Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

1

Nr 167.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
för budgetåret 1954/55 under femte huvudtiteln; given
Stockholms slott den 12 mars 1954.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen anmäles medelsbehovet för budgetåret 1954/55 till mödrahjälp,
mödrahjälpsnämnderna, bidrag till sjukkassor, moderskapspenning
samt statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning
av olycksfall i arbete m. m. Vidare behandlas vissa frågor rörande ordningen
för förskottering av försäkringsavgifter och arbetsgivarbidrag till de
allmänna sjukkassorna.

1 llihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 167.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 mars
195/i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, följande.

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna följande
förslagsanslag med nedan angivna belopp.

Kronor

Punkt 13 Mödrahjälp .................................. 10 000 000

» 14 Mödrahjälpsnämnderna ....................... 187 000

* 79 Bidrag till sjukkassor.......................... 155 000 000

» 80 Moderskapspenning ........................... 1 iQO 000

» 82 Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m......... 3 500 000

Anledningen till att ifrågavarande anslag i statsverkspropositionen upptogs
med endast preliminärt beräknade belopp var att förslag till lagstiftning
angående bl. a. läkemedelsrabattering, moderskapsförsäkring och yrkesskadeförsäkring
avsågs skola underställas 1954 års riksdag. Sedan propositioner
i angivna ämnen numera utarbetats torde förenämnda anslagsfrågor
få upptagas till förnyad behandling.

1. Mödrahjälp.

Anslag Nettoutgift

1950/51 ....................... 12 000 000 9 524 314

1951/52 ....................... 11 000 000 7 910 592

1952/53 ....................... 10 000 000 7 837 489

1953/54 (statsliggaren s. 304)____ 10 000 000

1954/55 (förslag) .............. 6 000 000

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

Socialstyrelsen har (skr. 25/8 1953) lämnat följande uppgifter angående
antalet hjälpfall in. in.

År

1951

1952

Antal levande
födda barn

no 129

no 088

Beviljade ansökningar
om
mödrahjälp

Genomsnittligt
belopp per beviljad
ansökan

36 304 241

33 152 249

Styrelsen erinrar, att den fr. o. in. den 1 juli 1953 genomförda höjningen
av maximibeloppet för mödrahjälp från 400 (vid flerbörd 500) kronor till
600 (800) kronor inte var avsedd att föranleda en allmän höjning av hjälpbeloppen
utan endast skulle bereda utrymme för tillgodoseende av behov
som ej kunnat täckas med förutvarande maximibelopp. Under förutsättning
av oförändrade grunder beräknar styrelsen, att anslaget för nästa budgetår
kan minskas till 9 000 000 kronor, varvid styrelsen bl. a. räknar med att
ca 5,7 % av beviljade ansökningar om mödrahjälp kommer att utgå med
högsta belopp.

Statskontoret har föreslagit, att anslaget för budgetåret 1954/55 bestämmes
med belastningssiffrorna för de senaste budgetåren såsom utgångspunkt
och således nedräknas till högst 8 500 000 kronor.

Departementschefen.

Kungl. Maj :t har förut denna dag beslutat avlåta proposition till riksdagen
angående moderskapsförsäkring m. in. På grundval av ett av socialförsäkringsutredningen
framlagt förslag har i propositionen föreslagits, att
en allmän moderskapsförsäkring skall knytas till den obligatoriska sjukförsäkringen
att träda i kraft samtidigt med denna den 1 januari 1955. Enligt
propositionen skall mödrahjälpen bibehållas i sin nuvarande utformning
vid sidan av moderskapsförsäkringen. Jag har dock vid anmälan av
denna fråga uttalat, att — såsom även utredningen föreslagit — man vid
mödrahjälpens utmätande i det enskilda fallet vanligen torde böra taga
hänsyn till det ökade försäkringsmässiga skyddet.

Utredningen har framhållit att, om man i de fall där mödrahjälp utgår
enligt nuvarande principer skulle minska denna med skillnaden mellan å
ena sidan den föreslagna moderskapspenningen och å andra sidan nuvarande
moderskapshjälp eller moderskapspenning, totalkostnaderna komme
för mödrahjälpens del att reduceras med drygt 6 milj. kronor. Med utgångspunkt
i det nuvarande anslaget av 10 milj. kronor skulle detta betyda en
anslagssänkning till mindre än 4 milj. kronor. Försiktigtvis har dock utredningen
funnit sig böra föreslå, att anslaget uppföres med 5,5 milj. kronor.

Det stora flertalet remissorgan har godtagit utredningens beräkning rörande
minskningen i mödrahjälpens totala omfång; från några håll har dock
tvivel uttalats om möjligheterna att reducera anslaget till mödrahjälp i
förutsatt utsträckning.

Av vad jag har anfört i den förut nämnda propositionen framgår, att jag

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

inte haft någon erinran mot grunderna för utredningens beräkning av den
årliga kostnaden för mödrahjälp men att jag funnit utredningens utgångspunkt
— det för innevarande budgetår uppförda anslaget av 10 milj. kronor
— ligga för högt i betraktande av medelsåtgången, som för budgetåret
1952/53 utgjorde 7,8 milj. kronor; även för det närmast föregående budgetåret
var anslagsbelastningen lägre än 8 milj. kronor. Under andra halvåret
1954 skall mödrahjälp lämnas efter nuvarande grunder. Kostnaden för
mödrahjälp kommer därför givetvis att under nästa budgetår bli högre
än den årskostnad som framdeles torde kunna komma att uppstå. Svårigheterna
att uppskatta medelsbehovet i samband med den föreslagna omläggningen
av samhällets ekonomiska hjälp vid havandeskap och barnsbörd är
påtagliga. Jag föreslår, att anslaget till mödrahjälp för budgetåret 1954/55
uppföres med 6 milj. kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Mödrahjälp för budgetåret 1954/55 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 6 000 000 kronor.

