Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
1
Nr 173.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar
i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
m. m.; given Stockholms slott den
19 mars 1954.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogade förslag till
1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416),
2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417),
3) kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente för folkskolan
den 30 juni 1947 (nr 420) samt
4) kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente för folkskolan
den 30 juni 1947 (nr 421),
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Lingman.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I anslutning till förslag, som i annat sammanhang underställts riksdagens
prövning, upptages i förevarande proposition förslag till ändringar i
vissa pensionsreglementen, huvudsakligen avseende pensionsförmåner till
personal å försvarets reservstater och innehavare av distrikt-söverlärartjänst
samt avgångsålder för vissa militära beställningar. Vidare förordas anslutning
till SPA-reglementet även av vissa hemvårdarinnetjänster, till vilkas
avlönande statsbidrag ej utgår, samt övertagande av Svenska lärarinnornas
pensionsförenings verksamhet. Därjämte framlägges förslag till pension åt
vissa personer. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 173.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Förslag
till
kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416).
Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom., 7 § 2 mom., 14 § 2 mom., 15 § 4
mom., 30 § 1 mom. samt 35 § 2 mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
1 mom. Detta reglemente skall, med de undantag som angivas i 2 §, äga
tillämpning å följande statstjänstemän, å vilka statens allmänna avlöningsreglemente,
avlöningsreglementet för övningslärare eller polislönereglementet
äger tillämpning, nämligen:
a) innehavare av---beteckningen Cr.
Reglementet skall tillika äga tillämpning å innehavare av beställning å
reservstat med beteckningen Rs, som är underkastad av Kungl. Maj :t meddelade
bestämmelser angående försvarets reservstater.
7 §•
2 mom. För följande---angivna levnadsålder:
A. Ordinarie befattningar.
Lönegrad |
Levnads- år |
Lönegrad |
Levnads- år |
Ca 1—16.............. |
60 |
Ma 23 (löjtnant)........ |
50 |
> 17—37.............. |
65 |
» 27.''..''.____ |
50 |
Co 1-25 .............. |
65 |
, 30, 33 ............. |
55 |
Ma 10, 11.............. |
50 |
» 37.................. |
60 |
» 14.................. |
55 |
Mo 1—15 .............. |
60 |
> 16, 19.............. |
50 |
» 16—25.............. |
65 |
, 21.................. |
60 |
Goa 1.................. |
63 |
> 23 (förvaltare)...... |
60 |
Cob 1.................. |
63 |
B. Extra ordinarie befattningar.
För beställningshavare å reservstat inträder pensionsåldern vid den i 4
mom. angivna tid efter det beställningshavaren uppnått den levnadsålder,
som här ovan upptages för den lönegrad motsvarande beställningshavare
å aktiv stat tillhör. 1
1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1 mom. 1950:418, beträffande 7 § 2 mom. 1952:423 och
1953: 331, betr iffande 14 § 2 mom. 1951: 403 ävensom 1952: 423 och 742, beträffande 30 § 1 mom.
1949: 255 och 1953: 331 samt beträffande 35 § 2 mom. 1953: 331.
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
3
För här---års ålder.
Utan hinder---riksdagens beslut.
För ovan---särskild pensionsålder.
14 §.
2 mom. För befattning---inom lönegraden.
Löneklass
Begynnelseunderlag
kronor
Löneplan nr 1.
Löneplan nr 2.
Löneplan nr 3.
Löneplan nr 4.
Såsom undantag---vid försvaret.
För beställning å reservstat utgör begynnelseunderlaget det belopp, som
enligt första och andra styckena gäller för slutlöneklassen inom den lönegrad
motsvarande beställning å aktiv stat tillhör.
15 §.
4 mom. Vid tjänstår sberäkning--— särskild avgångstjänst.
Såsom inskränkning i vad i 1 och 2 mom. samt nästföregående stycke
stadgats gäller, att av tid, varunder tjänsteman innehaft beställning å reservstat,
må vid bestämmande av pensionsförmån enligt detta reglemente
tillgodoräknas allenast tid för i beställningen fullgjord tjänstgöring, såframt
ej Kungl. Maj :t annat medgiver. Utan hinder härav må dock tid,
varunder dylik beställning innehafts, tillgodoräknas beställningshavare å
reservstat, för vilken det för hel pension erforderliga antalet tjänstår utgör
25, till en fjärdedel och annan beställningshavare å reservstat till en tredjedel.
30 §.
Fjärde huvudtiteln.
1 mom. Försvarsdepartementet, försvarets sjukvårdsstyrelse, armétygförvaltningen,
arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen,
försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet.
1. I fråga---pensionsålderns inträde.
2. Där i---beräknade beloppen.
3. Innehavare av beställning vid försvaret med lönegradsbeteckningen Ca,
Co, Ma, Me eller Mo ävensom beställningshavare å reservstat må, oavsett
stadgandena i 15 §, såsom tjänstår tillgodoräknas följande tid, nämligen
a) innehavare av beställning med lönegradsbeteckningen Ma, Me eller
Mo ävensom beställningshavare å reservstat tid, under vilken bcställningshavaren
efter fyllda 21 år innehaft med tjänstepensionsrätt icke förenad
fast anställning såsom manskap vid försvaret, samt annan beställningshavare
två tredjedelar av sådan tid;
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
b) beställningshavare, som---- tjänstgöring vid försvaret.
Innehavare av beställning vid försvaret med lönegradsbeteckningen Ce
---manskap vid försvaret.
Vid tjänstårsberäkning — — — till efterrättelse.
4. Ordinarie beställningshavare---Kungl. Maj :t stadgas.
Erhåller pensionstagare — -— — anställningen upphör.
Har pensionstagare — ---främmande tjänst.
Där tjänstepension — — — två tredjedelar.
5. Där den, som åtnjuter tjänstepension eller tjänstelivränta för militär
eller civilmilitär beställning å aktiv stat eller beställning å reservstat, samtidigt
därmed åtnjuter eller dessförinnan kommit i åtnjutande av reservpension
eller däremot svarande engångsbelopp, skall på Kungl. Maj :ts prövning
bero, om och i vad mån av sådan anledning avdrag skall ske å de till
tjänstepensionen hörande förmånerna eller å tjänstelivräntan.
6. I fråga---utfärda föreskrifter.
35 §.
Elfte huvudtiteln.
2 mom. Poliskåren i Boden.
Ordinarie och extra ordinarie manliga befattningshavare tillhörande lönegraden
Ca 25, Ce 25 eller lägre lönegrad äro efter avgång från tjänsten med
ålders- eller förtidspension pliktiga att inträda i poliskårens reserv och kvarstå
i reserven intill fyllda 65 år, med skyldighet att tjänstgöra, då Kungl.
Maj :t därom förordnar.
Därest pensionstagare---fjärde styckena.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1954, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementet i dess ändrade lydelse upphör att gälla, såvitt
angår beställningshavare, å vilken reglementet i den ändrade lydelsen erhåller
tillämpning.
Kungi. Maj:ts proposition nr 173.
5
Förslag
till
kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417).
Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom., 10 § och 19 § 1 mom. 1947 års allmänna
familjepensionsreglemente den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
9 §•
2 mom. För befattning---inom lönegraden.
Löneklass
Familjepensionsunderlag
kronor
Löneplan nr 1.
Löneplan nr 2.
Löneplan nr 3.
Löneplan nr 4.
För beställning å reservstat utgör familjepensionsunderlaget det belopp,
som enligt första stycket gäller för slutlöneklassen inom den lönegrad motsvarande
beställning å aktiv stat tillhör.
10 §.
Såsom tjänstår räknas vid bestämmande av familjepension
a) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt 1947 års allmänna
tjänstepensionsreglemente; dock må för den som vid sin död innehade beställning
å reservstat eller dessförinnan avgått med rätt till pension från
sådan beställning tiden för reservstatsanställningen, oavsett vad därom
stadgas i tjänstepensionsreglementet, vid bestämmande av familjepension
för reservstatsbeställningen tillgodoräknas i sin helhet;
b) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt familjepensionsreg
lementet---åtnjöt
förtidspension.
Därest det — — — tjänstepensionsreglemente avses.
19 §.
Fjärde huvudtiteln.
1 mom. Armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen och armén.
Där avliden----beräknade familjepensionstalen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1954.
1 Senaste lydelse av 9 § 2 mom., se 1951: 404 ävensom 1952: 424 och 743.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Förslag
till
kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420).
Härigenom förordnas, dels att 1 § 1 mom., 3 § 1 mom., 4 och 5 §§, 8 §
1 mom., 10 § 2 mom., 11 §, 18 § 1 mom., 19 § 1 och 2 mom. samt 22 § 1947
års tjänstepensionsreglemente för folkskolan den 30 juni 19471 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i reglementet skola införas två
nya paragrafer, den ena, betecknad 7 a §, närmast före 8 § och den andra,
betecknad 17 a §, närmast före fjärde avdelningen av följande lydelse, dels
ock att tredje avdelningen i reglementet skall uppdelas på två kapitel med
nedan angivna rubriker, det första omfattande 7 a—17 §§ och det andra
omfattande 17 a §.
1 §•
1 mom. Detta reglemente äger tillämpning å befattningshavare (lärare),
som äro underkastade avlöningsreglementet för folkskolan och innehava anställning
i lönegrad med beteckningen Ca, Cb eller Ce.
3 §.
1 mom. Fråga om rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension eller
tjänstelivränta enligt detta reglemente prövas
a) i fall som avses i 4 § 3 mom., 8 § 2 mom. och 17 a § 2 mom. tredje
stycket av Kungl. Maj:t; samt
b) i andra fall av statens pensionsanstalt.
Pension eller---statens pensionsanstalt.
4 §•
1 mom. Såframt ej — —- ■— därest han
a) i fråga om befattningshavare, som avses i 3 avd. 1 kap., uppnått en
levnadsålder, som motsvarar den övre gränsen av den i 5 § omförmälda, för
honom gällande pensioneringsperioden;
b) till följd--- — sin befattning.
Finner i fall, varom under b) och c) här ovan förmäles, statens pensionsanstalt
anledning antaga, att i 3 avd. 1 kap. avsedd befattningshavare kan
tjänstgöra i sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta
förflytta sig, skall frågan, huruvida förflyttning lämpligen bör ske, underställas
skolöverstyrelsens prövning.
2 mom. Därest det ur tjänstesynpunkt finnes önskvärt, att ordinarie
befattningshavare, som avses i 3 avd. 1 kap., efter uppnåendet av den för
honom gällande pensioneringsperiodens övre gräns tages i anspråk för fullgörande
av arbetsuppgifter, som ålegat honom i hans senast innehavda befattning,
må medgivande kunna lämnas honom att kvarstå i tjänst under
ytterligare högst två år, dock allenast så länge han är fullt tjänstduglig.
1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1 mom. och 10 § 2 mom. 1918:593, beträffande 4 och
5 §§ ävensom 8 § 1 mom. 1951:312 samt beträffande 11 § 1951:342 och 1952:744.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Fråga om dylikt medgivande prövas av Kungl. Maj :t. Vad nu stadgats skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om bibehållande i tjänst av extra ordinarie
befattningshavare efter utgången av pensioneringsperioden.
3 mom. Befinnes i 3 avd. 1 kap. avsedd ordinarie befattningshavare, för
vilken högst fem år återstå till uppnåendet av pensioneringsperiodens nedre
gräns, urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden
och är ej sådant fall för handen, varom i 1 mom. första stycket sägs,
må Kungl. Maj:t förklara honom skyldig att avgå och entlediga honom.
Befattningshavare, som----samt entledigas.
•4 mom. Ordinarie befattningshavare, som avses i 3 avd. 1 kap., må,
därest han uppnått den för honom gällande pensioneringsperiodens nedre
gräns, av den myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, förklaras skyldig
att avgå från tjänsten och entledigas, därest han befunnits icke kunna på
tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden eller hans bibehållande
i tjänst på grund av arbetsuppgifternas särskilda art anses innebära risk
för hans eller andras säkerhet eller hälsa. Detsamma skall gälla, därest hans
avgång finnes önskvärd i samband med genomförande av omorganisation,
berörande hans tjänsteställe, eller rationalisering av arbetsförhållandena
därstädes.
5 §•
För befattning, som avses i 3 avd. 1 kap., gäller den pensioneringsperiod,
som av Kungl. Maj :t för befattningen fastställts. Avgång under pensioneringsperioden
må äga rum endast vid utgången av redovisningsår, därest
icke avgången påkailas av nedsatt arbetsförmåga eller den myndighet, som
äger att från befattningen entlediga, eljest finner skäl medgiva att avgången
sker under redovisningsåret.
Har i 3 avd. 1 kap. avsedd ordinarie befattningshavare utan något sitt
förvållande förflyttats till befattning, för vilken gäller annan pensioneringsperiod
än den för hans tidigare befattning stadgade, skall dock den nya pensioneringsperioden
icke tillämpas å honom, såframt han icke inom viss, av
Kungl. Maj :t bestämd tid anmäler sin önskan om tillämpning beträffande
honom av pensioneringsperioden för den nya befattningen.
Pensioneringsperioderna omfatta---blivit bestämd.
3 avd. Om tjänstepension.
1 kap. Befattningshavare i allmänhet.
Gemensamma bestämmelser.
7 a §.
Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning å i reglementet avsedda
befattningshavare med undantag av distriktsöverlärare.
8 §■
/ mam. Rätt att vid avgång från befattningen komma i åtnjutande av
tjänstepension tillkommer befattningshavare,
a) därest han —---avgå (sjukpension).
Härvid iakttages----en pension.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
10 §.
2 mom. För ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något sitt
förvållande förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats
till befattning i samma lönegrad och därefter enligt stadgande i 13 § 4 mom.
andra stycket avlöningsreglementet för folkskolan äger åtnjuta lön enligt
där angiven löneklass, må grundbeloppet av tjänstepension icke understiga
det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest förflyttningen icke ägt
rum.
I fråga om grundbeloppet av tjänstepension för befattningshavare, vilken
efter frånträdande av distriktsöverlärarbefattning kvarstår vid distriktsöverlärares
tjänstepensionsrätt, skall iakttagas vad därom i 17 a § 6 mom.
andra stycket stadgas.
11 §•
1 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag---lägre avdrag.
Har den---förenad anställning.
2 mom. Begynnelseunderlaget utgör, där ej annat följer av vad i 3 mom.
stadgas, det belopp, som här nedan angives för den slutlöneklass å löneplan
nr 1 vederbörande lönegrad omfattar.
