Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
1
Nr m.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26
juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt; given
Stockholms slott den 12 mars 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse. Föreslagen lydelse.
1 §•
Till staten---gåvoskatt (arvsskatteförordningen).
Skatt såsom för kvarlåtenskap skall c,''~“
enligt bestämmelserna i denna förordning
jämväl erläggas dels för sådan
gåva av fysisk person, för vilken
skyldighet att erlägga gåvoskatt föreligger
enligt bestämmelserna i 35 §
eller 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen,
dels ock för livförsäkring,
till vilken förmånstagare insatts.
Skatt såsom för kvarlåtenskap skall
enligt bestämmelserna i denna för
-
Medlem av
ordning jämväl erläggas dels för sådan
gåva av fysisk person, för vilken
skyldighet att erlägga gåvoskatt föreligger
enligt bestämmelserna i 35 §
eller 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen,
dels ock för livförsäkring,
till vilken förmånstagare insatts.
Skatt såsom för kvarlåtenskap skall
dock icke erläggas för gåva av här i
riket icke bosatt utlänning.
av kvarlåtenskapsskatt.
Denna föx-ordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall äga tillämpning jämväl med avseende å gåvor for vilka skattskyldighet
dessförinnan inträtt men för vilka skatten icke erlagts.
1 liihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 178.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 178.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 mars 195b.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindeli.,
Nordenstam.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändrad
Igdelse av 1 § förordningen den 26 juli 19b7 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt
samt anför därvid följande.
Enligt 1 § förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt skall
till staten erläggas kvarlåtenskapsskatt enligt bestämmelserna i nämnda
förordning för egendom, för vilken arvsskatt skall utgå enligt 4 § arvsskatteförordningen.
Skatt såsom för kvarlåtenskap skall jämväl erläggas
dels för sådan gåva av fysisk person, för vilken skyldighet att erlägga gåvoskatt
föreligger enligt bestämmelserna i 35 § eller 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen,
dels ock för livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts.
Medlem av konungahuset samt dödsbo efter sådan person är frikallad från
utgörande av kvarlåtenskapsskatt.
Enligt 35 § arvsskatteförordningen åligger skyldighet att erlägga gåvoskatt
dels svensk medborgare, här i riket bosatt utlänning samt svensk juridisk
person för gåva av egendom inom eller utom riket, dels ock annan utlänning
än nyss sagts samt här i riket icke hemmahörande juridisk person för gåva
av sådan egendom, som angives i arvsskatteförordningen 4 § 1 inom. 2).
I sistnämnda lagrum upptages olika slag av här i riket nedlagd förmögenhet
(t. ex. fast egendom och svenska aktier). Enligt 37 § 1 mom. arvsskatteförordningen
skall gåvoskatt utgå vid köp, byte, lega eller annat sådant avtal,
om av missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästa villkor är uppenbart,
att avtalet delvis har egenskap av gåva. Skattskyldigheten för gåva åvilar
enligt 2 § arvsskatteförordningen mottagaren.
I 2 § kvarlåtenskapsskatteförordningen föreskrives att skattskyldigheten
beträffande gåva åvilar gåvogivaren. Till ledning för beräknande av kvarlåtenskapsskatt
för gåva skall givaren avgiva deklaration enligt de närmare
föreskrifter, som meddelas i 23—26 §§ kvarlåtenslcapsskatteförordningen.
Deklarationen skall innehålla uppgift om givarens och mottagarens fullständiga
namn och hemvist, tidpunkten för skattskyldighetens inträde, skyldskapsförhållandet
mellan givaren och mottagaren samt egendomens beskaffenhet
och värde. Avser deklarationen gåva till den, som vid tiden för gåva är
närmast till arv efter givaren, eller till avltomliing efter sådan arvinge, skall
deklarationen vidare innehålla uppgift om bl. a. givarens förmögenhet.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 178.
I en den 12 februari 1954 dagtecknad promemoria har advokaten A. Hemming-Sjöberg
gjort framställning i fråga om viss ändring av bestämmelserna
om skatt för gåva såsom för kvarlåtenskap.
I promemorian har framhållits att av kvarlåtenskapsskatteförordningens
bestämmelser följde att givaren vore skyldig erlägga »skatt såsom för kvarlåtenskap»
jämväl i sådana fall då givarens egendom icke kunde bli föremål
för kvarlåtenskapsskatt vid givarens frånfälle. Om sålunda givaren vore
utländsk medborgare och bosatt i utlandet, mottagaren vore bosatt i Sverige
och gåvan utgjordes av i utlandet befintlig egendom, skulle likväl givaren
avgiva deklaration och erlägga kvarlåtenskapsskatt. Ehuru inkonsekvensen
i denna bestämmelse tidigare uppmärksammats har densamma likväl fått
kvarstå, tydligen därför att man ansett dess praktiska konsekvenser obetydliga.
Väl vore det uppenbart, att bestämmelserna saknade all praktisk betydelse
ur skattesynpunkt, då man icke kunde förvänta att några utländska
medborgare, som icke hade egendom här i landet, skulle erlägga dylik skatt.