2. Mödrahjälpsnämnderna.

Anslag

Nettoutgift

1951/52 .......................

.. . 180 000

175 708

1952/53 .......................

.. . 180 000

164 150

1953/54 (statsliggaren s. 304) ...

. . . 187 000

1954/55 (förslag) ...............

. . . 187 000

Detta anslag är avsett till dels arvoden till mödrahjälpsnämndernas ordförande,
ledamöter och suppleanter samt ersättning åt sekreterare, dels resekostnadsersättningar
och traktamenten och dels expenser. Ersättningen åt
sekreterare utgår med ett fast belopp av 20 kronor per sammanträdesdag
ävensom ett visst belopp för varje behandlad ansökan, vilket i fråga om
mödrahjälpsnämnd i landstingsområde utgör en krona och i fråga om nämnd
i stad utanför landsting 50 öre.

Socialstyrelsen har (skr. 25/8 1953) under framhållande att sekreterararvodena
kvarstått oförändrade sedan 1938 föreslagit, att arvodet för varje
behandlad ansökan höjes från en krona till en krona 50 öre och från 50 öre
till 75 öre. Den härav föranledda merkostnaden beräknas till ca 22 500 kronor.
Styrelsen föreslår, att anslaget höjes till 209 000 kronor.

Statskontoret har funnit det skäligt, att arvodena åt sekreterarna för
varje behandlad ansökan uppräknas något men har ansett förbättringen böra
begränsas till 25 öre för ärende i landstingsområde och 15 öre för ärende
i stad utanför landsting. Även vid en arvodesförbättring i den utsträckning
socialstyrelsen föreslagit torde, framhåller ämbetsverket, en höjning
av anslaget ej vara motiverad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

5

Departementschefen.

Jag biträder socialstyrelsens förslag om höjningar av de för varje ärende
beräknade ersättningarna åt mödrahjälpsnämndernas sekreterare, vilka höjningar
bör tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1954. Genom moderskapsförsäkringens
införande den 1 januari 1955 torde antalet ansökningar om mödrahjälp
komma att minska. Då man har anledning att räkna med betydande
eftersläpningar av kostnaderna under förevarande anslag, synes medelsbehovet
för nästa budgetår komma att endast i begränsad omfattning påverkas
av nedgången i antalet mödrahjälpsärenden. Med hänsyn till de
senaste belastningssiffrorna synes kostnaden för nyssnämnda förbättringar
av sekreterarnas ersättningar rymmas inom ett anslag av nuvarande storlek.
Jag föreslår, att anslaget för budgetåret 1954/55 uppföres med oförändrat
belopp eller 187 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Mödrahjålpsnämnderna för budgetåret 1954/55
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 187 000
kronor.

3. Bidrag till sjukkassor m. m.

Anslag

1952/53 .................... 62 000 0001

1953/54 (statsliggaren s. 348

och 349) ........ 68 000 0001

1954/55 (förslag) ............ 160 000 000

Å riksstaten för budgetåret 1953/54 finnes under rubriken Bidrag till
sjukkassor uppfört ett förslagsanslag av 66,9 milj. kronor och under rubriken
Moderskapspenning ett förslagsanslag av 1,1 milj. kronor. Från förstnämnda
anslag bestrides kostnaderna för bidrag till erkända sjukkassor inberäknat
bidrag till moderskapshjälp. Från sistnämnda anslag bestrides
kostnaderna för moderskapspenning till kvinnor som ej är berättigade till
moderskapshjälp från erkänd sjukkassa.

Riksförsäkringsanstalten har (skr. 31/8 1953) beräknat medelsbehovet
för bidrag till sjukkassor dels för andra halvåret 1954 i enlighet med nu
gällande bestämmelser om statsbidrag till erkända sjukkassor och dels för
första halvåret 1955 i enlighet med lagen om allmän sjukförsäkring i dess
av 1953 års riksdag antagna lydelse.

Vad angår senare halvåret 1954 har riksförsäkringsanstalten anfört, att
antalet statsbidragsberättigade medlemmar i sjukkassorna vid slutet av år
1952 uppgick till omkring 3 306 000. Anstalten har uppskattat medlemsökningen
under år 1953 till samma antal som år 1952 eller 113 000. ökningen
antages bli lika stor under år 1954. Antalet sjukhjälpsdagar per år och

Nettoutgift

59 358 6811

1 Anslagen till Bidrag till sjukkassor samt Moderskapspenning.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

medlem utgjorde år 1951 11,0 och 1952 10,5. För åren 1953 och 1954 har anstalten
räknat med 11,0. Sjukvårdsbidraget uppgick under år 1952 till 5
kronor 59 öre per sjukvårdsför säkrad medlem. Beloppet beräknas under åren
1953 och 1954 stiga med dels 5 % om året och dels belopp, som kan antas
svara mot förändringarna fr. o. m. den 1 juli 1953 i provinsialläkartaxan
och taxan för beräkning av ersättning för läkarvård och tandläkarvård enligt
sjukkasseförordningen (sjukkassetaxan). Från dessa utgångspunkter
har sjukvårdsbidraget per medlem beräknats till 6 kronor 54 öre för år 1953
och 7 kronor 53 öre för år 1954. Ersättningarna för intagning å sjukvårdsanstalt
bär antagits öka under åren 1953 och 1954 med 8 resp. 16 % av 1952
års ersättningar. Antalet fall av moderskapshjälp har uppskattats till 87 000
år 1953 och 87 200 år 1954. Kassornas utbetalningar av barntillägg under år
1952 motsvarade en kostnad av 2 kronor 5 öre per medlem. Anstalten har
för åren 1953 och 1954 räknat med samma kostnad per år och medlem.