Löneklass |
Begynnelseunderlag kronor |
3 ,mom. För lärare---- 4 476 kronor.
2 kap. Distriktsöverlärare.
17 a §.
1 mom. Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning å distriktsöverlärare.
2 mom. Distriktsöverlärare äger rätt att vid avgång från distriktsöverlärarbefattningen,
under förutsättning att han då jämväl är berättigad till
tjänstepension för ordinarie folkskollärarbefattning, komma i åtnjutande
av tjänstepension (överlårarpension)
a) i fall, som avses i 4 § 1 mom. första stycket b) eller c) eller i 4 § 3 mom.
andra stycket; samt
b) därest — utan att sådant fall är för handen som avses under a) ovan -—-distriktsöverlärarförordnandet utlöper och av annan anledning än av befattningshavaren
därom uttryckt önskan icke efterföljes av förnyat förordnande.
Där avgång sker samtidigt från båda befattningarna må allenast en
tjänstepension utgå.
Distriktsöverlärare, vars förordnande efter det han uppnått en levnadsålder
av 60 år på av honom uttryckt önskan upphäves innan rätt till tjänstepension
för den ordinarie folkskollärarbefattningen inträtt, må kunna av
Kungl. Maj :t medgivas rätt att komma i åtnjutande av överlårarpension,
därest avgången finnes icke vara stridande mot det allmännas intresse och
under förutsättning tillika att han vid frånträdande av utövningen av folkskollärarbefattningen
kunde tillgodoräkna sig så stort antal tjänstår att detta
utökat med den tid han innehaft distriktsöverlärarbefattning uppgår till
minst 30 år.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Bestämmelserna i nästföregående stycke skola äga tillämpning även i fall,
då förnyat distriktsöverlärarförordnande icke meddelas på grund av att
distriktsöverläraren därom uttryckt önskan.
3 mom. I fråga om grundbeloppet av överlärarpension gäller vad nedan
i 4 och 5 mom. stadgas. I övrigt skola föreskrifterna i 9 och 17 §§ äga motsvarande
tillämpning.
4 mom. Grundbeloppet för år räknat av överlärarpension motsvarar
a) där distriktsöverlärarbefattningen innehafts minst 12 år eller avgången
är föranledd av olycksfall i tjänsten, det för befattningen gällande begynnelse-
respektive slutunderlaget (grundbelopp av hel pension); samt
b) eljest begynnelse- respektive slutunderlaget, minskat med 1/160 för
varje full fjärdedel av år, varmed tjänstetiden understiger 12 år, dock med
högst 24/160 (grundbelopp av avkortad pension).
Vid grundbeloppets beräknande skall dock på sätt nedan angives hänsyn
tagas till tjänstepensionsunderlaget för den av distriktsöverläraren innehavda
folkskollärarbefattningen samt, i förekommande fall, till tjänstepensionsunderlaget
för distriktsöverlärarbefattning, som han innehaft vid tillträdandet
av den, från vilken avgången sker. Grundbeloppet må icke understiga
det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om distriktsöverläraren intill
tiden för avgången innehaft allenast folkskollärarbefattningen eller kvarstått
i den tidigare distriktsöverlärarbefattningen samt det för ifrågavarande
folkskollärar- respektive distriktsöverlärarbefattning gällande tjänstepensionsunderlaget
varit ökat med halva skillnaden mellan detta underlag
och underlaget för den distriktsöverlärarbefattning, från vilken avgången
sker. Dylik ökning må dock äga rum endast om tjänstepensionsunderlaget
för sistnämnda distriktsöverlärarbefattning är det större underlaget.
Har för distriktsöverlärarbefattning ändring skett beträffande tjänstepensionsunderlag,
må grundbeloppet av överlärarpension för den som omedelbart
före ändringen innehade befattningen likväl icke understiga det belopp,
vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen icke ägt rum.
Där befattningshavare, som samtidigt avgår från distriktsöverlärarbefattning
och ordinarie folkskollärarbefattning, på grund av bestämmelsen i 2
mom. andra stycket äger komma i åtnjutande av endast en pension, skall
dennas grundbelopp motsvara det högsta av de för de särskilda befattningarna
beräknade grundbeloppen.
Vad i 10 § 4 mom. stadgas skall lända till efterrättelse jämväl där pension
fastställes enligt bestämmelserna i denna paragraf.
5 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag för distriktsöverlärarbefattning
skall vid bestämmandet av tjänstepension för tiden intill den månad varunder
pensionstagaren uppnår 67 års ålder tillämpas det belopp (begynnelseunderlag),
som enligt 11 § 2 mom. gäller för den löneklass vederbörande
lönegrad omfattar, samt för tiden därefter det belopp (slutunderlag), som
erhålles genom minskning av begynnelseunderlaget med 792 kronor, såframt
ej Kungl. Maj :t i särskilt fall förordnar om lägre avdrag.
6 mom. Återgår distriktsöverlärare till ordinarie folkskollärarbefattning,
skall i tjänstepensionshänseende gälla vad för sistnämnda befattning linnes
stadgat.
Har med tjänstepensionsrätt förenad distriktsöverlärarbefattning inncluirts
under minst 12 år i oavbruten följd, äger dock befattningshavaren
kvarstå vid distriktsöverlärares tjänstepensionsrätt. I sådant fall skall med
avseende å den tjänstepension, vartill han må bliva berättigad, iakttagas, alt
pensionens grundbelopp icke må understiga det belopp, vartill det skulle
hava bestämts, om han intill avgången ur tjänst alltjämt innehaft den frånträdda
distriktsöverlärarbefattningen.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
18 §.
1 mom. Den som---folkpensionering (förtidslivrånta).
Såsom förutsättning----nyss sagts.
Där befattningshavare-----en tjänstelivränta.
Avgår distriktsöverlärare samtidigt från distriktsöverlärarbefattning och
ordinarie folkskollärarbefattning, må likaledes allenast en tjänstelivränta
utgå.
19 §.
1 mom. Beloppet för-----20 §.
Härvid iakttages-----om förtidspension;
b) att tid, under vilken befattningshavaren icke innehaft med tjänstepensionsrätt
förenad befattning och för vilken han icke enligt vad därom
särskilt stadgats bidragit till tjänstepensioneringen, vid tjänstår sberäkning
i intet fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar;
samt
c) att såsom tjänstår för den, som avgått från distriktsöverlärarbefattning,
må tagas i betraktande allenast tid, under vilken nämnda befattning
innehafts i oavbruten följd före avgången.
2 mom. Vad i 9 § 3 mom., 10 § 2 och 3 mom. samt 17 a § 4 mom. andra,
tredje och fjärde styckena ävensom 6 mom. stadgas om tjänstepension
och tjänstepensions grundbelopp skall äga motsvarande tillämpning i fråga
om tjänstelivränta.
22 §.
Befattningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara
pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden, om vilka
i reglementet förmäles. Ordinarie befattningshavare är likväl icke skyldig
underkasta sig ändring i föreskrifterna i 11 § 2 och 3 mom. samt 17 a § 5
mom. om beloppet av tjänstepensionsunderlag, i 13—15 §§ och 17 a § 4
mom. första stycket om bestämmande av tjänstepensions grundbelopp eller
i 17 § om rörligt tillägg, dock skall sådan befattningshavare vara pliktig
att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller
mera i förhållande till 100/110 av levnadskostnaderna i mars 1946, efter
prövning av Kungl. Maj :t och riksdagen vidkännas minskning med högst
fem procent av grundbeloppet av tjänstepension eller beloppet av tjänstelivränta.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1954, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementet i dess ändrade lydelse skall upphöra att gälla,
såvitt avser den å vilken reglementet i den ändrade lydelsen erhåller tilllämpning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
11
Förslag
till
kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 421).
Härigenom förordnas, dels att 1 § 1 mom., 3 §, 5 § 1 mom., 8 § 2 mom.,
9 § 2 och 3 mom. samt 13 § 2 mom. 1947 års familjepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels att i reglementet skall närmast före tredje avdelningen införas
en ny paragraf, betecknad 11 a §, av följande lydelse, dels ock att andra
avdelningen i reglementet skall uppdelas på två kapitel med nedan angivna
rubriker, det första omfattande 5—11 §§ och det andra omfattande 11 a §.
1 §•
1 mom. Detta reglemente----tjänstepensionsreglemente; samt
c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava
blivit underkastad detta reglemente, avgått från sin befattning utan rätt
att komma i åtnjutande av pension varom under b) förmäles, under förutsättning
att befattningshavaren under sammanlagt .minst tre år före avgången
innehaft anställning, som vid nämnda tidpunkt varit förenad med
tjänstepensionsrätt, varom i 2 mom. tredje stycket här nedan förmäles.
Bestämmelsen under---nyss sagts.
3 §.
Innehade avliden — ---sammanträffande förmåner.
Efter den---familjelivränta utgå.
Där avliden befattningshavare vid frånfället innehade familjepensionsrätt
enligt reglementet såväl för distriktsöverlärarbefattning so.m för ordinarie
folkskollärarbefattning, må, oavsett bestämmelsen i första stycket, endast
en familjepension eller en familjelivränta utgå.
2 avd. Om familjepension.
1 kap. Befattningshavare i allmänhet.
Gemensamma bestämmelser.
5 §■
1 mom. Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer
efterlevande till annan befattningshavare än distriktsöverlärare under förutsättning
att befattningshavaren vid sin död kvarstod i sin befattning eller
åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av pension enligt 1947 års
tjänstepensionsreglemente för folkskolan.
1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § 1 mom. 1949: 260, beträffande 8 § 2 mom. 1948: 594, beträffande
9 § 2 och 8 mom. 1952: 745 samt beträffande 13 § 2 mom. 1951:343.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
8 §•
2 mom. I fråga om ordinarie befattningshavare, vilken antingen utan något
sitt förvållande förflyttats till befattning i lägre lönegrad eller ock förflyttats
till befattning i samma lönegrad och därefter enligt stadgande i 13 §
4 mom. andra stycket avlöningsreglementet för folkskolan äger åtnjuta lön
enligt där angiven löneklass, må familj epensionstalet icke understiga det
belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest förflyttningen icke ägt rum.
1 fråga om familj epensionstalet beträffande befattningshavare, vilken efter
frånträdande av distriktsöverlärarbefattning kvarstår vid distriktsöverlärares
familjepensionsrätt, skall iakttagas vad därom i 11 a § 4 mom. stadgas.
9 §•
2 mom. Familjepensionsunderlaget utgör, där ej annat följer av vad i
3 mom. stadgas, det belopp, som här nedan angives för den slutlöneklass
å löneplan nr 1 vederbörande lönegrad omfattar.
Löneklass |
Familjepensionsunderlag kronor |
3 mom. För lärare--- 1 908 kronor.
2 kap. Distriktsöverlärare.
11 a §.
1 mom. Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer
efterlevande till distriktsöverlärare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller
åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av överlärarpension enligt 1947
års tj änstepensionsreglemente för folkskolan.
2 mom. Beträffande familjepension åt efterlevande till distriktsöverlärare
skola bestämmelserna i 6—8 §§ samt 10 och 11 §§ i tillämpliga delar
äga motsvarande tillämpning.
Härvid skall likväl iakttagas,
a) att i stället för vad i 10 § a) sägs skall gälla, att såsom tjänstår må
tillgodoräknas tid, som vid tillämpning av de i 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan för befattningshavare i allmänhet meddelade bestämmelserna
rörande tjänstår sberäkning må tillgodoräknas såsom tjänstår;
samt
b) att såsom pensioneringsperiod skall räknas tiden från utgången av
det redovisningsår, varunder befattningshavaren uppnått eller skulle hava
uppnått 65 års ålder, till utgången av det redovisningsår, varunder han uppnått
eller skulle hava uppnått 66 års ålder.
Har för distriktsöverlärarbefattning ändring skett beträffande familj epensionsunderlag,
må familj epensionstalet i fråga om den, som omedelbart
före ändringen innehade befattningen, likväl icke understiga det belopp,
vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen icke ägt rum.
3 mom. För distriktsöverlärarbefattning skall tillämpas det familjepensionsunderlag
som enligt 9 § 2 mom. gäller för den löneklass vederbörande
lönegrad omfattar.
4 mom. Där den som innehaft med tjänstepensionsrätt förenad distriktsöverlärarbefattning
under minst 12 år i oavbruten följd, på sätt i 17 a §
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
13
6 mom. andra stycket 1947 års tjänstepensionsreglemente för folkskolan
sägs, kvarstår vid distriktsöverlärares tjänstepensionsrätt, skall han jämväl
kvarstå vid distriktsöverlärares familjepensionsrätt. I sådant fall skall med
avseende å den familjepension, vartill rätt må föreligga efter befattningshavarens
frånfälle, iakttagas, att familj epensionstalet icke må understiga det
tal, vartill det skulle hava bestämts, om han intill dödsfallet eller avgången
ur tjänst alltjämt innehaft den frånträdda distriktsöverlärarbefattningen.
13 §.
2 mom. Familj epensionstalet för---- berörda utökning.
I fråga om beräkning av tjänstår samt tid för pensioneringsperiodens inträde
för distriktsöverlärare skola härvid stadgandena i 11 a § 2 mom.
andra stycket lända till efterrättelse.
Vid beräkning —--två tredjedelar.
I övrigt---motsvarande tillämpning.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1954.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars
195/i.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, vissa pensionsfrågor och
anför därvid följande.
I. Ändringar i gällande pensionsförfattningar, föranledda av löneregleringar
m. m.
De förslag till löneregleringar m. m. för vissa befattningshavare, som i
skilda sammanhang förelagts årets riksdag, påkallar ändringar i 1947 års
allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen, motsvarande reglementen
för folkskolan samt SPA-reglementet. Även i övrigt har fråga uppkommit
om ändringar i reglementena.
Personal å försvarets reservstater.
I prop. 1954: 107 har framlagts förslag till löne- och pensionsreglering
för personal å försvarets reservstater. Enligt förslaget skall reservstatspersonalens
pensionsförmåner bestämmas med tillämpning av pensionsunderlag,
gällande för motsvarande personal på aktiv stat, och även i övrigt utformas
i nära anslutning till vad som gäller beträffande den aktiva personalen.
Härför förutsättes, att för reservstatspersonalen gällande pensionsbestämmelser
utbrytes ur 1941 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
och i stället inordnas under 1947 års motsvarande reglementen.