Men bestämmelserna hade olyckliga konsekvenser i annat avseende i det att
de komme att avhålla många utländska medborgare från att ekonomiskt
hjälpa släktingar och vänner i Sverige. Svenska staten hade heller intet att
vinna av bestämmelserna, då man å svensk sida saknade alla möjligheter
att utkräva en dylik skatt eller att förmå en givare att lämna deklaration,
vilket medförde att vederbörande beskattningsmyndighet saknade möjlighet
att uträkna skattebeloppet.
Överståthållaråmbetet har efter remiss avgivit utlåtande i anledning av
förenämnda promemoria, överståthållarämbetet har härvid uttalat att även
inom ämbetet hade vid tillämpningen av förordningen om kvarlåtenskapsskatt
fall, som i promemorian omförmäldes, kommit under bedömande. Någon
kvarlåtenskapsskatt hade därvid icke uttagits. överståthållarämbetet instämde
helt i den i promemorian uttalade meningen om ifrågavarande bestämmelsers
konsekvenser och tillstyrkte en ändring av kvarlatenskapsskatteförordningen
i enlighet med vad som föreslagits i promemorian.
I detta sammanhang har överståthållarämbetet fäst uppmärksamheten på
att i vissa fall kvarlåtenskapsskatt icke utgår för gåva, som här i riket bosatt
person lämnar till i utlandet bosatt utländsk medborgare, ehuru kvarlåtenskapsskatt
skulle ha utgått om egendomen i stället funnits kvar vid gåvogivarens
död. Jämväl denna fråga borde enligt ämbetets mening utredas.
Departementschefen. Skattskyldighetens omfattning enligt förordningen
om kvarlåtenskapsskatt regleras genom hänvisning till bestämmelserna i
arvsskatteförordningen om skyldighet att erlägga arvsskatt och gåvoskatt.
Beträffande egendom som efterlämnats av utlänning, som vid sin död icke
varit här i riket bosatt, utgår arvsskatt och därmed kvarlåtenskapsskatt
allenast om egendomen utgjorts av här i riket nedlagd förmögenhetstillgång
(t. ex. fast egendom, svenska aktier eller andra slag av egendom, som angives
i 4 § 1 mom. 2) arvsskatteförordningen). Beträffande den kvarlåtenskapsskatt,
som skall uttagas vid gåva, föreligger ingen motsvarande be
-
4
Knngl. Maj.ts proposition nr 178.
gränsning i skattskyldigheten. Anknytningen till den vanliga gåvobeskattningen
och den därav föranledda utformningen av bestämmelserna om skattskyldighet
i förordningen om kvarlåtenskapsskatt medför nämligen att gåva,
som lämnats av en utlänning till en här bosatt person, kan föranleda
skattskyldighet för givaren även om gåvan utgöres av annan egendom än
sådan som kan sägas vara här i riket nedlagd.
Skyldigheten att erlägga kvarlåtenskapsskatt vid gåva har motiverats med
att en sådan beskattning vore ett nödvändigt komplement till skyldigheten
att utgöra kvarlåtenskapsskatt vid dödsfall. Syftet med denna särskilda gåvobeskattning
är sålunda att man härigenom vill förhindra att skattskyldig
genom gåvotransaktioner under livstiden nedbringar kvarlåtenskapen. Ur
denna synpunkt kan det icke anses påkallat att uttaga kvarlåtenskapsskatt
för gåva av en utländsk gåvogivare, som icke är underkastad den svenska
arvsbeskattningen. Det synes emellertid kunna ifrågasättas huruvida icke
en i utlandet bosatt gåvogivare -— under förutsättning givetvis att han icke
är svensk medborgare — borde generellt befrias från skyldighet att utgöra
kvarlåtenskapsskatt för gåva, alltså även om gåvan skulle utgöras av sådan
egendom, som anges i 4 § 1 mom. 2), eller utlänningen eljest är ägare av
dylik egendom här i landet. Då dödsboet efter sådan utlänning icke är skyldigt
utgöra kvarlåtenskapsskatt för den avlidnes samlade förmögenhet och
då med hänsyn härtill något egentligt behov av att för dessa fall bibehålla
den särskilda gåvobeskattningen som komplement till skyldigheten att erlägga
kvarlåtenskapsskatt vid dödsfall knappast kan anses föreligga, anser
jag mig kunna tillstyrka att generell befrielse från skyldighet att utgöra
kvarlåtenskapsskatt för gåva medgives dylik utlänning. Författningstekniskt
bör ändringen genomföras genom ett tillägg till 1 § andra stycket
förordningen om kvarlåtenskapsskatt av innehåll, att skatt såsom för kvarlåtenskap
icke skall erläggas för gåva av här i riket icke bosatt utlänning.
Den av överståthållarämbetet väckta frågan om viss utvidgning av skattskyldigheten
vid gåvor till i utlandet bosatta personer, är jag icke beredd
att i nu förevarande sammanhang upptaga till prövning.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt.
Föredragande departementschefen hemställer, att nämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Barbro Åslund.
547260. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 1