På grundval av nu angivna uppgifter och antaganden har riksförsäkringsanstalten
beräknat statsbidraget til erkändla sjukkassor för budgetåret
1954/55 till 55,9 milj. kronor.

För år 1955 har anstalten i överensstämmelse med propositionen 1953:
178 räknat med ett statsbidrag av 218 milj. kronor för hela året, varav
hälften eller 109 milj. kronor antagits belöpa på första halvåret. Anstalten
har förutsatt, att detta bidrag i sin helhet kommer att tillställas kassorna
förskottsvis. Alternativt bär räknats med att endast 90 % skall utgå som
förskott.

Det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1954/55 har av anstalten
i enlighet med det anförda beräknats till omkring (55,9 -f 109) 164,9 milj.
kronor under förutsättning av 100 % förskottering. Med 90 % förskottering
minskas medelsbehovet till omkring 154 milj. kronor. Riksförsäkringsanstalten
föreslår, att anslaget i enlighet med förstnämnda alternativ anvisas
med ett avrundat belopp av 165 milj. kronor.

Statskontoret bär anfört, att riksförsäkringsanstaltens beräkningar utifrån
av anstalten angivna förutsättningar icke givit statskontoret anledning
till erinran.

Riksförsäkringsanstalten bär vidare (skr. 31/8 1953) framlagt beräkning
av medelsbehovet under förslagsanslaget till Moderskapspenning. Antalet
fall med moderskapspenning uppskattas till 15 200 år 1953 och 15 000 år
1954. Anstalten har förutsatt, att lagstiftningen rörande moderskapspenning
kommer att gälla endast t. o. m. 1954. Under denna förutsättning har anstalten
föreslagit, att anslaget för nästa budgetår anvisas med ett belopp av
875 000 kronor.

Departementschefen.

Under ifrågavarande anslag skall även för budgetåret 1954/55 beräknas
medel för bidrag till den frivilliga sjukförsäkringen enligt nu gällande regler.
De bidrag till erkända sjukkassor, som på grund härav skall utbetalas
under budgetåret, utgöres av dels provisoriska bidrag för 2., 3. och 4. kvarta -

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

len 1954 och dels slutligt bidrag för år 1953. Riksförsäkringsanstalten har
beräknat medelsbehovet i denna del till ca 55,9 milj. kronor. Denna beräkning
torde böra godtagas. Det bör anmärkas, att den slutliga beräkningen av
statsbidrag avseende år 1954 enligt nu tillämpade regler skall äga rum först
under budgetåret 1955/56. Nyssnämnda belopp innefattar därför inte en
slutreglering av statsbidragen till den frivilliga försäkringen.

För senare hälften av hudgetåret 1954/55 skall anslag anvisas till den
allmänna sjukförsäkringen. Statens bidrag till denna försäkring har i propositionen
1953: 178 uppskattats till 218 milj. kronor för helt år. Enligt lagen
om allmän sjukförsäkring utgår statsbidrag till de allmänna sjukkassorna i
form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag, avgiftslindringsbidrag och avgiftsersättningsbidrag.
I nämnda proposition har (s. 155 ff) sjukhjälpsbidraget
beräknats till 44 milj. kronor såsom bidrag till sjukvårdsförsäkringen,
105 milj. kronor såsom bidrag till grundsjukpenning och 16 milj. kronor
såsom bidrag till barntillägg eller sammanlagt 165 milj. kronor för år.
Medlemsbidraget har beräknats till 23,4 milj. kronor, avgiftslindringsbidraget
till 7 milj. kronor och avgiftsersättningsbidraget till 9 milj. kronor för
helt år. Nu nämnda bidrag skulle tillsammans utgöra (165 + 23,4 -f 7
_|_ 9 ) 204,4 milj. kronor. Härtill kommer bidrag till den frivilliga sjukpenningförsäkringen
om 5 å 6 milj. kronor. Vidare har den i nämnda proposition
skisserade läkemedelsreformen beräknats medföra en ökning av avgiftslindringsbidraget
med 2 milj. kronor, varjämte ett direkt bidrag om 6 milj.
kronor beräknats till läkemedelsrabatteringen. De totala statsbidragskostnaderna
skulle i enlighet härmed för helt år bli (204 + 6 -j- 2 + 6) 218
milj. kronor.

Kungl. Maj :t har förut denna dag beslutat avlåta proposition till riksdagen
om förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel
m. m. I denna proposition har föreslagits, att statsbidrag till läkemedelsrabatter
skall för varje kalenderår utgå med en krona 15 öre för envar som
vid kalenderårets utgång är medlem av allmän centralsjukkassa. Statsbidraget
för år 1955 har i enlighet med denna regel uppskattats till i runt tal
6 milj. kronor. Härjämte har avgiftslindringsbidraget beräknats stiga med
2 milj. kronor på grund av läkemedelsrabatteringen. Beräkningen av statens
kostnader för denna rabattering överensstämmer sålunda med förenämnda
i propositionen 1953:178 framlagda beräkning. Enligt propositionen om
läkemedelsrabatteringen skall apoteken sända in sina räkningar å utlämnade
läkemedel till riksförsäkringsanstalten, som skall likvidera räkningarna.
Det per medlem beräknade statsbidraget till läkemedelsrabatter kommer
därför inte att tillställas sjukkassorna på samma sätt som statsbidraget till
den allmänna sjukförsäkringen i övrigt. Det oaktat synes det lämpligt att
medel för statsbidrag till läkemedelsrabatteringen beräknas under samma
anslag som sistnämnda statsbidrag.

Vid anmälan av propositionen 1953: 178 anförde jag (s. 155), att kostnaderna
för läkarvården i ej oväsentlig mån är beroende av hur läkarvårdstaxorna
utformas. Med hänsyn till svårigheten att i dåvarande läge upp -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

skatta ifrågavarande kostnad ävensom till den omständigheten att socialförsäkringsutredningens
beräkningar inrymde viss säkerhetsmarginal, ansåg
jag mig böra godtaga desamma. Genom kungörelse den 19 juni 1953,
nr 476, har ersättningsbeloppen (dock ej i vad de avser resekostnader) enligt
den s. k. sjukkassetaxan höjts med 20 %. Taxans giltighet har sedermera
med denna ändring förlängts t. o. m. utgången av år 1954. Beslut om ersättningstaxa
för tiden därefter har ännu ej fattats. Tillräcklig anledning att
frångå mitt förenämnda uttalande angående beräkningen av läkarvårdskostnaderna
föreligger enligt min mening inte.

Ej heller i övrigt synes anledning finnas att nu i fråga om statsbidragen
till den allmänna sjukförsäkringen räkna med andra belopp än de i propositionen
1953: 178 angivna. Man bör sålunda utgå från en årskostnad om
218 milj. kronor eller för halvt år 109 milj. kronor.

I proposition den 12 mars 1954 har Kungl. Maj :t förelagt riksdagen förslag
till lag om moderskapshjälp. Härvid har föreslagits, att den allmänna moderskapsförsäkringen,
vilken skall träda i kraft den 1 januari 1955, skall
anknytas till den allmänna sjukförsäkringen och handhas av de allmänna
sjukkassorna. Statsbidrag beräknas på grund av moderskapsförsäkringen
utgå till de allmänna sjukkassorna med för helt år 19,8 milj. kronor; till
ett beräknat belopp av 0,3 milj. kronor motsvaras dock detta av en minskning
av sjukhjälpsbidraget på grund av sjukförsäkringen. Av det sålunda
ökade statsbidraget till sjukkassorna (19,8 — 0,3) 19,5 milj. kronor, hänför
sig 16,0 milj. kronor till sjukhjälpsbidraget och 3,5 milj. kronor till
avgiftslindringsbidraget. För halvt år utgör alltså ökningen 8,0 resp. 1,75
milj. kronor. Å andra sidan erfordras icke medel till moderskapspenning
för tiden efter 1954 års utgång. Riksförsäkringsanstalten har räknat med
att anslaget till moderskapspenning av denna anledning kan minskas från
det för innevarande budgetår anvisade beloppet 1 100 000 kronor till 875 000
kronor. Sistnämnda medelsbelopp synes av praktiska skäl böra för nästa
budgetår räknas in under sjukkasseanslaget.

Medelsbehovet för bidrag till sjukkassor skulle under nu angivna förutsättningar
för nästa budgetår uppgå till (55,9 + 109 + 8 + 1,75 -f 0,875)
175,525 milj. kronor. Såsom riksförsäkringsanstalten förutsatt måste sjukkassorna
äga att under första hälften av år 1955 i förskott erhålla de medel
som erfordras för kassornas utbetalningar. Det är uppenbarligen vanskligt
att bedöma det exakta förskottsbehovet. Även om vissa omständigheter
otvivelaktigt kan förutses medföra särskilt höga kostnader under den första
tiden efter den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande synes det vara
anledning förvänta en viss eftersläpning i fråga om sjukkassornas utbetalningar
såväl till enskilda som till sjukhus in. fl. Det synes därför motiverat
att anslagsäskandet för nästa budgetår begränsas till 160 milj. kronor. Det
må anmärkas, att ökningen i förhållande till det i statsverkspropositionen
preliminärt beräknade beloppet 155 milj. kronor kompenseras av att anslaget
till inödrahjälp enligt mitt förslag i det föregående under punkt 1
minskas från det preliminärt beräknade beloppet 10 milj. kronor till 6 milj.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

kronor samt att det preliminärt beräknade anslaget till moderskapspenning
om 1,1 milj. kronor bortfaller.

Anslaget bör anvisas under rubriken Bidrag till sjukkassor m. m.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Bidrag till sjukkassor m. m., för budgetåret 1954/
55 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
160 000 000 kronor.

4. Förskottering av försäkringsavgifter och arbetsgivarbidrag till den allmänna
sjukförsäkringen m. m. Kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen
skall bestridas, förutom genom statsbidrag, genom de försäkrades
avgifter och bidrag från arbetsgivarna. Enligt lagen om allmän sjukförsäkring
(37 och 39 §§) äger allmän sjukkassa erhålla förskott i
avräkning på sjukförsäkringsavgifter och centralsjukkassa förskott i avräkning
på arbetsgivarbidrag som kommer att debiteras för visst kalenderår.
Förskotten skall lämnas av statsverket enligt de föreskrifter Konungen meddelar.
Vid anmälan av 1954 års statsverksproposition, femte huvudtiteln,
har omnämnts (s. 189), att riksförsäkringsanstalten (skr. 28/10 1953) lämnat
en redogörelse för en inom anstalten företagen undersökning rörande de
allmänna sjukkassornas medelsbehov under första halvåret 1955. Anstalten
har funnit, att de på nämnda tid belöpande utgifter som behöver täckas annorledes
än genom anlitande av fonderna, kan beräknas till 380 milj. kronor.
För bestridande av dessa utgifter erfordras, att statsverket tillskjuter, förutom
förskott å statsbidrag, förskott å 1955 års försäkringsavgifter med
165 milj. kronor samt å samma års arbetsgivarbidrag med 95 milj. kronor.
Beräkningen förutsätter, att kassornas fonder bidrar till medelsförsörjningen
under halvåret i fråga med 15 milj. kronor. Undantages stats- och kommunalanställda
tjänstemän från tilläggssjukpenningförsäkringen resp. sjukpenningförsäkringen
i dess helhet minskas behovet av avgiftsförskott till
157 resp. 150 milj. kronor och behovet av förskott å arbetsgivarbidrag till —
i båda fallen — 80 milj. kronor. Riksförsäkringsanstalten har hemställt,
att såsom förslagsanslag för budgetåret 1954/55 till vissa förskott till sjukkassor
anvisas 260 eller, om stats- och kommunalanställda tjänstemän undantages
från sjukpenningförsäkringen, 230 milj. kronor.

Beräkning av de belopp som kommer att inflyta i avgifter och arbetsgivarbidrag
under ifrågavarande halvår har av anstalten lagts fram endast beträffande
arbetsgivarbidragen. Enligt denna beräkning skulle inflyta 55
milj. kronor av förenämnda på halvåret belöpande 95 milj. kronor.

I statsverkspropositionen har vidare redogjorts för de över riksförsäkringsanstaltens
skrivelse avgivna yttrandena.

Beträffande ordningen för bestridande av på staten ankommande
arbetsgivarbidrag har de utredningsmän1, som tillkallats för ut 1

Utredningsmännen har varit förste aktuarien C. J. M. Holm och kronokamreraren B. E. V.
Åkerstedt.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

redning rörande debitering och uppbörd av avgifter till den allmänna sjukförsäkringen
m. in. lagt fram förslag i en P. M. angående debitering och
uppbörd av arbetsgivares bidrag och avgifter till de obligatoriska sjuk- och
yrkesskadeförsäkringarna m. in. I ifrågavarande del har utredningsmännen
anfört i huvudsak följande.

Utredningsmännen har övervägt olika möjligheter att verkställa debitering
av bidragen. Närmast till hands skulle kanske ligga att låta riksförsäkringsanstalten
infordra erforderliga löneuppgifter från de olika myndigheterna,
varefter anstalten med ledning av dessa uppgifter skulle uträkna
bidraget. Ett sådant tillvägagångssätt torde dock bli mycket arbetskrävande
och otympligt och kan därför ej förordas.

_ Ett annat alternativ vore att låta varje särskild förvaltningsmyndighet
själv räkna ut bidraget. Emellertid har riksräkenskapsverket för annat ändamål
tillgång till årliga uppgifter om statens arbetstagare, med ledning varav
bidragen skulle kunna uträknas. I jämförelse härmed ter sig det nyssnämnda
andra alternativet mindre tilltalande, då det torde kräva betydligt
mera tid och omgång.

De hos riksräkenskapsverket tillgängliga uppgifterna gäller förhållandena
den 1 oktober och torde kunna tagas i anspråk för här avsett ändamål
omkring februari—mars nästpåföljande år. De avser alltså ej kalenderår.
Denna omständighet synes ej få hindra att man tillgodogör sig den avsevärda
förenkling som de ifrågavarande uppgifternas utnyttjande utan tvivel
skulle innebära. Utredningsmännen föreslår därför, efter samråd med representanter
för riksräkenskapsverket, att åt verket uppdrages att uträkna det
statliga arbetsgivarbidraget med vissa här nedan nämnda undantag. Uträkningen
bör kunna ske efter enkla regler, som riksräkenskapsverket bestämmer
i samråd med riksförsäkringsanstalten. Det fel, som föranledes
av att uppgifterna ej avser kalenderår, bör utan större svårighet kunna elimineras
om så skulle visa sig erforderligt.

Uppdelning av bidragen på olika verk och inrättningar synes av praktiska
skäl ej böra ske. Det kan i detta sammanhang erinras att exempelvis statliga
tjänstepensioner utbetalas från ett gemensamt anslag å XII:e huvudtiteln.
Liknande arrangemang synes kunna ifrågakomma beträffande bidragen från
staten som arbetsgivare.

Om bidragsbeloppets storlek bör tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen
underrättas. I

I ett av utredningsmännen framlagt kungörelseförslag har i 1 § intagits
bestämmelse att för statens samtliga verk och inrättningar med de undantag,
som i 2 § sägs, bidrag jämlikt 38 § lagen om allmän sjukförsäkring, vilket
staten i egenskap av arbetsgivare har att utgiva, skall så snart ske kan efter
utgången av det kalenderår bidraget avser beräknas av riksräkenskapsverket
enligt regler, som riksräkenskapsverket bestämmer i samråd med
riksförsäkringsanstalten. Med anlitande av vederbörligt anslag i riksstaten
skall bidraget av riksräkenskapsverket tillgodoföras en av utredningsmännen
föreslagen förskottstitel för förskottering av arbetsgivarbidrag. I 2 §
i kungörelseförslaget föreskrives, att arbetsgivarbidrag skall så snart ske kan
efter utgången av det år bidraget avser beräknas

för försvarets fabriksverk, postverket, televerket, statens järnvägar, statens
vattenfallsverk, luftfartsverket, statens reproduktionsanstalt, stifts -

Kungl. Maj:ts proposition nr 167. 11

nämndernas förvaltning och domänförvaltningen: av vederbörande förvaltningsmyndighet; för

riksbanken och Tumba bruk: av riksbanken; samt

för riksgäldskontoret, riksdagens bibliotek och riksdagens hus ävensom
riksdagen, dess utskott, delegationer och tryckeriavdelning: av riksgäldskontoret.

Utredningsmännens förslag i ifrågavarande del har vid remissbehandlingen
föranlett uttalanden endast från riksförsäkringsanstalten och riksräkenskapsverket.

Riksförsäkringsanstalten har anfört, att en förutsättning för att de hos
riksräkenskapsverket tillgängliga uppgifterna skall kunna användas synes
vara, att antalet befattningshavare hos de statliga verken och inrättningarna
i fråga är någorlunda konstant. För vissa av de här avsedda verksamhetsområdena
torde denna förutsättning emellertid icke vara uppfylld utan noggrannare
uppgifter om utbetalda löner synes bli erforderliga. Avfattningen
i 1 § kungörelseförslaget torde göra det möjligt att införskaffa dylika uppgifter
där så kan anses erforderligt.

Riksräkenskapsverket har uttalat, att statens arbetsgivarbidrag torde kunna
beräknas i stort sett efter de av utredningsmännen föreslagna grunderna.
Specifika uppgifter från de enskilda myndigheterna skulle ge ett i förhållande
till den privata sektorn mera exakt resultat, men även enligt riksräkenskapsverkets
mening lär ett sådant förfarande av praktiska skäl icke böra
komma i fråga. I den mån den nuvarande inom riksräkenskapsverket utarbetade
personalstatistiken på sätt ifrågasatts i årets statsverksproposition
under XII ht kompletteras med uppgifter om de utbetalda lönesummorna,
ökas förutsättningarna för en efter de föreslagna grunderna exaktare beräkning.

Departementschefen.

Med anledning av riksförsäkringsanstaltens förslag om anvisande av särskilt
anslag till förskottering av försäkringsavgifter och arbetsgivarbidrag
till den allmänna sjukförsäkringen har jag vid anmälan av 1954 års statsverksproposition,
femte huvudtiteln (s. 190) förklarat, att jag efter samråd
med chefen för finansdepartementet inte kunnat finna annat än att det
är olämpligt och missvisande att statsbudgetens omslutning skulle ökas med
summan av försäkringsavgifter och arbetsgivarbidrag. Såsom statskontoret
framhållit rör det sig här inte om statens utan om sjukkassornas medel.
Något anslag för ifrågavarande ändamål borde därför inte upptagas. I stället
fann jag det lämpligt, att utbetalningarna av sjukkassorna tillkommande
medel sker direkt från inkomsttiteln Skatt å inkomst och förmögenhet in. in.
Enligt riksförsäkringsanstaltens beräkning skulle denna titel under första
halvåret 1955 till följd härav komma att belastas med utbetalningar om tillhopa
260 milj. kronor eller, om slats- och kommunalanställda tjänstemän
helt eller delvis undantages från sjukpenningförsäkringen, ett lägre belopp,
som vid helt undantagande från nämnda försäkring skulle uppgå till 230

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

milj. kronor. Då de avgifter och arbetsgivarbidrag som belöper på första
halvåret 1955 kan beräknas endast till en del inflyta under halvåret, blir
det fråga om förskottering även i den betydelsen att staten förskjuter medel
för sjukkassornas verksamhet i avbidan på att avgifter och arbetsgivarbidrag
flyter in och tillgodoföres nämnda inkomsttitel. Beträffande storleken
av denna förskottering utöver inkomsterna anförde jag i förenämnda
sammanhang, att den inte kunde anges med någon större säkerhet men att
uppskattningsvis ett belopp av 75—100 milj. kronor beräknats för halvåret
i fråga. Det bör emellertid anmärkas, att behovet av förskott bl. a. blir beroende
av dels den omfattning sjukkassornas utgifter kommer att få under
den aktuella perioden och dels de olika sjukkassornas tillgång på likvida
medel vid skilda tidpunkter.

Enligt den proposition med förslag till lag om moderskapshjälp, varom
beslut fattats förut denna dag, skall den föreslagna moderskapsförsäkringen
träda i kraft samtidigt med den allmänna sjukförsäkringen. Finansieringen
av moderskapsförsäkringen skall ordnas i anslutning till finansieringen
av den allmänna sjukförsäkringen. Kostnaderna skall alltså bestridas genom
statsbidrag, försäkringsavgifter och arbetsgivarbidrag. Sjukkassorna
skall erhålla förskott i avräkning på försäkringsavgifter och arbetsgivarbidrag
i samma utsträckning som gäller beträffande den allmänna sjukförsäkringen.
Enligt socialförsäkringsutredningens i ifrågavarande proposition
återgivna beräkningar kommer till följd härav avgifterna till sjukkassorna
att ökas med ca 19 milj. kronor och arbetsgivarbidragen med
ca 7,2 milj. kronor för helt år. Vad jag förut anfört beträffande
avgifter och arbetsgivarbidrag till den allmänna sjukförsäkringen bör givetvis
gälla även moderskapsförsäkringen. Sjukkassornas behov av förskott för
första halvåret 1955 kan på grund härav förutses stiga med ca 13 milj. kronor.
Då även dessa avgifter och arbetsgivarbidrag endast till en del inflyter
undei nämnda halvår, ökas också det belopp som staten har att förskjuta
utöver under halvåret inflytande inkomster, uppskattningsvis dock icke
med mera än 4—5 milj. kronor.

Sjukkassornas medelsbehov beror till en del på huruvida stats- och kommunalanställda
tjänstemän skall undantagas från sjukpenningförsäkringen
eller inte. Såsom förut nämnts har riksförsäkringsanstalten beräknat på
första halvåret 1955 belöpande försäkringsavgifter och arbetsgivarbidrag till
230 milj. kronor om tjänstemännen helt undantages från sjukpenningförsäkringen
mot 260 milj. kronor om sådant undantagande ej sker till någon del.
Chefen för civildepartementet har vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor (statsverkspropositionen, bilaga 2, s. 22) förklarat, att
förslag i fråga om tjänstemännens förhållande till den allmänna sjukförsäkringen
kan föreläggas riksdagen först under årets höstsession.

Skulle tjänstemännen inte komma att undantagas från sjukpenningförsakringen
har staten att erlägga arbetsgivarbidrag för statstjänstemännen.
Sådant bidrag skall under alla förhållanden erläggas för statens kollektivavtalsanställda
arbetstagare, vilka inte kan undantagas från sjukpenning -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

försäkringen. Bidraget skall enligt lagen om allmän sjukförsäkring för varje
kalenderår utgöra såvitt angår sjukvårdsförsäkringen 0,1 % och beträffande
försäkringen för tilläggssjukpenning 1 %, allt av den lön i penningar
eller naturaförmåner, som vederbörande arbetsgivare under året utgivit till
arbetstagare anställda hos honom. Hänsyn skall dock ej tagas till arbetstagares
lön i vad den överstiger 15 000 kronor för år. Enligt förslaget till
moderskapsförsäkring skall härtill komma 0,04 % av nämnda lönesumma
såsom bidrag till kostnaderna för försäkringen för tilläggspenning enligt
lagen om moderskapshjälp. Det sammanlagda arbetsgivarbidraget kommer
sålunda vid genomförande av nämnda försäkring i enlighet med förslaget
att utgöra 1,14 %.

Enligt det av förenämnda utredningsmän framlagda förslaget skall affärsverken,
riksbanken och riksgäldskontoret betala på dem ankommande arbetsgivarbidrag
medan sådant bidrag för statens verk och inrättningar i övrigt
skall bestridas från ett för samtliga huvudtitlar gemensamt anslag och
utbetalas av riksräkenskapsverket på grundval av dess statistik. Utbetalningen
skall ske i efterskott per kalenderår. Jag delar utredningsmännens
uppfattning att affärsverken och övriga i utredningsmännens kungörelseförslag
uppräknade verk och inrättningar skall själva utge arbetsgivarbidrag
för sin personal. Uppräkningen ansluter sig till kungörelsen 1942: 678, där
det föreskrives att ifrågavarande verk och inrättningar skall själva bestrida
kostnaderna för ersättningar till sin personal enligt 1916 års lag om försäkring
för olycksfall i arbete. Det bör emellertid ankomma på Kungl. Maj :t
att bestämma vilka verk och inrättningar, som själva skall bestrida kostnaderna
för bidragen. Förslaget att bidragen för förvaltningen i övrigt skall betalas
från ett gemensamt anslag på grundval av riksräkenskapsverkets statistik
synes erbjuda ett ur administrativ synpunkt lämpligt förfarande. Då
bidragen för år 1955 sålunda skall erläggas först efter årets utgång erfordras
inte anslag till arbetsgivarbidrag under nästa budgetår. Däremot måste
förutsättas, att förskott å arbetsgivarbidragen utbetalas från inkomsttiteln
Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. Storleken av dessa förskott blir
givetvis beroende av om tjänstemännen undantages från sjukpenningförsäkringen
eller ej. Då avlönings- och omkostnadsanslagen för nästa budgetår
beräknats utan hänsynstagande till den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande
kommer förskottsutbetalningar i vad de avser andra verk än de
affärsdrivande att motsvaras av besparingar å budgeten.

Förslag till bestämmelser om debitering och uppbörd av försäkringsavgifter
och arbetsgivarbidrag till den allmänna sjukförsäkringen och den allmänna
moderskapsförsäkringen kommer senare denna dag att anmälas av
chefen för finansdepartementet. Därvid torde dock förskotteringsfrågan icke
komma att behandlas närmare. I förevarande sammanhang bör därför utverkas
riksdagens bemyndigande att bestrida de i 37 och 39 §§ sjukförsäkringslagen
avsedda förskotten till sjukkassor i avräkning på nämnda avgifter
och bidrag från riksstatens inkomsttitel Skatt å inkomst och förmögenhet
in. in.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att medgiva, att i 37 och 39 §§ lagen om allmän sjukförsäkring
avsedda förskott må bestridas från riksstatens inkomsttitel
Skatt på inkomst och förmögenhet in. m.

5. Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning
av olycksfall i arbete m. m.

Anslag

1952/53 ...................... 3 250 000

1953/54 (statsliggaren s. 337) .... 3 500 000

1954/55 (förslag)................ 3 000 000

Från detta anslag bestrides ersättningar enligt ett flertal författningar och
beslut (se statsliggaren s. 337—338), i främsta rummet kungörelsen den 30
juni 1942 (nr 678) med särskilda bestämmelser om tillämpning av 1916
års olycksfallsförsäkringslag å arbetare, som användes till arbete för statens
räkning. Tilläggsersättningar enligt förordningen den 2 juni 1950 (nr
295) om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete m. in. utgår av detta anslag i den mån de icke
belöper å ersättningar utgående av olycksfallsförsäkringens fondmedel. Från
anslaget bestrides slutligen dels viss dyrtidskompensation åt personer, vilka
i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats under åren
1941—1948 är berättigade till sjukpenning eller livränta enligt förordningen
den 24 mars 1938 (nr 102) om olycksfalls- och yrkessjukdomsersättning
åt tvångsarbetare in. fl. eller förordningen samma dag (nr 103) om olycksfalls-
och yrkessjukdomsersättning åt fångar in. fl. och dels vissa tillfälliga
ersättningar till av silikos drabbade arbetare.

Riksförsäkringsanstalten har (skr. 31/8 och 30/11 1953) erinrat, att den
nya lagstiftningen om sjukförsäkring träder i kraft den 1 januari 1955 samt
att en samordning avses komma till stånd mellan sjuk- och olycksfallsförsäkringarna
samtidigt som en ny yrkesskadeförsäkringslag förväntas träda
i kraft. Anstalten har gjort beräkningar rörande minskningen av utgifterna
under anslaget genom att kollektivavtalsavlönade statsanställda kommer att
inbegripas under den allmänna sjukförsäkringen. Kostnaderna för sjukpenning
under första halvåret 1955 skulle vid oförändrade förhållanden
komma att uppgå till ca 900 000 kronor. Med hänsynstagande till den allmänna
sjukförsäkringen och det förslag till lag om yrkesskadeförsäkring,
som den 13 november 1953 remitterats till lagrådet, skulle kostnaden bli
endast ca 15 % av angivna belopp eller omkring 135 000 kronor. Kostnaderna
för läkarvård under första halvåret 1955 kan vid oförändrade förhållanden
beräknas uppgå till ca 150 000 kronor och efter ikraftträdandet av de
nya lagarna till ca 10 % härav eller omkring 15 000 kronor. De sammanlagda
kostnaderna för halvåret i fråga skulle alltså minskas från 1 050 000

Nettoutgift

3 727 235

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 167.

till 150 000 kronor. Då under halvåret måste utbetalas ersättningar avseende
tiden före den 1 januari 1955 uppskattas emellertid medelsbehovet under
halvåret till ca 485 000 kronor. Med hänsyn till den fortgående ökningen
av utgående livräntebelopp anses anslaget böra minskas endast med 500 000
kronor.

Departementschefen.

Sedan år 1948 har riksförsäkringsanstalten enligt statsmakternas beslut
utgivit tillfälliga ersättningar av statsmedel till arbetstagare, som på grund
av silikos (stendammslunga) blivit oförmögna till arbete eller övergått till
annan sysselsättning och därigenom fått vidkännas inkomstminskning, som
ej kompenserats av livränta. Dessa ersättningar utgår med högst 700 kronor
om året. Dock gäller den maximeringsregeln, att ersättningen ej får utgivas
med så högt belopp, att den sjukes totala inkomst kommer att överstiga
maximibeloppet för livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen, 6 600
kronor för år. Med hänsyn till penningvärdets fall och den till följd därav
ökade nominella inkomsten för den sjuke bestämde statsmakterna år 1952,
att den sjukes arbetsförtjänst vid beräkningen av hans totala inkomst skall
reduceras med 25 %. Då det trots detta visade sig, att ett antal silikosskadade
fått den tillfälliga ersättningen indragen under andra halvåret 1952,
beslöt statsmakterna år 1953, att de silikosskadade, som uppbar sådan ersättning
för första halvåret 1952, fortsättningsvis skulle få åtnjuta samma
förmån. — Här avsedda ersättningar, vilka utgår enligt riksdagens budgetårsvis
lämnade bemyndiganden, är avsedda som en tillfällig anordning i
avvaktan på översyn av yrkesskadeförsäkringen.

Om det av Kungl. Maj :t i propositionen 1954: 60 framlagda förslaget till
yrkesskadeförsäkringslag antages, kommer några ersättningsbestämmelser
av förevarande art icke att erfordras för de nya fall, på vilka lagen blir tilllämplig.
Fortfarande erfordras däremot särskilda bestämmelser för de äldre
fallen. Jag är icke beredd att föreslå någon revision av dessa bestämmelser
redan nu utan vill föreslå, att den hittills tillämpade ordningen får gälla även
under nästa budgetår.

Utgifterna under förevarande anslag torde, såsom framgår av vad riksförsäkringsanstalten
anfört, komma att minskas genom att sjukkassorna
efter den allmänna sjukförsäkringens ikraftträdande den 1 januari 1955
kommer att utge ersättning för läkarvård samt sjukpenning även vid olycksfall
i arbete och yrkessjukdom. Det må framhållas, att ersättningarna från
ifrågavarande anslag i huvudsak avser arbetstagare hos staten, vilka avlönas
enligt kollektivavtal, och att dessa arbetstagare icke kan undantagas
från någon del av den obligatoriska sjukförsäkringen.

Kostnadsminskningarna motväges vid bifall till den föreslagna lagen om
yrkesskadeförsäkring i viss utsträckning genom höjda livräntebelopp. I anslutning
till nämnda lag har i propositionen 1954:90 framlagts förslag om
en förordning om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av
krigsåtgärd drabbar sjömän in. fl. Vidare har i propositionen 1954: 94 före -

lö Kungl. Maj.ts proposition nr 167.

slagits en förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under vistelse å anstalt m. m. Slutligen har i propositionen 1954: 138 föreslagits
en förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under tjänstgöring i civilförsvaret. Samtliga dessa författningar skall ersätta
nu gällande bestämmelser om ersättningar, vilka bestrides från ifrågavarande
anslag. Det är f. n. icke möjligt att göra någon exakt beräkning av
kostnaderna enligt de föreslagna nya författningarna. Vissa faktorer inverkar
i höjande och andra i sänkande riktning. Sådan kostnadsökning att medelsbehovet
under anslaget för nästa budgetår nämnvärt påverkas synes i
vart fall icke vara att förutse.

Under dessa förhållanden synes anslaget för nästa budgetår böra uppföras
med det av riksförsäkringsanstalten föreslagna beloppet, 3 000 000 kronor,
vilket innebär en minskning av anslaget med 500 000 kronor.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

dels medgiva, att tillfälliga ersättningar till av silikos
drabbade arbetstagare må utgivas under budgetåret 1954/55
i enlighet med vad jag i det föregående förordat;

dels ock till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående
ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.
för budgetåret 1954/55 under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 3 000 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda under punkterna 1.—5., med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans
Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

Stockholm 1954. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

540742