I nämnda proposition lämnas en redogörelse för de ändringar, som i
anledning härav bör vidtagas i sistnämnda reglementen, men förslag till
ändringsförfattningar har icke genom propositionen underställts riksdagen,
enär vid propositionens avlåtande kunde förutses, att ytterligare ändringar
i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen skulle komma
att aktualiseras.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
I förevarande sammanhang torde böra utverkas riksdagens godkännande
av förslag till de ändringar i dessa reglementen, som påkallas av reservstatspersonalens
inordnande under reglementena. I fråga om motiveringen för
ändringsförslagen torde jag få hänvisa till nyssnämnda proposition.
Ändrade pensionsåldrar för vissa beställningar vid försvaret m. m.
Gällande bestämmelser rörande avgångsålder för militära och civilmilitära
beställningar finnes innefattade i 7 § 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente.
Enligt dessa bestämmelser inträder pensionsåldern i princip
vid en fix levnadsålder, som — efter vad närmare framgår av en i paragrafen
intagen sammanställning — växlar allt efter den lönegrad beställningen
tillhör. Undantag från de generella reglerna har emellertid på förslag
av Kungl. Maj :t beslutats av riksdagen beträffande åtskilliga beställningar.
Dessa undantag är redovisade i den pensionsåldersförteckning, som
är fogad som bilaga A till kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 691) med föreskrifter
rörande tillämpning av 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen.
I skrivelse den 19 februari 1954 har försvarets civilförvaltning, efter hörande
av chefen för försvarsstaben och försvarsgrenscheferna, gjort framställning
om fastställande av särskild pensionsålder för ytterligare ett antal
militära och civilmilitära beställningar.
Med framställningen åsyftas i första hand, att en pensionsålder av 60 år
skall fastställas dels för chefen för försvarshögskolan och viss överste vid
arméstaben, som båda tillhör lönegrad Mo 15 och således enligt de allmänna
stadgandena i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente har en pensionsålder
av 65 år, dels ock för ett antal beställningshavare vid armén och
marinen, som med stöd av riksdagens i 1952 års statsverksproposition (bilaga
2) inhämtade bemyndigande från och med den 1 juli 1952 uppflyttats
från lönegrad Ma 12 (nuvarande Ma 37) till lönegrad Mo 13 eller lönegrad
Mo 14 och därigenom fått pensionsåldern höjd från högst 60 till 65 år.
Enligt beslut vid 1953 års riksdag (prop. 1953: 165) finnes från och med
den 1 juli 1953 å försvarets stater upptagna beställningar såsom förste tygverkmästare,
tygverkmästare, förste tyghantverkare och tyghantverkare vid
armén samt förste verkmästare, verkmästare, förrådsförvaltare, förste mästare
och mästare vid flygvapnet. Med hänsyn till att dessa beställningar är
hänförda till lönegrader med beteckningen Ca och lägst numret 17 har för
dem enligt de allmänna stadgandena i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemcnte
kommit att gälla cn pensionsålder av 65 år. För tidigare förefintliga
motsvarande beställningar var emellertid pensionsåldern högst 63
år. Försvarets civilförvaltning har i nyssnämnda framställning uttalat, att
de arbetsuppgifter, för vilka de nytillkomna beställningarna är avsedda, synes
vara av sådant slag, att cn pensionsålder av 65 år är alltför hög. Ämbetsverket
förordar därför, att pensionsåldern i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som gällt för de tidigare motsvarande beställningarna fast
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
ställes till 63 år för beställningarna såsom förste tygverkmästare, tygverkmästare
och förste tyghantverkare samt till 60 år för övriga beställningar.
För tygskrivare bör enligt civilförvaltningens mening, utan hinder av den
vid 1952 års riksdag (prop. 1952: 241) beslutade uppflyttningen från lönegrad
Ca 16 till lönegrad Ca 19, få tillämpas samma pensionsålder som hittills
eller således 60 år.
I skrivelse den 17 april 1953 har chefen för armén hemställt, att pensionsåldern
för den enligt beslut vid 1952 års riksdag (prop. 1952: 120) från
och med den 1 juli 1952 inrättade beställningen såsom musikinspektör vid
Svea livgarde måtte höjas från 55 år till 58 år.
Försvarets civilförvaltning uttalar, att det enligt ämbetsverkets uppfattning
icke bör ifrågakomma att välja en pensionsålder, som eljest icke förekommer
inom försvarets område, och förordar i anslutning härtill, att för
musikinspektören fastställes en pensionsålder av 60 år. Statskontoret finner
prövningen av förevarande fråga böra anstå tills vidare i avbidan på en allmän
omprövning av de militära pensionsåldrarna. Därest för musikinspektören
likväl skulle anses böra fastställas högre pensionsålder än den som
gäller för musikdirektörerna vid försvaret, bör enligt statskontorets bedömande
en pensionsålder av 60 år i första hand väljas.
Vad först angår försvarets civilförvaltnings förslag i fråga om vissa högre
militära beställningar innebär detta, att en pensionsålder av 60 år skulle
komma att gälla för samtliga beställningar i lönegrader med beteckningen
Mo och högst numret 15 utom marinöverintendenten, för vilken pensionsåldern
inträder först vid 65 års ålder. Jag anser mig kunna biträda detta
förslag i avbidan på en allmän omprövning av de militära pensionsåldrarna.
Erforderlig ändring av nuvarande bestämmelser i ämnet synes lämpligen
böra ske i den formen, att i tjänstepensionsreglementet pensionsåldern för
beställningar i lönegrader med beteckningen Mo och högst numret 15 anges
till 60 år. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att beträffande marinöverintendenten,
som förutsättes skola behålla sin nuvarande pensionsålder,
besluta om undantag från den sålunda förordade generella regeln.
Även civilförvaltningens förslag rörande pensionsåldern för de i det föregående
nämnda beställningar, som uppflyttats i lönegrad enligt förslag i
prop. 1953: 165, anser jag mig kunna godtaga. Likaså biträder jag ämbetsverkets
förslag beträffande pensionsåldern för tygskrivare.
Den av chefen för armén aktualiserade frågan om pensionsåldern för beställningen
såsom musikinspektör vid Svea livgarde synes mig böra upptagas
till prövning redan nu. Med hänsyn till beskaffenheten av de uppgifter,
för vilka musikinspektören är avsedd, förordar jag i likhet med statskontoret
och försvarets civilförvaltning, att pensionsåldern fastställes till
60 år.
Vid bifall till mina i det föregående avgivna förslag till ändrade pensionsåldrar
för vissa beställningar vid försvaret påfordras — förutom den av
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
mig förut förordade jämkningen i de allmänna stadgandena rörande avgångsåldrar
för sådana beställningar — vissa ändringar i den vid förenämnda
kungörelse den 30 juni 1947 (nr 691) såsom bilaga A fogade åldersförteckningen.
Jag torde i detta sammanhang få erinra, att i prop. 1954: 109 föreslagits
bl. a. en uppdelning av arméförvaltningen på två ämbetsverk, armétygförvaltningen
och arméintendenturförvaltningen. Bifalles detta förslag, bör
vissa redaktionella ändringar vidtagas i rubrikerna till 30 § 1 mom. 1947
års allmänna tjänstepensionsreglemente och 19 § 1 mom. 1947 års allmänna
familj epensionsreglemente.
Polispersonal.
1 prop. 1954: 75 har Kungl. Maj :t på min föredragning underställt riksdagen
förslag till lönegradsplacering och övriga avlöningsvillkor för rikets
polispersonal. Förslagen innebär bl. a., att såväl statligt som kommunalt
anställd polispersonal i högst kommissaries grad skall från och med den
1 juli 1954 inordnas under ett särskilt av Kungl. Maj:t utfärdat polislönereglemente.
För polispersonal, som innehar pensionsberättigande tjänst, avses
skola tillämpas lönegrader med beteckningen Ca eller Ce. Vidare har i
proposition till årets riksdag på föredragning av chefen för inrikesdepartementet
upptagits fråga om vissa ändringar i lagen den 6 juni 1925 (nr 170)
om polisväsendet i riket. Med ändringarna åsyftas bl. a., att extra ordinarie
befattningshavare, som anställts för landstingsområde eller i polisdistrikt,
bestående helt eller delvis av annan kommun än stad eller köping, skall —
i likhet med vad som redan gäller beträffande motsvarande ordinarie befattningshavare
— kunna pensionsförsäkras i statsanstalt.
Vid bifall till vad i nämnda propositioner föreslagits blir det erforderligt
med vissa ändringar i de statliga pensionsreglementen, som äger tillämpning
å här avsedd polispersonal.
Det förutsatta överförandet av statligt anställd polispersonal från statens
allmänna avlöningsreglemente till ett särskilt polislönereglemente föranleder
sålunda, att i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente bör anges,
att reglementet äger tillämpning å statlig tjänsteman, som är underkastad
sistnämnda lönereglemente och innehar tjänst i lönegrad Ca eller Ce. I och
med att denna ändring vidtages i tjänstepensionsreglementet är 1947 års
allmänna familj epensionsreglemente även efter löneregleringens genomförande
tillämpligt å ifrågavarande personal utan att härför erfordras särskild
föreskrift. Med hänsyn till att för poliskommissarie vid poliskåren i Boden
förutsättes skola tillämpas högre lönegrad än den nu gällande påkallas
vidare en ändring av formell natur i de i tjänstepensionsreglementet intagna
särskilda bestämmelserna om skyldighet för personal tillhörande sagda poliskår
att inträda i kårens reserv m. in. I fråga om pensioneringsperioder
ankommer på Kungl. Maj:t att meddela beslut.
2 Bihang till riksdagens protokoll 195/i. 1 samt. Nr 173.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Pensionsrätt enligt SPA-reglementet i dess nuvarande lydelse är i vad
avser den kommunala polispersonalen förbehållen ordinarie befattningshavare,
vilken anställts för landstingsområde eller i polisdistrikt som nyss
sagts. Med hänsyn till den avsedda omläggningen av nämnda personals
löneförhållanden bör pensionsrätten för framtiden avse sådan i det föregående
angiven ordinarie befattningshavare, som är underkastad polislönereglementet,
samt motsvarande extra ordinarie befattningshavare. Härför
förutsättes vissa ändringar i 39 § reglementet.
Vissa befattningshavare vid seminariet för huslig utbildning i Umeå.
I årets statsverksproposition (VIII ht, p. 191) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att till Bidrag till seminariet för huslig utbildning i Umeå för
budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag av 110 000 kronor. Förslaget
innebär bl. a., att de statsbidragsgrunder, som nu gäller för fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala, ävensom de statliga avlöningsreglementena skall
göras tillämpliga även på seminariet i Umeå. I prop. 1954: 125 har jag förordat,
att lönegradsplaceringen för vissa uppräknade tjänster vid seminariet
i Umeå skall vara densamma som för motsvarande tjänster vid fackskolan
i Uppsala. I annat sammanhang denna dag har jag förordat, att vid
bifall till dessa förslag bör av nämnda tjänster allenast rektorstjänsten vid
seminariet inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente, medan för
facklärartjänster bör gälla avlöningsreglementet för övningslärare.
Enligt SPA-reglementets nuvarande lydelse tillhör nämnda befattningshavare
vid seminariet reglementets tillämpningsområde såsom innehavare
av befattningar inordnade under grupp B, d. v. s. befattningar som anslutes
till statens pensionsanstalt först efter särskild reglering av löne- och anställningsvillkoren.
Motsvarande befattningshavare vid fackskolan i Uppsala
tillhör däremot grupp A i reglementet och äger följaktligen erhålla delaktighet
i anstalten utan att någon dylik reglering företages.
Vid ett inordnande av här avsedda befattningshavare vid seminariet under
statliga avlöningsbestämmelser synes mig nuvarande system för befattningarnas
reglering i pensionsanstalten böra frångås och pensioneringen i
stället ordnas på samma sätt som för motsvarande befattningshavare vid
fackskolan. I enlighet härmed bör befattningshavarna överföras till grupp
A och således för framtiden medges anslutning till anstalten utan att i samband
därmed företages någon reglering av löne- och anställningsvillkoren.
Vidare bör pensionsåldern höjas'' från 63 år till 65 år samt inträda för rektor
vid utgången av det verksamhetsår och för facklärare vid utgången av det
kalenderhalvår, varunder sistnämnda ålder uppnås.
Dlstriktsöverlärare.
På föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet har Kungl. Maj :t
i prop. 1954: 135 underställt riksdagen vissa frågor rörande överlärarinstitutionen.
Propositionen innefattar bl. a. förslag om inrättande av lönegrads
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
placerade distriktsöverlärartjänster, avsedda att ersätta de nuvarande distriktsöverlärarbefattningarna,
som berättigar till visst minimiarvode utöver
folkskollärarlönen.
Enligt förslag i prop. 1954: 125 skall de nytillkommande distriktsöverlärartjänsterna
lönegradsplaceras med tillämpning av det för rektorstjänster
i allmänhet använda lönegradssystemet och således åsättas lönegradsbeteckningen
Cb samt tillsättas medelst förordnande för viss tid. Inplaceringen
i lönegrad skall ske allt efter antalet läraravdelningar inom vederbörande
distrikt.
1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen för folkskolan innehåller
bestämmelser om särskilda pensionsunderlag m. in. för folkskollärare,
som tillika innehar distriktsöverlärarbefattning enligt nuvarande organisation,
men äger icke tillämpning å tjänster, som tillsättes medelst förordnande
för viss tid. Den avsedda omvandlingen av de nuvarande distriktsöverlärarbefattningarna
till tjänster i lönegrader med beteckningen Cb gör
det därför erforderligt med vissa ändringar i nämnda reglementen. För de
nya tjänsterna bör i pensionshänseende uppenbarligen i princip gälla samma
bestämmelser som för andra förordnandetjänster med lönegradsbeteckningen
Cb. Med hänsyn härtill torde någon utförligare motivering till ändringsförslagen
icke erfordras, utan jag torde kunna inskränka mig till en redogörelse
för de viktigaste ändringarna.
I de allmänna bestämmelser, som ingår som en första avdelning i tjänstepensionsreglementet
för folkskolan, påkallas i första hand en kompletterande
föreskrift av innehåll, att reglementet äger tillämpning även å befattningshavare,
som är underkastad avlöningsreglementet för folkskolan och
innehar anställning i lönegrad med beteckningen Cb. Vidare bör där anges,
att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att för visst fall pröva frågan om
distriktsöverlärares rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension eller
tjänstelivränta.
Vissa av de i tjänstepensionsreglementets andra avdelning innefattade bestämmelserna
om befattningshavares skyldighet att avgå m. m. bör icke
vara tillämpliga å distriktsöverlärartjänst såsom sådan. Jag vill i detta
sammanhang framhålla, att jag förutsätter, att distriktsöverlärarförordnande
i regel icke skall upphöra förrän med utgången av det redovisningsår,
varunder läraren uppnår 65 års ålder.
De nyss åsyftade stadgandena i andra avdelningen, som icke bör vara tilllämpliga
å distriktsöverlärartjänst, är bestämmelserna om skyldighet att avgå
från befattningen vid uppnåendet av den övre gränsen av pensioneringspcrioden
och i vissa fall redan vid uppnåendet av periodens nedre gräns, bestämmelsen
om prövning av förflyttningsskyldighet, då befattningshavare
till följd av olycksfall i tjänsten, sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga
befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt
sköta sin befattning, samt stadgandena om anstånd med avgång ur tjänsten
och om befogenhet för Kungl. Maj :t att i visst fall förklara befattnings
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
havare skyldig att avgå från tjänsten. Däremot bör distriktsöverlärare, som
genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till förfarande, varå avsättning
kunnat följa, men jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från
ansvar, kunna av Kungl. Maj :t förklaras skyldig att avgå samt entledigas.
Under tjänstepensionsreglementets tredje avdelning upptagna bestämmelser,
berörande folkskollärare som tillika innehar distriktsöverlärarbefattning
enligt nuvarande organisation, bör ej kvarstå i reglementet. Stadgandet
om beräkning av tjänstepensions grundbelopp för befattningshavare, vars
befattning på grund av ändrad årlig lästid nedflyttats i lägre lönegrad, saknar
numera praktisk betydelse och bör därför likaledes utgå ur reglementet.
Övriga hithörande bestämmelser bör bibehållas men redovisas i ett särskilt
kapitel med rubriken »Befattningshavare i allmänhet». I ett andra kapitel,
likaledes upptaget under denna avdelning samt rubricerat »Distriktsöverlärare»,
bör med giltighet för distriktsöverlärare meddelas bestämmelser angående
rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension, beräkning av tjänstepensions
grundbelopp, tjänstepensionsunderlag m. m. I dessa hänseenden
avses skola gälla i huvudsak följande.
Distriktsöverlärare bör äga rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension
(överlärarpension) endast om han jämväl är berättigad till tjänstepension
såsom ordinarie folkskollärare. Sker avgången efter fyllda 60 år, bör
dock under vissa förutsättningar överlärarpension kunna medges.
Återgår distriktsöverlärare vid förordnandets upphörande till folkskollärarbefattningen,
bör för honom i pensionshänseende gälla vad för den befattningen
finnes stadgat. Det förutsättes dock, att distriktsöverläraren, om
lörordnandet fortgått under minst tolv år, skall äga kvarstå vid distriktsöverlärares
tjänstepensionsrätt.
Tjänstepensionsunderlaget för distriktsöverlärare bör utgöra det belopp,
som enligt reglementet gäller för den löneklass vederbörande lönegrad omfattar.
överlärarpensionens grundbelopp bör motsvara tjänstepensionsunderlaget,
därest distriktsöverläraren antingen under minst 12 år innehaft förordnande
å sin befattning eller ock, oavsett tjänstetidens längd, befunnits på
grund av olycksfall i tjänsten oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta
sin tjänst. I den mån sådant förhållande ej föreligger och hel pension således
ej bör utgå, avses pensionen skola avkortas med 1/160 för varje full
fjärdedel av år, varmed tjänstetiden understiger 12 år, dock med högst
24/160.
I de i tjänstepensionsreglementets fjärde och sjätte avdelningar innefattade
bestämmelserna påkallas vissa mindre ändringar till följd av att de blir
tillämpliga å distriktsöverlärare.
I och med att 1947 års tjänstepensionsreglemente för folkskolan gäller beträffande
de nytillkommande distriktsöverlärartjänsterna blir 1947 års familj
epensionsreglemente för folkskolan tillämpligt å dem utan att härför
erfordras särskild föreskrift.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Hittillsvarande under familjepensionsreglementets andra avdelning upptagna
bestämmelser om beräkning av familj epensionstal vid lönegradssänkning
på grund av ändrad prhg lästid samt familjepensionsunderlag m. m.
för folkskollärare, som tillika innehar distriktsöverlärarbefattning enligt nuvarande
organisation, bör utgå ur reglementet.
Andra avdelningen bör — i likhet med vad jag föreslagit i fråga om
tjänstepensionsreglementets tredje avdelning — uppdelas på två kapitel, rubricerade
»Befattningshavare i allmänhet» resp. »Distriktsöverlärare». I det
första av dessa kapitel bör med nyss angivna undantag redovisas de bestämmelser,
som enligt reglementet i dess nuvarande lydelse innefattas under
ifrågavarande avdelning, medan i det andra kapitlet bör med tillämpning för
efterlevande till distriktsöverlärare meddelas bestämmelser rörande rätt att
komma i åtnjutande av familjepension, beräkning av familjepensions grundbelopp,
familjepensionsunderlag m. m.
Jämväl i första och tredje avdelningarna påkallas mindre ändringar.
De avsedda bestämmelserna har i allmänhet en nära anknytning till de
föreslagna ändrade bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet och är i
övrigt närmast av teknisk natur.
Beträffande de folkskollärare, som tillika innehar distriktsöverlärarbefattning
enligt nuvarande organisation, kan det bli erforderligt med vissa
övergångsbestämmelser. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta
härom liksom beträffande övriga övergångsanordningar.
Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att de av mig tidigare i dag
förordade ändringarna i avlöningsreglementet för folkskolan påkallar vissa
redaktionella ändringar i pensionsreglementena för folkskolan.
II. Beredande av pensionsrätt i statens pensionsanstalt åt vissa hemvårdarinnor
m. m.
I gemensam skrivelse den 27 november 1953 har styrelserna för Svenska
stadsförbundet och för Svenska landskommunernas förbund gjort framställning
om pensionsrätt enligt SPA-reglementet för bl. a. hemvårdarinnor, till
vilkas avlöning staten icke lämnar bidrag. I skrivelse den 16 februari 1954
har socialstyrelsen gjort framställning i liknande syfte. Statens pensionsanstalt
har efter remiss avgivit utlåtande över förstnämnda framställning.
Den statsunderstödda sociala hemhjälpen har tillkommit främst för att
bereda hemhjälp åt familjer, där sådan tillfälligt erfordras på grund av
husmoderns bristande arbetsförmåga, behov av vila eller därmed jämförbara
omständigheter. Statsunderstödd hemhjälp kan också lämnas ensamboende.
Huvudman för den statsunderstödda hemhjälpsverksamheten kan vara
antingen kommun eller kommunalförbund eller också enskild förening med
verksamhet i flera kommuner. Ledningen av verksamheten inom kommu
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
nerna utövas av en hemhjälpsnämnd, som bl. a. har att anställa hemvårdarinnor
och öva tillsyn över deras arbete. Det regionala överinseendet över
hemhjälpsverksamheten utövas antingen av en för varje landstingsområde
av landstinget särskilt utsedd hemhjälpsstyrelse eller genom något av landstingets
redan fungerande organ. I stad, som ej deltager i landsting, skall
hemhjälpsnämnden jämväl fullgöra de uppgifter, som eljest åvilar hemhjälpsstyrelse.
Tillsynsmyndighet för den sociala hemhjälpen är socialstyrelsen.
För erhållande av anställning som hemvårdarinna inom den statsunderstödda
hemhjälpen kräves antingen 15 månaders hemvårdarinneutbildning
eller också flera års praktik i husligt arbete och barnavård jämte 3 månaders
kompletterande utbildning. Dispens från särskild utbildning kan beviljas
av socialstyrelsen.
Statsbidraget till den sociala hemhjälpen utgår i form av bidrag till hemvårdarinnornas
avlönande. Bidraget är för heltidsanställd hemvårdarinna
högst 1 400 kronor om året. Av statsmedel bestrides vidare ålderstillägg
och kallortstillägg. Det högsta statsbidrag, som kan utgå till en kommun,
är för städernas del 35 kronor och för övriga kommuners del 70 kronor för
varje påbörjat hundratal av kommunens folkmängd. Detta innebär, att
statsbidrag utgår till en heltidsanställd hemvårdarinna eller motsvarande
antal deltidsanställda hemvårdarinnor per 4 000 invånare i städerna och
per 2 000 invånare i övriga kommuner. Från det enligt dessa regler beräknade
statsbidraget skall vid utbetalningen avräknas två femtedelar av influtna
avgifter för lämnad hjälp.
1 027 hemhjälpsnämnder, representerande 132 städer och 899 andra kommuner,
har hos socialstyrelsen sökt statsbidrag till avlönande under år
1954 av 3 120 heltidsanställda hemvårdarinnor. Av dessa hemvårdarinnetjänster
saknas statsbidragsberättigande folkmängdsunderlag för 296, fördelade
på 192 hemhjälpsnämnder.
Bl. a. för åstadkommande av enhetlighet i pensionshänseende har socialstyrelsen
tidigare låtit beviljat statsbidrag avse en hemhjälpsnämnds samtliga
heltidstjänster, även om särskilt statsbidrag ej kunnat beräknas för alla
på grund av för litet folkmängdsunderlag. Den med storkommunernas tillkomst
under år 1952 sammanhängande nyfördelningen av det statsbidragsberättigande
folkmängdsunderlaget har i ett stort antal fall lett till att statsbidrag
kunnat erhållas för ett färre antal tjänster än när samma folkmängd
var uppdelad i mindre enheter. Socialstyrelsen har för innevarande år, i
avbidan på statsmakternas ställningstagande till en av styrelsen hos Kungl.
Maj:t den 9 augusti 1951 gjord framställning i ämnet, ansett sig böra begränsa
statsbidraget till de hemvårdarinnor, som med hänsyn till folkmängdsunderlaget
är därtill berättigade. Härvid har dock gjorts undantag
för sådana hemvårdarinnetjänster utan statsbidragsberättigande folkmängdsunderlag,
som tidigare omfattats av statsbidragsgivningen.
Enligt bestämmelserna i SPA-reglementet skall sådan för heltidstjänst
avsedd hemvårdarinnebefattning, till vars avlöning staten lämnar bidrag,
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
vara förenad med pensionsrätt. Vid tillämpning av dessa bestämmelser har
pensionsanstalten ansett sig böra i princip räkna med att pensionsrätt enligt
SPA-reglementet tillkommer endast de hemvårdarinnor, som med hänsyn
till grunderna för statsbidragsberäkningen kan anses därtill berättigade.
Styrelserna för Svenska stadsförbundet och för Svenska landskommunernas
förbund framhåller, att en del kommuner måst anställa ett större antal
heltidsanställda hemvårdarinnor än som motsvarar statsbidraget. Då härigenom
vissa heltidsanställda hemvårdarinnor icke fått sin pensionsfråga
ordnad genom statens pensionsanstalt, har uppkommit icke obetydliga svårigheter
vid ordnande av löne- och övriga anställningsförhållanden för hemvårdarinnepersonalen.
Frågan om vem eller vilka av vederbörande kommuns
hemvårdarinnor som skall anses äga pensionsrätt i pensionsanstalten har
ibland fått lämnas öppen. Dessa svårigheter har, efter vad styrelserna för
förbunden vidare anför, för vissa kommuner blivit större därigenom, att
av socialstyrelsen meddelade beslut om statsbidrag till hemhjälpsverksamheten
avsett hela antalet hemvårdarinnor med heltidsanställning hos kommunen,
även om själva statsbidragsberäkningen till följd av de tidigare
nämnda begränsningsreglerna skett på annat sätt. Åtskilliga kommuner har
på grund härav i sina anmälningar till statens pensionsanstalt upptagit ett
större antal hemvårdarinnor med heltidsanställning än som svarat mot
statsbidragets storlek. Enligt styrelsernas uppfattning kan i längden nu
angivna förhållanden beträffande hemvårdarinnepensioneringen icke lämpligen
bestå. Styrelserna framhåller vidare, att en anslutning av här avsedda
hemvårdarinnor till pensionsanstalten icke skulle, vare sig för staten eller
för kommunerna, medföra några ekonomiska konsekvenser av större räckvidd.
Styrelsernas önskemål om SP A-anslutning för nämnda befattningshavare
grundas således icke på ekonomiska utan på administrativa skäl.
Under hänvisning till det anförda hemställer styrelserna, att varje heltidsanställd
hemvårdarinna hos kommun, som erhåller statsbidrag till, sin
hemhjälps verksamhet, måtte tillerkännas pensionsrätt enligt SP A-reglementet.
Socialstyrelsen uttalar, att det uppenbarligen kommer att verka hämmande
på den sociala hemhjälpsverksamheten, om icke samtliga hemvårdarinnor
kan anslutas till statens pensionsanstalt. Även för de enskilda befattninghavarnas
vidkommande finner styrelsen det vara ur flera synpunkter
ofördelaktigt, att de tillhör skilda pensionsinrättningar. Nackdelarna härav
aktualiseras bl. a. vid anställningsbyte, som föranleder övergång från en
pensionsinrättning till en annan. Under åberopande av bl. a. det anförda
hemställer styrelsen, att SP A-pensioneringen måtte utvidgas att omfatta
även de heltidsanställda hemvårdarinnor, till vilkas avlöning staten ej bidrager,
samt att frågan härom upptages till behandling och beslut, oberoende
av att frågan om SP A-pensioneringens framtida funktioner är föremål
för utredning genom 1951 års pensionsutredning.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Statens pensionsanstatt framhåller i sitt utlåtande, att anstalten byggt
tillämpningen av SPA-reglementet på bl. a. de beslut socialstyrelsen från år
till år fattat angående det antal hemvårdarinnor statsbidraget avser. Pensionsanstalten
har således ansett det uteslutet både av formella och praktiska
skäl att tillämpa SPA-reglementet på ett mindre antal befattningshavare
än den statsbidragsbeviljande myndighetens beslut omfattar. Såvitt
pensionsanstalten kan bedöma skulle den ifrågasatta utvidgningen av hemvårdarinnepensioneringen
icke komma att innebära någon ökad kostnad för
statsverket. Här avsedda befattningshavare utgöres nämligen, efter vad pensionsanstalten
inhämtat, i regel av unga personer, genomsnittligt några
och tjugo år, som kan beräknas relativt snart erhålla med pensionsrätt enligt
SPA-reglementet förenade tjänster. Vidare föreligger en jämförelsevis
betydande avgångsfrekvens, särskilt i lägre åldrar, varigenom pensionsrätten
i många fall förloras eller utbytes mot rätt till livränteförmåner. På
anförda skäl vill pensionsanstalten icke framställa någon erinran mot att
här avsedda hemvårdarinnor medges pensionsrätt enligt SPA-reglementet.
I sitt utlåtande tar statens pensionsanstalt även upp fråga om ändrad form
för hemvårdarinnebefattnings anslutning till SPA-reglementet.
Enligt reglementets nuvarande lydelse är hemvårdarinnebefattning obligatoriskt
ansluten till pensionsanstalten så snart statsbidragsvillkoren är uppfyllda.
Pensionsanstalten erinrar, att anstalten i tidigare sammanhang (jfr prop.
1952: 205) med avseende å hemvårdarinnorna ifrågasatt en sådan omläggning
av anslutningsförfarandet, att pensionsrätt för hemvårdarinnor skulle
erhållas först efter särskild reglering av anställnings- och avlöningsvillkoren.
Vid dåvarande arbetsbelastning fann sig pensionsanstalten dock icke böra
föreslå den ifrågavarande ändringen.
Med hänsyn till i viss mån ändrade förutsättningar för åstadkommande
av en dylik ändring anser sig pensionsanstalten nu böra ånyo taga upp denna
fråga. Härutinnan anför pensionsanstalten i huvudsak följande.
Vad som framför allt talar för en överflyttning från grupp A (pensionsrätt
utan särskild reglering av löne- och anställningsvillkoren) till grupp
B (pensionsrätt efter särskild reglering av löne- och anställningsvillkoren)
är, att kungörelsen angående statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet
icke innehåller sådan reglering av löne- och anställningsvillkoren, som eljest
i allmänhet föreligger beträffande personal med pensionsrätt enligt statliga
bestämmelser. Pensioneringen i pensionsanstalten omfattar sålunda hemvårdarinnor
med anställning utan närmare författningsenlig reglering av
anställningstid, uppsägningsvillkor etc. Enligt pensionsanstaltens mening bör
staten i princip icke anordna pensionering av icke-statliga befattningshavare
med mindre fasta anställningsvillkor än dem som gäller för att statens egna
befattningshavare skall äga pensionsrätt. Denna princip tillämpas beträffande
andra under SPA-reglementet lydande kommunalanställda.
På anförda skäl bör, samtidigt med en jämkning av de i SPA-reglementet
angivna villkoren angående statsbidrag, hemvårdarinnebefattningarna överföras
från grupp A till grupp B i reglementet. Förändringen bör ske så, att
överförandet skall kunna äga rum genom registrering av befattningarna,
tidigast från och med den 1 juli 1954. De befattningar, för vilka registre
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
25
ring icke genomföres från och med nämnda dag, bör bibehållas vid pensionsrätt
såsom A-befattningar längst intill den 1 juli 1955. Pensionsrätten
från och med sistnämnda dag bör alltså enligt pensionsanstaltens uppfattning
göras beroende av att vederbörande huvudman genomför registrering
av befattningarna. Genom en övergångsanordning av denna innebörd skulle
pensionsanstaltens bestyr med registrering fördelas på ett ur arbetsteknisk
synpunkt lämpligt sätt.
Under hänvisning till det anförda förordar pensionsanstalten en omläggning
av anslutningsförfarandet i fråga om hemvårdarinnor enligt de grunder
anstalten nu angivit.
Departementschefen.
Vid statsmakternas ställningstagande till 1944 års pensionsutrednings
förslag angående pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa ickestatliga
befattningshavare (prop. 1949:200) löstes frågan om avgränsningen
av pensionsanstaltens verksamhet blott provisoriskt. Slutlig ståndpunkt till
detta spörsmål har ännu ej tagits och därmed torde komma att ytterligare
anstå i avbidan på den nu pågående översynen av det statliga pensionsväsendet.
Med hänsyn till att frågan om den definitiva avgränsningen av anstaltens
pensioneringsverksamhet således alltjämt står öppen, bär på senare
år restriktivitet iakttagits vid behandling av frågor om anslutning av ytterligare
grupper av befattningshavare till SPA-området. De genomförda nyanslutningarna
har ansetts innebära en komplettering av statsmakternas
beslut av år 1949 angående SP A-reglementet och avsett institutioner med
statsunderstöd av väsentlig betydelse.
Enligt SPA-reglementet i dess nuvarande lydelse föreligger pensionsrätt
för heltidsanställda hemvårdarinnor, till vilkas avlöning staten bidrager.
Med förevarande framställning åsyftas, att jämväl övriga hemvårdarinnor,
för vilka befattningshavare gäller samma anställningsvillkor som för de
först nämnda, skall anslutas till pensionsanstalten oberoende av att statsbidrag
ej utgår till deras avlönande.
I och för sig kunde det synas ligga närmast till hands, att pensioneringen
av de i framställningen avsedda hemvårdarinnorna ordnades genom huvudmännens
försorg. En sådan lösning skulle emellertid medföra stora olägenheter.
Om pensioneringen av dessa skulle ordnas av respektive huvudmän,
skulle administrativa olägenheter uppstå vid övergång mellan skilda hemvårdarinnetjänster,
såväl utom som inom SPA-området, och i vissa fall
skulle också uppstå svårigheter att samordna de på dessa tjänster belöpande
pensionsförmånerna till skäliga totalförmåner. Olägenheterna måste
anses som särskilt besvärande både praktiskt och psykologiskt då, såsom i
här förevarande fall, fråga är om talrika övergångar mellan skilda hemvårdarinnetjänster,
vilka är helt likartade i fråga om arbetsuppgifter och
i avseende å andra anställningsvillkor än pensionsvillkoren och för vilka
i många fall cn och samma kommun är huvudman. Ett rationellt ordnande
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
av samordningsfrågorna beträffande pensioneringen utgör därför här ett
påtagligt intresse, som berör både staten och kommunerna.
De nu anförda omständigheterna kan dock ej i och för sig motivera
den ifrågasatta SPA-anslutningen. Systemet för pensioneringen genom statens
pensionsanstalt är för närvarande så beskaffat, att pensionskostnaderna
till avsevärd del faller på staten, och SPA-anslutning av befattningshavarna
inom viss verksamhet innebär på grund härav regelmässigt, att denna
kommer i åtnjutande av ett icke obetydligt ekonomiskt stöd från statens
sida. Vad angår de här avsedda hemvårdarinnorna föreligger uppenbarligen,
med hänsyn till bl. a. den ståndpunkt som intagits i frågan om direkt statsbidragsgivning
till hemvårdarinneverksamheten, icke några skäl för att vidtaga
åtgärder, som medför statsbidragsgivning i annan ordning. SPA-anslutning
borde sålunda, med hänsyn till de ekonomiska förhållandena i och
för sig, icke komma i fråga, om anslutningen beräknades leda till ökade
kostnader för staten. Beträffande ifrågavarande hemvårdarinnor är emellertid
förhållandena sådana, att man icke behöver befara någon egentlig kostnadsökning
för staten. Befattningshavarna är nämligen i allmänhet i sådan
ålder och ombytena på tjänsterna av så stor omfattning, att flertalet berörda
personer kan antagas komma att förr eller senare vinna anslutning till
pensionsanstalten enligt de redan gällande reglerna och därvid hinna före
pensionsåldern tjäna in för hel pension erforderligt antal tjänstår. Den
egentliga innebörden av en SPA-anslutning för nu ifrågavarande hemvårdarinnor
skulle vid sådant förhållande närmast vara att sänka inträdesåldern
och därmed förlänga avgiftsbetalningstiden för hemvårdarinnegruppen som
helhet tagen, mot att staten skulle åtaga sig att enligt SPA-reglementet svara
för bl. a. riskskyddet för vederbörande befattningshavare redan från inträdesåldern.
I sammanhanget är vidare av vikt att observera, att kostnaderna
för SP A-pensioneringen i fråga om hemvårdarinnorna vid nuvarande pensioneringsregler
kan beräknas bli i större utsträckning täckta genom avgifter
än motsvarande kostnader för många andra grupper, beroende på att de
i förhållandevis stor utsträckning lämnar sin yrkesverksamhet efter relativt
kort tid och vidare kan antagas förorsaka genomsnittligt låga familjepensionskostnader.
Ur samordnings- och administrationssynpunkter synes sålunda en utvidgning
av SPA-pensioneringen till att omfatta här avsedda befattningshavare
vara väl motiverad. I enlighet med vad nyss anförts föreligger icke
heller ur statens synpunkt några hinder mot en dylik utvidgning med hänsyn
till de ekonomiska verkningarna därav. Då härtill kommer, att det sätt
på vilket statsbidragsbestämmelserna tidigare tillämpats eljest skulle kunna
göra vissa övergångsbestämmelser till SPA-reglementet erforderliga, vill jag
icke motsätta mig att ifrågavarande befattningshavare med anställning hos
huvudman, som åtnjuter statsbidrag för hemhjälpsverksamheten, medges
anslutning till pensionsanstalten. Jag räknar härvid med att anslutning till
SPA-reglementet skall medges endast för befattningshavare, vilka avses
för sådana uppgifter och har sådan kompetens, som förutsättes för erhållande
av statsbidrag till lön.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Vad statens pensionsanstalt anfört och förordat beträffande formen för
hemvårdarinnebefattnings anslutning till SPA-reglementet föranleder ingen
erinran från min sida. Det synes mig vara en lämplig anordning att i enlighet
med anstaltens förslag registrering av redan anslutna befattningar
sker successivt under nästa budgetår.
Riksdagens bemyndigande att meddela pensionsbestämmelser för hemvårdarinnor,
till vilkas avlöning staten ej bidrager, torde böra utverkas. Bestämmelserna
synes böra tillämpas från och med den 1 juli 1954.
III. Övertagande av Svenska lärarinnornas pensionsförenings verksamhet
m. m.
Svenska lärarinnornas pensionsförening, understödsförening, började sin
verksamhet år 1855. Kungl. Maj:ts fastställelse å föreningens stadgar erhölls
år 1885. Föreningen, som sedan år 1919 är registrerad som understödsförening,
har till ändamål att bereda ålderspension åt kvinnor, som
innehar lärarinneanställning vid svensk skola eller tjänstgör som lärarinna
i familj eller eljest som privatlärarinna.
Medlem i föreningen är skyldig att före den tid, då pension kan börja utgå
(inträdet i pensionsklassen), till föreningen inbetala minst 375 kronor,
antingen på en gång eller genom årliga inbetalningar av minst 15 kronor.
Under loppet av ett och samma kalenderår får ej inbetalas mer än 500 kronor
för någon medlem och det högsta belopp medlem får ha innestående
hos föreningen är 15 000 kronor. Dör medlem före inträdet i pensionsklassen,
tillfaller hennes behållning övriga icke pensionerade medlemmar.
Medlem inträder i pensionsklassen och äger således utfå pension tidigast
från och med ingången av det kalenderår, varunder femtiofem års
ålder uppnås. Pensionens storlek är avhängig av i första hand storleken av
medlemmens inbetalningar jämte ränta, arvsvinst m. m. och den levnadsålder,
vid vilken inträde sker i pensionsklassen. F. n. utgår pensionen med
lägst 7 och högst 8,57 procent av medlemmens behållning.
Pensionsföreningens fyra huvudfonder är besparingsfonden, livräntefonden,
säkerhetsfonden och garantifonden. Medlem, som ej inträtt i pensionsklassen,
är delägare i besparingsfonden, till vilken alla inbetalningar jämte
ränta in. in. ingår. I och med att medlem inträder i pensionsklassen överflyttas
hennes behållning från nämnda fond till livräntefonden, från vilken
pensionen utgår. De föreningen tillhöriga medel, som ej ingår i besparingsfonden,
skall i första hand disponeras för en sådan utfyllnad av livräntefonden,
att däri ingående medel motsvarar sammanlagda kapitalvärdet av
utgående pensioner och den del av föreningens omkostnader, som skall bestridas
av pensionärerna. Föreningens övriga medel, till vilka hänföres
även gåvor och testamentariska legat givna utan särskilda villkor, redovisas
under säkerhetsfonden till ett belopp motsvarande en tjugondei av
livräntefonden och i övrigt under garantifonden. Till pensionsföreningens
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
förfogande står vidare tre donationsfonder, nämligen Thérése och Knut Anderssons
fond, Maria Mobaeckers fond och styrelsens fond. Härtill kommer
Eugenie Claessons donationsfond, som tillhör pensionsföreningen gemensamt
med musikaliska akademien och stiftelsen för gamla tjänarinnor.
Jämlikt testamentariskt förordnande utgår viss livränta från sistnämnda
fond.
Av en av styrelsen för pensionsföreningen avgiven förvaltningsberättelse
för år 1953 framgår, att föreningens inkomster och utgifter under nämnda
år samt tillgångar vid samma års slut utgjorde:
Inkomster.
Insättningar i Besparingsfonden .......................... 2 250: —
Räntor................................................. 83 336:16
Avkastningsöverskott å Eugenie Claessons donationsfond .... 1 131: 81
Summa kronor 86 717:97
Utgifter.
Livräntor (pensioner) .................................. 242 555:32
På grund av särskilda förordnanden och gåvobrev.......... 594:-—
Förvaltningskostnader .................................. 7 163:08
Summa kronor 250 312:40
T illgångar.
Besparingsfonden ...................................... 252 790:24
Livräntefonden ........................................ 1 884 363:70
Säkerhetsfonden ........................................ 121 402:73
Garantifonden ......................................... 100 622:35
Thérése och Knut Anderssons fond ...................... 20 000:_
Maria Mobaeckers fond .................................. 9 400: —
Styrelsens fond......................................... 1 000: —
Summa kronor 2 389 579: 02
Föreningens tillgångar utgöres huvudsakligen av obligationer och inteckningar
i fastigheter.
Staten har i viss utsträckning bidragit till ifrågavarande pensionering.
Enligt beslut vid 1903 års riksdag (X ht, p. 5) erhöll sålunda pensionsföreningen
i princip ett årligt bidrag av 30 kronor för medlem, som utövade
undervisning vid högre skola för kvinnlig ungdom eller vid samskola, under
förutsättning att för henne i föreningen under nästföregående år insatts
minst 60 kronor. I och med att vid 1905 års riksdag beslut fattades om en
höjning av bidraget till 60 kronor, blev för sådan medlem en pensionsavgift
av 120 kronor om året att anse som den normala. Därav betalade staten
hälften och lärarinnan — med eller utan bidrag av skolan — hälften.
Jämlikt beslut vid 1910 års riksdag (prop. 1910: 205) bildades lärarinnornas
pensionsanstalt i huvudsakligt syfte att ombesörja obligatorisk pensionering
av lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. Då dylik
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
29
pensionering icke ansågs böra för det dåvarande införas för lärarinnor i de
förberedande klasserna, anförtroddes åt pensionsföreningen att även för
framtiden på oförändrade villkor handha pensioneringen av dessa. Detta
beslut innebar följaktligen för föreningens vidkommande, att dess rätt till
statsbidrag inskränktes till sådana lärarinnor, som uteslutande eller huvudsakligen
tjänstgjorde i de förberedande klasserna i statsunderstödda privatskolor.
Övergångsvis bibehölls dock föreningen vid sin rätt till statsbidrag
beträffande samtliga de lärarinnor, för vilka föreningen vid tidpunkten för
lärarinnornas pensionsanstalts inrättande ägde uppbära dylikt bidrag.
Såsom en följd av den vid 1927 års riksdag (prop. 1927: 116) beslutade
nya organisationen för det högre skolväsendet ansågs tjänstgöring i de förberedande
klasserna i statsunderstödda enskilda läroanstalter icke vidare
böra kvalificera till statsbidrag för lön eller pension. På grund härav upphörde
successivt pensionsföreningens rätt till statsbidrag för andra delägare
än sådana, för vilka pensionsföreningen enligt 1910 års riksdags beslut
övergångsvis ägde rätt till dylikt bidrag. Vid 1932 års riksdag (prop.
1932: 158) beslöts emellertid, att pensionsföreningen skulle bibehållas vid
sin rätt till statsbidrag under dittills gällande villkor för medlem, för vilken
vid ikraftträdandet av den nya skolorganisationen statsbidrag utgick på
grund av tjänstgöring i nämnda klasser.
I skrivelse den 6 februari 1952 har styrelsen för Svenska lärarinnornas
pensionsfurening hos Kungl. Maj :t gjort framställning om statens pensionsanstalts
övertagande av föreningens verksamhet in. in. Över framställningen
har yttranden avgivits av pensionsanstalten och statskontoret.
Pensionsföreningens styrelse framhåller, att föreningen bildades i mitten
på 1800-talet i syfte att bereda pension åt lärarinnor, huvudsakligen vid landets
flickskolor, som då för liden och därefter under lång tid framåt icke
hade möjlighet att nödtorftigt sörja för sin ålderdom på annat sätt än genom
erläggande av avgifter till föreningen. De pensioner, som grundats genom
dessa avgifter jämte i förekommande fall av staten eller vederbörande
skola lämnade bidrag, är mycket blygsamma. Det starka räntefallet i början
på 1930-talet föranledde ett beslut från styrelsens sida om en viss successiv
nedsättning av pensionerna under åren 1938—1943. Enligt beslut av styrelsen
genomfördes en ny pensionsminskning från och med år 1948. Den
högsta årspension, som utgår från föreningen, är nu 1 200 kronor och den
genomsnittliga pensionen till föreningens ca 600 pensionärer är omkring 400
kronor. Från och med år 1940 har några nya medlemmar icke beviljats inträde
i föreningen. Föreningens läge i ekonomiskt avseende är nu sådant,
att styrelsen finner pensionerna trots de sålunda beslutade nedsättningarna
vara högre än nuvarande ränteläge och dödlighetsförhållanden medger. Redan
för det antal av föreningens medlemmar, som icke är hänvisade till enbart
pensionen från föreningen för sin ålderdomsförsörjning, blir i flertalet
fall en ifrågakommande ytterligare pensionsminskning kännbar, men vida
allvarligare följder får en sådan minskning för den, som har pensionen som
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
enda inkomstkälla. Styrelsen anser sig böra framhålla, att det här är fråga
om en grupp av medborgare, som gjort en arbetsinsats för samhället och
dess ungdom under en tid, då lärarinnornas anställnings- och lönevillkor
var ytterst blygsamma och då ordnade pensionsförhållanden var praktiskt taget
obefintliga. Det synes styrelsen för den skull vara en rimlig begäran, att
staten nu ingriper så att medlemmarnas förväntningar om trygghet för ålderdomen,
i den mån denna trygghet kunnat påräknas genom pension från
föreningen, icke helt svikes.
I anslutning till det anförda hemställer styrelsen, att statens pensionsanstalt
övertager föreningens verksamhet och även — mot det att föreningens
tillgångar, frånsett vissa speciella fonder, överlämnas till anstalten
—• svarar för att föreningens medlemmar för framtiden får åtnjuta pension
med lägst nuvarande belopp. Härvid förutsätter styrelsen, att pensionsanstalten
skall, om ett övertagande kommer till stånd, åtaga sig att även fullgöra
föreningens förpliktelser i löne- och pensionshänseende gentemot dess
nuvarande kassaförvaltare. Alternativt hemställer styrelsen, att staten skall
utan att övertaga föreningens verksamhet garantera medlemmarna ett bibehållande
av deras pensioner vid nuvarande nivå. Styrelsen framför vidare
det önskemålet, att föreningens medlemmar skall beredas kompensation
för den realförsämring av pensionerna, som blivit en följd av levnadskostnadsutvecklingen.
Statens pensionsanstalt framhåller, att den av lärarinnornas pensionsförening
bedrivna verksamheten så till vida varit statsunderstödd som föreningen
ägt utbekomma visst statsbidrag för de medlemmar, som uppfyllt
därför föreskrivna villkor. Grunden för statsunderstödet har emellertid
liksom underlaget för föreningens verksamhet över huvud taget efter hand
undanryckts genom vissa av statsmakterna meddelade beslut, i första hand
1910 års riksdags beslut om inrättande av lärarinnornas pensionsanstalt
och 1927 års riksdags beslut om ny organisation för det högre skolväsendet.
Genom att den nya skolordningen kom att medföra en avveckling av de
förberedande klasserna och genom den samtidigt påbörjade ombildningen
av enskilda flickskolor till kommunala flickskolor torde verkningarna av de
vid 1932 års riksdag beslutade övergångsanordningarna för pensionsföreningens
del ha blivit i stort sett illusoriska. Pensionsföreningen torde sålunda,
oavsett ränte- och dödlighetsförhållandena, icke ha ägt tillräckliga
möjligheter för nödig konsolidering av sin ställning.
Under åberopande av det anförda uttalar pensionsanstalten, att billigheten
synes tala för ett tillmötesgående av pensionsföreningens framställning
i vad den avser ett inordnande av föreningens verksamhet under anstalten.
Vidare anför pensionsanstalten, att föga synes vara att erinra mot att staten
lämnar sin medverkan till att de medlemmar i föreningen, som ännu
icke inträtt i pensionsklassen, får sina pensioner bestämda med tillämpning,
av nu gällande procenttal. Härvid förutsätter pensionsanstalten, att
föreningens tillgångar icke minskas nämnvärt under tiden fram till över
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
31
tagandet på grund av iklädandet av nya förpliktelser eller av annan anledning,
som kan anses icke godtagbar. Pensionsanstalten finner icke heller anledning
till erinran mot att redan beviljade pensioner, däribland även en till
pensionsföreningens förutvarande kassaförvaltare utgående pension, bibehålies
vid sina nuvarande belopp.
I anledning av pensionsföreningens yrkande, att pensionsanstalten skall
övertaga föreningens förpliktelser i löne- och pensionshänseende gentemot
dess nuvarande kassaförvaltare, anför pensionsanstalten följande.
Föreningens förpliktelser gentemot nuvarande kassaförvaltaren, som är
född den 22 november 1895, grundar sig dels på anställningskontrakt, dels
på ett styrelsebeslut om hennes pensionering. Enligt anställningskontraktet
gäller, att hennes lön skall utgöra 6 000 kronor för år samt att hon skall
äga att på oförändrade villkor kvarstå i föreningens tjänst till dess hon
uppnår 65 levnadsår. Genom beslutet om hennes pensionering har en årlig
pension om 3 000 kronor tillerkänts henne att utgå från 65 års ålder
eller den senare tidpunkt, till vilken hon kan komma att kvarstå i föreningens
tjänst. I pensionen skall inbegripas den stadgeenliga pension, som
kan tillkomma henne på grund av de för henne av pensionsföreningen till
besparingsfonden gjorda inbetalningarna. Enligt vad pensionsanstalten erfarit
har emellertid kassaförvaltaren, som f. n. innehar med pensionsrätt
enligt SPA-reglementet förenad deltidsanställning vid enskild flickskola,
från och med den 1 januari 1953 förordnats till ordinarie ämneslärarinna
vid kommunal flickskola. Hon anser sig vid sådant förhållande icke böra
ställa något anspråk på ersättning för den mistade lönen, därest pensionsföreningens
verksamhet övertages av staten. Lönen till kassaförvaltaren torde
således böra upphöra med övertagandet av verksamheten, såvida icke
detta inträffar före likvidationens avslutande. Pensionen torde däremot böra
utgå i enlighet med den av föreningen givna utfästelsen.
Pensionsanstalten behandlar i fortsättningen vissa spörsmål med avseende
å pensioneringens ordnande och anför därvid följande.
Enligt föreningsstadgarna skall beträffande en var delägare i besparingsfonden
vid varje års slut bestämmas hennes i fonden innestående behållning.
Behållningen skall därvid motsvara dels behållningen vid årets början
med därå belöpande ränta för året, beräknad enligt i stadgarna angivna
grunder, dels arvsvinst, dels slutligen de av delägaren under året verkställda
insättningarna jämte därå upplupen ränta, beräknad med tillämpning av
räntefot som styrelsen för varje år fastställer. Efter pensionsanstaltens övertagande
av pensioneringen synes tillräckligt, att behållningen beräknas allenast
för den tidpunkt, från vilken pensionen skall börja utgå. Förutsättning
härför är emellertid, att den i stadgarna föreskrivna maximeringen av
behållning i besparingsfonden till 15 000 kronor och därmed sammanhängande
rätt för delägare att utfå överskjutande belopp icke skall äga tilllämpning.
I fråga om grunder för beräkningen av cnvars andel i fonden får
pensionsanstalten föreslå tillämpning av en räntefot av 3 1/2 procent och
dödlighetstabellen R 32 för kvinnor. I stadgarna stipulerat villkor om viss
minimiinbetalning för erhållande av pension synes av praktiska skäl kunna
eftergivas.
Enligt pensionsanstaltens mening bör ett belopp, motsvarande av pensionsföreningen
i samband med ett övertagande av till statsverket överlämna
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
de tillgångar, antingen gottskrivas pensionsanstaltens pensionsfond eller ock
tagas till uppbörd å anslaget till bidrag till pensioneringskostnaderna för
statens pensionsanstalt. Enligt det första alternativet, vilket anstalten för
sin del är närmast böjd att förorda, kan övertagandet beräknas komma att
under första året öka belastningen å nämnda anslag med omkring 245 000
kronor, medan ränteinkomsterna från anstaltens pensionsfond samtidigt
ökar med omkring 80 000 kronor. Enligt det andra alternativet synes övertagandet
komma att under första året medföra en belastningsminskning å
ifrågavarande anslag med i runt tal 2 250 000 kronor och under åren därefter
föranleda en belastningsökning å samma anslag med omkring 240 000
kronor. Allt eftersom föreningsmedlemmarna avlider minskas givetvis enligt
båda alternativen den belastning å anslaget, som härrör från övertagandet
av föreningens verksamhet.
Pensionsanstalten finner det tveksamt, om staten bör åtaga sig att bereda
föreningens medlemmar kompensation för penningvärdets försämring.
Denna fråga torde böra övervägas i ett vidare sammanhang. Därvid torde
även böra prövas villkoren och grunderna för eventuell dylik kompensation,
med beaktande i förekommande fall av i vad mån vid pensionering i annan
tjänst hänsyn tagits till anställningstid, för vilken pensionsföreningen uppburit
statsbidrag. Mot bakgrunden av det anförda anser sig anstalten icke
för närvarande kunna tillstyrka åtgärder för tillgodoseende av syftet med
pensionsföreningens framställning i denna del.
Statskontoret ansluter sig helt till de synpunkter, åt vilka pensionsanstalten
givit uttryck.
Departementschefen.
Svenska lärarinnornas pensionsförening har särskilt i äldre tider, då andra
möjligheter till ordnad pensionering icke stod till buds, gjort en betydelsefull
insats genom att bereda lärarinnor möjlighet att genom insättningar av
medel hos föreningen tillförsäkra sig en viss försörjning för ålderdomen.
Den av pensionsföreningen omhänderhavda pensioneringen omfattade tidigare
lärarinnor av alla slag. Underlaget för föreningens verksamhet har
emellertid krympt efter hand som den statliga och statsunderstödda pensioneringen
byggts ut. Härvidlag har även inverkat den vid 1927 års riksdag
beslutade nya organisationen för det högre skolväsendet och vissa i anslutning
därtill genomförda nyordningar på skolområdet. Föreningen tar numera
icke emot några nya medlemmar.
Under en längre följd av år utgick bidrag av statsmedel till ifrågavarande
pensionering. Rätten till statsbidrag var förbehållen de av föreningens
medlemmar, som tjänstgjorde vid vissa högre skolor eller senare i vissa
klasser vid statsunderstödda sådana skolor. I början på 1930-talet upphörde
föreningens rätt att utfå statsbidrag, men fram till år 1950 har föreningen
övergångsvis i successivt minskad omfattning åtnjutit sådana bidrag för vissa
av sina medlemmar.
Förevarande av pensionsföreningens styrelse gjorda framställning har
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
tillkommit på grundval av ett bedömande från styrelsens sida, att medlemmarnas
pensioner trots vissa redan beslutade nedsättningar är högre än som
med iakttagande av erforderliga säkerhetsmarginaler kan anses välbetänkt.
Med framställningen åsyftas i första hand, att pensioneringen skall övertagas
av statens pensionsanstalt och så ordnas, att någon pensionsminskning
icke skall behöva ifrågakomma.
Statens pensionsanstalt, vars åsikt biträdes av statskontoret, har funnit
billighetsskäl tala för ett tillmötesgående av framställningen.
För utredande av pensionsföreningens läge i ekonomiskt hänseende har
jag låtit verkställa två alternativa beräkningar av kapitalvärdet av föreningens
åtaganden gentemot medlemmarna vid nuvarande pensionsnivå. Beräkningarna,
som är hänförda till den 31 december 1953, har verkställts med
tillämpning av en räntefot av 3 1/2 procent och med utgångspunkt från en
förvaltningskostnad, motsvarande 1/2 procent av den årliga avkastningen
av föreningens tillgångar. Vid den ena beräkningen har vidare tillämpats
dödlighetstabellen R 32 för kvinnor. Enligt detta alternativ skulle uppstå
ett mindre överskott. Den andra beräkningen har utförts under antagande
att nuvarande dödlighet bland föreningens medlemmar förblir oförändrad.
Sistnämnda beräkning utvisar ett underskott, motsvarande omkring 1 procent
av värdet av pensionsåtagandena. Det förra alternativet skulle således
innebära, att en mindre säkerhetsmarginal finnes, medan enligt det senare
ett visst underskott skulle uppstå. Om staten skulle övertaga föreningens
förpliktelser och tillgångar, torde det icke vara behövligt att kalkylera med
riskkostnader i samma grad som t. ex. en försäkringsinrättning skulle få göra,
även om riskerna givetvis måste påverka statens bedömande av transaktionens
ekonomiska innebörd. Skulle däremot föreningen alltjämt handha
ifrågavarande pensionering, torde för åstadkommande av erforderlig säkerhetsmarginal
en betydande nedsättning av pensionerna vara nödvändig.
För omkring 500 av föreningens ca 700 medlemmar har staten lämnat bidrag
till pensioneringskostnaderna. Enligt mitt bedömande bör staten icke
rimligen undandraga sig att lämna dem visst ytterligare stöd i det nuvarande
läget.
Remissmyndigheterna har också tillstyrkt, att bemyndigande utverkas för
statens pensionsanstalt att övertaga föreningens verksamhet. Det skulle givetvis
kunna övervägas att begränsa ett dylikt övertagande till att avse endast
de medlemmar, för vilka föreningen ägt uppbära statsbidrag. Då emellertid
i så fall övriga medlemmar skulle bli försatta i ett sämre läge än det
nuvarande, finner jag mig föranlåten att icke förorda en dylik begränsning.
Med beaktande härav och då under förhandenvarande omständigheter ett inordnande
av föreningens verksamhet under statens pensionsanstalt torde innebära
den mest tillfredsställande lösningen av förevarande fråga, vill jag
förorda, att pensionsanstalten må övertaga ifrågavarande pensionering mot
det att föreningens tillgångar, frånsett vissa speciella fonder, överlämnas
till anstalten.
it Bihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 173.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
För att ett dylikt övertagande skall kunna äga rum erfordras ett godkännande
av föreningens medlemmar samt viss ändring i föreningens stadgar.
De beslut, som erfordras härför, måste fattas vid två på varandra följande
föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och biträdas av minst
två tredjedelar av de röstande vid det sammanträde, som sist hålles. Skulle
den erforderliga majoriteten ej erhållas, förfaller självfallet frågan om ett
övertagande.
Jag räknar med att staten, under förutsättning att det avsedda övertagandet
av ifrågavarande pensionering kommer till stånd, skall svara för att de
medlemmar, för vilka föreningen ägt uppbära statsbidrag, icke skall för
framtiden behöva vidkännas någon minskning av sina pensioner till den del
dessa grundats genom statsbidrag och för dylikt bidrags erhållande erforderliga
minimiavgifter. Vad pensioneringen i övrigt beträffar skulle en sådan
avvägning kunna göras, att statens kostnader därför, såvitt nu kan bedömas,
täckes genom därå belöpande, till pensionsanstalten överlämnade
fondmedel. Då man, såsom jag i det föregående framhållit, vid ett statsövertagande
av föreningens förpliktelser och tillgångar icke har samma behov
av att kalkylera med riskkostnader som eljest, finner jag det emellertid
rimligt att staten svarar jämväl för denna del av föreningens pensionering
enligt nu gällande grunder. Däremot är jag icke beredd att tillstyrka,
att statsmedel anvisas för tillgodoseende av det framförda önskemålet om
kompensation åt pensionsföreningens medlemmar för den realförsämring av
pensionerna, som blivit en följd av levnadskostnadsutvecklingen.
Det har i ärendet satts i fråga, att statens pensionsanstalt skall övertaga
pensionsföreningens förpliktelser gentemot nuvarande kassaförvaltaren. Såsom
framgår av pensionsanstaltens utlåtande har denna anställningshavare
den 1 januari 1953 tillträtt pensionsberättigande befattning som ämneslärare
vid kommunal flickskola. Befattningshavaren har hos Kungl. Maj :t
hemställt om tillgodoräkning för pension i denna tjänst av sin tjänstgöringstid
som kassaförvaltare hos föreningen. Då ifrågavarande båda spörsmål
lämpligen bör avgöras i ett sammanhang, torde det få ankomma på
Kungl. Maj:t att pröva jämväl huruvida pensionsanstalten skall övertaga
föreningens nämnda förpliktelser. I allt fall förutsättes, att någon förpliktelse
för föreningen gentemot kassaförvaltaren icke skall komma att kvarstå
efter övertagandet.
Under förutsättning, att det avsedda övertagandet av pensionsföreningens
verksamhet kommer till stånd, bör det ankomma på föreningens styrelse
att om möjligt senast den 30 juni 1954, då övertagandet beräknas kunna
äga rum, till pensionsanstalten överlämna värden motsvarande de belopp,
vartill de för övertagande avsedda tillgångarna uppgår nämnda dag. Härvid
åsyftas de värdehandlingar m. in., som redovisas under besparingsfonden,
livräntefonden, säkerhetsfonden, garantifonden, Thérése och Knut Anderssons
fond samt den tredjedel av Eugenie Claessons fond, som tillhör föreningen.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Pensionsanstalten bör å sin sida från och med den 1 juli 1954 svara för
föreningens pensionsförpliktelser. På anstalten bör vidare ankomma att utbetala
å pensionsföreningen belöpande del av viss livränta, som utgår från
Eugenie Claessons donationsfond. Innan slutligt beslut i ärendet fattas, bör
överläggningar om de närmare detaljerna upptagas med föreningen.
Ett belopp motsvarande värdet av de värdehandlingar m. m., som överlämnas
till pensionsanstalten, synes böra gottskrivas statens pensionsanstalts
pensionsfond, vilken numera utgör en ren kapitalfond. Av övertagandet
föranledda pensionskostnader — för nästa budgetår beräknade till omkring
245 000 kronor — torde böra bestridas från anslaget till bidrag till
pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt. Någon härav föranledd
ytterligare medelsanvisning under detta anslag är ej erforderlig för
nämnda budgetår.
IV. Pension åt vissa personer.
Jag torde härefter till behandling få upptaga uppkomna frågor om pensionsförmåner
till vissa personer. Av handlingarna i ärendet framgår bl. a.
följande.
Nuvarande innehavaren av befattningen såsom ordförande i närlngsfrihetsrådet.
Den 1 januari i år har lagstiftningen om motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet trätt i kraft. I anslutning härtill
har näringsfrihetsrådet trätt i verksamhet. Rådets ordförande skall tills vidare
tjänstgöra på deltid samt åtnjuta arvode med belopp motsvarande två
tredjedelar av årslönen enligt lönegrad 21 å löneplan nr 2, om han varit
justitieråd eller regeringsråd, och eljest enligt lönegrad 19 å löneplan nr 2.
Ordförandebefattningen är ej förenad med pensionsrätt.
Förre lagmannen i hovrätten för Nedre Norrland Tor Alfred Bexelius har
för tiden 1 januari 1954—31 december 1956 förordnats till ordförande i näringsfrihetsrådet.
Bexelius utövar olika statliga uppdrag vid sidan om befattningen
som ordförande i rådet. Härigenom kommer hans arbetsuppgifter
i statens tjänst att motsvara heltidstjänstgöring.
Bexelius, som är född år 1903, beviljades avsked från lagmansämbetet
med utgången av december 1953 för tillträdande av nämnda ordförandebefattning
och har härigenom gått förlustig sin rätt till pension som lagman.
Bexelius’ pensionsförmåner innebär nu således i princip rätt att efter
fyllda 65 år komma i åtnjutande av livränta.
Utgivaren av Nusvensk ordbok, professorn Karl Olof Östergren.
Östergren, som är ogift, är född den 17 februari 1874 och således 80 år
gammal. Han blev år 1905 filosofie doktor och förordnad till docent i svenska
språket vid universitetet i Uppsala. Under åren 1905—1918 uppehöll han
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
docentbefattningen och fullgjorde den med denna förenade undervisningsskyldigheten,
varvid han under tiden den 1 juni 1913—den 31 maj 1918 innehade
docentstipendium. Från och med den 1 juni 1918 åtnjöt Östergren
tjänstledighet från docentbefattningen intill år 1942, då han utan rätt till
pension avgick från densamma. År 1936 erhöll han professors namn.
Sedan år 1918 har östergren nästan helt ägnat sig åt utarbetandet av
Nusvensk ordbok, av vilken för närvarande utgivits 95 häften, omfattande
partiet »A»—»Taga», varjämte utarbetade eller påbörjade manuskript ävensom
rikhaltiga excerpter föreligger i fråga om återstående del av ordboken.
För utarbetandet och utgivandet av Nusvensk ordbok har Östergren åtnjutit
statsanslag under åren 1920—1948 med sammanlagt 277 000 kronor,
bidrag från humanistiska fonden under åren 1948—1953 med sammanlagt
92 000 kronor och bidrag från svenska akademien under åren 1919—
1953 med sammanlagt 85 500 kronor, varjämte han före år 1931 uppburit
vissa bidrag från Uppsala universitet och Wahlström & Widstrands förlag,
uppgående till sammanlagt 22 000 resp. 14 000 kronor. Under de senaste
åren har bidragen utgjort från humanistiska fonden 18 000 å 20 000 kronor
för år, varav hälften avsetts skola tillfalla Östergren och hälften åtgå för
bestridande av kostnaden för arbetsbiträde åt Östergren, samt från svenska
akademien 5 500 kronor, varav 2 000 kronor beräknats utgöra hyresersättning
och 3 500 kronor avsetts skola användas till litteratur, biträdeshjälp
och för Östergrens egen räkning.
I en till Kungl. Maj :t ställd skrift har professorn i svenska språket vid
universitetet i Uppsala Valter Jansson hemställt om statspension åt Östergren.
Till stöd för framställningen har anförts i huvudsak följande.
Östergren har som vetenskaplig författare gjort en viktig och originell
insats på de nordiska språkens område. Sålunda har han redan under 1900-talets första årtionde utgivit vissa skrifter, som varit av stor betydelse för
en senare tids språkteoretiska och stilhistoriska forskningar. Hans utan jämförelse
viktigaste insats är emellertid Nusvensk ordbok. Alltsedan Östergren
år 1918 erhöll tjänstledighet från sin docentur eller i över 35 år har han
ägnat sig åt detta sitt livsverk.
Nusvensk ordbok är ett verk av mycket hög kvalitet, såsom vitsordats i
ett flertal intyg, som avgivits av sakkunniga och bifogats tidigare insända
ansökningar om statsanslag. Ordboken står fullt på jämnhöjd med de
bästa arbeten av detta slag, som utkommit i andra länder, och torde i vissa
avseenden överträffa dem. För det praktiska livet har ordboken ansetts vara
en ovärderlig tillgång. För universitetsundervisningen i svenska språket och
för vetenskaplig forskning på de nordiska språkens område har den blivit
ett oumbärligt hjälpmedel. I sin helhet synes den mig vara ett verk av nationell
betydelse till heder för sin upphovsman och för hela vårt land. Och
detta arbete är i hög grad ett verk av en enda man. östergren har ensam
utfört planläggningen och gjort de vidlyftiga förarbetena. Det utomordentligt
rika och värdefulla material, som ordboken redovisar, består till ojämförligt
största delen av hans egna samlingar av talspråk och excerpter av
litteratur. Manuskriptet har han intill år 1943 ensam utarbetat; därefter har
37
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
han på grund av svårartad ögonsjukdom nödgats anlita hjälp av en sekreterare
och medarbetare. Den materialsamling och efterexcerpering av litteratur,
som skett jämsides med utredigeringen av varje häfte, har utförts
av honom själv eller efter hans anvisningar. För en enda person är en ordbok
av samma art och omfång som Nusvensk ordbok ett jätteverk, och
dess utförande är en arbetsprestation av ovanliga mått. Arbetet har krävt
en uppoffrande och tålmodig hängivenhet, och författaren har måst avstå
från möjligheterna till akademisk befordran och till en bättre ekonomisk
ställning.
Av ordboksarbetet återstår ännu en mindre del. Det är icke sannolikt,
att östergren skall hinna eller orka slutföra detta. Under år 1953 har hans
allmänna hälsotillstånd försämrats, och han torde i fortsättningen icke
kunna på samma sätt som hittills deltaga i arbetet på ordboken. Då han
icke åtnjuter någon pension som docent, kommer han därmed att sakna
utkomst.
Med hänsyn till det storartade arbete i vetenskapens och det allmännas
tjänst, som Östergren utfört, synes det föga rimligt, att han på sin ålderdom
lämnas utan understöd. Bland de innehavare av vetenskapliga avlönade
tjänster, vilka f. n. förekommer i vårt land, synes redaktörerna för
svenska akademiens ordbok i Lund i fråga om uppgiftens art vara närmast
likställda med östergren. Dessa har tillförsäkrats lektors pension av svenska
akademien. Under sådana omständigheter synes jämväl östergren böra erhålla
lektors pension.
Enligt ett vid framställningen fogat utdrag av protokoll vid sammanträde
med humanistiska sektionen av filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet
har sektionen beslutat att i anledning av framställningen göra ett uttalande
av i huvudsak följande innehåll.
Östergren har under sin tid som docent vid Uppsala universitet meddelat
en betydelsefull undervisning. Bland annat har han ej mindre än 12
gånger lett den propedeutiska kursen i nysvenska. Han har bakom sig en
viktig och originell produktion och har bedrivit en omfattande verksamhet
som tidskriftsutgivare och ordboksförfattare. Nusvensk ordbok har av inländska
och utländska fackmän erhållit höga lovord och har visat sig vara
av utomordentlig vikt för universitetsundervisningen i svenska språket och
för vetenskaplig forskning inom de nordiska språkens område. På grund
av det anförda vill sektionen livligt tillstyrka, att Östergren erhåller statspension.
Jämväl svenska akademien och humanistiska fondens nämnd har i avgivna
utlåtanden tillstyrkt, att östergren beredes pension av statsmedel.
Svenska akademien har i sitt utlåtande anfört bl. a., att den av östergren
utarbetade ordboken över nutida svenskt skriftspråk är ett arbete av mycket
stor förtjänst, av värde ej blott som kunskapskälla för undervisningen och
språkforskningen, utan även som praktisk vägledare för det allmänna
språkbruket och för språkvården. Även om östergren för ordbokens utgivande
åtnjutit understöd från olika håll, bl. a. också från svenska akademien,
är det dock uppenbart, att arbetet för honom har medfört stora, även
ekonomiska uppoffringar. Akademien anser det därför väl motiverat, att
östergren, då han nu på grund av ålder och svikande krafter måste lämna
arbetet, erhåller en pension av statsmedel.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört, att frågan om pension åt
Östergren torde få bedömas med ledning av de grunder, som varit avgörande
för beviljande av s. k. honnörspensioner. Ämbetsverket erinrar, att det
vid upprepade tillfällen såsom sin uppfattning uttalat, att den största försiktighet
borde, särskilt med hänsyn till konsekvenserna i olika riktningar,
iakttagas från statsmakternas sida i fråga om att åt personer, vilka icke innehaft
statsanställning, bevilja pension såsom uttryck av erkännande för en
utom statens tjänst bedriven förtjänstfull verksamhet. I föreliggande fall
kan visserligen statlig docenttjänstgöring åberopas, men denna är av jämförelsevis
ringa omfattning, östergrens forskargärning, som för övrigt i
väsentlig mån undandrager sig statskontorets bedömande, får i stället anses
ha till huvudsaklig del utförts utom statstjänsten. Till denna verksamhet
har, såsom i ärendet framhållits, under en följd av år utgått statsunderstöd.
Statskontoret finner det tveksamt, om pension bör beviljas i ett fall
som det förevarande. Med hänsyn till i ärendet föreliggande särskilda omständigheter
vill ämbetsverket likväl ej motsätta sig, att pension av statsmedel
beredes östergren. Att härvid, såsom ifrågasatts, bestämma pensionen
enligt samma grunder, som gäller för lektor, anser ämbetsverket icke
böra ifrågakomma. Enligt statskontorets mening synes Östergren emellertid
icke böra försättas i ett sämre läge än om han intill 65 års ålder kvarstått
i sin befattning som docent vid Uppsala universitet. Det högsta belopp,
med vilket pension hittills med visst undantag tillerkänts docenter vid
universiteten, har utgjort 2 508 kronor för år jämte därå beräknat dyrtidstillägg
och kristillägg, efter vederbörliga omregleringar uppgående till 4 008
kronor för år jämte rörligt tillägg enligt 1947 års grunder. Statskontoret
föreslår, att pensionen för östergren bestämmes till 4 008 kronor för år,
varmed bör följa rörligt tillägg.
Föreståndaren för egyptiska museet Gunhild Lugn.
Gunhild Lugn, som är änka efter år 1934 avlidne föreståndaren för egyptiska
museet filosofie licentiaten P. J. Lugn, är född den 24 december 1881
och således 72 år gammal. Hon har genomgått Uppsala högre flickläroverk
samt år 1906 utexaminerats från Anna Sandströms högre lärarinneseminarium.
Vid egyptiska museet har hon tjänstgjort sedan dess tillkomst i början
av år 1928. Efter att ha varit oavlönat biträde till och med den 31 december
1929 och därefter avlönad assistent till och med den 30 juni 1934, har hon
alltsedan den 1 juli 1934 innehaft befattningen såsom föreståndare för
museet. Under åren 1931—1938 har museet erhållit understöd av lotterimedel
och från och med den 1 juli 1938 statsbidrag för bestridande av kostnaden
för bl. a. föreståndarens avlöning. Gunhild Lugns avlöning har utgjort
6 000 kronor för ettvart av budgetåren 1938/39—1942/43, 6 900 kronor
för ettvart av budgetåren 1943/44—1947/48, 8 000 kronor för budgetåret
1948/49, 10 500 kronor för vartdera av budgetåren 1949/50 och 1950/
51 samt 13 806, 14 772 resp. 15 300 kronor för ettvart av de tre senaste bud
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
39
getåren. Gunhild Lugn, som av trycket utgivit flera skrifter, åtnjuter icke
någon familjepension och äger icke någon privatförmögenhet.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har egijptenkommittén, utgörande en
sammanslutning med huvudsaklig uppgift att ekonomiskt understödja och
i övrigt befrämja egyptiska museets verksamhet, genom sin ordförande,
f. d. riksantikvarien S. Curman, hemställt, att pension av statsmedel måtte
beredas Gunhild Lugn.
Egyptenkommittén har vid framställningen fogat ett av professorn i egyptologi
vid Uppsala universitet T. Säve-Söderbergh avgivet utlåtande rörande
Gunhild Lugns kapacitet som egyptolog. I detta utlåtande anföres bl. a. följande.
Innan Gunhild Lugn övertog ledningen av museet år 1934, hade hon skaffat
sig en grundlig inblick i det egyptologiska arbetsfältet och angränsande
forskningsområden. Med energi och stort intresse hade hon under lång tid
assisterat sin make, den kände egyptologen P. J. Lugn, i dennes forskningsarbete
och museala uppgifter. För studier hade hon besökt en rad utländska
egyptologiska samlingar, deltagit i uppställandet av Victoriamuseet i Uppsala
och utan tvivel spelat en stor roll vid organiserandet av det nyskapade
egyptiska museet i Stockholm. Liksom sin make koncentrerade hon sitt intresse
på egyptologins arkeologiska och kulturhistoriska del.
Under Gunhild Lugns ledning har museets samlingar utökats i stor omfattning
— beståndet av t. ex. förhistoriska föremål hör till de mest representativa
utom Egypten — och Gunhild Lugn har haft en enastående förmåga
att genom köp och gåvor från donatorer, som hon intresserat för museet,
på ett lyckligt sätt berika museet. Hon har varit outtröttlig i att nyttiggöra
de hopbragta samlingarna för både forskare och en bredare allmänhet, och
hennes demonstrationer av museet och övriga populärvetenskapliga verksamhet
har alltid varit mycket uppskattade och starkt främjat intresset för
egyptologin. Museets bibliotek, som hon trots helt otillräckliga anslag för inköp
lyckats på olika sätt komplettera och hålla aktuellt, har blivit en ovärderlig
tillgång för forskare, som kommit att syssla med egyptologiska frågor.
På allt sätt har hon med sitt vetande och sin stora beläsenhet gått andra
forskare tillhanda, och otaliga är de specialutredningar, som hon utfört för
forskare i olika till egyptologin gränsande vetenskaper.
I fråga om storleken av pensionen åt Gunhild Lugn har egyptenkommittén
framhållit, att det synes kommittén varken rättvist eller billigt att bestämma
pensionsbeloppet med hänsyn tagen enbart till de löneförmåner, som utgått
av statsmedel. Dessa har nämligen enligt kommitténs uppfattning varit
orimligt låga i förhållande till den kapacitet, hon visat sig äga såsom föreståndare.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har i avgivet utlåtande förklarat
sig vilja varmt tillstyrka den gjorda framställningen och framhållit,
att akademien anser den av Gunhild Lugn innehavda tjänsten vara fullt
jämställd med befattning som förste antikvarie vid statens historiska museum.
Statskontoret har i ärendet anfört, att ämbetsverket med hänsyn till att
Gunhild Lugn icke innehaft anställning i statens tjänst hyser starka betänk
-
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
ligheter mot att pension beredes henne av statsmedel och att ämbetsverket
fördenskull anser sig icke kunna tillstyrka ett tillmötesgående av framställningen.
Därest emellertid Kungl. Maj :t skulle finna skäl föreligga att hos
riksdagen föreslå, att Gunhild Lugn erhåller pension, bör denna enligt ämbetsverkets
mening bestämmas till endast ett mindre belopp, ej överstigande
1 500 kronor för år. Det synes nämligen böra beaktas, att museet erhållit
statsbidrag i egentlig mening först från och med den 1 juli 1938 samt att
hennes anställningstid därefter intill fyllda 65 år uppgått till allenast 8 år
6 månader.
Departementschefen.
Vad först angår pensionsförhållandena för nuvarande innehavaren av befattningen
såsom ordförande i näringsfrihetsrådet framgår av vad jag inledningsvis
anfört, att Bexelius genom att ställa sig till förfogande för ifrågavarande
befattning fått sina pensionsförmåner avsevärt försämrade. Enligt
min mening bör emellertid Bexelius i pensionshänseende icke komma i ett
sämre läge som ordförande i näringsfrihetsrådet än som lagman. Med anledning
härav förordar jag, efter samråd med chefen för handelsdepartementet,
att Bexelius, så länge han i oavbruten följd innehar befattningen såsom
ordförande i näringsfrihetsrådet, bibehålies vid den rätt till pensionsförmåner,
som skulle ha tillkommit honom, om han kvarstått i lagmansämbetet.
Jag torde i detta sammanhang få erinra om att motsvarande beslut
vid 1952 års riksdag (prop. 1952: 205) fattades i fråga om pensionsförmåner
åt nuvarande innehavaren av universitetskanslersämbetet. Skulle pension
komma att utgå till Bexelius, medan han innehar ordförandebefattningen,
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva och avgöra frågan om härav
påkallad minskning av hans ordförandearvode.
Frågan om pension till östergren är av helt annan karaktär än det nyss
behandlade pensionsspörsmålet. Jag delar visserligen statskontorets uppfattning
att återhållsamhet bör iakttagas vid beviljande av pensioner av det slag,
varom här närmast är fråga. På grund av det synnerligen betydelsefulla arbete
till fromma för svensk språkforskning och språkundervisning, som Östergren
nedlagt genom utarbetandet av Nusvensk ordbok — vartill statsbidrag
av betydande storlek utgått — och med beaktande jämväl av hans tidigare
docenttjänstgöring finner jag mig emellertid böra förorda, att förslag
förelägges riksdagen om statspension i förevarande fall. Vad storleken
av pensionen beträffar synes mig det av statskontoret föreslagna beloppet,
4 008 kronor för år jämte rörligt tillägg, vara alltför lågt med hänsyn till
här föreliggande förhållanden, och jag finner mig böra tillstyrka, att grundbeloppet
av pensionen bestämmes till 6 000 kronor. Inberäknat rörligt tilllägg
enligt nu gällande grunder kommer en sådan pension att uppgå till
9 180 kronor för år. Pensionen synes böra få utgå från och med den 1 januari
1954.
I årets statsverksproposition (VIII ht, p. 30) har Kungl. Maj :t på föredrag -
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 173.
ning av chefen för ecklesiastikdepartementet framlagt förslag till inrättande
från och med nästa budgetår av ett statligt museum, benämnt Medelhavsmuseet
och omfattande såsom två skilda avdelningar dels nuvarande egyptiska
museet och dels de s. k. Cypern- och Asinesamlingarna. Det nybildade
museet avses skola administrativt ställas under vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademiens direkta inseende. I propositionen föreslås vidare, att
ledningen av museet skall utövas av en museiföreståndare i lönegrad Ce 31,
vilken jämväl skall förestå en av museets avdelningar, samt att för föreståndaren
av den andra avdelningen skall beräknas ett arvode med belopp
motsvarande lönen i 27 löneklassen å löneplan nr 1. I samband med omorganisationen
avses de samlingar, vilka skall ingå i det nya museet, komma
att överföras i statens ägo. Med hänsyn till Gunhild Lugns långvariga anställning
vid egyptiska museet och hennes värdefulla arbetsinsatser under
denna anställning anser jag mig böra tillstyrka, att hon, då hon i samband
med museets förstatligande avgår ur tjänst, kommer i åtnjutande av pension
av statsmedel. För egen del vill jag såsom i förevarande fall skälig
pension förorda ett belopp av 3 000 kronor för år jämte därå utgående rörligt
tillägg eller — enligt nu gällande grunder — sammanlagt 4 590 kronor
för år.
Hemställan.
I överensstämmelse med vad i det föregående under I anförts har inom
civildepartementet upprättats förslag till kungörelser om ändringar i 1947
års allmänna tjänste- och familj epensionsreglementen samt 1947 års tjänsteoch
familj epensionsreglementen för folkskolan. Förslagen torde böra underställas
riksdagen för godkännande. Kungörelserna synes böra träda i kraft
den 1 juli 1954. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att med tillämpning
från samma tidpunkt vidtaga de ändringar i SPA-reglementet, som påkallas
vid bifall till vad i det föregående förordats beträffande viss polispersonal,
vissa befattningshavare vid seminariet för huslig utbildning i Umeå och
vissa hemvårdarinnetjänster. Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj .t
att meddela erforderliga övergångs- och tillämpningsbestämmelser.
Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört
och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
I. godkänna förenämnda förslag till
1) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjånstepensionsreglemente
den 30 juni 194-7 (nr 410),
2) kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417),
3) kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420) samt
4 tlihang till riksdagens protokoll 191)4. 1 samt. Nr 173.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 173.
4) kungörelse om ändring i 1947 års familjepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 421),
IT. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med det antörda vidtaga ändringar i SPA-regleinentet,
III. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som kan erfordras vid genomförandet av de under
I och II angivna förslagen,
IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att medge, att statens pensionsanstalt
må i huvudsaklig överensstämmelse med vad i
det föregående anförts övertaga Svenska lärarinnornas pensionsförenings
tillgångar och förpliktelser, samt
V. medge
1) att ordföranden i näringsfrihetsrådet, f. d. lagmannen
Tor Alfred Bexelius må, så länge han i oavbruten följd innehar
ordförandebefattningen, bibehållas vid den rätt till pensionsförmåner,
som skulle ha tillkommit honom, om han
kvarstått i lagmansämbetet,
2) att professorn Karl Olof östergren må, räknat från och
med den 1 januari 1954, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 6 000 kronor, och
3) att föreståndaren för egyptiska museet Gunhild Lugn
må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar
sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd in. in. uppbära en årlig
pension av 3 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lars-Arvid Frithiof.
647262. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag