skrivelse om att under år 1950 med stöd
av kungörelsen den 31 mars 1950 (nr 156) angående utjämningsavgift vid
utförsel av vissa varor upptogs utjämningsavgift vid export av socker och
sockerhaltiga produkter. Avgiften utgjorde skillnaden mellan importkostnaden
för socker, inklusive tull, och det inhemska priset för socker. För tillverkningen
av sockerhaltiga exportprodukter, bland annat bakmassa, tillhandahölls
utländskt socker. Tillverkare kunde därigenom enligt tullrestitutionsförordningen
vid utförsel erhålla restitution för den del av avgiften,
som beräknades motsvara tullen på socker. Under tiden den 7 september—■
4 oktober 1950 kunde Svenska sockerfabriks aktiebolaget emellertid till
följd av en utav nämnden anbefalld upplagring av utländskt socker icke tillhandahålla
sådant socker för tillverkningen av bakmassa för export. På
framställning av Svenska fetlindustriernas råvaru- och importförening
u. p. a. anhöll nämnden därför den 8 juli 1952 — under hänvisning till,
bland annat, att den totala kvantiteten importerat socker under år 1950
översteg den kvantitet socker, som under samma år exporterades — hos
generaltullstyrelsen, att styrelsen måtte till föreningen utbetala mot importtullen
svarande restitution för de kvantiteter svenskt socker, som använts
för framställning av bakmassa för export under år 1950 eller 102 190 kronor
70 öre. Styrelsen förklarade i skrivelse till nämnden den 7 augusti 1952,
att den med hänsyn till gällande bestämmelser icke kunde medgiva den begärda
restitutionen i form av tullrestitution. I sin framställning den 20
februari 1953 har nämnden hemställt, såvitt nu är i fråga, att Kungl. Maj :t
måtte bemyndiga styrelsen att till föreningen av tullmedel utbetala det tidigare
angivna beloppet. Styrelsen har i yttrande den 29 oktober 1953 åberopat
sin skrivelse till nämnden den 7 augusti 1952.

I likhet med jordbruksnämnden anser jag, att Svenska fettindustriernas
råvaru- och importförening u. p. a. bör erhålla restitution, motsvarande importtullen,
för det svenska socker som använts till bakmassa för export under
år 1950. Jag biträder därför nämndens framställning i sådant syfte. Till
föreningen bör sålunda återbetalas ett belopp av 102 190 kronor 70 öre.
Medel för ändamålet torde få utgå ur det belopp å 1 miljon kronor av clearingkassan
för kolonialvaror, som enligt vad jag i det föregående föreslagit
skall avsättas för vissa bidrag vid export av sockerhaltiga varor.

Aktiebolaget Sveriges förenade konservfabrikers framställning avser återbäring
av accis för matolja, ingående i fiskkonserver, som under tiden den
1 juli—31 december 1953 utförts ur riket.

Med anledning av framställningen får jag erinra om att Kungl. Maj:t tidigare,
med stöd av 9 § andra stycket förordningen den 7 juni 1935 (nr 259)
om accis å margarin och vissa andra fettvaror medgivit bolaget att vid utförsel
av fiskkonserver erhålla återbäring av accis, som erlagts för i exportvaran
ingående matolja. Senast har Kungl. Maj:t genom beslut den 16 januari
1953 medgivit bolaget dylik återbäring för fiskkonserver, som skulle
komma att utföras under tiden den 1 januari—30 juni 1953. Den 5 juni
1953 utfärdades emellertid en förordning (nr 396) å accis å fettemulsion

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

m. m., vilken trädde i kraft den 1 juli samma år och genom vilken förordningen
om accis å margarin och vissa andra fettvaror upphävdes. Någon
föreskrift om att återbäring av accis, som erlagts enligt margarinaccisförordningen,
skulle kunna medgivas efter den 30 juni 1953, intogs icke i övergångsbestämmelserna
till den nya förordningen.

Kontrollstyrelsen, som avgivit utlåtande över framställningen, har framhållit,
att vid bedömandet av förevarande framställning hänsyn torde böra
tagas till det förhållandet, att andra förbrukare av vegetabiliska oljor före
den 1 juli 1953 av Kungl. Maj :t erhållit generellt medgivande till återbäring
av accis gällande till och med utgången av år 1953 och — i enstaka fall —
jämväl för år 1954. Dessa har sålunda erhållit och erhåller alltjämt accisåterbäring
vid export efter den 30 juni 1953 av varor, innehållande accisbelagd
olja. Vidare upplyser styrelsen, att enligt från bolaget under hand
inhämtade uppgifter det accisbelopp, som skulle komma i fråga till återbäring,
kan beräknas uppgå till cirka 900 kronor. Såvitt av en inom styrelsen
verkställd undersökning framgår är det möjligt, att även andra förbrukare
av accisbelagd olja kommer att begära accisåterbäring för tiden efter
den 30 juni 1953.

Enligt kontrollstyrelsens mening får det anses skäligt, att möjlighet att
erhålla återbäring av accis, varom här är fråga, beredes jämväl den, som
efter juni månads utgång 1953 exporterar produkter, innehållande accisbelagd
olja, men som icke dessförinnan erhållit Kungl. Maj :ts medgivande
att erhålla återbäring vid utförsel efter nämnda tidpunkt. Även synes den,
som erhållit dylikt medgivande med giltighet till viss tidpunkt efter den 30
juni 1953, böra erhålla möjlighet att få förnyat medgivande. Styrelsen hemställer
därför, att Kungl. Maj :t måtte utverka riksdagens bemyndigande att
för fettvara som ingår i exporterade produkter medgiva återbäring av accis
som erlagts enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin
och vissa andra fettvaror.

Mot kontrollstyrelsens förslag om återbäring av accis, som erlagts enligt
margarinaccisförordningen, har jag intet att erinra. I enlighet med förslaget
torde riksdagens bemyndigande därtill böra inhämtas. I

I detta sammanhang torde jag få taga upp frågan om vissa ändringar i
förordningen den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering av införseln av
fettråvaror och fettvaror, m. m. Såsom nämnden framhållit, bör Kungl.
Maj :t för att kunna upprätthålla det nya prisgarantisystemet för inhemskt
oljeväxtfrö erhålla bemyndigande att, om så erfordras, ålägga margarinfabriker
och andra tillverkare av födoämnen med en mera väsentlig tillsats
av fett skyldighet att i tillverkningen i viss omfattning använda oljor
m. m. av inhemskt oljeväxtfrö. Vidare bör — för att förbereda övergången
från clearingpris- till avgiftssystem i enlighet med vad som förut anförts
— de bestämmelser, som möjliggör avgiftsbeläggning av inom riket utvunna
fetter, oljor och fettsyror, omformuleras så att de otvetydigt omfattar
även dylika fettvaror, som utvunnits av inhemsk råvara. Vad härefter
angår införseln av tullfria fettvaror bör även dylika få uppläggas på tran -

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

situpplag, om importören så önskar för att erhålla uppskov med erläggande
av regleringsavgift. Vidare bör de av jordbruksnämnden i cirkulär utfärdade
bestämmelserna om att resande utan tillstånd skall äga införa mindre kvantiteter
fettvaror för sitt eget och sin familjs eller närstående personers
behov inarbetas i förordningen. Nämndens förslag att den nuvarande införselbegränsningen
skall ändras från 10 kronors värde till 5 kilogram synes
lämpligt och överensstämmer med vad som gäller enligt margarinförordningen.
Jag förordar därför, att ändring vidtages i 2 § förordningen angående
reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, in. m. i enlighet
med det anförda. Därigenom torde tillräckliga möjligheter föreligga för att
kunna komma till rätta med missbruk. Att såsom nämnden föreslagit såsom
ytterligare förutsättning för rätt till fri införsel stadga, att resan uppenbarligen
icke företagits i huvudsakligt syfte att införa varan, kan jag däremot
icke förorda. Av det anförda följer, att jag icke kan biträda den av Kooperativa
förbundet margarinfabriken aktiebolag in. fl. gjorda framställningen,
innebärande att den fria införseln av margarin skall helt slopas eller åtminstone
begränsas till ett kilogram.

Förslag av nu angivet innehåll — innefattande även vissa ändringar av
övervägande redaktionell art — till förordning om ändring av förordningen
den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. in. torde få föreläggas riksdagen till antagande.

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1955 års skörd.

Jordbruksnämnden har upplyst, att nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation
enats om att i fråga om brödsäd och oljeväxter av 1955 års
skörd, i vad avser för inhemsk konsumtion erforderliga kvantiteter, föreslå
att före sådden måtte fastställas riktpriser, vilka skall gälla med vissa förbehåll
för de ytterligare ändringar, som kan föranledas av att priserna på
andra jordbruksprodukter kan komma att ändras vid de sedvanliga vårförhandlingarna.
Jag har intet att erinra häremot. Kungl. Maj:t torde sålunda
böra erhålla riksdagens bemyndigande att redan före höstsådden 1954
fastställa sådana riktpriser för höstvete, höstråg, höstraps och höstrybs av
1955 års skörd. Avsättning till dessa priser skall emellertid garanteras endast
såvitt angår en brödsäds- respektive oljeväxtfrökvantitet, motsvarande
det inhemska avsättningsutryminet.

Förslag till riktpriser bör föreläggas Kungl. Maj :t av nämnden efter förhandlingar
med jordbrukets förhandlingsdelegation samt Sveriges oljeväxtodlares
centralförening.

Kostnader för Svenska spannmålsaktiebolagej.

Till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet
har å driftbudgeten för budgetåret 1954/55 beräknats ett belopp av 20
miljoner kronor. Bolaget har sedermera uppskattat sina kostnader under
nästa verksamhetsår till omkring 32 miljoner kronor. Därvid har bolaget,
bland annat, räknat med dels att beredskapslagret av brödsäd skall minskas
från 300 000 till 200 000 ton, vilket med hänsyn till att skillnaden måste

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

exporteras skulle föranleda en kostnad av omkring 13 miljoner kronor, dels
ock att här ifrågavarande anslag skall belastas med utgifter å tillhopa cirka

1,5 miljon kronor för fraktbidrag för transport av fodervaror till vissa delar
av norra Sverige.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat i fråga om spannmålsbolagets
verksamhet, torde emellertid såsom jordbruksnämnden föreslagit kostnaderna
för bolagets verksamhet under nästa år kunna beräknas till sammanlagt
11 miljoner kronor. Av detta belopp avses 6 miljoner kronor för
nedskrivning av de bokförda värdena på beredskapslagret av brödsäd med
2 kronor per deciton eller ungefär till de nettopriser, som odlarna torde komma
att erhålla för 1954 års skörd, samt 4,5 miljoner kronor för kostnader
i samband med beredskapslagring under ett övergångsskede. Någon reservation
torde icke komma att finnas å förevarande anslag. Såsom förut nämnts
bör emellertid till bolaget överföras ett belopp av omkring 3,8 miljoner kronor,
som influtit genom utjämningsavgifter för i huvudsak spannmål och
spannmålsprodukter.

Förevarande anslag torde sålunda för nästa budgetår böra uppföras med
(11—3,8 =) i avrundat tal 8 miljoner kronor. Därest bolagets andel i kostnaderna
för beredskapslagringen under nästa regleringsår skulle bli större
än vad här beräknats, torde i enlighet med nämndens förslag det överskjutande
beloppet få bestridas ur förslagsanslaget till Omkostnader för statlig
inköps- och försäljningsverksamhet. Såsom nämnden anfört kan bolaget
tänkas komma att ändra benämning i samband med den förestående omläggningen
av verksamheten. En dylik ändring bör givetvis icke utgöra hinder
för bolaget att få disponera anslaget.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
har i årets statsverksproposition upptagits ett beräknat belopp
av 3 miljoner kronor. Härav har 1 miljon kronor avsetts för utgifter i
samband med avvecklingen av den statliga lagringen av köttvaror samt 2
miljoner kronor för beredskapslagringen av socker och annan beredskapslagring
(av kaffe, risgryn in. in.). Jordbruksnämnden har upplyst, att det
nu icke föreligger någon anledning att ändra denna beräkning.

Vid bifall till den i det föregående förordade omläggningen av den beredskapslagring,
som nu omhänderhas av Svenska spannmålsaktiebolaget, bör
emellertid — samtidigt som medelsbehovet för bolaget minskas —- medel
ställas till nämndens förfogande för att täcka förluster och övriga kostnader
för dylik lagring av spannmål, oljekraftfoder, mjöl, ärter och bönor. Behovet
av medel för lagring av spannmål och oljekraftfoder under nästa regleringsår,
i den mån denna under en övergångsperiod icke kommer att belasta
bolaget, har nämnden beräknat till 12,5 miljoner kronor samt för lagring
av mjöl, ärter och bönor till omkring 0,4 miljon kronor. Nämnden
framhåller emellertid, att svårigheten att under övergångstiden fördela kost -

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

naderna mellan nämnden och bolaget gör beräkningen osäker, varför det
angivna beloppet kan komma att behöva överskridas. I så fall kommer
uppenbarligen en däremot svarande besparing att göras å de för bolaget beräknade
medlen.

För budgetåret 1954/55 torde sålunda ifrågavarande anslag böra uppföras
med ett belopp av (3 + 12,5 + 0,4 =) i runt tal 16 miljoner kronor.

Statliga rörelsemedel till lagrings- och inlösningsverksamhet.

Såsom jordbruksnämnden framhållit bar på kapitalbudgeten under Fonden
för förlag till statsverket till lagring av jordbruksprodukter anvisats
investeringsanslag till livsmedelskommissionens och sedermera nämndens
förfogande på sammanlagt 163 175 000 kronor. Vidare har under samma
fond anvisats ett anslag på 50 miljoner kronor till inlösen av inhemskt oljeväxtfrö.
Nämnden har beräknat, att dessa medel behöver stå till förfogande
för ändamålen även under nästa budgetår men att någon ytterligare medelsanvisning
icke torde vara erforderlig. Emellertid har nämnden, bland annat
på grund av den av mig tidigare förordade omläggningen av brödsädsregleringen,
föreslagit vissa omdispositioner inom det förstnämnda anslagets
ram. Vad nämnden sålunda anfört, föranleder ingen erinran från min sida.

Svenska spannmålsaktiebolaget förfogar för närvarande över statliga rörelsemedel
å tillhopa 255 miljoner kronor i form av krediter hos riksbanken
och riksgäldskontoret. Nämnden hemställer, att dessa krediter i samband
med överflyttningen av beredskapslagringen av brödsäd, majs och annat
oljekraftfoder än linfrökakor samt överflyttningen av inlösningsverksamheten
i fråga om brödsäd — med undantag för ett belopp, avsett för lagringen
av mjöl, ärter, bönor och linfrökakor, vilket föreslås bli avvecklat —
skall överföras å den nya föreningen pa brödsädsomradet, allteftersom ifragavarande
beredskapslager övertages av denna samt bolaget utförsäljer sina
lager av importerad spannmål och spannmål av tidigare ars skördar. Av
rörelsemedlen — efter avdrag av nyssnämnda belopp beräknade till 250
miljoner kronor — anser nämnden, att förslagsvis 35 miljoner kronor bör
stå till förfogande i form av checkräkningskredit mot säkerhet av riksgäldskontoret.
Nämnden har förutsatt att, i den mån sådan kredit beviljas hos
riksbanken, villkoren skall bli desamma som för närvarande gäller för motsvarande
kredit till bolaget. För hela det återstående beloppet — 215 miljoner
kronor — bör riksgäldskontoret ställa rörlig kredit.

Det är uppenbart, att föreningen kommer att ha behov av rörelsemedel
till mycket betydande belopp. I vad mån dessa medel kan komma att understiga
vad som stått till spannmålsbolagets förfogande torde icke vara möjligt
att bedöma för närvarande. Såsom riksbanksfullmäktige framhållit föreligger
det emellertid nu större anledning alt noggrant pröva medelsbehovet
än när fråga var om medel till ett rent statligt bolag. Jag delar därför riksbanksfullmäktiges
åsikt, att frågan om anvisande av medel till föreningen
bör prövas av Kungl. Maj:t successivt under regleringsåret inom en av riks -

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

dagen medgiven ram. Denna ram torde, tills närmare erfarenhet vunnits,
böra fastställas till 225 miljoner kronor. Härav bör enligt min mening 190
miljoner kronor ställas till förfogande av riksgäldskontoret i form av en
rörlig kredit samt återstoden, 35 miljoner kronor, såsom checkräkningskredit
av riksbanken eller affärsbank mot säkerhet av riksgäldskontoret. Det
torde få ankomma på riksgäldsfullmäktige, såvitt angår den rörliga krediten,
samt — i den mån kredit lämnas av riksbanken — på riksbanksfullmäktige
att bestämma villkoren för krediten. Jag har intet att erinra mot vad riksgäldsfullmäktige
anfört därom, att dessa bör få yttra sig, innan högre belopp
än 140 miljoner kronor får disponeras av den rörliga krediten.

Vissa författningsändringar.

\ ad först angår förslaget till förordning om ändring i förordningen den
8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln av vissa levande djur
och jordbruksprodukter m. in. må framhållas, att detta förslag, såvitt
avser texten, innebär ett förtydligande av det i 4 § sista stycket införda
stadgandet om rätt för tillståndsmyndigheten att meddela allmänna bestämmelser
om undantag från licenstvånget. Efter den föreslagna ändringen
vinnes överensstämmelse med motsvarande stadganden i importförbudskungörelsen
och framgår klart, att förordnanden om licensfri import kan
givas i anslutning till den successiva avvecklingen av de kvantitativa importregleringarna.
Förslaget innebär i övrigt -—- bortsett från justeringar
utan saklig betydelse —- att i den vid förordningen fogade bilagan såsom nya
varor intages sockerkulör och, såsom förut anförts, vissa slag av hampa.
Beträffande dessa varuslag erhålles härigenom ett underlag för förordnanden
om införselavgift. I fråga om sockerkulör kan därmed den kvantitativa
importbegränsningen bortfalla.

Förslaget till förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1952 (nr
365) angående reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
in. nr. innebär — bortsett från vissa smärre justeringar i fråga
om ägg och äggula — att motsvarande bestämmelser om rätt att medgiva
undantag från licenstvång, som förordats i fråga om införsel, även föreslås
beträffande export.

Nu gällande författning om prisregleringen för vete och råg medger ej
enligt sin lydelse uttagande av förmalningsavgift för vete, som användes vid
tillverkning av veteflingor och liknande produkter. Enär det ej kan anses
motiverat att från förmalningsavgift undantaga denna tillverkning, föreslås
en komplettering av förordningen angående prisregleringen för råg och
vete.

Den föreslagna ändringen i förordningen angående avgift för fettvaror,
som användes för tillverkning av fettemulsion m. in., innebär att bestämmelserna
om minimiavgift vid tillverkning av grädde av smör respektive konstgrädde
av andra fettråvaror än mjölkfett sammanföres, så att endast en
minimiavgift skall erläggas, även om båda slagen av tillverkning har förekommit.
Den av Sveriges konditorförening gjorda framställningen blir därmed
tillgodosedd.

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Beträffande förslaget till förordning om tillverkningsavgift å oljekraftfoder
och förslaget till ändring av förordningen om införseln av fettråvaror
och fettvaror in. m. samt i fråga om de föreslagna författningsändringarna
i övrigt torde jag härutöver få hänvisa till vad jag anfört i det föregående.

I enlighet med det anförda torde förslag till dels förordning om ändring
i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln av
vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m., dels förordning om ändring
i förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angående reglering av utförseln
av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m., dels förordning om
ändrad lydelse av 2, 10, 11 och 12 §§ förordningen den 5 juni 1953 (nr 375)
med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete, dels
förordning om avgift å oljekraftfoder, dels förordning om ändring i förordningen
den 5 juni 1953 (nr 395) angående reglering av införseln av fettråvaror
och fettvaror, m. m., dels ock förordning om ändrad lydelse av 2 §
förordningen den 5 juni 1953 (nr 397) angående avgift för fettvaror som
användas för framställning av fettemulsion m. m. få föreläggas riksdagen
till godkännande.

I enlighet med nämndens förslag har jag för avsikt att senare föreslå
Kungl. Maj :t upphävande av kungörelsen den 2 mars 1951 (nr 87) med
vissa bestämmelser om handeln med vete och råg.

Anslagsäskanden.

Vid bifall till de förslag, som jag framlagt i det föregående, skulle kostnaderna
för prisreglerande åtgärder för nästa regleringsår uppgå till i runt
tal 200 miljoner kronor. Av detta belopp avser cirka 190,5 miljoner kronor
allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg i vissa delar av landet samt
leveranstillägg, 1,9 miljoner kronor stöd åt odlingen av lin och hampa, 1,5
miljoner kronor fraktbidrag för fodersändningar till norra Sverige och 6 miljoner
kronor diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Enligt
vad jordbruksnämnden anfört, är sistnämnda belopp bland annat avsett att
användas till ersättning åt Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet
av vissa med regleringen av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande
uppgifter samt till kostnaderna för stödet till ullproduktionen,
ävensom — vid övergången till det nya regleringsåret — för ersättning av
förluster i samband med lagring och annat omhändertagande av köttvaror.
Vidare skall dessa medel tagas i anspråk för att bestrida vissa kontroll- och
försökskostnader i samband med främjandet av kvalitetsodling av matpotatis.

Såsom framgår av det föregående skall Lill prisregleringsanslaget överföras
ett belopp av cirka 0,5 miljon kronor från clearingkassan för konstgödsel
m. in.

Förutom nu omförmälda anslag bör, i enlighet med vad förut förordats,
äskas dels till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 8 miljoner kronor, dels till Statlig

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet
ett förslagsanslag av 16 miljoner kronor.

Slutligen torde riksdagens medgivande böra inhämtas till att spannmålsbolagets
krediter hos riksbanken och riksgäldskontoret i enlighet med vad
förut angivits överflyttas till den nya föreningen för handhavande av brödsädsregleringen
in. m.

Vad beträffar riksstatens inkomstsida för budgetåret 1954/55 synes såsom
nämnden anfört ett belopp av 53 miljoner kronor böra tillföras denna
såsom nettoinkomst av regleringsavgifter för fettvaror. Vidare bör i enlighet
med nämndens förslag ett belopp av cirka 2,5 miljoner kronor, utgörande
vissa ränteinkomster på kapitalanslagen för lagring av jordbruksprodukter
och för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö, såsom inkomst tillföras
titeln Diverse kapitalfonder.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag

1) att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna förslaget beträffande omläggning av organisationen
av de prisreglerande åtgärderna på spannmålsoch
oljeväxtmarknadens område;

dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för reglering under nästkommande regleringsår av produktions-
och avsättningsförhållandena på jordbrukets område
i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, jag angivit
i det föregående;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, såvitt angår försäljning
för inhemsk förbrukning, fastställa priser på brödsäd och
oljeväxter av 1955 års skörd i enlighet med förut angivna
grunder;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för fettvara, som ingår
i exporterade produkter, medge återbäring av accis, som erlagts
enligt förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis
å margarin och vissa andra fettvaror;

dels å rikstaten för budgetåret 1954/55 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett
reservationsanslag av 200 000 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 8 000 000
kronor;

c) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps-
och försaljningsverksamhet ett förslagsanslag av
16 000 000 kronor;

175

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att tillhandahålla
den föreslagna föreningen för handhavande av
brödsädsregleringen in. in. en rörlig kredit av 190 000 000
kronor samt ställa säkerhet för kredit åt föreningen å checkräkning
i riksbanken eller affärsbank intill ett belopp av
35 000 000 kronor;

dels ock lämna utan erinran vad som anförts i fråga om
jordbruksnämndens clearingkassor;

2) att förslagen till följande förordningar måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande:

a) förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951
(nr 379) angående reglering av införseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter m. m.;

b) förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1952
(nr 365) angående reglering av utförseln av vissa levande
djur och jordbruksprodukter m. m.;

c) förordning om ändrad lydelse av 2, 10, 11 och 12 §§
förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser
angående prisregleringen för råg och vete;

d) förordning om avgift å oljekraftfoder;

e) förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953
(nr 395) angående reglering av införseln av fettråvaror och
fettvaror, m. in.; samt

f) förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den
5 juni 1953 (nr 397) angående avgift för fettvaror som användas
för framställning av fettemulsion m. in.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Eklund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Bilaga 1.

med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder
på jordbrukets område.

Beträffande de regleringsåtgärder på jordbrukets område, som från statsmakternas
sida företagits till och med första kvartalet 1953, hänvisas utöver
vad i det följande anförs, till Kungl. Maj :ts proposition nr 224/1953,
bilaga 1. Den redogörelse som lämnas här nedan avser, där ej annat framgår
av sammanhanget, motsvarande åtgärder för tiden från och med andra
kvartalet 1953 till mitten av februari 1954. Specificerade uppgifter lämnas för
regleringsåtgärderna inom följande varuområden, nämligen brödsäd, fodermedel,
lin och hampa, fettråvaror och fettvaror, potatis, socker, mjölk- och
mejeriprodukter, ägg, köttvaror och ull, varjämte en sammanfattande redogörelse
lämnas för införselavgifterna på jordbruksregleringens område. Någon
exportutjämningsavgift enligt kungörelsen den 31 mars 1950 (nr 156)
har icke utgått under den tid, varom nu är fråga.

Brödsäd. Rätten att till vem som helst sälja eller på annat sätt överlåta
brödsäd har under regleringsåret 1952/53 och därefter icke varit föremål
för någon begränsning. För närvarande får således alla slag av spannmål
fritt överlåtas. Enligt kungörelsen den 2 mars 1951 (nr 87) kvarstod dock
nämndens bemyndigande att besluta om begränsning av rätten att yrkesmässigt
överlåta brödsäd.

Enligt kungörelse den 22 juni 1950 (nr 397) med vissa bestämmelser om
förmalning av vete och råg in. in., upphävd från och med den 1 augusti 1953
genom nedannämnda förordning SFS 1953 nr 375, ägde jordbruksnämnden
föreskriva, att i brödsäd, som användes vid handelsförmalning, skulle ingå
vissa myckenheter av olika slag av vete och råg. Någon föreskrift härom har
icke utfärdats av nämnden. Enligt andra bestämmelser i samma kungörelse
föreskrevs skyldighet för den som bedrev handelsförmalning av råg och vete
att fullgöra viss anmälnings- och rapportskyldighet till nämnden. Rapportskyldighet
föreskrevs även för vissa spannmålshandlare. Av nämnden lämnade
föreskrifter för regleringsåret 1953/54 framgår av cirkulär nr 49/1953.

Med stöd av kungörelse den 27 augusti 1951 (nr 608) om skyldighet att
lämna uppgifter angående s. k. löneförmalning av vete och råg, likaledes
upphävd genom nyssnämnda förordning, har nämnden i cirkulär nr 51/1953
föreskrivit skyldighet för den, som yrkesmässigt bedriver förmalning av
brödsäd mot ersättning i form av lön eller tull, att lämna uppgift om sådan
förmalning för regleringsåret 1952/53. Med hänsyn till att regleringsåret
1953/54 för brödsäd började redan den 1 augusti 1953 avser uppgifterna för
regleringsåret 1952/53 tiden 1 september 1952—31 juli 1953 (11 månader).

Från och med ingången av regleringsåret 1953/54 har i stället för tidigare
författningsbestämmelser i övrigt gällt förordningen den 5 juni 1953
(nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete
samt kungörelsen den 30 juni 1953 (nr 525) om tillämpning i vissa delar
av förordningen. Nämnden har i anslutning till kungörelsen, i cirkulär nr

1* Bihang till riksdagens protokoll 190b. 1 samt. Nr ISO.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

49/1953, meddelat bestämmelser om uttagande av s. k. förmalningsavgift
från och med den 1 augusti 1953. Sådan avgift utgår för råg och vete, som
används för tillverkning av mjöl, och för vete, som används för tillverkning
av gryn. Förmalningsavgiftens storlek, som enligt förordningen må utgöra
högst 5 kronor per 100 kilogram vete och råg, har för regleringsåret 1953/
54 bestämts till 3 kronor per deciton. De medel, som inflyter i iorm av förmalningsavgifter,
avsätts till en särskild regleringskassa, vilken är avsedd
att tagas i anspråk för att täcka eventuella förluster i samband med export
av spannmål. De avgiftsmedel, som influtit under augusti månad 1953,
har emellertid, i den mån de avsett förmalning av gammal skörd, utbetalats
till Svenska spannmålsaktiebolaget. Medlen har använts som bidrag till en
prisfallsersättning, som jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 17 juli 1953 tillerkänts
kvarnarna i anledning av en sänkning av brödsädspriserna vid
övergången till det nya regleringsåret.

För regleringsåret 1953/54 tillämpas samma system som föregående år
med garantipriser till odlarna, vilket bland annat innebär, att spannmålsbolaget
på villkor, som godkänts av jordbruksnämnden, träffar avtal med
spannmålshandlare och kvarnar om att dessa vid sina inköp av fullgod
brödsäd av normalkvalitet skall betala sådana priser, att de minst motsvarar
de för vissa prisorter fastställda garantipriserna. För 1953/54 har
emellertid den ändringen vidtagits i systemet, att ett gemensamt garantipris
fastställts för höst- och vårvete.

Den successiva prisstegringen har för varje tiodagarsperiod varit 15 öre
under tiden 1 september—10 november 1953. Från och med den 11 november
1953 sänktes den åter till 10 öre för var tionde dag. Den högre prisstegringen
har således i jämförelse med föregående regleringsår tillämpats under två
månader kortare tid.

För regleringsåret 1953/54 har lika litet som för närmast föregående regleringsår
fastställts några bestämda priser vid spannmålshandlares försäljning
till kvarnar eller andra handlande. Spannmålsbolaget har emellertid
gentemot kvarnindustrien utfäst sig att i mån av tillgång försälja brödsäd
till priser, som med visst av jordbruksnämnden godkänt belopp överstiger
garantipriserna till odlarna. Dessa priser baseras på leverans i vissa
importhamnar. Fraktkostnaderna från närmaste importhamn belastar kvarnarna,
oavsett varifrån leverans sker. Systemet medför viss begränsad rörelsefrihet
i prisbildningen. Importhamnar för brödsäd är Stockholm, Norrköping,
Kalmar, Åhus, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad och Göteborg.
I importhamnarna Norrköping och Åhus innefattas även de närbelägna
kvarnplatserna Djurön respektive Kristianstad. För brödsäd, som
fraktas från Gotland till fastlandet, lämnar spannmålsbolaget under vissa
förutsättningar fraktbidrag med 75 öre per deciton.

I samband med prissänkningarna vid övergången till regleringsåret 1953/
54 lämnades såsom ovan nämnts jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den
17 juli 1953 särskild ersättning, prisfallsersättning, för de förluster, som
uppstod för kvarnarna till följd av sänkningen av brödsädspriserna. Prisfallsersättningen,
som utbetalades för det lager av vete och råg av gammal
skörd, som den ersättningsberättigade ägde den 31 juli 1953 kl. 24,
utgjorde för vårvete 10 kronor 55 öre, för höstvete 10 kronor 20 öre och
för råg 7 kronor 20 öre, allt per deciton. Beträffande utländskt vete beräknades
ersättningen såsom för vårvete om proteinhalten uppgick till lägst

12,5 procent och i annat fall såsom för höstvete. Ersättningen utgick på
en till 16,5 procents vattenhalt omräknad kvantitet och endast för vara,
som uppfyllde de kvalitetsegenskaper, som gällde för spannmålsbolagets
inlösen av brödsäd av 1952 års skörd (cirkulär nr 49/1953).

Kungl. Maj:ts proposition nr i80.

Garantipriserna gäller såsom ovan angivits för fullgod brödsäd av normalkvalitet.
I samband med att ett gemensamt garantipris infördes för höstoeh
vårvete har även gemensamma prisregleringsskalor för dessa sädesslag
införts, varvid en viss ändring genomfördes i fråga om prisreglering för
proteinhalt och rymdvikt hos vete ävensom i fråga om prisavdrag för lökförekomst.
Dessutom har föreskrivits maximering av tillåten vattenhalt hos
brödsäd (cirkulär nr 45/1953). De för 1952 års skörd tillfälligt införda
jämkningarna beträffande minimifordringarna för fullgott vete gäller icke
för regleringsåret 1953/54.

För att möjliggöra för utsädeshandeln att upprätthålla en traditionell
export av utsäde av vete och råg har jordbruksnämnden bemyndigat spannmålsbolaget,
att i fråga om statsplomberad vara lämna gottgörelse motsvarande
prisskillnaden mellan det inhemska priset för kvarnarna och det
pris bolaget erhåller vid export av sådan kvarnvara. Bolaget har även bemyndigats
att lämna gottgörelse till kvarnar in. fl. vid export av mjöl, spisbröd
och kex, varvid beloppets storlek beräknas efter den mängd brödsäd
som ingår i ifrågavarande produkter.

Fodermedel. Under sommaren 1953 har utrikeshandeln med oljekraftfoder,
kli, majs och annan fodersäd, vilken tidigare varit centraliserad till
spannmålsbolaget, successivt överförts till handelns egna företag. Avvecklingen
av fodermedelsregleringen var helt genomförd före början av september
nämnda år. Bolagets befattning med dessa varor inskränker sig därefter
till viss beredskapslagring av majs och oljekraftfoder samt utförsäljning
av kvarliggande lager av tidigare inköpta varor. Varorna skall därvid enligt
direktiv från nämnden betinga gällande världsmarknadspriser, i förekommande
fall ökade med belopp, motsvarande tull eller införselavgift.

Genom kungörelse den 30 juni 1953 (nr 567) bemyndigades jordbruksnämnden
att bestämma om införselavgift på vissa fodervaror intill ett belopp
av 8 kronor för 100 kilogram. Med stöd av bemyndigandet har jordbruksnämnden,
för att skydda de inhemska priserna på fodersäd, i cirkulär
nr 48/1953 utfärdat bestämmelser om uttagande av införselavgift från och
med den 5 augusti 1953. Sålunda utgår avgift för bland annat havre, korn,
melass in. fl. fodervaror. Ändringar har vid två tillfällen skett av de i sistnämnda
cirkulär angivna avgiftsbeloppen, varvid avgiften för majs höjts
samt för vissa andra varor sänkts (cirkulär nr 67/1953 och 7/1954. Beträffande
avgiftsbelopp se för övrigt avdelningen »Införselavgifter» här nedan).

Spannmålsbolaget har i samband med avvecklingen av foderinedelsregleringen
upphört att tillverka oljekraftfoderblandningar. Kungörelsen den 29
september 1950 (nr 521) om tillverkning av och handeln med vissa fodermedel
äger fortfarande tillämpning och har erhållit ändrad lydelse enligt
kungörelse den 30 juni 1953 (nr 500), varigenom jordbruksnämnden bemyndigats,
bland annat, alt under vissa förhållanden meddela föreskrift om
lägsta halt av viss fodervara i foderblandning, som saluföres. I cirkulär nr
50/1953 har jordbruksnämnden med stöd av det erhållna bemyndigandet
meddelat bestämmelser med innehåll att saluförd oljekraftfoderblandning
skall innehålla minst 30 procent oljekraftfoder av raps, rybs och/eller senap.

Vid transport från övriga delar av riket till norra Sverige av fodersäd,
vetckli, rågkli, vetefodermjöl, oljekraftfoder samt, med vissa undantag, foderblandningar
utgår fraktbidrag efter grunder, som anges i nämndens cirkulär
nr 49/1953.

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

Lin och hampa. Stödet åt lin- och hampodlingen har, såvitt avser 1951
års och senare skördar, ordnats så, att före odlingens början ett riktpris
fastställts för halmen. Detta pris, som bestämts med hänsynstagande till priserna
på andra grödor och till önskvärdheten av att erhålla en odling av
avsedd storleksordning, är ej att betrakta såsom ett garantipris. Riktpriset
används vid upprättandet av driftskalkyler för beredningsverken och blir
härigenom grundläggande för storleken av de statsbidrag, som utgår till
nämnda verk (för närvarande i Mellansel, Växjö och Laholm för lin samt i
Visby för hampa) för dessas fiberproduktion. Riktpriserna har för såväl
1951 och 1952 som 1953 års skörd varit för linhalm 27 öre och för liamphalm
15 öre per kilogram. Statsbidragen grundas på beredningsverkens produktionskostnader
samt på utförsäljningspriserna på den beredda fibern.
Bidragen utgår i form av pristillägg för fiber av spinnbar kvalitet, som levererats
till spinnerier in. fl., och är till sin storlek numera genom riksdagsbeslut
maximerade till 75 öre per kilogram för såväl lin- som hampfiber.
Det allmänna pristillägget för linfiber har för 1953 års skörd varit 73 öre
per kilogram fiber av stödberättigad kvalitet, medan pristillägget för hampfiber
av 1953 års skörd utgått med maximibeloppet 75 öre per kilogram. I
fråga om linfiber lämnas dock ett särskilt till sin storlek fixerat extra bidrag
till två av de tre beredningsverken. Det extra bidraget är till det ena av
dessa verk 15 öre och till det andra 55 öre per kilogram fiber av stödberättigad
kvalitet.

Fettråvaror och fettvaror. Genom beslut den 10 april 1953 fastställde
Kungl. Maj:t priser för frö au oljeväxter av 1953 års skörd. I förhållande
till motsvarande priser för 1952 års skörd innebar beslutet en sänkning för
höstraps och höstrybs med 5 öre, för vårraps och vårrybs med 8 öre, för
vitsenapsfrö med 15 öre och för oljelinfrö med 23 öre, allt per kilogram. För
frö av oljedådra av 1953 års skörd har liksom föregående år icke fastställts
något garantipris (priserna framgår av bilaga 3).

Sveriges oljeväxtodlares centralförening u. p. a. har omhänderhaft organisationen
av oljeväxtodlingen och i samband därmed tecknat odlingskontrakt
med odlarna. Enligt avtal med jordbruksnämnden har Sveriges oljeväxtintressenter,
förening u. p. a. haft att ombesörja inköp och försäljning
av oljeväxtfrö. Föreningen har även andra uppgifter, som står i samband
därmed, såsom torkning och lagring m. in. Genom intressentföreningens
rörelse eventuellt uppkommande överskott skall inlevereras till den av centralföreningen
förvaltade clearingfonden, vilken även skall täcka eventuella
underskott (nämndens cirkulär nr 39/1953).

I föregående års översikt angavs, att kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden
i skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 april 1952 förslagit en omläggning
av fettvaruregleringen. Med anledning av skrivelsen lät Kungl. Maj: t verkställa
en utredning, vars resultat förelädes riksdagen i proposition nr 190/
1953 med förslag till omläggning av ifrågavarande reglering. Riksdagen beslutade
den 27 maj 1953 i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen.
Kungl. Maj :t har därefter den 5 juni 1953 utfärdat förordning (nr 395) angående
reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror in. in. och den 12
augusti 1953 kungörelse (nr 578) med tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda
förordning. Med stöd av bemyndigande i kungörelsen har jordbruksnämnden
utfärdat vissa närmare föreskrifter, vilka återfinns i cirkulär
nr 55/1953 med senare ändringar och tillägg (se 1. ex. nr 60, 65 och 68).
Det nya systemet innebär i huvudsak följande.

Systemet med acciser på andra fettvaror än fettemulsioner har, från och
med den 1 juli 1953, slopats. Samtidigt har accisbeläggningen av fettemul -

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

sioner ändrats, varjämte fettvaror, som används för framställning av fettemulsion
in. in. belagts med avgift. I anslutning härtill har även vidtagits
ändringar i fråga om tullen på fettemulsioner (SFS 1953 nr 396, 397, 438,
439 och 480).

Såvitt avser utländska fettråvaror och fettvaror har en omläggning av
det förut gällande regleringssystemet genomförts från och med den 1 september
1953. Därvid har det dittills tillämpade clearingförfarandet beträffande
sådana varor upphört. De utländska fettvarorna och fettvaror tillverkade
av utländska råvaror har i stället belagts med en efter vissa regler föränderlig
regleringsavgift, som direkt tillförs statskassan (den 14 februari
1954 en krona 27 öre per kilogram). I fråga om sådana importerade fettvaror,
som används till icke matnyttigt ändamål eller som återutföres, har i viss
utsträckning öppnats möjlighet till bidrag från statskassan. Bidrag utgår
för närvarande i vissa fall med 95 och i andra fall med 100 procent av den
regleringsavgift, som belöper på varan i fråga. Fettvaruimporten har centraliserats
till eri den 2 juli 1953 konstituerad förening, Svensk Fettimport, ekonomisk
förening, i vilken oljefabriker, raffinaderier och andra industriella
fettkonsumenter är representerade.

För de inhemska oljeväxtprodukterna har tidigare tillämpat clearingprissystem
i stort sett bibehållits, dock med den ändringen, att de clearingbidrag,
som från clearingkassan för fettvaror utbetalas vid export, ersatts
med direkt från statskassan utgående regleringsbidrag av samma slag som
de ovan berörda regleringsbidragen för utländskt fett. Härjämte har möjlighet
skapats att under vissa förutsättningar erhålla dylika regleringsbidrag,
när inhemska oljor och fetter kommer till användning för annat än matnyttigt
ändamål. För inom landet framvunnet slakterifett kan likaledes regleringsbidrag
erhållas, då det kommer till användning för annat än matnyttigt
ändamål eller ingår i vara, som exporteras. Linfrö och icke härdad
linolja omfattas icke av det nya regleringssystemet. För dessa varor har
äldre bestämmelser gällt intill den 1 december 1953, då clearingprissättningen
på linolja upphört. (Nämndens cirkulär nr 55 och 82/1953). — Omläggningen
har även inneburit, att clearingavgiften för margarin bortfallit. Vidare
har bestämmelserna om beslag på och handelsreglering av vissa fettvaror
av särskild betydelse för tillverkning av margarin samt av tvätt- och
rengöringsmedel upphävts (SFS 1953 nr 577).

I samband med genomförandet av den nya fettvaruregleringen verkställdes
inventering och prisutjämning i fråga om industriens och handelns lager
av sådana fettråvaror och fettvaror, vilka belagts med regleringsavgift (SFS
1953 nr 579 samt nämndens cirkulär nr 56 och 61/1953).

Exporten av inhemskt oljeväxtfrö och olja därur har ägt rum efter samma
linjer som under regleringsåret 1951/52. Jordbruksnämnden har sålunda
även under nu ifrågavarande tidsperiod godkänt priser och övriga villkor
för dylik export.

Bland de ändringar i det nya systemet, som vidtagits efter den 1 september
1953, må nämnas, alt fiskkonserver i olja från och med november 1953
undantagits från de nya bestämmelsernas tillämpning (SFS 1953 nr 637
samt nämndens cirkulär nr 68/1953).

Potatis. Enligt Kungl. Maj :ts förordning den 30 juni 1943 om tillverkning
av potatismjöl må tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes
än till förbrukning i eget hushåll icke äga rum ulan tillstånd av statens jordbruksnämnd
(tidigare av livsmedelskommissionen), som äger föreskriva de
villkor, under vilka sådant tillstånd må tillgodonjulas, så ock återkalla tillstånd,
när skäl därtill är. Jordbruksnämnden har vidare att meddela de

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

ytterligare föreskrifter, som må erfordras för tillämpning av förordningen.
Med stöd härav har jordbruksnämnden, liksom tidigare, för tillverkningsåret
1953/54 träffal ett — av Kungl. Maj :t den 16 oktober 1953 godkänt —
avtal med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a. angående föreningens
inköp och försäljning av potatisstärkelse. I avtalet, vars innehåll framgår
av nämndens cirkulär nr 70/1953, har jordbruksnämnden, under förutsättning
av statsmakternas godkännande, åtagit sig att bereda föreningen möjlighet
att erhålla minst 87 kronor per deciton för vid tillverkningsårets slut
inneliggande lager av potatismjöl med avdrag av viss kvantitet ävensom ersättning
för ränte- och lagringskostnader i avseende på inneliggande lager.
Denna del av avtalet har av Kungl. Maj :t förelagts riksdagen för godkännande.
I likhet med vad som tillämpats under tillverkningsåren 1950/51--1952/53 har i avtalet för tillverkningsåret 1953/54 (1 oktober—30 september)
i syfte att främja rationaliseringssträvandena inom potatisstärkelseindustrien,
föreskrivits, att av den föreningen tillerkända handelsmarginalen
ett belopp, motsvarande 1 öre per kilogram under tillverkningsåret försåld
stärkelse, skall avsättas till en särskild fond, benämnd rationaliseringsfonden.
Medel ur denna fond må icke disponeras utan medgivande av jordbruksnämnden
eller annan statlig myndighet.

Stärkelseföreningens övergångslager av potatisstärkelse vid utgången av
föregående tillverkningsår var av fullt normal storleksordning. På grund
härav har jordbruksnämnden ansett sig icke böra medgiva tillverkning av
större kvantitet potatisstärkelse under innevarande tillverkningsår än vad
som kan beräknas bli försålt under året. Då under föregående tillverkningsår
inträffad minskning i efterfrågan på potatisstärkelse synes bliva bestående
även under innevarande tillverkningsår, har tillverkningen i år tillsvidare
begränsats till ej fullt 210 000 deciton stärkelse, vilken kvantitet ungefär
motsvarar det gångna årets försäljning. (»Normaltillverkningen» har tidigare
utgjort 225 000 deciton.)

Tillverkningen av potatisbrännvin enligt avtal mellan AB Vin- & Spritcentralen
och Sveriges bränneriidkareförening beräknas innevarande tillverkningsår
uppgå till 31 miljoner liter råbrännvin av normal styrka vid de
till bränneriidkareföreningen anslutna potatisbrännerierna. Härtill kommer
en beräknad tillverkning av 1 miljon liter vid AB Vin- & Spritcentralens
eget potatisbränneri.

Socker. Då sockerregleringen detta år liksom tidigare behandlas i särskild
proposition, hänvisas beträffande vidtagna regleringsåtgärder på detta område
till ifrågavarande proposition.

Mjölk och mejeriprodukter. Sammanfattande bestämmelser rörande mejeriprodukter
har upptagits i livsmedelskommissionens cirkulär nr 3376, som
utkom den 11 april 1950. Senaste tillägg till och ändringar i detta cirkulär
återfinns i jordbruksnämndens cirkulär nr 2/1954.

Den redogörelse, som i propositionen nr 280/1947 lämnats beträffande
förordningen den 28 juni 1941 (nr 488) angående mjölkavgift samt beträffande
denna författnings tillämpning, äger alltjämt giltighet. Något förordnande
om uttagande av mjölkavgift har alltså fortfarande icke meddelats.

Producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk bar från och
med den 1 januari 1953 utgått jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den
12 december 1952 (nr 787) om producentbidrag. Den i propositionen nr 224/
1953 lämnade redogörelsen för bestämmelserna om producentbidrag äger
alltjämt giltighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

Mjölkpristillägg till mejeri utgår enligt oförändrade grunder. En redogörelse
härför har lämnats i propositionen nr 245/1950. Det allmänna mjölkpristillägget,
vilket lämnas lika över hela landet med visst belopp per kilogram
mjölk fett i den vid mejeri från producenter invägda mjölken och
grädden, har under tiden den 1 mars 1952—den 31 augusti 1953 utgått med
123 öre per kilogram mjölkfett. För tiden den 1 september 1953—den 31
augusti 1954 utgår det allmänna mjölkpristillägget med 74,4 öre per kilogram.
Extra mjölkpristillägg utgår liksom tidigare för Norrland och vissa
delar av Svealand och Götaland. Beloppet varierar sedan den 1 mars 1952
mellan 180 öre (Norrbottens län och Västerbottens läns lappmark samt vissa
delar av Jämtlands och Västernorrlands län) och 30 öre per kilogram mjölkfett
(Gästrikland samt vissa delar av Kopparbergs, Uppsala, Västmanlands,
Värmlands, Örebro och Älvsborgs län). Jordbruksnämndens bestämmelser
om mjölkpristillägg återfinns i cirkulär nr 19 och 90/1952 samt nr 57/1953.

För mjölk och till mjölk omräknad grädde, som under tiden den 1 september
1953—den 31 augusti 1954 av mjölkproducent levereras till mejeri, berättigat
till statligt mjölkpristillägg, utgår s. k. leveranstillägg enligt samma
grunder, som enligt en i propositionen nr 224/1953 lämnad redogörelse utgått
för tiden den 1 mars 1952—den 31 augusti 1953 (cirkulär nr 57/1953).

Med stöd av förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk,
grädde och ost (ändrad SFS 1948 nr 428, 1952 nr 304 och 1953 nr 377, förlängd
1950 nr 474) samt Kungl. Maj:ts bemyndiganden, senast den 5 juni
1953, har jordbruksnämnden förordnat om uttagande av utjämningsavgift
för grädde och ost. (Redogörelse för syftet med och innebörden av förordningen
har lämnats i propositionerna nr 275/1948 och 212/1949.) För grädde.
som för annat ändamål än framställning av torr- eller kondensmjölk
från och med den 1 april 1952 levereras från mejeri till annan än mejeri
eller som från och med sistnämnda dag av mejeri används för tillverkning
av andra varor än smör, grädde, ost, torrmjölk eller kondensmjölk, utgår
utjämningsavgift, nämligen för färsk grädde med en fetthalt understigande
40''procent med 32 öre per kilogram, för färsk grädde med en fetthalt av lägst
40 procent med 43 öre per kilogram samt för steriliserad grädde med en fetthalt
av högst 15 procent med 25 öre per kilogram. Från och med den 1 april
1952 utgår ej utjämningsavgift för mjölk och ej heller för grädde, som för
framställning av torr- och kondensmjölk levereras från mejeri eller av mejeri
avänds för sådant ändamål. För svensk löpeost, som tillverkas vid mejeri
respektive försäljs till annan än mejeri, har under tiden den 1 april—den 30
juni 1953 utgått följande utjämningsavgifter, nämligen tillverkningsavgift
med 30 öre per kilogram för ost med högre fetthaltsbeteckning än 10/-, försäljningsavgift
med 20 öre per kilogram för ost med fetthaltsbeteckningen
30/- och däröver samt särskild tillverkningsavgift med 30 öre per kilogram
för ost med fetthaltsbeteckningen 10+ och däröver (cirkulär nr 23/1953).
Från och med den 1 juli 1953 utgår utjämningsavgift för all svensk ost, med
undantag av margarinost och mesost, som tillverkas vid mejeri respektive
försäljes till annan än mejeri (cirkulär nr 46/15)53). I illvcrkningsavgit ten
har under tiden den 1 juli -den 30 september 1953 utgjort 60 öre per kilogram
och har för tiden därefter bestämts till 50 öre per kilogram, dock att
för ost, som tillverkas under första kvartalet 1954, avgiften skall utgå med
40 öre per kilogram. Försäljningsavgiften, som under tiden den 1 juli -den
31 augusti 1953 utgått med''20 öre per kilogram, utgår därefter med 30 öre
per kilogram (cirkulären nr 57, 62 och 74/1953). För vara, som exporteras,
utgår icke någon av ovan nämnda avgifter. Avgiftsmedlen, vilka intlyter till
Svenska mejeriernas riksförening, används jämlikt förordningen SFS 1947
nr 378 för utbetalning av utjämningsbidrag för mjölk och mejeriprodukter,

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

däribland bidrag till täckandet av exportförluster på smör och andra mejeriprodukter.
Rörande den närmare användningen av avgiftsmedlen beslutar
jordbruksnämnden efter samråd med riksföreningen. Jordbruksnämnden
har, på förslag av riksföreningen, medgivit, att av de medel, som för september
1953 influtit i tillverkningsavgift för ost, ett belopp motsvarande
10 öre per kilogram skall få användas för utbetalning till de osttillverkande
mejerierna av ett pristillägg av 10 öre per kilogram för sådan hårdost, som
tillverkats efter den 30 september 1953 och som uppfyller vissa särskilda
kvalitetsfordringar (cirkulär nr 78/1953).

Bestämmelserna om mjölkstandardisering (jfr proposition nr 236/1952)
äger alltjämt giltighet, dock med den ändringen, att enligt kungörelsen den
5 juni 1953 (nr 346), som trätt i kraft den 1 juli 1953, skummjölk och kärnmjölk
undantas från standardiseringsbestämmelserna oberoende av fetthalten.

Normalpriser gäller fortfarande vid försäljning av mjölk, tunn grädde och
steriliserad grädde till förbrukare samt vid försäljning av skummjölk, kärnmjölk,
tjock grädde och smör till handlande och förbrukare (cirkulär nr
55/1950, nr 9, 62, 68 och 103/1951, nr 1, 19 och 75/1952, nr 25 och 73/1953
samt nr 2/1954).

I fråga om smör har jordbruksnämnden, efter framställning av Svenska
mejeriernas riksförening och i samråd med statens priskontrollnämnd, för
att stimulera mejerierna att deltaga i runmärkeskontrollen för smör och
därigenom höja det saluförda smörets kvalitet, från och med den 1 maj
1953 infört skilda normalpriser för runmärkt mejerismör och för s. k.
omärkt smör, d. v. s. mejerismör (omärkt) och lantsmör. Priset på runmärkt
smör höjdes i samtliga handelsled med 5 öre per kilogram. I anslutning
härtill har nämnden med stöd av bestämmelserna i 2 §, andra stycket,
kungörelsen den 26 augusti 1948 (nr 632) angående pristillägg för mjölk
m. m. (ändrad SFS 1949 nr 606) föreskrivit, att mejeri skall till riksföreningen
erlägga en avgift av 5 öre per kilogram runmärkt smör, som vid
mejeriet tillverkas från och med den 1 maj 1953. Samtidigt fastställde nämnden
normalpriserna för omärkt smör till belopp, som med 50 öre per kilogram
understeg motsvarande pris för runmärkt smör. För tiden den 27 november
1953—den 21 januari 1954 har på grund av den förhållandevis goda
tillgången på omärkt mejerismör nämnda prisskillnad bestämts till 70 öre
per kilogram. De medel, som inflyter genom tillverkningsavgiften för runmärkt
smör, skall av riksföreningen användas till att täcka dels exportkostnaderna
intill ett belopp av 5 öre per kilogram för sådant exporterat smör,
som riksföreningen inköpt till de efter den 30 april 1953 gällande priserna,
dels de förluster, som kan uppkomma genom att riksföreningen inköper
runmärkt mejerismör, som efter lagring måste försäljas såsom omärkt smör,
dels särskilda kostnader för lagersmörets bedömning, dels ock efter godkännande
av jordbruksnämnden andra kostnader (cirkulär nr 25 och 73/1953
samt nr 2/1954).

Prissättningen på såväl svensk som importerad ost har, liksom under
näst föregående regleringsår, lämnats helt fri under reglcringsåret 1953/54.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 maj 1952 (se proposition
nr 224/1953) har jordbruksnämnden efter förslag av Svenska kontrollanstalten
för mejeriprodukter och ägg, utfärdat dels bestämmelser för begagnande
av det på kontrollanstalten inregistrerade varumärket för smör, runmärket,
och i anslutning därtill bestämmelser angående kontroll vid utförsel
av smör (cirkulär nr 30/1953), dels bestämmelser för begagnande av det på
kontrollanstalten inregistrerade varumärket för ost och mesvara, runmärket

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

(cirkulär nr 40/1953). De nya bestämmelserna i fråga om runmärket för
smör samt för ost och mesvaror, vilka ersätter lantbruksstyrelsens kungörelser
i ämnet, har trätt i kraft den 1 maj respektive den 14 juli 1953.

Ägg. De bestämmelser angående märkning och kontroll av lagrade och
konserverade ägg, som angivits i propositionen nr 303/1945, gäller alltjämt.
Reglemente för Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg återfinns
i nämndens cirkulär nr 9/1953. Lantbruksstyrelsens bestämmelser om
äggkontrollen, utförseln av hönsägg samt begagnandet av runmärket på ägg
äger fortfarande giltighet.

Export och import av ägg har på samma allmänna villkor, för vilka redogjorts
i propositionen nr 236/1952, med ensamrätt ombesörjts av Sveriges
export- och importförening för ägg, förening u. p. a. och dess medlemmar.
För regleringsåret 1953/54 har jordbruksnämnden meddelat vissa föreskrifter
för föreningens verksamhet, vilka ansluter sig till de allmänna direktiv,
som Kungl. Maj:t och riksdagen lämnat för äggregleringen under detta regleringsår.

Köttvaror. Med stöd av Kungl. Maj :ts den 6 april 1951 givna bemyndigande
har jordbruksnämnden från och med den 8 december 1952 till Svensk kötthandel,
förening u. p. a., på vissa villkor överlåtit ensamrätt till export och
import av slaktdjur och de viktigaste köttvarorna. De allmänna bestämmelser,
som gäller för föreningens verksamhet, framgår av jordbruksnämndens
cirkulär nr 114/1952 och 4/1953. Jordbruksnämnden har vidare för
verksamheten meddelat vissa närmare föreskrifter, vilka ansluter sig till
de allmänna direktiv, som Kungl. Maj :t och riksdagen lämnat för köttvaruregleringen
under regleringsåret 1953/54.

Det normalprissystem i fråga om hela, halva och fjärdedels kroppar av
nötkreatur, häst och svin, för vilket redogörelse lämnats i propositionen nr
207/1951, tillämpas alltjämt. Den överenskommelse, som gjordes den 4
februari 1952 mellan myndigheterna och handelns organisationer om detaljhandelsmarginalen,
gäller med smärre ändringar.

I fråga om klassificeringen av kött och fläsk äger vad som angavs i Kungl.
Maj :ts proposition nr 224/1953 alltjämt tillämpning. Likaså gäller de i
samband därmed omnämnda jordbruksnämndscirkulären nr 32/1952 och
7/1953.

Jämlikt förordning den 5 juni 1953 (nr 376) och kungörelse den 2 oktober
1953 (nr 609) om upptagande av slaktdjursavgift, har förordnats, att
sådan avgift skall utgå för fläsk, som efter den 11 oktober 1953 godkänns
vid besiktning. Jordbruksnämnden har i samma kungörelse bemyndigats att
bestämma avgiftens belopp, vilket enligt bestämmelserna i förordningen,
räknat för hel svinkropp, må utgöra högst 8 kronor. Med stöd av bemyndigandet
har jordbruksnämnden föreskrivit, att slaktdj ursavgift för fläsk,
som eller den 11 oktober 1953 godkänns vid besiktning, tillsvidare skall utgå
med 5 kronor för hel kropp av svin, som i slaktat tillstånd väger 15 kilogram
eller däröver, samt med 2 kronor 50 öre för halv kropp, vägande 7,5
kilogram eller däröver. Offentligt slakthus, kommunal köttbesiktningsbyrå
och konlrollslakteri är skyldiga att i anslutning till besiktningen av fläsk
upptaga ifrågavarande avgift av den, för vars räkning besiktningen utförs
(cirkulär nr 63/1953). i

i ll. De bestämmelser om statsbidrag till ullproduktionen, för vilka redogörelse
lämnats i propositionen nr 212/1949, äger alltjämt giltighet med
de ändringar, som angivits i bilaga 1 till propositionen nr 224/1953 (cirkulär
nr 82/1952).

10*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Införselavgifter.1 För de allmänna bestämmelserna om införselavgifter
har redogörelse lämnats i propositionen nr 236/1952. Någon införselavgift
för bruna bönor har icke utgått sedan den 1 december 1952. I fråga om införselavgiften
för ost har jordbruksnämnden beslutat, att från och med
den 15 maj 1953 avgift skall utgå även för dessertost med 40 öre per kilogram
(cirkulär nr 33/1953). För hård löpeost har avgiften från och med
den 8 juni 1953 höjts från 70 till 80 öre per kilogram (cirkulär nr 38/
1953).

Införselavgifterna för salt hästkött samt för lever av häst och nötkreatur
utgår oförändrat med 70 öre per kilogram. Avgiften för svinlever slopades
den 12 oktober 1953 (cirkulär nr 64/1953) för att åter införas från och med
den 1 februari 1954. Avgiften utgår liksom tidigare med 70 öre per kilogram
(cirkulär nr 5/1954). För tunga av häst, nötkreatur och svin är avgiften
oförändrat 50 öre per kilogram och för charkuterivaror samt kött- och
fläskkonserver med undantag av corned beef likaledes oförändrat 25 öre
per kilogram (cirkulär nr 15/1953). Corned mutton, ravioli, risotto, tomatsås
med kött samt surkål med korv och fläsk har undantagits från avgift
(cirkulär nr 28/1953).

Införselavgifterna för stärkelse och stärkelseprodukter är oförändrade.
Sålunda utgår för potatismjöl och annan stärkelse, gryn tillverkade av
stärkelse, druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap 15 öre per kilogram
och för dextrin och stärkelseklister, ävensom appreturmedel, innehållande
dextrin, stärkelse, glykos, växtslem och dylikt 20 öre per kilogram.
Avgift åvilar, liksom tidigare, icke majsstärkelse i form av paketerad
majsena eller risstärkelse, som används vid tvättinrättning (cirkulär nr
16/1953). Vidare har från avgiftsskyldighet tillika undantagits till stat. nr
620 hänförliga specialpreparat, som används inom den grafiska industrien,
samt vetestärkelse som försäljs till apotek för medicinskt bruk (cirkulär
nr 24/1953). Dessutom har befrielse från avgift meddelats för vara, som
ej innehåller mer än 5 procent stärkelse eller druv- och stärkelsesocker,
stärkelsesirap, dextrin, stärkelseklister, glykos, växtslem eller dylikt ämne.
(cirkulär nr 76/1953).

Enligt jordbruksnämndens beslut med stöd av kungörelse den 17 april
1953 (nr 122) om införselavgift för potatis har införselavgift med 4 öre per
kilogram utgått för rå potatis av 1952 års skörd, som införts till riket från
och med den 18 april 1953, dock icke för utsädespotatis (cirkulär nr 26/
1953).

Med stöd av kungörelse den 30 juni 1953 (nr 567) om införselavgift för
vissa fodervaror har jordbruksnämnden beslutat, att från och med den 5
augusti 1953 införselavgift skall utgå för följande varor, nämligen för havre,
majs, vicker, ärter och bönor, ej tjänliga till människoföda, kli (med undantag
av mandelkli), melass, glutenfoder, melassfoder, sockersnitsel, betmassa
(melasserad och omelasserad) och maltgroddar med 5 kronor, för korn till
och med den 31 augusti 1953 med 8 kronor och från och med 1 september
1953 med 5 kronor, för durra (sorghum) och hirs med 8 kronor, för mjöl
av korn, durra (sorghum) eller hirs med 2 kronor, för raps-, rov-, rybsoch
senapsfrökakor med 8 kronor, för andra slag av oljekakor med 4 kronor,
för raps-, rybs- och senapsmjöl samt oljekraftfoderblandningar med
8 kronor, för andra slag av mjöl av krossade oljekakor eller av extraktionsåterstoder
av oljehaltiga frön och frukter med 4 kronor, för foderblandningar
hänförliga till "stat. nr 372 (med undantag av mineralfoderbland 1

Beträffande regleringsavgijier vid införsel av feltvaror se ovan under »Fettråvaror och
fettvarori.

Kungl. Maj.ts proposition nr i 80.

11*

ningar), samt för nudlar med 8 kronor, allt för 100 kilogram (cirkulär nr
48/1953). Införselavgiften för majs har från och med den 16 november
1953 höjts till 7 kronor för 100 kilogram (cirkulär nr 67/1953). Avgitten
för »andra slag» av oljekakor samt för »andra slag» av mjöl av krossade
•oljekakor eller av extraktionsåterstoder av oljehaltiga frön och frukter har
från och med den 10 februari 1954 sänkts till 2 kronor per 100 kilogram
(cirkulär nr 7/1954).

Med stöd av kungörelse den 30 oktober 1953 (nr 648) om införselavgift
på manioka- och arrowrot har jordbruksnämnden beslutat, att införselavgift
skall utgå med 35 öre per kilogram av varans nettovikt för maniokaoch
arrowrot, som införs till riket från och med den 9 november 1953 (cirkulär
nr 66/1953).

12*

Kungi. Maj:ts proposition nr 180.

Bilaga 2.

angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område.

Allmän översikt. Under senare hälften av 1930-talet gynnades Sverige av
en rad goda skördeår, vilka medgav en som det sedermera skulle visa sig
värdefull beredskapslagring av såväl brödspannmål som vissa fodermedel.
Mot bakgrunden av denna i produktionshänseende ovanligt gynnsamma
period har skördeutfallet under krigsåren 1940 och 1941 allmänt karakteriserats
med ordet missväxt. De felslagna skördarna de båda nämnda åren
hade som följd en kraftig nedskärning av landets husdjursstam. Under de
därpå följande krigsåren hämmades jordbrukets utveckling av importbegränsningar
i fråga om förnödenheter och maskiner samt knapphet på arbetskraft.
Efterkrigstiden fram till och med 1950 innebar, om man bortser
från 1947, i stort sett en återhämtning för det svenska jordbruket, vilket
bland annat kom till synes däri, att den till följd av svaga skördar och fodermedelsimport
starkt reducerade animalieproduktionen så småningom utökades.
Det dåliga skördeutfallet 1947 medförde ett tillfälligt avbrott i denna
utveckling. Under efterföljande år återtog jordbruksproduktionen, som
framgår av nedanstående översikt, sin uppåtgående trend. Under 1951 gick
dock produktionsvolymen tillbaka, till större delen beroende på 1951 års
svaga brödsädsskörd men även på en nedgång i mjölkproduktionen. För

1952 och 1953 noteras åter en något ökad produktionsvolym. Ökningen berör
främst brödsäd och fodersäd men även i viss utsträckning fläsk. Samtidigt
har dock produktionen av kött och oljeväxter minskat. Vid en bedömning
av försörjningsläget och dess förändringar sedan slutet av 1930-talet bör man hålla i minnet att Sveriges folkmängd visat en oavbruten
stegring och nu är cirka 14 procent större än 1939.

De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker, finns intagna i särskild
tabellbilaga.1

Brödsädsmarknaden. (Jfr tabellerna 3 och 4.) Beträffande de från och
med 1938 skördade brödsädsarealerna hänvisas till sammanställningen å
s. 13*, som hämtats ur den officiella jordbruksstatistiken. Uppgifterna för

1953 är preliminära.

I förhållande till 1947 års låga brödsädsareal, som var den lägsta, som
redovisats på mycket länge, medförde 1948 en arealökning med 17 procent.
Brödsädsarealerna var emellertid under 1949—1952 lägre än under 1948.
År 1953 inträffade en avsevärd ökning. Sistnämnda års areal är den näst
högsta, som förekommit under den i tablån redovisade perioden. Den överträffas
endast av 1942 års. Ökningen från 1952 till 1953 uppgår till 15 procent.
Vad beträffar den inbördes fördelningen mellan de olika brödsädsslagen
framgår av tablån att arealerna höstvete och råg, som fram till och
med 1952 i stort sett oavbrutet minskat sedan krigsåren, åter uppvisade en
ökning. Vårvetearealen, som sedan lång tid tillbaka befunnit sig i ökning,
visade även 1953 en stark uppgång.

1 Införd sist i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

13*

År	Areal i hektar
Höstvete	Vårvete	Summa vete	Höstråg	Vårråg	Summa råg	Summa brödsäd
1938 ............	240 460	68 014	308 474	181 569	6 558	188 127	496 601
1939 ............	253 507	83 639	337 146	168 646	6 296	174 942	512 088
1940 ............	216 770	91 998	308 768	163 735	7 196	170 931	479 699
1941............	177 039	109 371	286 410	198 477	8 171	206 648	493 058
1942 ............	164 009	114 535	278 544	241 236	8 263	249 499	528 043
1943 ............	153 342	115 223	268 565	212 247	7 690	219 937	488 502
1944 ............	190 296	83 137	273 433	195 383	6 006	201 389	474 822
1945 ............	203 891	87 105	290 996	162 824	5 358	168 182	459 178
1946 ...........	212 323	90 477	302 800	152 595	4 143	156 738	459 538
1947 ............	140 862	151 633	292 495	110 394	4 771	115 165	407 660
1948 ............	172 792	142 859	315 651	155561	4 279	159 840	475 491
1949 ............	167 736	139 464	307 200	130 956	3 912	134 868	442 068
1950 ............	178 219	160 940	339 159	126	697	126 697	465 856
1951 ...........	148 125	179 863	327 988	97 764	97 764	425 752
1952 ............	160 545	171630	332 175	126 036	126 036	458 211
\| 1953 ............	190 197	200 318	390 515	134 851	134 851	525 366

Bestämmande för storleken av skördade arealer liöstsådda grödor är,
förutom såddens omfattning, utvintringen under året. Storleken av den senare
kan direkt angivas. Från och med 1940 har nämligen arealinventeringar
företagits på såväl sommaren som hösten. Vid höstinventeringarna har
uppgifter bland annat lämnats om de arealer, som vid inventeringstillfället
besätts med höstsäd. Vid sommarinventeringarna har uppgifter erhållits om
skördade arealer av olika växtslag. En jämförelse mellan en höstinventering
och påföljande sommarinventering visar alltså i stort sett den omfattning,
i vilken utvintring förgkommit.

De svåra vintraripVl940/41 och 1941/42 orsakade en betydande utvintring
av höstvete (23 respektive 14 procent), medan höstrågen klarade sig
i-elativt bra (3 procent under båda åren). Under 1942/43—1945/46 var utvintringen
låg och uppgick till högst 5 procent av den besådda arealen. De
svåra väderleksförhållandena vintern 1946/47 medförde däremot att ej
mindre än 22 procent av liöstvetearealen och 14 procent av höstrågarealen
måste plöjas upp och sås om. Utvintringen 1947/48 utgjorde i fråga om
höstvete 14 procent och i fråga om höstråg 6 procent av de besådda arealerna.
För vintrarna 1948/49 och 1949/50 noteras återigen ganska låga procenttal,
nämligen högst 5 procent för såväl vete som råg. Vintern 1950/51
utvintrade 10 procent av vetet och 12 procent av rågen, medan motsvarande
siffror för 1952/53 uppgick till 8 procent för såväl höstvete som höstråg.
Någon tillförlitlig uppgift om utvintringen under 1951/52 finns ej.

Nedgången i de hösten 1950 med vete och råg besådda arealerna följdes
i fråga om höstvete av fortsatt arealminskning under hösten 1951. Förhållandet
torde få sättes i samband med svartrostangreppen på 1951 års veteskörd.
Enligt 1951 års höstinventering ökade emellertid rågarealen ganska
avsevärt, varför den sammanlagda arealen höstvete och höstråg kom att
öka något i jämförelse med den 1950 höstsådda arealen. År 1952 ökades de
höstsådda arealerna av vete och råg kraftigt jämfört med föregående år.
Ökningen har fortsatt hösten 1953, då höstvete- och höstrågarealerna översteg
1952 års höstsådda arealer med 14 respektive 8 procent.

Beträffande skördeutbytet av brödsäd per hektar hänvisas till uppgifter
i följande tablå ur statistiska centralbyråns skördestatistik (talen för år
1953 är preliminära).

14*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

År	Skörd i kilogram per hektar
Höstvete	Vårvete	Höstråg	Vårråg
1938 .........	2 740	2 010	2 010	1 440
1939 .........	2 780	1 860	2 040	1 460
1940 .........	1 250	1630	1 570	1 200
1941.........	1 070	1 290	1 370	910
1942 .........	1 780	1 580	1 820	1 120
1943 .........	2 330	1 450	1 870	1 060
1944 .........	2 180	1 480	1 780	1 100
1945 .........	2 230	1 540	1 660	1 no
1946 .........	2 470	1 740	1 860	1 190
1947 .........	1 250	1 470	1 250	940
1948 .........	2 480	1920	2 040	1 140
1949 .........	2 540	1 950	2 080	1 210
1950 .........	2 440	1890	1 950	1 180
1951 .........	1690	1 260	1 810	1 130
1952 .........	2 850	1890	2 290	1 130
1953 .........	2 780	2 330	2 290	1 350

För perioden 1948—1950 redovisas förhållandevis höga hektarskördar.
Utbytet per arealenhet låg praktiskt taget undantagslöst högre än något
tidigare år under 1940-talet. De låga veteskördarna år 1951 berodde huvudsakligen
på svartrostangreppen ifrågavarande år. I fråga om höstvete redovisas
lägre skördar endast under åren 1940, 1941 och 1947. Hektaravkastningen
för vårvete var den lägsta under de senaste 27 åren. Av de preliminära
siffrorna för år 1953 framgår att hektarskörden för höstvete är den näst
största under hela den redovisade perioden. Den överträffas endast av 1952
års skörd. Vårveteskörden är den största, som redovisas under perioden
från och med 1938. Detsamma gäller 1952 och 1953 års höstrågskörd. Hektarskörden
av vårråg var 1953 den största, som noterats sedan 1939.

I följande sammanställning redovisas den officiella skördestatistikens uppgifter
rörande skördeutbytet av brödsäd från och med 1938. Uppgifterna för
1953 är preliminära.

Skörd i ton

Å r	Höst- vete	Vår- vete	Summa vete	Höstråg	Vårråg	Summa råg	Summa brödsäd
1938 .........	667 532	136 600	804 132	365 231	9 422	374 653	1 178 785
1939 .........	704 978	155 880	860 858	344 401	9 169	353 570	1 214 428
1940 .........	270 669	150 060	420 729	257 290	8 603	265 893	686 622
1941.........	189 929	141 128	331 057	271 848	7 395	279 243	610 300
1942 .........	291 486	ISO 545	472 031	438 841	9 248	448 089	920 120
1943 .........	356 956	167 259	524 215	396 640	8 113	404 753	928 968
1944 .........	418 512	124 202	542 714	350 108	6 674	356 782	899 496
1945 .........	454 452	133 811	588 263	270 326	5 946	276 272	864 535
1946 .........	523 695	157 157	680 852	284 222	4 949	289 171	970 023
1947 .........	176 247	222 783	399 030	138 098	4 502	142 600	541 630
1948 .........	427 976	274 361	702 337	317 062	4 878	321 940	1 024 277
1949 .........	426 565	271 829	698 394	271 951	4 725	276 676	975 070
1950 .........	434 610	304 260	738 870	243 670	243 670	982 540
1951 .........	250 930	226 400	477 330	175 250	175 250	652 580
1952 .........	457 250	325 040	782 290	284 150	284150	1 066 440
1953 .........	528 050	467 600	995 650	305 420	305 420	1 301 070

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

15*

Den totala brödsädsskörden 1953 är den största, som redovisats under
perioden 1938—1953, och är i det närmaste dubbelt så stor som skörden under
svartroståret 1951.

Fodermedelsmarknaden. Beträffande den inhemska foderskörden kan nedanstående
sammanställningar vara av intresse. Uppgifterna har hämtats
ur den officiella skördestatistiken samt är preliminära för år 1953.

Å r			Areal i	hektar
Korn	Havre	Blandsäd	Summa fodersäd	Foderrot- frukter	Vall till slätter1
1938........	101518	660 839	252 838	1 015 195	70 985	1 390 569
1939........	104 240	660 030	252 037	1 016 307	67 600	1 375 732
1940........	106 847	635 045	284 259	1 026 151	63 645	1 357 915
1941........	99 184	629 266	290 627	1 019 077	67 695	1 315 882
1942........	111777	597 230	278 387	987 394	67 982	1 320 475
1943........	113 162	574 834	276 804	964 800	64 566	1 329 394
1944........	95 950	550 634	277 502	924 086	65 968	1 317 675
1945........	93 286	542 727	277 378	913 391	65 582	1 342 671
1946........	89 556	531215	277 040	897 811	65 372	1 347 826
1947........	100 033	529 156	287 610	916 799	60 933	1 352 230
1948........	87 806	489 648	281 600	859 054	60 807	1 318 524
1949........	86 084	501 794	309 377	897 255	53 959	1 297 499
1950........	93 952	502 334	318 089	914 375	49 718	1 274 610
1951........	109 875	500 453	325 240	935 568	46 466	1 261 223
1952........	152 534	515 740	330 289	998 563	42 600	1 225 303
1953........	189 431	507 098	312 088	\| 1 0(J8 617	40 017	1214 508

År	Skörd i kilogram per hektar
Korn	Havre	Blandsäd	Foderrot- frukter	Ilo frän odlad jord	Hö från naturlig äng
1 1938 .......	2 370	2 080	2 480	39 740	3 950	1 290
: 1939 .......	2 220	1 930	2 350	37 680	3 360	1 330
1940 .......	1 770	1 480	1 680	36 860	2 250	980
1941.......	1 590	1 230	1 450	33 330	1 610	910
1942 .......	1 970	1 550	1 900	33 760	3 000	1 100
1943 .......	2 060	1 480	1 790	35 120	2 930	1 130
1944 .......	1 840	1 310	1 690	29 660	3 770	1 270
1945 .......	1 810	1 390	1 670	32 140	3 880	1 400
1946 .......	2 040	1 470	1 860	32 550	4 000	1 380
1947 .......	1 760	1 280	1 500	27 820	2 490	1 180
1948 .......	2 200	1 620	2 030	34 210	3 260	1 200
1949 .......	2 070	1670	2 090	35 160	3 670	1 290
1950 .......	2 230	1 610	2 060	35 350	3 630	1320
1951.......	2 260	1 650	2 100	32 820	3 540	1 360
1952 .......	2 150	1 580	2 110	28 750	3 820	1 250
1953 .......	2 500	1960	2 390	36 870	4 090	1 530

Fodersädsskörden 1953 är den största, som redovisats sedan förkrigstiden.
Skörden av foderrolfrukter är däremot med undantag för 1952 års
skörd den minsta, som noterats under samma tid. Nedgången för foderrotfrukter
beror främst på en successiv arealminskning. Höskörden 1953 var
lägre än 1938 års skörd och skördarna i mitten på 1940-talet, men den var

1 Arealen slåtteräng utgjorde enligt 1937 års jordbruksräkning 336 186 hektar och enligt 1944
års jordbruksräkning 239 U52 hektar.

16*

Kungl. Mcij:ts proposition nr 180.

År			Skörd	i ton
Korn	Havre	Blandsäd	Summa fodersäd	Foderrot- frukter	Hö1
1938 .......	240 140	1 374 885	627 802	2 242 827	2 820 846	5 924 707
1939 .......	231 723	1 271083	591 373	2 094 179	2 547 143	5 072 968
1940 .......	189 281	937 128	478 136	1 604 545	2 346 244	3 387 970
1941.......	157 697	775 733	420 906	1 354 396	2 256 312	2 424 970
1942 .......	220 103	926 039	528 415	1 674 557	2 295 302	4 331 312
1943 .......	232 621	850 306	494 682	1 577 609	2 267 356	4 272 643
1944 .......	175 294	730 037	470 469	1 375 800	1 960 190	5 485 249
1945 .......	168 750	754 895	462 660	1 386 305	2 107 809	5 537 352
1946 .......	182 770	782 750	515 051	1 480 571	2 127 674	5 715 087
1947 .......	175 967	678 181	432 069	1 286 217	1 695 293	3 644 015
1948 .......	192 885	792 536	572 356	1 557 777	2 080 249	4 583 697
1949 .......	177 900	840 216	647 981	1 666 097	1 897 428	5 067 750
1950 .......	209 530	806 980	653 630	1 670 140	1 757 610	4 944 160
1951 .......	248 430	828 000	682 530	1 758 960	1 525 050	4 789 080
1952 .......	328 600	814 420	695 730	1 838 750	1 224 920	4 975 330
1953 .......	472 840	991 360	744 200	2 208 400	1 475 590	5 326 200

den största, som erhållits sedan 1946, trots den sedan dess fortgående
minskningen av arealen.

Den inom 1942 års jordbrukskommitté och kalkylsakkunniga beräknade
inhemska förbrukningen av oljekraftfoder och kli av såväl inhemskt som
utländskt ursprung (jfr tabell 5) redovisas produktionsårsvis i följande
tablå.

Produktionsår	Förbrukning i ton
Oljekraftfoder	Kli
1938/39 ......................	241 000	196 000
1939/40 ......................	205 000	203 000
1940/41 ......................	158 000	174 000
1941/42 ......................	125 000	151 000
1942/43 ......................	90 000	126 000
1943/44 ......................	105 000	158 000
1944/45 ......................	179 000	168 000
1945/46 ......................	175 000	199 000
1946/47 ......................	156 000	272 000
1947/48 ......................	183 000	247 000
1948/49 ......................	180 000	261000
1949/50 ......................	216 300	263 050
1950/51 ......................	195 500	245 400
1951/52 ......................	123 600	224 200
1952/53 ......................	168 000	207 800
1953/54 (prel.)................	160 000	179 000

Den från år till år växlande tillgången på oljekraftfoder och kli under
1940-talet beror, för flertalet år, på fluktuationer i importen. Den minskning
av förbrukningen av oljekraftfoder, som föreligger under senare år i
jämförelse med förkrigstiden, beror dels på minskning i kostammen, dels
på ökad användning av inhemska äggviterika fodermedel. Tillbakagången
för kli under de senaste åren har helt berört importkli och sammanhänger
bland annat med ökad tillgång på inhemsk fodersäd.

1 Inklusive hö från slåtteräng.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

17*

Potatismarknaden. Den inhemska skörden av potatis redovisas i följande
sammanställning, som hämtats ur den officiella skördestatistiken. Uppgifterna
för 1953, vilka är preliminära, torde vara för låga. Tillgången på såväl
matpotatis i marknaden som fabrikspotatis är nämligen riklig och större
än under 1952.

Å r	Areal, hektar	Skörd per hektar, kilogram	Skörd, ton
1938 ...............	133 142	13 950	1857 554
1939 ...............	131 967	13 710	1 809 264
1940 ..............	134 816	17 020	2 294 417
1941..............	137 375	15 080	2 071 086
1942 ..............	142 096	12 950	1 840 136
1943 ..............	147 307	14 740	2 171 118
1944 ..............	138 174	10 340	1 434 574
1945 ..............	145 252	11420	1 658 874
1946 ...............	143 297	13 550	1 941019
1947 ...............	142 292	12 360	1 758 251
1948 ...............	147 875	15 390	2 276 511
1949 ...............	134 566	12 780	1 719 744
1950 ...............	130 492	13 290	1 734 170
1951 ...............	130 799	13 430	1 756 340
1952 ...............	136 292	13 490	1 838 980
1953 ...............	136 564	13 110	1 790 170

Beträffande konsumtionen av matpotatis föreligger icke några direkta
statistiska uppgifter. Med ledning av bland annat socialstyrelsens konsumtionsundersökningar
har dock inom 1942 års jordbrukskommitté och kalkylsakkunniga
verkställts följande beräkningar och skattningar rörande
storleken av denna konsumtion.

1938/39 .......	....... 755 000	ton	1946/47...........	... 900 000	ton
1939/40 .......	....... 755 000	»	1947/48...........	... 900 000	>
1940/41 .......	....... 810 000		1948/49 ...........	... 875 000	1
1941/42 .......	....... 975 000		1949/50...........	... 825 000	»
1942/43 .......	....... 1 000 000	»	1950/51...........	... 825 000	»
1943/44 .......	....... 950 000	»	1951/52...........	... 825 000	»
1944/45 .......	....... 900 000		1952/53...........	... 825 000	»
1945/46........	....... 900 000		1953/54 (prel.).....	... 825 000	>

Fram till och med 1942/43 redovisas en betydande konsumtionsökning
främst orsakad av bristen på andra livsmedel. Därefter beräknas förbrukningen
av matpotatis åter ha gått tillbaka och antages för närvarande per
capita räknat ligga något under förkrigsnivån.

Förbrukningen av fabrikspotatis har från och med konsumtionsåret 1938/
39 uppgått till följande kvantiteter.

1938/39 ........	...... 273 000	ton	1946/47 ..........	.. .. 200 000	ton
1939/40 ........	...... 267 000		1947/48 ..........	.. .. 169 000	>
1940/41 ........	...... 255 000	»	1948/49 ..........	.... 319 000	»
1941/42 ........	...... 202 000	I	1949/50 ..........	.... 198 000
1942/43 ........	...... 230 000		1950/51 ..........	.. . . 197 000
1943/44 ........	...... 270 000	»	1951/52 ..........	____ 210 000	»
1944/45 ........	...... 60 000	»	1952/53 ..........	.. .. 278 000	»
1945/46 ........	....... 177 000	»	1953/54 (prel.) ....	____ 251 000	»

2* Bihang till riksdagens protokoll t95t. 1 samt. Nr ISO.

18*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Sockerbetsodlingen. (Jfr tabell 5.) Följande uppgifter kan meddelas om
areal, hektarskörd och totalskörd av sockerbetor samt råsockertillverkning
från och med kampanjåret 1938/39.

Kampanjår	Betareal för hela riket	Skörderesulta Betskörd, inköpt vikt	Sockerhalt, %	Tillverkat råsocker, ton
Hela riket, ton	Deciton per hektar
1938/39 ..................	50 760	1 834 081	361	17,58	292 359
1939/40 ..................	50 750	1902 212	375	17,69	308 411
1940/41 ..................	54 439	1859 635	341	17,82	300 263
1941/42 ..................	53 403	1 843 680	345	18,07	308 162
1942/43 ..................	53 255	1 733 660	325	16,89	263 983
1943/44 ..................	50 335	1 868 260	371	17,10	290 9> ''7
1944/45 ..................	54 979	1 803 350	328	17,04	278 668
1945/46 ..................	54 586	1814414	332	17,51	294 405
1946/47 ..................	54 664	1 777 062	325	17,50	289 130
1947/48 ..................	48 203	1 493 143	310	17,80	242 706
1948/49 ..................	47 544	1 808 162	380	17,47	291 136
1949 50 ..................	49 287	1770 050	359	17,69	290 154
1950/51 ..................	54 427	1978 404	364	16,*8	30110L
1951/52 ..................	54 080	1 732 241	320	17,99	285 249
1952/53 ..................	153 852	1 597 092	297	16,36	234 021
1953/54 (prel.)............	51173	1996 593	390	•18,06	335 000

Den odlade arealen sockerbetor har, som framgår av tabellen, under
perioden 1938/39—1946/47 varierat mellan 50 000 och 55 000 hektar. Under
perioden 1947/48—1949/50 var den lägre än 50 000 hektar för att kampanjåret
1950/51 åter avsevärt ökas. Under de båda kampanjåren 1951/52
och 1952/53, det vill säga skördeåren 1951 och 1952, minskades sockerbetsarealen
något. Sockerbetsarealen 1953 var den minsta sedan 1949. Den understeg
1952 års areal med drygt 2 500 hektar.

De ovanligt låga hektarskördarna 1947 i förening med den begränsade
betarealen resulterade i en utomordentligt låg totalskörd, den lägsta under
den i tabellen redovisade perioden, medan däremot 1953 års skörd var den
största, som hittills redovisats. De svåra bärgningsförhållandena 1952 re*
sulterade i den lägsta hektarskörd, som redovisas i tablån. Även totalskörden
blev låg. Den översteg dock 1947 års. Medan sockerhalten i 1951 års
skörd var osedvanligt hög, var den 1952 lägre än något annat av de redovisade
åren. Sockerhalten i 1953 års skörd var ovanligt hög. Den överträffade
till och med sockerhalten i 1951 års skörd.

Oljeväxtodlingen. Tablåerna å s. 19*—20* utvisar utvecklingen på oljeväxtodlingens
område.

Oljeväxtarealen har, som synes, med undantag för åren 1945 och 1946,
ökats i snabb takt fram till och med 1951, varefter den minskades med 22
procent 1952.

Ändå kraftigare blev nedgången i oljeväxtarealen från 1952 till 1953. Sålunda
var 1953 års areal 42 procent mindre än 1952 års. Den starka nedgången
i oljeväxtarealen de båda senaste åren beror bland annat på den i
förhållande till priserna på andra avsalugrödor sänkta prisnivån på oljeväxtfröer
samt på de växtföljdssjukdomar med mera, som blivit en följd av 1

1 Därav 296 ha betor, som på grand upptagningssvårigheter ej ha levererats till sockerbruk.

19*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

alltför ensidig oljeväxtodling. En starkt bidragande orsak till att arealen ytterligare
gick ned under 1953 var de svåra övervintringsförhållanden, som
rådde vintern 1952/53. Sålunda utvintrade icke mindre än 38 procent av den
hösten 1952 sådda höstrapsen och 61 procent av höstrybsen. Den kraftiga
minskningen av oljelinarealen från 1952 till 1953 torde ha sin förklaring i
att priset på oljelin sänkts avsevärt.

Hektarskördarna av de olika redovisade oljeväxtslagen visar, med undantag
för höstrybs, ingen utpräglad tendens. Variationerna synes i huvudsak
vara betingade av tillfälliga orsaker.

Den totala skörden av oljeväxtfrö har fram till och med 1951 ökat avsevärt.
Nedgången under de båda senaste åren sammanhänger framför allt
med den minskade totalarealen.

Skördade arealer, hektar.

Å r	Höst- raps	Höst- rybs	Vårraps	Vårrybs	Vitsenap	Oljelin	Övriga	Summa
1941 ......	931				5 119	926	1003	7 979
1942......	1377	_	205	13 985	1733	799	18 099
1943 ......	4 844	_	7 065	12 99 >	2	1941	29 501
1944 ......	11946	_	8 655	7 709	13 258	2 783	44 351
1915 ......	7 230	390	7 962	4 549	15 468	2 120	37 719
1946 ......	5 893	429	6 906	5 240	8 729	299	26 996
1947 ......	2 577	409	9 935	13 666	15 964	in	42 662
1948 ......	14 310	1020	23 592	18 019	21669	119	78 729
1949 ......	36 466	3 326	39 391	1 417	14 613	46 960	—	142 173
1950 ......	61 400	5 900	51 940	7 260	6 700	35 600	—	168 800
1951 ......	88 750	15 200	36 750	12 150	12 475	23 475	uoo	190 000
1952 ......	64 910	20*50	18 670	3 970	18 730	20 490	—	147 620
1953 (prel.) 1954 ......	34 500 1 61 571	13 400 1 20 234	8100	2 400	18 000	9100		85 500

Skörd per hektar av oljeväxtfrö, exklusive utsäde, 18 % vattenhalt, kilogram.

Å r	Höstraps	Höstrybs	Vårraps	Vårrybs	Vitsenap	Oljelin
1942 ....................	1820		1395	_	1315	.
1943 ....................	2 375	_	1315	—	1145
1944 ....................	1 490	_	1005	—	915	1040
1945 ....................	1430	770	1070	—	870	1210
1946 ....................	1725	775	975	—	955	760
1917 ....................	1035	805	1305	—	1175	1040
1948 ....................	2 100	995	1 160	—	1140	1 190
1H49 ....................	2 025	1 085	1 250	835	1060	1 230
195«i ....................	1 800	1075	1310	880	955	■1 305
19 »l ....................	1830	1 165	11.5	720	1160	1025
1^52 ....................	2 130	1565	825	655	1 125	900
	1 620	1015	940	960	1 195	990
Medeltal 1942/53 ........	1 780	21 030	1 145	_	1085	»l o;o
» 1949/53 ........	1880	1 185	1100	810	1100	1090

1 Besådd areal enligt arealinventeringen i oktober 1953. Normalt kan förutsättas en utvintring
av ca 15 procent.

* Medeltal för 1945—53.
s , > 1941-53.

20*

Kungl. IMaj.ts proposition nr ISOSkörd
av oljeväxtfrö, exklusive utsäde, 9 % vattenhalt, ton.

Å r	Höst- raps	Höst- rybs	Vår- raps	Vår- rybs	Vit- senap	Summa matnyttiga1	Olje- och spånadslin	Total- summa
1941........		2	181		4 969	5 570	1 022	6 592
1942........		2 2 518		16 552	19 567	1725	21292
1943........		218 743		13 423	33 286	5 380	38 666
1944........	16 029		7 822	6 370	32 030	13 597	45 627
1945........	9 305	271	7 678	3 556	21734	18 294	40 028
1946........	8 379	300	6 055	4 515	19 261	6 883	26 144
1947........	2 403	297	11 680	14 458	28 860	16 523	45 383
1918........	27 095	916	24 636	18 470	71185	24 701	95 886
1949........	65 297	3 201	44 282	1066	13 665	127 511	50 791	178 302
1950........	99 554	5 722	61268	5 757	5 760	178 061	43 768	221 829
1951........		2201 500		12 600	214 100	23 200	3 238 2ti0
1952........	124 622	29 736	13 877	2 343	19 013	189 591	416 580	206 171
1953 (prel.)	50 371	12 255	6 848	2 073	19 374	90 921	8110	99 031

Förändringar i husdjursantalet. I följande tablåer redovisas vissa uppgifter
till belysning av förändringarna i antalet husdjur av olika slag under efterkrigstiden.
Till jämförelse har även angivits husdjursantalet enligt jordbruksräkningarna
1937 och 1944. Uppgifterna bygger i övrigt på material
från de årligen utförda husdjusräkningarna.

Antal husdjur inom hela riket.

Tidpunkt	Hästar 3 år och däröver	Ung- hästar 1 och 2 år samt föl	Summa hästar	Mjölk- kor	övrig stor- boskap	Kalvar under 1 år	Summa nöt- kreatur	Får och lamm
16/9	1937 6	519 173	114 103	633 276	1 921 396	599 306	465 565	2 986 267	353 324
7«	1944 1 2 3 4 5	500 633	103 324	603 857	1 746 540	650 084	462 325	2 858 949	558 290
*/«	1945	493 241	106 137	599 378	1 796 608	595 687	450 718	2 843 013	516 342
Va	1946	495538	97 244	592 782	1 817 625	611929	439 875	2 869 429	482 013
Va	1947	484 195	66 757	550 952	1808 493	589 337	398 807	2 796 637	420 774
7«	1948	450 892	46 368	497 260	1 705 479	526 665	392 564	2 624 708	349 446
Va	1949	424 084	40 827	464 911	1 668 190	505 038	411 224	2 584 452	311 3v«7
Va	1950	401 240	38 520	439 760	1 654 450	510 600	483 140	2 648190	279 170
Va	1951	379 980	34 660	414 640	1 621 260	526 780	485 430	2 633 470	260 720
Va	1952	355 130	30 540	385 670	1 549 430	539 330	443 070	2 531830	255 64o
Va	1953	336 280	25 640	361920	1 539 280	529 910	485 090	2 554 280	241250

Av ovanstående tablå framgår huru hästbeståndet oavbrutet minskat under
hela efterkrigstiden, vilket sammanhänger med den fortgående mekaniseringen
av jordbruket. Antalet arbetshästar var 1953 i det närmaste 35
procent lägre än 1937, samtidigt som antalet föl och unghästar minskat med
ej mindre än 78 procent. Mjölkkornas antal ökade något strax efter kriget
men uppvisar under perioden 1947—1953 en oavbrutet nedåtgående tendens.
Nötkreatursantalet i sin helhet visar i stort sett samma utveckling,
även om nedgången icke varit kontinuerlig.

1 För vissa år inkluderas här vissa ej specificerade fröer.

2 Specificerade uppgifter föreligger ej för åren 1941—1943 och 1951.

3 Inklusive 900 ton oljedådra.

4 Exklusive frö av spånadslin

6 Allmänna jordbruksräkningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.
Antal husdjur inom hela riket (forts.).

♦21

Tidpunkt	Avelssvin	Övriga svin 3 mån. och däröver	Grisar under 3 mån.	Summa svin och grisar	Höns	Kyck- lingar	Summa höns och kycklingar
15/,	1937 1	138 261	700 414	586 260	1 424 935	8 108 651	2 870 969	10 979 620
Ve	1944 1	121 811	415 105	516 949	1 053 865	6174 517	2 918 018	9 092 535
ie/4	1945	123 712	443 872	511 465	1 079 049	6 451 798	3 244 070	9 695 868
15/4	1946	124 557	498 858	541 819	1 165 234	7 609 094	3 798 662	11.407 756
	1947	143 558	516 089	529 245	1188 892	8 361 364	4 033 770	12 395 134
“V*	1948	138 614	513185	543 219	1 195 018	9 007 321	5 015 887	14 023 208
Ve	1949	152 081	477 107	608 446	1 237 634	8 203 756	4 244 349	12 448 105
"Ii	1950	141 570	516 660	605 110	1 263 340	9 180 540	3 091 820	12 272 360
*3/4	1951	150 840	532 280	640 920	1 324 040	9 128 160	3 200 990	12 329 150
''V*	1952	161870	580 180	621 030	1363080	8 589 360	3 064 760	11 654 120
SO/4	1953	170 160	572 760	667 670	1 410 590	8159 500	3 363 280	11 522 780

Medan fårstammen kontinuerligt minskat sedan 1944 och 1953 var 32
procent lägre än 1937, har svinstammen samtidigt ökat år från år och omfattade
1953 i det närmaste samma antal djur som 1937. Antalet höns och
kycklingar har, med undantag för 1948, efter en viss ökning under åren
1945 och 1946 hållit sig i stort sett konstant under perioden 1947—1951.
Under 1952 och 1953 har en viss minskning av antalet höns inträffat. Nedgången
torde ha stått i samband med den försämrade prisrelationen mellan
hönsfoder och ägg. Sedan denna prisrelation undergått viss förbättring, har
kycklingbeståndet, som minskades 1952, åter ökat 1953. Det må särskilt
framhållas, att siffermaterialet i fråga om hönsstammens storlek är bristfälligt,
varför det är vanskligt att draga några bestämda slutsatser om variationerna.
Uppgifterna för åren 1944—1949 torde sålunda icke vara jämförbara
med dem för åren 1950—1953.

Marknaden för mjölk och mejeriprodukter. (Jfr tabellerna 7—10.) Inom
kalkylsakkunniga utförda beräkningar rörande mjölkproduktionen har sammanställts
i efterföljande tablå.

1938/39 .......	....... 4 714 000 ton	1946/47 ...........	.. 4 636 000 ton
1939/40 .......	....... 4 628 000	»	1947/48 ...........	.. 4 367 000 »
1940/41 ......	....... 4 151 000	»	1948/49 ...........	. . 4 546 000 »
1941/42 ......	....... 3 668 000		1949/50 ...........	.. 4 875 000 »
1942/43 .......	....... 3 834 000	»	1950/51 ...........	. . 4 772 000 »
1943/44 .......	....... 4 229 000		1951/52 ...........	.. 4 538 000 »
1944/45 .......	....... 4 385 000		1952/53 ...........	.. 4 492 000 »
1945/46 .......	....... 4 656 000	T>	1953/54 (prognos) ..	. . 4 517 000 »

Mjölkproduktionen, som med undantag för åren 1946/47 och 1947/48
oavbrutet stigit under perioden 1941/42—1949/50, har under åren därefter
till och med 1952/53 åter visat sjunkande tendens. Medan 1949/50 års produktion
— den högsta som redovisats sedan förkrigstiden —- var drygt
3 procent högre än produktionen under 1938/39, beräknas produktionen
under 1953/54, trots en viss återhämtning detta år, bli drygt 4 procent
lägre än 1938/39 års produktion. Medelkoantalet under 1953/54 uppskattas
till omkring 1 568 000 djur mot 1 920 000 år 1938/39. Detta innebär, att
kostammen minskats med närmare en femtedel sedan förkrigstiden. Sam -

1 Allmänna jordbruksräkningen.

22*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

tidigt som kostammen sålunda sjunkit avsevärt, har produktionen per ko
sedan förkrigsåret 1938/39 beräknats öka med drygt 17 procent.

Under kalenderåret 1953 har mjölkinvägningen vid mejerierna uppgått
till 3 662 miljoner kilogram mot 3 627 miljoner kilogram 1952. ökningen
utgör 1 procent av 1952 års invägning. I förhållande till 1939 föreligger en
uppgång med 14 procent, vilket främst beror på att antalet mejerileverantörer
betydligt ökat (jfr tabell 8). Invägningen år 1950, som var den högsta
hittills redovisade, låg 22 procent över 1939 års. Jämsides med ökningen av
mjölkinvägningen vid mejerierna har försäljningen av mjölk från producent
direkt till förbrukare successivt minskats liksom tillverkningen och
försäljningen av lantsmör. Av nedanstående uppställning framgår den vid
mejerierna invägda relativa andelen av den totala mjölkproduktionen.

	Invägning i %		Invägning i %
År	av totalproduk-	År	av totalproduk-
	tionen		tionen
1938/39 .........	........... 66,4	1946/47 .............	....... 76,0
1939/40 .........	........... 67,2	1947/48 .............	....... 75,9
1940/41 .........	........... 66,2	1948/49 .............	....... 77,9
1941/42 .........	........... 68,8	1949/50 .............	.... 80,5
1942/43 .........	........... 70,9	1950/51 .............	....... 80,8
1943/44 .........	............ 72,5	1951/52 .............	....... 80,9
1944/45 .........	........... 74,4	1952/53 .............	....... 81,6
1945/46 .........		1953/54 (prognos) ....	....... 82,4

Den vid mejerierna invägda mjölkens användning redovisas i följande
två tablåer (s. 23*).

Av tablåerna framgår att invägningen av mjölk till produktberedning
absolut sett nådde ett minimum 1942. I förhållande till invägningen nåddes
minimum under 1943, varefter i stort sett skett en successiv ökning, som
kulminerade 1951. År 1953 var kvantiteten produktmjölk 2 601 miljoner
kilogram eller 9 procent högre än motsvarande tal 1939, men 9 procent
lägre än rekordåret 1950. Sex man på utvecklingen för försåld konsumtionsmjölk,
finner man, att denna tidigare visat en mycket kraftig stegring
fram till 1943, då ett maximum nåddes. Under de följande åren höll sig
försäljningen vid cirka 940 miljoner kilogram för att år 1947 stiga till 954
miljoner kilogram. År 1948 nåddes den hittills högsta siffran, 979 miljoner
kilogram, medan försäljningen under perioden 1949—1951 successivt sjunkit.
Under 1952 och 1953 har återigen en viss stegring av försäljningen av
konsumtionsmjölk skett, ökningen från 1952 till 1953 uppgår dock endast
till 2 procent. Det bör anmärkas, att den sedan november 1941 från mejerier
försålda mjölken har varit standardiserad och hållit en fetthalt av cirka
3 procent mot tidigare 3,5. Sedan november 1951 är på vissa villkor försäljningen
av mjölk, som standardiserats till minst 3,5 procents fetthalt, tilllåten.
Försäljningen av sådan mjölk har under 1953 uppgått till 35 miljoner
kilogram eller 3,7 procent av mejeriernas totala försäljning av konsumtionsmjölk.
Den ökning av försäljningen av konsumtionsmjölk, som förekommit,
motsvaras endast delvis av en verklig konsumtionsstegring, enär, som
förut påpekats, samtidigt en nedgång ägt rum i försäljningen av mjölk
från producent direkt till konsument. Av betydelse är vidare att jordbruksbefolkningens
konsumtion har avtagit i samband med befolkningsomflyttningen.
Med stöd av kalkylsakkunnigas uppskattningar kan sålunda den
totala förbrukningen av konsumtionsmjölk i riket beräknas ha ökat med
omkring 20 procent sedan 1939. Per invånare räknat stannar ökningen vid
7 procent.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

23*

Å r .	Invägd mjölk ton	Därav
använd för produktbered-ning ton	försåld såsom konsum-tionsmjölk1 ton	försåld grädde (omräknad till mjölk)samt svinn ton
1939 ..................	3 205 688	2 395 153	494 367	316 168
1940 ..................	2 988 933	2 202 644	519 500	266 789
1941..................	2 659 251	1 940 169	610 512	122 850
1942 ..................	2 517 931	1 740 033	855 273	63 421
1943 ..................	2 852 031	1 963 235	963 192	72 381
1944 ..................	3107 561	2 183 544	940 625	138 213
1945 ...................	3 375 019	2 421 439	939 628	170 025
1946 ...................	3 520 348	2 564 015	939 908	183 730
1947 ...................	3 422 935	2 449 500	954 365	189 848
1948 ...................	3 361 485	2 359 026	978 588	195 247
1949 .................	3 679 434	2 662 618	965 229	226 477
1950 ...................	3 912 727	2 860 730	943 277	290 653
I9öi...................	3 805 941	2 797 369	931 709	261 971
1952 ...................	3 626 839	2 602 998	938 264	273 003
1953 ...................	3 661 584	2 600 536	957 620	290 781

	Produktmjölk	Konsumtionsmjölk2	Grädde (i mjölk) samt svinn	Summa k-mjölk o. grädde
Å r	1939 =	i % av	1939 =	i % av	1939 =	i % av	1939 =	i % av
	100	invägn.	100	invägn.	100	invägn.	100	invägn.
1939 .........	100,0	74,7	100,0	15,4	100,0	9,9	100,0	25,3
1940 .........	92,0	73,7	105,1	17,4	84,4	8,9	97,0	2b,3
1941.........	81,0	73,0	120,6	22,4	38,9	4,6	88,7	27,0
1942 .........	72,6	69,1	144,5	28,4	20,1	2,5	96,0	30,9
1943 .........	82,0	68,8	165,1	28,6	22,9	2,5	109,7	31,2
1944 .........	91,2	70,3	159,0	25,3	43,7	4,4	114,0	29,7
1945 .........	101,1	71,7	158,5	23,2	53,8	5,0	117,6	28,3
1946 .........	107,1	72,8	156,3	21,9	58,1	5,2	118,0	27,2
1947 .........	1023	71,6	158,5	22,9	60,0	5,5	120,1	28,4
1948 .........	98,5	70,2	163,3	24,0	61,8	5,8	123,7	29,8
1949 .........	111,2	72,4	159,9	21,5	71,6	6,2	125,4	27,6
1950 .........	119,4	73,1	154,0	19,5	91,9	7,4	129,8	26,9
1951.........	116,8	73,5	151,0	19,6	82,9	6,9	124,4	2
1952 .........	108,7	71,8	151,9	20,7	86,3	7,5	126,3	28,2
1953 .........	108,6	71,0	155,8	21,0	92,0	7,9	130,9	29,0

Den i november 1940 genomförda sänkningen av konsumtionsgräddens
fetthalt (liksom den under tiden 20/11 1941—31/1 1944 gällande ransonering
av grädde) medförde att för gräddförsäljning togs i anspråk en betydligt
mindre kvantitet helmjölk än före kriget. Detta, tillika med mjölkstandardiseringen,
har medfört, att den sammanlagda mjölk- och gräddförsälj
ningen räknad i oskummad mjölk kommit att ligga lägre, än den eljest
skulle ha gjort. Sedan försäljning av tjock grädde från den 12 juli 1949
åter medgivits, inträdde under åren 1949 och 1950 en ökning av mjölkanvändningen
för produktion av konsumtionsgrädde. År 1953 nådde mjölk -

1 Fr. o. m. november 1941 standardiserad mjölk.
a Mjölk av verklig medelfetthalt.

24* Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

användningen för gräddframställning, räknat i procent av invägningen, det
högsta värdet sedan 1940. Mejeriernas totala försäljning av mjölk och grädde
räknad i oskummad mjölk ökade med cirka 15 000 ton mellan åren 1951
och 1952. Från 1952 till 1953 ökade konsumtionen med cirka 37 000 ton.

Mejeriernas produktion av smör och ost framgår av följande sammanställning.

Å r	Produktion, ton
	Smör	Ost
1939 ..........	83 735	43 653
1940 ..........	80 760	35 328
1941..........	77 687	22 383
1942 ..........	71 926	14 991
1943 ..........	79 263	21 296
1944 ..........	87 304	29 924
1945 ..........	94 058	38 102
1946 .........	99 622	44 412
1947 ..........	94 954	47 690
1948 ..........	89 687	51 695
1949 ..........	98 051	65 515
1950 ..........	108 571	51 517
1951..........	106 288	54 435
1952 ..........	93 585	59 975
1953 ..........	97 892	54 302

Smörproduktionen 1952 var 12 procent lägre än föregående års produktion.
Från 1952 till 1953 skedde en ökning av smörproduktionen med 4—5
procent. 1953 års produktion översteg 1939 års med cirka 14 000 ton. Lantsmörproduktionen
beräknas emellertid samtidigt ha sjunkit från 16 200
till 1 700 ton, varför totalproduktionen av smör sedan 1939 visar en nedgång
med cirka 400 ton. Det bör här anmärkas, att 1939 förekom en smörexport
av i runt tal 26 200 ton mot 13 470 ton 1953 och 13 000 ton 1952.
Den stora smörexport, som ägde rum under 1951 — 26 500 ton — sammanhänger
med att smörkonsumtionen inom landet efter den betydande prishöjning
på smör och margarin, som företogs från och med den 1 januari
1951, minskades rätt väsentligt. Smörkonsumtionen per capita 1951 låg
sålunda endast 6 procent över förkrigsnivån. Den har hållit sig oförändrad
under 1952 och 1953.

År 1949 uppnåddes den största ostproduktion, som dittills förekommit.
Genom olika regleringsåtgärder och export sökte man under 1950 ernå
bättre balans på ostmarknaden och vinna avsättning för de onormalt stora
lagren. En ökning av ostkonsumtionen och -exporten kom också till stånd,
samtidigt som produktionen reducerades till endast 79 procent av 1949 års
produktion. Härigenom nedbringades lagren till lämplig storlek. Under
1951 och 1952 ökades produktionen åter något, medan den under 1953 åter
nedgick. I stort sett har ostproduktionen under de senaste tre åren intagit
en med hänsyn till det inhemska konsumtionsutrymmet tämligen normal
omfattning. Mejeriernas ostlager vid årsskiftet 1953/54 var 15 400 ton.

Margarinet är vid sidan om smöret det viktigaste matfettet i folkhushållet.
I följande tabell lämnas några uppgifter om produktionen därav.

Som synes har margarintillverkningen (av såväl importerad som inhemsk
råvara) år 1953 varit drygt 4 000 ton lägre än år 1952.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

25*

Å r	Hushålls- margarin ton	Bageri- margarin ton	Summa ton
1939 ..............	51 390	8 609	59 999
1940 ..............	29 174	9 548	38 722
1941..............	18 263	7 947	26 210
1942 ..............	34 848	5 391	40 239
1943 ..............	30 830	5 424	36 254
1944 ..............	29 800	8 378	38 178
1945 ..............	35 601	12 343	47 944
194G..............	14 034	9 556	23 590
1947 ...............	21 942	9 983	31 925
1948 ...............	36 905	12 730	49 635
1949 ...............	47 050	22 355	69 405
1950 ...............	54 271	24 747	79 018
1951...............	65 039	20 865	85 904
1952 ...............	71 484	21 413	92 897
1953 ...............	67 299	21333	88 632

Slaktdjursmarknaden. (Jfr tabellerna 11 och 12.) I följande tablå har
sammanställts uppgifter om den totala slakten (såväl marknadsförd slakt
som hemslakt) av nötkreatur, svin, får, getter och häst enligt inom livsmedelskommissionen
respektive jordbruksnämnden utförda beräkningar.

				Total slakt, milj. kg
Å r	Stor- boskap	Större kalv	Mindre kalv	Summa nöt- kreatur	Svin	Summa nötkreatur och svin	Får och getter	Häst	Samtliga djurslag
1937/39 ..	89,7	33,0	12,9	135,6	151,2	286,8	3,1	11,0	300,9
1941/42 ..	77,2	15,8	12,0	105,0	99,1	204,1	2,0	11,2	217,3
1942/43 ..	47,8	11,0	14,1	72,9	*101,3	174,2	2,0	6,3	182,5
1943/44 ..	67,9	13,7	16,8	98,4	*143,7	242,1	4,0	9,1	255,2
1944/45 ..	68,6	14,0	14,3	96,9	‘131,5	228,4	3,8	9,6	241,8
1945/46 ..	74,7	18,4	13,6	106,7	*130,2	236,9	4,0	11,3	252,2
1946/47 ..	85,2	19,2	14,2	118,6	*124,5	243,1	3,9	15,9	262,9
1947/48 ..	88,0	16,7	14,7	119,4	*138,4	257,8	3,8	13,2	274,8
1948/49 ..	75,4	19,1	16,4	110,9	*158,9	269,8	2,8	12,8	285,4
1949/50 ..	78,7	21,9	13,0	113,6	*169,5	283,1	2,7	13,4	299,2
1950/51 ..	88,7	23,4	13,4	125,5	*169,8	295,3	2,3	11,8 14,5	309,4
1951/52 ..	2 103,1	23.1 22.1	•12,6	138,8	*1 2173,4	31a,2	2,2	328,9
1952/53 ..	91,8	12,2	126,1	*187,4	313,5	2,2	12,4	328,1
1953/54 (prognos)	87,7	22,2	12,1	122,0	'' 189,2	311,2	2,0	12,6	325,8

Slakten av nötkreatur 1953/54 väntas minska med drygt 3 procent i förhållande
till slakten 1952/53, medan svinslakten samtidigt beräknas öka
med 1 procent. Totala slakten 1953/54 väntas bli något mindre än närmast
föregående år.

Konsumtionen av kött, som under produktionsåret 1952/53 uppgick till
152 miljoner kilogram, beräknas under 1953/54 komma att minska till 145
miljoner kilogram. Den kommer därmed att understiga 1937/39 års konsumtion
— 153 miljoner kilogram — med 5 procent. Samtidigt beräknas

1 Den i angivna kvantiteter ingående hemslakten av svin beräknad med utgångspunkt
från antalet behållna icke besiktade hemslaktade svin och eu medelslaktvikt av 90 kilogram
per styck.

2 Exklusive de i anledning av mul- och klövsjukan nedslaktade och nedgrävda djuren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

fläskkonsumtionen under 1953/54 komma att öka och uppgå till 189 miljoner
kilogram mot 180 miljoner kilogram föregående år. Fläskkonsumtionen
1953/54 blir då 36 procent större än 1937/39 års konsumtion. Tillsammans
beräknas 1953/54 års kött- och fläskkonsumtion komma att överstiga
1937/39 års konsumtion med 14 procent.

Någon nämnvärd export av kött har ej förekommit under efterkrigstiden.
Detsamma gäller i fråga om fläskexporten fram till årsskiftet 1952/53, då
emellertid baconexporten till Storbritannien återupptogs. Export av fläsk
och levande slaktsvin förekommer numera även till Västtyskland. Åren
1937—1939 hade landet ett exportöverskott av kött och fläsk av i medeltal
8 900 ton. Förkrigsexporten omfattade till huvudsaklig del fläsk. Under
1953 exporterades sammanlagt 11 700 ton (räknat i vara med ben), vilken
kvantitet bestod av fläsk och bacon samt levande svin omräknade till slaktad
vara. I de senaste årens import har nötköttet dominerat. Importen av
fläsk har varit obetydlig. Importen av kött och fläsk -—- räknad i vara med
ben — har under 1953 uppgått till 15 800 ton, vilket är 11 500 ton mer än
1952.

Äggmarknaden. De inom 1942 års jordbrukskommitté och kalkylsakkunniga
verkställda beräkningarna rörande äggproduktionen redovisas i följande
tablå.

År	Äggproduktion
ton
1938/39........	.......... 60 860
1939/40........	.......... 60 026
1940/41 ........	.......... 51910
1941/42........	.......... 37 530
1942/43........
1943/44........	.......... 43 943
1944/45........	.......... 50 220
1945/46........	.......... 59 640

Äggproduktion

ton

1946/47.................. 62 000

1947/48.................. 65 500

1948/49.................. 75 000

1949/50.................. 83 000

1950/51.................. 83 000

1951/52.................. 80 000

1952/53 .................. 81 000

1953/54 (prognos)........ 82 000

Produktionen av ägg steg snabbt efter nedgången i krigets början och
kulminerade under åren 1949/50 och 1950/51, varefter den 1951/52 gick
tillbaka för att nu åter befinna sig i stigande. Den beräknade produktionen
under innevarande år är 35 procent högre än under sista förkrigsåret. Vad
utrikeshandeln beträffar redovisades för 1938 och 1939 en nettoexport av
5 300 respektive 4 700 ton ägg, medan 1947 och 1948 uppnåddes en nettoimport
av 1 700 respektive 1 900 ton. Den inhemska marknaden har på
senare år absorberat en betydligt större kvantitet ägg än före kriget. Under
hösten 1953 synes en icke obetydlig ytterligare konsumtionsökning ha ägt
rum. Till följd av produktionsökningen har emellertid överskott fortfarande
förekommit. Dessa har kunnat avsättas på utlandsmarknaden. År 1950
medförde sålunda en nettoexport av 12 400 ton ägg, medan exporten 1951
uppgick till 9 000 ton, 1952 till 8 600 ton och 1953 till 6 837 ton.

Till belysande av ägghandelns utveckling meddelas i följande tablå uppgifter
om partihandelns invägning av ägg under åren 1938—1953.

Av sammanställningen framgår, att partihandelns invägning av ägg under
perioden 1951—1953 varit 8—10 procent lägre än under 1950. Partihandelns
inköp under de tre senaste åren är dock, med undantag för 1950,
de största, som förekommit under den period, som redovisas i tabellen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

27*

	Invägning		Invägning
År	absoluta tal ton	index 1938 = 100	År	absoluta tal ton	index 1938 = 100
1Q3R	27 570	100,0 101,7 96.7 68.8 38,2 42,7 62,4	1946........	27 440	99,5
1 q^9	28 025	1947........	26 875	97,5
1Q40	26 658 18 960 10 538 11 767	1948........	31176	113,1 136,7
1Q41	1949........	37 679
1Q4.9	1950........	42 845	155,4
1943	j 1951........	38 826	140,8
1944	17 205 22 397	1952........	39 431	143,0
1945........	81,2	1953........	38 715	140,4

28*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Bilaga 3.

med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på
vissa förnödenheter för jordbrukets behov.

Efterföljande redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa
förnödenheter för jordbrukets behov begränsas beträffande en del varuslag
till innevarande regleringsår men avser i övrigt i huvudsak den tid som förflutit
sedan inom jordbruksnämnden våren 1953 upprättades motsvarande
sammanställning.1 De tabeller, till vilka hänvisning i det följande sker, finns
intagna i en särskild tabellbilaga.1 2

Brödsäd. (Jfr tabell 2.) Liksom föregående regleringsår gäller under regleringsåret
1953/54 garantipriser för odlarnas försäljning av fullgod brödsäd.
Härvid har emellertid ett gemensamt grundpris fastställts för höst- och vårvete
och i samband därmed har prisregleringsskalorna blivit föremål för vissa
ändringar och gjorts lika för de båda veteslagen. Tidigare var grundpriset
för vårvete högre än för höstvete och regleringsskalorna i några avseenden
olika. Även den successiva prisstegringen har ändrats så, att den högre
prisstegringen med 15 öre per tiodagarsperiod endast gällt under september
och oktober, medan denna högre prisstegring föregående regleringsår även
gällde under november och december. Prisstegringen har i övrigt varit 10 öre
per tiodagarsperiod. Grundpriserna under regleringsåret framgår av följande
tabell.

Priser i kronor per 100 kg lör vara av
Leveranstid normalkvalitet med 16,5 % vattenhalt

			Vete	Råg
1—10	augusti	1953............		45:30
11—20		1953............		45: 40
21—31	»	1953............		45: 50
1—10	september	1953 ............		45: 60
11-20	T>	1953 ............	.......... 47= 25	45: 75
21—30	T>	1953 ............	.......... 47:40	45:90
1—10	oktober	1953 ............		46:05
11—20		1953............		46:20
21—31	»	1953............		46: 35
1—10	november	1953............	.......... 48:00	46: 50
11—20		1953............		46: 60

o. s. v. fram till och med den 21 maj 1954, då
priserna blir.............................. 50: 00 48: 50

Grundpriserna gäller för vara av normalkvalitet med 16,5 procent vattenhalt
vid leverans till prisort. Vid leverans till annan ort än prisort minskas
garantipriset med kostnaderna för transport från mottagningsorten till närmaste
prisort. I fråga om Gotland reduceras dock fraktavdraget med 75 öre
per 100 kg genom fraktbidrag från spanninålsbolaget.

1 Se Kungl. Maj:ts prop. nr 224/1953, s. 25* fl.

2 Införd sist i propositionen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

29*

För fullgod vara av annan kvalitet än normalkvalitet verkställes prisreglering
enligt särskilda i jordbruksnämndens cirkulär nr 45/1953 angivna regler.
De jämkningar i fråga om minimifordringarna för fullgott vete, som
med hänsyn till de dåliga bärgningsförhållandena tillfälligt genomfördes för
1952 års skörd, gäller icke under regleringsåret 1953/54.

Fodermedel. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på fodersäd är alltjämt fri. I
den mån spannmålsbolaget utförsäljer restkvantiteter av importerad fodersäd
gäller dock vissa av jordbruksnämnden bestämda priser. Dessa fastställes
med hänsyn till världsmarknadspriset. De avser försäljning till partihandlare.
Några föreskrifter om handelsmarginalens storlek lämnas icke.
Bolaget har under året icke importerat annan utländsk fodersäd än majs.
Numera importerar bolaget denna vara endast för att hålla ett av statsmakterna
bestämt beredskapslager. I övrigt har, såsom redan anförts vid redogörelsen
för fodermedelsregleringen i bilaga 1, utrikeshandeln både med
majs och annan fodersäd överförts till handelns egna organ. Även i vad angår
införselavgifter för dylika varor har uppgift lämnats i nyssnämnda redogörelse.
Då tillgången på inhemsk fodersäd varit god och priserna varit
låga, har handelsorganen emellertid hittills icke importerat annan fodersäd
än majs, och även importen härav har varit förhållandevis liten. Medelpriserna
för vithavre och korn till producenter enligt gällande noteringar
från och med januari 1953 framgår av efterföljande sammanställning. Uppgifterna
avser kronor per deciton.

1953 Januari..............	Vithavre ......... 34:59	Korn 36:40
Februari.............	......... 33:69	36: 28
Mars ...............	......... 32:52	35: 87
April................	......... 31:28	34:84
Maj.................	......... —	—
Juni.................	......... .	—
Juli.................	......... .	—
Augusti..............	.........	—
September...........	......... 22:67	25: 79
Oktober.............	......... 22.86	25: 92
November...........	......... 23:21	26:09
December............	......... 23:62	26: 49
1954 Januari .............	......... 24:52	27: 11

Spannmålsbolagets nettoutförsäljningspris på majs var vid 1953 års början
45 kronor 50 öre per deciton. Med hänsyn till världsmarknadspriset och
sedan införselavgift tillkommit, höjdes nettopriset den 21 september till
47 kronor, sänktes den 3 november till 46 kronor och höjdes åter den 8
december till 48 kronor. Till dessa priser skall läggas handelsmarginal, innan
förbrukarpriset erhålles. Priset till förbrukare på kustorter var enligt
Lantbruksförbundets noteringar per deciton i medeltal 47 kronor 37 öre för
januari 1953, 49 kronor 26 öre för september och 49 kronor 45 öre för december
samma år.

Vid försäljning av utländskt vetekli uttog spannmålsbolaget vid ingången
av år 1953 ett nettopris av 35 kronor 50 öre per deciton. Priset höjdes den
21 september till 40 kronor 20 öre, sänktes den 20 oktober till 37 kronor,
den 10 november till 34 kronor och den 1 december till 33 kronor för att den
8 december åter höjas till 34 kronor. På grund av det allmänna marknadsläget
(jlr prisuppgifterna för svenskt vetekli nedan) har emellertid bolaget
icke kunnat sälja utländskt vetekli efter prishöjningen i september.

30*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Spannmålsbolagets nettopris vid försäljning av oljekraftfoderblandning
var vid ingången av 1953 och fram till den 16 augusti samma år 48 kronor
30 öre per deciton. Nämnda dag höjdes priset till 50 kronor. Priset till förbrukare
var på kustorter i medeltal för januari månad 1953 50 kronor 50 öre
per deciton. Detta pris stod oförändrat till och med juli månad, varefter med
hänsyn till världsmarknadspriser och tillkomsten av införselavgift en prishöjning
inträdde. För september månad utgjorde motsvarande förbrukarpris
52 kronor 22 öre per deciton och för december 51 kronor 94 öre per deciton.
Såsom förut framhållits i bilaga 1 har tillverkning av oljekraftfoderblandning
i spannmålsbolagets regi numera upphört. Vid ingången av år 1953
var bolagets nettopris för linkaksmjöl 54 kronor 30 öre, för krossade kokoskakor
48 kronor 30 öre samt för extraherat raps- och senapsmjöl 40 kronor
30 öre per deciton. Dessa priser, vilka skall ökas med handelsmarginal för
att erhålla förbrukarpriset, kvarstod oförändrade intill hösten 1953. Efter
den då genomförda förut omtalade omläggningen av utrikeshandeln med
mera inträffade vissa prisförändringar även på nu nämnda oljekraftfoderslag.
Priset på extraherat rapsmjöl och senapsmjöl sänktes vid spannmålsbolagets
försäljningar till netto 35 kronor per deciton och detta pris kvarstod
oförändrat vid utgången av år 1953. Förbrukarpriserna (inklusive handelsmarginal)
på linkaksmjöl och krossade kokoskakor var vid utgången
av år 1953 högre än vid 1953 års ingång, eller på kustorter i genomsnitt omkring
respektive 58 kronor och 55 kronor 50 öre per deciton mot respektive
56 kronor 65 öre och 50 kronor 50 öre per deciton vid årets ingång.
Till följd av en stegring av importpriserna har införselavgiften för vissa
slag av oljekraftfoder sänkts i februari 1954.

Priserna på svenskt kli av råg och vete har i samband med den vikande
prisnivån på inhemsk fodersäd nedgått betydligt under året. Priset på
svenskt vetekli har emellertid legat något över priset på importerat vetekli.
Även priset på havrekli har följt med i nedgången. De av Lantbruksförbundet
sedan januari 1953 noterade priserna på svenskt kli av vete, råg och
havre framgår av följande sammanställning. Uppgifterna avser medelpriser
i kronor per deciton vid kvarnar.

	Svenskt	Svenskt	Svenskt
	vetekli	rågkli	havrekli
1953 Januari................	.......... 39:54	34: 25	15: 50
Februari ..............	.......... 40:00	34: 67	15: 50
Mars..................	.......... 40: 14	35: 23	15: 40
April...................	.......... 38:98	35: 29	14: 92
Maj ...................	.......... 38:77	35: 29	14: 59
Juni...................	.......... 38:48	35:11	13: 77
Juli....................	.......... 36:06	33: 37	12: 75
Augusti................	.......... 35:69	33:19	12: 56
September..............	.......... 34:39	31: 93	11:38
Oktober ..............	.......... 33:61	29: 99	10: 73
November..............	.......... 33:56	29: 42	11:35
December..............	.......... 33:62	29: 02	11:58
1954 Januari................	.......... 33:72	28: 72	12:13

Sedan januari 1953 utvisar priserna på hö och halm enligt Lantbruksförbundets
noteringar följande utveckling. Uppgifterna avser medelpriser i
kronor per deciton för pressad vara till producent, på station i Mellansverige.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

31*

1953 Januari...
Februari..

Mars.....

April.....

Maj......

Juni......

Juli......

Augusti...
September
Oktober ..
November.
December

1954 Januari ..

Vallhö Höstsädshalm

15:06 6:13

14: 63 5: 75

14: 05 5: 50

13:38 5:13

13:17 4: 75

13: 00 4: 75

13 00 4: 75

Potatis. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har jordbruksnämnden
för tillverkningsåret 1953/54 fastställt de priser, som tillverkare av potatisstärkelse
eller potatisbrännvin har att vid inköp av potatis av normal kvalitet
för fabriksändamål erlägga till leverantören. Priserna har varit följande:
Under tiden kampanjens början till och med 31 oktober 1953 45 öre,
1 november—31 december 1953 46 öre, 1—31 januari 1954 47 öre samt från
och med 1 februari till kampanjens slut 48 öre, allt räknat per hektoliter
och stärkelseprocent fritt fabrik.

Sockerbetor. (Jfr tabell 2.) För sockerbetor av 1953 års skörd har odlare
erhållit ett grundpris av 7 kronor 35 öre per deciton vid 16 procent sockerhalt.
Härav var 30 öre att anse såsom ett för året i anledning av det dåliga
skörderesultatet 1952 utgående stimulansbelopp, vilket förutsatts skola inräknas
i jordbrukskalkylen. Något av odlingens omfattning beroende stimulanstillägg
har ej utgått under året. För varje tiondels procent, varmed
sockerhalten överstiger 16 procent, har som vanligt utgått ett tillägg med
1/160 av grundpriset. Vidare har liksom tidigare utgått s. k. täckningsersättning
och ersättning enligt den s. k. 63-dygnsregeln. Det för 1953 års skörd
utbetalda genomsnittspriset blev med här angivna och vissa andra tillägg
och ersättningar 8 kronor 46 öre per deciton.

Oljeväxter. För oljeväxtfröer av 1953 års skörd erhåller odlare som tecknat
odlingskontrakt med Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening följande
grundpriser vid leverans av vara med en vattenhalt av 18 procent och en
renhetsgrad av 96 procent:

för höstraps och höstrybsfrö............... 85 öre per kilogram

» vårraps och vårrybsfrö................. 75 » » »

» vitsenapsfrö............................ 65 » » »

» oljelinfrö ............................. 80 » » »

För oljeväxtfrö med annan vattenhalt eller renhetsgrad verkställes prisreglering
enligt särskilda i jordbruksnämndens cirkulär nr 39/1953 angivna
regler. Producent, som ej tecknat odlingskontrakt, erhåller ett grundpris,
som med 2 öre per kilogram understiger de ovan angivna priserna.

Spånadsväxter. För 1953 års skörd har såsom riktpriser gällt 27 öre för
linhalm och 15 öre för hamphalm, allt per kilogram. Priserna avser halm av
grundkvalitet med 15 procent vattenhalt. För avvikande kvalitet sker pris -

32*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

reglering enligt särskilda bestämmelser (för linhalm jordbruksnämndens
cirkulär nr 85/1951 och för hamphalm statens linnämnds meddelande nr
14/1949).

För frö av spånadslin av 1953 års skörd har garanterats samma pris, som
ovan angivits för kontraktsodlat oljelin. För hainpfrö är prisbildningen helt
fri.

Mjölk- och mejeriprodukter m. m. (Jfr tabellerna 1 och 2.) Den genomsnittliga
likviden för mejerimjölk under 1952/53 uppgick enligt kalkylsakkunnigas
beräkningar till 37,13 öre per kilogram, varav 6,06 öre statliga bidrag.
Härutöver har av statliga medel från föregående år utbetalats 17,4
miljoner kronor såsom leveranstillägg. Medtages dessa blir bidraget 6,54
öre per kilogram och totallikviden 37,61 öre per kilogram. För 1953/54 har
preliminärt upptagits 35,47 öre per kilogram, varav 5,01 öre i bidrag. Härutöver
utbetalas av medel reserverade från tidigare år belopp, vilka om de
medräknas höja mjölklikviden per kilogram med 0,54 öre.

Riksnoteringen på runmärkt smör, som under tiden den 24 maj—den 9
november 1952 varit 5 kronor 85 öre, höjdes från och med den 10 november
1952 till den före förstnämnda dag gällande noteringen, 6 kronor per
kilogram (jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 224/1953, s. 28*). Samtidigt bestämdes
normalpriset på mejerismör och lantsmör vid försäljning till detaljhandlare
till 6 kronor 15 öre och vid försäljning till förbrukare till 6
kronor 85 öre per kilogram. Dessa priser gällde till den 1 maj 1953, då en
prishöjning skedde med 5 öre per kilogram i riksnoteringen och i normalpriserna
på runmärkt mejerismör. Samtidigt fastställdes normalpriserna på
omärkt mejerismör och lantsmör till belopp, som med 50 öre per kilogram
understeg det för runmärkt mejerismör bestämda normalpriset i respektive
handelsled. Från och med den 27 november 1953 till och med den 22 januari
1954 låg normalpriset för omärkt mejerismör och lantsmör ytterligare 20
öre per kilogram under det för runmärkt mejerismör fastställda normalpriset.
Priserna på osaltat smör ligger 10 öre över nyss angivna priser.

Prisbildningen på ost är från och med den 25 augusti 1952 helt fri. Partipriserna
på ost höjdes i samband med att de släpptes fria med 30 öre per
kilogram. Med undantag för högproduktionstiden sommaren 1953 har de
sedan varit oförändrade. Under nämnda period sommaren 1953 sänktes partipriserna
enligt särskild överenskommelse mellan jordbruksnämnden och
jordbrukets förhandlingsdelegation med 10 öre per kilogram. Detalj priset
på helfet runmärkt ost av Sveciatyp höjdes från juli till september 1952
från 500 till 542 öre per kilogram. I december 1953 var priset 558 öre per
kilogram.

Normalpriserna på konsumtionsmjölk, som från och med den 14 januari
1952 höjdes med 3 öre per liter, har sedan dess varit oförändrade. För konsumtionsmjölk,
som vid mejeri standardiserats till en fetthalt av lägst 3,5
procent och som försäljes i med kapsyl tillsluten glasflaska, har normalpriset
enligt jordbruksnämndens beslut den 13 november 1951 bestämts till
5 öre per liter utöver det för 3-procentig mjölk gällande priset.

Normalpriserna på färsk grädde vid försäljning till förbrukare utgör sedan
den 1 september 1951 flerstädes i riket 250 öre per liter för tunn och
580 öre per liter för tjock grädde (i Stockholm 600 öre och i Göteborg 590
öre).

Kött och fläsk. (Jfr tabell 2.) Prissättningen på hela, halva och fjärdedels
kroppar av nötkreatur, häst och svin regleras genom normalpriser. Som
normalpriser gäller de partipriser, som av Sveriges slakteriförbund note -

33*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ras i Stockholm (tolfte prisområdet) med vissa avdrag och tillägg i öre per
kilogram för övriga prisområden. Normalpriserna är rörliga i anslutning
till marknadsläget. Genom ett avtal med jordbruksnämnden har Slakteriförbundet
utfäst sig att söka reglera prissättningen så, att på helt år medelpriset
för samtliga köttvaror överensstämmer med den av Kungl. Maj :t
och riksdagen för regleringsåret 1953/54 angivna medelprisnivån. De priser,
som ansluter sig till denna medelprisnivå, kallas baspriser. Rörligheten
i prisbildningen har begränsats genom att det aktuella priset icke för någon
varugrupp vid något tillfälle får överstiga basprisnivån med mer än 25 procent.
De baspriser, som den 1 februari 1954 gäller för tolfte prisområdet,
återges här nedan (putsad vara i öre per kilogram).

Klass

Ko,

oxe

Kviga,

stut,

ungtjur

Tjur

Gräs-

kalv

Gödkalv

Späd-

kalv

Häst

I.....

. 302

317

299

338

438

298

219

III.....

. 272

277

313

363

278

209

Hel eller halv

kropp av gödsvin suggfläsk,

Is-lass med huvud renskuret

och fotter

Extra prima......... 365 297

Prima............... 365 —

Från och med den 1 september 1953 har vissa ändringar företagits i prisområdesindelningen
samt i avdragen och tilläggen inom de olika prisområdena
i förhållande till tolfte prisområdet.

Priserna på styckade köttvaror av nötkreatur, häst och svin samt charkuterivaror
vid försäljning till förbrukare är sedan februari 1952 fria. Genom
en överenskommelse mellan jordbruksnämnden och priskontrollnämnden,
å ena, och handelns organisationer, å andra sidan, har ett avtal emellertid
träffats om handelsmarginalernas storlek.

För fårkött är prisbildningen helt fri i samtliga handelsled.

Ägg. (Jfr tabell 2.) Prisbildningen på ägg är sedan april 1948 fri inom
ramen för de av statsmakterna fastställda riktlinjerna. För regleringsåret
1953/54 innebär dessa bland annat att äggpriset skall vara fritt intill en
övre gräns, som fastställts till 4 kronor 25 öre per kilogram till producenter
i södra Sverige. Vid denna gräns gäller att Sveriges export- och importforenin"
för ägg skall vara skyldig att importera i den mån så är möjligt
utan förlust och att export icke får ske utan särskilt tillstånd av jordbruksnämnden.
Medelpriset för regleringsåret 1953/54 har i jordbruksöverenskommelsen
våren 1953 beräknats till 3 kronor 10 öre per kilogram
(i den nyligen upprättade kalkylen räknar man med att ett medelpris
av endast 2 kronor 95 öre skall kunna uppnås). För att uppnå
det förutsatta medelpriset äger föreningen utbetala bidrag vid export av
ägg, då utlandspriscrna ligger under motsvarande svenska priser. Bidragen
finansieras dels genom medel, som influtit genom avgifter vid export av
ägg, då de utländska priserna legat högre än motsvarande svenska priser,
dels genom en regleringsavgift, som föreningen beräknar på grundval av mvägda
kvantiteter ägg. Därjämte har föreningen å conto erhållit vissa medel,
som influtit genom införselavgifter på fodermedel,
a* Bihang till riksdagens protokoll 195/f. 1 samt Nr ISO.

34*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Svensk äggnotering (= producentpris i öre per kilogram på ägg i de viktigaste
produktionsområdena i Götaland) har från och med januari 1953
utvecklats på följande sätt.

Januari..........		1953 Augusti ..........
Februari........	........ 300	September ........
Mars............		Oktober..........
April............	........ 272	November........
Maj.............	........293	December........	....... 203
Juni ............		1954 Januari..........	250
Juli.............

Handelsgödsel. (Jfr tabell 2.) Förbrukarpriserna på de inom landet tillverkade
gödselmedlen (kalkkväve, kalkammonsalpeter, ammoniumsulfat,
superfosfat och tomasfosfat) fastställes efter överenskommelse mellan priskontrollnämnden
och tillverkarna. Prissättningen på importgödselmedlen
(kalksalpeter, chilesalpeter och kali) är fri. För år 1953/54 gäller följande
priser.

	Kronor per	deciton vid leverans under tiden	Priset avser leverans
Varuslag	Ve-30/» 1953 l:a perioden be-taln. per ‘/w 1953	''/jo 1953—1»Vi 1954 2:a perioden betaln. per V* 1954	''/a—31/5 1954 3:e perioden betaln. per ''/e 1954	banfritt å följande platser
Chilesalpeter, 16%......	_	33: 25	34:15	importhamn
Kalksalpeter, 15,5 %____	24: 60	25:30	26: 00	tariffhamn
Kalkkväve, 20 % ......	30: 25	31: 10	31:95	Stockvik
Ammoniumsulfat, 20,8 % Kalkammonsalpeter,	—	27:95	28:80	Ljungaverk
20,5% ..............	27: 40	28: 25	29:10	fabrik
Kali, 40 %............ Superfosfat, pulvr., 19,5 %	16:50	17:10	17:70	tariffhamn
14: 70	15: 20	15:70	fabrikshamn
• kornad,19,5 %	15: 60	16: 10	16: 60	>
Thomasfosfat, 17 % ....	11:40	11:90	12: 40	fabrik

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

35*

Bilaga 4.

angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1952.

I Kungl. Maj:ts proposition 319/1942 lämnades en redogörelse för jordbrukarnas
kontanta inkomster och utgifter under dels åren 1932, 1935 och
1937, dels åren 1938 och 1940, grundad på bearbetningar av självdekiarationer,
vilka beträffande de tre förstnämnda åren verkställts av 1938 års jordbruksutredning
och för åren 1938 och 1940 av statens livsmedelskommission.
Denna redogörelse har sedermera i Kungl. Maj :ts propositioner
246/1943, 253/1944, 303/1945, 267/1946, 280/1947, 275/1948, 212/1949,
245/1950, 207/1951, 236/1952 och 224/1953 kompletterats med liknande
undersökningar för åren 1941—49, verkställda av statens livsmedelskommission
respektive statens jordbruksnämnd och för åren 1950 och 1951 av
statistiska centralbyrån. Efter särskilt bemyndigande den 11 september 1953
har centralbyrån nu utfört en motsvarande bearbetning av självdeklarationer,
avseende inkomståret 1952, och i det följande framlägges en sammanfattande
redogörelse för de härvid erhållna resultaten.

Material och metod.

Såsom framgår av tabell 1 har för undersökningen av jordbrukarnas kontanta
inkomster och utgifter år 1952 kunnat utnyttjas sammanlagt 8 168 av
jordbrukare avgivna självdeklarationer för av ägaren själv brukade gårdar.
Samtliga dessa härröra, liksom fallet varit vid föregående deklarationsundersökningar,
från brukningsenheter, som deltogo i den av 1938 års jordbruksutredning
verkställda undersökningen av jordbrukets driftsförhållanden.
Sedan föregående år har antalet undersökta gårdar minskats med 322,
vilka fördela sig på alla områden och inom dessa på samtliga storleksgrupper
med undantag av grupperna 30—50 hektar åker inom södra och mellersta
Sveriges skogs- och dalbygder samt 10—20 och 20—30 hektar åker
inom norra Sverige, där antalet ökat något. Minskningen har orsakats dels
av att länsstyrelserna av olika skäl ej kunnat avstå vissa deklarationer, dels
av att gårdar under året försålts eller utlämnats på arrende, på grund varav
brukningsenheterna måst uteslutas vid denna bearbetning. Det skulle kräva
omfattande undersökningar för att nu i detalj bedöma verkningarna av
dessa förändringar i primärmaterialets omfattning; de synas dock icke
nämnvärt inverka på jämförbarheten med föregående års resultat. Deklarationsmaterialets
relativa fördelning på olika storleksgrupper inom vart och
ett av de Ire huvudområdena har, såsom framgår av tabell 2, endast obetydligt
förändrats sedan föregående år.

I detta sammanhang vill centralbyrån meddela, att vid nästa års undersökning
skall användas ett aktuellt, på modern samplingmetodik grundat
urval av jordbruk, vilket i fortsättningen skall ligga till grund för undersökningar
av detta slag. I samband härmed ämnar centralbyrån även i övrigt
ompröva metoden för dessa undersökningar.

Beträffande sättet för materialets bearbetning ha utförliga redogörelser
lämnats i de ovan nämnda sammanfattningarna av de föregående deklara -

36* Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 1. Antal i deklarationsundersökningarna ingående brukningsenheter.

		Storleksgrupper, hektar åker
								Samt-
							över 100
	2—5	5—10	O CQ 1 O	20—30	30-50	50-100	liga
ning för år 1946.
Södra och mellersta Sveriges slätt-bygder ........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	199	605	1207	607	490	244	104	3 456
och dalbygder.................	874	1683	1086	213	124	48	14	4 042
Norra Sverige...................	till	1143	368	27	—	—	—	2 649
Hela riket	2184	3 431	2 661	847	614	292	118	10147
Statistiska centralbyråns undersök-
ning för år 1950.
Södra och mellersta Sveriges slätt-bygder ........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	174	513	1061	523	417	230	97	3 015
och dalbygder.................	785	1469	940	199	95	44	12	3 544
Norra Sverige...................	890	969	303	26	—	—	—	2188
Hela riket	1849	2 951	2 304	748	512	274	109	8 747
Statistiska centralbyråns undersök-
ning för år 1951.
Södra och mellersta Sveriges slätt-bygder ........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	172	505	1051	517	397	228	90	2 960
och dalbygder.................	762	1445	907	168	85	39	10	3 416
Norra Sverige...................	862	940	291	21	—	—	—	2114
Hela riket	1796	2 890	2 249	706	482	267	100	8 490
Statistiska centralbyråns undersök-
ning för år 1952.
Södra och mellersta Sveriges slätt-bygder ........................ Södra och mellersta Sveriges skogs-	165	485	1007	499	387	217	80	2 840
och dalbygder.................	739	1365	871	163	86	36	9	3 269
Norra Sverige...................	820	921	293	25	—	—	—	2 059
Hela riket	1724	2 771	2171	687	473	253	89	8168

tionsundersökningarna. Såsom däri framhållits ha de ur självdeklarationernas
A-bilaga erhållna uppgifterna rörande jordbrukarnas kontanta inkomster
och utgifter omräknats dels till totalsiffror för riket, dels till siffror per
hektar jordbruksjord. Vid beräkningen av arealen jordbruksjord har arealen
ängsmark omräknats till åker med ledning av den officiella statistikens uppgifter
om avkastningen på åker och äng. Beräkningen av totalsiffrorna för
riket grundar sig på eu för varje särskild storleksgrupp och varje produktionsområde,
enligt den officiella jordbruksstatistikens indelning, verkställd
uppräkning av självdeklarationernas uppgifter. Härvid har förhållandet mellan
å ena sidan den totala åkerarealen enligt 1944 års jordbruksräkning vid
samtliga brukningsenheter inom respektive storleksgrupp och område samt
å andra sidan åkerarealen vid de undersökta brukningsenheterna inom
samma storleksgrupp och område tagits till utgångspunkt för omräkningen.

Vid bedömningen av undersökningens resultat i vad avser kontanta inkomster
och kostnader får beaktas, att den icke med säkerhet klargör den
ekonomiska utvecklingen inom jordbruket, om man företager en jämförelse
över en längre tidsperiod. Nu anfört förhållande beror på vissa inom jord -

Kungl. Maj:ts proposition nr i80.

37*

Tab. 2. Procentuell fördelning av antalet brukningsenheter på olika

storleksgrupper.

Storleksgrupper, hektar åker	Samt- liga
2-5	5-10	10-20	20-30	30-50	50-100	över 100
19	25	30	12	8	4	2	100
40	37	17	3	2	1	0	100
57	34	8	1	0	0	0	100
6	17	35	18	14	7	3	100
22	42	27	5	3	1	0	100
42	43	14	1				100
6	17	35	17	14	8	3	100
22	41	27	6	3	1	0	100
41	44	14	1				100
6	17	36	17	13	8	3	100
23	42	27	5	3	0	0	100
41	44	14	1				100
6	17	35	17	14	8	3	100
22	42	27	5	3	1	0	100
40	45	14	1	—	—	—	100

Samtliga brukningsenheter med över
2 hektar åker enligt 1944 års jordbruksråkning.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder
........................

Södra och mellersta Sveriges skogs och

dalbygder.................

Norra Sverige...................

De i livsmedelskommissionens deklarationsundersökning
för är 1946 ingående
brukningsenheterna.
Södra och mellersta Sveriges slättbygder
........................

Södra och mellersta Sveriges skogs och

dalbygder.................

Norra Sverige...................

De i statistiska centralbyråns deklarationsundersökning
för är 1950 ingående
brukningsenheterna.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder
........................

Södra och mellersta Sveriges skogs och

dalbygder.................

Norra Sverige...................

De i statistiska centralbyråns deklarationsundersökning
för år 1951 ingående
brukningsenheterna.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.
.........................

Södra och mellersta Sveriges skogs och

dalbygder..................

Norra Sverige.....................

De i statistiska centralbyråns deklarationsundersökning
för år 1952 ingående
brukningsenheterna.
Södra och mellersta Sveriges slättbygder
........................

Södra och mellersta Sveriges skogs och

dalbygder................

Norra Sverige...................

bruket under senare tid försiggångna strukturella förändringar. För det
första märkes här, att försäljningsinkomsternas andel av totalinkomsterna
successivt ökats i samband med övergången från natura- till penninghushållning.
Samtidigt har deklarationen av försäljningsinkomster blivit fullständigare.
Denna utveckling har varit särskilt markant i norra Sverige. I
samband med utflyttningen av arbetskraft från jordbruket har vidare kontanllönernas
andel av de totala arbetskostnaderna (om i dessa senare även
inräknas lön till brukarna själva) undergått en minskning. Så har framför
allt varit fallet inom det större och medelstora jordbruket. Ifrågavarande
förhållanden medföra, att sedan förkrigstiden dels skett en raskare stegring
av jordbrukets kontanta inkomster än av dess totala inkomster, dels skett
en långsammare uppgång av kontantlönerna i jordbruket än av de totala

38*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

arbetskostnaderna. Undersökningsresultaten ge på grund härav icke en riktig
bild av den totala inkomst- och kostnadsutvecklingen inom jordbruket
på längre sikt. Deklarationsundersökningarnas brister i berörda hänseende
hindra emellertid icke, att resultat av desamma komma till användning för
många ändamål, såsom specialundersökningar av olika slag för jordbrukskalkylen,
nämligen i fråga om vissa kostnadsposter, vilka äro av den natur,
att de icke i nämnvärd grad influeras av förutnämnda strukturella förändringar
inom jordbruket. Vid studium av resultaten från dessa undersökningar
bör man vidare observera, att deklarationsundersökningarna avse
kalenderår och att skogsbruket ingår däri, under det att den s. k. totalkalkylen
för jordbruket avser produktionsår och ej tar hänsyn till skogsbruket.

Ytterligare bör vid bedömningen av undersökningsresultaten hänsyn tagas
till att de i undersökningen ingående egendomarna genomsnittligt taget torde
representera en något högre produktionsförmåga och mera rationella
driftsförhållanden än genomsnittsjordbruket. Till följd härav torde de vid
undersökningen erhållna totalbeloppen för såväl inkomster som utgifter vara
något för höga. Deras huvudsakliga uppgift är emellertid att avspegla de
från år till år inträffade förändringarna i jordbrukarnas kontanta inkomster
och utgifter och icke att ange dessa posters absoluta storlek.

Det bör ytterligare beaktas, att brukningsenheter med mindre än 2 hektar
åker icke ingå i det bearbetade materialet. Likaså bör framhållas, att vid
upprättande av självdeklaration inom jordbruket den s. k. kontantprincipen
tillämpas. Då hänsyn sålunda icke tages till eventuella lagerbehållningar
vid beskattningsårets början och slut, kan nettointäkten av jordbruksfastighet
enligt deklarationsuppgifterna växla mera från år till år än vad som
eljest skulle varit förhållandet.

I tidigare års redogörelser har 1938 använts som basår. De ovan nämnda
strukturella förändringarna ha emellertid nödvändiggjort valet av ett senare
jämförelseår. I avvaktan på att nytt basår skulle fastställas för jordbrukskalkylen,
ansågs det lämpligt, att år 1946 tillsvidare i tabellerna användes
som utgångspunkt för jämförelserna. Detta system har använts vid undersökningarna
för åren 1949—1952. I samband med kommande omläggning
av dessa undersökningar torde år 1950 i fortsättningen bli basår i anslutning
till att produktionsåret 1950—1951 användes i jordbrukskalkylen. Tabellerna
i föreliggande redogörelse lämna uppgifter för åren 1946 och 1950—1952.
Textframställningen behandlar emellertid i det stora hela endast utvecklingen
mellan åren 1951 och 1952.

Jordbrukets kontanta inkomster.

Resultaten av den beräkning av jordbrukarnas sammanlagda kontanta
inkomster under år 1952, som verkställts på grundval av de på självdeklarationernas
A-bilaga lämnade uppgifterna, redovisas i tabellerna 3 och 4. I tabell
3 återgivas för hela riket och de tre stora huvudområdena — södra och
mellersta Sveriges slättbygder samt skogs- och dalbygder och norra Sverige
— de till totalsiffror uppräknade inkomstbeloppen, och i tabell 4 ha dessa
omräknats till indextal med 1946 och 1951 som basår. I anslutning till Abilagans
uppställning ha inkomsterna fördelats på följande poster: spannmål
och frövaror; sockerbetor; potatis jämte rotfrukter, grönsaker och trädgårdsprodukter;
hö jämte halm och grönfoder; hästar och nötkreatur; svin
och grisar; fjäderfä och ägg; mjölk och produkter därav, dels vid leverans
till mejeri, dels vid annan försäljning; diverse produkter (får och getter,
fisk och vilt, lin, ull, hudar och skinn m. m.); inkomster av skogsbruk;

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 39*

Tab. 3. Jordbrukets kontanta inkomster åren 1946 och 1950—1952, miljoner kronor.

	1946	1950	1951	1952
Södra och mellersta Sveriges slättbygder. Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och frövaror...........	304,3	504,9	608,4	715,5
sockerbetor......................	94,1	121,2	117,5	119,6
potatis m. m....................	68,6	66,8	77,4	82,7
hö, halm och grönfoder..........	12,6	5,9	5,9	9,1
Summa vegetabiliska produkter	479,6	698,8	709,2	926,9
hästar och nötkreatur............	191,3	240,3	281,0	291,1
svin och grisar.................	162,4	261,3	304,4	391,0
fjäderfä och ägg.................	50,4	79,1	83,1	89,8
mjölk till mejeri................	469,3	600,4	616,4	678,6
mjölk till enskilda...............	18,9	20,3	19,7	19,4
Summa animaliska produkter	892,3	1 201,4	1 304,6	1 469,9
diverse produkter................	10,1	9,7	11,4	10,9
Summa inkomster av försålda produkter	1382,0	1909,9	2025,2	2 407,7
Diverse inkomster........................	26,0	32,7	38,2	39,9
därav för körslor......................	15,5	13,7	18,5	19,3
Inkomster av skogsbruk..................	90,0	80,0	184,7	215,8
Arrenden och avgälder...................	19,0	21,6	21,5	22,9
Samtliga kontanta inkomster	1517,0	2044,2	2 269,6	2 686.3
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder. Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och frövaror...........	45,1	71,9	61,5	99,0
sockerbetor......................	1,8	2,5	2,7	2,3
potatis m. m....................	30,9	42,2	47,5	43,2
hö, halm och grönfoder..........	4,5	3,7	4,2	5,1
Summa vegetabiliska produkter	82,3	120,3	115,9	149,6
hästar och nötkreatur............	125,6	173,2	209,5	216,8
svin och grisar..................	87,9	131,1	154,9	194,4
fjäderfä och ägg.................	30,6	48,1	50,6	59,1
mjölk till mejeri.................	292,7	412,3	432,9	498,6
mjölk till enskilda...............	16,3	17,8	17,7	18,5
Summa animaliska produkter	553,1	782,5	865,6	987.4
diverse produkter................	5,3	4,2	5,3	4,4
Summa inkomster av försålda produkter	640,7	907,0	986,8	1141,4
Diverse inkomster .......................	36,9	30,1	39,4	47,8
därav för körslor......................	30,5	20,9	29,1	36,9
Inkomster av skogsbruk..................	260,8	228,1	468,0	521,3
Arrenden och avgälder...................	9,1	12,3	13,8	13,2
Samtliga kontanta inkomster	947,5	1177,5	1 508,0	1723,7
Norra Sverige. Inkomster av försålda produkter		3,5	3,6	4,1
därav spannmål och frövaror...........	1,2
sockerbetor......................	—	—	—	—
potatis m. m....................	5,1	6,8	6,8	6,7
hö, halm och grönfoder..........	6,7	4,9	7,3	8,1
Summa vegetabiliska produkter	12,0	1 15,2	17,7	18.9

40*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 3 (forts ). Jordbrukets kontanta Inkomster åren 1946 och 1950—1952,

miljoner kronor.

	1946	1950	1951	1952
hästar och nötkreatur............	36,6	45,6	60,7	68,8
svin och grisar..................	9,2	16,2	19,0	20,3
fjäderfä och ägg.................	1,8	5,8	7,3	8,9
mjölk till mejeri.................	135,3	204,1	207,3	233,2
mjölk till enskilda...............	9,6	11,0	10,4	11,2
Summa animaliska produkter	192,5	282,7	304,7	342,4
diverse produkter................	3,9	2,7	3,4	3,4
Summa inkomster av försålda produkter	208,4	300,6	325,8	364,7
Diverse inkomster.......................	67,7	41,3	63,3	80,1
därav för körslor .....................	63,9	36,5	48,1	70,2
Inkomster av skogsbruk.................	236,3	167,7	324,5	358,4
Arrenden och avgälder ..................	5,2	5,7	5,4	6,2
Samtliga kontanta inkomster Hela riket.	517,6	515,3	709,0	809,4
Inkomster av försålda produkter
därav spannmål och frövaror ..........	350,6	580,3	573,4	818,6
sockerbetor .....................	95,9	123,7	120,3	121,9
potatis m. m....................	104,6	115,8	131,6	132,6
hö, halm och grönfoder..........	22,8	14,5	17,5	22,3
Summa vegetabiliska produkter	573,9	834,3	842,8	1 095,4
hästar och nötkreatur............	353,5	459,1	551,2	576,7
svin och grisar .................	259,5	408,6	478,3	605,7
fjäderfä och ägg.................	82,8	133,0	140,9	157,9
mjölk till mejeri................	897,3	1 216,8	1 256,6	1 410,4
mjölk till enskilda ..............	44,8	49,1	47,9	49,1
Summa animaliska produkter	1 637,9	2 266,6	2 474,9	2 799,8
diverse produkter...............	19,3	16,6	20,2	18,6
Summa inkomster av försålda produkter	2 231,1	3117,5	3337,9	3 913,8
Diverse inkomster.......................	130,6	104,1	130,9	167,8
därav för körslor.....................	109,9	71,1	95,8	126,4
Inkomster av skogsbruk.................	587,1	475,8	977,2	1 095,5
Arrenden och avgälder..................	33,3	39,6	40,6	42,2
Samtliga kontanta inkomster	2 982,1	3 737,0	4486,6	5 219,3

arrenden och avgälder; diverse inkomster (körslor, uthyrning av maskiner
och dragare; försäljning av döda yttre inventarier samt av sten, grus, torv
m. m., ersättning för vägunderhåll och andra ej annorstädes upptagna inkomstposter).

Såsom framgår av tabell 3 ha jordbrukarnas sammanlagda kontanta inkomster
för år 1952 beräknats till 5 219,3 milj. kronor. Inkomstsumman för
år 1951 uppskattades till 4 486,6 milj. kronor. I jämförelse med år 1951 föreligger
sålunda en ökning med 732,7 milj. kronor eller med 16,3 procent.

Av den sammanlagda inkomstsumman härrör över hälften eller 2 799,8
milj. kronor (53,6 procent) från försäljningen av animaliska produkter,
medan inkomsterna av vegetabiliska produkter uppgå till 1 095,4 milj. kronor
(21,0 procent). Inkomsterna av skogsbruk ha för år 1952 beräknats till
1 095,5 milj. kronor (21,0 procent). Dessa tre grupper av inkomster omfatta
nära 96 procent av samtliga inkomster.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180. 41*

Tab. 4. Jordbrukets kontanta Inkomster åren 1946 och 1950—1952. Indextal.

	År 1916 = 100	År 1951 = 100
	1950	1951	1952	1952
Södra och mellersta Sveriges slållbygder.
Vegetabiliska produkter................	145,7	147,9	193,3	130,7
Animaliska produkter..................	134,6	146,2	164,7	112,7
Samtliga jordbruksprodukter............	138,2	146,5	174,2	118,9
Diverse inkomster......................	125,5	146,4	153,0	104,6
Skogsbruk.............................	88,8	205,2	239,8	116,9
Samtliga kontanta inkomster	134,8	149,6	177,1	118,4
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.
Vegetabiliska produkter................	146,3	140,9	181,9	129,0
Animaliska produkter..................	141,5	156,5	178,5	114,1
Samtliga jordbruksprodukter............	141,6	154,0	178,1	115,6
Diverse inkomster......................	81,6	106,9	129,3	121,0
Skogsbruk.............................	87,5	179,5	199,9	111,4
Samtliga kontanta inkomster	124,3	159,1	181,9	114,3
Norra Sverige.
Vegetabiliska produkter................	126,4	147,5	157,5	106,8
Animaliska produkter..................	146,8	158,3	177,9	112,4
Samtliga jordbruksprodukter............	144,2	156,4	175,0	111,9
Diverse inkomster......................	61,0	78,7	118,4	150,4
Skogsbruk.............................	71,0	137,3	151,7	110,4
Samtliga kontanta inkomster	99,6	137,0	156,4	114,2
Ilela riket.
Vegetabiliska produkter................	145,4	146,9	190,9	130,0
Animaliska produkter..................	138,4	151,1	170,9	113,1
Samtliga jordbruksprodukter............	139,7	149,6	175,4	117,3 i
Diverse inkomster......................	79,7	100,2	128,4	128,2
Skogsbruk .............................	81,0	166,5	186,6	112,1
Samtliga kontanta inkomster	125,3	150,5	175,0	116,3

I förhållande till år 1951 ökade inkomsterna av försålda jordbruksprodukter
med 575,9 milj. kronor eller 17,3 procent. Härav kommer på animaliska
produkter 324,9 milj. kronor (ökning 13,1 procent) och på vegetabiliska
produkter 252,6 milj. kronor (ökning 30,0 procent). Skogsinkomsterna visa
under år 1952 en ökning med 118,3 milj. kronor, motsvarande 12,1 procent.

ökningen mellan åren 1951 och 1952 i försäljningen av animaliska produkter,
324,9 milj. kronor, fördelar sig med 25,5 milj. kronor på posten
»hästar och nötkreatur», 127,4 milj. kronor på posten »svin och grisar», 17,0
milj. kronor på posten »fjäderfä och ägg» samt 155,0 milj. kronor på posten
»mjölk».

Relativt sett innebär dessa tal en ökning i fråga om samtliga animaliska
produkter med som förut nämnts 13,1 procent samt i fråga om hästar och
nötkreatur 4,6 procent, svin och grisar 26,6 procent, fjäderfä och ägg 12,1
procent samt mjölk 11,9 procent.

ökningarna under år 1952 i inkomsterna av animaliska produkter äro i
första hand ett resultat av under året mer eller mindre höjda producentpriser.
Produktionsökning förelåg endast i fråga om slakt. Sålunda var slakten
av svin betydligt större än under år 1951. Även i fråga om får förelåg

42*

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

Tab. 5. Jordbrukets kontanta inkomster av vegetabiliska respektive animaliska
produkter i procent av kontanta inkomster av samtliga försålda produkter inom
olika storleksgrupper och områden åren 1946 och 1950—1952.

			Storleksgrupper, hektar	åker
	År								Samt-

		2—5	5-10	10—20	20-30	30-50	50-100	Över 100	liga
Södra och mellersta Sveriges
slättbygder.
Vegetabiliska produkter.....	1946	12,6	17,4	25,5	34,3	40,9	46,2	50,2	34,7
	1950	10,7	18,1	26,6	35,7	42,8	52,0	54,2	36,6
	1951	10,3	15,4	23,7	34,4	42,0	51,0	54,5	35,0
	1952	10,4	17,7	27,6	37,1	45,6	54,5	60,3	38,5
Animaliska produkter......	1946	86,6	81,3	73,8	65,1	58,4	53,1	49,2	64,6
	1950	88,8	81,3	73.1	63,7	56,5	47,6	45,2	62,9
	1951	89,0	83.9	75,9	64,9	57,4	48,4	45,1	64,4
	1952	89,1	81,7	72,1	62,5	53,9	45,0	39,2	61,1
Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder.
Vegetabiliska produkter.....	1946	4,8	7,4	12,2	16,6	22,6	34,7	47,0	12,8
	1950	5,4	6,9	12,1	17,7	25,1	33,1	49,6	13,3
	1951	5,7	6,7	10,1	13,5	20,3	31,0	50,1	11,7
	1952	4,8	6,7	11,3	15,4	24,2	37,6	55,0	13,1
Animaliska produkter......	1946	94,3	91,8	87,2	82,4	76,4	62,9	52,7	86,3
	1950	94,2	92,6	87,6	81,4	74,1	66,4	50,0	86,3
	1951	94,0	92,6	89,6	85,6	79,3	68,4	49,2	87,7
	1952	95,0	92,9	88,4	83,7	75,3	61,8	44,6	86,5
Norra Sverige.
Vegetabiliska produkter.....	1946	3,6	4,9	8,9	17,4				5,8
	1950	2,9	4,6	7,9	17,9				5,0
	1951	3,2	4,7	7,5	24,2				5,4
	1952	2,9	4,6	7,8	25,8	.			5,2
Animaliska produkter......	1946	94,4	93,6	88,9	79,5				92,4
	1950	96,6	94,5	90,5	79,1				94,0
	1951	96,3	94,4	91,1	70,2				93,5
	1952	96,3	94,7	91,0	70,0	•			93,9

ökning. Slakten av storboskap däremot minskade och återgick till mera normal
omfattning. Även slakten av kalv och häst visade nedgång.

Stegringen av inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter hänför sig
nästan helt till posten »spannmål och frövaror» som stigit med 245,2 milj.
kronor eller 42,8 procent. För de övriga posterna föreligga endast mindre
ökningar. Sålunda har posten »sockerbetor» ökat med 1,6 milj. kronor (1,3
procent), posten »potatis m. m.» med 1,0 milj. kronor (0,8 procent) samt
posten »hö, halm och grönfoder» med 4,8 milj. kronor (27,4 procent).

Inkomstökningen av spannmål och frövaror beror främst på 1952 års
mycket goda veteskörd i jämförelse med det särskilt dåliga skördeutfallet
under år 1951 på grund av svartrostskadorna. I övrigt sammanhänger inkomstökningen
för de olika vegetabilierna liksom för animalierna med under
året höjda producentpriser.

Inkomsterna av skogsbruk uppvisade efter år 1946 minskning under en
följd av år. Såsom i föregående års redogörelser framhållits, kännetecknades
nämnda år av ett toppläge i fråga om skogsinkomster, orsakat av prisstoppets
upphävande den 1 juli 1946 och i samband därmed ökning av avverkningarna;
omläggningen av taxeringsförfarandet torde även ha medverkat.
Nedgången från år 1947 till år 1948 berodde främst på en minskning

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

43*

av de avverkade kvantiteterna, föranledd av awerkningspliktens upphävande
sommaren 1948. Den fortsatta minskningen under åren 1949 och 1950
torde i första hand sammanhänga med de prissänkningar på massaved, som
förekommo under år 1949 och som blevo bestående under större delen av
år 1950.

Under år 1951 ökade skogsinkomsterna åter starkt och i jämförelse med
år 1950 blevo de mer än fördubblade. För år 1952 konstateras ytterligare
stegring av skogsinkomsterna. Skogsinkomsternas utveckling under de senaste
åren framgår av nedanstående sammanställning.

Inkomster av skogsbruk.

År Milj. kronor Index

1946 ............ 587,1 100

1949 ............ 482,1 82,1

1950 ............ 475,8 81,0

1951 ............ 977,2 166,4

1952 ............ 1 095,5 186,5

Orsaken till den starka stegringen av skogsinkomsterna under åren
1951—1952 är de höga priserna på skogsprodukter, främst massaved men
även andra sortiment, som varit rådande under nämnda avverkningsperiod.
Dessa priser ha stimulerat till ovanligt stora avverkningar. Under de senast
nämnda åren synas även mycket stora skogsposter ha försålts på rot.

Av 1952 års redovisade skogsinkomster har enligt uppgift från riksbankens
huvudkontor jämlikt lagen om investeringskonto för skog den 14
december 1951 (SFS nr 783) av fysiska personer och likställda skattskyldiga
i riksbanken för beskattningsåret 1952 insatts ett totalbelopp av 44,3
milj. kronor. En viss begränsning av insättningarna på investeringskonto
för skog av 1952 års skogsinkomster genomfördes genom Kungl. Maj :ts
beslut den 19 december 1952 om befrielse från insättning i samband med
ansökan om stödlån för skördeskador på 1952 års vårsädsskörd.

De nu anförda siffrorna avse riket i dess helhet. Mellan de olika områdena
föreligga vissa olikheter. I jämförelse med år 1951 ha södra och
mellersta Sveriges slättbygder den största ökningen av jordbrukets samtliga
kontanta inkomster, nämligen 18,4 procent, under det att inkomstökningen
i södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder och norra
Sverige är 14,3 respektive 14,2 procent. Enligt tabell 4 förklaras den gynnsamma
utvecklingen inom samtliga områden främst av ökade inkomster av
försålda vegetabiliska produkter och ökade skogsinkomster. Inkomsterna
av försålda vegetabiliska produkter ha ökat med 30,7 procent i södra och
mellersta Sveriges slättbygder, 29,0 procent i södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder samt 6,8 procent i norra Sverige. Inkomsterna av animaliska
produkter inom dessa tre områden ha ökat i ungefär samma relativa
omfattning, nämligen med respektive 12,7, 14,1 och 12,4 procent.

Förskjutningarna i de viktigaste inkomstposternas inbördes betydelse belysas
närmare av följande sammanställning av deras procentuella andel av
jordbrukets sammanlagda kontanta inkomster enligt självdeklarationerna:

Tablån visar, att de vegetabiliska produkternas andel av inkomsterna
ökat under år 1952. Animaliernas andel däremot har minskat och skogsinkomsternas
andel är i det närmaste lika stor som under år 1951.

De vegetabiliska respektive animaliska produkternas andel storleksgruppsvis
i inkomsterna av samtliga försålda jordbruksprodukter belyses i tabell
5. I denna framträder tydligt det kända förhållandet, att de vegetabiliska

44*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Vegetabiliska produkter................

Animaliska produkter..................

Skogsbruk ............................

Diverse inkomster.....................

Samtliga kontanta inkomster

1946	1950	1951	1952
19,3	22,3	18,8	21,0
54,9	60,7	55,1	53,6
19,7	12,7	21,8	21,0
6,1	4,3	4,3	4,4
100,0	100,0	100,0	100,0

produkternas relativa betydelse ökar starkt med stigande egendomsstorlek
samt att den genomgående är större inom slättbygderna i södra och
mellersta Sverige än i skogs- och dalbygderna och i norra Sverige.

Göres en uppdelning av samtliga kontanta inkomster och av försälj ningsinkomsterna
på rikets tre huvudområden erhålles följande procentuella fördelning: -

Samtliga kontanta inkomster	1946	1950	1951	1952
Södra och mellersta Sveriges slättbygder Södra och mellersta Sveriges skogs- och	50,9	54,7	50,6	51,5
dalbygder .........................	31,8	31,5	33,6	33,0
Norra Sverige ......................	17,3	13,8	15,8	15,5
Hela riket	100.0	100,0	100,0	100,0
Inkomster av försålda jordbruksprodukter
Södra och mellersta Sveriges slättbygder Södra och mellersta Sveriges skogs- och	62,0	61,3	60,7	61,5
dalbygder.........................	28,7	29,1	29,6	29,2
Norra Sverige.......................	9,3	9,6	9,7	9,3
Hela riket	100,0	100,0	100,0	100,0

Tablån visar, att de olika områdenas andelar av jordbrukets samtliga kontanta
inkomster år 1952 ej nämnvärt avvika från motsvarande tal år 1951.
Likartat är förhållandet beträffande inkomsterna av försålda jordbruksprodukter.

Jordbrukets kontanta utgifter.

De på självdeklarationernas A-bilaga redovisade kontanta utgifterna ha
vid bearbetningen sammanförts i följande grupper: arrenden och kontanta
undantagsförmåner; arbetslöner; inköp av spannmål och frövaror; kraftfoder
och betmassa; potatis och rotfrukter; hö, halm m. fl. fodermedel;
gödselmedel och torvströ; inköp av levande inventarier med fördelning på
hästar och nötkreatur, svin och grisar samt får, getter och fjäderfä; inköp
av döda inventarier; underhåll av dels inventarier, dels byggnader; diverse
driftskostnader (bl. a. elektrisk kraft samt bränn- och smörjolja) jämte räntor.
Dessutom ha även uppgifterna rörande kostnaderna för nyuppsättning
av yttre inventarier samt för ny-, till- eller ombyggnad bearbetats. Beträffande
dessa sistnämnda uppgifter bör emellertid nämnas, att dessa kostnader
icke berättiga till avdrag vid taxeringen, varför de kunna antagas vara
mindre fullständigt redovisade i deklarationerna. Av de vid bearbetningen
av dessa poster erhållna resultaten torde därför icke alltför bestämda slutsatser
böra dragas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180. 45*

Tab. 6. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1946 och 1950—1952, miljoner kronor.

Södra och mellersta Sveriges slättbygder.

Arrenden och kontanta undantagslörmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm in. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Södra och mellersta Sveriges skogs- och
dalbygder.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

Ny-, till- eller ombyggnad...............

Norra Sverige.

Arrenden och kontanta undantagsförmåner

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter

därav spannmål och frövaror..........

kraftfoder och betmassa.........

potatis och rotfrukter...........

hö, halm m. fl. fodermedel......

gödselmedel och torvströ........

Inköp av levande inventarier............

Inköp av döda inventarier...............

Underhåll av inventarier................

Underhåll av byggnader.................

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

Samtliga kontanta utgifter

Nyuppsättning av inventarier............

| Ny-, till- eller ombyggnad...............

1946	1950	1951	1952
10,6	14,4	15,0	16,4 !
356,7	405,0	440,6	504,6
51,5	71,4	80,2	95,6
91,4	142,5	154,4	174,8
6,4	6,7	7,1	8,9 1
23,6	34,5	39,2	43,9 \|
96,8	148,3	167,7	210,6
82,1	106,1	119,2	140,9
41,5	90,3	103,2	114,0
56,5	77,2	86,2	97,2
78,3	120,2	134,2	140,5
145,7	229,7	262,4	300,4
54,4	61,4	66,7	72,7
1 095,5	1507,7	1676,1	1920,5
15,6	46,3	51,0	54,3
32,3	39,1	37,5	28,8
4,7	6,2	7,1	7,4
173,5	194,2	227,7	269,9
28,8	34,2	42,0	49,7
48,4	82,0	101,3	118,9
3,7	3,9	3,9	4,4
12,6	17,2	23,4	27,8
53,5	72,5	81,7	96,1
59,7	79,7	87,6	101,9
26,4	41,0	50,4	52,8
26,7	35,8	40,9	45,5
51,3	86,0	119,0	125,5
71,2	110,1	129,1	150,1
23,0	27,0	29,7	31,5
583,5	789,8	943,8	1 081,5
9,4	18,9	31,4	28,3
26,8	28,7	37,0	33,2
2,2	2,5	3,0	3,5
103,4	82,5	113,9	128,6
10,7	13,2	13,9	16,4
15,2	23,1	26,7	30,0
1,0	1,0	1,0	1,4
13,7	19,7	22,3	24,8
15,8	21,3	22,6	24,8
26,3	26,0	31,6	34,9
12,3	16,8	21,5	21,7
7,8	10,0	12,2	14,5
22,3	34,9	47,7	60,5
33,4	48,5	67,9	66,4
8,4	8,7	9,6	10,0
272,5	308,2	383,9	437,5
3,6	4,7	6,3	7,4
9,7	11,9	12,9	16,8

05 04

46*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 6 (forts.)- Jordbrukets kontanta utgifter åren 1946 och 1950—1952,

miljoner kronor.

	1946	1950	1951	1952
Hela riket.
Arrenden och kontanta undantagsförmåner	17,5	23,0	25,1	27,4
Arbetslöner.............................	633,6	681,7	782,2	903,2
Inköp av förnödenheter
därav spannmål och frövaror..........	91,0	118,8	136,2	161,6
kraftfoder och betmassa.........	155,0	247,7	282,4	323,8
potatis och rotfrukter...........	11,1	11,6	12,0	14,6
hö, halm m. fl. fodermedel......	49,9	71,4	84,9	96,6
gödselmedel och torvströ........	166,1	242,1	272,0	331,4
Inköp av levande inventarier............	168,1	211,8	238,4	277,5
Inköp av döda inventarier...............	80,2	148,1	175,1	188,6
Underhåll av inventarier................	91,0	123,0	139,3	157,2
Underhåll av byggnader.................	151,9	241,1	300,9	326,4
Diverse driftskostnader..................	250,3	388,3	449,4	516,9
Räntor.................................	85,8	97,1	105,9	114,3
Samtliga kontanta utgifter	1951,5	2 605,7	3003,8	3 439,5
Nyuppsättning av inventarier............	28,6	69,8	88,7	90,0
Ny-, till- eller ombyggnad...............	68,8	79,6	87,3	78,8

Resultaten av beräkningarna redovisas i tabellerna 6 och 7.

För hela riket beräknas jordbrukarnas samtliga kontanta utgifter år 1952
ha uppgått till sammanlagt 3 439,5 milj. kronor, vartill komma ytterligare
90,0 milj. kronor för nyuppsättning av inventarier och 78,8 milj. kronor för
ny-, till- och ombyggnader. Motsvarande utgifter för år 1951 utgjorde respektive
3 003,8, 88,7 och 87,3 milj. kronor. I jämförelse med år i951 ökade
således samtliga kontanta utgifter år 1952 med 435,7 milj. kronor eller

14,5 procent.

Som framgår av tabell 7 ha de relativa utgiftsökningarna för hela riket
i förhållande till år 1951 varit av ungefär samma storleksordning för posterna
»arbetslöner», »inköp av förnödenheter», »inköp av levande och döda
inventarier» samt »diverse driftskostnader», vilka stigit med 12,7—17,8 procent.
Orsaken till ökningen av kostnaderna för arbetslöner är främst de
under året ytterligare höjda timlönerna för lantarbetarna men även lönerna
i samband med de ökade skogsavverkningarna ha inverkat. Posterna »underhåll
av inventarier och byggnader» samt »räntor» ha ökat med 9,9 respektive
7,9 procent, sammanhängande i första hand med under året stegrade
kostnader för underhåll och förbättring av byggnadsbeståndet men
även med höjda kostnader, på grund av att maskinbeståndet alltmer utökats.

Om man närmare undersöker kostnadsutvecklingen för de i tabell 6 angivna
delposterna framträder stark stegring för samtliga av de under rubriken
»inköp av förnödenheter» ingående varugrupperna, nämligen »hö,
halm m. fl. fodermedel», »kraftfoder och betmassa», »spannmål och frövaror»,
»gödselmedel och torvströ» samt »potatis och rotfrukter», vilka stigit
med respektive 13,8, 14,7, 18,6, 21,8 och 21,7 procent. Denna stegring förklaras
främst av de under året höjda priserna på flertalet av dessa förnödenheter.

De hittills anförda siffrorna för kontanta utgifter avse riket i dess helhet.
Av tabell 7 framgår den procentuella kostnadsförändringen beträffande
huvudposterna inom de 3 huvudområdena i förhållande till åren 1946 och
1951.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 47*

Tab. 7. Jordbrukets kontanta utgifter åren 1946 och 1950—1952. Indextal.

	År 1946 = 100	År 1951 = 100
	1950	1951	1952	1952
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.
Arbetslöner.............................	113,5	123,5	141,5	114,5
Inköp av förnödenheter.................	149,6	166,4	197,9	119,0
Inköp av levande och döda inventarier ...	158,9	179,9	206,2	114,6
Underhåll av inventarier och byggnader . .	146,4	163,4	176,2	107,8
Diverse driftskostnader...................	157,7	180,1	206,2	114,5
Räntor.................................	112,9	122,5	133,6	109,1
Samtliga kontanta utgifter	137,6	153,0	175,3	114,6
Södra och mellersta Sveriges skogs- och dal-bygder.
Arbetslöner.............................	111,9	131,2	155,5	118,5
Inköp av förnödenheter.................	142,7	171,6	201,9	117,7
Inköp av levande och döda inventarier ...	140,3	160,3	179,6	112,1
Underhåll av inventarier och byggnader . .	156,3	205,2	219,4	106,9
Diverse driftskostnader..................	154,6	181,3	210,8	116,3
Räntor.................................	117,2	129,2	137,2	106,2
Samtliga kontanta utgifter	135,4	161,7	185,3	114,6
Norra Sverige.
Arbetslöner.............................	79,8	110,2	124,4	112,9
Inköp av förnödenheter.................	139,0	153,6	173,0	112,6
Inköp av levande och döda inventarier . ..	110,7	137,5	146,5	106,5
Underhåll av inventarier och byggnader . .	148,7	198,4	248,3	125,1
Diverse driftskostnader..................	145,3	173,3	198,8	114,7
Räntor.................................	103,6	113,4	118,4	104,4
Samtliga kontanta utgifter	113,1	140,9	160,5	113,9
Hela riket.
Arbetslöner.............................	107,6	123,5	142,6	115,5
Inköp av förnödenheter.................	146,2	166,5	196,2	117,8
Inköp av levande och döda inventarier ...	144,9	166,5	187,7	112,7
Underhäll av inventarier och byggnader . .	149,9	181,2	199,0	109,9
Diverse driftskostnader..................	155,1	179,5	206,5	115,0
Räntor.................................	113,1	123,4	133,1	107,9
Samtliga kontanta utgifter	133,5	153,9	176,2	114,5

Samtliga kontanta utgifter ha ökat med 14,6 procent i såväl slättbygderna
som skogs- och dalbygderna i södra och mellersta Sverige samt med
13,9 procent i norra Sverige. I samband härmed erinras om att ökningen
av de totala kontanta inkomsterna var större i slättbygderna än i skogsoch
dalbygderna. Beträffande kostnaderna för arbetslöner föreligger ökning
inom alla tre områdena, uppgående till respektive 14,5, 18,5 och 12,9
procent. Som förut nämnts ha timlönerna höjts under år 1952 samtidigt som
skogsavverkningarna fortsatte att öka. Kostnaderna för underhåll av inventarier
och byggnader ha under året ökat inom samtliga områden; i södra och
mellersta delarna av landet med 7,8, respektive 6,9 procent och i norra
Sverige med 25,1 procent. I norra Sverige torde en icke ringa del av de ökade
skogsinkomsterna under åren 1951—1952 ha investerats i främst byggnadsbeståndet
för underhåll och förbättringar. Större regionala olikheter
framträda ej beträffande övriga delposter (jfr tab. 7).

48*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Av följande sammanställning framgår de viktigaste utgiftsposternas procentuella
andel av jordbrukets totala kontanta utgifter under åren 1946 och
1950—1952:

Arbetslöner.............................

Inköp av förnödenheter.................

Inköp av levande och döda inventarier...
Underhåll av inventarier och byggnader ..

Diverse driftskostnader..................

Räntor.................................

1946	1950
32,5	26,2
24,2	26,5
12,7	13.8
12.5	14.0
13,7	15,8
4,4	3,7

1951	1952
26,0	26,2
26,2	27,0
13,8	13,6
14,7	14,1
15,8	15,8
3,5	3,3

Samtliga kontanta utgifter 100,0 100,0 100,0 100,0

Tablån visar, att arbetslönernas andel av samtliga kontanta utgifter hållit
sig nära oförändrad under de tre sista åren. Kostnaderna för inköp av
förnödenheter ha under året något ökat, medan underhållskostnadernas andel
däremot något minskat. Kostnaderna för inköp av inventarier av olika
slag och diverse driftskostnader visa nästan oförändrade andelar under
de tre sista åren. Uppgifter om arbetslönernas och ränteutgifternas betydelse
vid olika egendomsstorlek finnas angivna i tabell 8.

Inkomster och utgifter per hektar jordbruksjord. Inkomst- och utgiftsutvecklingen
inom olika storleksgrupper av jordbruk.

Olikheterna mellan olika storleksgrupper belysas genom den beräkning
av de kontanta inkomsterna och utgifterna per hektar jordbruksjord, vars
resultat återgivas i tabell 9. Genom detta material erhålles också en ytterligare
belysning av förskjutningarna från år till år liksom nya möjligheter
till jämförelser mellan de tre huvudområdena.

Det framgår av indextalen i tabell 10, att de kontanta inkomsterna per
hektar jordbruksjord mellan åren 1951 och 1952 relativt sett ökat i ungefär
samma omfattning i flertalet storleksgrupper inom södra och mellersta
Sveriges slättbygder samt skogs- och dalbygder. För norra Sverige är ökningen
av något mindre storleksordning. Beträffande utgifterna föreligger
i stort sett samma utveckling.

Den viktigaste orsaken till att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruksjord
under år 1952 ökat mest i landets södra och mellersta delar synes
vara den särskilt inom dessa områden starka ökningen av inkomsterna
från vegetabiliska produkter. Att de kontanta inkomsterna per hektar jordbruksjord
under år 1952 liksom tidigare ofta varit högre i norra Sverige än
i landets södra och mellersta delar beror framförallt därpå, att vanligen
jämförelsevis stora skogsarealer ingå i brukningsenheterna i norra Sverige,
medan till desamma hörande åkerareal är förhållandevis liten. Det har således
varit inkomsterna av skogsbruket, som verkat höjande på dessa siffror.

De viktigaste inkomstposternas ekonomiska betydelse vid brukningsenheter
av olika storlek och inom olika områden belyses närmare av tabell
11, i vilken inkomsterna i kronor per hektar jordbruksjord av vegetabiliska
och animaliska produkter samt av skogsbruk redovisas. På motsvarande
sätt redovisas i tabell 12 jordbrukarnas kontanta utgifter, likaledes beräknade
per hektar jordbruksjord, för arbetskraft, kraftfoder och hetmassa,
gödselmedel och torvströ samt för räntor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

49*

Tab. 8. Arbetslönernas och ränteutgifternas procentuella andel av jordbrukets

kontanta utgifter inom olika storleksgrupper och områden åren 1946 och 1956—1952.

	År	Storleksgrupper, hektar åker	Samt-
	2-5	5-10	10—20	20-30	30-50	50-100	över 100	liga
Södra och mellersta Sveriges
slättbygder.
Arbetslöner................	1946	12,2	16,1	25,1	30,8	35,6	40,7	46,2	32,6
	1950	8,3	13,1	19,6	24,8	30,5	34,9	39,4	26,9
	1951	9,2	13,0	18,9	24,7	29,5	34,2	39,2	26,3
	1952	8,9	13,0	18,8	24,4	29,6	35,3	38,7	26,3
Räntor....................	1946	3,9	5,2	4,5	4,9	5,1	5,3	5,2	5,0
	1950	2,6	3,8	3,6	3,9	4,4	4,5	4,6	4,1
	1951	2,7	3,7	3,6	3,9	4,2	4,4	4,5	4,0
	1952	2,7	3,2	3,3	3,6	3,9	4,2	4,6	3,8
Södra och mellersta Sveriges
skogs- och dalbygder.
Arbetslöner................	1946	20,2	25,5	31,8	34,5	39,5	44,5	43,5	29,7
1950	16,0	20,3	25,3	29,7	36,0	37,5	38,8	24,6
	1951	16,9	20,7	24,6	28,3	34,0	36,3	35,5	24,1
	1952	17,0	21,1	24,9	29,0	36,7	38,9	39,0	25,0
Räntor....................	1946	3,0	3,3	4,0	4,5	4,8	6,4	6,0	3,9
	1950	2,5	2,9	3,6	3,8	4,4	6,0	4,5	3,4
	1951	2,1	2,7	3,2	3,8	3,9	5,4	4,9	3,1
	1952	1,9	2,5	3,1	3,4	3,6	5,2	4,2	2,9
Norra Sverige.
Arbetslöner................	1946	35,4	36,5	42,5	55,2				37,9
	1950	22,0	26,5	34,5	41,0				26,8
	1951	25,8	29,5	34,9	44,1				29,7
	1952	24,7	29,8	35,7	44,1				29,4
Räntor....................	1946	3,0	3,2	3,1	2,4				3,1
	1950	2,9	2,8	3,0	1,7				2,8
	1951	2,5	2,6	2,4	1,9				2,5
	1952	2,4	2,3	2,3	1,9				2,3
Hela riket.
Arbetslöner................	1946	25,2	25,9	29,2	32,5	36,5	41,5	45,9	32,5
	1950	16,7	19,6	22,9	26,3	31,6	35,4	39,3	26,2
	1951	18,9	20,6	22,5	26,1	30,5	34,7	38,7	26,0
	1952	18,5	21,0	22,6	26,0	31,1	36,0	38,8	26,3
	1946	3,2 2,7	3,8 3,1	4,2 3,6	4.8 3.8	6,0 4,3	5,5 4,7	6,3 4,6	4,4 3,7
	1950
	1951	2,4	2,9	3,3	3,8	4,1	4,5	4,6	3,5
	1952	2,2	2,6	3,1	3,6	3,8	1 4,3	4,5	3,3

Beträffande den relativa betydelsen av jordbrukarnas olika inkomstkällor
föreligga markanta olikheter såväl mellan olika områden som mellan olika
storleksgrupper. De vegetabiliska produkternas betydelse stiger med växande
egendomsstorlek; den är störst inom slättbygderna samt avsevärt mindre
inom skogs- och dalbygderna och i norra Sverige. De animaliska produkternas
ekonomiska betydelse avtager däremot med stigande areal; den visar
obetydlig avvikelse mellan de båda områdena i södra och mellersta delen
av landet och inom varje storleksgrupp av dessa områden är den större än i
norra Sverige. Inkomsterna av skogsbruk äro givetvis störst i norra Sverige
och minst inom slättbygderna i södra och mellersta Sverige.

1 jämförelse med år 1951 ha arbetskostnaderna per hektar jordbruksjord
4* Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr ISO.

50*

Kungl. Maj:ts proposition nr i80.

Tab. 9. Kontanta inkomster och utgifter i kronor per hektar JordbruksJord vid

Jordbruksfastighet inom olika storleksgrupper och områden åren 1946 och

1950—1952.

	År		Storleksgrupper, hektar	åker		Samt-
	2—5	5-10	10—20	20—30	30—50	50-100	över 100	liga
Samtliga kontanta inkomster. Södra och mellersta Sveriges	1946	828	744	718	699	709	704	693	714
slättbygder	1950	1196	1022	972	967	959	917	902	963
	1951	1395	1168	1100	1076	1052	1011	952	1069
	1952	1503	1405	1324	1288	1233	1210	1099	1265
Södra och mellersta Sveriges	1946	995	897	775	679	675	606	594	816
skogs- och dalbygder	1950	1219	1084	973	866	846	792	921	1018
	1951	1660	1413	1229	1043	1074	937	1006	1304
	1952	1830	1608	1417	1261	1191	1058	1327	1492
Norra Sverige	1946	1190	1016	909	987				1056
	1950	1203	1 0U3	918	1098	,	,		1063
	1951	1733	1371	1242	1305		#		1471
	1952	1989	1565	1372	1434	.	.		1672
Samtliga kontanta utgifter. Södra och mellersta Sveriges	1946	579	478	469	487	524	553	578	516
slättbygder	1950	833	677	657	692	717	727	775	710
	1961	940	771	739	773	798	815	824	790
	1952	1017	886	861	893	903	944	931	904
Södra och mellersta Sveriges	1946	571	502	471	455	499	508	521	502
skogs- och dalbygder	1950	754	681	647	613	657	671	804	683
	1951	901	821	775	727	816	783	904	816
	1952	1039	931	890	852	901	845	1152	936
Norra Sverige	1946	655	502	485	574				556
	1950	726	578	575	699				636
	1951	921	715	731	844	a			797
	1952	1043	829	809	893		.	.	904

under år 1952 ökat inom alla tre områdena och inom samtliga storleksgrupper;
ökningen är starkast inom södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.
Såsom förut nämnts sammanhänger denna genomgående ökning
främst med de höjda timlönerna men även med de under år 1952 ökade
skogsavverkningarna. De avsevärt större kontanta arbetskostnaderna per
hektar jordbruks jord i norra Sverige förklaras av skogsbrukets stora betydelse
för brukningsenheter av olika storlek i denna del av landet. Ett närmare
studium av tabellmaterialet visar även en viss samvariation mellan å
ena sidan inkomsterna av skogsbruk och å andra sidan löneutgifterna. Det
bör emellertid härvid observeras, att löneutgifterna ej i sin helhet höra samman
med jordbrukarnas försäljning och avverkning av egen skog. En del av
arbetskostnaderna äro avlöningar till skogsarbetare, som jordbrukarna anställa
vid avverkningar åt skogsbolagen.

Jordbrukarnas taxerade nettointäkter och jordbrukarfamiljens arbetsinkomster.

Den i det föregående lämnade redogörelsen för utvecklingen av jordbrukarnas
kontanta inkomster och utgifter grundar sig på en bearbetning av
motsvarande uppgifter i den s. k. A-bilagan till självdeklarationerna. Härutöver
ha även deklarationernas uppgifter rörande jordbrukarnas taxerade

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

51*

Tab. 10. Kontanta inkomster och utgifter per hektar iord bruks jord vid Jordbruks fastighet

inom olika storleksgrupper och omr&den ftren 1916 och 1950—1952.

Indextal: 1946= 100.

	År		Storleksgrupper, hektar	äker		Samt-
	2-5	5-10	10—20	20-30	30-50	50-100	över 100	liga
Samtliga kontanta inkomster. Södra och mellersta Sveriges	1950	144,4	137,3	135,5	138,2	135,2	130,3	130,2	134,9
slättbygder	1951	168,5	156,9	153,3	153,8	148,3	143,6	137,5	149,7
1952	181,4	188,9	184,5	184,3	173,8	171,9	158,7	177,1
Södra och mellersta Sveriges	1950	122,4	120,8	125,5	127,7	125,5	130,6	155,1	124,8
skogs- och dalbygder	1951	166,8	157,5	158,5	153,6	159,2	154,6	169,4	159,8
1952	183,8	179,2	182,8	185,8	176,5	174,4		182,9
Norra Sverige	1950	101,1	98,7	101,0	111,3		#		100,6
1951	145,6	134,9	136,6	132,3	.		.	139,3
	1952	167,2	154,0	150,9	145,3	•	•	•	158,3
Samtliga kontanta utgifter. Södra och mellersta Sveriges	1950	143,8	141,6	140,1	142,0	136,9	131,4	134,0	137,7
slättbygder	1951	162,3	161,1	157,8	158,7	152,5	147,4	142,4	153,1
1952	175,6	185,2	183,7	183,2	172,4	170,8	160,9	175,4
Södra och mellersta Sveriges	1950	132,0	135,8	137,4	134,8	131,6	132,2	154,4	135,9
skogs- och dalbygder	1951	157,7	163,8	164,6	159,9	163,5	154,1	173,6	162,4
1952	181,9	185,7	189,0	187,5	180,5	166,5	.	186,3
Norra Sverige	1950	110,9	115,2	118,6	121,8	#	#	#	114,3
1951	140,7	142,4	150,8	147,0		,	.	143,2
	1952	159,3	165,2	166,7	155,6	.		.	162,5

nettointäkter statistiskt bearbetats, varvid desamma dels uppräknats till
totalsiffror för hela riket och tre huvudområden, dels beräknats per hektar
jordbruksjord och per brukningsenhet. Huvudresultaten av denna del av
undersökningen redovisas i tabell 13. Det bör observeras, att vad förut anförts
om deklarationsundersökningarnas brister vid jämförelser över längre
tidsperioder icke gäller i fråga om de taxerade nettointäkterna.

De taxerade nettointäkterna av jordbruksfastighet ha i genomsnitt för
riket stigit med 13,5 procent i jämförelse med år 1951.

I detta sammanhang må framhållas, att de belopp, som av slcogsinkomsterna
för år 1952 insatts på investeringskonto för skog i riksbanken (som
förut nämnts sammanlagt 44,3 milj. kronor), fått avdragas i självdeklarationerna
som utgift och sålunda minskat nettointäkterna. Dessa äro således
för hela riket i realiteten 44,3 milj. kronor högre än som redovisats i tabell 13.

I överensstämmelse med förändringarna i förhållandet mellan kontanta
inkomster och kontanta utgifter visa även nettointäkterna, att år 1952 varit
gynnsammare för södra och mellersta Sveriges slättbygder. Nettointäkterna
av jordbruksfastighet ha nämligen där ökat med 23,1 procent, medan södra
och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder och norra Sverige visa en ökning
med blott 7,8 respektive 7,0 procent. Beträffande övriga slag av nettointäkter
konstateras även en allmän höjning i förhållande till år 1951.

För att ytterligare belysa jordbrukarnas ekonomiska förhållanden ha beräkningar
utförts rörande storleken av den arbetsinkomst, som enligt självdeklarationerna
kommit jordbrukarfamiljerna till godo. Dessa beräkningar
ha verkställts på så sätt, att till nettointäkterna av jordbruksfastighet lagts
skuldräntorna, varefter den därvid erhållna summan minskats med ett belopp
som ansetts motsvara »normala ränteanspråk». Detta sistnämnda bo -

52*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180,

Tab. 11. Kontanta inkomster i kronor per hektar JordbruksJord vid Jordbruksfastighet
inom olika storleksgrupper och områden åren 1946 och 1950—1952.

	År		Storleksgrupper, hektar	åker		Samt-
	2-5	5-10	10-20	20—30	30-50	50-100	över 100	liga
Inkomster av för sålda vegeta-
biliska produkter.
Södra och mellersta Sveriges	1946	94	118	168	221	270	293	307	226
slättbygder	1950	121	172	245	326	387	439	444	329
	1951	123	158	233	333	399	458	464	334
	1952	139	216	328	432	517	585	590	436
Södra och mellersta Sveriges	1946	30	43	66	81	in	159	225	71
skogs- och dalbygder	1950	47	57	93	123	174	212	394	104
1951	55	61	85	99	158	205	380	100
	1952	52	70	no	139	219	296	539	130
Norra Sverige	1946	15	22	38	69				25
1950	20	28	43	95				31
	1951	23	32	45	142				37
	1952	24	35	52	135	.	.	.	39
Inkomster av försålda anima-
liska produkter.
Södra och mellersta Sveriges	1946	647	548	488	420	385	336	301	420
slättbygder	1950	1004	772	671	582	511	402	371	566
	1951	1064	863	745	628	546	435	385	615
	1952	1190	998	857	728	611	483	384	692
Södra och mellersta Sveriges	1946	576	539	473	404	374	287	253	476
skogs- och dalbygder	1950	830	758	669	565	513	425	397	676
	1951	896	838	757	631	616	451	373	748
	1952	1027	960	857	752	681	486	437	854
Norra Sverige	1946	387	413	379	317				393
	1950	661	579	487	419		•		583
	1951	709	631	547	413				632
	1952	803	713	605	365	•	•	•	708
Inkomster av skogsbruk. Södra och mellersta Sveriges	1946	46	50	43	41	34	44	45	42
slättbygder	1950	24	48	36	34	29	43	45	38
	1951	145	113	95	87	74	83	64	87
	1952	129	154	in	102	72	105	77	102
Södra och mellersta Sveriges	1946	328	268	202	162	143	112	78	225
skogs- och dalbygder	1950	292	230	178	145	118	118	70	197
	1951	644	463	346	274	248	231	187	405
	1952	670	521	400	321	256	227	293	451
Norra Sverige	1946	532	467	413	512				482
	1950	367	318	323	511				346
	1951	799	614	570	664			.	673
	1952	859	683	624	808	.	.	• .	741

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

53*

Tab. 12. Kontanta utgifter i kronor per hektar jordbruksjord vid jordbruksfastighet
inom olika storleksgrupper och områden åren 1916 och 1950—1952.

	År	Storleksgrupper, hektar åker	Samt-
	2-5	5-10	10—20	20-30	30-50	50-100	över 100	liga
Arbetslöner.
Södra och mellersta Sveriges	1946	71	77	118	150	186	225	267	168
slättbygder	1950	69	89	129	171	219	253	305	191
1951	87	100	140	191	236	279	323	208
	1952	90	115	162	218	268	333	360	238
Södra och mellersta Sveriges	1946	116	128	150	157	197	226	226	149
skogs- och dalbygder	1950	121	138	164	182	237	252	312	168
1951	152	170	191	206	277	284	321	197
	1952	177	197	222	247	331	329	449	234
Norra Sverige	1946	232	183	206	317		.	.	211
1950	160	153	198	287			,	170
	1951	238	211	255	372		.	.	236
	1952	258	247	289	394	.		.	266
Inköp av kraftfoder och
betmassa.
Södra och mellersta Sveriges	1946	74	57	47	42	39	36	33	43
slättbygder	1950	157	98	76	67	54	48	45	67
1951	158	113	84	68	61	53	46	73
	1952	169	134	101	80	64	56	46	82
Södra och mellersta Sveriges	1946	57	45	40	32	31	28	28	42
skogs- och dalbygder	1950	95	77	71	55	49	40	45	71
1951	118	95	85	68	67	50	60	88
	1952	140	114	99	86	68	52	64	103
Norra Sverige	1946	38	28	25	22		.		31
1950	61	45	35	28		.	.	48
	1951	74	49	41	33			.	55
	1952	84	55	47	26		.		62
Inköp av gödselmedel och
torvströ.
Södra och mellersta Sveriges	1946	48	44	45	46	46	46	46	46
slättbygder	1950	67	62	65	71	74	77	72	70
1951	70	65	73	81	86	88	82	79
	1952	77	82	89	102	107	in	108	99
Södra och mellersta Sveriges	1946	55	48	44	43	41	39	40	46J
skogs- och dalbygder	1950	69	64	58	57	61	57	76	63
1951	77	71	68	66	70	59	85	71
	1952	89	82	79	76	81	79	114	83
Norra Sverige	1946	39	30	25	26				32
1950	54	41	34	35		.	.	44
	1951	57	44	36	39				47
	1952	62	47	41	45		•		Öl
Räntor.
Södra och mellersta Sveriges	1946	23	25	21	24	27	30	30	26
slättbygder	1950	22	26	24	27	31	33	36	29
	1951	26	28	27	30	33	36	37	31
	1952	27	29	29	33	36	40	43	34
Södra och mellersta Sveriges	1946	17	17	19	20	24	32	31	20
skogs- och dalbygder	1950	19	20	23	23	29	40	36	23
1951	19	22	25	28	32	43	44	26
	1952	20	23	28	29	32	44	48	27
Norra Sverige	1946	20	16	15	14		f		17
1950	21	16	17	12	,	.	,	18
	1951	23	19	18	16				20
	1952	25	19	18	17		.	.	21

54*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 13. Jordbrukets taxerade nettointäkter inom olika områden
åren 1946 och 1950-1952.

		Nettointäkter av
	År	jordbruks- fastighet	tjänst och tillfällig förvärvs-	kapital	övriga förvärvs- källor	Samtliga netto- intäkter
Absoluta tal, milj. kronor.			verksamhet
1946	508,0	39,8	23,4	12,8	584,0
Södra och mellersta Sveriges
slättbygder	1950	648,6	59,0	26,4	6,2	740,2
	1951	723,0	69,0	29,2	7,9	829,1
	1952	889,9	82,9	30,2	8,7	1 011,7
Södra och mellersta Sveriges	1946	475,9	43,3	18,0	15,0	552,2
skogs- och dalbygder	1950	527,3	67,6	21,9	17,4	634,2
	1951	727,6	77,5	26,9	18,8	850,8
	1952	784,6	91,9	29,4	19,4	925,3
Norra Sverige	1946	321,7	55,8	8,1	10,8	396,4
	1950	296,1	67,1	10,3	8,9	382,4
	1951	430,3	83,5	11,6	9,8	535,2
	1952	460,5	100,2	14,5	13,1	588,3
Hela riket	1946	1305,6	138,9	49,6	38,6	1532,6
	1950	1 472,0	193,7	58,6	32,5	1756,8
	1951	1 881,0	230,1	67,6	36,4	2 215,1
Indextal. År 1946 = 100.	1952	2135,1	275,0	74,1	41,1	2 525,3
Södra och mellersta Sveriges	1950	127,7	148,0	113,0	48,4	126,7
slättbygder	1951	142,3	173,2	124,8	61,3	142,0
	1952	175,2	208,2	129,0	67,4	173,2
Södra och mellersta Sveriges	1950	110,8	156,2	121,6	116,2	114,8
skogs- och dalbygder	1951	152,9	179,2	149,0	125,3	164,1
	1952	164,9	212,4	162,7	129,5	167,6
Norra Sverige	1950	92,0	120,2	126,8	83,1	96,5
	1951	133,8	149,6	142,7	91,0	135,0
	1952	143,2	179,4	179,5	121,6	148,4
Hela riket	1950	112,7	139,4	118,4	84,4	114,6
	1951	144,1	165,6	136,6	94,4	144,5
Indextal. År 1951 —100.	1952	163,5	197,9	149,6	106,6	164,8
Södra och mellersta Sveriges slättbygder.............. Södra och mellersta Sveriges	1952	123,1	120,1	103,3	110,0	122,0
skogs- och dalbygder.....	1952	107,8	118,5	109,2	103,4	108,8
Norra Sverige.............	1952	107,0	119,9	125,8	133,6	109,9
Hela riket.................	1952	113,5	119,5	109,5	112,9	114,0

lopp utgör förräntningen av det i självdeklarationen såsom tillgång redovisade
värdet av jordbruksfastigheten, av levande och döda inventarier samt
av inneliggande lager. Vid beräkningen av detsamma har man vid de sju
senast utförda undersökningarna utgått från en räntefot av 3 procent för
fastighetsvärdet och 4 procent för värdet av inventarier och lager. Resultaten
av denna beräkning redovisas i tabell 14.

För att ej bryta jämförbarheten med tidigare år har vid beräknandet av
arbetsinkomsten för år 1952 använts samma värden för jordbruksfastighet
som under närmast föregående år d. v. s. 1945 års värden. Hänsyn har således
i detta sammanhang ej tagits till de vid 1952 års allmänna fastighetstaxering
åsatta värdena, som för jordbruksfastighet höjdes med i genomsnitt
nära 60 procent i förhållande till 1945 års värden.

55*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tal). 14. Jordbrukarfamiljens arbetsinkomst i kronor per bruknlngsenhet

åren 1946 och 1930—1952.

	År	Storleksgrupper, hektar åker
Områden	2-5	5—10	10-20	20—30	30-50	50—100	över 100

Södra och mellersta Sveriges	1946	1653	2 746	3 907	5 001	6327	8516	14 831
slättbygder	1950	2 275	3 630	5164	6 779	8 842	11260	17095
1951	2 784	4 219	6 018	7 740	9 691	12 061	16 120
	1952	2 952	5 266	7 631	10248	12 395	16 434	21995
Södra och mellersta Sveriges	1946	2 455	3 664	4 564	5 345	6049	4979
skogs- och dalbygder	1950	2 773	3 961	5094	6 972	6949	7199
1951	4 215	5 736	7 043	7 737	9453	9762
	1962	4 324	6 250	7 858	9 629	10 035	12 707
Norra Sverige	1946	2 953	4 660	6149	10276	.	.
1950	2 823	4134	5 291	9915	.	.
	1951	4 550	6179	7 803	11655	.	.
	1952	4931	6 639	8196	11777	•	•

Mellan åren 1951 och 1952 föreligger en genomgående ökning av arbetsinkomsten
inom alla tre områdena och samtliga storleksgrupper. Starkast
framträder dock ökningen i södra och mellersta Sveriges slättbygder,
sammanhängande med, som förut nämnts, de under år 1952 betydligt ökade
inkomsterna av försålda vegetabiliska produkter.

Vid bedömandet av talen i tabell 14 bör beaktas, att det här är fråga om
en uppskattande beräkning av den samlade arbetsinkomsten för hela jordbrukarfamiljen.
Till denna inkomst kommer — åtminstone vid de större
egendomarna — icke obetydliga belopp i form av ränta på det egna lantbrukskapitalet.
Stockholm den 1 mars 1954.

Kungl. statistiska centralbyrån
KARIN KOCK

Otto Zetterberg

Tage Zander

n< i

■\ 7.V \ S.Ui

»»/!«» ^hSi1 .t/i'' .•

■i-:.''.,. • «»>

(V,«i llM IHt #■»•!/.

	i 05ii •: : •
•..Vii 00 E	iXi'':- -1X 0-f it	■■
iföii	it!a i- *gf:{»	• t;.V t.
..ew-V''	2 II _>>	■ ‘‘fii* K	-
osi a:	. jftl Sf ■ 7 :	v;. : ■ i<: .■ ois t	iPf 2	. * -p ■
• Sfi» IS	• pi •	T ’ 7
		'' r-i ■ . 7. i * \|!''J •:	Sö‘ :
	>itil Öl 7.i	• Otc- !!><''•• U*Ö8	ISTT i
	■ S:1 »I tf . »idvi''	'' • .• i .< 7 ,''j	. ebb	\ "ll
	TOT V i öSO I'' ‘	: ; , i	m, t	'' .Sfi?:!
		■ g • \|	gljft 7	Ovt •
		o .o i:-i tett	ttiP •».
			07,1
		IT'' ■ I t ■■ .! .< t\|i:> O ■	iso i

- v o Jji j >" n vi o . ij; r • ii s s;, H i ''i Sy.;; ■ /!.■>< f bil i u>\

.ittqo •>'' i!-,;,;, ii i i *< j ihjt. c.ir>biii< ■■ -it sJh; rrr.-,r •

.''iof>J(vdiJfJf> s < • •!,;((! ib<> fn 1>Ö* fi-l.A! : -y>!

Öl)*: !<> ! '' • 7* ■(! U 7 :■:)/ ,1» ''h yjnii.bl ili. : ili" >,! ,:.. i

. ; >Ni/f>0''fq HA?.iud};h • v

MIC i ; .:ril'',1* }.} MM.i/t! '' 7- ,1.7:7

-bioj rbtl 7 .i,''Il »{»tiir.iy nnb *•; ytm.Jsbiyif • .b;; i;i'' :S ji...

‘*Ttob «>f> b’/ ‘uiob-n: .W. l^ru-Un rmW, lifT .:7..- n:i ;:‘h .ifim!

-bild 171 V*i i''.''.'' £q ,,•■f ■;''

i"''- ''i , !f 1 ! !■ I-;bi > ,1 .. J!: ■ <

it.''; /iff/n‘ ''!••••?.• i*i !>

’«0}! ttlffAVf

in i t -i

5»bni>X

■ ■

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

57*

Bilaga 5.

med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader
under produktionsåren 1950/51—1953/54 jämte en förkalkyl
för produktionsåret 1954 55.1

Grunderna för den för produktionsåret 1953/54 upprättade förkalkylen.

De beräkningar av jordbrukets inkomster och kostnader, som kalkylsakkunniga
framlägger i denna promemoria avser liksom förra årets normkalkyl
att ge ett mått på den procentuella förändring, som jordbrukets sammanlagda
inkomster och kostnader undergått sedan produktionsåret 1950/51.

Beräkningarna är begränsade till att avse enbart den egentliga jordbruksdriften.
Jordbrukarnas inkomster av och kostnader för skogsbruk faller
sålunda utanför kalkylen. Ej heller har jordbrukarnas inkomster av körslor
utanför jordbruket medtagits. Sådana kostnader, som icke berör den egentliga
jordbruksdriften, har så långt möjligt frånskiljts. Helt har dock en dylik
uppdelning icke kunnat genomföras, exempelvis i fråga om kostnaderna
för jordbrukets hästar och traktorer. Inkomsterna och kostnaderna är i
övrigt ej fullständigt redovisade, och åtskilliga poster är dessutom omgivna
av betydande felmarginaler. De absoluta talen för inkomster och kostnader
kan därför icke direkt jämföras med varandra. En jämförelse mellan inkomster
och kostnader måste i stället grunda sig på indextal för inkomster
respektive kostnader. Enär de ojämförligt största inkomst- och kostnadsposterna
inom den egentliga jordbruksdriften ingår i beräkningarna, torde sådana
indextal ge en tämligen god ledning för att bedöma de verkliga förändringarna
från år till år i de sammanlagda inkomst- och kostnadssummorna.

Den nu framlagda förkalkylen för 1954/55 har karaktären av en normkalkyl
såtillvida, att den avser att belysa inkomst- och kostnadsläget under
det kommande produktionsåret under förutsättning av normala väderleksförhållanden,
oförändrade löner och räntesatser samt oförändrade priser på
jordbrukets produkter och förnödenheter utom i de fall, där vid kalkylens
upprättande prisförändringar med hänsyn till marknadsläget eller andra omständigheter
kunnat förutses med en viss grad av säkerhet.

Särskild uppmärksamhet har i samband med upprättandet av förkalkylen
ägnats vissa poster på såväl inkomst- som kostnadssidan. De närmare detaljerna
redovisas under de olika posterna. Här må endast nämnas, att beräkningen
av produktionen av mjölk och användningen därav, husbehovsförmalningen
av korn samt försäljningen och hemmaförbrukningen av kokärter
bär varit föremål för särskilda undersökningar. Vid beräkningen av
kostnaderna för ekonomibyggnader har ansetts motiverat att — i avvaktan
på en omprövning av grunderna för beräkningen av byggnadskostnaderna

1 Föreliggande inkomst- och kostnadskalkyl justerades av kalkylsakkunniga den 4 februari 1954.

Anm. Efter behandlingen av föreliggande kalkyl i jordbruksnämndens råd den 11 februari
1954 har vissa justeringar av resultaten skett. Justeringarna redovisas i en bilaga till bilaga 5,
s. 194* ff.

58*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

i jordbrukskalkylen — i år liksom under de två föregående åren göra avsteg
från tidigare tillämpad beräkningsmetodik. I den nu föreliggande kalkylen
har som särskilda kostnadsposter införts kostnader för maskinlegor och
torkningskostnader för brödsäd.

I samband med upprättandet av förkalkylen för 1954/55 har även en översyn
av inkomst- och kostnadsberäkningarna för 1952/53 och 1953/54 företagits.
Härvid har i allmänhet statistiska uppgifter funnits tillgängliga
t. o. in. november eller december 1953.

På grund av önskemål att kalkylmaterialet skulle presenteras redan under
början av februari har det icke varit möjligt att avsluta alla de undersökningar,
som eljest brukar genomföras till vårkalkylen. Detta gäller främst
jordbrukarnas inköp av maskiner och redskap. Det förhållandet att kalkylarbetet
avslutats tidigare än under de föregående åren har även medfört, att
löpande produktions- och handelsstatistik icke kunnat beaktas för så lång
tid av det pågående produktionsåret som vanligt.

Jordbrukets inkomster.

Skörden.

Till grund för inkomstkalkylen bär som vanligt lagts en beräkning av
skörden, verkställd med utgångspunkt från vissa antaganden om arealerna
av olika grödor samt hektaravkastningen.

I tabell 1 har sammanställts uppgifter om åkerjordens användning åren
1936—40 (medeltal), 1949—53 samt prognos för 1954. Uppgifterna avser
t. o. in. 1953 de enligt jordbrukstatistiken skördade arealerna. De för 1954
angivna arealerna har i fråga om höstvete, höstråg, höstraps och höstrybs
beräknats med ledning av arealinventeringen i oktober 1953, varvid från
de enligt denna inventering besådda arealerna gjorts avdrag för »normal utvintring».
De för 1954 (höstsådden 1953) gjorda avdragen för normal utvintring
utgör liksom i tidigare kalkyler för vete 8 procent och för råg 4
procent av de höstsådda arealerna. I fråga om höstraps och höstrybs har
avdragen för normal utvandring, sedan uppgifter om utvintringsprocenten
under en följd av år med relativt betydande oljeväxtarealer nu föreligger,
omprövats och härvid höjts från 10 till 15 procent.

Beträffande arealerna av de olika växtslagen 1954 må i övrigt följande
framhållas. I förhållande till närmast föregående år räknar de sakkunniga
som synes med en ökning av brödsädsarealen med ca 65 000 hektar, nämligen
från 525 300 hektar 1953 (skördad areal) till 590 000 hektar 1954. ökningen
av brödsädsarealen från 1953 beror främst på den uppgång i odlingen
av höstvete och höstråg, som kunde konstateras vid arealinventeringen
i oktober 1953. Även i fråga om vårvete bär emellertid de sakkunniga
bl. a. med hänsyn till den senaste prisutvecklingen räknat med en ökad
areal. Av samma skäl har fodersädsarealen antagits minska med ca 44 000
hektar eller från 1 008 600 hektar 1953 till 965 000 hektar 1954. Den beräknade
minskningen fördelar sig med 19 400 hektar på korn, 17 100 hektar
på havre och 7 100 hektar på blandsäd.

Ifråga om potatis har de sakkunniga bl. a. med hänsyn till överskotten
på fabrikspotatis under innevarande år räknat med en viss minskning av arealen.
För sockerbetor har upptagits en areal av 55 000 hektar. Arealen foderrotfrukter
har beräknats fortsätta att minska något.

Arealerna av säd till grönfoder samt vall till hö och ensilage antages gå
ned med ca 16 000 hektar.

Oljeväxtarealen beräknas öka med 6 500 hektar. Denna ökning beror på
den uppgång i odlingen av främst höstraps, som kunde konstateras vid areal -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tabell 1. Åkerjordens användning nedanst&ende år,

59*

	År 1936/40	År 1949	År 1950	År 1951	År 1952	År 1953 (Prel.)	År 1954 (Prognos)
	hektar	hektar	hektar	hektar	hektar	hektar	hektar
	231 297	167 736	178 219	148 125	160 545	190 200	218 000
	75 644	139 464	160 940	179 863	171 630	200 300	220 000
	181193	130 956	1 126 697		126 036	134 800	148 000
	8 020	3 912		4 000
Summa brödsäd	496154	442 068	465 856	425 752	458211	525300	590000
	102 344	86 084	93 952	109 875	152 534	189 400	170 000
	656 769	501 794	502 334	500 453	515 740	507 100	490 000
	259 793	309 377	318 089	325 240	330 289	312 100	305 000
Summa fodersäd	1018 906	897255	914 375	935568	996 563	1008600	965000
	l 19 727	14 279	12 051	12 264	11519	14 000	14 000
	8 521	J- 11032	12 222	10 545
	4 777	5 280	o yuu
Summa trindsäd	24 504	28080	23083	24 486	22064	22900	23000
Summa säd	1 639 564	1 367 403	1 403 314	1 385 806	1 478 838	1 556 800	1 578 000
	132 847	134 566	130 492	130 799	136 292	136 600	133 000
	52 514	49 287	54 428	54080	54 146	51 200	55 000
	69 684	53 959	49 718	46 466	42 600	40000	37 000
Summa potatis och rotfrukter	255 045	237 812	234 638	231 345	233 038	227 800	225 000
Grönfoder av säd o. baljväxter Vall till hö och ensilage____	98 752 1379 444 j	118 654 1 297 499 40 044	105 680 1274 610 37 247	105 348 1261223 39199	94 425 1225 303 40785	81200 1 214 500 35 400	75 000 1205000 35000
Vall till grönfoder och avbet-	\| 231191	144 676 161 221	134 262 181 512	131060 182 469	130 200 179800	130000 180000
	316 560
Summa foderväxter	1 709 387	1 772 757	1 723 434	1 721 644	1 674 042	1 641100	1 626 000
	1	141 836	168 808	190 051	147 619	85500	92 000
	1 10 311	6 499	6 788	5 451	4 971	3 800	4 000
	10090	9 834	9 674	8 865	9 300	9 000
	1	12 946	9 464	9 022	9 588	9 100	9 000
Summa	10 311	171 371	194 894	214 198	171043	107 700	114 000
Summa skördad areal	3 514307	3 549343	3556 280	3 552 893	3556961	3 533 400	3542000
Träda och obrukad åkerjord	223 040	177 405	172 172	177 496	174 547	198 100	188 000
Summa åkerjord	3 737 347	3 726 748	3 728 452	3 730389	3 731508	3 731 500	3 730000

inventeringen i oktober 1953. I fråga om de vårsådda oljeväxterna har de
sakkunniga eljest räknat med en arealminskning.

Uppskattningen av det kammande årets hektarskördar har verkställts på
i huvudsak samma sätt som i fjol. De vid uppgörandet av prognoserna använda
hektarskördeuppgifterna har sammanställts i tabell 2.

Den tillämpade prognosmetoden innebär i korthet, att de observerade hektarskördarna
med tillhjälp av de s. k. allmänna skördeomdömena omräknas
till normerade hektarskördar. De normerade hektarskördarna bör i stort sett
vara befriade från de årliga skördefluktuationerna till följd av väderleks -

Tabell 2. Observerade och normerade skördar 1 kilogram per hektar 1921—1953 samt antagna normskördar 1951—1954.

Växtslag	Observerade hektarskördar	Normerade hektarskördar1	Antagna normskördar
1921/ 30	1931/ 40	1949	1950	1951	1952	31953	1921/ 30	1931/ 40	1949	1950	1951	1952	J953	1951 och 1952	1953	1954
Höstvete............	2190	2 350	2 540	2 440	1690	2 850	2 780	2180	2 360	2 380	2 440	2 410	2 510	2 530	2 500	2 500	2 550
Vårvete............	1480	1820	1950	1890	1260	1890	2 330	1430	1750	1950	2100	1990	2 020	2180	1950	2 000	2150
Höstråg............	1640	1880	2 080	1950	1810	2 290	2 290	1620	1820	2 010	2 090	2170	2150	2 220	2 030	2100	2 200
Vårråg.............	1140	1340	1210	1180	1 130	1130	1350	1100	1320	1340	1360	1300	1300	1450	1350	1350	1350
Korn...............	1 760	2 020	2 070	2 230	2 260	2 150	2 500	1 760	2 010	2140	2160	2190	2 480	2 270	2 200	2 250	2 350
Havre..............	1590	1800	1670	1610	1650	1 580	1960	1580	1790	1 730	1790	1770	1760	1900	1750	1750	1775
Blandsäd...........	1940	2 130	2 090	2 060	2 100	2 110	2 390	1910	2140	2 020	2 130	2100	2110	2 240	2 075	2 075	2150
Ärter...............	1420	1510	1420	1530	1 480	1520	31510	1430	1530	1700	1640	1590	1630	1620	1650	1650	1650
Potatis.............	11400	14 300	12 780	13 290	13 430	13 490	313760	12 200	13 900	14 750	14 770	14 390	13 960	15 290	14 500	14 500	14 800
Sockerbetor.. ......	28 000	35300	35 910	36 350	32030	29 500	39 000 28 900	33 900	35 910	34 080	34 320	32 780	35 450	35 500	35 000	35 000
Foderrotfrukter.....	32 200	37 700	35160	35 350	32 820	28 750	336970 33 400	37 100	36 370	35 350	35160	31940	34 660	34 000	35 000	35 000
Hö från odlad jord..	3 520	3 480	3 670	3 630	3 540	3 820	4 090	3 310	3 610	3 670	3 630	3 790	3 580	3 610	3 625	3 650	3 650

1 För åren 1941—1953 ha de observerade skördarna omräknats etter skördesiffran 3’0. Under åren 1921 —1940 har omräkningen skett etter
de genomsnittliga skördesitfrorna för perioden 1913—1940, vilka obetydligt avvika från värdet 3-0.

2 Preliminära uppgifter enligt skörderapporterna per den 15 oktober 1953.

2 För ärter, potatis och foderrotfrukter föreligger ännu ej direkta uppgifter om hektarskördarnas storlek. Skörden av nämnda växtslag
har beräknats genom att multiplicera kvoten mellan tioårsmedeltalet av hektarskörden och tioårsmedeltalet av siffervärdena för skördeomdömena
inom varje hushållningssällskap med de i oktober angivna siffervärdena för skördeomdömena. (Jfr Jordbruksekonomiska Meddelanden
nr 1953: 8.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

61*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

förhållandena, varför de på ett mera tillförlitligt sätt än de observerade återger
sekulära förändringar i avkastningen, exempelvis till följd av växtförädlingens
landvinningar, förbättrad gödsling etc. En framskrivning till 1954
av de medelst minsta kvadratmetoden utjämnade värdena för de normerade
hektarskördarna bär företagits.

Vid sina överväganden av frågan om de normskördar, vilka bör upptagas
i inkomstkalkylen för 1954/55, har de sakkunniga ansett, att normskördarna
för vissa växtslag med hänsyn till utvecklingen på längre sikt bör höjas
något i förhållande till de i normkalkylen för 1953/54 begagnade. Med beaktande
av de aktuella utvecklingstendenserna har normskörden för höstvete
höjts med 50 kg, för vårvete med 150 kg, för höstråg och korn med
100 kg, för havre med 25 kg, för blandsäd med 75 kg samt för potatis
med 300 kg.

Vegetabilier.

Brödsäd.

År 1952/53. I nedanstående tablå redovisas saluöverskott och löneförmalning
av brödsäd av 1952 års skörd. Saluöverskottet utgöres av jordbrukarnas
försäljning till spannmålshandeln och kvarnarna, reducerad för försäljningen
av utsäde samt försäljningen av brödsäd för utfodring. Den totala
löneförmalningen av vete — 41 milj. kg — antages liksom tidigare fördela
sig på höst- och vårvete i samma proportion som saluöverskottet.

	Salu- överskott,	Löne- förmalning,	Summa,
	milj. kg	milj. kg	milj. kg
Höstvete......	....... *360	26	386
Vårvete........	....... *208	15	223
Råg...........	....... 204	17	221
Summa	brödsäd 772	58	830

Genomsnittspriserna på brödsäd under 1952/53 har beräknats med användning
av de av kvarnarna erlagda priserna för mottagna kvantiteter under
månaderna september, december, mars och juni (nämligen de månader,
för vilka prisuppgifter inhämtas) samt jordbrukarnas faktiska försäljningar
under augusti—september, oktober—december, januari—mars, april—augusti
enligt Svenska spannmålsaktiebolagets leveransstatistik. Efter avdrag från
kvarnpriserna för handelsmarginaler och frakter har producentpriserna för
höstvete, vårvete och råg beräknats till respektive 53,75, 56,60 och 49,10
kr/dt. På grund av skördeskadorna under hösten 1952 ålades Svenska spannmålsaktiebolaget
att enligt särskilda bestämmelser inlösa till bolaget hembjuden
brödsäd. De kvantiteter, som inlösts till lägre pris än kvarnpris,
har beräknats till 55 milj. kg vårvete med ett medelpris av 55,20 kr/dt. Av
vårveteskörden har dessutom 12 milj. kg och av höstveteskörden 6 milj. kg
exporterats såsom fodervete. För dessa kvantiteter har räknats med ett
odlarpris av 40 kr/dt. Sammanvägs de sålunda antagna priserna, erhålles ett
medelpris för höstvete av 53,50 kr/dt och för vårvete av 55,35 kr/dt.

År 1953/5fr. Under tiden t. o. in. november 1953 har följande kvantiteter
brödsäd av 1953 års skörd levererats till spannmålshandeln (inklusive utsädeshandeln)
och kvarnarna: höstvete 302 milj. kg, vårvete 303 milj. kg
och råg 204 milj. kg, sammanlagt 869 milj. kg.

Med ledning av leveransernas fördelning på olika delar av året under tidi'' 1

1 Härav 6 milj. kg höstvete och 12 milj. kg vårvete som fodervara till export.

62*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

gare år samt efter avdrag för beräknade leveranser till utsädeshandeln och
beräknade kvantiteter icke kvarnduglig vara till utfodring kan det sammanlagda
saluöverskottet av kvarnduglig brödsäd beräknas till 407 milj. kg
höstvete, 369 milj. kg vårvete och 225 milj. kg råg.

Eftersom inga löpande uppgifter föreligger, antages löneförmalningen bli
av samma omfattning som under 1952/53. Sammanställes uppgifterna om
saluöverskott och löneförmalning, erhålles följande kvantiteter brödsäd att
upptagas i kalkylen.

	Salu- överskott,	Löne- förmalning,	Summa
	milj. kg	milj. kg	milj. kg
Höstvete...............	407	26	433
Vårvete................	369	15	384
Råg...................	225	17	242
Summa brödsäd	1001	58	1059

Genomsnittspriserna på brödsäd av normalkvalitet (månadsmedeltal av
de fastställda producentpriserna vägda med fördelningen av brödsädsleveranserna
på olika månader) utgör 1953/54 för höstvete 47,65 kr/dt, för vårvete
48,15 kr/dt och för råg 46,10 kr/dt. Med användning av de av kvarnarna
erlagda priserna för mottagna kvantiteter under september och december
1953 (justerade för handelsmarginal, frakter och kvalitet) samt med hänsyn
till den under året stigande prisskalan har priserna på höstvete, vårvete
och råg preliminärt beräknats till respektive 47,70, 50,10 och 46,25 kr/dt.

År 195i/55. På grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna
rörande arealer och antagna normskördar per hektar har skörden av brödsäd
beräknats till 1 360 milj. kg, varav 556 milj. kg höstvete, 473 milj. kg
vårvete och 331 milj. kg råg.

Den erhållna totalskörden har på vanligt sätt reducerats för lagringsförluster
(2 procent), avrens och utfodring samt utsäde. Avrens och utfodring
har antagits utgöra för vete 6 procent och för råg 8 procent av skölden.
Vid beräkningen av utsädet (för sådden 1954/55) har räknats med samma
besådda arealer som för 1954 års skörd samt med en utsädeskvantitet per
hektar av 220 kg för höstvete, 225 kg för vårvete och 200 kg för råg (utsädeskvantiteterna
per hektar enligt statistiska centralbyråns undersökning av
utsädesmängderna 1946). Beräkningen av den till försäljning och löneförmalning
disponibla kvantiteten brödsäd redovisas i följande sammanställ -

mng.
	Höstvete,	Vårvete,	Summa vete,	Råg,	Summa brödsäd,
	milj. kg	milj. kg	milj. kg	milj. kg	milj. kg
Skörd ...................	555,9	473,0	1 028,9	331,0	1 359,9
Avgår
lagringsförlust..........	11,1	9,5	20,6	6,6	27,2
avrens och utfodring ...	33,4	28,4	61,8	26,5	88,3
utsäde.................	52,2	49,5	101,7	31,6	133,3
Kvarstår till försäljning och
löneförmalning.........	459,2	385,6	844,8	266,3	1 111,1

Vid prisberäkningen har de sakkunniga utgått från 1953/54 års genomsnittspris
till odlare för vara av s. k. normalkvalitet vid försäljning inom
landet (priset utan avdrag för förmalningsavgift). Den av Kungl. Maj :t fastställda
prissänkningen för höstvete och råg har därefter avdragits. För vår -

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

63*

vete har härvid räknats med samma prissänkning som för höstvete. De sakkunniga
har vidare räknat med en höjning av förmalningsavgiften från 3
kr/dt 1953/54 till 5 kr/dt 1954/55. Sistnämnda belopp har också fråndragits
det ovan angivna genomsnittspriset. Som vanligt har avdrag och tilllägg
gjorts för genomsnittlig kvalitetsavvikelse. — För att uppehålla de
beräknade genomsnittspriserna till odlare 1954/55 måste förmalningsavgiftsmedel
tas i anspråk. De under 1953/54 och 1954/55 influtna förmalningsavgiftsmedel,
som eventuellt icke behöver användas under 1954/55, står kvar
för senare regleringsåtgärder på brödsädsområdet.

Beräkningen av priserna framgår av följande tablå (kr/dt).

		Höstvete	Vårvete	Råg
Genomsnittspris 1953/541 .. Avgår prissänkning 1954/55 .... förmalningsavgift....... Rest....................		50,66	51,16	49,08
	2,00 5,00 43,66	2,00 5,00 44,16	5,50 5,00 38,58
Tillägg (+) och avdrag (— kvalitetsavvikelse.....	-) för genomsnittlig	+ 0,25	+ 1,20	— 0,75
Genomsnittspris till odlare	1954/55 .........	43,91	45,36	37,83

Till närmare belysning av de här verkställda kalkylerna meddelas följande
sammanställningar av skördar samt saluöverskott inklusive löneförmalning
under senare år.

Skörd av brödsäd, milj. kg

	1950	1951	1952	1953 (prel.)	1954 (prognos)
Höstvete..............	435	251	457	528	556
Vårvete...............	304	227	325	468	473
Råg..................	244	175	284	305	331
Summa brödsäd	983	653	1 066	1301	1 360
Saluöverskott och	löneförmalning, milj.	kg
	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54 (prel.)	1954/55 (prognos)
Höstvete..............	322	205	386	433	459
Vårvete...............	215	157	223	384	386
Råg..................	159	124	221	242	266
Summa brödsäd	696	486	830	1059	1111

Korn.

Åren 1950/51—1954/55. Förbrukningen av kom (för andra ändamål
än utfodring och utsäde) har beräknats efter samråd med jordbruksnämndens
vegetabiliebyrå. Beträffande husbehovsförmalningen föreligger nu vissa
nya uppgifter. I samband med 1952 års arealinventering insamlades sålunda
uppgifter om denna under 1951. Med ledning av dessa uppgifter har husbehovsförmalningen
uppskattats till 11 milj. kg under åren 1950/51—1954/55
Kvantiteterna till olika ändamål redovisas närmare i följande tablå (milj
kg).

1 Pris för vara av s. k. normalkvalitet vid försäljning inom landet; månadsmedclpriser vägds
med leveransernas fördelning på olika månader 1952/63.

64*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54 (prel.)	1954/55 (prognos)
Grynkvarnar............	4	5	4	4	4
Bryggerier och mälterier ..	37	38	44	46	46
Brännerier..............	3	3	5	5	5
Export.................	1	2	58	62	50
Husbehovsförmalning ....	11	11	11	11	11
Summa korn	56	59	122	128	116

Genomsnittspriset på korn 1952/53 har beräknats som ett vägt medeltal
av priserna på malt- och foderkorn enligt Lantbruksförbundets noteringar,
varvid maltkornet tilldelats vikten 2 och foderkornet vikten 1. För 1953/54
och 1954/55 har genomsnittspriset beräknats som ett enkelt medeltal av
priserna på malt- och foderkorn. — För 1952/53 erhålles ett medelpris om
38,67 kr/dt, medan medelpriset för 1953/54 med ledning av hittills föreliggande
noteringar beräknats till 28,25 kr/dt. För 1954/55 upptages priset
till 32 kr/dt.

Havre.

Åren 1950/51—1954/55. Den beräknade försäljningen av havre framgar
av följande tablå, som uppgjorts efter samråd med jordbruksnämndens vegetabiliebyrå.
(Uppgifterna i tablån i milj. kg.)

1950/51

Grynkvarnar............ 18

Armén.................. 9

Export................. 4

Summa havre 31

1951/52	1952/53	1953-54 (prel.)	1954/55 (prognos)
20	28	37	38
6	6	6	6
1	11	23	20
27	45	66	64

Priset på havre — priset på vithavre enligt Lantbruksförbundets noteringar
— uppgick under 1952/53 till 33,45 kr/dt. Priset för 1953/54 har
med utgång från föreliggande noteringar beräknats till 23,50 kr/dt. För
1954/55 har priset upptagits till 27 kr/dt.

Kokärter.

Åren 1950/51—1953/54. I samband med 1952 års arealinventering införskaffades
särskilda uppgifter om användningen av skörden av kokärter år
1951. De från denna undersökning framkomna resultaten har icke föranlett
någon ändring av tidigare använda metoder för beräkning av de för försäljning
och hemmaförbrukning disponibla kvantiteterna kokärter. Skörden
1953/54 har erhållits på grundval av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna
om areal och antagen normskörd per hektar. Beräkningen framgår
av följande tablå (milj. kg).

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54 (prel.)	1954/55 (prognos)
Skörd ........................	18,4	18,2	17,5	21,1	23,1
Avgår:
lagringsförlust och avrens, 8 %	1,5	1,5	1,4	1,7	1,8
utsäde.....................	2,9	2,8	3,4	3,4	3,4
Kvarstår till försäljning och hem-
maförbrukning..............	14,0	13,9	12,7	16,0	17,9

65*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Genomsnittspriset på kokärter 1952/53 har på grundval av Lantbruksförbundets
noteringar beräknats till 65,80 kr/dt. För 1953/54 har priset nied
ledning av hittills föreliggande noteringar beräknats till 59 kr/dt. Aven for
1954/55 upptages priset till 59 kr/dt.

Matpotatis.

Åren 1952/53—1954/55. Förbrukningen av inhemsk matpotatis upptages
för alla tre åren till oförändrat 825 milj. kg. Någon mer betydande export
av potatis har icke ägt rum under de senaste åren och beräknas för nar varande

ej heller för 1954/55. „„„„ , ... „ ...

Priset på matpotatis har för 1952/53 beräknats till 16,90 kr/dt. Beräkningen
grundar sig på stockholmsnoteringen reducerad för mellanhandsmarginal
samt kostnader för frakter och säckar. Sammanvägningen av månadsnoteringarna
till årsmedeltal har skett enligt den i vårkalkylen 1J53 införda
metoden (jfr Kungl. Maj :ts prop. 224/1953, s. 60*). Härvid har även
avdragen för handelsmarginaler samt kostnader för frakter och sackar
sammanvägts enligt samma metod. Detta innebär att avdragsbeloppen
höjs något för såväl basåret som senare år jämfört med de avdrag, som
tidigare har tillämpats. För 1953/54 beräknas priset med ledning av hittills
föreliggande noteringar till 16,50 kr/dt. För 1954/55 räknas med ett
pris av 18,00 kr/dt. Vid uppskattningen av priset för de två sistnämnda
åren har de sakkunniga räknat med att under dessa år en successiv ökning
av försäljningen av potatis av hög kvalitet till ett högre pris kommer att
äga rum.

Fabrikspotatis.

Åren 1950/51—1954/55. Förbrukningen av fabrikspotatis har beräknats
efter samråd med jordbruksnämndens vegetabiliebyrå vilken även införskaffat
uppgifter om stärkelsehalten. Beräkningen för 1954/55 utgår från
normal skörd av potatis samt normal stärkelsehalt (jfr Kungl. Maj:ts prop.
236/1952, s. 60*). Priset per hl och stärkelseprocent 1954/55 har upptagits

oförändrat till 46 öre. ...... , , , .,

Kvantitets- och prisberäkningarna sammanfattas i följande tablå

r 1QP«Q/P.y<

1950/51 1951/52

Potatisstärkelse, milj. kg......... 20,4

Potatisbrännvin, milj. normalliter . 17,9

Stärkelsepotatis, milj. kg......... 116

Bränneripotatis, milj. kg.........

Summa fabrikspotatis, milj. kg

Stärkelsehalt, %................. 16,5

Pris per hl och stärkelseprocent, öre
Pris per dt, vid angiven stärkelsehalt,
kr.......................

197

22,1

19,1

124

210

17,24

1952/53

24.3
31,9

136

142

278

16.3
50

1953/54

(prel.)

21,0

32,0

117

134

251

17,3

1954/55

(prognos)

21,0

32,0

117

134

251

17,25

8,25 10,34 11,64 11,37 11,34

Sockerbetor.

Åren 1950/51—1954/55. Uppgifter om skörd, sockerhalt, råsockerprodulction
och priser för 1952/53 och 1953/54 har erhållits från Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Skörden av sockerbetor 1954/55 har beraknats på grundval
av de i tabellerna 1 och 2 anförda uppgifterna om areal och antagen
normskörd per hektar. Sockerhalten har liksom tidigare antagits bli 17,5 pro 5*

Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 180.

66*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

cent. Grundpriset har förutsatts bli detsamma som för 1953 års odling, varjämte
principerna för pristilläggen antagits bli oförändrade. Beräkningarna
framgår av följande tablå.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54 (prel.)	1554/55 (prognos)
Sockerbetsskörd, milj. kg.........	1 978	1 732	1 597	1 997	1 925
Sockerhalt, %...................	16,92	18,01	16,41	18,06	17,50
Råsockerproduktion, milj. kg.....	304	286	234	335	308
Grundpris, kr/dt.................	5,55	6,25	7,35	7,35	7,35
Genomsnittligt tilläggspris för soc-
kerhalt över 16 %, kr/dt......	0,32	0,78	0,19	0,95	0,69
Arealtillägg, utslaget på hela bet-
skörden, kr/dt.................	0,01	0,01	0,01	0,01	0,01
Täckningskostnader, utslagna på
hela betskörden, kr/dt.........	0,13	0,12	0,12	0,13	0,13
Tillägg för 63-dygnsregeln, kr/dt...	0,01	0,01	0,02	0,02	0,02
Summa betpris, kr/dt	6,02	7,17	7,69	8,46	8,20

Vissa tillägg — stenbundenhetstillägg, tillägg för resekostnader för betarbetare
m. m. — har inte inkluderats i prisberäkningen. De har varit helt
obetydliga samtliga år utom 1952 och 1953 och har icke utgått till odlarna
utan till betarbetarna. Åren 1952 och 1953 motsvarade dessa tillägg sammanlagt
0,04 kr/dt.

Oljeväxter.

År 1952/53. Från Oljeväxtintressentföreningen har uppgifter erhållits om
de till odlare utbetalda beloppen för oljeväxtfrö av 1952 års skörd. Beloppen
— efter avdrag för kostnaderna för försålt utsäde — återfinnes i följande
tablå, vilken även upptar preliminära uppgifter om de kvantiteter oljeväxtfrö
av 1952 års skörd, som levererats till fabrik eller exporterats (räknade
i 18 procent vattenhalt).

	Frökvantitet,	Värde, milj. kr
Fröslag	(18 % vattenhalt) milj. kg
Höstraps...........	.......... 138,3	129,8
Höstrybs..........	.......... 33,0	31,4
Vårraps............	.......... 15,4	12,7
Vårrybs...........	.......... 2,6	2,3
Vitsenap...........	......... 21,1	17,5
	Summa 210,4	193,7
Olj edådra..........	.......... 0,2	0,1
Oljelin1............	.......... 18,4	19,8
Diverse frösorter1 ...	.......... 0,1	0,1
	Totalt 229,1	213,7

År 1953/5A. I följande tablå har sammanställts uppgifter om oljeväxtskörden
1953/54 (exkl. utsäde). Arealuppgifterna har erhållits från arealinventeringen
den 1 juni 1953, varvid den redovisade arealen rybs fördelats på
höstrybs och vårrybs med ledning av uppgifter från Oljeväxtintressentför -

1 Exkl. frö av spånadslin.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

67*

eningen. Den i arealinventeringen uppgivna arealen »övriga oljeväxter» har
antagits i sin helhet hänföra sig till vitsenapsodlingen. Preliminära uppgifter
om totalskörden av olika oljeväxter har erhållits från Oljeväxtintressentföreningen.
Hektarskördarna har beräknats på grundval härav.

Fröslag	Areal, ha	kg/ha	Skörd,1 totalt, milj. kg	Pris,1 öre/kg	Värde, milj. kr
Höstraps____	.......... 34 500	1 620	55,9	85	47,5
Höstrybs . . .	.......... 13 400	1 015	13,6	85	11,6
Vårraps.....	.......... 8 100	940	7,6	75	5,7
Vårrybs . . . .	.......... 2 400	960	2,3	75	1,7
Vitsenap .. . .	.......... 18 000	1 195	21,5	65	14,0
	Summa 76 400		100,9		80,5
Oljelin......	.......... 9 100	990	9,0	80	7,2
	Totalt 85 500		109,9		87,7

Renhetsgraden i de från odlarna levererade oljeväxtfröerna har regelmässigt
visat sig överstiga den renhetsgrad, på vilken grundpriset baserats. Med
hänsyn härtill samt till att i basåret upptagits faktiskt utbetalda belopp
(inkluderande även ersättning för högre renhetsgrad) har de sakkunniga
liksom tidigare gjort ett tillägg av 2 procent till ovan anförda inkomstbelopp
(jfr Kungl. Majrts prop. nr 224/1953 s. 62* ff.). Det totala inkomstbeloppet
för oljeväxter 1953/54 blir härigenom 89,5 milj. kr.

År 195Å/55. Beträffande arealen oljeväxter av 1954 års skörd föreligger
uppgifter om höstraps och höstrybs, av vilka vid den i oktober 1953 företagna
arealinventeringen redovisades 61 571 respektive 20 234 hektar. Dessa
arealer har före beräkningen av skörden och värdet av denna reducerats för
utvintring. Avdragen för normal utvintring har, sedan uppgifter om utvintringsprocenten
under en följd av år med relativt betydande oljeväxtarealer
nu föreligger, omprövats och härvid höjts från 10 till 15 procent. Arealerna
vårsådda oljeväxter har uppskattats med ledning av rådande förhållanden
och utvecklingstendenser. Avkastningen per hektar har beräknas efter samma
grunder som i den på våren 1953 upprättade normkalkylen för 1953/54.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall odlarpriserna på höstraps och höstrybs
hållas rörliga inom vissa gränser, varvid den övre gränsen skall utgöra
85 respektive 83 öre/kg och den undre gränsen 75 respektive 73 öre/kg. I
kontrakten tillförsäkras odlarna endast det lägre priset. Beroende på odlingens
omfattning och exportpriset kan emellertid efterbetalning till odlarna
komma i fråga, så snart exportöverskottet och exportpriserna med en
viss grad av säkerhet kan överblickas. De sakkunniga har i kalkylen upptagit
de lägre priserna. Härvid har förutsatts, att merintäkter, vilka skulle
kunna medge efterbetalning, fonderas för senare regleringsåtgärder på oljeväxtodlingens
område. Enligt preliminär överenskommelse gäller motsvarande
regler för de vårsådda matnyttiga oljeväxterna. Även för dessa har upptagits
de preliminärt överenskomna lägre priserna. Någon överenskommelse
om priset på olielin har ännu icke träffats. Kalkylsakkunniga har upptagit
det till 65 öre/kg.

Liksom för 1953/54 har för 1954/55 med hänsyn till den normala renhetsgraden
gjorts ett tillägg av 2 procent eller 2,1 milj. kr till i tablån på
nästa sida beräknade värde. Jordbrukets inkomster av oljeväxter 1954/55 beräknas
sålunda til! 106,7 milj. kr.

1 Avser vara med 18 % vattenhalt; kvantiteter exkl. utsäde.

68* Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

	Areal,	kg/ha	Skörd,1	Pris,	Värde,
	ha	milj. kg	ore/kg	milj. kr
Höstraps	............ 53 000	1 900	100,7	75	75,5
Höstrybs	........... 17 000	1 150	19,6	73	14,3
Vårraps .	............ 5 000	1 200	6,0	67	4,0
Vårrybs .	........... 2 000	800	1,6	65	1,0
Vitsenap	............ 10 000	1 100	11,0	54	5,9
	Summa 87 000		138,9		100,7
Oljelin ..	............ 5 000	1 200	6,00	65	3,9
	Totalt 92 000		144,9		104,6
Olje- och	spånadsväxtskördarnas sammanlagda olje	- och foderinnehåll
framgår av följande tablå (milj.	kg).
	1950/51	1951/52	1952/53 (prel.)	1953 51 (prel.)	1954/55 (prognos)
Olja ....	.......... 89,5	94,1	80,1	38,7	54,5
Foder ..	.......... 125,6	135,1	118,2	57,4	72,2

Spånadsväxter.

Åren 1950/51—195Å/55. Jordbrukets inkomster av spånadsväxter (efter
avdrag för utsädeskostnader) har för 1952/53 och 1953/54 reviderats med
ledning av uppgifter från Riksförbundet Lin och hampa.

Arealerna lin och hampa beräknas 1954 komma att uppgå till 3 500 respektive
1 200 hektar. Avkastningen per hektar har fastställts med hänsyn till
de senaste årens skördar.

Priserna på halm av lin och hampa 1954/55 har upptagits oförändrade
från 1953/54. För linfrö har insatts samma pris som för oljelin, och för
hampfrö priset för 1953 års odling minskat med 10 öre/kg.

Beräkningen av inkomsterna från spånadsväxtodlingen 1954/55 framgår
av följande sammanställning.

Areal, Hektarskörd, Kvantitet, Pris, Värde,

ha kg milj. kg öre/kg milj. kr

Lin Halm............. 3 500 3 500 12,2 27 3,3

Frö.............. 3 500 500 1,8 65 1,2

Hampa Halm............ 1 200 4 000 4,8 15 0,7

Frö.............. 1 200 75 0,1 80 0,1

Summa 5,3

Uppgifterna om jordbrukets beräknade inkomster av spånadsväxter under
1950/51—1954/55 har sammanställts i följande tablå (milj. kr).

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54 (prel.)	1954/55 (prognos)
Lin Halm .	........ 2,5	3,1	3,1	2,5	3,3
Frö2 ..	........ 1,7	1,5	1,6	1,2	1,2
	Summa 4,2	4,6	4,7	3,7	4,5
Hampa Halm .	........ 0,7	1,0	0,4	0,7	0,7
Frö2 ..	........ 0,1	0,2	— 0,1	— 0,1	0,1
	Summa 0,8	1,2	0,3	0,6	0,8
Summa spånadsväxter 5,0	5,8	5,0	4,3	5,3

1 Avser vara med 18 % vattenhalt; kvantiteter exkl. utsäde.

2 Exkl. utsäde. På grund av skördeskador beräknas jordbrukets försäljningar av hampfrö
under 1952/53 och 1953/54 ha blivit mindre än inköpen av utsäde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

69*

Fältmässigt odlade köksväxter.

Arealer. Uppgifter föreligger enligt den representativa arealinventeringen
den 1 juni 1953 om den sammanlagda arealen av fältmässigt odlade köksväxter
under året. Uppgifterna avser liksom tidigare endast totalarealen,
dock med undantag för bruna bönor, för vilka arealen redovisas separat.
Totalt var 1953 års areal (9 300 hektar) enligt inventeringen ca 400 hektar
större än 1952 års. Arealen bruna bönor, som 1952 minskades till 700 hektar,
var enligt arealinventeringen oförändrad år 1953. Ökningen av totalarealen
gäller följaktligen andra köksväxter.

Hektarskördar. Uppgifter för bedömning av hektarskördarnas storlek har
som vanligt inhämtats från konservfabrikerna (om skörden per hektar på
kontraktsodlade arealer) samt från trädgårdskonsulenterna i de län, inom
vilka fältmässig köksväxtodling bedrivs i större omfattning. Därjämte har
nu liksom under de närmast föregående åren inhämtats uppgifter över hektarskördarnas
storlek för olika köksväxter hos ca 50 odlare i Malmöhus län.
Vidare må omnämnas, att skörden per hektar av konservärter, som upptar
ca 15 procent av den totala arealen av fältmässigt odlade köksväxter, är i
det närmaste exakt känd. I övrigt är uppgifterna om hektarskördarnas storlek
osäkra.

På grund av den gynnsamma väderleken under 1953, var skörden genomsnittligt
synnerligen god. Av samtliga 20 olika köksväxter, för vilka speciella
inkomstberäkningar görs, redovisas mer än normalskörd för 12. Endast
i fråga om syltlök, märgärter, sockerärter och harricots verts synes
skörden genomsnittligt ha varit något lägre än normalt. På grund av den
rikliga skörden och därmed förenade avsättningssvårigheter har skörden
från vissa arealer av exempelvis blomkål, vitkål och spenat icke blivit tillvaratagen
eller använts för utfodring. Vissa arealer blev även oskördade i
samband med strejken inom livsmedelsbranschen.

Priser. De i kalkylen använda priserna bygger som vanligt på uppgifter
från följande uppgiftslämnare, nämligen Stockholms stads slakthus- och
saluhallsstyrelse (noteringar sammanvägda enligt månadskvantiteter från
Konsum i Stockholm och reducerade till producentpriser), konservfabrikerna
(priser till producent vid fabrik), Konsums Grönsakscentral i Stockholm
(vägda inköpspriser reducerade till producentpriser) samt Grönsakscentralen
i Malmö (vägda inköpspriser reducerade till producentpriser).

Vid upprättandet av vårkalkylen 1953 var priserna definitivt beräknade
t. o. m. produktionsåret 1951/52. Nu föreligger definitiv prisstatistik även
för produktionsåret 1952/53. För 1953/54 är priserna från vissa uppgiftslämnare
kända t. o. m. december 1953. I fråga om konservfabrikerna är priserna
för 1953 års skörd dock redan definitiva, enär uppköpen är avslutade.
Priserna för 1953 års skörd har, så långt de är kända, jämförts med priserna
för 1952 års skörd under motsvarande tid. Med tillämpning av härvid
erhållna relationstal har priserna för 1953/54 preliminärt framräknats. På
så sätt erhållna priser är praktiskt taget genomgående avsevärt lägre än för
1952 års skörd. Endast i fråga om syltlök, bruna bönor och spenat tyder
den hittillsvarande prisutvecklingen på högre priser än för 1952 års skörd.

Beräknade inkomstsummor. År 1052/53. I vårkalkylen 1953 beräknades
inkomsten av fältmässigt odlade köksväxter till 46,2 milj. kr. Den nu företagna
omräkningen har resulterat i en inkomstsumma av 44,1 milj. kr.

År 1053/5h: 1 vårkalkylen 1953 upptogs för 1953/54 en inkomstsumma
av 50,5 milj. kr. Beloppet beräknades under förutsättning av normal skörd
samt med hänsyn till den då sannolika prisutvecklingen. Vidare förutsattes
en viss återhämtning i fråga om arealen bruna bönor, som dock icke för -

70*

Kungl. Maj-.ts proposition nr 180.

verkligats. Med hänsyn till den nu beräknade skörden av olika köksväxter
samt de förut omnämnda tendenserna i fråga om prisutvecklingen har för
1953/54 beräknats en sammanlagd inkomstsumma av 48,8 milj. kr, vilket
alltså är 1,7 milj. kr lägre än enligt förra årets vårkalkyl.

År 1954/55. Beräkningen för prognosåret skall principiellt grundas på
normal skörd. Följaktligen måste räknas med lägre kvantiteter än för 1953/
54. Å andra sidan torde kunna förutsättas, att priserna under 1954/55 vid
normalskörd blir högre än för 1953 års skörd. Med anledning av den stora
priskänslighet med hänsyn till skördeutfallet, som karakteriserar köksväxterna,
har för prognosåret räknats med samma inkomstsumma som den nu
för 1953/54 beräknade, avrundad till 49,0 milj. kr. Inkomstbeloppen redovisas
i följande tablå.

Åt Milj. kr Index

1950/51 ............. 42,1 100,0

1951/52 ............. 55,7 132,3

1952/53 ............. 44,1 104,8

1953/54 ............. 48,8 115,9

1954/55 ............. 49,0 116,4

Tobak.

Åren 1950/51—1954/55. Jordbrukets inkomster av tobaksodlingen har
liksom tidigare beräknats med ledning av uppgifter från Tobaksmonopolet.
Inkomsterna framgår av följande tablå.

År	Antal	Areal,	Av tobaks-monopolet in-	Pris, öre/kg	Värde,
odlare	ha	köpt kvantitet	milj. kr
1950/51 .............	.. 804	186	tobaksblad, ton 343	295	1,0
1951/52 .............	.. 762	170	326	343	1,1
1952/53 .............	.. 762	166	280	387	1,1
1953/54 (prel.).......	.. 737	158	320	387	1,2
1954/55 (prognos) ....	.. 750	160	325	390	1,3

Animalier.

Mjölk.

Produktionen och dess användning år 1952. Den del av mjölkproduktionen,
som icke levereras till mejeri (d. v. s. konsumtionsmjölk försåld utanför
mejeri, konsumtionsmjölk för hemmaförbrukning, mjölk till lantsmör
samt fodermjölk), har under de senaste åren uppskattats med ledning av
tämligen osäkert material. För att få en säkrare uppfattning härom har i
samband med arealinventeringen och husdjursräkningen den 1 juni 1953 inhämtats
vissa uppgifter om mjölkproduktionens storlek och användning
under år 1952.

Undersökningen av mjölkproduktionen och dess användning har liksom
arealinventeringen och husdjursräkningen utförts på stickprovsbasis. De
representativt utvalda brukningsdelarna, vilka har uttagits centralt, har utgjort
ca 28 000 eller ca 10 procent av antalet brukningsdelar över 2 hektar
åker i hela riket utom fjällbygden i Jämtland samt inlandet i Västerbotten
och Norrbotten. Uppräkningen av det representativa materialet till totalsiffror
har skett med ledning av förhållandet mellan den kända totala åker -

71*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

arealen och den i det representativa materialet 1953 redovisade åkerarealen
inom olika storleksgrupper och områden.1

Mjölkproduktionen i de delar av landet, som icke berörts av undersökningen
(fjällbygden i Jämtland samt inlandet i Västerbotten och Norrbotten)
samt vid brukningsdelar med mindre än 2 hektar beräknas år 1952
vara densamma som år 1949. För detta år är koantalet pa de uteslutna
brukningsdelarna känt. Med hjälp av dessa uppgifter samt uppskattade tal
för den genomsnittliga avkastningen per ko har mjölkproduktionen i de icke
medtagna områdena tidigare beräknats i samband med en undersökning
av mjölkproduktionen och dess användning år 1949 (se prop. nr 76/1951,
s. 52).

I nedanstående sammanställning jämföres resultaten från den representativa
undersökningen och de uppgifter för 1952, vilka erhållits ur beräkningarna
i vårkalkylen 1953.

Mjölkproduktionen och dess användning år 1952.

Invägning vid mejeri................

Konsumtionsmjölk utanför mejeri.....

Konsumtionsmjölk för hemmaförbrukning
..............................

Mjölk till lantsmör..................

Fodermjölk.........................

Total mjölkproduktion

Enligt vårkalkylen 1953	Enligt den representa-tiva undersökningen
Milj. kg	Rel. tal	Milj. kg	Rel. tal
3 627	79,4	3 627	81,0
149	3,3	125	2,8
492	10,8	468	10,4
53	1,2	48	U
247	5,4	209	4,7
4 568	100,1	4 477	100,0

Som synes är den med utgång från representativundersökningen beräknade
mjölkproduktionen ca 2 procent lägre än uppskattningen i vårkalkylen
1953.

Med ledning av de från den representativa undersökningen (kompletterad
på ovan angivet sätt) erhållna uppgifterna om mjölkproduktionen och dess
användning har de tidigare beräkningarna fr. o. m. produktionsåret 1949/
50 korrigerats. De korrigerade uppgifterna framgår av en längre fram i
denna promemoria återgiven tablå.

År 1952/53. Mjölkinvägningen vid mejerierna har under produktionsåret
1952/53 uppgått till 3 666 milj. kg, vilken kvantitet med 0,1 procent understiger
invägningen under 1951/52. Försäljningen av konsumtionsmjölk utanför
mejeri, hemmaförbrukningen av konsumtionsmjölk samt kvantiteten
mjölk till lantsmör har på grundval av den tidigare i promemorian nämnda
undersökningen om mjölkproduktionen och dess användning under 1952 antagits
minska från 1951/52 med respektive ca 5, 4 och 10 procent. Förbrukningen
av fodermjölk har beräknats med utgång från antalet liv-, göd- och
spädkalvar och en helmjölksgiva per kalv och år av respektive 200, 270 och
10 kg samt en uppskattad mindre kvantitet helmjölk till smågrisar. Helmjölksgivan
per gödkalv har vid tidigare kalkyltillfällen upptagits till 360
kg men har här med hänsyn till den nya undersökningens uppgifter om
användningen av foder mjölk reducerats med med 90 kg. Räknat per ko
erhålles för 1952/53 en mjölkproduktion av 2 867 kg, vilket är 1,6 procent
mera än under 1951/52.

1 En kortfattad redogörelse för den använda metodiken finnes i en artikel i nr 2/1951 av
Jordbruksekonomiska Meddelanden.

72*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

År 1953/54. För bedömningen av mjölkproduktionens utveckling under
1953/54 har uppgifter om invägningen vid mejerierna förelegat endast för
tiden september—november samt preliminärt för halva december 1953.
Då denna period har ansetts för kort som grund för en prognos, har de
sakkunniga i stället utgått från medelkoantalet samt uppskattat avkastningen
per ko. Man har därvid antagit att denna skulle öka med 0,5 procent
från 1952/53.1 Vid bedömningen av den sannolika stegringstakten under
1953/54 har hänsyn tagits till bl. a. den starka reduktion av kostammen,
som synes ha ägt rum i områden och vid gårdar med relativt högt avkastande
kor, samt den minskning av oljekraftfoderanvändningen, som ägt
rum till följd av propagandan för ökad användning av inhemsk fodersäd.

Den totala mjölkproduktionen under 1953/54 blir under angivna förutsättningar
4 517 milj. kg, vilket innebär en ökning från 1952/53 med 0,6
procent. — Försäljningen av konsumtionsmjölk utanför mejeri, hemmaförbrukningen
av konsumtionsmjölk och förbrukningen av lantsmörmjölk
har liksom för 1952/53 antagits minska med respektive 5, 4 och 10 procent.
Även förbrukningen av fodermjölk har beräknats på samma sätt som under
1952/53. Invägningen vid mejeri framkommer som en restpost i beräkningen
och uppgår till 3 720 milj. kg, vilket innebär en ökning från 1952/53
med 1,5 procent.

År 1954/55. Av beräkningarna rörande slakten och kreatursantalet (se
under rubriken Köttproduktionen) framgår, att de sakkunniga räknat med
samma uppgång i koantalet under 1954/55 som under 1953/54. Medelkoantalet
kommer då att stiga med 1 procent under 1954/55 jämfört med
1953/54. Enär förutsättningen för kalkylen för 1954/55 är normal tillgång
på foder till mjölkkorna, har de sakkunniga funnit det rimligt att antaga
att den på längre sikt fortgående ökningen av avkastningen per ko (till
följd av förbättrad utfodring och förbättrat djurmaterial m. in.) skall
komma till synes i riksgenomsnittet. Avkastningsökningen från 1953/54
har uppskattats till 1,0 procent.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionen sammanfattas i följande tablå,
vilken även belyser mjölkinvägningen vid mejerierna.

	1938/39	1949/50	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
Medelkoantal, 1000-tal . . Procentuell förändring	. 1920	1 690	1 664	1 608	1 567	1 568	1 584
sedan föregående år...	—	— 2,1	— 1,5	— 3,4	-2,5	+ 0,1	+ 1,0
Produktion per ko, kg .. Procentuell förändring	. 2 455	2 885	2 868	2 822	2 867	2 881	2 910
sedan föregående år... Total mjölkproduktion,	. -	+ 9,5	— 0,6	-1,6	+ 1,6	+ 0,5	+ 1,0
milj. kg.............	. 4 714	4 875	4 772	4 538	4 492	4 517	4 609
Procentuell förändring sedan föregående år... Invägning vid mejerier,	—	+ 7,2	— 2,1	-4,9	-1,0	+ 0,6	+ 2,0
milj. kg............. Procentuell förändring	. 3 129	3 923	3 858	3 670	3 666	3 720	3 834
sedan föregående år...	—	+ 10,8	— 1,7	-4,9	-0,1	+ 1,5	+ 3,1

Förändringen 1953/54—1954/55 i användningen av mjölk till lantsmör,
försäljningen av konsumtionsmjölk utanför mejeri, hemmaförbrukningen

1 Stegringstakten uppgick under mellankrigstiden till 1,5 procent men har fr. o. m. 1950/51
bl. a. till följd av strukturförändringar varit låg.

73*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

av konsumtionsmjölk samt förbrukningen av fodermjölk har beräknats på
samma sätt som tidigare.

Beräkningarna rörande mjölkproduktionens användning sammanfattas i
följande tablå (milj. kg).

1938/39 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55
Invägning vid mejerier .. 3 129 3 923 3 858 3 670 3 666 3 720 3 834
Konsumtionsmjölk utanför

mejeri................ 240 147 138 128 121 115 109

Konsumtionsmjölk för

hemmaförbrukning..... 537 517 496 475 455 437 420

Mjölk till lantsmör...... 420 63 55 50 45 40 36

Fodermjölk............. 388 225 225 215 205 205 210

Total mjölkproduktion 4 714 4 875 4 772 4 538 4 492 4 517 4 609

Inkomster av mejerimjölk.

Beräkningen av jordbrukets inkomster av vid mejerierna invägd mjölk
har utförts enligt samma metod som i vårkalkylen 1953. Inkomsterna av
mejerimjölken utgöres av dels inkomster genom försäljning av mejeriprodukter
(försäljningsinkomster), dels statliga bidrag.

Vid beräkningen av försäljningsinkomsterna för de enskilda produktslagen
har för åren t. o. m. 1952/53 använts försålda kvantiteter för mjölk
och grädde respektive tillverkade kvantiteter för smör och ost (ostkvantiteten
med avdrag för lagringsförlust) enligt mejeristatistiken. För 1953/54
och 1954/55 har ifrågavarande kvantiteter beräknats med hänsyn till hittillsvarande
utvecklingstendenser.

De helmjölkskvantiteter, som svarar mot de beräknade kvantiteterna färdiga
produkter, framgår av följande tablå (milj. kg).

1950/51

Fetthalt, procent........ 3,72

Helmjölk till:

Stand. mjölk.......... 747

Grädde............... 258

Ost.................. 397

Torrmjölk m. m....... 48

Smör................. 2 394

Svinn................ 14 I

Summa 3 858

1951/52	1952/53	1953/51	1954/55
3,74	3,75	3,76	3,77
750	763	775	784
253	269	277	283
428	425	405	404
108	40	40	40
2 118	2 155	2 208	2 308
13	14	15	15
3 670	3 666	3 720	3 834

I fråga om priserna har t. o. in. 1952/53 använts föreliggande minut- eller
partipriser med avdrag för handelsmarginaler. Vid beräkning av medelpriserna
för 1953/54 och 1954/55 har tillämpats de priser, som gällt från 1
september 1953.

Från mejeriernas beräknade bruttoinkomster för de olika produkterna
har mejerikostnaderna avdragits. I föreliggande kalkyl har tillämpats mejerikostnader
grundade på en nu företagen undersökning över 1951 och
1952 års kostnader per kilogram mjölk för olika produktslag. För prognosåren
sker framskrivning av kostnaderna 1952 med hjälp av ett mejerikostnadsindex.
Kostnaderna har i undersökningen beräknats enligt följande
metodik.

Smörmjölkskostnad. Kostnaden per kg smörmjölk har hämtats ur drifts -

74* Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

analysens1 beräkningar över normalkostnad för smör vid medelinvägning
inom landet.

Ystmjölkskostnad. Merkostnaden för ystmjölken (i jämförelse med smörmjölken)
bär erhållits från en i driftsanalysen utförd regressionsberäkning.

K-mjölkskostnad. Kostnaden för k-mjölk har beräknats enligt saldoprincipen,
d. v. s. mejeriernas totalkostnader har minskats med kostnaderna
för smör- och osttillverkning samt övriga speciella kostnader. Det så erhållna
saldot har slagits ut på antalet kg k-mjölk och till k-mjölk omräknad
grädde.

Det tillämpade mejerikostnadsindexet är i fråga om vägningstalen grundat
på mejerikostnadernas sammansättning 1950. Indexberäkningen har liksom
tidigare utförts av Svenska mejeriernas riksförening.

I fråga om de statliga bidragen har de utbetalda beloppen införts t. o. in.
1952/53. För 1953/54 har upptagits bidragsbelopp beräknade enligt de grunder,
som gäller för utbetalning av dylika bidrag. Det allmänna mjölkpristillägget,
vilket för 1953/54 uppgår till 74,4 öre per kg smörfett, har för
prognosåret upptagits till samma belopp per kg. Det extra tillägget i norra
Sverige beräknas för 1954/55 öka med 3 procent jämfört med 1953/54 beroende
på ökad mjölkinvägning. Leveranstillägget har upptagits till samma
belopp 1954/55 som 1953/54. Pristillägg har upptagits även för de kvantiteter
smör och andra mejeriprodukter, som beräknas bli exporterade.

De på ovan angivet sätt beräknade inkomsterna har kompletterats med
hänsyn till vissa speciella inkomster, som inle inkluderas vid beräkningen av
försäljningsinkomsterna eller pristilläggen, samt för förluster, som sammanhänger
med prissänkningar och underpris vid export. Härvid har även som
inkomst upptagits den andel av införselavgifterna på fodermedel, som av
kalkylsakkunniga ansetts böra hänföras till mjölkproduktionen för respektive
år, nämligen 3,66 milj. kr 1953/54 och 4,97 milj. kr 1954/55. Samtliga
dessa kompletteringar har sammanförts i en post för respektive år.

De sålunda beräknade mejeriinkomsterna jämförs med verkligt utbetalda
mjölklikvider, vilka används i kalkylen så långt de är kända. Jämförelsen
har därför endast till syfte att för prognosåren åstadkomma en korrektion
av beräkningarna, så att kalkylsummorna så nära som möjligt ansluter sig
till jordbrukarnas faktiska inkomst av mejerimjölken. För prognosåren görs
därför ett tillägg med ledning av den genomsnittliga skillnaden under några
av de senaste åren. Tidigare användes härvid ett femårsmedeltal. I samband
med att en ny undersökning över mejerikostnaderna tillämpades i vårkalkylen
1953, gjordes jämförelsen i fråga för endast tre år, nämligen 1949/50,
1951/52. Jämförelsen bär ännu icke kunnat utsträckas till att omfatta produktionsåret
1952/53, enär statistik över efterlikviderna för 1953 ännu icke
föreligger. Med anledning av en omläggning av grunderna för utbetalningen
av efterlikviderna från mejerierna är det icke möjligt att jämföra utbetalningarna
från mejerierna år 1952/53 med tidigare år, förrän efterlikviderna
blir kända.

I den män prisregleringarna i form av avgifter och pristillägg handhafts
på ett sådant sätt, att de på visst år belöpande inkomster också utgått i
form av bidrag eller ersättningar samma år, erbjuder jämförelsen inga svårigheter.
Beräknade inkomster av mejerimjölk kan då direkt jämföras med
redovisade mjölklikvider. Emellertid uppkommer ofta tidsförskjutning, så att
belopp, vilka upptagits som inkomst ett år, delvis icke blir utbetalda förrän
ett följande år. Under senare år har dessa förskjutningar fått en vidgad omfattning.
En undersökning har gjorts för att i möjligaste mån eliminera 1

1 Den av Svenska mejeriernas riksförening bedrivna årliga driftsanalysen för svenska mejerier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Tabell 3. Jordbrukets inkomster av mejerimjölk, milj. kr.

75*

Beräknade inkomster

Försäljningsi nkomster

K-mjölk ......................

Grädde.......................

Ost...........................

Torrmjölk m. m..............

Smör......................................I

Prisstegringsvlnster, exportförluster, import resp.

exportavgifter m. m., saldo..........

Summa I

j Statliga bidrag

Allmänt mjölkpristillägg....................

Extra tillägg i norra Sverige ..............

Leveranstillägg och clearingtillägg...........

Körlinjebidrag ............................

Merfrakttillägg ............................

Medel för regleringsändamål................

Summa

Summa beräknade inkomster ..............

Mejeriernas mjölklikvider4 ....................!

Tillkomma medel för regleringsändamål......

Tillägg i prognosberäkningen med stöd av sär- i

skild undersökning ......................

Kalkylsummor i

1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
232,8	247.6	254.5	259,4	263,3
107,4	111,2	115,7	118,6	121,0
120,0	156,0	181,4	177,7	177,7
13,3	32,1	11,9	12,0	12,0
554,5	526,6	543,7	562,2	589,2
- 3,0	16,5	-5,9	- 19,8	- 27,0
1 025,0	1 090,0	1 101,3	1 110,1	1 136,2
78,6	168,4	169.2	>104,1	107,5
23,5	27,7	31,4	31,4	32,3
—	*11,7	»21,7	51.0	51,0
1,7	—	—		—
0,1	—	—	—	—
	17,4	—	—	—
103,9	225,2	222,3	186,5	190,8
1128,9	1 315,2	1 323,6	1 296,6	1 327,0
1167,1	1310,3	51361,1
	17,4
			23,0	23,0
1167,1	1327,7	1361,1	1 319,6	1350,0

verkan av denna tidsförskjutning, så att de beräknade mejeriinkomsterna
och de verkliga mejerilikviderna blir mera direkt jämförbara. Resultatet av
denna undersökning framgår av nedanstående sammanställning. I medeltal
för de tre åren framkommer där en skillnad på 23,0 milj. kr per produktionsår,
vilken summa tillagts de beräknade inkomsterna för 1953/54 och
1954/55. För 1951/52 upptas en särskild tilläggspost motsvarande saldobeloppet
på det anslag, som detta år ställdes till mejeriorganisationens förfogande
för prisregleringsändamål.

Jämförelse mellan beräknade inkomster av mejerimjölk och redovisade
mjölklikvider, milj. kr.

I kalkylen beräknade inkomster..........

Justeringsposter.........................

Justerade inkomster.....................

Mejeriernas mjölklikvider.................

Skillnad mellan mjölklikvider och justerade
inkomster.............................

Medeltal 1 * 3 4 * 6

1949/50	1950/51	1951/52
1 122,3	1 128,9	1 315,2
— 4,0	+ 3,2	— 22,2
1 118,3	1 132,1	1 293,0
1 134,9	1 167,1	1 310,3
16,6	35,0	17,3
	23,0

1 Utöver här upptagna statliga pristillägg utbetalas 49,0 milj. kr. dels av ovan redovisade
försäljningsinkomster, dels av medel reserverade från tidigare år (ca 20 milj. kr).

! Härutöver har som clearingtillägg och leveranstillägg utbetalts 27,5 milj. kr genom överföring
av medel från ovan redovisade försäljningsinkomster.

3 Härutöver har som lcveranstillägg utbetalats 29,2 milj. kr dels ur statliga medel från föregående
regleringsår (17,4 milj. kr), dels medel överförda från ovan redovisade försäljningsinkomster.

4 Enligt mejeriernas avräkningspriser jämte efterlikvid och leveranstillägg, fritt mejeri, vid

årets mcdelfetthalt, exkl. värdet av återlevercrad skummjölk. Producentbidrag ej medräknade.

6 Preliminär beräkning, då efterlikviderna 1953 ännu ej är kända utan här upptagits till
samma belopp per kg mjölk som 1952.

76*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

I tabell 3 har jordbrukets inkomster av mejerimjölk sammanställts. Som
framgår av tabellen, beräknas dessa uppgå till 1 319,6 milj. kr för 1953/54
och 1 350,0 milj. kr för 1954/55.

För ytterligare belysning av sammansättningen av jordbrukets inkomster
av mejerimjölk bär i följande översikt anförts hur likviden, räknad i
öre per kg invägd mjölk, fördelar sig på försälj ningsinkomster respektive
statliga bidrag.

Likvider i öre per kilogram mjölk 1950/51—1954/55

1950/51

Försälj ningsinkomster.......... 27,56

Statliga bidrag................ 2,69

Summa 30,25

1951/52	1952/53	1953,54	1954/55
30,04	31,07	30,46	30,23
*5,66	26,06	45,01	4 98
35,70	337,13	435,47	35,21

Priset på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken har liksom
tidigare beräknats med utgång från de priser på ostandardiserad mjölk vid
försäljning direkt till konsument, soan jordbruksnämnden efter särskild
ansökan fastställt. Genomsnittspriset för riket har erhållits genom att väga
genomsnittspriserna i varje län med den i länen försålda kvantiteten enligt
den representativa undersökningen av mjölkproduktionen och dess användning
1952.

De beräknade priserna på den utanför mejeri försålda konsumtionsmjölken
framgår av följande sammanställning (öre/kg).

1952/53 1953/54 1954/55

40,70 40,70 40,70

Priset på den hemmaförbrukade konsumtionsmjölken (förbrukad i hushållet
m. m. samt försäljning till arbetare och övriga anställda) har liksom
tidigare beräknats på grundval av gällande normalpris på konsumtionsmjölk
vid utminutering för varje län (»länet i övrigt»). Enligt lantarbetaravtalet
skall detta pris uttagas vid försäljning av mjölk till lantarbetare. Vid medeltalsberäkningen
har som vikter använts uppgifter om jordbruksbefolkningens
storlek i olika län enligt 1945 års folkräkning.

De beräknade priserna på hemmaförbrukad konsumtionsmjölk framgår
av följande sammanställning (öre/kg).

1952/53 1953/54 1954/55

37,65 37,65 37,65

Priset på mjölk till lantsmör har för 1952/53 liksom tidigare beräknats
med utgång från riksnoteringen på mejerismör. Det vid beräkningen av
värdet av lantsmörmjölken använda smörpriset har emellertid ansetts vara
ca 3 procent lägre än gällande riksnotering. Till grund för denna reduktion
har legat förhållandet mellan riksnoteringen och lantsmörpriset före kriget.
Vid beräkningen av priset på lantsmörmjölk fr. o. m. 1953/54 har man ut -

1 Detta bidrag per kg framkommer, när de reserverade medlen, 17,4 milj. kr, ej medräknas.
Medtages dessa, blir bidraget 6,14 öre per kg.

2 Härutöver har av statliga medel från föregående år som leveranstillägg utbetalts 17,4 milj.
kr. Medtas dessa, blir bidraget 6,54 öre per kg.

8 Preliminär beräkning.

4 Härutöver utbetalas bidrag av från tidigare år reserverade medel, vilka beräknas höja
mjölklikviderna med 0,54 öre per kg.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180. 77*

gått från att priset på lantsmör överensstämmer med priset på omärkt
smör.

De beräknade priserna på lantsmörmjölk framgår av följande sammanställning
(öre/kg).

1952/53 1953/54 1954/55

23,24 22,08 22,20

Producent- och kontantbidrag för mjölk.

Åren 1952/53—1951/55. De sammanlagda beloppen av producent- och
kontantbidragen respektive producentbidragen (fr. o. m. 1953) har av lantbruksstyrelsen
beräknats till 58 milj. kr för 1952/53, 48 milj. kr för 1953/o4
och 47,5 milj. kr för 1954/55.

Ägg och slaktfjäderfä.

Åren 1952/53—1951/55. För en bedömning av äggproduktionens utveckling
föreligger bl. a. resultaten av hönsräkningen i Svea- och Götaland den
20 april 1953 och uppgifter om partihandelns inköp av ägg t. o. in. december
månad 1953. Det för en bedömning av äggproduktionens sannolika utveckling
tillgängliga materialet har icke givit anledning att ändra den tidigare
gjorda uppskattningen av produktionen för 1953/54. För detta år har de
sakkunniga sålunda räknat med en produktion av 82 milj. kg. För 1954/55
har i kalkylen upptagits en produktion av 85 milj. kg. Härvid har de sakkunniga
beaktat den rikliga tillgången och de låga priserna på inhemska
fodermedel samt räknat med den tendens till konsumtionsökning inom landet,
som konstaterats under det senaste halvåret.

Äggpriset (svensk äggnotering med partihandelns månadsinköp som vägningstal)
utgjorde 316 öre/kg 1952/53. För 1953/54 har priset med ledning
av hittillsvarande noteringar och en bedömning av den sannolika utvecklingen
under återstoden av året uppskattats till 295 öre/kg mot beräknat
310 öre/kg enligt överenskommelsen våren 1953. För 1954/55 har de sakkunniga
räknat med samma pris.

Värdet av fjäderfäslakten har liksom tidigare beräknats med utgång från
värdet under 1949/50 samt prisutvecklingen för slakthöns enligt Svenska
ägghandelsförbundets noteringar. För 1954/55 har upptagits ett från 1953/
54 oförändrat inkomstbelopp.

Jordbrukets andel av äggproduktionen har liksom tidigare upptagits till
83 procent för 1950/51, 84 procent för 1951/52 samt 85 procent för de följande
åren. Även för fjäderfäslakten har vid de nu verkställda beräkningarna
räknats med ovannämnda andel för jordbruket. Detta innebär att värdet för
fjäderfäslakten inom jordbruket höjts något både för basåret och för senare
år i förhållande till de tidigare upptagna värdebeloppen.

Beräkningarna av äggproduktion och fjäderfäslakt sammanfattas i följan -

de tablå.

Äggproduktion,

Å r milj. kg

Totalt Jordbruket

1950/51 ......... 83,0 68,9

1951/52 ......... 80,0 67,2

1952/53 ......... 81,0 68,8

1953/54 ......... 82,0 69,7

1954/55 ......... 85,0 72,2

Fjäderfäslak -

Pris,	Värde, milj. kr	tens värde ft
öre/kg	Totalt	Jordbruket	jordbruket milj. kr
272	225,8	187,4	17,8
304	243,2	204,3	19,8
316	256,0	217,4	21,6
295	241,9	205,6	22,5
295	250,8	213,0	22,5

78*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Köttproduktionen.

År 1952/53. Den marknadsförda slakten har liksom tidigare beräknats
med utgång från totalantalet marknadsförda slaktdjur och medelslaktvikter
under det senaste år, då fullständiga uppgifter härom förelåg (i livsmedelskommissionens
ransoneringsstatistik) samt de därefter inträdda relativa förändringarna
i antalet besiktigade slaktdjur enligt veterinär styrelsens statistik
och i medelvikterna av slaktade kroppar inom slakteriföreningarna.

I fråga om hemslakten 1952/53 finnes inga insamlade uppgifter. Hemslakten
av storboskap, får och häst har antagits vara lika stor som under 1950
enligt då verkställd särskild undersökning.1 Hemslakten av kalv har erhållits
som restpost vid de utförda beräkningarna av nötkreatursantalet och dess
förändringar under 1952/53. Hemslakten av kalv har antagits fördela sig på
större och mindre kalv i samma proportioner som under 1950 enligt nyssnämnda
undersökning. — Medelslaktvikterna på hemslaktade djur har upptagits
oförändrade från 1950/51.

Resultaten av beräkningarna över slakten under 1952/53 framgår av tabell
4. Inkomsterna av slakten har beräknats på grundval av de i tabell 4
angivna kvantiteterna samt de på vanligt sätt beräknade producentpriserna
på slaktdjur.

Tabell 4. Köttproduktionen 1952/53.

Djurslag	Antal djur	Medelslakt-vikt, kg	Total slakt-vikt, ton
Storboskap	426 900
Marknadsförd slakt........................	214,0	91 366
Hemslakt ................................	3100	150,0	465
Summa	430000	213,6	91831
Större kalv
Marknadsförd slakt........................	385 200	53,5	20 626
Hemslakt ................................	29 900	50,0	1495
Summa	415100	53,3	22121
Mindre kalv
Marknadsförd slakt........................	509 700	20,7 19,0	10 554
Hemslakt ................................	85100	1617
Summa	594 800	20,5	12171
För och getter
Marknadsförd slakt........................	117 400	16,7	1 963
Hemslakt ................................	17 000	15,0	255
Summa	134 400	16,5	2 218
Häst
Marknadsförd slakt........................	34 600	357,1	12 354
Hemslakt ................................	200	330,0	66
Summa	34 800	356,9	12 420

År 1953/54. Med ledning av de preliminära resultaten av den representativa
husdjursräkningen den 1 juli 1953, den för tiden 2 juni—15 september
1953 beräknade slakten av kor samt en under samma tid antagen rekrytering
har koantalet beräknats till 1 560 000 djur vid början av 1953/54 eller 9 000

Se prop. 176/1952 s. 60—Gl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

79*

djur mer än vad som antogs i normalkalkylen våren 1953. Det totala antalet
storboskap (oxar, tjurar, kor och ungnöt) har beräknats till 2 090 000 djur.

Rekryteringen av ungnötsgruppen under 1953/54 har med beaktande av
husdjursräkningens uppgifter om antalet kalvar avsedda för pålägg beräknats
till 425 000 djur mot 407 000 djur under 1952/53. Slakten av storboskap
har med ledning av veterinärstyrelsens slaktstatistik för tiden september—
november samt slakteriförbundets uppgifter för december 1953 bedömts
komma att uppgå till 410 000 djur. Antalet storboskap vid 1953/54 års slut
beräknas sålunda stiga med 15 000 djur till 2 105 000 djur. Härav beräknas
1 577 000 utgöra kor.

Kalvantalet i september 1954 antages bli detsamma som i september 1953
eller 452 000 djur. Antalet under 1952/53 födda kalvar beräknas med ledning
av medelkoantalet och kalvprocenten (91 procent)1 till 1 427 000. Härav beräknas
1 002 000 komma att slaktas. Slakten av större och mindre kalv 1953/
54 antages fördela sig; på samma sätt som under 1952/53, d. v. s. på drygt
41 procent större kalv och nära 59 procent mindre kalv.

Slakten av får har uppskattats till 120 000 djur. Antalet slaktade hästar
beräknas till 35 000 under 1953/54.

Vid bedömningen av köttproduktionens storlek under 1953/54 har använts
medelslaktvikter, som beräknats med ledning av medelslaktvikterna för 1952/
53 samt förändringar i dessa mellan september—december 1952 och 1953.

Vid beräkningen av producentpriserna på slaktdjur av nötkreatur, häst
och svin 1953/54 har man utgått från de för 1952/53 erhållna avräkningspriserna.
Dessa har först ökats med ett belopp motsvarande de interna regleringsavgifter,
som slakteriförbundet uttagit under 1952/53 för täckande av
förluster i samband med export. De så erhållna priserna har minskats med
anledning av den kostnadssökning för slakterierna, som uppkommit under
loppet av 1952/53 genom höjda löner, samt justerats för underskridande av
basprisnivån i partihandelsledet under 1952/53 och den sänkning av baspriserna,
som ägt rum den 1 september 1953. Priset på fläsk bär även reducerats
för den slaktdjursavgift på svin, som infördes fr. o. in. den 11 oktober
1953. Vidare har hänsyn tagits till den ändrade uppdelningen av landet
på olika prisområden samt till vissa förut genomförda prisändringar, som
icke beaktats i den tidigare basprissättningen. Dessutom har förändringarna
i priserna på hudar, organ och inälvor samt slakterifett på vanligt sätt blivit
beaktade. Beträffande kalvskinn har därvid hänsyn tagits till den sannolika
inverkan på prisläget, som den nyligen överenskomna anknytningen till
världsmarknadspriserna kan medföra. De efter anförda tillägg och avdrag
erhållna priserna på nötkreatur, häst och svin har upptagits i kalkylen för
1953/54.

I fråga om fårkött bar priset under 1953/54 med hänsyn till den hittillsvarande
och sannolika framtida prisutvecklingen antagits bli 463 öre/kg,
vilket i jämförelse med 1952/53 innebär en höjning med 36 öre/kg.

Uppkommande exportförluster på kött och fläsk täckes, i den mån de icke
utjämnas genom vinster från köttimporten och införselavgiftsmedel från
kött och fläsk, genom slakldjursavgifter och införselavgifter för fodervaror
samt, i den män så erfordras, genom ianspråktagande av medel från clearingkassan
för kolonialvaror. I överensstämmelse härmed har de sakkunniga
i denna kalkyl icke räknat med någon inkomstminskning till följd av exportförluster
på kött och fläsk.

1 Procenttalet 91 liar framkommit genom jämförelse mellan antalet kalvar, som kommit till
nyttig användning, och medelkoantalet under 1950/51.

80*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna för slaktdjur har sammanställts
i en tablå, som följer efter avsnittet om fläskproduktionen.

År 1954-/55. Slakten av storboskap under 1954/55 har uppskattats till
410 000 djur. Rekryteringen av ungnötsgruppen har bedömts komma att
uppgå till 425 000 djur, varvid storboskapsantalet ökar med 15 000 djur till
2 120 000 vid 1954/55 års slut. Härav beräknas 1 592 000 utgöra kor.

Kalvantalet i september 1955 antages oförändrat från september 1954 eller
452 000 djur. Antalet under 1953/54 födda kalvar beräknas med ledning av
medelkoantalet och kalvprocenten (91 procent) till 1 441 000. Härav beräknas
1 016 000 till slakt. Relationen mellan större och mindre kalv antages
1954/55 bli densamma som 1952/53 eller 41: 59.

Slakten av får har uppskattats till 120 000 djur och slakten av hästar till
30 000 djur.

Vid beräkningen av köttproduktionens storlek under 1954/55 har använts
samma medelslaktvikter som för 1953/54.

Producentpriserna 1954/55 på slaktdjur av nötkreatur, häst och svin har
beräknats på samma sätt som priserna för 1953/54. Man har därvid utgått
från de i mitten av januari 1954 gällande baspriserna på kött och fläsk i partihandelsledet
samt de vid samma tid gällande priserna på slakterifett och
hudar. Beträffande organ och inälvor har använts ett för 1953/54 beräknat
vägt genomsnittspris.

I fråga om fårkött har priset antagits bli detsamma som under 1953/54
eller 463 öre/kg.

Resultaten av kvantitets- och värdeberäkningarna för slaktdjur har sammanställts
i en tablå, som följer efter avsnittet om fläskproduktionen.

Fläskproduktionen.

År 1952/53. Antalet slaktsvin och medelslaktvikten för de marknadsförda
svinen 1952/53 har beräknats på samma sätt som slakten av övriga djurslag
(jfr under rubriken Köttproduktionen). Antalet hemslaktade svin har
beräknats med utgång från antalet enligt särskild undersökning för 1951,
vilken verkställdes i samband med 1952 års arealinventering. Detta antal har
reducerats med hänsyn till nedgången i antalet hushållssvin enligt svinräkningarna.
Medelslaktvikten för de hemslaktade, icke veterinärbesiktigade
svinen har liksom tidigare upptagits till 90 kg. Vidare har medtagits exporten
av levande slaktsvin, varvid kvantiteten har omräknats till slaktvikt.

Resultatet av beräkningarna framgår av följande tablå.

Marknadsförd slakt..........

Hemslakt...................

Export av levande slaktsvin. .

Summa

Antal djur	Medelslakt-vikt, kg	Total slakt-vikt, ton
2 124 300	75,6	160 597
280 000	90,0	25 200
19 400	81,7	1 585
2 423 700	77,3	187 382

Åren 1953/5Å och 195Å/55. Kvoten mellan totalantalet producerade svin
1951/52 och antalet suggbetäckningar ca 11 månader tidigare utgjorde
10,08. Beaktades den under 1951/52 inträffade mindre nedgången i slaktåldern,
erhölls kvoten 10,04. — Kvoten mellan totalantalet producerade svin
1952/53 och antalet suggbeteckningar ca 11 månader tidigare utgör 10,80.
Beaktas emellertid den fortsatta minskning av slaktåldern, som inträtt under
1952/53, erhålles kvoten 10,52.

81*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Kvoten mellan slakt och betäckningar har ökat med 4,8 procent från
1951/52 till 1952/53. Detta visar, liksom jämförelserna mellan svinräkningarna
och betäckningsstatistiken i normkalkylen 1953 (jfr prop. 224/
1953 s. 75*), att betäckningsstatistiken blivit ofullständigare mellan 1950/
51 och 1951/52. En jämförelse mellan antalet grisar under 3 månader enligt
svinräkningarna i april och oktober 1952 och 1953 och häremot svarande
antal betäckta suggor visar, att suggbetäckningsstatistiken under 1952/53
försämrats ytterligare. Försämringen synes motsvara en ökning av ovannämnda
kvot om 10,52 med ca 6 procent.

Medelslaktvikten på gödsvin uppgick vid 1953/54 års början till 71,4 kg
och beräknas icke undergå någon förändring under året. Detta innebär, att
antalet under 1953/54 slaktade svin härrör från jämnt 12 månaders betäckningar.
Till grund för beräkningen av 1953/54 års svinproduktion har,
alldenstund tiden mellan betäckning och slakttillfälle uppgår till omkring
11 månader, lagts det i statistiken redovisade antalet suggbetäckningar för
tiden från början av oktober 1952 till början av oktober 1953. Utbytestalet
har med hänsyn till vad som sagts ovan beräknats bli ca 6 procent större
än under närmast föregående år. Med utgång härifrån har antalet slaktsvin
under 1953/54 beräknats till 2 535 000. Medelslaktvikten har beräknats
till 76,2 kg (vägt medeltal för gödsvin, suggor och galtar samt hemslaktade
svin) och totala fläskproduktionen till 193,2 milj. kg.

För en bedömning av svinslakten under 1954/55 har förelegat bl. a. uppgifter
om antalet suggbetäckningar under tiden september—december 1953.
Om man utgår från detta antal och samma säsongvariation i antalet betäckningar
som under 1949/50, erhålles för hela 1953/54 ett antal betäckningar,
som överstiger 1952/53 års antal med 8,3 procent. Motsvarande
beräkningar med utgångspunkt från 1950/51 och 1952/53 års säsongvariationer
ger till resultat en ökning av antalet betäckningar från 1952/53 till
1953/54 av 4,3 och 16,5 procent. I genomsnitt erhålles en beräknad ökning
med 10 procent. Med utgång från detta ökningstal och under förutsättningav
samma takt i försämringen av betäckningsstatistiken under 1953/54
som under 1952/53 skulle antalet producerade svin öka med 16 procent
under 1954/55 jämfört med 1953/54. Den propaganda för bättre uppgiftslämnande
till suggbetäckningsstatistiken, som bedrivits under sommaren och
hösten 1953, Vorde emellertid ha påverkat siffrorna. Mot bakgrund av nu
nämnda beräkningar och förhållanden samt med hänsyn till fodertillgångarna
har de sakkunniga bedömt svinslakten komma att öka med 14 procent
till 2 890 000 st under 1954/55. Under förutsättning av samma medelslaktvikter
för vardera gödsvin, suggor och galtar samt hemslaktade svin som
under 1953/54 motsvarar detta en fläskprodktion av 219,4 milj. kg.

Medel producentpriset på fläsk för 1952/53 har på vanligt sätt beräknats
med ledning av slakteriföreningarnas avräkningspriser (exkl. pristillägg
på fläsk). Beträffande prisberäkningen för 1953/54 och 1954/55 hänvisas
till ovan angivna beräkning av priserna på nötkreatur och häst, vilka
tillsammans med priserna för svin ingår i avtalet mellan jordbruksnämnden
och slakteriförbundet.

Beräkningarna av svinslaktens storlek under 1952/53—1954/55 har sammanställts
i tablån över slakten på nästa sida.

Försäljning av nillltärhästar.

Åren 1952/53—1954/55. 1 samband med beräkningarna av husdjursantalets
förändringar har uppgifter inhämtats från militärmyndigheterna an -

(1* Ilihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr ISO.

82*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Sammandrag av slaktberäkningarna

	Antal	Medelslakt-	Köttproduktion,	Pris,	Värde,
1952153	slaktdjur	vikt. kg	milj. kg	öre/kg	milj. kr
Storboskap .	....... 430 000	213,6	91,8	379	347,9
Större kalv	....... 415100	53,3	22,1	467	103,2
Mindre kalv	....... 594 800	20,5	12,2	365	44,5
Häst......	....... 34 800	356,9	12,4	237	29,4
Svin.......	....... 2 423 700	77,3	187,4	329	616,5
	Summa		325,9	350	1 141,5
Får.......	....... 134 400	16,5	2,2	427	9,4
	Totalt		328,1		1150,9
1953154
Storboskap .	....... 410 000	214,0	87,7
Större kalv	....... 412 000	54,0	22,2
Mindre kalv	....... 590 000	20,5	12,1
Häst......	....... 35 000	360,0	12,6
Svin.......	....... 2 535 000	76,2	193,2
	Summa		327,8	340	1114,6
Får.......	....... 120 000	16,5	2,0	463	9,3
	Totalt		329,8		1123,9
1954/55
Storboskap .	....... 410 000	214,0	87,7
Större kalv ,	....... 418 000	54,0	22,6
Mindre kalv	....... 598 000	20,5	12,3
Häst......	....... 30 000	360,0	10,8
Svin.......	....... 2 890 000	75,9	219,4
	Summa		352,8	338	1 193,9
Får.......	....... 120 000	16,5	2,0	463	9,3
	Totalt		354,8		1 203,2
gående beräknad försäljning	och inköp	av militärhästar.	Resultatet	av be-

räkningarna, vilka utförts på samma sätt som tidigare (se Kungl. Maj:ts
prop. 267/1946, s. 116), framgår av följande sammanställning.

1952/53 1953/54 1954/55

Militärens inköp	Antal	Milj.	kr	Antal	Milj. kr	Antal	Milj. kr
Remonter................	600	1,3		550	1,2	550	1,3
Övriga hästar............	470	0,8	2,1	430	0,8 2,0	335	0,6 1,9
Avgår
Slakt av militärhästar.....	1 053	0,9		810	0,7	607	0,5
Försäljning till jordbrukare Nettoinkomst för jordbruket	117	0,1	1,0 1,1	90	0,1 0,8 1,2	68	0,1 0,6 1,3

Export av levande djur.

Åren 1953/54- och 1954/55. Enligt uppgifter från lantbruksförbundet torde
man för såväl 1953/54 som 1954/55 kunna räkna med en djurexport till
ett värde av 1,0 milj. kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180. 83*

Tabell 5. Husdjursantalet den 15 september åren 1950—55, 1000-tal djur.

	1950	1951	1952	1953	1954	1955
Hästar
3 år och däröver..................	380	359	334	316	288	265
Unghästar........................	26	25	22	19	16	15
Föl ..............................	15	12	11	9	9	8
Sumrna unghästar och föl	41	37	33	28	25	23
Summa hästar exkl. militärhästar	421	396	367	344	313	288
Nötkreatur
Oxar ............................	1	1	1	1	1	1 JL
Tjurar, 3 år och däröver..........	17	17	17	17	17	17
Kor..............................	1684	1643	1574	1560	1577	1592
Summa oxar, tjurar och kor	1702	1661	1592	1578	1595	1610
Ungnöt ..........................	493	509	521	512	510	510
Kalvar under 1 år................	483	485	443	452	452	452
Summa nötkreatur	2 678	2 655	2 556	2 542	2557	2 572
Svin
Fargaltar ........................	4	4	4	5	6	6
Modersuggor......................	131	131	158	163	185	185
Summa	13o	135	162	168	191	191

Tabell 6. Husdjursbeståndets vfirde den 15 september &ren 1950—55.

	Pris kronor per st	Värde i milj. kr	Pris kronor per st	Värde i	milj. kr
1950	1951	1952	1952	1953	1954	1955
Hästar1
3 år och däröver ........	1150	437,0	412,8	384,1	1300	434,2	410,8	374,4	344,5
Unghästar ..............	1150	29,9	28,8	25,3	1300	28,6	24,7	20,8	19,5
Föl ....................	500	7,5	6,0	5,5	500	5,5	4,5	4,5	4,0
Summa		474,4	447,6	414,9		468,3	440,0	399,7	368,0
Nötkreatur
Kor, tjurar och oxar.....	750	1 276,5	1 245,8	1194,0	900	1 432,8	1420,2	1435.5	1 449,0
Ungnöt..................	650	320,4	330,8	338,6	750	390,8	384,0	382,5	382,5
Kalvar..................	200	96,6	97,0	88,6	250	110,8	113,0	113,0	113,0
Summa		1 693,5	1673.6	1621,2		1934,4	1917,2	1931,0	1944,5
Svin
Fargaltar och modersuggor	350	47,2	47,2	56,7	400	64,8	67,2	76,4	76,4
Totalsumma		2 215,1	2 168,4	2 092,8		2467,5	2 424,4	2 407,1	2 388,9
Värdeförändring från när-
mast föregående år ......		—	- 46,7	- 75,6		—	- 43,1	- 17,3	- 18,2l

1 Exkl. militärhästar.

84*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tabell 7. Översikt över jordbrukets inkomster åren 1950/51—1954/55,

		1950/51			1951/52			1952/53
	Kvant milj. kg	Pris öre/kg	Värde milj. kr	Kvant milj. kg	Pris ''öre/kg	Värde milj. kr	Kvant milj. kg	Pris öre/kg	Värde milj. kr
1. Höstvete........	322	30,00	96,6	205	40,95	83,9	386	53,50	206,5
2. Vårvete ........	215	33,15	71,3	157	43,45	68,2	223	55,35	123,4
3. Räg ............ 4. Arealbidrag för	159	28,70	45,6	124	39,75	49,3	221	49,10	108,5
vete..........	—	—	—	—	—	48,0	—	—	—
5. Korn ..........	56	29,67	16,6	59	37,60	22,2	122	38,67	47,2
6. Havre..........	31	27,38	8,5	27	33,56	9,1	45	33,45	15,1
7. Kokärter........	14,0	47,78	6,7	13,9	56,58	7,9	12,7	65,80	8,4
8. Potatis, mat-....	825	17,76	146,5	825	17,85	147,3	825	16,90	139,4
9. Potatis, fabriks-	197	8,25	16,3	210	10,34	21,7	278	11,64	32,4
10. Sockerbetor ....	1978	6,02	119,1	1732	7,17	■124.2	1597	7,69	122,8
11. Oljeväxter.......	—	—	188,2	—	—	194,7	_	_	213,7
12. Spånadsväxter ..	—	—	5,0	—	—	iö,8	—	—	5,0
13. Köksväxter......	—	—	42,1	—	—	55,7	—	—	44,1
14. Tobak..........	0,3	295	1,0	0,3	343	1,1	0,3	387	1,1
15. Mejerimjölk ____ 16. K-mjölk utanför	3 858	30,25	1167,1	3 670	36,18	1327,7	3 666	37,13	1 361,1
mejeri........ 17. K-mjölk till hem-	138	36,60	50,5	128	39,40	50,4	121	40,70	49,2
maförbrukning	496	33,42	165,8	475	36,55	173,6	455	37,65	171,3
18. Lantsmörmjölk .. 19. Producent- och kontantbidrag	55	21,15	11.6	50	22,50	11,2	45	23,24	10,5
för mjölk.....	—	—	70,4	—	—	67,6	—	—	58,0
20. Ägg ............	68,9	272	187,4	67,2	304	204,3	68,8	316	217,4
21. Slakt av fjäderfä	—	—	17,8	—	—	19,8	—	21,6
22. Storboskap......	88,7	286	253,7	103,1	319	‘333,8	91,8	379	347,9
23. Kalv, större ....	23,4	371	86,8	23,1	428	98.9	22,1	467	103,2
24. Kalv, mindre____	13,4	295	39,5	12,6	340	42,8	12,2	365	44,5
25. Häst............	11,8	151	17,8	14,5	223	32,3	12,4	237	29,4
26. Svin............	169,8	281	477,1	173,4	347	601,7	187,4	329	616,5
27. Får ............ 28. Statliga pristill- lägg på fläsk ..	2,3	334	7,7	2,2	412	9,1 52,4	2,2	427	9,4
29. Militärhästar ....	_	—	1,3	_	—	1,3	_	_	1,1
30. Ull ............ 31. Export av levan-	0,5	940	4,6	0,4	574	2,3	0,4	548	2,2
de djur ......	—	—	1,8	—	—	0,5	—	—	1.0
32. Summa inkomster	—	—	8324,4	—	—	3868,8	—	—	4111,9
33. Index 34. Förändringar i kreaturskapita-			100,0			116,4			123,7
let............	—		- 46,7	—	—	-75,6		—	- 43,1
35. Summa	—	—	3 277,7	—	—	3 793,2	—	—	4068,8
36. Index	—	—	100,0	—	—	115,7	—	—	124,1

1 Inkl. värdet av de i anledning av mul- och klövsjukan nedslaktade djuren (4,9 milj. kr).

Kungl. Maj. ts proposition nr 180. 85*

Tabell 7 (forts.), översikt över Jordbrukets inkomster &ren 1950/51—1954/55.

						1954/55		Värdeförändring 1953/54
		1953/54				—1954/55 beroende på
								förändring av (milj.kr)
	Kvant		Pris	Värde	Kvant	Pris	Värde	Kvant	Pris	Värde
	milj. kg	öre/kg	milj. kr	milj. kg	öre/kg	milj. kr	milj. kg	öre/kg	milj. kr
1. Höstvete........	433		47,70	206,5	459	43,91	201,5	+ 12,4	-17,4	- 5,0
2. Vårvete ........	384		50,10	192,4	386	45,36	,175,1	+ 1,0	- 18,3	- 17,3
3. Råg............	242		46,25	111,9	266	37,83	100,6	+ 11,1	- 22,4	- 11,3
4. Arealbidrag för vete..........
5. Korn ..........	128		28,25	36,2 15,5	116	32,00	37,1	- 3,4 - 0,4	+ 4,3 + 2,2	+ 0,9 + 1,8
6. Havre..........	66		23,50	64	27,00	17,3
7. Kokärter........	16,0		59,00	9,4	17,9	59,00	10,6	+ 1,2	+ 1,2
8. Potatis, mat-....	825		16,50	136,1	825	18,00	148,5	_	+ 12,4	+ 12,4
9. Potatis, fabriks-	251		11,37	28,5	1251	11,34	28,5	—	—	—
10. Sockerbetor ....	1997		8,46	168,9	1925	8,20	157,8	- H,1	—	-11,1
11. Oljeväxter......	—		—	89,5	—	—	106,7	+ 32,3	- 15,1	+ 17,2
12. Spånadsväxter ..	—		—	4,3	—	—	5,3	+ 1,2	- 0,2	+ 1,0
13. Köksväxter......	—		—	48,8	—	—	49,0	—	+ 0,2	+ 0,2
14. Tobak..........	0,3	387	1,2	0,3	390	1,3	—	+ 0,1	+ 0,1
15. Mejerimjölk .... 16. K-mjölk utanför	3 720		35,47	1319,6	3 834	35,21	1 350,0	+ 40,4	- 10,0	+ 30,4
mejeri ........	115		40,70	46,8	109	40,70	44,4	- 2,4	—	- 2,4
17. K-mjölk till hem-
maförbrukning	437		37,65	164,5	420	37,65	158,1	- 6,4	—	- 6,4
18. Lantsmörmjölk .. 19. Producent- och	40		22,08	8,8	36	22,20	8,0	- 0,9	+ 0,1	- 0,8
kontantbidrag för mjölk ....	—		—	48,0	—	—	47,5	- 0,5	—	- 0,5
20. Ägg ............	69,7	295	205,6	72,2	295	213,0	+ 7,4	—	+ 7,4
21. Slakt av fjäderfä	—		—	22,5	—	—	22,5	—	—
22. Storboskap......	87,7				87,7	}
23. Kalv, större ....	22,2 12,1				22,6
24. Kalv, mindre....		340	1114,6	12,3	; 338	1193,9	+ 85,0	- 5,7	+ 79,3
25. Häst............	12,6 193,2			10,8
26. Svin............				219,4	J
27. Får ............ 28. Statliga pristillägg	2,0		163	9,3	2,0	463	9,3	—	—	—
på fläsk ......	—		—	—	—	—	—	—	—	—
29. Militärhästar ....	_		_	1,2	_	_	1,3	_	+ 0,1	+ 0,1
30. Ull ............	0,4	600	2,4	0,4	600	2,4	_	_	_
31. Export av levande
djur..........	—		—	1,0	—	—	1,0	—	—	—
32. Summa inkomster	—		—	8993,5	—	—	4 090,7	+ 100,9	-09,7	+ 97,2
33. Index 34. Förändringar i				120,1			123,1
krcaturskapita-lct............	—		—	- 17,3	—	—	- 18,2	- 0,9	—	- 0,9
35. Summa	—		—	3 970,2	—	—	4 072,5	+ 1410,0	- 09,7	+ 90,3
36. Index	—		—	121,3	—	—	124,2	—	—	—

86* Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Tabell 8. Sammandrag av Jordbrukets inkomster åren 1950 51—1954/55, milj. kr.

						Värdeförändring 1953
						/54 —1954/55 beroende
	1950	1951	1952	1953	1954	på förändring	av
	/ 51	/ 52	/53	/ 54	/ 55	t	[Till]. Kl	)
						kvan-
						ti teter	priser	summa
Brödsäd........................	213,5	249,4	438,4	510,8	477,2	+ 24.5	-58,1		33,6
övrig spannmål ................	31,8	39,2	70,7	6i ,1	65,0	- 2,6	+ 6,5	+	3,9
Potatis och sockerbetor..........	281,9	293,2	294,6	333,5	334,8	- Hd	+ 12,4	+	1,3
Olje- och spånadsväxter ........	193,2	200,5	218,7	93‘8	112,0	+ 33,5	- 15,3	+	18,2
Köksväxter och tobak ..........	43,1	56,8	45,2	50,0	50,3	—	+ 0,3	+	0,3
Summa vegetabiliska produkter	763,5	839,1	1067.6	1049,2	1039,3	+ 44,3	-54,2	—	9,9
Index	100,0	109,9	139,8	137,4	136,1
Mjölk och mejeriprodukter ......	1 465,4	1 630,5	1 650,1	1587,7	1 608,0	+ 30,2	- 9,9		20,3
Ägg och slaktfjäderfä............	205,2	224,1	239,0	228,1	235,5	+ 7,4	—	+	7,4
Slaktdjur ......................	882,6	1171,0	1150,9	1123,9	1 203,2	+ 85,0	- 5,7	+	79,3
Övrigt..........................	7,7	4,1	4,3	4.6	4,7	—	+ 0,1	+	0,1
Summa animaliska produkter	2 560,9	3 029,7	3044,3	2 944,3	3051,4	+ 122,6	-15,5	+ 107,1
Index	100,0	118,3	118,9	115,0	119,2
Samtliga inkomster	3324,4	3 868,8	4111,9	3,993,5	4090,7	+ 166,9	-69,7	+	97,2
Index	100,0	116,4	123,7	120,1	123,1
Förändringar i kreaturskapitalet..	- 46,7	- 75,6	-43,1	- 17,3	- 18,2	- 0,9	—	—	0,9
Summa	3 277,7	3 793,2	4 068,8	3 976,2	4072,5	+ 166,0	-69,7	+	96,3
Index	100,0	115,7	124,1	121,3	124,2

Ull.

Åren 1952/53—1954/55. Kvantiteterna ull har liksom tidigare med ledning
av antalet tackor beräknats till 0,4 milj. kg per år under 1952/53—
1954/55. Medelpriset på ull inklusive statligt pristillägg (150 öre/kg) har
med utgång från föreliggande noteringar för 1952/53 beräknats till 548
öre/kg. För såväl 1953/54 som 1954/55 har räknats med ett medelpris
av 600 öre/kg inklusive statligt pristillägg (150 öre/kg). Vid kalkyltillfället
rådande priser har härvid antagits bestå under resten av 1953/54 och under
hela 1954/55.

Förändringar i kreaturskapitalet.

Åren 1952/53—1954/55. Antalet djur vid slutet av 1952/53 har beräknats
med utgång från resultaten av den representativa husdjursräkningen den
1 juni 1953 samt de sedvanliga korrigeringar, som erfordras för att erhålla
antalet djur vid produktionsårets slut.

Hästantalet har beräknats med ledning av uppgifterna från kreatursräkningarna
kompletterade med dels uppgifter från betäcknings- och slaktstatistiken,
dels uppgifter om antalet militärhästar, dels även approximativa
beräkningar rörande antalet självdöda djur.

Förändringarna i nötkreatursantalet har beträffande kor, ungnöt och kalvar
behandlats i samband med beräkningarna rörande köttproduktionen.
Antalet oxar och tjurar i september 1954 och 1935 har bibehållits oförändrat
i förhållande till antalet i september 1953.

87*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Antalet fargaltar och modersuggor i september 1954 antages öka med samma
procenttal från september 1953 som antalet producerade svin från 1953/
54 till 1954/55. Antalet avelsdjur i september 1955 uppskattas bli detsamma
som i september 1954.

Vid värderingen av kreaturskapitalet har samma priser använts som i
vårkalkylen 1953 (jfr Kungl. Maj :ts prop. 224/1953 s. 78*).

Jordbrukets kostnader.

Arbetskostnader.

Jordbrukets arbetskostnader har i de senaste kalkylerna beräknats med
tillämpande av avtalsenliga löner, sammanvägda med hänsyn till arbetskraftens
fördelning på olika lönekategorier samt med tillägg för semesterersättning
och beräknad extra ersättning vid övertidsarbete utslagen på all
arbetad tid.

Lönestatistik och avtal. Avtalet för 1953. När vårkalkylen 1953 avslutades,
pågick ännu förhandlingar om lantarbetarnas löner under 1953. Det
senare träffade löneavtalet innebar oförändrade timlöner men däremot
vissa ändringar i de allmänna bestämmelserna, vilka främst gällde åtgärder
för trivsel och hälsoskydd på arbetsplatserna samt även vissa justeringar
av extraersättningen vid ersättartjänstgöring. Även viss förändring till förmån
för arbetsgivarna förekom i det att avtalet innehöll bestämmelser om
skyldighet för arbetarna att ersätta uppenbara skador på av arbetsgivarna
förhyrda lägenheter samt under vissa förhållanden skador på maskiner och
redskap. Vid den beräkningsmetodik, som tillämpas för bestämmande av de
genomsnittliga timförtjänsterna, kommer de i 1953 års avtal gjorda förändringarna
icke till synes i kalkylen. Någon tillförlitlig beräkning över deras
verkningar torde icke kunna åstadkommas och synes icke vara aktuell, enär
hänsyn tidigare icke tagits till utvecklingen av dylika extra ersättningar.

Kalkylsakkunniga har följaktligen alltjämt för 1953 räknat med de i vårkalkylen
1953 tillämpade lönerna.

Avtalet för 195b. Enligt det nya avtalet om lantarbetarlönerna under kalenderåret
1954, som träffades i slutet av januari, höjdes timlönerna med
13 öre för manliga och med 11 öre för kvinnliga arbetare. Månadslönerna
höjdes på motsvarande sätt. Liksom i andra sammanhang har räknats med
de senaste kända priserna, har de sakkunniga nu även räknat med de senaste
kända lönerna.

Ersättningen för övertidsarbete, som enligt det föregående beaktas vid
beräkning av timlöner i jordbrukskalkylen, har i det nya avtalet omlagts.
Tidigare utgick för allt övertidsarbete på vardagar en extra ersättning med
90 öre per timme samt för övertidsarbete under helgdagar, helgdagsaftnar
(ej lördagar) och vid nattarbete 140 öre per timme. Den extra ersättningen
för övertid på vardagar har emellertid nu differentierats. För de två första
övertidstimmarna per dag utgår den extra ersättningen oförändrat enligt föregående
avtal med 90 öre per timme. För överskjutande övertid (över 2
timmar per dag) utgår extraersättningen nu med 130 öre per timme. Den
extra ersättningen vid övertid på helgdagsaftnar samt under sön- och helgdagar
och vid nattarbete utgör nu 180 öre per timme.

De nu nämnda avtalsändringarna har beaktats i jordbrukskalkylen enligt
den inledningsvis omnämnda under senare år tillämpade beräkningsmetodiken.

88*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Därtill omfattar det nu träffade avtalet liksom det föregående åtskilliga
förändringar, vilka tidigare icke beaktats i kalkylen. Bl. a. har träffats avtal
om en tidlöneförändring för djurskötare in. fl. i fråga om deras ordinarie
arbete på lördagseftermiddagar samt sön- och helgdagar. Tidigare har till
ladugårdsförmän och djurskötare samt arbetare med blandat arbete (då
dessa äro sysselsatta med djurskötsel) och mjölkkörare utgått ett lönetillägg
med 25 öre per timme på lördagseftermiddagar efter kl. 13,00 samt under
sön- och helgdagar. Detta tillägg har nu höjts till 40 öre per timme för
både manliga och kvinnliga arbetare. Kalkylsakkunniga har beaktat denna
tidlöneförändring beträffande ladugårdsförmän och djurskötare. Beräkningen
häröver redovisas i ett senare avsnitt.

Vidare innehåller det nya avtalet förändringar på olika punkter, vilkas
verkningar icke kan beräknas och som därför icke heller nu beaktats i kalkylen.
Dylika förändringar gäller exempelvis lönetillägget med 4 öre per
timme i Jämtlands och Västernorrlands län, som numera skall utgå även till
kvinnliga arbetare, ryktersättning, ersättning för annat förberedelse- och
avslutningsarbete, lönetillägg vid ersättartjänstgöring etc.

Arbetsvolymen. Utöver det material för bedömning av arbetsvolymens förändringar,
som redovisas i vårkalkylen 1953 (Kungl. Maj:ts projp. nr 224/

1953 s. 83*) föreligger nu preliminära siffror från den jordbruksekonomiska
undersökningen för bokföringsåret 1952/53 samt uppgifter från ca 28 000
jordbrukare om antalet i jordbruket sysselsatta den 1 juni 1953. Sistnämnda
uppgifter tyder på en fortsatt, stark nedgång av jordbrukets arbetskraft, som
för familjemedlemmar uppgår till 5,4 procent, för fast anställd, lejd arbetskraft
till 5,5 procent och för tillfällig arbetskraft till mer än 18 procent.
Uppgifterna avser dock endast en enda arbetsdag och kan därför först då de
föreligger för en längre följd av år tillmätas någon större vikt. Materialet
från den jordbruksekonomiska undersökningen har bearbetats efter två
olika metoder. Enligt den ena framräknas den relativa minskningen i arbetsvolymen
mellan två på varandra följande år, som erhålls då endast gårdar
med uppgift för båda åren ingår i beräkningen. Enligt den andra metoden,
som före 1953 var den enda använda, beräknas medeltal för alla i undersökningen
deltagande gårdar varje år. Beräknas den genomsnittliga årliga
minskningen i arbetsvolymen sedan 1945/46 enligt båda metoderna, ger den
förra 3,17 procent och den senare 2,95 procent. I fjol blev motsvarande värden
något högre, nämligen 3,30 procent respektive 3,04 procent. Med hänsyn
till de betydande medelfelen i dessa beräkningar, som gör det omöjligt att
med säkerhet avgöra om någon förändring i fråga om den årliga procentuella
minskningen verkligen ägt rum, antas arbetsvolymens minskning från
1953/54 till 1954/55 bli 3,0 procent.

De förändringar i den beräknade arbetsvolymen, som uppstod genom ändrad
relation mellan mans- och kvinnolöner i 1951 års kollektivavtal, liksom
genom ändrade bestämmelser om tiden för arbetets början i 1952 års avtal,
kvarstår oförändrade. Ändrad lönerelation män—kvinnor från 1951 års till

1954 års avtal har medfört en ytterligare höjning av korrektionsposten 0,76
procent till 0,78 procent eller 0,12 milj. timmar för 1953/54 och 0,17 milj.
timmar för 1954/55.

Den beräknade arbetsvolymen redovisas längre fram i tabell i samband
med kostnadsberäkningen.

Timlöner. Före vårkalkylen 1952 beräknades arbetskostnaderna som en
produkt av antalet manstimmar och genomsnittliga timförtjänster till manliga
lantarbetare enligt socialstyrelsens lönestatistik. Förfarandet förenklades
efter hand, i det att avtalslönen, för de aktuella åren framskrevs med
en faktor, den s. k. »överbetalningsfaktorn», vilken uttryckte förhållandet

89*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

mellan observerade timförtjänster enligt lönestatistiken och avlalslöner för
ordinarie tid under en följd av år.

I samband med vårkalkylen 1951 gjordes en undersökning angående relationerna
mellan observerade timförtjänster och avtalslöner. Det föreslogs
samtidigt, att arbetskostnadsberäkningarna i samband med övergång till
nytt basår fr. o. m. detta skulle grundas på avtalslöner. Förslaget genomfördes
i samband med övergången till nytt basår i vårkalkylen 1952. Det nya
beräkningssättet, som närmare behandlas i Kungl. Maj :ts prop. 207/1951,
s. 183—189, innebär, att semesterersättning och vissa andra avtalsstipulerade
extra förtjänster läggs till avtalslönen för ordinarie tid. Emellertid beaktas
endast de avtalsstipulerade tillägg, vilkas effekt med tillräcklig säkerhet kan
beräknas, nämligen semesterersättning och övertidsersättningar. Semesterersättningens
inverkan beräknas i form av ett tillägg med 4,2 procent av
avtalslönen för samtliga arbetare t. o. nr. 1950/51 samt därefter med 6,4 procent.
Tillägget görs på den genomsnittliga lönen efter sammanvägningen.

Sammanvägningen av timlönerna för olika kategorier av manliga arbetare
har tidigare gjorts enligt den fördelning, som gäller för den anställda arbetskraften
vid de gårdar, som är representerade i socialstyrelsens lönestatistik.
En relativt betydande förskjutning mellan de olika arbetarkategorierna har
förekommit och pågår alltjämt. Som exempel kan anföras, att traktorförarnas
procentuella andel av arbetskraften ökat starkt, medan de s. k. egentliga
lantarbetarnas procentuella andel minskats. Denna förskjutning har beaktats
enligt en regressionsberäkning över den årliga förändringen. Den tidigare
tillämpade regressionsberäkningen var grundad på förskjutningar under tiden
t. o. m. löneåret 1946/47. Beräkningen bär nu omprövats med utgångspunkt
från arbetskraftens sammansättning vid gårdarna i socialstyrelsens
lönestatistik under de senare åren. Det har härvid visat sig, att de senare
årens förskjutning mellan arbetarkategorierna i stort överensstämt med den
enligt tidigare regressionsberäkning tillämpade. En viss avvikelse föreligger
dock i fråga om de grupper, för vilka de senare årens snabba mekanisering
medfört betydande förändring, d. v. s. i första hand traktorförare, vilkas
procentuella andel ökat starkare än enligt tidigare beräkning. Den nu funna
årliga förändringen har i kalkylen tillämpats fr. o. in. basåret.

Dessutom har socialstyrelsen företagit en kontrollundersökning angående
den lejda arbetskraftens fördelning på olika arbetarkategorier 1952. Orsaken
till denna undersökning har varit, att den förut tillämpade fördelningen var
grundad på underlaget till socialstyrelsens lönestatistik, i vilket de större
gårdarna är överrepresenterade. Kontrollundersökningen har däremot gjorts
på ett representativt urval bland de gårdar, som uttagits till arealinventeringarna.

Undersökningen visar en fördelning, som starkt avviker från den tidigare
tillämpade. Detta belyses av följande tablå, som visar fördelningen av den
lejda arbetskraften på olika arbetarkategorier år 1952 enligt de båda undersökningarna.
I tablån har även införts den årliga förändring i den procentuella
andelen av arbetskraften, som räknas med för de olika arbetarkategorierna
enligt tidigare respektive ny regressionsberäkning.

Kalkylsakkunniga har nu tillämpat resultatet av socialstyrelsens nya undersökning
angående arbetsstyrkans fördelning på olika arbetarkategorier.
En dylik förändring måste beaktas ända från basåret. Delta har gjorts på så
sätt, att den enligt socialstyrelsens nya undersökning konstaterade fördelningen
1952 omräknats för såväl tidigare som eflerlöljande ar enligt den nu
beräknade och i föregående tablå redovisade årliga förskjutningen i procentenheter.
En förskjutningsprocent, som bygger på samma material som den

90*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Arbetskraftens procen- Årlig förändring,

tuella fördelning procentenheter

	tidigare	enligt kon-	tidigare	ny be-
	tillämpad	trollunder-	tillämpad	räk-
	(1951/52)	sökn. (1952)	beräkning	ning
Rättare.....................	4,92	1,80	+ 0,07	+ 0,05
Egentliga lantarbetare.......	40,80	72,40	— 0,83	— 2,02
Traktorskötare..............	6,80	7,30	+ 0,30	+ L17
Arbetare med blandat arbete .	17,26	3,70	+ 0,85	+1,11
Ladugårdsförmän............	5,35	1,30	+ 0,08	+ 0,14
Djurskötare.................	21,36	8,30	— 0,38	— 0,30
Specialarbetare..............	3,51	4,10	— 0,09	— 0,09
Övriga arbetare.............	—	1,10		— 0,06
Summa	100,00	100,00	±0	±0

av socialstyrelsen nu verkställda undersökningen, kan tillämpas först sedan
arbetskraftens fördelning enligt denna undersökning är känd för ett antal år.

Med anledning av att den nu tillämpade fördelningen på olika arbetarkategorier
bl. a. visar en mindre procent ladugårdsförmän och djurskötare än
den tidigare fördelningen, erhålls vid sammanvägningen en lägre genomsnittslön
än vid tidigare tillämpade fördelning. Denna förändring påverkar
genomsnittslönen på likartat sätt ända från basåret och torde icke nämnvärd
grad påverka indextalen för arbetskostnadernas utveckling. I följande
tablå visas utvecklingen sedan basåret av den avtalsenliga timlönen (utan
semesterersättning och övertidsersättningar) sammanvägd enligt tidigare
respektive nu tillämpade vägningsstal.

Genomsnittlig timlön

enligt

Avtalsperiod tidigare

vägn.-tal
a

1. 3.—31. 12. 1950 ........... 177,17

1. 1.—31. 12. 1951 ........... 202,17

1. 1.—31. 12. 1952 ........... 252,68

1. 1.—31. 12. 1953 ........... 252,68

1. 1.—31. 12. 1954 ........... 265,68

enligt nya vägn.-tal	Index,	1950 = 100
b	a	b
172,75	100,0	100,0
197,84	114,1	114,5
248,18	142,6	143,7
248,30	142,6	143,7
261,43	150,0	151,3

Övertidsersättningen. Tillägget utöver ordinarie lön vid övertidsarbete beräknas
med utgångspunkt från uppgifter om övertid i procent av arbetad tid
för arbetare med kollektivavtal enligt socialstyrelsens lönestatistik. Övertidsprocenten
för verklig övertid har under de senaste åren varit följande.

1950 ........................ 1,6

1951 ........................ 1,8

1952 ........................ 1,9

Medeltal.................... 1,8

Den genomsnittliga övertidsersättningen per timme beräknas genom sammanvägning
av avtalsmässig extra ersättning i öre per timme vid övertidsarbete
under å ena sidan vardagar samt å andra orten helgdagsaftnar, sönoch
helgdagar samt nattarbete. Härvid tillämpas viktstalet 1 för den sistnämnda
gruppen av övertidsarbete, medan övertidsersättningen under vardagar
ges viktstalet 6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

91*

övertidsersättningen i öre per timme har varit följande.

Helgdagsaftnar, Vardagar

År. sön- och helg- (inkl. lördagar
etc. dagar)

1948 ............... 90 60

1949 ............... 90 60

1950 ............... 90 60

1951 ............... 110 70

1952 ............... 140 90

1953 ............... 140 90

1954 ............... 180 U10

Vid beaktandet av den ändrade övertidsersättningen enligt 1954 års avtal
har i fråga om vardagar (inkl. lördagseftermiddagar) räknats med, att halva
övertiden betalas med 90 öre extra ersättning per timme och halva tiden
med 130 öre.

Tilläggen för djurskötare. Inledningsvis har i samband med redogörelsen
över 1954 års lantarbetaravtal omnämnts, att de sakkunniga nu i kalkylen
beaktat det tillägg till timlönen för ordinarie tid, som utgår vid arbete med
djurskötsel under lördagseftermiddagar samt sön- och helgdagar.

Beräkningarna över dessa tillägg har gjorts i samråd med lantarbetsgivarnas
och lantarbetarnas organisationer. Beräkningarna gäller endast
ladugårdsförmän och djurskötare, enär den tid, för vilken tillägget utgår,
för arbetare med blandat arbete samt mjölkkörare icke kunnat bestämmas.
I fråga om förmän och djurskötare har beräknats, att antalet timmar med
denna form av extra ersättning per arbetare och år utgör

under (lördagseftermiddagar (4 timmar per dag under 35 lördagar)
................................................. 140 timmar

under sön- och helgdagar (35 söndagar + 10 helgdagar å

8 timmar)............................................. 360 »

Summa 500 timmar.

Tilläggets årliga storlek kan sålunda beräknas tidigare ha utgjort 125

kr per år (0,25 X 500) samt fr. o. in. 1 januari 1954 200 kr per år (0,40 X

500). Utslaget på 2 400 arbetade timmar per år innebär detta ett tillägg på

Sammanställning rörande arbetsförtjänst per timme för lantarbetare 1950föl—1954155
enligt avtalslön inkl. vissa avtalsstipulerade tillägg. Samtliga värden i öre/tim.

			Extra övertidsers.	Extra övertidsers.
	Avtalslön för ordi-narie tid	övertids-	utslagen på all arbetad	Semester-
	procent	öre/över- tidstim.	tid b x o	ersättning
				100
	a	b	C	d	e
1950/51.....	....... 189,48	1,7	71,9	1,22	7,96
1951/52.....	....... 231,40	1,8	90,0	1,62	14,81
1952/53.....	....... 248,26	1,8	97,1	1,75	15,89
1953/54.....	....... 257,05	1,8	112,4	2,02	16,45
1954/55.....	....... 261,51	1,8	120,0	2,16	16,74
1 90 öre/tim.	för de två första timmarna per dag samt därefter	130 öre/tim.

92* Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Å r	Sön- och helgdags-tillägg för	Summa kalkylerad timlön inkl.	Index	Timlöner enligt gamla	Index
	djurskötare f	tillagg a+d+e+f g	h	. vägningen i	k
1850/51........	0,51	199,17	100,0	204,61	100,0
1951/52........	0,50	248,33	124,7	253,84	124,1
1952/53........	0,50	266,40	133,8	271,88	132,9
1953/54........	0,68	276,20	138,7	282,01	137,8
1954/55........	0,76	281,17	141,2	286,99	140,3

genomsnittslönen av tidigare 5,21 öre samt efter nya avtalets tillämpning
8,33 öre. Utslaget på all i jordbrukskalkylen inräknad arbetstid motsvarar
tillägget i nedanstående tablå angivna värden.

Sön- och helgdagstillägg
Kalenderår för djurskötare

	öre/tim.	Index
1950 ........	....... 0,52	100,0
1951........	....... 0,51	98,1
1952 ........	....... 0,50	96,2
1953 ........	....... 0,49	94,2
1954 ........	....... 0,77	148,1

Genomsnittlig timlön inklusive tillägg. De i en tidigare tablå redovisade
genomsnittliga avtalslönerna för olika löneperioder anges i översikten på
s. 57 omräknade till produktionsår. I översikten har även införts extra övertidsersättning
samt extra ersättning till djurskötare jämte semesterersättning.
Slutligen har de nämnda tilläggen adderats till den genomsnittliga avtalslönen
för ordinarie tid. Den så erhållna lönesumman per timme jämföres
även med lön enligt tidigare tillämpade vägningstal. Som synes är den nu
erhållna procentuella höjningen av timlönerna något starkare än enligt tidigare
vägningsförfarande.

Kostnadssummor. I tabell 9 redovisas beräkningen av jordbrukets arbetskostnader.

Tabell 9. Beräkning av Jordbrukets arbetskostnader.

År	Arbetsvolym milj. mt och rmt	Korr. enl. texten milj. mt	Summa milj. mt	Avtalslön inkl. avtals-stipulerade tillägg öre/tim.	Kalkyl-belopp milj. kr	Index 1950/51 = 100
1950/51......	972,49		972,49	199,17	1 936-9	100,0
1951/52 ......	947,55	—	947,55	248,33	2 353,1	121,5
1952/53 ......	908,89	—	908,89	266,40	2 421,3	125;o
1953/54......	S81,62	+ 0,12	881,74	276,20	2 435,4	125,7
1954/55......	855,17	+ 0,17	855.34	281,17	2 405,0	124,2

Fr. o. m. 1 januari 1955 kommer att införas allmän sjukförsäkring. Detta
kommer bl. a. att medföra en viss överflyttning av ansvaret vid olycksfall
från riksförsäkringsanstalten och andra olycksfallsförsäkringsanstalter
till sjukkassorna.

93*

Kungl. Mcij. ts proposition nr 180.

Det har räknats med, att arbetsgivarnas kostnader till den nya sjukförsäkringen
kommer att uppgå till 1,1 procent av lönebeloppet. Detta är en
ny kostnad. Å andra sidan beräknas avgifterna till olycksfallsförsäkringen
minska på grund av delvis överflyttning av försäkringsansvaret till sjukkassorna.
Avgiften till riksförsäkringsanstalten har tidigare utgått med 1,3
procent av lönebeloppen. Under förutsättning alt denna avgift efter omläggningen
sjunker till 0,8 procent, vilket procenttal preliminärt angivits i
ett betänkande angående yrkesskadeförsäkringens organisation, skulle den
sammanlagda avgiften till sjuk- och olycksfallsförsäkringen fr. o. in. 1955
för arbetsgivarnas del komma att uppgå till 1,9 procent av lönesummorna.
Den arbetskostnadsökning, som uppkommer i händelse av här förutsatta
förändringar, uppgår till 0,6 procent eller 14,4 milj. kr för helt produktionsår
samt 9,6 milj. kr för tiden 1 januari—31 augusti 1955.

Kalkylsakkunniga har velat omnämna denna kostnadsökning men har,
då bestämmelser om avgifternas uttagande ännu icke föreligger, icke infört
beloppen i kostnadssammandraget.

Kapitalkostnader.

GruncHörbättringar, avskrivning och underhåll.

Kostnaderna för grundförbättringar har alltsedan vårkalkylen 1947 redovisats
enligt grunder, som angivits av de sakkunniga för utredning om
rationaliseringens inverkan på jordbrukets arbetskostnader in. in. Senaste
vårkalkyl har nu justerats med hänsyn till prisutvecklingen för tegelrör
samt förändringar i arbetslönerna och i de från staten utbetalade bidragen
till täckdikning.

I vårkalkylen 1953 (Kungl. Maj :ts prop. nr 224/1953) berördes önskvärdheten
av att i beräkningarna ta hänsyn till, att täckdikningen numera
säkerligen i betydande grad utförs maskinellt. En undersökning om den
maskinella täckdikningens omfattning och kostnaderna vid olika grävningsmetoder
hade dock visat, att de enligt tidigare tillämpad metod beräknade
kostnaderna relativt väl torde överensstämma med de verkliga. Den tidigare
beräkningsmetoden bibehölls därför, vilket även skett i föreliggande kalkyl.

Tcickdikningskostnader. De av priskontrollnämnden fastställda stoppriserna
på tegelrör är oförändrade sedan hösten 1952. I beräkningarna har
dock intagits en mindre prissänkning under 1953 till följd av sänkta priser
vid enstaka tegelbruk. I fråga om lönerna har den nya avtalslönen från den
1 januari 1954 beaktats. Kostnaderna för underhåll och avskrivning av
täckdiken, som för 1953/54 i förra årets vårkalkyl beräknades till 14,60
milj. kr, beräknas nu för nämnda år till 14,83 milj. kr. För prognosåret beräknas
en kostnad av 14,94 milj. kr.

De under budgetåret 1951/52 utbetalda statliga bidragen för täckdikning
in. in. ur rationaliseringsanslaget uppgick till 1,02 milj. kr. I motsvarande
belopp fr. o. m. budgetåret 1952/53 ingår dock betydande bidrag till torrläggning,
eftersom dessa bidrag, som förut erhållits i huvudsak enbart ur
Statens Avdikningsanslag, numera i större utsträckning kan beviljas ur
rationaliseringsanslaget. Eu uppdelning av utbetalda bidrag på täckdikning
och torrläggning kan dock företas av lantbruksstyrelsen enbart för
tiden från den 1 januari 1953. Med ledning av de utbetalda bidragen för
täckdikning under kalenderåret 1953 har dessa bidrag uppskattats till 0,90

94* Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

milj. kr för produktionsåret 1952/53 samt till 0,85 milj. kr för såväl 1953/
54 som 1954/55.

Kostnader för underhåll av större öppna diken. Längden av underhållskrävande,
öppna avloppsdiken har liksom tidigare hållits oförändrad. Kostnaderna
för 1953/54 har jämfört med vårkalkylen 1953 till följd av höjda
arbetskostnader ökat från 11,33 till 11,69 milj. kr. För prognosåret beräknas
kostnaderna till 11,90 milj. kr.

Sammandrag över jordbrukets kostnader för grundförbättringar redovisas
i tabell 10, där även avdrag gjorts för de statliga bidragen.

Tabell 10. Jordbrukets kostnader för grundförbättringar. Värdetal 1 milj. kr.

År	Täck- diknings- kostnader	Kostnader lör underhåll av större öppna diken	Avgår statsbidrag	Nettosumma = jord-brukets kostnader	Index
1950/51 ......................	11,24	8,46	0,58	19,12	100,0
1951/52 ......................	14,00	10,54	1,02	23,52	123,0
1952/53 ......................	14,64	11,33	0,90	25,07	131,1
1953/54 ......................	14,83	11,69	0.85	25,67	134;3
1954/55 ......................	14,94	11,90	.0,85	25,99	135,9

Ekonomibyggnader, avskrivning och underhåll.

Kostnaderna för avskrivning och underhåll av ekonomibyggnader har beräknats
enligt samma metodik som tidigare. Beräkningen består av en framskrivning
av en för 1946 fastslagen kostnadssumma med hjälp av ett riksindex
för ekonomibyggnadskostnader utarbetad inom Statens forskningsanstalt
för lantmannabyggnader (SFL). Från 1952 till 1953 har detta index
sjunkit med 4,4 procent från 320 till 306 (1935/37 = ) 100). Index i fråga
framskrivs i sin tur enligt utvecklingen av Lantbruksförbundets månadsindex
för byggnadskostnader. Detta senare index, som i sig innefattar utvecklingen
av såväl arbetslöner som materialpriser, har sedan senaste kalkyl
påverkats av de höjda lantarbetarlönerna från den 1 jan. 1954 samt av
ändrade priser på en del byggnadsmaterial. Delindex för material för 1953
med 1946 som bas beräknas nu till 200,2, medan index för 1954 undergått
en obetydlig höjning till 200,9. Endast mindre såväl höjningar som sänkningar
av materialpriserna har inträffat sedan förra våren. Träpriset har
varit helt oförändrat sedan juli 1952.

Fr. o. in. höstkalkylen 1951 har de sakkunniga av skäl, som närmare redovisas
i Kungl. Majts prop. nr 176/1952, lämnat utvecklingen av priserna
på trävaror obeaktad för tiden fr. o. m. januari 1950. Prisutvecklingen för
byggnadsmaterial har i stället i beräkningen från nämnda tidpunkt helt
fått följa utvecklingen för andra material än trävaror.

I följande översikt visas Lantbruksförbundets (SL:s) prisindex med 1946
som bas, dels för trävaror, dels för allt byggnadsmaterial såväl med som
utan full inverkan av prisutvecklingen på trävaror.

95*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

SL:s prisindex för byggnadsmaterial

År	Trävaror
1946 ........	...... 100,0
1949 ........	..... 128,9
1950 ........	..... 159,8
1951........	..... 277,8
1952 ........	..... 269,6
1953 ........	..... 261,4
1954 ........	..... 261,4
1955 ........	..... 261,4

Allt byggnadsmaterial

med samma pris med

full inverkan utveckling för
av prisutvecklingen trävaror som för

på trävaror	övrigt material fr. o. m. 1 jan. 1950
I	II
100,0	100,0
117,2	117,2
134,2	118,8
207,6	146,0
208,3	158,1
200,2	148,8
200,9	150,5
200,9	150,5

Den. gängse framskrivningen av SFL:s index enligt utvecklingen av Lantbruksförbundets
månadsindex för byggnadskostnader har utförts enligt de
båda alternativen i fråga om prisutvecklingen för byggnadsmaterial.

Framskrivning av SFL:s index med SL:s index

	SFL:s index	SL:s index	SFL:s index	framskri-
År	1935/37 = 100	1953 = 100	1949 = 100	ven med SL:s index
		I	II	I	II
1949 .........	204,7		100,0		204,7
1950 .........	218,9		101,5		207,8
1951.........	316,8		122,2		250,1
1952 .........	319,8		138,7		283,9
1953 .........	305,9	100,0	134,7	305,9	275,7
1954 .........	101,1	137,0	309,3	280,4
1955 .........		101,1	137,0	309,3	280,4

Framskrivning av kostnaderna. Med användning av de båda alternativen
har på vanligt sätt verkställts framskrivning av den kostnadssumma som
genom inventering och särskilda beräkningar fastställts för 1946.

Tabell 11. Framskrivning av 1946 års kostnadssumma med SFL:s index.

År	SFL:s index 1946 = 100	Kalenderår milj. kr	Produktionsår milj. kr	Index 1950/51 = 100
	I	II	I	II	I	II	I	II
1946 .............. 1949 (1948/49)...... 1950 (1949/50)...... 1951 (1950/51)......	100,0 112,7 120,5 174,4	112.7 114,4 137.7	123,5 139,2 148,8 215,4	139.2 141.3 170,1	139,3 145,6 193,2	140,6 160,5	100,0	100,0
1952 (1951/52)......	176,1	156,3	217,5	193,0	216,8	185,4	112,2	115,5
1953 (1952/53)......	168,4	151,8	208,0	187,5	211,2	189,3	109,3	117,9
1954 (1953/54)......	170,3	154,4	210,3	190,7	209,5	189,6	108,4	118,1 1
1955 (1954/55)......	170,3	154,4	210,3	190,7	210,3	190,7	108,9	118,8 \|

Kostnaderna enligt alternativ II understiger motsvarande kostnader enligt
alternativ I med för 1953/54 19,9 milj. kr och för 1954/55 19,6 milj. kr.

96*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

De sakkunniga har diskuterat att nu eventuellt återgå till beräkningsalternativ
I, vilket tillämpades t. o. in. vårkalkylen 1951 och som innebär ett
fullt hänsynstagande till prisutvecklingen för trävaror. Priset för dessa har
nämligen varit oförändrat sedan mitten av 1952, varför en stabilisering synes
ha inträtt på detta område. Som exempel på den kalkylmässiga inverkan en
övergång till alternativ I skulle ha, kan nämnas, att nu beräknade byggnadskostnader
för 1953/54 enligt alternativ I insatta i höstkalkylen 1953
skulle medföra en sänkning av det i denna kalkyl konstaterade kalkylmässiga
överskottet för 1953/54 med 18,4 milj. kr. Därvid har även basårets
kostnadssumma justerats till att motsvara alternativ I.

Även om stabiliseringen av träpriserna skulle kunna anses motivera en
återgång till den beräkningsmetodik, som tillämpades före 1951, bär de sakkunniga
dock ej ansett, att en sådan bör företas i föreliggande kalkyl. Detta
sammanhänger med önskvärdheten att inom kort med ledning av nytt material
ompröva grunderna för beräkningen av byggnadskostnaderna i jordbrukskalkylen
och söka erhålla en kostnadssumma för ett senare år än
1946, vilket års byggnadskostnader hittills bildat grundvalen för en indexmässig
framskrivning. Vid en omprövning bör bland annat beaktas inverkan
av strukturrationaliseringen och av djurantalets förändringar. Det är
också bekant, att nämnden för den jordbruksekonomiska undersökningen
ämnar begära en ny utredning angående byggnadskostnadernas storlek i
jordbruket.

Maskiner och redskap, avskrivning och underhåll.

Beräkningarna av kostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner
och redskap har fr. o. in. vårkalkylen 1948 utförts enligt de principer,
som utarbetats av de sakkunniga för utredning rörande frågan om rationaliseringens
inverkan på jordbrukets arbetskostnader m. m. Detta innebär,
att avskrivningskostnaderna beräknas med utgångspunkt från kända årliga
inköpskostnader enligt en 15-årig avskrivningsplan samt med tillämpning
av återanskaffningsvärdeprincipen. Vad underhållskostnaderna beträffar,
innebär metoden kostnadsberäkning genom framskrivning av senaste
kända kostnadssumma enligt deklarationsundersökningen.

Avskrivningskostnader. Vid upprättandet av vårkalkylen 1953 tillämpades
för avskrivningsberäkningen resultaten av undersökningar över jordbrukets
inköp av nya maskiner och. redskap under 1952. Dessa undersökningar
var i fråga om traktorerna definitiva men för övriga maskiner och
redskap preliminära. Undersökningen över jordbrukets anskaffning av andra
maskiner och redskap än traktorer under 1952 har emellertid sedermera
slutförts, och resultaten kunde tillämpas i höstkalkylen 1953.

Till de nu utförda beräkningarna över avskrivningssummornas storlek
har företagits undersökning om jordbrukarnas inköp av traktorer under
1953. Denna har utförts enligt samma principer som under de närmast föregående
åren. Uppgifter har sålunda inhämtats från kända tillverkare och importörer
om värdet (beräknat i bruttopriser) av försäljningen år 1953.

I fråga om övriga i avskrivningsberäkningen medtagna grupper av maskiner
och redskap ha undersökningen angående inköpen till jordbruket under
1953 ännu icke fortskridit så långt, att någon ledning härur har kunnat
erhållas. Kalkylsakkunniga har därför räknat med oförändrad inköpsvolym
jämfört med 1952 i fråga om andra maskiner och redskap än traktorer.
Tillämpandet av siffrorna över maskininköpen 1952 medför dock för samtliga
år andra värden än de, som förekommer i vårkalkylen 1953, vilket står

97*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

i samband med, att man numera varje år utför ef ter justeringar på grund av
försäljning från nya tillverkare och importörer. En narmare redogörelse
härom finns intagen i Kungl. Maj :ts prop. nr 224/1953, s. 89*.

Beträffande de utförda undersökningarna om maskimnkopen skall i det

följande lämnas vissa uppgifter.

Traktorer Undersökningen angående inköpen av traktorer 1953 har liksom
föregående års undersökning omfattat traktorförsäljningen till å ena
sidan jordbrukare samt å andra sidan yrkesmässiga frukt- och trädgårdsodlingar,
armén, industrien, väg- och gatuförvaltningar, rena skogsbruk

Jordbrukets inköp av traktorer har under 1953 varit av något mindre omfattning
än under 1952. Totalt har enligt ingångna uppgifter under 19o3
försålts 14 401 traktorer till jordbrukare, däri icke inraknat s. k. tradgardstraktorer.
I följande tablå redovisas jordbrukarnas inköp av traktorer under
de åtta senaste åren (exkl. trädgårdstraktorer).

1946 .................... 3 891

1947 .................... 7 332

1948 .................... H 309

1949 .................... 11 173

iq^O 12 490

1951 ..............13858

1952 .................... 14 788

1953 .................... 14 401

Jordbrukarnas inköpskostnader för traktorer utgjorde 1952 164,8 milj.
kr (exkl. dragbilar )och under 1953 164,5 milj. kr. Ehuru antalet till jordbruket
inköpta traktorer under 1953 var nära 400 lägre än 1952, var mkopssumman
alltså praktiskt taget oförändrad. I den för 1952 angivna mkopssumman
ingår värdet av ett 30-tal småtraktorer, som försålts till jordbrukare
men som icke ingår i siffran i ovanstående tablå. För 1953 ar inkonen
av dylika småtraktorer ännu icke kända. I det anförda beloppet (164,o
mili kr) ingår emellertid ett lika stort belopp för småtraktorer som under
1952, nämligen 96 000 kr. Någon anskaffning av dragbilar har icke raknats

med under senare år. _ .

För prognosberäkningen har som vanligt måst göras en uppskattning av
traktorinköpen under ett år, i detta fall kalenderåret 1954. Det har raknats
med att antalet nyinköpta traktorer under detta år skall uppgå till 14_000,
vilket skulle innebära en minskning med omkring 400 jamfort med 1953.

På grund av den allt rikligare tillgången på traktorer i marknaden, har
en avsevärd förändring inträtt i fråga om försäljningsmojligheterna. Detta
beaktades redan i förra årets vårkalkyl. Förändringen har nu för vissa fabrikat
medfört en stark nedpressning av bruttopriserna men enligt uppgdter
har det nya marknadsläget även medfört vissa rabatter, som under tidigare
år med knapphet på traktorer icke förekommit. I större utsträckning
synes sådana rabatter ha lämnats fr. o. m. slutet av 1952 och början av
1953 Dessutom förekommer vid byten numera dold rabattermg genom uppvärdering
av bytesobjekten. Efter överläggningar med statens priskontrol -nämnd räknade kalkylsakkunniga i vårkalkylen 1953 med en genomsnitt]jt(
rabatt av 5 procent på bruttopriserna fr. o. m. början av produktionsåret
1952/53 Detta beaktades i den nämnda kalkylen vid beräkningen av
avskrivningskostnader för traktorer. Kalkylsakkunniga har nu ånyo så langt
möjligt undersökt läget på maskinmarknaden. Vad som därvid framkommit

7* Iiihang till riksdagens protokoll 19öi. i samt. Nr ISO.

98*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

har icke gett anledning att ändra det i förra årets vårkalkyl införda arvdraget
med 5 procent på bruttopriserna. Kalkylsakkunniga har även inhämtat
uppgifter angående eventuell rabattering av priserna för övriga maskiner
och redskap. Det har därvid framkommit, att rabattering visserligen förekommer
men är av liten omfattning och endast gäller vissa maskingrupper.
Då det icke varit möjligt att erhålla något mått på denna rabattering, har
kalkylsakkunniga i fråga om dessa maskiner ansett sig böra räkna med
bruttopriserna.

Kalkylsakkunniga vill emellertid i detta sammanhang även anföra, att
den kostnad, som uppstår genom att jordbrukare återköper begagnade och
upprustade traktorer och andra maskiner, endast till en del beaktas i kalkylen.
Delvis torde kostnaderna för maskinernas upprustning betraktas som
underhållskostnader vid deklarationen och påverkar i så fall dessa kostnader
i kalkylen via deklarationsundersökningen.

I tablån över jordbrukets inköp av maskiner och redskap redovisas inköpssummorna
för traktorer, sådana dessa framkommit vid företagens beräkningar
med utgångspunkt från bruttopriserna.

Övriga maskiner och redskap. Som förut omnämnts har undersökningen
av inköpens storlek 1953 icke fortskridit så långt, att resultaten kunnat utnyttjas.
Däremot har nu i beräkningen kunnat tillämpas de siffror från motsvarande
undersökning våren 1953, som icke var kända då vårkalkylen 1953
upprättades.

För 1953 och 1954 har analogt med principerna vid tidigare kalkyltillfällen
räknats med inköp av andra maskiner och redskap än traktorer till samma
volym, som nu beräknats för 1952.

I följande tablå anges de i det föregående diskuterade resultaten av olika
undersökningar över jordbrukets inköpskostnader för traktorer och andra
maskiner och redskap. Liksom tidigare saknas uppgifter i fråga om jordbrukets
inköp av vagnar, kälkar och seldon, pumpar och hydroforer,
elektriska motorer, äggkläckningsmaskiner och andra utrustningsdetaljer
till hönshus m. m. Dessa inventarier har hittills icke kunnat redovisas i enkätundersökningarna
och ligger för samtliga år utanför avskrivningsberäkningarna.

Jordbrukets inköp av maskiner och redskap m. m., redovisade
i enkätundersökningarna (tusental kr)

Maskiner och

År redskap exkl.

traktorer

1938 ................. 41 886

1946 ................. 94 701

1947 ................. 104 906

1948 ................. 124 595

1949 ................. 129 034

1950 ................. 138 500

1951 ................. 162 810

1952 ................. 156 993

1953 ................. 1159 322 1 * 3

1 Uppskattning, samma volym som 1952.

8 Exkl. dragbilar, som betingat 5,75 milj. kr.

3 Preliminärt.

Traktorer exkl. dragbilar	Summa	Index 1938 = 100
20 971	62 857	100,0
29 787	124 488	198,0
53 965	158 871	252,7
90 192	214 787	341,7
102 156	231 190	367,8
8120 874	259 374	412,6
141 698	304 508	484,4
164 819	321 812	512,0
3164 501	323 823	515,2

99*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

I följande tablå anges inköpssummorna under de fem senaste åren reducerade
till 1938 års prisläge i jämförelse med de redovisade inköpssummorna
för 1938 (värden i tusental kronor).

År	Traktorer
1938 ...........	........ 20 971
1949 ...........	........ 57 683
1950 ...........	........ 72 522
1951...........	........ 76 884
1952 ...........	........ 87 022
19531...........	........ 87 408

Övriga maskiner och redskap	Summa	Index
41 886	62 857	100,0
88 989	146 672	233,3
95 254	167 776	266,9
98 434	175 318	278,9
83 197	170 219	270,8
83 197	170 605	271,4

Inköpssummorna omräknade till 1938 åTS prisläge visar en avsevärd uppgång
under 1952 och 1953 för traktorerna, medan inköpsvolymen för andra
maskiner och redskap 1952 visar nedgång.

På grundval av hittills tillgängliga uppgifter om maskininköpens storlek
samt med hänsyn till omnämnda uppskattningar av inköpen under 1953 och
1954, har avskrivningsberäkningen justerats och framförts t. o. m. 1953/54.
Avskrivningskostnaderna redovisas för vissa år i följande tablå.

Beräknade avskrivningskostnader för i enkätundersökningarna redovisade
maskiner och redskap, milj. kr

Avskrivningskostnader beräknade på åter -

anskaffningsvärde för

År	traktorer A	Övriga redo-visade ma-skiner och redskap m. m. B
1950/51 .....	40,0	95,2
1951/52 .....	50,2	115,4
1952/53 .....	56,4	126,1
1953/54 .....	61,6	131,5
1954/55 .....	67,2	134,8

samtliga redovisade maskiner och	Relativa tal 1950/51 = 100
redskap m. m. G	A	B	c
135,2	100,0	100,0	100,0
165,6	125,5	121,2	122,5
182,5	141,0	132,5	135,0
193,1	154,0	138,1	142,8
202,0	168,0	141,6	149,4

För produktionsåret 1953/54 uppgår de nu beräknade avskrivningskostnaderna
till 193,1 milj. kr mot 195,8 milj. kr enligt vårkalkylen 1953. För
produktionsåret 1954/55 beräknas avskrivningskostnaderna till 202,0
milj. kr.

Som inledningsvis anförts, beräknas avskrivningskostnaderna för maskiner
och redskap enligt återanskaffningsvärdeprincipen. För traktorerna tilllämpas
ett särskilt index beräknat på rörliga vägningstal. För övriga maskiner
och redskap tillämpas likaledes ett index, erhållet genom sammanvägning
av följande gruppindex med rörliga vägningstal.

Underhällningskostnader. Kostnaderna för underhåll av maskiner och redskap
beräknas genom framskrivning med utgångspunkt från storleken av
dessa kostnader för hela jordbruket enligt deldarationsundersökningen samt
med beräknat tillägg för kostnaderna vid jordbruk med mindre än 2 ha åkerjord.
Vid beräknandet av detta tillägg har liksom tidigare räknats med sam -

1 Preliminärt.

100* Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Prisindex för olika grupper av lantbruksmaskiner och redskap, 1938 =100

	1950	1951	1952	1953	1954
Traktorer...............	174,6	184,3	189,4	188,2	177,0
Plogar..................	167,7	191,8	213,5	207,7	204,4
Ilarvar .................	155,3	177,8	199,0	202,9	199,5
Såningsmaskiner......... Skörde- och slåttermaski-	143,9	164,2	195,4	208,7	208,7
ner...................	139,9	158,3	185,4	189,5	189,5
Hästräfsor..............	144,5	160,1	180,2	185,8	185,9
Gödselspridare...........	148,6	176,3	206,7	207,8	204,9
Tröskverk...............	130,6	148,3	166,8	170,7	170,7
Halm- och höpressar.....	174,0	198,5	218,7	234,4	234,4
Harpor.................	151,0	169,1	198,3	199,3	199,3
Potatisrivningsmaskiner...	185,5	211,6	236,7	239,5	(239,5)
Fläktar.................	142,9	156,3	177,4	174,7	174,1
Mjölkningsmaskiner......	123,1	135,0	151,1	156,5	156,5
Handredskap............	187,3	237,3	271,0	269,7	268,4
Förbränningsmotorer.....	110,3	152,1	167,4	140,7	(140,7)
Mj ölktransportf läskor.....	165,5	209,3	212,4	214,9	214,9
Vägt index exkl. traktorer	145,4	165,4	188,7	191,5	190,4

ma kostnad per ha för de minsta brukningsdelarna som vid gårdar inom
storleksgruppen 2—5 ha.

Vid upprättandet av vårkalkylen 1953 fanns uppgifter enligt deklarationsundersökningen
t. o. m. 1951. Uppgifterna för nämnda år var emellertid preliminära.

I samband med nu utförd beräkning har funnits tillgängliga dels definitiva
siffror enligt bearbetningen av deklarationsmaterialet för 1951, dels preliminära
siffror för 1952.

Framskrivning av kostnadssummorna enligt deklarationsundersökningen
för de aktuella kalkylåren har sedan höstkalkylen 1951 gjorts med hänsyn
till verkstadstaxornas utveckling enligt de av priskontrollnämnden medgivna
ändringarna samt liksom tidigare även med hänsyn till utvecklingen av
priserna på reservdelar. I fråga om taxorna för reparationsverkstäder har
från priskontrollnämnden uppgivits, att de i vårkalkylen 1952 införda taxorna
alltjämt är gällande. Inverkan av prisutvecklingen för reservdelar beaktas
numera med utgångspunkt från en inom Jordbrukets Utredningsinstitut
utförd ny indexberäkning för reservdelspriser.1 Denna är baserad på ett avsevärt
större sortiment av reservdelar än tidigare index. Utvecklingen enligt
det nya indexet överensstämmer emellertid relativt väl med tidigare tillämpade
indextal. Prisindex för reservdelar ligger nu något högre än genomsnittet
för 1953.

Vid framskrivning tas även hänsyn till den årliga förändring av underhållskostnaderna,
som inträffar på grund av ökningen i maskinbeståndet. I
förra vårkalkylen räknades med en årlig volymmässigt betingad kostnadsstegring
av 1,9 procent. Då kostnadssiffran enligt deklarationsundersökningen
för 1952 nu beaktats, har erhållits procenttalet 2,2 för den volymmässigt
betingade kostnadsstegringen per år.

Framskrivningen av kostnadssumman för 1952 med beaktande av den
förutsatta volymmässigt betingade årliga ökningen samt indextalen för reservdelspriser
och verkstadstaxor redovisas i följande översikt, där kost -

1 Sven Holmström och G. Knutsson: Prisindex för traktorer och reservdelar till lantbruksmaskiner.
Meddelande nr 9/1953 från Jordbrukets Utredningsinstitut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

101*

nadssummorna för kalenderår även omräknats till produktionsår (värdetal

i milj. kr).

År

Underhållskostnader

enligt dekl.-undersökningen -

Kostnadssummor
efter uppräkning
med
2,2 % per år å
1952 års
summa
(volymökning)

Index
för verkst.-taxor och
reservdelspriser,

1952 = 100

Om Kostnadssum-

räknat
mornafr. o. m. till

1953 fram- pro räknade

med duk prisindex

tions år -

Index,
1950/51
= 100

1950 (1949/50). 127,5 —

1951 (1950/51). 144,6

1952 (1951/52). 166,9

1953 (1952/53). — 170,6

1954 (1953/54). — 174,4

1955 (1954/55). — 178,2

—	—	126,4 138,9	100,0
100,0	—	159,5	114,8
101,8	173,7	171,4	123,4
102,0	177,9	176,5	127,1
102,0	181,8	180,5	129,9

På grund av nu kända fakta angående kostnadsutvecklingen har underhållskostnaderna
för produktionsåret 1953/54 beräknats 5,8 milj. kr högre
än i förra årets vårkalkyl. Kostnaderna för prognosåret har beräknats till

180,5 milj. kr, vilket är 4,0 milj. kr mera än den nu beräknade kostnaden
för 1953/54.

Sammandrag. Totalkostnaderna för avskrivning och underhåll av maskiner
och redskap redovisas i tabell 12.

Tabell 12. Sammandra;» av avskrivnings- och underhållskostnader
för maskiner och redskap, milj. kr.

Å r	Avskriv- ningskost- nader	Underhålls- kostnader	Summa	Index 1950/51 = 100
1950/51 .................	135,2	138,9	274,1	100,0
1951/52 .................	105,6	159,5	325,1	118,6
1952/53 .................	182,5	171,4	353,9	129,1
1953/54 .................	193.1	176,5	369,6	134,8
1954/55 .................	202,0	180,5	382,5	139,5

De totala kostnaderna för maskiner och redskap uppgår enligt beräkningarna
till 369,6 milj. kr 1953/54 mot 366,5 milj. enligt vårkalkylen 1953. För
prognosåret 1954/55 har kostnaderna sammanlagt beräknats till 382,5 milj.
kr, vilket är 12,9 milj. kr mera än den nu beräknade kostnaden för 1953/54.

Elektricitet.

Åren 1050/Åi—1954-/55. Beräkningen av jordbrukets kostnader för elektricitet
har under senare år utförts genom framskrivning av senaste kända
kostnadssumma enligt deklarationsundersökningen med hjälp av en faktor,
som representerat den genomsnittliga procentuella stegringen av dessa kostnader
under de tre senaste år, för vilka uppgifter funnits tillgängliga. I
vårkalkylen 1953 räknades med den stegring, som erhölls i medeltal för
1949—1951. Den så erhållna kostnadssumman justerades med hänsyn till
vissa taxeförändringar m. m.

I samband med nu upprättad kalkyl har definitiva uppgifter enligt deklarationsundersökningen
kunnat erhållas för 1951 samt preliminära uppgifter
enligt samma undersökning för 1952. Den definitiva uppgiften för 1951 av -

102*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

viker obetydligt från den tidigare angivna preliminära. För 1952 visar deklarationsundersökningen
en ökning av elektricitetskostnaderna med 9,5
milj. kr. Denna stod till huvudsaklig del i samband med, att höjningen av
energiavgiften fr. o. in. 1 april 1951 samt höjningen av grundavgiften fr. o. m.
1 juli samma år under 1952 var gällande hela året. Den under budgetåret
1951/52 utgående elskatten torde icke avsevärt ha påverkat ökningen av
elkostnaderna från 1951 till 1952, enär skatten ifråga uttogs under lika lång
tid vartdera kalenderåret. Elskatten utgick med 10 procent på såväl energisom
grundavgiften och de båda taxehöjningarna beräknades sammanlagt
höja elkostnaderna med 15 procent, sedan båda höjningarna trätt i kraft.
På grund av dessa betydande engångshöjningar samt vidare med hänsyn
till att elskatten uttogs endast under ett budgetår, har de sakkunniga nu
liksom i de två närmast föregående vårkalkylerna icke ansett lämpligt att
utan vidare verkställa framräkning av elkostnaderna enligt deklarationsundersökningen
med ett beräknat treårigt medeltal för kostnadsutvecklingen.
I stället har förfarits så, att den enligt deklarationsundersökningen för
åren 1951 och 1952 konstaterade kostnaden först har reducerats för inverkan
av elskatt och taxehöjningar. Därefter har ett treårigt medeltal för den
procentuella kostnadsstegringen beräknats, vilket kan anses återge endast
den kostnadshöjning, som står i samband med ökad användning av elkraft.
Framskrivning har därefter gjorts med utgångspunkt från kostnadssumman
under kalenderåret 1952 reducerad för elskatt och taxehöjningar med sammanlagt
9,91 milj. kr. Genom denna framskrivning har erhållits kostnadssuminor
t. o. in. kalenderåret 1955, vilka inkluderar de sannolika kostnadsförändringarna
i 1950 års prisläge. Efter omräkning av dessa kostnadssummor
till produktionsår har slutligen tillägg gjorts för prismässiga förändringar
enligt följande.

1. Höjning av energiavgiften motsvarande 9 procents stegring av den totala
elkostnaden fr. o. m. 1 april 1951,

2. höjning av grundavgiften motsvarande ytterligare 5 procents höjning av
den totala elkostnaden fr. o. m. 1 juli samma år,

3. 10 procents elskatt under tiden 1 juli 1951—30 juni 1952,

4. ytterligare höjning av eltaxorna, som beräknas motsvara 12,5 procents
höjning av den totala elkostnaden fr. o. m. 1 april 1953.

Verkningarna av elskatten samt de under 1951 genomförda taxehöjningarna
har närmare behandlats i Kungl. Maj :ts prop. nr 26/1952, s. 90*. Den
ovan nämnda taxehöjningen från 1 april 1953 kommenteras närmare i
Kungl. Maj:ts prop. nr 224/1953, s. 94*.

De totala elkostnaderna efter justering med hänsyn till taxehöjningar och
elskatt redovisas i tabell 13.

Tabell 13. Jordbrukets kostnader lör elektricitet inkl. elskatt och

taxehöjningar.

Å r	Elkostnader enl. dekl.-unders. i 1950 års prisläge, milj. kr	Kostnadsökning på grund av	Summa elkost- nad, milj. kr	Index
taxehöj-ningar, milj. kr	elskatt, milj. kr
1950/51...........	41,89	1,98	0,80	44,67	100,0
1951/52 ...........	45,77	6.87	4,39	57,03	127,7
1952/53...........	50,12	10,52	—	60,64	135,8
1953/54...........	53,77	15,80	—	09,57	155,7
1954/55...........	57,70	16,95	—	74,65	167,1

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

103*

Räntekostnader.

Aren 1950/51—1954/55. Beräkningarna av jordbrukets räntekostnader har
verkställts enligt samma beräkningsmetod som i vårkalkylen 1953, vilket
bl. a. innebär att Sveriges slakteriförbunds och Skandinaviska kreatursförsäkringsbolagets
livdjursstatistik har kommit till användning vid värderingen
av kreaturskapitalet. (Se Kungl. Maj :ts prop. nr 224/1953 s. 94 ff.)

Resultaten av beräkningarna om jordbrukets räntekostnader redovisas i
tabell 14.

Tabell 14. Beräkning av jordbrukets räntekostnader. Lantbrukskapitalet med
fördelning på fastighets- och driftskapital, milj. kr.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
Fastighetskapital.....................	3 168	3 168	4 441	4 441	4 441
Driftskapital			3 058	3 023	3 001
Kreaturskapital...................	2 655	2 789
Maskin- och redskapskapital.......	1024	1202	1377	1 532	1657
Förrådskapital....................	730	846	954	829	842
Fältinventariekapital..............	461	532	579	573	567
Därav:					299
Arbete........................	241	293	301	303
Utsäde.......................	155	168	201	186	185
Handelsgödsel.................	bo	71	77	84	83
Summa	4 870	5 369	5 938	6 967	6 067
Summa lantbrukskapital.............	8 038	8 537	10 409	10 398	10 508
Index ..............................	100,0	106-2	129,5	129,4	130,7
Vid beräkningarna tillämpade räntesatser.
Hypoteksränta......................	3,22	3,25	3,28	3,29	3,29
Hypoteksränta plus 0,5 procentenheter Ränta å växel- och borgenslån......	3,72	3,75	3,78	3,79	3,79
4,35	4,53	4,55	4,63	4,6o
Medelränta	3,76	3,84	3,87	3,90	3,90
Räntekostnader.
Milj. kr.............................	302,2	327,8	402,8	405,5	409,8
Index..............................	100,0	108,5	133,3	134,2	135,6

Kostnader för förnödenheter.

Driv- ocli smörjmedel.

Beräkningen över kostnaderna för driv- och smörjmedel är liksom i vårkalkylen
1953 gjord med utgångspunkt från de i samband med arealinventeringen
1952 inhämtade uppgifterna om innehav av traktorer i jordbruket
och om förbrukningen av driv- och smörjmedel vid traktordrift under 1951.

I detta sammanhang må anföras, alt kalkylsakkunniga under våren 1953
hos Kungl. Maj :t hemställde om åtgärder för sådan uppläggning av det
centrala traktorregistret, att uppgifter härur kontinuerligt kunde erhållas
om antalet jordbrukstraktorer. Med den utformning registret f. n. bär är
det icke möjligt att med ledning av detta fastställa antalet traktorer i jordbruket.
De sakkunnigas skrivelse har resulterat i, att Kungl. Maj :t uppdragit
åt statistiska centralbyrån att undersöka möjligheterna alt tillgodose

104*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

kalkylsakkunnigas önskemål. Det må emellertid erinras om, att centrala
traktorregistret efter en omläggning givetvis endast kan ge besked om antalet
av de traktorer, för vilka registreringsplikt föreligger.

Antalet traktorer, dragbilar och jeepar i drift

Egentliga traktorer. Liksom i förra vårkalkylen beräknas antalet traktorer
i drift med utgångspunkt från traktorantalet i juni 1951 och juni 1952
enligt undersökningen i samband med arealinventeringen 1952. För tiden
därefter tillämpas en beräkning med ledning av de konstaterade traktorinköpen
och en uppskattad skrotning.

En utförd undersökning om jordbrukets traktoranskaffning under 1953
visar ett inköp under året av 14 401 nya traktorer, vilket antal något understiger
1952 års siffra (14 788 st), som är den hittills största årsanskaffningen
av traktorer. För åren 1954 och 1955 har de sakkunniga antagit en
nyanskaffning av 14 000 respektive 12 000 traktorer.

"Anskaffningen av nya traktorer till jordbruket under olika kalender- och
produktionsår framgår av följande tablå.

Kalenderår Produktionsår

(enligt undersökningar) (beräknat)

Enligt undersökning ... » »	.. 1950 .. 1951	12 490 13 858	1950/51	13 402
» »	.. 1952	14 788	1951/52	14 478
»	»	.. 1953	14 401	1952/53	14 530
Uppskattat antal......	.. 1954	14 000	1953/54	14 134
»	» ......	.. 1955	12 000	1954/55	12 667

Beräkningen av antalet traktorer i drift vid mitten av olika kalenderår
framgår av följande tablå. Nedskrotningen av gamla traktorer mellan mitten
av kalenderåren 1951 och 1952 har erhållits med ledning av undersökningen
i samband med arealinventeringen 1952. För tiden efter 1952 har en
uppskattning gjorts, vilken intill mitten av 1954 är oförändrad sedan förra
vårkalkylen. Fram till mitten av 1955 har en fortsatt utökning av nedskrot -

ningen förutsatts.	Antal i drift	Tillkommer	Avgår	Antal
Tidpunkt	ett år tidigare	inköp	skrotning	i drift
1. 7. 1950 ..... 1. 7. 1951.....	.. 57 225	13 175	3 400	57 225 67 000
1. 7. 1952 .....	.. 67 000	14 320	3 570	77 750
1. 7. 1953 .....	.. 77 750	14 600	3 800	88 550
1. 7. 1954 .....	.. 88 550	14 200	4 000	98 750
1. 7. 1955 .....	.. 98 750	13 000	4 200	107 550

Dragbilar och jeepar. Beräkningen över antalet dragbilar är oförändrad.
Beträffande antalet jeepar har nu mera fullständiga uppgifter kunnat erhållas
om försäljningen till jordbrukare. För samtliga år fr. o. m. 1950/51 är
därför antalet jeepar i drift högre enligt denna nya beräkning än enligt
förra vårkalkylen.

Antalet egentliga traktorer, dragbilar och jeepar i drift under olika produklionsår
redovisas i tabell 15. Fördelningen av egentliga traktorer och
dragbilar med hänsyn till olika drivmedel är gjord enligt samma principer
som tidigare.

105*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tabell 15. Egentliga traktorer, dragbilar och jeepar i drift, fördelade med
hSnsyn till drivmedelsslag.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
Egentliga traktorer.	4 950	5 475	6 275	7 450	8 625
Brännoljedrivna med startbensin ..	2 775 8 500	2 800 10 500	2 850 13 200	2 875 16 500	2 925 19 600
	47 525	55 400	68 625	68 525	73 450
Summa	63 750	74175	84 950	95 350	104600
Ökning sedan föregående år		10 425	10 775	10 400	9 250
Dragbilar.	3 900	3 900	3 900	3 900	3 900
	4 600	4 600	4 600	4 600	4 600
Summa	8 500	8 500	8 500	8 500	8 500
Jeepar, bensindrivna................	570	070	740	810	860

Förbrukning av driv- och smörjmedel per maskin och år

Egentliga traktorer. Liksom i tidigare kalkyler har de sakkunniga även
nu förutsatt, att den starka utökningen av traktorbeståndet till största delen
torde gälla relativt små brukningsenheter, där den årliga driftstiden och
driv- och smörj medelsförbrukningen per traktor är lägre än den genomsnittliga.
Med hänsyn härtill har för det antal traktorer, som tillkommit
utöver det antal, som genomsnittligt var i drift under 1951, förutsatts en
lägre driv- och smörj medelsförbrukning per traktor och år. Kvantiteterna
per traktor och år såväl för antalet traktorer i drift 1951 som för det antal,
som tillkommit därutöver, är oförändrade sedan förra vårkalkylen.

I följande översikt redovisas i

kol. 1: tillämpad driv- och smörjmedelsförbrukning per traktor och år för
det antal traktorer, som genomsnittligt fanns i drift 1951,
och i . .

kol. 2: tillämpad driv- och smörjmedelsförbrukning per traktor och ar tor
det antal traktorer, som tillkommit utöver genomsnittsantalet i drift 1951.
I kolumnerna 3—6 redovisas den erhållna genomsnittliga driv- och smörjmedelsförbrukningen
per traktor och år för genomsnittsantalet i drift under
de följande åren.

Driv- och smörjmedelsförbrukning, liter resp. kg per traktor och dr

1951 1952 1953 1954 1955

Drivmedel, liter

Bensindrivna................. 1 630

Brännoljedrivna med startbensin
........................ 3 740

D:o utan startbensin.......... 3 220

Fotogendrivna................ 3 350

Starlbensin, liter

Brännoljedrivna med startbensin
........................ 125

Fotogendrivna................ 215

2	3	4	5	6
1 390	1 610	1 580	1 550	1 530
1 440	3 700	3 680	3 650	3 620
1 520	2 900	2 610	2 400	2 270
1 680	3 120	2 970	2 870	2 790
135	125	125	125	125
155	205	200	200	195

106* Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

	1	1951 2	1952 3	1953 4	1954 5	1955 6
Smörjmedel, kg Bensindrivna.................	60	50	60	60	55	55
Brännolj edrivna med startben-sin ........................	160	100	160	160	160	155
D:o utan startbensin..........	190	105	175	160	150	145
Fotogendrivna................	120	70	115	no	105	105

Dragbilar och jeepar. De tillämpade kvantiteterna är oförändrade och
iramgår av följande översikt. Förbrukningen per maskin och år förutsättes
vara densamma under samtliga aktuella år.

Förbrukning per maskin och år av

	drivmedel,	startbensin,	smörjmedel,
	liter	liter	kg
Dragbilar
Bensindrivna.......	...... 520		15
Fotogendrivna......	..... 850	135	25
Jeepar...............			85

Prisutvecklingen för driv- och smörjmedel

Sedan tiden för vår kalkylen 1953 har flera prisändringar inträffat. Den
13 april 1953 sänktes priset på motorfotogen med 1 öre per liter och priset
på motorbrännolja med 0,5 öre. Priserna på dessa båda drivmedel var sedan
oförändrade fram till hösten med undantag för tiden 13 juli—16 augusti,
då priset för bada drivmedelsslagen var 0,5 öre högre. Den 26 oktober sjönk
sedan priset på motorfotogen med 0,5 öre, och en lika stor prissänkning på
motorbrännolja inträffade den 5 december. Bensinpriset, som tidigare varit
lägre än stoppriset, steg den 26 juni 1953 med 2 öre upp till stopprisnivån
och höjdes sedan med ytterligare 2 öre den 1 juli i samband med den skattehöjning
med 3 öre, som då trädde i kraft. Slutligen inträffade en prissänkning
med 1 öre den 1 december. Priset på smörjolja sjönk den 3 juni 1953
med 20 öre per kg.

Liksom i tidigare kalkyler har förutsatts, att förbrukningen av driv- och
smörjmedel är jämnt fördelad under produktionsåret. Under denna förutsättning
erhålles följande årsmedelpriser inkl. zontillägg, öre per liter för drivmedel
samt öre per kg för smörjolja. För drivmedlen förutsättes köp i lånefat.

	Motorfotogen	Motorbrännolja	Bensin	Smörjolja
1950/51 ......	...... 25,68	23,85	62,33	186,63
1951/52 ......	...... 26,97	25,05	57,09	200,00
1952/53 ......	...... 26,91	24,64	56,61	195,07
1953/54 ......	...... 25,83	23,88	59,00	180,00
1954/55 ......	...... 25,75	23,75	58,75	180,00

Kostnadsberäkningar

Med utgångspunkt från i det föregående redovisade beräkningar har kostnaderna
för driv- och smörjmedel beräknats enligt följande översikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.		107*
	1950/51	1951/52
	Kvantitet,	Milj. kr	Kvantitet,	Milj. kr
Motorfotogen, m3..............	163 108	41,89	180 575	48,70
Motorbrännolja, m3............	37 716	9,00	41 817	10,48
Bensin, m3....................	23 167	14,44	25 575	14,60
Summa drivmedel	223 991	65,33	247 967	73,78
Smörjolja, ton.................	8 281	15,45	9 345	18,69
Totalsumma		80,78		92,47
1952/53	1953/54	1954/55
Kvantitet	Milj. kr	Kvantitet Milj. kr	Kvantitet	Milj. kr
Motorfotogen, m3 ...... 192 836	51,89	202 726 52,36	210 720	54,26
Motorbrännolja, m3 .. . . 46 004	11,34	51 111 12,21	55 874	13,27
Bensin, m3 ............ 28 055	15,88	31 006 18,29	33 576	19,73
Summa drivmedel 266 895	79,11	284 843 82,86	300 170	87,26
Smörjolja, ton......... 10 225	19,95	10 951 19,71	11 767	21,18
Totalsumma	99,06	102,57		108,44
Avdrag från drivmedelskostnaderna för restitution av bensinskatt

Beräkningen över restituerad bensinskatt under produktionsåret 1950/51
är oförändrad. För kalenderåret 1953 har avdrag gjorts för en restitution
av 275 kr. och för 1954 och 1955 av 300 kr. per bensindriven traktor och
år. Efter omräkning av restitutionsbeloppen till produktionsår blir den totala
restitutionen 1,15, 2,18 och 2,59 milj. kr. under respektive 1952/53,
1953/54 och 1954/55.

Beräkningarnas slutresultat

I tabell 16 lämnas ett sammandrag av kostnaderna för driv- och smörjmedel
under produktionsåren 1950/51—1954/55.

För 1953/54 är nu beräknad kostnad — 100,4 milj. kr — 3,4 milj. kr
lägre än enligt vårkalkylen 1953. Kostnaden för 1954/55 uppgår till 105,9
milj. kr, vilket är 5,5 milj. kr högre än kostnaden för 1953/54.

Tabell 16. Jordbrukets kostnader lör driv- och smörjmedel i sammandrag,

milj. kr.

År	Motor- fotogen, motor- briinnolja, bensin	Drivmedel Avgår restitu- tion	Netto-sumina för driv-medel	Smörj- medel	Total- summa	Index 1950/51 = 100
1950/51...........	65,33	0,91	64,42	15,45	79,87	100,0
1951/52 ...........	73,78	—	73,78	18,69	92,47	115,8
1952/53...........	79,11	1,15	77,''.16	19,95	97,91	122,6
1953/54...........	82,86	2,18	80,68	19,71	100,39	125,7
1954/55 ...........	87,26	2,59	84,67	21,18	105,85	132.5

108*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Handelsgödsel och kalk.

Handelsgödsel. Åren 1950/51—195^/55. Den handelsgödsel, som förbrukas
under ett visst produktionsår, kommer i realiteten den i kalkylen för
nästa produktionsår ingående skörden till godo. De kostnader för handelsgödsel,
som skall belasta ett visst produktionsår, beräknas därför med utgångspunkt
från förbrukade kvantiteter och priser under närmast föregående
år.

Definitiva uppgifter föreligger nu fram t. o. m. förbrukningsåret 1952/53
(som i beräkningarna motsvarar produktionsåret 1953/54). För förbrukningsåret
1953/54 har fastställts kvantiteter och priser på basis av en inom
jordbruksnämndens vegetabiliebyrå uppgjord prognos. De i kalkylen tillämpade
priserna avser stockholmsområdet och är beräknade som ovägda medeltal
av månadspriserna.

Som framgår av tabell 17 räknar man inte med några större förändringar
i förbrukningen av handelsgödsel under förbrukningsåret 1953/54. Uppgången
i förbrukningen av chilesalpeter, kalkkväve och kalkamonsalpeter
har ansetts sannolik med hänsyn till ökningen i oljeväxtarealen samt de
sänkta priserna. Den sedan ett par år tillbaka pågående ökningen i användningen
av kalisalt har beräknats upphöra. Den inhemska produktionen av
thomasfosfat har stigit och man räknar med en ökad förbrukning härav.

Tabell 17. Kostnadsberäkning för handelsgödsel och Jordbrukskalk.

(I fråga om handelsgödsel avses förbrukning och priser under närmast föregående år.)

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
För- brukn. ton (kr dt)	Milj. kr	För- brukn. ton (kr, dt)	Milj. kr	För- brukn. ton (kr/dt)	Milj. kr	För- brukn. ton (kr/dt)	Milj. kr	För- brukn. ton (kr/dt)	Milj. kr
Chilesalpeter......	53 000	13,12	28 000	9,13	15 000	6,36	22 000	8.17	25 000	8,36
(21,76)		(32,61)		(42,41)		(37,15)		(33,45)
Kalksalpeter......	166 000	36,09	236 000	51,16	259 000	64,72	278 000	68,39	270 000	67,64
(21,74)		(21,68)		(24,99)		(25,05)		(25,05)
Kalkkväve........	58 000	14,18	73 000	18,15	45 000	15,32	63 000	22,07	65 000	22,23
	(24,44)		(24,86)		(34,05)		(35,03)		(34,20)
Svavelsyrad amm..	14 000	3,78	15 000	4,13	19 000	6,97	16 000	5,72	16 U00	5,10
(27,00)		(27,56)		(36,71)		(35,73)		(31,88)
Kalkammonsalpeter	178 000	15,38	‘70 000	14,09	2 44 000	13,79	2 54 000	17,05	2 60 000	18,12
	(19,72)		(20,13)		(31,31)		(31,57)		(30,20)
Kalisalt 40 %......	138 000	28,47	136 000	26,70	152 000	27,06	171 000	30.44	171 000	29,84
	(20,03)		(19,63)		(17,80)		(17,80)		(17,45)
Superfosfat 19-20 X	494 000	67,09	523 000	71,96	513 000	91,01	520 000	92,82	520 000	87,62
	(13,58)		(13,76)		(17,74)		(17,85)		(16,85)
Thomasfosfat.....	14 000	1,87	20 000	2,67	18 000	'' 3,14	14 000	2.25	20000	2,80
	(13,35)		(13,37)		(17,47)		(16,10)		(14,00)
Summa		170,98		197,99		228.37		246,91		241,71
Index		100,0		110,0		126,9		137,2		134,3
Jordbrukskalk.....		8,46		8,71		8,87		8,97		9,08
Summa		188.44		206,70		237,24		255.88		250,79
Index		100,0		109,7		125,9		135,8		133,1

1 15,5 %-ig vara.
4 20,5 %-\g vara.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

109*

Den samlade förbrukningen av handelsgödsel under olika år (förbrukningsår)
anges i följande tablå (milj. kg).

Gödselslag

Kvävehaltiga (15,5 %)....

Fosfat (20 %)............

Kalisalt (40 %)..........

1920/	1930/	1919/	1950/	1951/	1952/	1953/
29	39	50	51	52	53	54
70	150	385	439	410	461	480
170	250	494	527	515	519	524
60	75	138	136	152	171	171

Jordbrukskalk. Kostnaderna för jordbrukskalk har beräknats på samma
sätt som i förra årets vårkalkyl. Närmare redogörelse för principerna finnes
intagen i Kungl. Maj :ts prop. nr 212/1949. Enligt dessa användes utjämnade
kvantiteter och priser för senaste femårsperiod. Nu utförda beräkningar
är baserade på preliminära uppgifter över tillverkad jordbrukskalk
år 1952 enligt Kommerskollegii statistik. För 1953 finns ännu icke några
kvantitetsuppgifter tillgängliga. 1952 års kvantitet har därför enligt tidigare
tillämpade principer framräknats till 1953 i enlighet med utvecklingen av
försäljningen under 1953 i jämförelse med 1952 vid 10 av de största försäljningsenheterna.
Dessa representerade år 1952 ca 75 procent av all levererad
jordbrukskalk. Den på så sätt för 1953 beräknade kvantiteten har fått
gälla även för kalenderåren 1954 och 1955.

Den beräknade tillverkningen av jordbrukskalk för 1953 understiger tillverkningen
för 1952 med 2 procent.

Beträffande prisunderlaget må erinras om, att årsmedelpriser införskaffas
från de 4 största försäljningsenheterna i landet, varefter sammanvägning
göres till årsmedelpris för bränd kalk respektive kalkstensmjöl. Uppgifterna
avser pris vid fabrik. Kvantitets-, pris- och kostnadsutvecklingen
belyses av följande uppgifter.

År	Kvantitet, milj. kg
1950/51 ........	....... 300,6
1951/52 ........	....... 287,6
1952/53 ........	....... 273,6
1953/54 ........	....... 261,5
1954/55 ........	....... 252,1

Pris,	Kostnad,	Index,
kr/ton	milj. kr	1950/51 = 100
28,14	8,46	100,0
30,29	8,71	103,0
32,42	8,87	104,8
34,30	8,97	106,0
36,02	9,08	107,3

Köpfodermedel.

Aren 1952/53—195A/55. För produktionsåret 1952/53 har definitiva uppgifter
kunnat erhållas om såväl kvantiteter som priser, varigenom kostnadsberäkningarna
för köpfodermedel kunnat slutjusteras. För produktionsåret
1953/54 har förnyade beräkningar verkställts med ledning av nu kända
uppgifter om försäljning, produktion, import in. in.

Beräkningen av kostnaderna för foder till äggproduktionen utanför jordbruket
har reviderats. Hänsyn har härvid tagits till prognosen över äggproduktionen
och förändringen i priserna på olika fodermedel.

Förbrukningen av köpfodermedel under 1954/55 har beräknats med ledning
av liknande överväganden, som ligger till grund för de preliminära
beräkningarna för 1953/54. Man har härvid givetvis även beaktat storleken
av den inhemska normproduktionen av fodermedel samt husdjursantalets
och animalieproduktionens förändringar.

Beräkningarna av kostnaderna för köpfodermedel redovisas i tabellerna
18 och 19. 1 det följande lämnas några kortfattade kommentarer till de för
1953/54 och 1954/55 lämnade uppgifterna.

no*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Kraftfoder. Förbrukningen av importerad fodersäd beräknas för såväl
1953/54 som 1954/55 komma att bestå av enbart majs (med undantag för
en obetydlig kvantitet sorghum 1953/54). Förbrukningen av importfodersäd
utgjorde 1952/53 ungefär 53 milj. kg, men beräknas för 1953/54 komma
att sjunka till knappt 41 milj. kg och för 1954/55 till 40 milj. kg. Orsaken
till minskningen är främst att söka i den goda tillgången på inhemska fodermedel.

Även i fråga om förbrukningen av oljekraftfoder räknar man med en
minskning såväl under 1953/54 som under 1954/55 i jämförelse med förbrukningen
under 1952/53.

Den beräknade användningen av vegetabiliskt kraftfoder belyses närmare
i följande tablå.

	1950/51 milj. kg	1951/52 milj. kg	1952/53 milj. kg	1953/54 milj. kg (prel)	1954/55 milj. kg (prognos)
Vetekli Inhemskt, erhållet vid handels-
förmalning..................	99,5	104,0	99,0	107,0	110,0
Inhemskt, erhållet vid löneför-
målning....................	11,7	9,5	9,3	9,0	9,0
Importerat....................	100,2	74,1	66,2	27,0	35,0
Summa	211,4	187,6	174,5	143,0	154,0
Rågkli
Erhållet vid handelsförmalning ..	11,7	15,4	14,3	14,5	14,5
» » löneförmalning.....	1,7	1,5	1,3	1,5	1,5
Summa	13,4	16,9	15,6	16,0	16,0
Havrekli
Erhållet vid handelsförmalning ..	16,7	15,7	13,8	16,2	16,2
Kornkli
Erhållet vid handelsförmalning ..	1,1	1,2	1,1	1,1	1,1
» » husbehovsförmalning	2,8	2,8	2,8	2,8	2,8
Summa	3,9	4,0	3,9	3,9	3,9
Summa kli	245,4	224,2	207,8	179,1	190,1
Oljekraftfoder, totalt.............	195,5	123,6	168,0	160,0	160,0
Importerad fodersäd, totalt.......	169,9	157,2	52,8	40,6	40,0

Vid kostnadsberäkningen har man utgått från förbrukarpriser fritt fordon
och noteringsort. För 1953/54 har priserna beräknats med ledning av hittills
under produktionsåret gällande priser. För 1954/55 räknas med vissa
mindre prisreduceringar.

Fabriksavfall. I fråga om melass, betmassa och betfor har förbrukningen
beräknats i samråd med Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Eftersom prisbildningen
nu i viss mån är fri, har de i kalkylen tillämpade priserna baserats
på övervägande rörande den sannolika prisutvecklingen.

Förbrukningen av drank har som vanligt beräknats under förutsättning
att varje hektoliter potatis vid brännvinstillverkning ger 1 hektoliter drank
och att potatisens hektolitervikt är 70 kg. Förbrukningen av drav har som
vanligt beräknats under förutsättning att 1 ton korn ger 9,3 hektoliter drav.
Förbrukarpriserna på drank och drav har erhållit från Sveriges bränneriidkareförening
och Aktiebolaget Stockholms bryggerier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Tabell 18. Kostnadsberäkning för fodermedel,

in*

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
	För-		För-		För-		För-		För-
	brukn.	Milj.	brukn.	Milj.	brukn.	Milj.	brukn.	Milj.	brukn.	Milj.
	ton	kr	ton	kr	ton	kr	ton	kr	ton	kr
A. Kraftfoder.	(kr/dt)		(kr/dt)		(kr, dt)		kr/dt		kr/dt

	106 500 (32,29)	34,39	94 600	37,77	51800	24,64	40 000	19,60	40 000	18,40
	(39,93)	(47,57)	(49,00)	(46,00)
	41350	13,17	37 060	13,86	70	0,03	650	0,29
	(31,85)	(37,39)	(44,28)	(44,25)
	21800 (27,14)	5,92	18800	7,33	900	0,42
	(39,00)	(46,27)
Havre (importerad).....	250 (26,00)	0,06	—	—	—	—	—	—	—	—
Fodervete (importerat)...	—	—	6 790 (36,50)	2,48	—	—	—	—	—	—
Kli av vete: inhemskt...	111200	33,55	113 500	40,41	108 300	41,55	116000	39,44	119 000	40,46
	(30,17)	(35,60)	(38,37)		(34,00)		(34,00)
importerat .	100 230	28,68	74 100	25,51	66 200	25,14	27 000	9.18	35 000	11,901
(28,61)	(34,42)		(37,97)		(34,00)		(34,00)
Kli av råg..............	13 400 (28,99)	3,88	16 900	5,63	15 600	5,31	16 000	4,80	16 000	4,80
	(33,34)	(34,04)	(30,00)	(30,00)
> > havre...........	16 700 (20,12)	3,36	15 650	3,24	13800	2,07	16 200	1,86	16,200 (11,50)	1,86
	(20,72)	(14,99)	(11,50)
	3 850 (24,20)	0,93	4 000	1,15	3850	0,92	3 850	0,77	3 850	0,77
	(28,70)	(24,001	(20,00)	(20,00)
	1 7 640 10 940	2,54 5,36	2 490	0,17 3,29		_	_		_	_
Linkakmjöl och linfröka-	5 810	7300	4,14	8 000	4,64	8 000	4,48
	(48,98)	(56,70)	(56,73)		(58,00)		(56,00)

	\				4 440	2,84	11000	6,49	11000	6,27
	\|l0 310	5,59	7 010	4,42	(64,00)	(59,00)	(57,00)
Jordnötsmjöl och -kakor..	\| (54,2o)		(63,00)		3 310	2,12	5 000	3,25	5 000	3,15
				(64,00)		(65,00)		(63,00)
Raps- och senapsmjöl....	1980	0,73	7 360	3,11	7 840	3,33	8 500	3,14	8 500	2,98
(36,83)		(42,19)		(42,53)		(37,00)		(35,00)
					12 080	6,12	14 000	7,98	14 000	7,70
					(50,68)	(57,00)	(55,00)
Oljekraftfoderblandningar	172230 (44,34)	76,37	103470 (50,16)	51,90	133 030 (50,59)	67,30	110000 (52,00)	57,20	110 000 (50,00)	55,00
					30	0,02	3 500	1,93	3 500	1,87
					(54,40)	(55,25)	(53,55)
Summa		214,53		200,27		185,95		160,57		159,64
B. Fabriksavfall.
Melass:
	23 100	1,46	23 550	1,50	23 600	1,52	23 200	1,49	23,200 (6,42)	1,49
	(6,30)	(6,35)	(6,42)	(6,42)
övr. jordbrukare......	38 175	9,54	29 840	9,85	23 300	7,81	30000	8,32	30 000	8,32
	(25,00)	(33,00)	(33,50)	(27,75)	(27,75)

1 Tapioka- och maniokamjöl, risfodermjöl, majsglutenfoder och melasserat kli.

2 Tapioka- ocli maniokamjöl samt risfodermjöl.

112* Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Tabell 18 (forts.). Kostnadsberäkning för fodermedel.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
	För- brukn.	Milj.	För- brukn.	Milj.	F''ör- brukn.	Milj.	För- brukn.	Milj.	För- brukn.	Milj.
	ton	kr	ton	kr	ton	kr	tnn	kr	ton	kr
	(kr/dt)		(kr/dl)		(kr dt)		(kr/dt)		(kr/dt)
Importerad meiasserad				1,73
trockensnitzel.......	—	—	5 200	—	—	—	—	—	—
Betmassa: betodlare .............	795 720	2,35	(33,25) 692 150	2,08	628 223	1,93	785000	2,38 770 000	2,33
övr. jordbrukare......	(0,295) 61310	0,62	(0,300) 67100	1,11	(0,307) 39 374	0,73	(0,303) 30000	0,49	(0,303) 30 000	0,49
Betfor: betodlare .............	(1,013) 9 600	1,68	(1,654) 7 780	2,06	(1,842) 7 500	1,91	(1,636) 9100	1,84	(1,636) 9100	1,84
övr. jordbrukare......	(17,50) 17 300	4,37	(26,50) 16 320	6,08	(25,50) 18 700	6,78	(20,25) 22 000	6,38	(20,25) 22 000	6,38
Drank, hl..............	(25,25) 1160000	0,46	(37,25) 1230000	0,62	(36,25) 2030000	1,02	(29,00) 1910000	0,96	(29,00) 1910000	0,96
Drav, hl................	(0,40) 344000	0,69	(0,50) 353000	0,97	(0,50) 409 000	1,19	(0,50) 428000	0,94	(0,50) 428 000	0,94
Summa	(2,00)	21,17	(2,75)	26,00	(2,90)	22,89	(2,20)	22,80	(2,20)	22,75
C. Animaliskt foder m. m.
Köttfodermjöl...........	6110	2,23	6 716	2,97	6 761	3,41	7 500	4,01	7 500	4,01
Foderbenmjöl...........	(36,44) 5 261	1,55	(44,24) 5100	2,02	(50,47) 3692	1,47	(53,50) 3500	1,36	(53,50) 3 400	1,33
Dikalciumfosfat.........	(29,50) 2 690	1,34	(39,62) 1 677	0,93	(39,87) 603	0,26	(39,00) 800	0,33	(39,00) 800	0,33
Dinatriumfosfat.........	(49,65) 718	0,35	(55,50) 161	0,09	(43,00) 524	0,25	(41,00) 400	0,19	(41,00) 400	0,19
Blandat mineralfoder....	(48,70) 17 910	9,10	(55,10) 13616	7,73	(48,00) 15912	7,77	(46,50) 17 500	8,14	(46,50) 18 000	8,37
Fiskmjöl................	(50,80) 8 785	6,19	(56,77) 10933	8,18	(48,84) 14 603	11,68	(46,50) 15000	13,12	(46,50) 15 000	13,28
Fodertran...............	(70,42) 3 000	9,30	(74,83) 2 900	8,41	(80,00) 3100	8,06	(87,50) 3 200	8,48	(88,50) 3 250	8,61
Vitaminfodermedel......	(310,00) 6 278	9,18	(290,00) 6 588	10,33	(260,00) 7 758	12,03	(265,00) 8 300	12,86	(265,00) 8 500	13,18
Summa	(146,15)	39,24	(156,84)	40,66	(155,12)	44,93	(155,00)	48,49	(155,00)	49,30

Animaliskt foder m. m. En redogörelse för beräkningsmetoderna återfinnes
i Kungl. Maj:ts prop. 224/1953 s. 107*. Förbrukningen under 1953/
54 och 1954/55 har uppskattats med ledning av tidigare års kvantiteter.

Kostnader för foder till äggproduktionen utanför jordbruket. Beräkningarna
har utförts enligt samma principer som tidigare (om beräkningsmetoderna
se Kungl. Maj:ts prop. 280/1947 s. 134—136). Som redan nämnts
har hänsyn dessutom tagits till förändringar i kvantiteter och priser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Tabell 19. Sammandrag av kostnader för köploder, milj. kr.

113*

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
	214,53	200,27	185,95	160,57	159,64
	21,17	26,00	22,89	22,80	22,75
	39,24	40,66	44,93	48,49	49,30
Summa	274,94	2G6,93	253,77	231,86	231,69
Index	100,0	97,1	92,3	84,3	84,3
Avgår kostnader för foder till äggproduk-	24,67 250,27	26,84	26,60	22,35	24,54
Nettosumma	240,09	227,17	209,51	207,15
Index	100,0	95,9	90,8	83,7	82,8

Diverse förnödenheter.

Skördegarn. Uppgifter om tillverkningen av skördegarn under 1953 har
som tidigare inhämtats från de svenska fabrikanterna. Behovet av skördeo-arn
inom landet täcks alltjämt till största delen av pappersgarn. Under
1953 har dock tillverkningen av sisalgarn utgjort ca 20 procent av totaltillverkningen.
Tillverkningen har under 1953 totalt uppgått till ca 6 500
ton mot 5 800 ton 1952. I vårkalkylen 1953 beräknades förbrukningen av
skördegarn under 1953/54 uppgå till 6 000 ton räknat som pappersgarn.
Denna kvantitet har nu hållits oförändrad för 1953/54, medan det för 1954/
55 räknats med en nedgång av förbrukningen till 5 700 ton.

Priset på pappersskördegarn till förbrukare under skördesäsongen 1953,
vilket i vårkalkylen 1953 antogs bli 2,05 kr/kg, har enligt inhämtade upplysningar
uppgått till i genomsnitt 1,89 kr/kg. Vid beräkningen av medelpris
för kalkylen har hänsyn även tagits till förbrukningen av sisalgarn. Eftersom
det förbrukade sisalgarnet omräknats till pappersgarn, vilket innehåller
färre garnmeter per kg än sisalgarn, har priset för det senare (2,55 kr/
kg) reducerats till att motsvara pappersgarnets längd per kg. Därefter har
ett medelpris för allt skördegarn kalkylerats. Detta blir 1,95 kr/kg, vilket
pris sålunda nu anses gälla för skördesäsongen 1953, vilken motsvarar produktionsåret
1953/54. På grund av inhämtade upplysningar finns för närvarande
ej anledning att räkna med någon prisändring på skördegarn för
skördesäsongen 1954.

Tillämpade kvantiteter och priser samt beräknade kostnader framgår av
följande tablå.

Kvantitet, Pris, Kostnad,

Ar ton kr/kg milj. kr

1950/51 ............... 7 000 1,37 9,59

1951/52 ............... 6 700 2,40 16,08

1952/53 ............... 6 300 2,55 16,06

1953/54 ............... 6 000 1,95 11,70

1954/55 ............... 5 700 1,95 11,12

Hösalt. Till följd av prissänkning beräknas kostnaderna för hösalt under
produktionsåret 1954/55 sjunka något. .....

Foderkonserveringsmedel. Enligt den i vårkalkylen 1953 införda principen
beräknas kostnaderna för foderkonserveringsmedel under ett visst produktionsår
med utgångspunkt från förbruknings- och prisuppgifter för det

8* Ilihany till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr ISO.

114*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

kalenderår, under vilket produktionsåret börjar. För kalenderåret 1953 föreligger
nu förbruknings- och prisuppgifter, vilka alltså insatts för produktionsåret
1953/54. Dessa uppgifter har även fått gälla för prognosåret 1954/
55. Nedgången i AlV-syraförbrukningen har fortsatt och förbrukningen av
övriga konserveringsmedel visar fortfarande en kraftig ökning. Kvantiteter
och kostnader framgår av följande tablå.

Å r	Kvant., ton	AIV-syra Pris, kr/ton	Kostn., milj. kr	Övriga foder-konserverings-medel, milj. kr	Summa kostn., milj. kr
1950/51 .......	...... 3 600	139,00	0,50	0,51	1,01
1951/52 .......	...... 2 400	158,10	0,38	0,63	1,01
1952/53 .......	...... 1 270	182,50	0,23	1,04	1,27
1953/54 .......	...... 690	192,90	0,13	1,32	1,45
1954/55 .......	...... 690	192,90	0,13	1,32	1,45

Kostnaderna för melass till foderkonservering upptas som vanligt under
kostnadsgruppen »Fabriksavfall» i foderkostnadsberäkningen.

Växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel m. in. I vårkalkylen 1953 infördes
preliminära uppgifter angående jordbrukets kostnader för växtskyddsoch
ogräsbekämpningsmedel in. m. under 1952. För detta år föreligger nu
definitiva uppgifter. Den undersökning, som till vårkalkylen brukar verkställas
för att fastställa preliminära uppgifter om jordbrukets inköp av dessa
förnödenheter under närmast föregående år, har ännu ej kunnat utföras.
Förfrågan har dock gjorts hos några av de större företagen i branschen.
Det har därvid framkommit, att prisläget för växtskydds- och ogräsbekämpningsmedel,
bortsett från vissa smärre prissänkningar, varit oförändrat under
1953 i jämförelse med 1952. Beträffande de sålda kvantiteterna av olika
preparat har betydligt större variationer förekommit, vilket står i samband
med växlingarna i förekomsten av insekter och växtsjukdomar under olika
år. Dessa volymförändringar har emellertid gått i båda riktningarna, varför
det inte är möjligt att avgöra, hur kvantitetsförändringarna kan ha verkat.

Liksom tidigare tillämpas den för ett visst kalenderår konstaterade kostnaden
för det produktionsår, som börjar under kalenderåret i fråga. Då uppgifter
föreligger t. o. m. 1952, kan beräkningen anses definitiv t. o. m. produktionsåret
1952/53. För 1953/54 har på grund av tidigare anförda underhandsuppgifter
från försäljningsföretagen tillsvidare räknat med samma
kostnadssumma som under 1952/53. För 1954/55 har räknats med en femprocentig
ökning av användningen av växtskyddsmedel.

Hästskor och hästskosöm. I föreliggande kalkyl har kvantiteten hästskor
korrigerats med hänsyn till uppgifter enligt industristatistiken för 1952. I
stället för den tidigare beräknade kvantiteten, 2 550 ton hästskor, har nu
räknats med 2 050 ton. Denna kvantitet har tillämpats fr. o. m. 1951/52.

Silfilter. Kostnaderna är liksom tidigare beräknade på fast kvantitet. Efter
det att priset varit oförändrat under hela 1953, inträffade en prissänkning
i januari 1954, varför nu beräknad kostnadssumma för 1953/54 är
något lägre än den tidigare beräknade. För 1954/55 har tillämpats det pris,
som gäller vid beräkningstillfället.

Torvströ. Basårets kvantitet, d. v. s. 1,8 milj. balar, har bibehållits för
samtliga berörda produktionsår. Priset per bal höjdes i september 1953 med

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

115*

20 öre. Detta har medfört, att den tidigare för produktionsåret 1953/54 upptagna
kostnadssuniman för torvströ höjts med 0,34 till 7,81 milj. kr. För
1954/55 har tillämpats det pris, som gäller vid beräkningstillfället, varvid
kostnaden blir 7,83 milj. kr.

Rengörings- och desinfektionsmedel. Liksom i fråga om växtskydds- och
ogräsbekämpningsmedel har någon undersökning angående jordbrukets inköp
av rengörings- och desinfektionsmedel under 1953 ännu ej kunnat utföras.
Genom en förfrågan, som gjorts hos några av de största tillverkarna
och importörerna har dock framkommit, att inga nämnvärda pris- eller
kvantitetsförändringar inträffat under 1953. Den i vårkalkylen 1953 införda
kostnadssumman för produktionsåren fr. o. m. 1951/52 (2,9 milj. kr) har
höjts till 3,1 milj. kr på grund av de föreliggande definitiva uppgifterna för
kalenderåret 1952. Då möjligheter saknas att närmare bedöma utvecklingen
för kommande år, har samma belopp införts även för 1954/55.

Sammandrag av jordbrukets kostnader för diverse förnödenheter återfinns
i tabell 20.

Tabell 20. Kostnader för diverse förnödenheter 1 sammandrag, milj. kr.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
Skördegarn..................................	9,59	16,08	16,06	11,70	11,12
Hösalt......................................	1,28	1,35	1,59	1,56	1,51
Foderkonserveringsmedel.....................	1,01	1,01	1,27	1,45	1,45
Växtskydds- och ogräsmedel m. m.............	14,39	13,67	15,13	15,13	15,90
Hästskor....................................	3,11	3,10	3,14	3,10	3,10
Hästskosöm.................................	1,43	1,93	2,09	2,09	2,09
Silfilter.....................................	2,66	2,59	2,37	2,13	2,05
Torvströ....................................	6,07	6,88	7,47	7,81	7,83
Rengörings- och desinfektionsmedel...........	3,00	3,10	3,10	3,10	3,10
Summa	42,54	49,71	52,22	48,07	48,15
Index	100,0	116,9	122,8	113,0	113,2

Kostnader för frakter m. m.

Frakter.

Mjölkfrakter. Beräkningarna av kostnaderna för mjölkfrakter är som vanligt
baserade på uppgifter från Svenska mejeriernas riksförening beträffande
dels fraktkostnaderna per ton mjölk, dels den procentuella andel, för
vilken mejerierna betalar frakt, dels invägda mjölkkvantiteter. Beträffande
fraktkostnaderna per ton finns uppgifter t. o. m. september månad 1953.

I föreliggande kalkyl har fraktkostnaderna per ton för 1952/53 definitivt
beräknats till 19,17 kr i genomsnitt mot 19,39 kr i vårkalkylen 1953.
Statens biltrafiknämnd medgav fr. o. m. mars månad 1952 taxehöjningar
för lastbilstransporter. Sedan dess har några ändringar av de grundläggande
taxorna icke inträffat. Eftersom den omnämnda taxeändringen varit gällande
under hela produktionsåret 1952/53, för vilket uppgifter om de genomsnittliga
fraktkostnaderna per ton föreligger, synes nu icke finnas anledning
att i beräkningarna för 1953/54 och 1954/55 insätta några andra cnhetskostnader
än de för 1952/53 konstaterade.

För 1952/53 har kostnaderna för mjölkfrakter beräknats till 69,8 milj.
kr. På grund av ökad mjölkinvägning beräknas för åren 1953/54 och 1954/
55 kostnaderna komma att uppgå till 70,8 respektive 73,0 milj. kr. Frakt -

116* Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

kostnad per ton, mjölkkvantiteter och beräknade totalkostnader framgår av
följande tablå.

	Fraktkostnad	Beräknad mjölk-kvantitet med	Fraktkostnader
	per ton, kr	betald frakt, milj. kg	för mjölk, milj. kr
1950/51 .......	........ 16,58	3 824	63,40
1951/52 .......	........ 18,33	3 641	66,75
1952/53 .......	........ 19,17	3 640	69,78
1953/54 .......	........ 19,17	3 694	70,81
1954/55 .......	........ 19,17	3 807	72,98

Bilfrakter. Kostnaderna för bilfrakter beräknas genom framskrivning av
basårssumman med ett index för frakttaxornas utveckling enligt uppgifter
från Svenska lasttrafikbilägareförbundet. Som förut anförts i samband med
mjölkfrakterna, har några ändringar av grundtaxorna icke förekommit
sedan mars 1952. De uppgifter om uttagna fraktersättningar, som meddelats
från Svenska lasttrafikbilägareförbundet, är också oförändrade sedan vårkalkylen
1953. Följaktligen är även kostnadssummorna för åren 1952/53
och 1953/54 oförändrade. Samma kostnader bär införts för prognosåret.

Som bekant föreligger en utredning med förslag till ändrad beskattning
av .motorfordonstrafiken. Då det emellertid icke är känt, när en ändrad
beskattning kan komma till stånd eller vilken utformning ändringen kommer
att få, har de sakkunniga icke ansett möjligt att ännu taga hänsyn till
det nya skatteförslaget i kalkylen.

Järnvägs frakter. Sedan vårkalkylen 1953 har några ändringar av frakttaxorna
icke inträffat. De i nämnda kalkyl införda kostnadssummorna
kvarstår alltså oförändrade och har även tillämpats för prognosåret.

Mjölkkontroll.

Antal kontrollassistenter. Statistiken för 1952/53 visar, att antalet kontrollassistenter
detta år var 901. För 1953/54 och 1954/55 har antalet assistenter
hållits oförändrat i kalkylen.

Assistentlönerna. Liksom i tidigare kalkyler har assistentlönerna för kontrollår
(1/11—31/10) tillämpats för produktionsår utan omräkning. Vid
förra vårkalkylen var assistentlönerna enligt Svenska lantarbetsgivareföreningens
statistik kända endast t. o. m. 1950/51. Löneuppgifter för 1951/52
erhölls emellertid innan kalkylen behandlades i jordbruksnämndens råd, och
en av löneuppgifterna motiverad korrigering (kostnadshöjning med 0,8
milj. kr) anmäldes vid rådssammanträdet och beaktades, när kalkylen tilllämpades
vid prisförhandlingarna. Någon förändring i kontrollassistenternas
löneavtal har icke inträffat efter 1951/52, varför de omnämnda lönerna
enligt statistiken nu tillämpas i kostnadsberäkningen för samtliga efterföljande
år.

Liksom tidigare har verkställts framräkning av kostnaderna för mat och
logi till assistenterna med hänsyn till prisutvecklingen. Den beräknade årskostnaden
för mat och logi uppgår för 1952/53 till 1 474 och för 1953/54
och 1954/55 till 1 468 kr per assistent.

Statliga bidrag. Från lantbruksstyrelsen erhölls till förra vårkalkylen uppgifter
om utbetalda statliga bidrag t. o. in. budgetåret 1951/52. På grund av
att kalkylen nu utförts tidigare än vanligt, har det icke varit möjligt att
erhålla senare uppgifter. Det utbetalda beloppet utgjorde för 1951/52 0,33
milj. kr. För budgetåret 1952/53 anslogs ett belopp av 0,30 milj. kr och för

117*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

1953/54 0,37 milj. kr. För 1954/55 har i statsverkspropositionen ånyo förordats
ett belopp av 0,37 milj. kr. De angivna beloppen har dragits från de
beräknade totala kostnaderna för mjölkkontroll.

		Beräknad	Total	Avgår	Kostnad
Kontroll-	Antal	årskostnad	kost-	statliga	för jord-
år	assistenter	per assistent,	nåd,	bidrag,	bruket,
		kr	milj. kr	milj. kr	milj. kr
1950/51 ........	. 1087	5 993	6,51	0,31	6,20
1951/52 ........	. 1 023	8 045	8,23	0,33	7,90
1952/53 ........	. 901	8 078	7,28	0,30	6,98
1953/54 ........	. 900	8 072	7,26	0,37	6,89
1954/55 ........	. 900	8 072	7,26	0,37	6,89
Seminkostnader.
Kostnaderna för insemination har beräknats på	samma sätt	som i förra

årets vårkalkyl. Närmare redogörelse för principerna finns intagen i Kungl.
Maj :ts prop. nr 207/1951. Beräkningarna är nu baserade på de totala seminkostnaderna
t. o. m. 1952. För efterföljande år har verkställts fram skrivning
med hänsyn till förväntad ökning av seminverksamheten. Kostnaderna
redovisas i följande tablå, fördelade på tjurhållning respektive övriga kostnader.

	Total semin- kostn.	Avgår	Återstående seminkostnader	att medtas i
Kalender-	tjur-		kalkylen per
år	kost- nader	kalenderår	produktionsår	Stegring sedan närmast föreg. år
	milj. kr	milj. kr	milj. kr	milj.	kr	(%)
1945 .........	0,72	0,21	0,51
1946 .........	1,42	0,31	1,11	1945/46	0,91	—
1947 .........	2,09	0,48	1,61	1946/47	1,44	58
1948 .........	3,42	0,69	2,73	1947/48	2,36	64
1949 .........	4,88	0,79	4,09	1948/49	3,63	54
1950 .........	5,87	0,88	4,99	1949/50	4,69	29
1951.........	6,54	0,99	5,55	1950/51	5,36	14
1952 .........	7,67	1,06	6,61	1951/52	6,26	17
				1952/53	6,89	(10)
				1953/54	7,58	(10)
				1954/55	8,34	(10)
Maskinlegor.
Under senare	år har	som bekant	en relativt	betydande del	av maskinar-

betet i jordbruket utförts med maskiner och redskap, ägda av andra än
brukarna själva. Den s. k. maskinhållarverksamheten har bedrivits av såväl
jordbrukare som andra enskilda personer, bolag och ekonomiska föreningar.
De kostnader jordbrukarna debiterats för denna verksamhet har tidigare
endast till en del varit inkluderade i jordbrukskalkylen. Orsaken till
att kostnaderna för maskinlegor tidigare icke helt medtagits har varit, att
de icke kunnat fastställas annat än genom omfattande specialundersökningar.
Frågan har emellertid tidigare berörts såväl inom kalkylsakkunniga
som i samband med behandlingen av kalkylen i jordbruksnämndens råd,
varvid dock konstaterats, att resultaten av en inom Jordbrukets Utredningsinstitut
pågående undersökning borde avvaktas. Denna är nu avslutad, ehuru
den ännu icke publicerats. De kalkylsakkunniga har emellertid erhållit
tillgång till resultaten och har med dessa som grund utfört beräkningar över
jordbrukets tidigare ej beaktade kostnader för maskinlegor.

118*

Kungl. Maj.ts proposition nr i80.

Utredningsinstitutets undersökning har utförts på så sätt, att uppgifter
inhämtats direkt från maskinhallarna angående bl. a. de belopp, soni under
åren 1948—1952 debiterats jordbrukarna för utfört maskinarbete. Adresser
till maskinhållarna har erhållits genom hushållningssällskapens krets- och
gillesombud i samtliga kommuner. Adressmaterialet omfattade i viss utsträckning
även personer (i synnerhet jordbrukare), som bedrivit maskinarbete
åt andra endast i liten omfattning. Adressinsamlingen begränsades
till maskinhållare, som i sin verksamhet använder traktor. Därigenom uteslöts
sannolikt största delen av tröskföreningarna. Vid bearbetningen har
alla de maskinhållare uteslutits, vilka under 1950 debiterat lägre belopp än
sammanlagt 800 kr för maskinarbete åt andra. Undersökningen omfattar
samtliga maskinhållare: jordbrukare, andra enskilda personer, bolag, föreningar
etc. Den inkluderar vidare de s. k. bekämpningsföretagen, vilka utför
besprutning och bepudring mot insekter, växtsjukdomar och ogräs, samt
den service i form av maskinell linryckning, som ombesörjs av linberedningsverken.

Verksamhetens omfattning kan i någon mån belysas medelst följande
uppgifter över antalet i bearbetningen medtagna maskinhållare år 1950.

Jordbrukare................................... 1 290

Andra enskilda personer........................ 574

Sammanslutningar och övriga................... 327

2 191

Den verksamhet, som bedrivs av maskinstationer och andra maskinhållare,
är av olika typ. Maskinhållarna betjänar sålunda olika grupper av näringsidkare,
dock i främsta rummet jordbrukare. I viss omfattning utförs
dock även skogstransporter åt andra än jordbrukare samt vägarbeten, varjehanda
anläggningsarbeten, sågning, vedkapning, renhållningsarbeten m. m.
Arbetena åt jordbrukare omfattar såväl egentligt jordbruksarbete som transporter.
Transporterna synes dock vara av liten omfattning. Bland de egentlig3
jordbruksarbetena kan nämnas följande hörande till den ordinarie jordbruksdriften.

Jordbearbetning

Sådd och gödselspridning

Bekämpning av insekter, växtsjukdomar och ogräs

Skörd

Tröskning

Därtill kommer varjehanda anläggningsarbeten inom jordbruket såsom
stenröjnnig, nyodling, stubbrytning och dikning.

I den följande redovisningen har som grundbelopp upptagits endast de
summor, som debiterats jordbrukare för arbeten i den egentliga jordbruksdriften,
d. v. s. efter avdrag för de ovan nämnda anläggningsarbetena samt
skogskörning och arbeten i fruktodlingar.

Jordbrukets kostnader för maskinlegor är, som förut anförts, delvis redan
beaktade i jordbrukskalkylen. Vid beräkningarna över vilken andel av
kostnaderna i fråga, som tidigare icke beaktats, har de sakkunniga utgått
från en uppdelning av maskinhållarnas självkostnader, som i sin tur torde
ligga till grund för dessas kalkylering och debitering av kunderna. Kostnaderna
för maskinarbetet har härvid uppdelats i följande grupper.

1. Ränta

2. Avskrivning

3. Underhåll

4. Driv- och smörjmedel

119*

Kungl. Maj:ts proposition nr i80.

5. Medel för besprutning och bepudring (bekämpningsmedel)

6. Skördegarn

7. Arbete

8. Byggnader

9. Administration

Av dessa kostnader kan posterna 1, 2, 4, 5 och 6 i stort sett anses redan
vara beaktade i kalkylen för samtliga maskinhållare. Den följande diskussionen
torde närmare klarlägga detta.

Räntekostnaderna får anses i stort sett redan beaktade. Sålunda är ränta
beräknad på icke avskriven del av hela maskinbeståndets värde, oavsett om
maskinerna ägs av jordbrukare eller andra. I fråga om byggnaderna ingår
i kalkylen ränta endast på värdet av byggnader vid egentliga jordbruk.

Avskrivningskostnaderna får anses vara i stort sett inkluderade i jordbrukskalkylen
för samtliga maskiner — ägda av såväl jordbrukare som
andra — vilka används vid de arbeten, som enligt det föregående skall belasta
kalkylen.

Underhållskostnader ingår i jordbrukskalkylen med de belopp, som erhålls
ur statistiska centraibyråns deklarationsundersökning för jordbrukare.
Häri ingår alltså ej underhållskostnader för maskiner ägda av andra än
jordbrukare. Däremot torde, då maskinhållarverksamhet bedrivs i mindre
skala av jordbrukare, underhållskostnaderna ingå i självdeklarationerna
för jordbruket. Så långt detta är fallet, har dessa kostnader påverkat underhållskostnaderna
enligt deklarationsundersökningen. Där maskinhållarverksamhet
bedrivs i stor skala av jordbrukare, torde dock som regel i självdeklarationen
göras skillnad mellan å ena sidan jordbruket och å andra sidan
maskinhållarverksamheten. I sådant fall redovisas det egna jordbrukets maskinkostnader
i deklarationen som maskinlegor, varvid någon underhållskostnad
för maskiner icke kommer till synes i deklarationen för jordbruket.
Vid beräkningen för jordbrukskalkylen har de kalkylsakkunniga från
de debiterade beloppen dragit 50 procent av den underhållskostnad, som beräknats
för de av jordbrukarna ägda och i maskinhållarverksamheten använda
maskinerna.

Kostnader för driv- och smörjmedel, bekämpningsmedel samt skördegarn
får anses till fullo beaktade i jordbrukskalkylen.

Arbetskostnaderna är icke till någon del — icke heller då maskinhållarverksamhet
bedrives av jordbrukare — inkluderade i jordbrukskalkylen.

Kostnader för bgggnader är icke inkluderade i kalkylen så vitt gäller speciella
byggnader för verksamheten. För den maskinhållarverksamhet, som
bedrivs av jordbrukare, är dock denna fråga något oklar. Eventuella specialbyggnader
för maskiner, vilka icke stått i proportion till gårdarnas ordinarie
behov, torde i den undersökning, som ligger till grund för byggnadskoslnadsberäkningen,
icke ha tillåtits belasta jordbruket. Kostnaderna för
byggnader till maskinhållarverksamheten kan därför anses ingå i jordbrukskalkylen
i den mån nämnda verksamhet bedrivs utan särskilda för
ändamålet uppförda byggnader. I detta sammanhang bör omnämnas, att
kostnader för byggnader sannolikt icke påverkat taxorna och debiteringen
för maskinarbetet,'' i de fall då några specialbyggnader för maskinerna icke
funnits. Något avdrag från de debiterade beloppen för byggnadskostnader
har följaktligen icke gjorts.

Administrationskostnader är icke inkluderade på annat ställe i kalkylen.

I enlighet med föregående principdiskussion har avdrag gjorts från de
debiterade beloppen enligt följande tabell.

120*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Jordbrukets kostnader för maskinlegor per kalenderår, milj. kr

I. Debiterade belopp för arbeten i den
egentliga jordbruksdriften...........

II. Avdragsposter

1. Ränta på maskinkapitalet........

2. Avskrivning av maskinvärdet.....

3. Underhåll av maskinbeståndet

4. Driv- och smörjmedel............

5. Bekämpningsmedel...............

6. Skördegarn......................

Summa avdrag

III. Nettobelopp till jordbrukskalkylen ...

1948	1949	1950	1951	1952
7,55	12,22	15,95	18,32	19,67
0,56	0,88	1,12	1,26	1,33
1,21	1,90	2,42	2,71	2,88
0,27	0,41	0,46	0,50	0,49
1,57	2,36	3,10	3,50	3,65
0,53	1,21	1,89	2,50	2,87
0,05	0,09	0,12	0,11	0,10
4,19	6,85	9,11	10,58	11,32
3,36	5,37	6,84	7,74	8,35

De i tabellen på grundval av institutets undersökning beräknade nettobeloppen
avser som synes åren 1948—1952. Kalkylsakkunniga har verkställt
framskrivning av det för 1952 beräknade beloppet under förutsättning av
oförändrad volym men med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Eftersom
den i tabellen anförda nettokostnaden till största delen representerar arbetskostnader,
har framskrivningen gjorts enligt utvecklingen av avtalslönen
till motorkunniga traktorförare i jordbruket. Efter framskrivning erhålls
kostnadssummor enligt tabell 21.

Tabell 21. Jordbrukets kostnader för maskinlegor, framskrivning och beräkning

för produktions&r, milj. kr.

Kalenderår	Milj. kr	Index föreg. år = 100	Produk- tionsår	Milj. kr	Index 1950/51 = 100
1948.....................	3,36
1949.....................	5,37	159,8	1948/49	4,70
1950.....................	6,84	127,4	1949/50	6,35
1951.....................	7,74	113,2	1950/51	7,44	100,0
1952.....................	8,35	107,9	1951/52	8,15	109,5
1953.....................	8,35	100.0	1952/53	8,35	112,2
1954.....................	8,78	105,1	1953/54	8,64	116,1
1955.....................	8,78	100,0	1954/55	8,78	118,0

Torknlngskostnader för brödsäd.

Åren 1950/51—1954/55. Kalkylsakkunniga har bl. a. med hänsyn till de
sedan basåret höjda taxorna för artificiell torkning och ökad skörde- och
direkttröskning funnit det önskvärt att i kalkylen införa torkningskostnader
för brödsäd som en särskild kostnadspost. (I förra årets vårkalkyl var
ökningen sedan basåret i torkningskostnaderna införd som en avdragspost
för brödsäd på inkomstsidan.) Beräkningarna grundar sig på uppgifter från
centralföreningarna. De inkomna uppgifterna gäller odlarleveranser t. o. m.
oktober för åren 1950 och 1953 och avser dels beräknade medelvattenhalter
för olika brödsädsslag, dels torkningsavdragen per deciton levererad vara.
(För 1951 och 1952 har inga nya uppgifter sedan vårkalkylen 1953 inhämtats
och de upptagna kostnadsbeloppen för dessa år är därför ungefärliga.)
De för 1950 och 1953 inhämtade uppgifterna representerar samtliga län
utom Jönköpings och Kronobergs, varifrån odlarleveranserna emellertid är

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

121*

förhållandevis små, och ger följande resultat. För 1950 respektive 1953 års
skörd uppgår torkningskostnaderna utslagna på hela saluöverskottet (inkl.
försålt utsäde) under regleringsåret till 46,10 respektive 65,27 öre/dt. Man
har från Svenska lantmännens riksförbund uttalat, att några torkningskostnader
knappast debiteras odlarna för leveranser efter oktober månads
utgång, då senare levererad brödsäd som regel ej håller högre vattenhalt
än 17,5 procent.

Differenserna i medelvattenhalt mellan 1953 och 1950 års skörd har i
stort sett varit obetydliga. De ökade torkningskostnaderna synes sålunda
icke så mycket vara beroende på högre vattenhalt hos 1953 års skörd utan
i stället vara en följd av höjda torkningsavgifter och större torkningsvolym.
Sålunda kan såväl 1950 som 1953 betraktas som »normalår». Därför har de
sakkunniga vid beräkningen av torkningskostnaderna för 1954 års skörd
räknat med samma belopp per deciton som för 1953* års skörd. Någon väsentlig
ändring i avgifternas storlek eller i den relativa torkningsvolymen
torde nämligen knappast kunna ifrågasättas. Torkningskostnaderna sammanfattas
i följande tablå.

	Saluöverskott (inkl. försålt utsäde)	Torkningskostnad,
	milj. kr	öre/dt	milj. kr
1950/51 ........	698	46,10	3,22
1951/52 ........	483	53,83	2,60
1952/53 ........	849	96,58	8,20
1953/54 ........	1 066	65,27	6,96
1954/55 ........	1118	65,27	7,30

De nu beräknade kostnaderna avser torkning inom spannmålshandeln.
Härutöver förekommer emellertid även artificiell torkning av brödsäd hos
jordbrukare. Kostnaderna härför är emellertid, om man undantar bränsle,
redan beaktade i kalkylen.

Sammandrag. De olika delposterna under rubriken »Frakter in. in.» återfinns
i tabell 22.

Tabell. 22. Kostnader lör frakter m. m. i sammandrag, mil], kr.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
Mjölkfrakter......................... Övriga frakter:	63,40	66,75	69,78	70,81	72,98
Bilfrakter..........................	15,57	18,47	19,46	19,46	19,46
Järnvägstransporter................	7,30	9,03	9,86	9,86	9,86
Summa frakter	86,27	94,25	99,10	100,13	102,30
Mjölkkontroll........................	6,20	7,90	6,98	6,89	6,89
Seminkostnader......................	5,36	6,26	6,89	7,58	8,34
Maskinlegor..........................	7,44	8,15	8,35	8,64	8,78
Torkningskostnader för brödsäd.......	3,22	2,60	8,20	6,96	7,30 \|
Summa	108,4!»	119,16	129,52	130,20	133,61
Index	100,0	109,8	119,4	120,0	123,2

122* Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Tabell 23. Jordbrukets kostnader åren 1950/31—1954/55, milj. kr.

						Värdeförändring
						1953/54—1954/55
						beroende på	föränd-
	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55	ring	av (m	lj. kr)
						kvan-
						titeter	priser	summa
Arbetskostnader................	1 936,9	2 353,1	2 421.3	2 435,4	2 405,0	-72,9	+ 42,5	- 30,4
Index	100,0	121,5	125,0	125,7	124,2	—	—	—
Kapitalkostnader.
Grundförbättringar .. 1 Avskriv-	19,1	23,5	25,1	25,7	26,0	—	+ 0,3	+ 0,3
Ekonomibyggnader .. I ning och	160,5	185,4	189,3	189,6	190,7	—	+ 1,1	+ 1,1
Maskiner o. redskap \| underhåll	274,1	325,1	353,9	369,6	382,5	+ 14,4	- 1,5	+ 12,9
Elektricitet...................	44,7	57,0	60,6	69,6	74,6	+ 5,0	—	+ 5,0
Räntekostnader...............	302,2	327,8	402,8	405,5	409,8	+ 4,3	—	+ 4,3
Summa kapitalkostnader	800,6	918,8	1031,7	1 060,0	1 083,6	+ 23,7	- 0,1	+ 23,6
Index	100,0	114,8	128,9	132,4	135,3	—	—	—
Kostnader för förnödenheter.
Driv- och smörjmedel.........	79,9	92,5	97,9	100,4	105,8	+ 6,1	- 0,7	+ 5,4
Handelsgödselmedel och kalk ..	188,4	206,7	237,2	255,9	250,8	+ 3,6	- 8,7	- 5,1
Köpfodermedel................	250,3	240,1	227,2	209,5	207,2	+ 3,2	- 5,5	- 2,3
Diverse förnödenheter.........	42,5	49,7	52,2	48,1	48,2	+ 0,2	- 0,1	+ 0,1
Summa förnödenheter	561,1	689,0	614,5	613,9	612,0	+ 13,1	-15,0	- 1,9
Index	100,0	105,0	109,5	109,4	109,1	—	—	—
Frakter m. m.
Frakter.......................	86,3	94,2	99,1	100,1	102,3	+ 2,2	_	+ 2,2
Mjölkkontroll.................	6,2	7,9	7,0	ti,9	6,9		—
Seminkostnader...............	5,4	6,3	6,9	7,6	8,3	+ 0,7	—	+ 0,7
Maskinlegor...................	7,4	8,2	8,3	8,6	8,8	—	+ 0,2	+ 0,2
Torkningskostnader för brödsäd	3,2	2,6	8,2	7,0	7,3	+ 0,3	—	+ 0,3
Summa frakter m. m.	108,5	119,2	129,6	130,2	133,6	+ 3,2	+ 0,2	+ 3,4
Index	100,0	109,9	119,4	120,0	123,1	—	__	—
Summa kostnader	3 407,1	3980,1	4197,0	4 239,5	4234,2	-32,9	+ 27,6	- 5,3
Index	100,00	116,82	123,18	124,43	124,28	—	—	—

Sammanfattning av inkomst- och kostnadsberäkningarna.

Resultatet av beräkningarna rörande jordbrukets inkomster och kostnader
har sammanfattats i följande tablå.

	1950/51	1951/52	1952/53	1953/54	1954/55
Kostnader, milj. kr..........	3 407,1	3 980,1	4 197,0	4 239,5	4 234,2
Kostnadsindex..............	100,00	116,82	123,18	124,43	124,28
Inkomster, milj. kr..........	3 277,7	3 793,2	4 068,8	3 976,2	4 072,5
Avgår överskott 1950/51 enligt
kalkyl med 1938/39 som basår	8,4	—	—	—	—
Basinkomst, framskriven me-
delst kostnadsindex, milj. kr	3 269,3	3 819,2	4 027,1	4 068,0	4 063,1
Kalkylmässigt över- eller under-
skott, milj. kr.............	—	— 26,0	+ 41,7	— 91,8	+ 9,4

123*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Enligt prisöverenskommelsen våren 1952 beräknades av det dåvarande
underskottet för 1952/53 (avrundat nedåt med 1,8 milj. kr) 55 milj. kr
hänföra sig till ökade räntekostnader på grund av höjning av jordvärdena
för jordbruksfastigheter enligt 1952 års fastighetstaxering ävensom ökade
värden på kreaturs- och förrådskapital. Av denna räntekostnadsökning
skulle 1/5 eller 11 milj. kr beaktas vid prissättningen för 1952/53, medan
återstående del eller 44 milj. kr skulle successivt intäclcas med 1/4 under
vart och ett av de följande 4 åren. I enlighet härmed bör det kalkylmässiga
överskottet för 1952/53 ökas med 45,8 milj. kr (44 milj. kr plus avrundningen
vid prisöverenskommelsen 1,8 milj. kr) och underskottet för 1953/
54 minskas med 33 milj. kr. Överskottet för 1952/53 blir 87,5 milj. kr. För
1953/54 reduceras underskottet till 58,8 milj. kr. På motsvarande sätt bör
det kalkylmässiga överskottet för 1954/55 vid kalkylens användning för
prissättningen på jordbrukets produkter ökas med 22 milj. kr. För 1954-/55
uppstår ett överskott av 31,i milj. kr.

I följande tablå belyses kvantitets- och prisförändringarnas inverkan på
resultatet av förkalkylen för 1954/55 jämfört med resultatet av den reviderade
kalkylen för 1953/54.

Värdeförändring beroende på förändring i
kvantiteter priser kvantiteter och priser

milj. kr milj. kr milj. kr

Inkomster........ + 166,0 — 69,7 + 96,3

Kostnader1........ + 31,5 *—- 37,6 — 6,1

Totalt + 197,5 —107,3 + 90,2 1 2

1 Kostnadsförändringar överförda till inkomstsida.

2 I texten omnämnd räntekostnadshöjning inräknad.

Anm. Efter behandlingen av föreliggande kalkyl i jordbruksnämndens råd den it februari
1954 har vissa justeringar av resultaten skett. Justeringarna framgår av en särskild bilaga på
följande sidor.

124*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Bilaga till bilaga 5.

ang. av jordbruksnämndens råd begärda kompletterande undersökningar
till februarikalkylen 19541.

Mjölkinvägningen vid mejeri 1953/54.

Sedan kalkylsakkunniga avslutade arbetet med inkomst- och kostnadskalkylen
den 4 februari, har en s. k. förkalkyl för mjölkinvägningen vid
mejeri under januari 1954 blivit tillgänglig. Förkalkylen, vilken vanligtvis
brukar nära överensstämma med den definitiva statistiken, visar en invägning
under januari i år av 255 840 ton. Denna kvantitet utgör 96 procent av
invägningen under januari 1953. Procenttalet är ca 1 procentenhet lägre än
vad som motsvarar kalkylsakkunnigas bedömning för januari vid en viss
antagen säsongvariation.

Förkalkylen för januari är den enda nya information, som tillkommit,
sedan kalkylarbetet avslutades i början av februari.

Svenska mejeriernas riksförenings statistikavdelning har gjort en bedömning
enligt vilken invägningen under 1953/54 skulle uppgå till högst
3 690 milj. kg mot 3 720 milj. kg i inkomstkalkylen. Om man utgår från
denna bedömning och i övrigt bibehåller den i kalkylen tillämpade prognosmetodiken,
minskar jordbrukets inkomster med 6,1 milj. kr 1953/54 och
med 6,2 milj. kr 1954/55. Förändringarna i total mjölkproduktion, produktion
per ko och invägning vid mejeri skulle då bli följande.

Beräkning med utBeräkning
enligt in- gång från SMR:s uppkomstkalkylen
skattning av mjölkinvägningen
1953/54

Total mjölkproduktion, milj. kg......	1953/54 4 517	1954/55 4 609	1953/54 4 487	1954/55 4 579
Procentuell förändring sedan föregående år................................	+ 0,6	+ 2,0	-0,1	+ 2,0
Produktion per ko, kg...............	2 881	2 910	2 862	2 891
Procentuell förändring sedan föregående år................................	+ 0,5	+ 1,0	— 0,2	+ 1,0
Invägning vid mejeri, milj. kg.......	3 720	3 834	3 690	3 804
Procentuell förändring sedan föregående år...............................	+ 1,5	+ 3,1	+ 0,7	+ 3,1

Kalkylsakkunniga vill i detta sammanhang framhålla, att den tillämpade
prognosmetodiken innebär en successiv stark minskning av den beräknade
mjölkanvändningen utanför mejeri. Med hänsyn till den fortgående nedgången
i antalet mejerileverantörer är det emellertid mycket möjligt att
användningen av mjölk utanför mejeri i verkligheten går ner mindre än
vad man räknat med i kalkylen.

1 Denna PM justerades av kalkylsakkunniga den 21 februari 1954.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

125*

Kalkylsakkunniga har med hänsyn till vad som ovan anförts och då de
sakkunnigas beräkning bygger på en svag ökning av mjölkproduktionen per
ko, icke ansett tillräckliga skäl föreligga för en ändrad uppskattning.

Äggproduktionen 1954/55.

På grund av att kalkylen i år skulle färdigställas redan under början av
februari, var det icke möjligt att införskaffa de sedvanliga uppgifterna från
hushållningssällskap och äggcentraler om troliga förändringar i olika landsdelar
av påläggets storlek in. m. I samband med den av rådet begärda översynen
av uppskattningen av äggproduktionen för 1954/55 har kalkylsakkunniga
nu inhämtat sådana upplysningar. Dessa antyder, att den tidigare
gjorda uppskattningen av produktionen för 1954/55 möjligen är något för
hög. Med hänsyn härtill har de kalkylsakkunniga sänkt den i kalkylen upptagna
produktionen med 1 milj. kg till 84 milj. kg. Jordbrukets andel i äggproduktionen
har i kalkylen för 1954/55 upptagits till 85 procent. Äggproduktionen
inom jordbruket beräknas sålunda till 71,4 milj. kg mot 72,2
milj. kg i kalkylen. Jordbrukets inkomster av äggproduktionen beräknas
med ledning härav till 210,6 milj. kr mot 213,0 milj. kr i kalkylen. Den beräknade
inkomsten minskas sålunda med 2,4 milj. kr. Samtidigt blir på kostnadssidan
reduktionen för foder till äggproduktionen utanför jordbruket
något mindre än tidigare. På grund härav ökar kostnaderna med, på inkomstsida
räknat, 0,36 milj. kr.

Priserna på hudar.

Priserna på hudar för prognosåret (1954/55) har som vanligt i inkomstkalkylen
beräknats med utgång från de vid beräkningstillfället gällande
priserna. Enligt en nu verkställd undersökning av det aktuella prisläget har
konstaterats, att sedan inkomstkalkylen upprättades, en prissänkning motsvarande
1,75 milj. kr för helt år har inträffat.

Fläskproduktionen.

Efter kalkylarbetets avslutande har uppgifterna om antalet under januari
1954 betäckta suggor samt resultaten av svinräkningen den 11 januari 1954
blivit tillgängliga. Härjämte har särskilda beräkningar gjorts över den slakt
av svin, som kan komma att ske under de återstående månaderna av
1953/54.

Det nya materialet och de anförda beräkningarna bär givit anledning till
nya överväganden rörande svinslaktens storlek 1953/54 och 1954/55.

Jämförelser i fråga om antalet modersuggor enligt svinräkningarna ger
vid handen, att försämringen i betäckningsstatistiken det senaste året icke
varit så stark som man tidigare räknat med samt att den slakt av svin, som
kan beräknas för återstående månader av 1953/54, blir mindre än vad som
antagits i kalkylen. Jämförelserna och beräkningarna medför en minskning
av den i kalkylen för 1953/54 upptagna fläskproduktionen med 4 milj. kg
till ett värde av 12,5 milj. kr.

Om man utgår från antalet suggbetäckningar under september 1953—
januari 1954 och samma säsongvariation i antalet betäckningar som under
1949/50, erhålles för hela 1953/54 ett antal betäckningar, som överstiger
1952/53 års antal med 10,2 procent (mot tidigare 8,3 procent beräknat på
tiden september—december). Motsvarande beräkningar med utgångspunkt
från 1950/51 och 1952/53 års säsongvariationer ger till resultat eu ökning
av antalet betäckningar från 1952/53 till 1953/54 av 6,1 och 17,1 procent

126*

Kungi. Maj.ts proposition nr 180.

(mot tidigare 4,0 och 16,5 procent). I genomsnitt erhålles en beräknad ökning
med 11 procent (tidigare 10 procent).

Svinräkningen den 11 januari 1954 ger vid handen, att försämringen av
betäckningsstatistiken fortsatt men ytterligare minskats och icke motiverar
större höjning av det genomsnittliga procenttalet för betäckningsökningen
än från nyssnämnda 11 till 14 (tidigare från 10 till 14). Under i övrigt samma
förutsättningar som i den upprättade kalkylen erhålles för 1954/55 en
total fläskproduktion av 216,9 milj. kg. Detta innebär en minskning i förhållande
till kalkylen av 2,5 milj. kg till ett värde av 7,8 milj. kr.

Herrar Carbell, Lindskog och Odhner har ansett att bedömningen av förbättringen
i betäckningsstatistiken är ytterligt osäker och att det föreliggande
siffermaterialet närmast pekar på en ökning av svinslakten med 15
procent under 1954/55.

Lönerna till mjölkkontrollassistenterna.

Efter kalkylarbetets avslutande har förhandlingar upptagits angående
kontrollassistenternas löner, som avtalsmässigt varit oförändrade sedan
1951/52. Avtal har vid översynen av kalkylen icke träffats, men ett medlingsförslag
har framlagts, som innebär höjning av årslönen med 325 kr
jämte vissa andra förbättringar, vilkas värde beräknats till 25—35 kr per
år. Arbetsgivarsidan är beredd godtaga förlikningsmannens förslag, varför
man torde få räkna med en höjning av kontrollkostnaderna med lägst
320 000 kr.

Trafikförsäkring för traktorer.

Den 1 juli 1952 infördes förutom registreringsplikt även obligatorisk trafikförsäkring
för gunnnihjulstraktorer. Trafikförsäkringsplikten omfattar
alltså ej järnhjuls- och bandtraktorer. Däremot torde den omfatta gummihjulsförsedda
s. k. dragbilar, i den mån dessa hänföras till traktorer och ej
till bilar. Premien är 30 kr per år för traktorer, använda i lantbruk och för
tillfälliga transporter på landsväg.

Som motsvarighet till nämnda trafikförsäkring före den 1 juli 1952 torde
kunna räknas den frivilliga ansvarighetsförsäkringen för traktorer. Omfattningen
av denna under tiden närmast före 1952 är svår att bestämma,
eftersom den i försäkringsföretagens statistik är inräknad i övrig ansvarighetsförsäkring.
Från ett bolag har dock som en grov uppskattning angivits,
att antalet i bolaget trafikförsäkrade traktorer nu är ca 4 gånger så stort som
antalet ansvarighetsförsäkrade traktorer omedelbart före 1 juli 1952.

Premierna för ansvarighetsförsäkring för traktorer varierade ganska mycket
i olika bolag och med hänsyn till tidpunkten för försäkringsavtalet. Vidare
tillämpades ibland annan tariff för traktoransvarighetsförsäkringen,
om denna var förenad med annan ansvarighetsförsäkring i lantbruket. I allmänhet
tillämpade de ömsesidiga bolagen lägre premier än aktiebolagen.
Den genomsnittliga premien för traktoransvarighetsförsäkring under åren
närmast före 1952 kan dock anges till ungefär 25 kr per år.

Samtidigt med att den obligatoriska trafikförsäkringen för traktorer infördes,
ändrades dock även graden av ansvarighet för en traktorägare. Traktorkörning
blev jämställd med bilkörning, i det att traktorägaren för att i
händelse av skadefall undgå ersättningsskyldighet numera måste bevisa, att
han ej varit vållande. Före 1952 krävdes i stället styrkt vållande av skadan
för att en traktorägare eller -förare skulle kunna fällas till ansvar.

Från 1952 är vidare traktorns ägare automatiskt ansvarig för de skador,

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

127*

som traktorn kan vålla, medan tidigare även traktorföraren kunde bli ersättningsskyldig.
Någon hänsyn till dessa förändringar i graden av ansvarighet
har ej kunnat tas i nedanstående beräkning av kostnaderna.

I en beräkning av kostnaderna för jordbruket med anledning av den obligatoriska
trafikförsäkringen för traktorer bör rimligen för tiden före 1 juli
1952 kostnaderna för traktoransvarighetsförsäkringen beaktas. Denna kostnad
bör i så fall även anses belasta de traktorägare, som ej tecknat sådan
försäkring, eftersom de kan anses ha stått en självrisk till ungefär samma
belopp.

Kostnadsberäkningen omfattar här endast gummihjulstraktorerna, eftersom
den obligatoriska trafikförsäkringen endast gäller för dessa.

Med ledning av registreringsstatistiken och en preliminär bearbetning av
denna inom statistiska centralbyrån kan minimiantalet gummihjulstraktorer
i jordbruket den 15 september 1953 anges till ca 90 000. Vid samma tidpunkt
fanns enligt jordbrukskalkylen ca 99 000 traktorer inklusive dragbilar
i jordbruket. Skillnaden, 9 000 traktorer, kan anses utgöra maximiantalet
av järnhjuls- och bandtraktorer i jordbruket samt dragbilar med en
maximihastighet av över 30 km/tim. Om detta antal förutsättes vara konstant
under samtliga de år, som beräkningen omfattar, kan alltså det ungefärliga
antalet gummihjulstraktorer i jordbruket erhållas genom att för
varje år minska antalet traktorer inklusive dragbilar enligt jordbrukskalkylen
med 9 000 st.

Den obligatoriska trafikförsäkringen för traktorer förutsättes här vara
införd fr. o. m. produktionsåret 1952/53.

Med ovanstående förutsättningar kan jordbrukets kostnader för trafikförsäkring
av traktorer beräknas enligt följande.

Antalet

traktorer Antalet

Produk-	inkl. drag-	Avdrag	tralik-	Premie	Kostnad	Index
tionsår	bilar enl. jordbruks-kalkylen	enl. ovan	försäkr. traktorer	kr/år	milj. kr
1950/51 ........	....... 72 250	9 000	63 250	25	1,58	190,0
1951/52 ........	....... 82 675	9 000	73 675	25	1,84	116,5
1952/53 ........	....... 93 450	9 000	84 450	30	2,53	160,1
1953/54 ........	....... 103 850	9 000	94 850	30	2,85	180,4
1954/55 ........	....... 113 100	9 000	104 100	30	3,12	197,5

Kalkylsakkunniga har sålunda verkställt den begärda utredningen angående
trafikförsäkringens ekonomiska verkningar för jordbrukarna men
har ansett det bäst överensstämma med de nuvarande reglerna för kalkylarbetet
att icke komplicera detta genom att i beräkningarna intaga en post
av denna storleksordning, helst som försäkringar i övrigt icke finnes redovisade
i kalkylen.

Sammanfattning.

De av kalkylsakkunniga företagna kompletterande undersökningarna medför
en minskning av det i kalkylen redovisade överskottet för 1954/55 med
10,9 milj. kr till 20,5 milj. kr i enlighet med följande tablå.

Milj. kr

Äggproduktionen............................ 2,4

Foder till äggproduktionen utanför jordbruket . 0,4

Fläskproduktionen........................... 7,8

Lönerna till mjölkkontrollassistenterna........ 0,3

10,9

Summa

128»

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Bilaga 6.

angående prisclearingen av fettvaror.

I en vid jordbruksnämndens regleringsskrivelse våren 1953 fogad bilaga
(Bilaga 6 till Kungl. Maj:ts proposition nr 224/1953) har lämnats en prognos
beträffande utvecklingen av clearingkassan för fettvaror under budgetåret
1952/53. I denna prognos beräknades kassans tillgångar den 30 juni

1953 till 74 miljoner kronor. De verkliga tillgångarna nämnda dag uppgick
emellertid till omkring 76 miljoner kronor. Vid överenskommelsen om prissättningen
på jordbrukets produkter under regleringsåret 1953/54 förutsattes,
att av tillgångarna per den 30 juni 1953 37,6 miljoner kronor skulle
överföras till anslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område.

Vid denna promemoria finns fogad en redogörelse för clearingkassan under
budgetåret 1953/54, vilken delvis har karaktären av prognos. I redogörelsen
har beloppet å 37,6 miljoner kronor upptagits på utgiftssidan. Vidare
återfinns i redogörelsen en utgift av 1,3 miljoner kronor. Detta belopp
har i enlighet med nämnda prisöverenskommelse överförts till Svenska mejeriernas
riksförenings kassa för regleringsändamål.

Clearingkassan togs under budgetåret 1952/53 i anspråk för inlösen av
svenskt oljeväxtfrö med cirka 61 miljoner kronor, av vilket belopp cirka

33,5 miljoner kronor återbetalats under budgetåret 1953/54 och 5 miljoner
väntas inflyta, överskottet av rapsfrö har med anlitande av kassans tillgångar
nedskrivits till världsmarknadspriser. Motsvarande nedskrivning har
också gjorts för linfrö och linolja, såväl importerad som inhemsk vara, med
sammanlagt 5 miljoner kronor, varav 1 miljon åtgått för kvarvarande partier
av 1952 års skörd, 3,5 miljoner för 1953 års skörd och 0,5 miljoner för
lagret den 1 januari 1954 av importerat linfrö och importerad linolja. Övriga
statliga lager av fettråvaror beräknas för nedskrivning till världsmarknadspriser
taga 2,5 miljoner i anspråk. Värdet på beredskapslagren har vidare
nedskrivits med cirka 5 miljoner kronor, varav 2 miljoner kronor ingår i
redogörelsen för 1953/54 redovisade underskottet på olja av 1952 års skörd.

Här nedan lämnas en prognos för budgetåret 1954/55. Den är givetvis
mycket osäker. Beträffande de vegetabiliska oljorna av inhemsk odling har
jordbruksnämnden föreslagit att clearingkassan bibehålies under nästa budgetår.
Godkännes förslaget, kommer kassans tillgångar efter den 30 juni

1954 att tillföras belopp motsvarande skillnaden mellan clearingpris och
självkostnadspris för olja som förbrukas inom landet under 1954/55.

Prognos angående det ekonomiska resultatet av clearingförfarandet under
tiden den J/7 J954—30/6 1955.

	Inkomstsida	Utgiftssida
	Kronor	Kronor
Clearingkassan för fettvaror	45 000 000
Innestående medel........................................
överskott på svensk olja av 1954 års skörd................	25000 000
Oförutsedda utgifter (bl. a. för linfrö).....................		5000 000
i Netto....................................................		65 000 000 1
	70000000	70 000 000

9* Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 180.

Regleringen av fettvaror.

Redogörelse för clearingkassans för fettvaror verksamhet
den VT 1953—3% 1954.

	Inkomstsida		Utgiftssida
			Summa			Summa

	»/i-31/» 1953	''/i—“/« 1954		Vt-81/is 1953	7i-so/« 1954
	(Faktiska)	(Beräknade)		(Faktiska)	(Beräknade)
Inneslående medel den 1/i 1953 ...............	—	—	26 306 379: 97	—	—	—
A. Importerade fettvaror
1) Matnyttigt fett
Clearingavgifter......................	17343395:35	—	17343 395:35	—	—	—
Clearingbidrag.......................	—	—	—	857 392: 83	—	857 392: 83
Nedskrivning till världsmarknadspris per
den */» 1953 av valolja.............	—	—	—	2 966 090:18	—	2 966 090:18
Avveckling av kvarvarande lager per
den ''/« 1953 .......................	—	—	—	—	2 500 000: —	2 500 000: —
Diverse utgifter (prisskillnad på fett-
syror, svinn m. m.)................	—	—	—	885 794:93	—	885 794:93
2) Linolja
Clearingbidrag.......................	—	—	—	1 632 402:02	—	1 632 402:02
Avveckling av lager den l/i 1954......	—	—	—	—	500 000: —	500 000: —
B. Svenska olfeväxtprodukter
Svensk olja, utom linolja
överskott på 1951 års skörd..........	2 322 678: 61	1100 000: —	3 422 678:61	—	—	—
Underskott på 1952 års skörd.........	—	—	—	—	7 500000: —	7 500 000:-
Överskott på 1953 års skörd..........	—	12 000 000: —	12 000 000: —	—	—	—
Clearingbidrag vid export.............	—	—	—	5 821: 95	—	5 821: 95
Återbetalning av förskott till inlösen av
oljeväxtfrö.........................	33563 621:13	5000000: —	38563 621:13	—	—	—
Underskott vid export av kvarvarande
rapsfrö av 1952 års skörd.........	—	—	—	—	1000000: —	1000 000:-
Linolja..............................	2 710 283:18	—	2 710 283:18	2 563 621:13	4 500 000: —	7 063 621:13
C. Exportsmör
Återbetalning av kompensationsavgift..	419 401:58	—	419 401:58	—	—

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 129*

	Inkomstsida		Utgiftssida
			Summa			Summa

	''/7—1»V» 1953	Vi-30/® 1954		V«—»Vn 1953	Vi-S0/s 1954
	(Faktiska)	(Beräknade)		(Faktiska)	(Beräknade)
D. Margarin
Clearingavgifter......................	903 741: 43	—	903 741:43	—	—	—
Clearingbidrag vid export.............	—	—	—	927:60	—	927: 60
E. Diverse inkomster
Clearingavgifter för tvätt- och rengörings-
medel..............................	13 182: 20	25 000: —	38 182: 20	—	—	—
Clearingavgifter för kakaosmörersätt-
ning...............................	62 834: 32	—	62 834:32	—	—	—
Räntor..............................	533 988:14	500 000: —	1 033 988:14	—	—	_
Prisutjämningsavgifter per den 7® 1953
vid införandet av nytt regleringssystem	1883 510:99	4 500 000: —	6 383 510: 99	—		—
F. Prisreglerande åtgärder
Enl. Kungl. brev den 2/io 1953 ang. pris-
reglerande åtgärder i fråga om ost ..	—	—	—	1300 000: —	—	1300 000: —
Enl. Kungl. brev den 5/e 1953 ang. pris-
reglerande åtgärder på jordbrukets
område............................	—	—	—	—	37 600 000: —	37 600 000: —
	59 756636:93	23 125 000: —	109188016:90	10212050:64	53 600000: —	63812050:64

Sammanfattning.

Innestående medel den ''/i 1953 .......................... 26 306 379: 97

Faktiska inkomster den 1/i—3l/is 1953 .................... 59 756 636:93

Beräknade inkomster den */i—S0/6 1954................... 23125 000: —

Summa 109188 016:90

Faktiska utgifter den 1h—81/i« 1953 ...................... 10 212 050:64

Beräknade utgifter den */i—80/« 1954 ..................... 53 600 000: —

Summa 63 812 050: 64
....... 45 375 966:26

Beräknade tillgångar den 30/c 1954

130* Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

131=*

Bilaga 7.

Till Statens jordbruksnämnd.

Sedan statens jordbruksnämnd överlämnat till Svenska spannmålsaktiebolaget
för yttrande ett inom en av nämnden utsedd kommitté, spannmålskommittén,
utarbetat förslag rörande brödsädsregleringens fortsatta utformning
får bolaget anföra följande.

Enär förslaget i sak innebär, att bolagets nuvarande verksamhet, bortsett
från förvaltningen av de på sin tid från statens lagerhus- och fryshusstyrelse
av bolaget övertagna statens lagerhus, helt skall övertagas av ett nytt
organ, bar bolaget ansett det lämpligt att i samband med sitt yttrande över
kommittéförslaget även behandla de med övertagandet av bolagets verksamhet
åtminstone för den närmaste tiden förenade konsekvenserna. Bolagets
yttrande får därför även formen av regleringsskrivelse, avseende regleringsåret
1954/55, varvid det dock icke torde böra ankomma på bolaget att mer
ingående syssla med de med omhändertagandet av 1954 års skörd samman1-hängande förhållandena.

Vid 1953 års vårriksdag fattades det principiella beslutet, att fr. o. m.
1954 års skörd de kostnader för det allmänna, som vore förenade med avlastningen
av eventuella överskott av brödsäd och oljefrö, skulle belasta
jordbruket. Detta skulle åstadkommas därigenom, att jordbruket för en
så stor produktion av ifrågavarande varor, som svarade mot förbrukningen
inom landet, skulle tillförsäkras vissa garantipriser men att dessa garantipriser
vid en produktion större än inlandskonsumtionen skulle minskas
med vissa belopp, därest förlust uppstode vid export. Storleken av dessa
belopp skulle avvägas så, att eventuella exportkostnader bleve täckta genom
att regleringsverksamheten tillfördes medel i form av förmalnings- resp.
clearingavgifter i erforderlig utsträckning. Detta förfarande skiljer sig icke
mycket från de anordningar, vilka voro gällande i fråga om brödsädsregleringen
under senare delen av 1930-talet. Då avvägdes nämligen brödsädspriserna
med hänsyn till skördarnas storlek, och kostnaderna för brödsädsregleringen
skulle täckas genom de förmalningsavgifter, som då uttogos. I
sak nytt är emellertid, att 1953 års beslut innebär, att jordbruket på sätt
ovan antytts under alla förhållanden skall bära kostnaderna för avlastandet
av eventuella överskott, även om på grund av rikliga skördar och svaga utlandspriser
de verkliga priser jordbruket erhåller bliva mycket låga.

Spannmålskommitténs förslag.

Inledningsvis har kommittén redogjort för det förslag rörande den fortsatta
brödsädsreglcringen, som jordbruksnämnden underställt Kungl. Maj:t
våren 1953, och vilket förslag sedermera godkänts av riksdagen. För huvudprincipen
i detta förslag har bolaget redan redogjort. Här må endast tilläggas,
alt nämnden i sammanhanget framhöll, att liksom tidigare skett i fråga
om ägg samt kött och fläsk, avsågcs att bilda ett särskilt organ för export
av brödsäd. Förluster vid exporten skulle täckas med medel från förmalmingsavgifterna.
Jämväl kostnaderna för export av oljefrö skulle täckas på
likartat sätt eller genom att tillräcklig del av de av Kungl. Maj:t garanterade

132*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

priserna skulle innehållas av Föreningen Sveriges Oljeväxtintressenter för
att täcka exportkostnaderna.

Då spannmålskoinmittén övervägt formerna för det exportorgan, som
skulle handhava brödsädsexporten, har kommittén funnit, att det icke kan
vara lämpligt att på brödsädsområdet ha ett exportorgan och vid sidan
därav ett organ, som handhade regleringsverksamheten inom landet samt
beredskapslagringen av brödsäd. Kommittén har vidare ansett, att exporten
av oljefrö borde åvila samma organ, som handhar brödsädsexporten. I dessa
hänseenden delar bolaget kommitténs mening. Däremot är bolaget tveksamt,
huruvida tillräckliga skäl — även om de kunna synas ganska starka — föreligga
för att såsom kommittén föreslagit överföra regleringsverksamheten
till ett helt nytt organ, en ekonomisk förening, i stället för att bibehålla
spannmålsbolaget som reglerings- och exportorgan. Bolaget förstår till fullo
de skäl, som kommitterade anfört, men skulle, som ovan antytts, det läget
uppkomma, att staten ånyo helt eller delvis kan tvingas påtaga sig exportkostnaderna,
då är huvudprincipen beträffande brödsädsregleringen bruten,
och skälen för att bilda ett nytt organ bortfallna. Hur det kan komma att
gestalta sig i detta avseende torde sannolikt komma att visa sig redan under
de närmaste åren. Utgår man ifrån att inom överskådlig tid brödsädsregleringen
skall finansieras såsom 1953 års riksdags principbeslut innebär, kan
bolaget för sin del ansluta sig till det av kommitterade framlagda förslaget.

Bolaget är vidare av den uppfattningen, att beträffande oljefrö endast en
rationell lösning finnes, nämligen att upplösa föreningen Sveriges Oljeväxtintressenter
och överföra så snart lämpligen ske kan dess verksamhet antingen
till det av kommittén förordade organet eller till ett eventuellt fortblivande
spannmålsbolag, varigenom regleringskostnaderna skulle nedbringas
och större likformighet erhållas. Dessutom vill bolaget i detta sammanhang
understryka vad kommitterade uttalat rörande spannmålsbolagets
nuvarande personal. Enär det av kommittén föreslagna organet icke kan
anses innebära något annat än att detsamma skall fortsätta bolagets verksamhet,
lär det vara helt naturligt — helst som tillgången på för här ifrågavarande
verksamhet kvalificerad personal ej är alltför riklig — att bolagets
personal, i den mån så erfordras, övertages. Det torde härvid böra framhållas,
att en omfattande exportverksamhet, även om denna huvudsakligen
utövas av handelns olika organ, samt omhänderhavandet av reservlagren
av spannmål och fodermedel måste kräva kvalificerad personal. Däremot
bör den omläggning av brödsädsregleringen, som förutsatts, komma att
medföra en minskning av mer rutinbetonad personal. Om, såsom bolaget
föreslår, oljeväxtintressenternas verksamhet sammanslås med bolaget eller
det nya organet, medför detta givetvis en utökning av personalen i Stockholm,
men totalt kommer det att medföra en icke obetydlig nedskärning av
rutinpersonalen, bl. a. därför att den bättre kommer att kunna utnyttjas
genom att arbetet mera jämnt kan fördelas under olika årstider.

I fråga om komitténs förslag till medlemskap i det nya organet, som skulle
benämnas föreningen Svensk Spannmålshandel, rörande insatser, stadgeförslag
för organisationen o. s. v., har bolaget icke något att erinra. Däremot
vill bolaget beröra ett par andra av kommittén framförda förslag.

Det har av kommittén förutsatts, att den av spannmålsbolaget redovisade
skaderegleringsfonden, som den 31 augusti 1953 uppgick till 2 045 294 kronor
48 öre, skulle överflyttas till jordbruksnämnden för att användas för
mötande av eventuella förluster i samband med beredskapslagringen, bortsett
från ett belopp av 200 000 kronor, motsvarande vad som skulle vara
erforderligt för att möta förluster beträffande de spannmålslagerhus, som
fortfarande skulle vara i bolagets ägo. Bolaget delar icke denna uppfattning,

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

133*

ty den omständigheten, att staten står självrisk ifråga om staten tillhörig
fast eller lös egendom innebär, att eventuella förluster genom brand eller
annan skada skola täckas år från år som löpande utgifter. Denna bolagets
uppfattning står ock i full överensstämmelse med en inom statens sakrevision
utarbetad promemoria, som den 9 november 1953 med vissa förslag angående
försäkring i statens verksamhet överlämnats till Kungl. Maj :t. Fonden
bör därför vid bolagets upphörande upplösas och avräknas mot bolagets
kostnader. Vad vidare angår tidigare statens lagerhus- och fryshusstyrelse
tillhöriga lagerhusen, som bolaget på sin tid övertog, har det en
gång ifrågasatts, huruvida det icke vore lämpligast försälja dessa lagerhus,
som enligt nuvarande förhållanden äro omoderna och jämförelsevis
kostsamma att underhålla. Statsmakterna ansågo emellertid, att desamma
borde bibehållas i statlig ägo genom att övertagas av bolaget. Det kan givetvis
alltjämt övervägas, huruvida icke dessa lagerhus borde avvecklas. För
sådant fall får det dock ej bortses från de förpliktelser staten genom bolaget
ansåg sig böra påtaga sig mot en del av vid lagerhusen anställd personal.
För närvarande äro lagerhusen med tillhörande extramagasin vid fyra av
dem samt med befintliga inventarier värda ungefär det dubbla av deras bokförda
värde. De äro dessutom väl försedda med inventarier, ha fått modern
torkningsutrustning och blivit väl underhållna. Det kan vidare vara av betydelse
för det allmänna att inneha vissa lagerlokaler för att därigenom
kunna följa och kontrollera lagrings- och torkningskostnader in. m. Överlämnas
regleringsverksamheten och beredskapslagerhållningen m. in. till
ett privat företag, kan det för övrigt vara än mer av behovet påkallat att vid
sidan av detta privata ha ett statsägt företag, som bör och kan erbjuda
konkurrens på området. Bolaget vill därför för sitt vidkommande tillstyrka
kommitténs förslag i detta hänseende. Enligt bolagets mening kan det vidare
ur olika synpunkter och icke minst ur beredskapssynpunkt vara välbetänkt,
att staten med det företag, som skall förvalta lagerhusen, träffar
sådant avtal, att till bolaget vid behov kunna hänföras uppgifter av olika
slag ifråga om spannmålsregleringen, reservlagerhållningen och därmed
sammanhängande problem. Det kan ock visa sig lämpligt, att beträffande
beredskapslagringen av brödsäd och fodermedel viss del av denna enligt
avtal med jordbruksnämnden överlåtes på det organ, som handhar de statliga
lagerhusen.

Enär spannmålsbolagets verksamhet först successivt kan avvecklas och
bolaget därför kan komma att, ehuru i småningom minskad omfattning,
fortgå under konsumtionsåret 1954/55, torde det cj för närvarande vara
erforderligt att framlägga något mer detaljerat förslag rörande det ifrågasatta
nya företaget, dess bolagsordning, aktiekapital, avtalsförhållanden
in. m.

Bolaget övergår härefter till de förslag rörande de fortsatta regleringsåtgärderna,
som kunna anses böra ankomma på bolaget att avgiva. Enär för
övrigt frågan om bolagets avveckling ännu cj varit föremål för statsmakternas
ställningstagande, torde det ligga närmast till hands, att bolaget framlägger
förslag rörande den verksamhet, som alltjämt är avsedd att bekostas
av statsmedel, d. v. s. i första hand lagringsverksainheten. Dessutom har
bolaget ansett sig böra företaga de beräkningar, som synas möjliga, över
kostnaderna för avvecklingen av alltjämt förefintliga brödsädsöverskott
in. in. Även regleringsåtgärdernas närmare utformning anser sig bolaget i
detta sammanhang böra beröra. Först vill bolaget dock lämna en kortfattad
översikt över verksamheten under nu löpande konsumtionsår, liksom ock
beskriva de marknadsförhållanden, som varit rådande.

134*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Allmän översikt.

Brödsädsregleringen är under nu löpande konsumtionsår utformad på
samma sätt som under närmast föregående. Detta innebär, att jordbrukarna
för kvarngill brödsäd äro tillförsäkrade vissa under konsumtionsåret
successivt stigande lägsta priser, samtidigt som kvarnindustrin är garanterad
erhålla vete och råg till vissa högsta priser. För garantierna ifråga
ansvarar spannmålsbolaget, som med handeln och industrin träffat avtal,
innebärande skyldighet, dels för bolaget att från jordbrukare inköpa hembjuden
spannmål, dels ock för handeln att till bolaget eller av bolaget anvisad
köpare försälja spannmål. Samtidigt innebär avtalet skyldighet för
bolaget att vid viss tidpunkt inköpa all till bolaget hembjuden brödsäd.
Ifråga om fodersäd har handeln varit helt fri, och vidare har handeln med
oljekraftfoder och kli helt frigivits, även om jordbruksnämnden föreskrivit
vissa regler ifråga om handeln med oljekraftfoder. Beträffande oljekraftfodret
har frigivningen av handeln av olika skäl ej förlöpt helt friktionsfritt.
Anledningen härtill har bl. a. varit vissa svårigheter för handeln att med
hänsyn till den korta tid, som stått till buds, anpassa sig efter de nya förhållandena.
Regleringsanordningarna ifråga om såväl brödsäd som fodersäd
och övriga fodermedel torde dock i stort sett ha fungerat tillfredsställande.

Under år 1953 har läget på den internationella spannmålsmarknaden i
väsentlig grad förändrats. Korea-kriget åstadkom på sin tid en skärpning
av det allmänna prisläget, och ett par års mycket svaga spannmålsskördar
i Argentina bidrogo till att priserna på såväl brödsäd som fodersäd koinmo
att ligga på en mycket hög nivå. Vid årsskiftet 1952/53 fick Argentina
ganska goda spannmålsskördar, samtidigt som Argentina i ekonomiskt hänseende
befann sig i ett sådant läge, att export av spannmål och fodersäd
ansågs nödvändig till praktiskt taget »vilka priser som helst. År 1953 erhöllo
vidare USA, Kanada och större delen av Västeuropa samt Turkiet in. fl.
länder rikliga spannmålsskördar. I slutet av 1952 och början av 1953 fanns
det icke någon annan anledning att oroa sig över de inom landet befintliga
brödsädslagren samt de på grund av de två sista årens dåliga skörderesultat
utifrån inköpta myckenheterna brödsäd än att de för 1952 års brödsädsskörd
fastställda priserna marknadsmässigt voro relativt höga i förhållande till
utlandspriserna. Ganska tidigt under år 1953 började spannmålspriserna på
grund av nyss nämnda förhållanden utomlands att falla, framför allt på
andra än dollarmarknaderna, och sådana länder som Argentina, Turkiet,
Frankrike samt även Ryssland började tillämpa mycket låga priser. Priset
på argentinskt vete eif svensk hamn sjönk sålunda från i början av år 1953
till i januari 1954 från 61 till 40 kronor per deciton samt priset på argentinsk
råg från 46 till 24 kronor per deciton. Till ännu lägre pris än 40 kronor
per deciton har turkiskt och framför allt franskt vete under senare tid
försålts. Prisfallet utomlands har varit så stort, att exportvärdet av brödsäd
för en kvantitet svarande mot överskottet av 1953 års skörd, cirka
360 000 ton, från i början av 1953 till i början av 1954 sjunkit med i runt
tal 75 miljoner kronor. Det är under sådana omständigheter förklarligt, att
kostnaderna för brödsädsöverskottens avlastning blivit och alltjämt komma
att bli betydande. Det finns nämligen icke någon anledning att tro, att
brödsädspriserna utomlands skola komma att stiga under de närmaste åren,
såvida icke alldeles särskilda omständigheter komma att inträffa. Ett undantag
i detta hänseende torde kunna gälla rågpriserna, vilka ur alla synpunkter
äro onormalt låga.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

135*

Marknadsöversikt.

Under de första efterkrigsåren karakteriserades läget på den internationella
marknaden för spannmål och fodermedel av en stor efterfrågan, som
icke helt kunde tillgodoses av befintliga tillgångar. Priserna stego starkt
fram till början av 1948, då en förbättring av produktionsförhållandena ledde
till en omsvängning. Den prissänkning, som därefter följde, varade i nära
två år. På hösten 1949 gav valutadevalveringen signalen till en ny prisstegring,
som sedan förstärktes till följd av dåligt skördeutfall i vissa spannmålsexporterande
länder samt framför allt av den under sommaren 1950
inträffade Korea-krisen. Prisutvecklingen i inflationistisk riktning framträdde
starkast under förra hälften av år 1951. Därefter skedde en uppbromsning
av prisstegringarna, närmast föranledd av en minskad efterfrågan,
sedan behovet av att i det tillspetsade politiska läget äga goda reserver
blivit täckt. Återhållsamheten i efterfrågan ledde i början av 1952
till en omsvängning i prisrörelsen. Nedgången var dock tämligen måttlig,
och hela året 1952 karakteriserades av ett tämligen stabilt prisläge. Under
1953 har, såsom redan framhållits, spannmålspriserna fallit under trycket
av de rikliga tillgångarna. .

I nedanstående sammanställning redovisas övergångslagren av vete i de
största spannmålsexporterande länderna den 1 augusti 1953 samt till jämförelse
den 1 augusti 1952 och genomsnittet åren 1948—1952.

övergångslager av vete den 1 augusti
i 1 000 ton

	1953	1952	Medeltal 1948—1952
USA..........	............'' 15 210	6 910	8 590
Canada ........	............ 9 610	5 800	3 760
Argentina...... Australien ----	............ 3 090 ............ 980	980	660 1620
	Summa 28 890	13 690	14 630

För de tre första av ovanstående länder äro övergångslagren den 1 augusti
1953 de största under efterkrigstiden. Som framgår av sammanställningen
är summan av lagren för samtliga fyra exportländer dubbelt sa stor som
medeltalet under åren 1948—1952.

1953 års skörd av vete i dessa länder var visserligen mindre än 1952 års
men översteg totalt sett genomsnittet.

En jämförelse mellan veteskördarna olika år följer här nedan.

Skörd av vete i i 000 ton

	1953	1952	1948/1952
USA..........	............ 31650	35 150	31 340
Canada ........	............ 16 710	18 720	13 400
Argentina...... Australien......	............ 6100 ............ 4 720	7 800 5 250	5 200 5140
	Summa 59180	66 920	55 080

Av ovanstående ur »Corn Trade News» hämtade uppgifter beträffande
överskottslager och skörd framgår att de totala tillgångarna för 1953 uppgå
till 88 miljoner ton mot 81 miljoner ton närmast föregående år. Härtill
kommer att även andra exportländer redovisa betydande tillgångar. Sålun -

136*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Priser å spannmål och fodermedel i kronor per deciton
eif svensk hamn.

	1952		19 5 3		1954
Brödsäd.	sept.	okt.— dec.	jan.— mars	april —juni	juli— sept.	okt.— dec.	jan.
Vete.
USA .....................	''43: —	144: —	*44: —	143: —	■44: —	>43: —	_
	*53: —	»55: —	>54:-	253: —	2 48: —	2 50: —	—
Argentina................	—	—	61: —	—	44: —	41: —	40: —
Hd g.
USA ....................	50: —	47: —	45: —	33: —	—	—	—
Kanada ..................	—	—	—	—	29: —	—	—
Polen ....................	—	—	—	—	—	—	—
Argentina ................	—	—	46: —	36: —	28: —	26: —	24:-
Australien................	—	48: —	43: —	—	—	—	—■
Fodersäd. Havre.
Kanada..................	—	41: —	37:-	—	—	_	_
Australien................	42: —	36: —	31: —	34: —	—	—	—
Argentina ................	—	—	36: —	35: —	30: —	27: —	26:-
Korn.
USA ....................	43: —	43: —	40:-	40: —	38: —	32: —	_
Kanada ..................	42: —	43: —	40:-	39: —	—	—	_
Nordafrika................	46: —	45:-	—	34: —	—	28: —	_
Irak......................	45:-	44: —	38: —	34:-	30: —	29: —	28: —
Argentina................	—	—	—	48: —	30: —	30:-	29:-
Majs.
USA ....................	43:-	42: —	41: —	41: —	40: —	39: —	39; —
Argentina................	—	—	50: —	47: —	42: —	41: —	41:- \|
Burma ..................	—	48: —	—	—	—	—
Australien................	51: —	50;-	44: —	42: —	—	—	—
Oljekraftfoder. Bomullsfrökakor.		48;-
Turkiet ..................	48: —	46: —	40: —	40: —	41: —	42:-
Argentina................	—	—	—	—	—	40: —	—
Burma ..................	—	—	44:-	44: —	—	—	—
Pakistan..................	—	46: —	44:-	44: —	42: —	—	—
Solroskakor.
Turkiet ..................	46: —	46: —	43:-	—	—	46: —	—
Uruguay..................	46: —	49: —	45:-	44: —	44:-	48: —	47: —
Argentina................	—	—	—	46: —	45: —	47:-	47: —
Jordnötskakor.
Dakar....................	—	55: —	54: —	53: —	—	51: —	52: —
Nigeria ..................	55: —	54:-	53:-	53: —	54: —	53: —	—
Belgiska Kongo ..........	—	54: —	52: —	—	54: —	54: —	—
Uruguay..................	—	56: —	54: —	56: —	55: —	55: —	—
Burma ..................	54: —	53: —	49: —	53: —	54: —	53: —	—
Linfrökakor.
Turkiet ..................	53:-	52: —	Öl: —	51: —	—	—	—
Uruguay..................	55: —	53:-	50:-	49: —	50: —	49: —	49: —
Argentina................	—	—	—	Öl: —	50: —	49: —	49:-
Irak......................	—	—	—	—	—	—	—
Koprakakor.
Ceylon....................	—	55:-	56: —	46: —	—	—	—
Siarn ....................	43: —	43: —	45: —	—	46: —	—	—
Java ....................	44: —	44: —	—	—	47: —	45: —	—
Filippinerna..............	—	—	—	—	—	—	—
Indonesien................	—	—	45: —	46: —	46: —	45: —	—
Vetekli.
Turkiet ..................	39: —	39: —	39:-	35: —	—	—	—
Nordafrika................	—	39:-	37:-	—	—	—	—
Argentina................	—	48: —	39: —	36:-	35:-	29: —	28: —

1 Inom internationella veteavtalet.

2 Utom internationella veteavtalet (nominellt pris).

137*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

da räknar Turkiet med ett överskott på 3 miljoner ton och Frankrike ett på
1 miljon ton vete innevarande år.

För de större produktionsområdena, innefattande Nordamerika, Argentina,
Australien, Ryssland, Donauländerna, Turkiet och Frankrike uppskattas
överskotten, d. v. s. vete för export och övergångslager, för skördeåret
1953/54 till 63 miljoner ton mot 54 miljoner ton skördeåret 1952/53.

Hur mycket som härav samt av de överskott, som redovisas av de mindre
exportländerna, såsom Sverige, Syrien och Nordafrika, kommer att exporteras
under året är icke lätt att förutse. Enligt en prognos i Corn Trade
News, baserad på de omedelbara behoven hos importländerna, räknar man
med en världshandel med vete på 22 miljoner ton mot 25 miljoner ton föregående
år. De stora veteproducerande länderna komma därför sannolikt
att vid ingången till kommande skördeår inneha betydande övergångslager.

Under 1953 träffades avtal om förnyelse av det internationella veteavtalet
(IWA), vilket emellertid ännu icke ratificerats av samtliga medlemsstater.
Enligt det nya avtalet skall maximipriset utgöra 205 cents per bushel
(39 kr/dt) samt minimipriset 155 cents per bushel (29: 50 kr/dt). Motsvarande
priser i föregående avtal voro 180 och 120 cents per bushel (34: 30
och 22: 80 kr/dt).

Priserna på fodersäd och vetekli ha även varit föremål för en betydande
prissänkning, under det att priserna på oljekraftfoder legat jämförelsevis
fasta.

Prisutvecklingen fram till och med januari i år framgår av spannmålsbolaget
sammanställda prisuppgifter på spannmål och fodermedel å föregående
sida.

De fraktkostnader, som ingå i dessa priser, ha såsom framgår av nedanstående
sammanställning, varit tämligen stabila.

Fraktnoteringar, angivna i kronor/deciton
för tung spannmål till Sverige.

	Från	Från	Från
	USA	Australien	Argentina
1952 januari .........	......... 10	12	8
april ...........	......... 6	8	6
juli.............	......... 5	6	5
oktober .........	......... 5	9	5
1953 januari .........	......... 5	9	5
april ...........	......... 5	11	5
juli.............	......... 5	11	6
oktober.........	......... 4	9	6
1954 januari .........	......... 5	9	6

Brödsädsregleringens fortsatta utformning.

I fråga om brödsädsregleringens fortsatta utformning har spannmålskommittén
icke funnit det lämpligt att angiva genom vilka åtgärder det nya organet
bör lösa sina reglerande uppgifter på den inhemska marknaden. Kommittén
har förutsatt, att förhandlingar härom skola komma att föras mellan
jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation och att vid regleringsåtgärdernas
tillämpning och närmare utformning samråd skall ske
mellan föreningen och nämnden. Bolaget har icke något att erinra beträffande
vad sålunda uttalats. Emellertid anser sig bolaget likväl böra beröra
frågan om regleringsåtgärdernas närmare utformning, bland annat enär det

138*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

torde få anses angeläget att vissa av de problem, som härvid måste övervägas,
underställas Kungl. Maj :t och riksdagen för avgörande. Bolaget vill
alltså anföra följande.

Enligt 1953 års riksdagsbeslut och i enlighet med vad tidigare anförts
skola jordbrukarna i fråga om vete och råg tillerkännas vissa garantipriser,
vilka priser skola reduceras med den förmalningsavgift, som kommer att
uttagas. Innebörden av denna garanti anser sig bolaget böra tolka så, att
jordbrukarna antingen såsom för närvarande tillerkännas vissa successivt
stigande priser, eller att man, såsom bolaget och en inom bolaget föregående
år arbetande kommitté föreslagit, övergår till ett rent inlösningsförfarande.
Då man inom bolaget föregående år diskuterade, vilken av dessa utvägar
som borde tillgripas, var man ense därom, att handeln lättare skulle kunna
fungera och att man kunde räkna med en friare spannmålsmarknad, om
man överginge till ett inlösningsförfarande. Å andra sidan ansåg man då
dels tillgångarna på brödsäd inom landet så stora, dels ock spänningen mellan
brödsäds- och fodersädspriserna så betydande, att man icke fann sig
böra förorda ett dylikt renodlat inlösningsförfarande, utan föreslog, att den
dittills tillämpade anordningen med successivt stigande priser skulle tilllämpas
även beträffande 1953 års skörd. Så blev ock Kungl. Maj :ts och riksdagens
beslut. Enligt bolagets mening föreligger det alltjämt en väl stark
spänning mellan brödsäds- och fodersädspriserna, men bolaget vill ändock
ifrågasätta, att man nu övergår till ett inlösningsförfarande^ vilket bör innebära,
att jordbrukarna på ett antal prisorter, förslagsvis de nu tillämpade,
den 1 juni 1955 erhålla vissa inlösningspriser, vilka böra vara så avvägda,
att vad jordbrukarna garanterats skall kunna upprätthållas. Som en konsekvens
härav måste följa rättighet även för handeln och industrin att vid
nämnda tidpunkt hembjuda innehavd spannmål, varvid liksom hittills priser
böra betalas, som med en viss marginal — förslagsvis 1 krona per deciton
—• överstiga de för jordbrukarna gällande inlösningspriserna. Visserligen
ifrågasattes föregående år, då inlösningsförfarandet diskuterades, att
man i stället för prisorter skulle tillämpa vissa prisområden. Bolaget anser
emellertid, att det framför allt ur handelns synpunkt och med tanke på de
överskott, som böra avlastas, ställer sig förmånligare att tillämpa prisorter,
belägna i kusthamnarna, såsom fallet är i fråga om de nuvarande
prisorterna.

Det synes ingalunda säkert, att spannmålsbolaget, innan 1954 års brödsädsskörd
börjar inbärgas, skall kunna hinna undanskaffa hela det befintliga
brödsädsöverskottet, även om betydande exportförsäljningar företagits
under nu löpande regleringsår. Bolaget vill i detta sammanhang i år
på nytt framhålla, att beredskapslagret lämpligen borde nedbringas till cirka
200 000 ton i stället för nuvarande 300 0Ö0 ton. Stora förutsättningar
föreligga för att 1954 års brödsädsskörd skall bli stor och att svårigheter
kunna komma att uppstå i samband med omhändertagandet av densamma.
Undanförsel till extrautrymmen även av den nya skörden, åtminstone temporärt,
måste ifrågakonnna, innan överskotten hinna avlastas. Enligt de nya
principerna beträffande brödsädsregleringen måste detta medföra, antingen
att handeln tillämpar så avpassade inköpspriser, att dess extra kostnader
bli täckta, eller också får man räkna med att dessa handelns extra kostnader
måste täckas av förmalningsavgifter. Till denna fråga anser sig bolaget
icke ha anledning att böra taga någon slutgiltig ställning. Antingen
skola dessa kostnader täckas geHom förmalningsavgiftsmedel, eller också
skola till jordbruket utbetalas priser, som i förhållande till inlösningspriserna
åtminstone tidvis äro jämförelsevis låga. Bolaget vill vidare påpeka,

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

139*

att om under konsumtionsåret stödköp skulle komma i fråga, så torde en
dylik anordning nödvändigt kräva ersättning till handeln av avgiftsmedel,
ett förfarande som givetvis kommer att medföra ett ganska betydligt
merarbete för regleringsorganet.

Bolaget vill slutligen framhålla, hurusom sedan lång tid tillbaka utgått
fraktbidrag vid försäljningar av fodersäd och vissa fodermedel till norra
Sverige. Vid något tillfälle har det övervägts, huruvida icke det stöd, som på
detta sätt givits det norrländska jordbruket, lämpligen skulle kunna utgå i
annan form. Utan tvivel har anordningen i fråga mistat mycket av betydelse,
sedan skogsbruket i Norrland rationaliserats och hästarna i stor utsträckning
ersatts med traktorer. Bolaget har för sitt vidkommande icke något förslag
beträffande bidragets upprätthållande eller icke. Bolaget har emellertid i sina
kostnadsberäkningar medtagit detsamma såsom en utgiftspost. Bolaget vill
dock framhålla, att utbetalandet av ifrågavarande bidrag i allmänhet vållar
ett ganska stort extra arbete.

Beredskapslagret av brödsäd.

Enligt meddelade direktiv skall bolaget hålla ett beredskapslager av brödsäd
om 300 000 ton. Bolaget har redan antytt, att enligt bolagets uppfattning
detta beredskapslager numera borde kunna nedbringas till att omfatta
i varje fall icke mer än 200 000 ton, varav 150 000 ton vete och 50 000 ton
råg. Med hänsyn till de under senare år utvidgade brödsädsarealerna torde
en beredskap av denna storlek utgöra lika god reserv som vad 300 000 ton
gjorde, då brödsädsarealerna voro mindre. En avveckling av en tredjedel av
brödsädsreserven måste emellertid i nuvarande läge medföra extra kostnader
för bolaget, enär värdet av denna reserv i bolagets bokslut är upptaget
till för vete 44 kronor per deciton och för råg 39 kronor per deciton. En avveckling
av 100 000 ton skulle därför med nuvarande prisläge på utlandsmarknaden
komma att medföra ökade utgifter för bolaget på cirka 13 miljoner
kronor.

Spannmålsbolagets kostnader.

I skrivelse till Statens jordbruksnämnd den 14 mars 1953 beräknade bolaget
kostnaderna för verksamhetsåret 1/9 1952—31/8 1953 till 34 miljoner
kronor samt för verksamhetsåret 1/9 1953—31/8 1954 till 20 miljoner
kronor.

Därutöver redovisades en kostnad — nu fastställd till 7 600 566 kronor
20 öre — motsvarande visst merpris vid bolagets inköp av fodervaror från
Argentina och vilket belopp enligt beslut av 1953 års riksdag skulle inräknas
i bolagets kostnader för verksamhetsåret 1952/53.

I förutnämnda skrivelse framhöll bolaget vidare, att för täckande av kostnaderna
för verksamhetsåren 1951/52 och 1952/53 återstod av tidigare anvisade
medel 202 790 366 kronor 93 öre.

Enligt spannmålsbolagets bokslut uppgick underskottet för verksamhetsåret
1951/52 till 112 923 453 kronor 67 öre samt för verksamhetsåret 1952/
53 till 52 713 969 kronor 8 öre. Härtill kommer ovannämnda extra kostnad
på 7 600 566 kronor 20 öre.

Sedan kostnaderna blivit täckta t. o. in. verksamhetsåret 1952/53 återstå
sålunda av äldre anslag 29 552 377 kronor 98 öre.

Anledningen till att kostnaderna för verksamhetsåret 1952/53 så väsentligt
överstigit de ursprungligen beräknade är att de förutsättningar, från
vilka bolaget utgick vid sina beräkningar, i hög grad förändrats.

140*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Sålunda översteg det verkliga saluöverskottet av 1952 års skörd det beräknade
med omkring 100 000 ton, varjämte prisnivån å världsmarknaden, såsom
tidigare framhållits, kom att betydligt understiga den, med vilken man
räknade vid vårkalkylens uppgörande.

De ändrade förutsättningarna komma även att medföra en betydande ökning
av bolagets kostnader för verksamhetsåret 1953/54. Såvitt bolaget kan
bedöma med utgångspunkt från de förutsättningar, som gälla för dagen,
komma kostnaderna för detta verksamhetsår att uppgå till 97 miljoner kronor.

Då, såsom förut anförts, av äldre anslag återstå i runt tal 29 miljoner kronor,
erfordras sålunda för täckande av bolagets kostnader för verksamhetsåret
1953/54 ytterligare 68 miljoner kronor.

Efter framställning från jordbruksnämnden har Kungl. Maj :t i proposition
nr 2 till 1954 års riksdag hemställt, att detta belopp anvisas på tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1953/54.

För verksamhetsåret 1954/55 har bolaget räknat med en kostnad på 32
miljoner kronor för den del av här ifrågavarande regleringsverksamhet, som
är avsedd att bekostas av statsmedel. Därvid har bolaget utgått ifrån

1) att kostnaderna för avlastning av eventuella överskott av brödsäd icke
skola belasta staten;

2) att staten genom spannmålsbolaget eller annat organ svarar för upprätthållande
och omsättningen av ett beredskapslager på

a) 200 000 ton brödsäd

b) 15 000 » majs

c) 65 000 » oljekraftfoder;

3) att fraktbidrag vid försäljning av fodervaror till Norrland alltjämt skola
utgå.

I ovanstående belopp äro medräknade de kostnader, som beräknas uppstå
för nedbringande genom export av beredskapslagret av brödsäd.

I årets statsverksproposition är under nionde huvudtiteln upptaget ett
reservationsanslag av 20 miljoner kronor till kostnader i samband med
Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet för budgetåret 1954/55.

Med anledning av vad ovan anförts får Svenska spannmålsaktiebolaget
hemställa, att Statens jordbruksnämnd vid avgivandet av förslag till Kungl.
Maj :t rörande prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret
1954/55 beaktar de av bolaget i denna skrivelse framlagda synpunkterna
dels vad gäller spannmålskommitténs förslag till upprättande av
ett nytt export- och regleringsorgan, dels ifråga om regleringsåtgärdernas
utformning och beredskapslagerhållningen.

Vidare hemställer bolaget, att förslag framlägges om att medel anvisas
för täckande av kostnaderna för regleringsverksamheten i enlighet med beräkningarna
här ovan. I

I detta ärendes handläggning inom styrelsen hava deltagit ordföranden,
landshövding Hovgård, de ordinarie styrelseledamöterna herrar Näsgård,
Jansson, Abel Andersson och Christenson samt — såsom ersättare för herrar
Martin Andersson, Nordlander och Elofsson — suppleanterna herrar
Frödin, östen Ericson och Forsman. Närvarande hava jämväl varit suppleanterna
herrar Rehnby, Hagander och Rolf Anderson.

Stockholm den 16 februari 1954.

SVENSKA SPANNMÅLSAKTIEBOLAGET

Ä. Hovgård.

Erik Carlsson.

TABELLBILAGA

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

143*

Tab. 1. Vissa Jordbruksnäringen berörande prlsindextal.

År och månad	Socialsty-relsens allmänna konsum-tionspris-index för livsmedel	Prisförändringar sedan år 1935 på vissa varor enligt socialstyrelsens prisstatistik	Kommerskollegii partiprisindex för
£ *Oc	03 »-* o» O-	0 o r £ So	S	£ 3 et> O: T	z c* O: «> VT tf* O: r	2.^1 Q, P: P» tf* tf Z	f ► 3 3- a.s £L	< CO ^ 3 SO O fV o* r —	3 TJ f g.	a O g °* eu rv Qi ® et> i
1935 ............	100,0	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100	100
1936 ............	102,4	102	101	107	102	98	108	no	104	101	105	102
1937 ............	105,9	no	107	in	107	in	107	in	108	107	117	102
1938 ............	109,6	114	109	113	112	116	no	124	113	104	112	105
1939 ............	112,9	113	113	119	117	122	120	128	120	105	114	106
1940 ............	126,8	118	130	157	127	138	129	144	140	131	148	135
1941............	150,6	121	141	142	139	161	171	188	176	157	164	146
1942 ............	164,1	125	139	202	134	170	182	198	186	181	175	213
1943 ............	161,9	127	138	160	134	170	185	213	194	187	175	229
1944 ............	156,5	126	137	162	135	170	177	218	194	189	176	224
1945 .............	155,1	123	137	175	135	170	177	212	190	185	180	218
1946 .............	158,0	133	139	196	137	170	179	220	191	182	182	179
1947 .............	163,4	146	145	209	151	191	173	218	203	196	191	157
1948 .............	175,8	179	156	198	156	194	185	229	217	208	198	158
1949 .............	177,9	182	161	187	155	205	221	207	219	205	201	162
1950 .............	181,2	182	162	227	155	209	234	196	222	218	214	168
1951 .............	212,4	217	189	286	175	241	264	247	252	262	272	195
1962 .............	239,6	270	215	304	189	250	311	307	292	286	294	222
1953 .............	242,4	283	220	296	189	257	353	274	296	294	283	210
1952 januari......	226,0			287	189	241	274	285	270	270	288	222
februari.....	227,8			298	189	241	280	302	274	273	288	226
mars........	231,6	230	197	306	189	241	287	314	285	275	287	226
april........	238,2			316	189	256	301	315	292	280	290	226
maj........	239,4			320	189	256	312	315	291	285	296	226
juni........	243,9	28i	220	318	189	250	334	317	295	297	301	226
juli.........	244,3			301	189	250	350	316	299	297	301	217
augusti.....	245,8			353	189	250	345	323	302	288	302	217
september...	246,4	28i	221	293	189	250	321	322	300	287	294	217
oktober.....	243,7			279	189	250	298	299	293	290	293	220
november .. .	244,7			285	189	256	304	291	299	291	296	219
december . ..	243,3	289	22 i	291	189	256	330	286	303	295	297	219
1953 januari.....	242,7			296	189	256	339	273	300	294	297	219
februari.....	241,9			304	189	256	342	265	297	295	296	222
mars........	243,1	288	22i	311	189	256	343	272	299	296	293	220
april........	243,0			312	189	256	349	271	296	296	288	219
maj........	243,8			313	189	258	356	271	297	298	288	218
juni........	243,3	288	220	310	189	258	361	270	297	302	287	206
juli.........	240,6			303	189	258	378	269	297	299	286	202
augusti.....	242,7			296	189	258	382	265	295	290	289	201
september...	243,4	280	220	274	189	258	365	276	295	288	274	201
oktober.....	241,8			275	189	258	346	283	293	287	268	203
november . . .	241,8			274	189	258	340	290	296	288	267	202
december . ..	240,3	275	219	283	189	258	340	287	295	289	266	201
1954 januari......	242,0			289	189	258	339	286	295	299	269	201

> Indextalen baseras fr. o. m. dec. 1941 på priset för standardiserad mjölk. — 8 Runmärkt mejerismör
fr. o. m. maj 1953. — 8 Fr. o. m. mars 1943 följer indextalen priset för salt sidfläsk.

144*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 2. Priser i Sverige.

År och månad			Kronor	per 100 kilogram
Höst- vete1	Vår- vete1	Råg1	Vete- mjöl*	Råg- sikt*	Mat- ärter, gula3	Mat- potatis4	Fabriks- potatis*	Socker- betor*	Strö- socker7
1934 .............	16,97		15,69	26,99	23,51	26,99	6,02	3,30	2,25	29,21
1935 .............	16,69		15,59	29,80	25,08	25,33	8,28	3,25	2,25	29,09
1936 .............	17,01		15,92	30,61	25,86	21,21	8,53	3,31	2,25	29,79
1937 .............	19,60		18,29	32,56	29,11	20,79	9,02	3,76	2,55	30,89
1938 ............	18,85		17,27	33,84	29,43	19,90	8,66	4,37	2,70	31,03
1939 ............	17,99		17,29	33,82	28,58	27,81	9,03	4,60	2,70	31,64
1940 ............	23,30		23,29	34,49	29,83	43,19	13,67	4,81	3,10	35,88
1941............	26,09		26,09	34,50	30,50	50,97	13,66	5,75	4,10	39,88
1942 ............	26,55	28,09	26,09	34,50	30,50	47,78	21,73	6,45	4,50	45,46
1943 ............	26,07	27,52	25,07	37,00	28,50	42,78	13,80	7,58	4,50	47,52
1944 ............	26,70	28,70	25,70	36,60	28,50	37,36	16,18	7,58	4,50	47,52
1945 ............	26,80	28,80	25,80	35,83	28,17	35,33	16,97,	7,65	4,65	47,52
1946 ............	26,59	28,70	26,04	38,61	31,66	36,08	17,87	7,83	4,65	47,52
1947 ............	27,47	30,06	27,47	43,00	36,17	39,08	18,64	8,02	5,00	60,04
1948 ............	28,99	32,90	28,99	48,27	40,86	43,85	17,49	8,77	5,30	62,44
1949 ............	30,01	35,01	30,01	49,42	42,80	44,82	16,48	9,33	5,30	63,27
1950 .............	30,85	34,94	30,39	48,14	43,07	47,28	22,05	9,27	5,55	64,53
1951.............	35,86	38,32	34,59	53,70	47,98	54,58	25,84	9,52	6,25	79,08
1952 .............	48,48	50,48	45,28	69,31	62,73	64,03	26,04	11,33	7,35	91,90
1953 .............	52,06	53,15	48,92	76,39	69,75	61,65	22,44	12,58	7,35	93,25
1952 januari.....	41,40	43,40	39,90	58,03	52,81	58,00	24,58	10,75	_	84,00
februari.....	41,70	43,70	40,20	58,03	52,81	—	25,00	11,00	—	84,00
mars........	42,00	44,00	40,50	58,03	52,81	—	25,00	11,00	—	88,84
april........	42,30	44,30	40,80	59,88	55,07	—	25,41	11,00	—	94,00
maj........	45,03	47,03	42,75	67,04	61,14	—	24,52	11,00	—	94,00
juni........	52,30	54,30	47,80	74,54	66,81	—	31,73	11,00	—	94,00
juli.........	52,60	54.6o	48,10	74,54	66,81	—	41,16	11,00	--	94,00
augusti.....	52,90	54,90	48,40	74,56	66,81	--	25,24	11,00	—	94,00
september.. .	53,25	55,25	48,75	74,54	66,81	65,00	22,00	11,00	—	94,00
oktober .....	53,70	55,70	49,20	77,52	70,31	65,25	21,54	12,25	7,35	94,00
november ...	54,15	56,15	49,65	77,52	70,31	65,75	22,71	12,50	7,35	94,00
december . ..	54,60	56,60	50,10	77,50	70,31	66,13	23,63	12,50	7,35	94,00
1953 januari.....	55,00	57,00	50,50	77,50	70,31	66,88	24,00	12,75	_	94,00
februari.....	55,30	57,30	50,80	77,50	70,31	67,00	24,00	13,00	--	94,00
mars........	55,60	57,60	51,10	77,85	70,66	—	23,46	13,00	—	94,00
april.......	55,90	57,90	51,40	77,95	70,77	—	22,77	13,00	—	94,00
maj........	56,20	58,20	51,70	78,00	70,81	-.	22,05	13,00	—	94,00
juni........	56,30	58,30	51,80	78,00	70,81	—	31,31	13,00	—	94,00
juli.........	56,3°	58,30	51,80	76,89	70,16	—	26,69	13,00	—	94,00
augusti.....	46,90	46,90	45,40	75,00	68,92	—	19,31	13,00	—	94,00
september...	47,25	47,25	45,75	74,50	68,56	59,00	18,00	13,00	—	94,00
oktober .....	47,70	47,70	46,20	74,50	68,56	59,00	18,73	11,25	7,35	91,00
november . . .	48,10	48,10	46,60	74,52	68,56	69,00	19,50	11,50	7,35	91,00
december ...	48,40	48,40	46,90	74,52	68,56	59,00	19,50	11,50	7,35	91,00
1954 januari.....	48,70	48,70	47,20	74,47	68,52	59,00	21,05	11,75	—	91,00

Anm. Uppgifter med medieval stil avser priser under månader, då någon nämnvärd försäljning ej
ägt rum. Dessa priser har ej medtagits vid beräkning av årsmedelpriser.

1 Medelpris till producent på kustorter t. o. m. 15 okt. 1940. Härefter av staten fastställda priser,
fr. o. m. aug. 1950 i form av garantipriser (på kustorter). — * Prisuppgifter från kvarnar, grundpris
fritt kvarn. Fr. o. m. okt. 1949 pris å patentvetemjöl resp. rågsikt 00. — * Medeltal av producentpriser
i mell. Sverige. — * Engrospris i Stockholm på prima välsorterad vara. •—-5 Av staten fastställt
producentpris vid 17,5 % stärkelsehalt och 70 kg hektolitervikt. —- • Av staten fastställt grundpris
till producent vid 16 % sockerhalt. Tillägg för varje tiondels proc. högre sockerhalt med 1/160 av
grundpriset. — 7 Partipris i Skåne exkl. grosshandelsrabatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 2 (torts.). Priser i Sverige.

145*

År och månad			Kronor per 100	kilogram
Korn1	Havre, vit1	Vallhö»	Höst- säds- halm*	Majs3	Vete- kli3	Kraft-foder-bland-ning3	Linfrö- mjöl3	Melass4
1934 .............i	12,71	11,83	7,47	2,50	13,01	11,76	15,10	17,31	8,25
1935 ...........i	13,13	12,15	7,22	2,35 !	15,51	12,85	17,33	17,90	8,67
1936 .............	13,75	12,77	6,27	2,42	15,93	13,70	18,23	18,03	9,40
1937 ............	18,22	15,58	6,37	3,40	16,33	14,38	19,11	19,24	9,61
1938 ............	15,81	13,62	5,97	3,04	16,83	13,90	19,45	20,43	10,00
1939 ............	14,55	13,03	6,43	2,81	18,61	13,39	21,41	22,32	10,27
1940 ............	22,71	20,41	14,57	5,12	18,50	16,89	23,50	24,00	11,38
1941............	24,90	22,40	20,90	6,70	23,71	16,50	25,13	24,00	12,94
1942 ............	24,50	20,75	15,30	5,48	25,33	16,78j	30,92		16,00
1943 ............	23,08	18,83	11,60	3,55	25,00	18,08	32,84	34,00	16,00
1944 ............	23,24	19,03	10,88	3,00	25,00	18,50	32,87	34,00	15,67
1945 ............	22,63	19,03	9,35	3,01	25,00	19,00	33,82	34,00	14,00
1946 ............	22,63	19,03	8,54	2,83	25,00	19,00	35,04	34,17	14,00
1947 ............	24,68	20,03	14,83	3,20	25,12	19,67	36,00	36,00	14,00
1948 ............	27,00	21,52	15,81	4,03	26,30	21,41	36,05	36,05	15,11
1949 ............	25,79	22,21	13,08	3,03	27,22	22,15	36,15	36,40	20,21
1950 ..........	25,09	23,42	11,33	3,13	29,01	25,49	38,98	40,61	21,88
1951 .............	33,47	31,90	13,41	5,06	34,74	32,55	47,67	53.35	27,00
1952 .............	35,99	33,87	15,11	5,61	43,44	37,10	50,35	56,42	33,13
1953 .............	30,96	28,06	13,76	5,25	48,14	36,90	51,09	57,19	32,72
19S2 januari.....	34,89	33,65	16,18	5,95	37,50	33,96	50,00	56,00	33,00
februari.....	34,84	33,38	16,28	6,00	37,88	34,30	50,00	56,00	33,00
	34,92	33,13	16,22	5,88	38,50	34,48	50,00	56,00	33,00
	36,10	33,67	16,25	5,83	38,62	35,58	50,14	56,20	33,OU
	38,57	35,48	_	—	41,98	37,53	50,17	56,25	33,00
			_	_	45,25	38,81	50,50	56,59	33,00
			_	__	45,27	38,90	50,58	56,67	33,00
	_	_.	_	—	46,85	38,96	50,58	56,67	33,00
september.. .	36,11	33,14	13,50	5,00	47,37	38,23	50,58	56,67	33,00
oktober .....	35,55	33,28	13,50	5,00	47,37	37,17	50,58	56,67	33,50
november ...	36,56	34,45	13,88	5,25	47,37	38,38	50,58	56,67	33,50
december . . .	36,38	34,66	15,03	6,00	47,37	38,95	50,50	56,67	33,50
1958 januari.....	36,40	34,59	15,06	6,13	I 47,37	39,54	50,50	56,67	34,17
februari.....	36,28	33,69	14,63	5,75	47,37	40,00	50,50	56,67	34,17
mars........	35,87	32,52	14,05	5,50	47,37	40,14	50,50	56,67	34,17
	34,84	31,28	13,38	5,13	47,37	38,98	50,50	56,67	34,17
			__	__	47,37	38,77	50,50	56,67	34,17
		_	_	_	47,37	38,48	50,50	56,67	34,17
		_	_	__	48,12	36,06	60,50	56,67	34,26
		_	_	—	49,07	35,69	51,35	57,42	34,23
september. ..	25,79	22,67	—	—	49,26	34,39	52,22	57,91	33,12
oktober .....	25,92	22,86	13,17	4,75	48,81	33,61	52,06	57,96	28,61
november .. .	26,09	23,21	13,00	4,75	48,71	33,56	52,04	58,13	28,67
december . . .	26,49	23,62	13,00	4,75	49,45	33,62	51,94	58,13	28,75
1954 januari.....	27,11	24,52	13,00	4,75	50-13	33,72	51,92	i 58,13	28,75

1 Medelpris till producent på flera orter för foderkorn och -havre. Under tiden 16 okt. 1940—
iuli 1949 av staten fastställda priser. — 3 Pris till producent för pressad vara på stationer i mell.
Sverige. — 3 Pris till förbrukare på kustorter. — 1 Pris på vissa orter till annan förbrukare än
sockerbetsodlare. Fr. o. m. 17 okt. 1949 inkl. fathyra.

10* llihang till riksdagens protokoll 195/t. 1 samt. Nr ISO.

146*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

Öre per kilogram

; År och månad		Kon- sum- tions- mjölk1	Smör, svensk riks- note- ring	Marga- rin	Ost,	svecia3	Ägg3	!	Avräkningspriser6		Små- grisar8
Mejeri- mjolki	Hel- fet	Halv- fet*	j Stor-\| bo- j skap7	1 Större kalv kl. I	Mindre gTin v, T kl- 1 i kl. I j	Får (lamm) kl. I	Häst kl. I
i 1934...........		21,0	230	141	125	86	99							61
1935...........		21,0	223	135	131	94	114	94	137	83	no			112
1936...........		22,0	221	133	137	104	127	96	144	88	118	149	46	124
1937...........		23,0	257	148	124	87	138	96	160	93	122	159	44	114
1938...........		24,0	269	160	131	89	136	97	160	92	135	162	44	144
1939...........		25,0	288	165	152	no	138	114	178	101	135	192	52	127
1940..........	16,5	27,2	325	224	168	127	163	127	203	109	158	224	69	132
1941...........	20,7	30,0	385	300	200	149	220	176	266	143	195	282	104	190
1942...........	23,0	28,8	405	300	—	159	261	194	282	164	207	331	122	214
1943...........	22,9	29,1	405	300		165	281	195	279	153	234	356	132	230
1944...........	23,1	29,2	405	293		165	295	193	282	139	233	343	119	252
1945..........	23,3	29,2	405	270	—	190	293	182	278	134	226	307	99	239
1946...........	23,9	29,5	405	270	—	189	295	181	315	165	240	306	109	245
1947...........	25,7	32,6	455	286	—	212	311	185	321	169	247	346	142	276
1948...........	28,1	33,6	455	300	—	229	320	213	364	222	257	413	141	289
1949...........	28,5	33,6	486	269	—	230	264	247	392	247	254	395	172	285
1950...........	29,1	33,6	495	260	253	146	259	272	395	264	253	320	138	276
1951...........	31,4	37,8	570	354	312	235	292	294	452	304	306	410	188	303
1952...........	*34,4	40,8	587	384	369	299	315	340	517	361	357	449	230	410 \|
1953...........		40,8	“603	398	391	321	306	394	563	371	320	471	248	381 t
1952 januari . .	34,8	40,8	570	360	331	257	290	300	476	339	347	425	215	359
februari..	34,9	40,8	570	360	335	265	263	312	501	328	348	447	221	359
mars.....	»34,6	40,8	585	379	350	280	270	320	506	340	482	482	231	395
april.....	»34,6	40,8	600	400	365	295	270	328	529	348	350	502	235	484
maj.....	»34,1	40,8	596	396	365	295	270	333	506	348	350	492	234	483
juni.....	»33,3	40,8	585	385	365	295	298	346	502	349	385	469	234	469
juli......	»33,3	40,8	585	385	365	295	315	371	502	358	385	459	245	484
augusti . .	»33,5	40,8	585	385	372	302	351	370	502	358	385	452	258	475
september	■34,7	40,9	585	385	395	325	372	352	513	369	379	426	252	468
oktober ..	»35,5	40,8	585	385	395	325	375	337	518	374	335	389	216	354
november	*35,8	40,8	596	396	395	325	372	346	555	401	332	402	205	300
december.	»35,6	40,8	600	400	395	325	337	370	592	423	335	437	209	289
1963 januari . .	»35,6	40,8	600	400	395	325	297	380	573	395	326	438	222	300
februari..	»35,5	40,8	600	400	395	325	300	382	544	352	320	457	240	300
mars.....	»35,4	40,8	600	400	395	325	300	390	572	335	321	498	251	341
april.....	»35,1	40,8	600	400	385	315	272	394	572	336	323	504	258	392
maj.....	»34,2	40,8	“605	400	385	315	293	394	565	336	324	504	269	401
juni.....	»33,5	40,8	10605	400	385	315	300	3%	562	339	323	504	272	414 1
juli......	»33,7	40,8	10605	400	385	315	273	405	525	345	323	467	275	409 ''
augusti . .	»33,8	40,8	10605	400	385	315	342	407	511	359	317	450	255	405
september	»34,6	40,8	“605	400	395	325	350	404	535	391	313	450	254	421
oktober . .	»35,4	40,8	“605	400	395	325	350	392	569	420	311	432	245	405
november	»35,7	40,8	lo605	385	395	325	335	392	602	421	319	462	216	382
december.		40,8	“605	385	395	325	263	392	627	421	319	488	215	400
1954 januari . .		40,8	“605	385	395	325	250	389	627	402	318	490	232	O o

1 Medelavräkningspris till producent för 3,5 %-ig mjölk, fritt mejeri, vid ett skummjölksvärde av
4,5 öre/kg (2,0 öre/kg juli 1939—dec. 1941). Inkl. tuberkulostillägg, exkl. efterlikvider och producentbidrag.
Efterlikviderna har utgjort följande belopp i öre/kg: 0,31 år 1942, 0,40 år 1943, 0,41 år 1944,
0,55 åren 1945 och 1940, 0,63 år 1947, 0,59 år 1948, 0,82 år 1949, 0,62 år 1950, 0,85 år 1951 och 1,00
år 1952. För åren före 1942 saknas motsvarande uppgifter. — » Detaljpris i städer och tätorter. För
mjölk öre/I. — 3 Partipris. — ‘ Partipris på mager (27 + ) ost 1941—1944. — 5 Svensk äggnotering, pris
till producent i södra Sverige. Åren 1941—1948 tidvis statliga normalpriser. — 3 Ovägda medeltal av
avräkningspriser till producenter vid större slakteriföreningar i Svea- och Götaland. Slaktad vikt. —
7 Ovägt medeltal av priser för kor kl. I och II. — 8 Ovägt medeltal av producentpriser enl. (numera) Sv.
slakteriförbunds riksnotering för prima griskullar i kl. I med medelvikt av 17 kg/st. — 3 Exkl. leveranstillägg.
— 10 Runmärkt saltat smör. Under tiden 1 maj—26 nov. 1953 samt fr. o. m. 22 jan.
1954 50 öre lägre pris å omärkt smör. Under tiden 27 nov. 1953—21 jan. 1954 70 öre lägre pris.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Tab. 2 (forts.). Priser i Sverige.

147*

Kronor per 100 kilogram Öre per liter

Handelsgödselmedel1 Drivmedel2

År och månad	Chile- salpe- ter	Kalk- sal- peter	Kalk-kväve, 18 %	Ammo-nium -sulfat	Kalk- ammon- salpeter3	Super-fosfat, 19— 20 %4	Thomas- fosfat	Kali- salt, 40%	Ben- sin	Motor- bränn- olja	Motor- fotogen
1934 ...........								1	26,5	9,5	9,8
1935 ...........	17,75	16,50	17,25	16,00	15,75	7,64	7,40	11,04	27,0	9,5	9,8
1936 ..........	17,35	16,35	17,21	16,00	15 75	7,25	7 25	13 13	1	10 3	q fi
1937 ...........	17,13	16,20	16,88	16,00	15,25	7,20	7,20	12^73	25^2	11'',2	11,7
1938 ...........	17,58	16,88	16,98	16,00	15,75	7,38	6,95	12,64	26,0	11,2	12,2
1939 ...........	17,39	16,61	16,89	16,03	15,95	7,48	6,95	13,25	28,4	11,7	12,7
1940 ...........	19,16	17,30	20,48	16,87	16,75	10,69	8,40	15,69	51,6	18,1	20,6
1941...........	20,75	20,69	22,11	21,57	21,50	10,99	9,80	16,02	91,2	45,1	46,0
1942 ..........	21,00	21,53	23,53	22,97	22,31	13,47	12,32	17,96	106,5	85,0	85,0
1943 ...........	21,00	24,42	25,06	25,08	24,08	15,98	14,88	20,05	111,0	111,0	111,0
1944 ...........	21,00	24,28	25,06	25,08	24,08	15,56	14,76	20,00	102,0	102,0	102,0
1945 ...........	23,00	23,73	24,60	24,78	23,78	14,85	15,18	19,80	96,5	78,6	89,0
1946 ...........	19,00	22,63	22,45	23,38	20,39	13,48	14,27	19,86	40,9	14,5	15,5
1947 ...........	23,00	22,36	22,03	24,03	18,28	12,42	13,52	19,88	37,4	14,8	16,1
1948 ...........	23,00	22,61	24,23	26,50	19,28	12,37	13,39	20,27	61,3	17,9	18,3
1949 ...........	23,47	22,27	24,82	27,03	19,72	12,92	13,39	20,65	69,4	17,4	18,6
1950 ...........	27,38	21,74	24,44	27,00	19,72	13,18	13,35	20,13	72,8	19,8	22,0
1951............	35,89	23,18	29,35	30,76		15,50	15,42	18,77	55,6	23,1	24,7
1952............	41,40	25,23	35,05	36,41	31,72	17,19	16,67	17,60	56,2	23,2	25,5
1953 ...........	36,19	25,42	33,08	34,74	31,24	16,52	14,58	17,25	56,7	22,7	24,7
1952 januari . . .	42,10	24,80	34,35	36,35	31,15	17,25,	17,35	17,80	56,0	23,3	26,0
februari ...	42,70	25,65	35,05	36,80	31,85	17,75	17,85	18,40	56,0	23,0	25,0
mars......	42,70	25,65	35,05	36,80	31,85	17,75,	17,85	18,40	56,0	23,0	25,0
april......	42,70	25,65	35,60	37,35	32,40	17,90	18,40	18,40	56,0	23,0	25,0
maj......	42,70	25,65	35,60	37,35	32,40	17,90	18,40	18,40	57,0	23,5	26,0
juni......	42,70	25,65	35,00	—	32,40	116,60	216,85	216,85	57,0	23,5	26,0
juli.......	—	24,60	35,00	--	31,10	16,60	15,30	16,85	57,0	23,5	26,0
augusti . ..	—	24,60j	35,00	—	31,10	16,60	15,30	16,85	57,0	23,5	26,0
september.	—	24,60	35,00	—	31,10	16,60	15,30	16,85	56,9	23,5	26,0
oktober...	39,00	25,30	35,00	35,55	31,75	17,10	15,80	17,45	55,0	23,0	25,5
november .	39,00	25,30	35,00	35,55	31,75	17,10	15,80	17,45	55,0	23,0	25,5
december..	39,00	25,30	35,00	35,55	31,75	17,10	15,80	17,45	55,0	23,0	25,5
1953 januari . . .	39,00	25,30	35,00	35,55	31,75	17,10	15,80	17,45	55,0	23,0	25,5
februari ...	37,40	26,00	35,85	36,40	32,60	17,60	16,30	18,05	55,0	23,0	25,5
mars......	37,40	26,00	35,85	36,40	32,60	17,60	16,30	18,05	55,0	23,0	25,5
april......	37,40	26,00	35,85	36,40	32,60	17,60	16,30	18,05	55,0	22,7	24,9
maj......	37,40	26,00	35,85	36,40	32,60	17,60	16,30	18,05	55,0	22,5	24,5
juni......	37,40	26,00	30,85	36,40	32,60	15,60	13,20	16,50	55,3	22,5	24,5
juli.......	—	24,60	30,81	—	29,60	15,60	13,20	16,50	57,0	22,8	24,8
augusti . ..	—	24,60	30,85	—	29,60	15,60	13,20	16,50	58,0	22,8	24,8
september.	—	24,60	30,85	—	29,60	15,60	13,20	16,50	59,0	22,5	24,5
oktober...	33,25	25,30	31,70	31,70	30,45	16,10	13,70	17,10	59,0	22,5	24,4
november .	33,25	25,30	31,70	31,70	30,45	16,10	13,70	17,10	59,0	22,5	24,0
december. .	33,25	25,30	31,70	31,70	30,45	16,10	13,70	17,10	58,0	22,1	24,0
1954 januari . . .	33,25	25,30	31,70	31,70	30,45	16,10	13,70	17,10	58,0	22,0	24,0

1 Brutto för netto, fritt tariffhamn i Stockholmsdistriktet. För chilesalpetcr fritt importhamn
fr. o. m. juli 1949. För kvävegödsel kontantpris, för superfosfat, thomasfosfat och kalisalt tidigare
kreditpris; fr. o. m. juni 1952 kontantpris. — 2 Pris till förbrukare i 0-zon (Stockholm och Göteborg
med omnejder, Malmöhus län). —■ 2 T. o. m. juni 1951 pris ä 15,5 %-ig vara, därefter 20,5 %-ig
vara. —- 4 .Juli 1942—juni 1946 15 %-ig superfosfat.

148*

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Tab. 3. Jordbrukares leveranser samt lager hos handelskvarnar och
Sv. Spannmåls AB m. 11. av vete och råg, i ton.

År och månad	Jordbrukares leveranser av1	Lager av vete2	Lager av råg*
Höstvete	Vårvete	Råg	Handels- kvarnar''''	Sv. Spann-måls AB. m. fl.4	! Handels- kvarnar3	Sv. Spann-måls AB. m. fl.4
1934..............		!	!	86 771 I	143 361	42 239	47 328
1935..............		* * 1		90 656	121571	39 045	53 441
1936..............				89 373	75143	45 926	6 287
1937..............				89 985	65 070	30167	18 743
1938..............				87 084	168 057	30 344	35 073
1939..............				116 085	248 150	30 241	46 755
1940..............				82 570	172 261	42 466	45 789
1911..............				47 407	4 67 752	32 477	•49 386
1943..............	I			117 442	111 988	52 000 .	137 161
1943..............	295 000	122 000	319 300	100 273	221 636	52 345	200 350
1944..............	315 500	77 800	253 900	109 833	180 073	44 548	162 514
1945..............	351 500	68 600	174 200	100 729	108 436	34 931	43 267
1946..............	421 238	94 513	176 626	121144	129 755	44 774	46 023
1947..............	173 382	154 527	106 301	95 554	77 241	34 991	48 025
1948..............	308 718	199024	208 140	145 414	234 904	31175	120 563
1949..............	361 337	221 919	217 333	146 823	337 839	44 717	142 933
1950..............	343 203	240 041	171 595	139 035	305 542	38 811	100 004
1951..............	187 686	166 908	100 858	150 896	262 887	35 868	50 197
1952..............	351 946	215 729	208 309	149 914	536 309	45 330	139 923
1953..............	440182	398 278	242 634	143 191	604 151	50 428	214 533
1952 januari......	12 481	12 770	4 593	145 276	273 471	32 048	55 658
februari.....	5 261	6138	4 412	128 360	267 196	30150	58 657
mars........	2 799	4 305	2 365	107 663	234 505	27 873	62 465
april........	2 351	3 987	2 561	106 902	198 241	28 657	62 289
maj.........	967	1577	581	108 806	178 879	30 098	53114
juni.........	6 770	5 039	3 374	108 146	229 284	28 304	51926
juli..........	2 764	2 402	1207	106 158	257 202	26166	45 263
augusti......	2 016	2 306	3 875	83 052	234 527	32 508	45 026
september ...	5221 236	5 57 967	5142 115	136 261	453 168	50 594	138 894
oktober......	63 363	59 635	25 710	150 017	508 562	48 025	147 695
november .. ..	16 517	36 897	9188	151 728	528 004	47 468	140 004 \|
december ....	15 421	22 706	8 328	149 914	536 309	45 330	139 923
1953 januari.......	19 311	21080	10 076	144 467	524829	44 567	! 133 629
februari .....	9 812	12 824	5 831	131 473	518 898	42 117	128 850
mars........	9 755	12 554	6100	131102	493 244	41131	119 351
april........	6 506	7 415	3 046	131 041	446 433	39 862	1 113 049
maj.........	12 671	9 272	5 322	131159	436302	38 933	112 188
juni.........	2 754	1967	915	113 198	419 538	36 482	114 958
juli..........	1480	9 571	900	112 086	392 994	36 294	110 299
augusti......	390	184	398	137 238	339 990	49 093	92 598
september . ..	s307 704	3 226 956	*181 067	163 085	700 554	51318	224 914
oktober .....	37 252	52 271	14 976	155 463	701 211	46 418	222 448
november ...	17 563	23 630	7 575	150 124	655 382	43 345	218 795
december ....	14 984	20 554	6 428	143 191	604151	50 428	1 214 533

1 Leveranser till handelskvarnar och spannmålshandlare. — 2 Lager av inhemsk och utländsk
spannmål. Sista dagen resp. år och månad. Lagersiffror 31 aug. inkluderar leveranser av
ny skörd. —3 Före sept. 1940 lager vid större kvarnar. —4 Lager hos Sv. spannmåls AB t. o. m.
31 dec. 1940, därefter även lager hos spannmåls- och utsädeshandlare. — 5 Inkl. leveranser av
ny skörd under augusti.

Kungl. Maj. ts proposition nr 180.

149*

Tab. 4. För målning av vete, råg och havre samt import och export av vete

och r&g, i ton.

År och månad	Förmalning av1	Import av	Export av
Vete	Råg	Havre	Vete (stat. nr 177)	Råg (stat. nr 176)	Vete (stat nr 177)	Råg (stat. nr 176)
1934..............	408 803	120547	39 808	45 861	925	24 048	75 454
1935..............	411 795	125 675	41306	42 602	1152	122 346	31035
1936..............	415 268	128 798	40 062	48 714	5 365	91 281	27 556
1937..............	424 214	134 516	46 653	50 349	2 728	29 384	27
1938..............	419 956	129 120	43 006	54 349	7 520	39105	20
1939..............	429 986	141 421	48 522	39 130	2 633	9191	13
1940..............	495 286	141 904	54 480	34 095	60 246	123	2 465
1941..............	448 568	199 928	39 993	40	368	26 536	4 707
1942..............	251 917	178 481	57 775	86 044	13 330	45	3 007
1943..............	272 105	213 733	92 623	7 599	1407	4 610	401
1944..............	345 324	226 090	61 917	16 761	1	45 502	40 233
1945..............	504 038	166 294	50112	43 438	7	25 697	112 380
1946..............	462 749	145 997	47 711	36 399	987	4 336	6163
1947..............	435 551	113 624	70 420	81 231	4 614	16 793	3557
1948..............	369 771	157 207	61123	132 468	34 883	13 484	219
1949..............	437 832	174 134	44 834	906	8 761	3197	104
1950..............	484 636	141 675	43 285	75 986	221	168 507	66 547
1951..............	522 355	139 455	33 673	208954	19 893	19 833	17 694
1952..............	498 383	144 981	35 899	334 830	50 600	62 129	32
1953..............	467 486	135 160	32 592	46 996	6	263 317	12 647
1962 januari......	36 095	12 033	3 444	22190	3 208	2	—
februari.....	48 249	12 099	3 258	21 697	8 702	--	—
mars........	42 966	12 758	3 517	4 463	12 324	5	—
april........	43 438	11918	3 233	6 370	2 990	0	—
maj.........	45 299	11572	2 709	31030	21187	—	0
juni.........	32143	10 435	3 398	37 910	—	—	—
juli..........	25 909	10 340	1385	56 457	2187	3 490	—
augusti......	40 237	12 349	2 529	34 672	—	33 716	—
september....	61 312	15 706	3 229	42 000	2	717	32
oktober......	52 769	13 611	3 657	44 158	—	5 091	—
november....	39362	11657	3 310	17 660	—	6 981	—
december ....	30 604	10 503	2 230	16 495	—	12117	—
1953 januari......	32110	10 828	2 730	7 480	—	15 981	2 593
februari.....	41 322	11571	3 046	925	—	408	2 528
mars........	43 691	11815	3 338	8 979	—	3 829	2 978
april........	31 976	9 502	2 428	276	—	17 761	—
maj.........	14 253	8 432	913	80	—	9 867	887
juni.........	35152	12 067	3 909	3190	—	25 808	2 076
juli..........	20 380	6 918	2151	4 400	—	26 235	8
augusti......	57 405	14 474	1504	471	4	34 899	36
september.. ..	56 489	13 408	3 569	19 570	2	29 842	15
oktober......	50113	13 208	3 596	—	—	40 934	3
november....	43 707	12 386	2 933	—	—	38 497	3
december .. ..	40 888	10 551	2 475	—	—	19 255	1521

Anm. Import- och exportuppgifterna för 1953 samt månadssiffrorna preliminära.

> Förmalning av inhemsk och utländsk spannmål vid handelskvarnar. Före sept. 1940 handelsoch
löncförmalning vid större kvarnar. Denna understeg 1940/41 den totala handelsförmalningen
med 1,5 % för vete och 4 % för råg.

150*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 5. Försäljning och lager av socker och sirap, import av socker samt försäljning
av oljekraftfoder, kli och melass, i ton.

År och månad	Försäljning	Lager av socker och sirap om-räknade i råsocker	Import av socker (stat. nr 283-28?)	Försäljning
Socker	Sirap	Oljekraft- foder	Vete- och rågkli	Melass1
1938..............	275 080	20 711	360 000	11392
1939..............	333 208	21783	305 500	6 796
1940..............	275 159	24 494	291 900	5 656
1941..............	252 172	19 570	309 800	18	133 223	115 549	17 381
1942..............	262 637	23 380	262 900	757	110 864	93 860	4 505
1943..............	240 404	20 579	275 500	10 637	122 427	122 914	24 317
1944.............	244 805	20 661	273 100	14 5%	164 228	130 938	52124
1945..............	267 508	22 736	260 600	2 634	173 090	129 020	40092
1946..............	246 439	22 460	266 300	5 259	167 831	164 609	47 797
1947..............	239 829	23 016	247 529	16 828	182 331	248 244	36 459
1948..............	276 947	24 772	291 028	61132	176 337	174 380	43 372
1949..............	295 202	25 718	259 699	53 860	183 469	239 680	63319
1950..............	342129	26 010	294 804	106118	216 586	221 065	61751
1951..............	300 359	24523	309 328	66 356	145 336	216 218	76554
1952..............	299 637	23 986	275 968	65 073	149 519	196 011	60 706
1953..............	294 059	23 055	352 592	103 280			55 980
1962 januari......	29597	2 740	294 423	7 629	19 708	17 469	7 048
februari.....	24 724	1826	272 405	4124	12 324	20 618	3 074
mars........	25 730	2154	253 697	5 086	17 740	19 250	2 886
april........	18 833	1646	233 462	455	17 069	22 071	3122
maj.........	20 856	1540	210190	6107	7 720	21544	1239
juni.........	21241	1686	186 559	4 205	4137	10105	750
juli..........	26165	1593	163 887	12 430	3161	9 873	108
augusti......	39158	2 364	128 352	13 611	4 471	12 076	16
september....	30 374	1859	101 278	4326	9 356	17 280	27
oktober......	24 740	1872	135 335	2 518	16 842	15 702	9 012
november....	26 935	3 222	255 311	3134	15 926	14 449	25 801
december ....	11284	1484	275 968	1449	21 065	15 574	7 623
1953 januari......	22 015	2168	264 205	4 720	20 717	16 375	4 730
februari.....	16 963	1703	245 087	2 663	18140	22 479	2 245
mars........	24110	2 014	232 303	11765	19 218	14 660	2 600
april........	23 340	2 063	222 017	3 816	19 558	16 537	2 709
maj ........	23 830	1394	201 449	16 963	10 484	8 410	548
juni.........	18 760	1544	191 934	2 045	4 098	13 878	858
juli..........	28 064	1555	164 312	15 240	4 763	8 322	116
augusti......	31 542	1529	137 772	9 975	7 868	15 698	185
september....	33 360	1617	108 717	28169	2 9 838	13 286	141
oktober......	25 854	2 716	142 701	4 350	»38 750	12 745	5 697
november....	23 642	2146	260117	1040			19 421
december ....	22 579	2 606	352 592	2 479			16 730

1 För foderändamål. — 2 Avser endast spannmålsbolagets försäljning; övrig försäljning torde
ha varit av liten omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

151*

Tab. 6. Inhemsk försäljning, import och export av vissa lodermedei, i ton.

År och månad	Inhemsk försälj-ning av olje- kraftfoder från fabrik	Import av olje-kraftfoder (stat. nr 359—365, 369 och 370)	Import av annat krea-tursfoder (stat. nr 366—68 och 371—72)	Export av oljekraft- 0. a. kreaturs-foder (stat. nr 361, 363, 366:1—372)	Import av majs (stat. nr 171)	Import av kli (stat. nr 191—194)
1934 ................	52 869	190128	8 234	51 574	107 186	38158
1935 ................	59 919	200 420	4 802	61238	43009	8 775
1936 ................	65109	158 630	5 444	74 560	76 043	10199
1937 ................	77 287	223 060	8 508	65362	185 239	48607
1938 ................	73 999	251 559	7 495	69 702	172 088	49115
1939 ................	75 524	166 866	6150	42 575	42 369	12 936
1940 ................	91326	141 933	7162	2 349	49 065	14025
1941................	23 782	94 700	7158	119	3 878	30 727
1942 ..............	44 449	117 502	1856	198	13 335	6 303
1943 ...........	43032	88 988	2149	1687	9 940	50
1944 . .......	55351	137 016	628	5 226	5 887	-*
194?S	67 934	92 668	459	10 468	9 073	—
1946	35 091	90 575	10 187	10 890	85 557	90 941
1Q17	36 316	149860	9 749	16	40505	149 672
194^	51404	155 713	8 208	5 037	67 972	113 463
1Q4Q	81 703	87 148	7 561	535	116 288	96 527
iQ^n	88 279	131 769	11738	8 381	113 903	94320
iQfSI	100335	123 112	23 485	3187	89 246	127 442
1QR9	82 011	27 371	8 737	34 095	101 612	49000
1953 .................		68577	17 845	35 396	39 804	63 511
1952 januari.........	8 251	1139	655	4 779	1177	3 274
februari.........	5 575	1613	945	6 517	14 979	3 679
mars............	8 235	743	239	3379	41196	4 992
april...........	6 494	4383	1986	507	29 853	1961
maj............	7 492	3 480	819	177	13 581	9 236
juni............	6 012	195	564	188	1	8 470
juli............	5 372	10 355	210	21	86	4 058
augusti.........	4 622	2 389	283	53	1	6118
september......	7 726	239	310	2 650	739	4 657
oktober .........	8 769	542	909	6 486	—	385
november.......	5 963	674	1195	5 058	—	717
december.......	7 500	1368	624	4 266	—	1 452
1953 januari.........	7 051	1678	808	5 676	9	4 573
februari.........	6111	6 761	1557	4 982	0	5489
mars............	7 823	6 588	2 370	4140	4 360	14 919
april............	8 002	4 995	2 521	1576	4 702	5 501
maj............	4 871	6 335	2192	2 414	6 557	11466
juni............	6 540	13 279	1673	1142	228	14 528
juli............	4 790	9188	266	205	227	3 952
augusti.........	5 940	3 303	990	471	1405	1658
september......	7 451	965	1554	2 844	8 276	804
oktober.........		1664	1899	5 052	7 892	0
november.......		3 704	902	3 842	2 043	50
december.......		10117	1215	3 036	4146	570

Anm. Import- och exportuppgifterna för 1953 samt månadssiffrorna preliminära.

152*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 7. Invägning av mjölk samt försäljning av mjölk och grädde, i ton.

År och månad	Vid mejerier invägd mjölk	Mejeriproduktion av
Total kvantitet	Därav	i Konsumtionsgrädde
Använd för pro-duktbe-redning	Försåld som kon-sumtions-mjölk1	Försåld grädde (om-räknad till mjölk) samt svinn	Tjock	Tunn
1934 ............	2 498 378	1854 670	352 247	291 461	20130	10 523
1935 ............	2 550 916	1 875 422	376 433	299 061	20630	10 155
1936 ............	2 720166	2 008 586	408 014	303 566	21 697	10 235
1937 ............	2 847 223	2115 010	434 246	297 967	22 000	10162
1938 ............	3 032 241	2 277 819	459 023	295 399	22 623	9 918
1939 ............	3 205 688	2395153	494 367	316168	23524	9 990
1940 ............	2 988 933	2 202 644	519 500	266 789	18801	11985
1941............	2 659 251	1 940169	610 512	122 850	776	25 168
1942 ............	2 517 931	1 740 033	855 273	63 421	116	10 282
1943 ............	2 852 031	1 963 235	963 192	72 381	48	11397
1944 ............	3 107 561	2 183 544	940 625	138 213	_	30 141
1945 ............	3 375 019	2 421 439	939 628	170 025	_	38 831
1946 .............	3 520 348	2 564 015	939 908	183 730	—	45 589
1947 .............	3 422 935	2 449 500	954 365	189 848	_	46 880
1948 .............	3 361485	2 359 026	978 588	195 247	—	48 379
1949 ............	3 679 434	2 662 618	965 229	226 477	5 021	43 335
1950 .............	3 912 727	2 860 730	943 277	290 653	14336	32 748
1951..............	3 805 941	2 797 369	931 709	261 971	13 131	29 096
1952..............	3626 839	2 602 998	938 264	273 003	14 665	27 569
1953..............	3 661 584	2 600 536	957 620	290 781	16 665	26 236
1952 januari.....	265 087	180 968	77 264	21964	1124	2 374
februari.....	253 777	170 036	75 807	22 401	1212	2179
mars........	281 313	190 286	80 353	25 923	1455	2 388
april.......	305 087	215 393	80 013	24 448	1308	2 362
maj........	355 526	263 430	82 916	24 345	1253	2 492
juni........	387 889	307 636	73 240	21 200	1086	2 217
juli.........	369 242	286 054	75 427	22 306	1113	2 446
augusti.....	353 105	269 613	77 049	21933	1133	2 345
september...	310 781	228 856	79 316	19 385	973	2188
oktober .....	255 428	171 660	81473	20 434	1092	2 227
november ...	235 707	153 723	77 323	21858	1259	2130
december....	253897	165 343	78 083	26 806	1657	2 221
1953 januari.....	266 179	177 755	78 201	25 417	1468	2 272
februari.....	245 875	161 814	74 062	23 708	1384	1997
mars........	291 559	197 644	82 324	25 951	1482	2195
april........	320 510	227 486	80 277	26 743	1530	2 243
maj........	368 244	276 576	80 907	25 029	1373	2 252
juni........	387 132	299 236	81 463	22 674	1214	2 311
juli.........	367 909	282 623	76 938	23198	1249	2 322
augusti.....	362 461	276 189	79 289	22 548	1229	2 200
september.. .	311181	225 489	81 784	21069	1149	2113
oktober .....	263 306	174 648	83 467	23 355	1377	2181
november ...	231134	146 882	79352	22 337 ;	1345	2 015
december . ..	246 094	154 194	79 556	28 752 I	1865	2135

1 Fr. o. m. nov. 1941 standardiserad till 3 % fetthalt samt fr. o. m. jan. 1952 även 3-5 %
fetthalt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

153*

Tab. 8. Mejerimjölkens medelfetthalt, antal mjölkleverantörer, medelinvfigning
per leverantör samt produktion av smör, ost och torrmjölk.

År och månad	Den in-vägda mjölkens medel-fetthalt, procent	Mejeri-leveran-törer, antal1	Mjölk-invägningen i medeltal per leveran-tör, kg	Mejeriproduktion av	Produktion av torrmjölk
Smör, ton	Ost, ton	Fet, ton	Mager, ton
1934..............	3,42			62 509	31105
1935..............	3,43			63 452	31669
1936..............	3,45			67 168	37 759
1937..............	3,50			73 247	35 443
1938..............	3,52			80103	36 524
1939..............	3,53			83 735	43 653
1940..............	3,54	209 412	14 273	80 760	35 328
1941..............	3,55	220283	12 072	77 687	22 383
1942..............	3,59	229278	10 982	71926	14 991	1054	191
1943..............	3,56	236 860	12 041	79 263	21296	3 924	440
1944..............	3,58	245910	12 637	87 304	29924	3 485	546
1945..............	3,59	252 735	13 354	94 058	38102	7 083	756
1946..............	3,63	255 431	13 782	99 622	44412	8 412	1587
1947..............	3,64	253776	13 488	94954	47 690	7 248	3 358
1948..............	3,62	249 683	13 463	89 687	51695	7189	3 920
1949..............	3,65	251 999	14 601	98051	65 515	10 999	3 980
1950..............	3,70	255 935	16 288	108571	51 517	5 476	3 546
1951..............	3,73	253 341	16023	106 288	54 435	5 035	3 034
1952..............	3,75	247 870	14 632	93 585	59 975	8 565	4126
1953..............	3,75	244 236	14 992	97 892	54302	4 998	6 566
1952 januari......	3,73	247 244	1072	6 737	3832	586	134
februari.....	3,71	245 265	1034	6 383	3 575	372	213
mars........	3,70	246 938	1139	6 945	3 978	516	317
april........	3,67	246 816	1236	7 653	5 240	625	434
	3,67	248 567	1430	8 854	6 609	794	539
juni.........	3,72	250 451	1548	9 833	8391	1123	628
juli..........	3,72	250029	1476	9 723	7053	1231	511
augusti......	3,75	249 305	1416	9 559	6 031	1216	366
september ...	3,81	248 803	1249	8 719	4 946	744	444
oktober......	3,88	247 048	1033	6 990	3 051	384	160
november....	3,87	245 334	960	6 011	3 035	383	163
december----	3,82	244 342	1039	6178	4 234	591	217
1953 januari ____	3,75	243 846	1091	6 590	4164	316	475
februari.....	3,72	242 635	1013	5 938	3 731	290	393
	3,67	243 743	1196	7 059	4 423	413	526
	3,64	243 899	1314	8168	5 090	328	907
	3167	245 486	1500	9 977	5 801	116	1010
	3,75	246 951	1567	11150	6 604	492	933
juli..........	3,73	245 578	1498	10 572	5 908	497	766
	3,75	245 722	1475	10 321	5 610	846	689
september . . .	3,82	245 271	1268	8 900	4 415	434	458
oktober......	3,87	243 745	1080	7192	2 933	399	142
	3,88	240 392	961	6 031	2 393	371	101
december .. ..	3,82	239 071	1029	5 994	3 230	496	166

1 Årssiffrorna är medeltal av månadssilfror, vägda med mjölkinvägningen per leverantör och
månad.

154*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 9. Försäljning av smör, margarin, konstister och kokosfett, matolja och ost
samt partihandelns inköp av svenska ägg, i ton.

År och månad	Smör från mejeri	Margarin från fabrik	Konst-ister 0. kokosfett från fabrik	Bageri- och matolja1	Ost2	Parti-handelns inköp av svenska ägg3
Total kvan- titet	Därav av leveran-törer återtaget	Hus- hålls-,	Bage- ri-,
1934 ............	39 430		52 831	2 085		31 295
1935 ............	43 681	7 937	55 201	2 915		33 395
1936 ............	48153	9180	56125	3 700	1232	35 864
1937 ............	49 098	10 198	58 815	4 731	1313	37 353
1938 ............	51 534	11246	58	407	6 303	1523	39 423	27 670
1939 ............	54 319	12 274	51475	8 047	3 794	1901	42 866	28 025
1940 ............	74 002	13 580	29 468	9 519	1064	1405	38 073	26658
1941............	76184	10 859	17 531	7 987	9	1179	23500	18 960
i1942 ............	67 785	11519	34 631	5 374	0	1426	15 357	10 538
1943 ............	76 044	12 257	30 930	5 449	—	1306	19 788	11767
1944 ............	92 483	13 897	29126	8125	—	1475	29 943	17 205
1945 ............	90345	13343	30 424	12 277	—	1541	33 681	22397
1946 .............	101 076	13 028	13 694	9 650	—	1381	45100	27 440
1947 .............	98 723	14 023	20 771	9 754	—	1577	49168	26 875
11948 .............	88 633	14 639	35 315	12 772	—	1684	54 321	31176
1949 .............	93 928	16 356	46 316	22 164	—	2 238	56 520	37 679
1950 .............	95100	17 317	54 950	25 831	—	2 761	53 036	42 845
1951..............	80 811	16 672	63 350	20 519	500	2 719	53 033	38 826
1952..............	82 133	16 841	70 593	21 777	1754	2 364	59 538	39431
1953 .............	83 453	16 927	69620	21 682	•1 087		52 753	38 715
1952 januari.....	6832	1285	5525	1618	414	233	4155	4 533
februari.....	6 556	1266	5 472	1669	195	209	3 610	3 383
mars........	6 719	1316	6 215	1991	141	225	4 443	3 345
april.......	6 452	1336	6104	1601	121	214	4 426	3109
maj........	7 011	1477	5 787	1845	68	237	4 901	3 899
juni........	6 366	1354	5 573	1744	58	172	5 983	3 305
juli.........	6 897	1529	5 388	2100	132	130	6 601	3 349
augusti.....	7 278	1542	5 475	1973	54	146	6 383	2 892
september...	7 216	1497	6 204	1929	65	211	4385	2 578
oktober .....	7121	1469	6 423	1953	96	190	4 503	2 435
november ...	6 428	1313	5 962	1843	136	227	4 552	2 789
december . ..	7 257	1457	6 465	1521	274	169	5 596	3 814
1953 januari.....	6 558	1320	5 589	1490	98	143	4 093	3 913
februari.....	6 026	1192	5 483	1593	79	140	3 433	3156
mars........	6 747	1315	6 429	1877	81	145	4 379	3 480
april........	6 685	1366	5 834	1828	68	199	4 084	3161
maj........	6 789	1442	6 003	996	45	303	4183	3 487
juni........	6 962	1405	5 079	1884	30	182	4 270	3 424
juli .........	7 439	1584	5 074	2 203	60		4 501	3 019
augusti.....	7 352	1536	5 531	2 144	40		5 243	2 783
september...	7190	1473	6 025	2 002	1 72		5191	2 716
oktober.....	7 343	1489	6 041	2 042	1 100		4 613	2 623
november . . .	6 671	1333	5 925	1882	1 145		4 704	2 889
december . ..	7 691	1472	6 607	1741	‘269		4 065	4 074

1 Inkl. import (stat. nr 262). — 2 Försäljning från mejeri med tillägg för import och avdrag för
export (stat. nr 69—70). — 3 För tiden 24 sept. 1941—31 dec. 1945 (ransoneringstiden) enligt
rapporter från auktoriserade partihandlare, för övrig tid enligt rapporter från flertalet större
partihandelsföretag. Inköp enligt sistnämnda rapporter uppräknade till totalsiffror i och för
jämförbarhet med ransoneringstidens siffror. — ‘ Fr. o. in. sept. 1953 avser statistiken endast
konsumentförpackningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

155*

l''ab. 10. Import och export av smör, margarin, ost, ägg samt export av

torrmjölk, i ton.

År och månad	Smör (stat. nr 68:1 o. 2)	Margarin (stat. nr 274)	Ost (stat. nr 69 o. 70)	Torrmjölk (stat. nr 65)	Ägg (stat. nr 71)
Import	Export	Import	Export	Import	Export	Export	Import	Export
1934 ..........	2	23 220	648	121	564	93	0	0	3128
1935 ..........	608	20 262	11	181	1134	124	—	77	3095
1936 ..........	188	19 068	1	173	1600	234	0	987	2 606
1937 ..........	0	23 535	2	146	1088	350	—	1187	4117
1938 ..........	1	28 555	2	189	1223	616	—	35	5 365
1939 ..........	4	26172	55	no	1803	343	53	736	5 465
1940 ..........	560	9 833	0	3	497	160	77	1261	2 721
1941..........	—	1836	—	461	449	1	91	2 336	0
1942 ..........	0	—	0	0	305	0	0	499	• -
1943 ..........	1	—	—	—	269	—	—	253	0
1944 ..........	229	—	—	—	223	0	10	493	0
1945 ...........	202	605	—	3612,	680	2 207	1957	730	0
1946 ..........	416	2	0	357	1551	536	3110	4397	161
1947 ...........	1088	1	1	121	2 875	134	3 737	1741	1
1948 ..........	3	1	0	1468	2 607	69	3113	1856	1
1949 ...........	4	1618	0	38	3 528	2 828	5 216	0	5 413
1950 ..........	_	14 368	—	2	1324	6 531	5 343	0	12 408
1951...........	1	26 406	—	5	1827	2 009	4041	0	8 980
1952 ...........	0	13039	—.	0	4 428	1839	6 851	0	8603
1953 ...........	0	13 469	2 897	5	2 621	4 694	4176	0	6 837
1952 januari ...	,	823	_	0	93	196	594	—	2 403
februari . .	_	425	—	—	23	140	287	—	964
mars......	_.	781	—	0	441	136	408	—	522
april......	0	928	—	0	311	45	179	—	119
maj......	_	460	0	0	616	194	608	0	517
juni......	_.	266	-.	—	152	54	624	—	269
juli......	_.	1144	—	—	22	121	638	—	501
augusti ...	—	2 357	—	—	13	360	1857	—	no
september.	—	1544	—	0	35	116	827	—	269
oktober ...	—	2 436	—	0	71	149	442	—	533
'' november.	—	841	_	—	545	155	211	—	1231
december .	—	1254	—	0	2106	173	176	—	1167
1953 januari ...	0	872	__	__	100	245	273	_	1890
februari...	_	531	—	—	20	311	170	—	757
mars......	0	779	—	0	361	222	257	—	298
april.....		1287	—	0	66	216	108	0	477
maj......	__	825	1710	0	23	376	in	0	125
juni......	_	797	1185	—	67	410	206	0	493
\| juli......	_	100	1	—	98	580	266	0	409
augusti . . .	—	571	2	—	145	792	332	—	29
september.	0	687	—	0	258	451	530	—	274
oktober ...	0	1852	0	0	398	726	777	—	141
november .		2 076	0	0	677	190	849	—	766
december .	1 -	3 092	0	3	414	176	299	—	1177

Anm. Import- och exportuppgifterna för 1953 samt månadssiffrorna preliminära.

156*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 11. Vid slakthus, kontrollslakterier och köttbesiktningsbyråer undersökta

slaktdjur in. in.

År och månad	Betäckta suggori Svea- och Götaland antal	Tjänst-bara galtar i Svea- och Götaland antal	Antal besiktigade hela och till hela omräknade halva kroppar1
Stor- boskap	Kalv	Svin
större	mindre
1934 ..................	255 886	4 682	258 295	407 182	253 759,5	1 1424 688
1935 ..................	264 271	4 240	274 675	414 141,5	287 700	1270 852,5
1936 ..................	284 044	4156	302 503	440 738	354 234	1324 497
1937 ..................	258 967	3 931	347 406	466 605	413 007	1480 022
1938 ..................	272 789	3 778	375 469,5	502 228,5	437 859	1 478 927
1939 ..................	282 702	3 747	397 069	519 013	467 212	1608 873,5
1940 ..................	214 291	3 407	540 108	505 579,5	515 670	1 487 631
1941..................	192 403	2 876	550 661	401 003	506 747	1 049 460
1942 ..................	167 453	2 525	234 453,5	212 355,5	424 966	596 673,5
1943 ..................	190 672	2 511	283 994	221 920,5	588 012	719 183,5
1944 ..................	182 368	2 504	348 600	255 852,5	640 198,5	1064 267,5
1945 ..................	184 294	2 580	345 365	256 728	570 627,5	960 948
1946 ...................	178 266	2 612	391 455,5	372 634	598 369	1053 842
1947 ...................	195 122	2 657	491 497	364 292,5	644 390,5	1 036 980
1948 ..................	202 596	2 762	342 351,5	300 409	634873	1158 104
1949 ...................	224595	3 060	353 190	341328,5	630 006,5	1535 682
1950 ..................	225 908	3163	366 248	401 681	546 603	1 825 144,5
1951...................	206 023	3 084	456060	401 959,5	550 009,5	1 813167
1952 ...................	225 958	3 044	432 248	370 170,5	545 934,5	1 912 615
1953 ...................	237 020	3149	394 561,5	357 958	473 656	2 063 491
1952 januari...........	19104	3 047	44 063,5	26 764	55 214,5	155 469
februari..........	17 503	3 029	34 895	23 935	44 373	130 205,5
mars..............	19 614	3 004	33 844	27 011	49 151,5	140 400
april..............	22 500	3 054	33 948	35 007	67 635,5	165 728,5
maj..............	22 288	3 070	35 347	39 459	53 224	148 527,5
juni..............	18 739	3 050	24 900,5	37 763,5	37 304	157 082
juli..............	16 899	3 044	30 363,5	42 741	40151,5	157 279 ;
augusti...........	16 622	3 039	36129	31 485	31169,5	144 319,5
september........	16 029	3 031	42 364.5	33 557,5	32 103,5	157 340
oktober ..........	16 962	3 029	44 591	29 812,5	44 963,5	202 379
november.........	19 324	3 036	38 954	20 466	43 871,5	161189,5
december.........	20374	3 092	32 631	22 169	46 772,5	193 055,5
1953 januari...........	20 294	3132	37 253,5	22 820	50 437	182 400
februari...........	17 448	3134	30 661	21763	42 412,5	177 713,5
mars..............	21 309	3142	34 509	31422	57 197	213 508,5
april.............	20431	3149	30 771	27 614	62 092	176 494
maj..............	20 202	3193	22 054,5	14 692	12 552,5	59 774,5
juni..............	18 407	3174	28808	50 298,5	35 333,5	203 553,5
juli..............	17171	3128	31 766,5	49 458,5	37 532,5	186 437
augusti...........	17110	3 090	37 269,5	36 922	26 250,5	168 786,5
september........	17 640	3101	36 397,5	31 409,5	29 327	156 153
oktober..........	19 715	3118	39 712,5	26 784	38 223,5	168 714
november.........	23 317	3180	36 389	21 436,5	39 207	189 315
december.........	23 976	3 244	28 969,5	23 338	43 091	180 641,5

Årssummorna för 1953 samt månadssummorna preliminära.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

157*

Tab. 12. Besiktigade och icke besiktigade marknadstörda kvantiteter kött och

fläsk, i ton.

Tid	Storboskap	Större kalv	Mindre kalv	Svin 1 1	Får och getter	Häst	Samtliga
1937/39	88 700	'' 32 300 i	10 500	118 200	2 700	11 000	263 400
1940		109 800	30 500	11 500	114 200	1700	13 600	281 300
1941		102 900	22 600	11 200	82 500	1800	13 500	234 500
1942		45 972	11 249	9 205 !	45 337	1623	6 540	119 926
1943		56 708	11780	12 592	65 498	2 920	7 630	157 128
1944		69 871	13 480	13 668	95 652	3 476	9 370	205 517
1945		69 535	13 368	11794	83 296	3 412	9 869	191 274
1946		79379	19 592	12 598	91325	3 352	12 777	219 023
1947		97 100	19 040	13 295	93 310	3 268	16 729	242 742
1948		69 355	15 461	13 068	101 056	2 533	11011	212 484
1949		73 885	17 890	13 091	132 257 i	2 369	13 446	252 938
1950		80 553	22 265	11492	147 224 i	2193	12 244	275 971
1951		100 007	22 782	11766	147 278	1952	13 163	296 948
1952		95 053	21039	11666	154 805	2 023	12 470	297 056
1953		87 658	20 505	10 213	157 203	1795	12 585	289 959
1947 1		21126	3 854	3 228	21124	231	4 063	53 626
2		18 160	5 352	3 978	25 627	346	3 566	57 029
3		24 153	5 904	2 983	19 954	1036	3294	57 324
4	>	33 661	3 930	3106	26 605	1655	5 806	74 763
1948 1	kv.	19 120	2 946	3 379	26 474	208	3062	55189
2		13 669	4195	3 970	27 733	298	1586	51 451
3		17 998	4 891	2 592	20 883	844	1784	48 992
4	>	18 568	3 429	3127	25 966	1183	4 579	56 852
1949 1	kv.	16 719	3 284	3 596	28 784	195	3104	55 682
2	>	15 559	4 840	3 836	35 038	302	2 491	62 066
3		20 007	5 244	2 581	30106	646	2 841	61425
4	>	21 600	4 522	3 078	38 329	1226	5 010	73 765
1950 1	kv.	18 202	4 251	2 907	37112	240	3 670	66 382
2	»	18 639	6 795	3 225	38 917	i 273	2 308	70 157
3	>	20 851	6 238	2 396	33 385	607	1856	65 333
4	>	22 861	4 981	2 964	37 810	1073	4 410	74 099
1951 1	kv.	21567	4 308	3 232	36 947	197	2 835	69 086
2	>	22 452	6 517	3 500	38 251	200	2 463	73383
3	>	22 950	6 541	2 245	33118	519	2116	67 489
4	>	33 038	5 416	2 789	38 962	1036	5 749	86 990
1952 1	kv.	24 658	4 229	3138	35 426	214	3 540	71205
2	>	20 723	6 016	3 419	39183	254	2 645	72 240
3	>	24 398	6 240	2 228	37 093	641	2 268	72 868
4	>	25 274	4 554	2 881	43103	914	4 017	80 743
1953 1	kv.	22 981	4 049	3 178	42 842	218	3 464	76 732
2	>	18 290	5 034	2 430	34 548	149	2 456	62 907
3		23 446	6 923	2 015	39 453	629	2 454	74 920
4	>	22 941	4 499	2 590	40 360	799	4 211	75 400

Anm. För åren 1937—1941 enligt beräkningar Inom 1942 års jordbrukskommitté, för tiden

1942_juni 1949 i huvudsak enligt ransoneringsstatistiken, därefter enligt beräkningar med

ledning av bl. a. antalet besiktigade djur.

158*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Tab. 13. Import och export av nötkött och fläsk samt import av f&r- och

hästkött, i ton.

År och månad	Nötkött (stat. nr 19)	Fårkött (stat. nr 15 o. 16)	Hästkött (stat. nr 17 o. 18)	F 1 fl k (stat. nr 24—26)
Import	Export	Import	Import	Import	Export
1934 ..................	434	38	656	215	1523	19097
1935 ..................	1356	36	934	505	3 724	13 214
1936 ..................	1553	48	673	964	3 098	12 704
1937 ..................	1272	999	606	841	1717	13 609
1938 ..................	1158	184	602	791	2198	13 295
1939 ..................	1428	157	602	960	2 829	13 939
1940 ..................	54	543	190	457	1239	4 386
1941..................	33	0	—	—	3 886	960
1942 ..................	6	—	—	—	4 736	_
1943 ..................	4	—	0	—	4566	_
1944 ..................	2 023	—	0	—	6 465	_
1945 ..................	6 521	0	1	648	3 004	44
1946 ..................	8 679	0	43	1143	995	0
1947 ...................	5 467	0	843	3 702	1076	0
1948 ....................	5 628	0	503	1127	882	1
1949 ...................	10 066	1	221	1814	2183	229
1950 ..................	17 006	0	27	1447	5115	569
1951....................	11993	1693	—	998	3 270	411
1952....................	2 709	456	13	694	no	150
1953....................	10 658	—	1	1200	3 260	9 005
1952 januari...........	160	102	_		_	25
februari...........	—	10	—	0	—	11
mars..............	0	0	—	118	0	21
april.............	—	244	—	103	1	8
maj..............	95	85	—	88	—	15
juni..............	94	—	9	81	59	4
1 juli..............	204	9	5	152	Öl	10
augusti...........	1041	—	—	118	—	3
september........	406	—	—	35	—	—
oktober..........	374	—	—	—	—	6
november.........	190	6	—	—	0	17
december.........	145	—	—	0	—	31
1953 januari...........	182	_	_	0	0	427
februari...........	50	—	—	—	0	839
mars..............	1306	—	—	—	—	1473
april ..............	1122	—	—	177	0	780
maj..............	1051	—	—	236	0	744
juni..............	932	—	—	281	0	542
juli..............	636	—	—	227	—	1157
augusti...........	825	—	0	203	0	1352
september........	413	—	—	56	0	1387
oktober..........	838	—	—	—	10	263
november.........	1424	—	—	—	1422	36
december.........	1859	—	1	20 \|	1827	5

Anm. Import- och exportuppgifterna för 1953 samt månadssiffrorna preliminära.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 159*

Innehållsförteckning.

Propositionen ....................................................... 1

Författningsförslag................................................... 3

Förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående
reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

Förordning om ändring i förordningen den 6 juni 1952 (nr 365) angående
reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

Förordning om ändrad lydelse av 2, 10, 11 och 12 §§ förordningen den 5
juni 1953 (nr 375) med vissa bestämmelser angående prisregleringen för
råg och vete

Förordning om avgift å oljekraftfoder

Förordning om ändring i förordningen den 5 juni 1953 (nr 395) angående
reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.

Förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 5 juni 1953 (nr 397)
angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion
m. m.

Utdrag av statsrådsprotokollet den 9 april 1954 .......................... 12

Prissättningen för jordbrukets produkter för regleringsåret 1953/54 ......... 13

Förkalkylen rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret
1954/55 ...................................................... 16

Överläggningar mellan jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer om

prissättningen..................................................... 30

Jordbruksnämndens förslag angående jordbruksregleringen under regleringsåret

1954/55 .......................................................... 39

Allmänna riktlinjer................................................. 39

Riksdagsbemyndiganden............................................. 56

Brödsädsregleringen................................................. 59

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel........................ 79

Potatisregleringen................................................... 82

Oljeväxtregl eringen.................................................. 89

Stödet åt lin- och hampodlingen..................................... 92

Regleringen av kött och fläsk m. m.................................. 95

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter................ 101

Fettvaruregleringen................................................. 111

Äggregleringen...................................................... 122

Prisstödet till ull................................................... 123

Konstgödselregleringen.............................................. 123

Prissättningen på brödsäd och oljeväxter av 1955 års skörd............ 124

Restitution av avgifter vid import av fodermedel m. m................ 125

Vissa kostnader för spannmålsregleringen............................. 127

Sammanfattning av förslag beträffande jordbruksnämndens clearingkassor 128

Medelsbehovet för lagrings- och inlösningsverksamhet.................. 130

Vissa författningsändringar.......................................... 134

Anslagsäskanden.................................................... 136

Statens priskontrollnämnds yttrande.................................... 138

Kungl. Maj:ts beslut i prisfrågan..................................... 142

160*

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Remissyttranden .................................................... 142

Departementschefen .................................................. 145

Hemställan.......................................................... 174

Bilagor

1. PM med översikt över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets

område....................................................... 1*

2. PM angående produktionsutvecklingen på jordbrukets område...... 12*

3. PM med redogörelse för priser på jordbruksprodukter samt på vissa för nödenheter

för jordbrukets behov............................... 28*

4. PM angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år 1952 .. 35*

5. PM med beräkningar rörande jordbrukets inkomster och kostnader un der

produktionsåren 1950/51—1953/54 jämte en förkalkyl för produktionsåret
1954/55 (jämte bilaga s. 124*)......................... 57*

6. PM angående prisclearingen av fettvaror........................... 128*

7. Skrivelse från Svenska spannmålsaktiebolaget till statens jordbruks nämnd

angående regleringen av spannmål och fodermedel m. m..... 131*

Tabellbilaga........................................................ 143*

547136. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag.