Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Nr 166.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utbildning av
viss sinnessjukvårdspersonal; given Stockholms slott
den 5 mars 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gunnar Hedlund.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen förordas, att vårdpersonalen vid de statliga sinnessjukhusen
skall erhålla en väsentligt vidgad utbildning och uppdrages vissa
riktlinjer härför. Utbildningen avses omfatta provtjänstgöring å sinnessjukhus
under 5 å 6 månader, utbildning i kroppssjukvård under 6 månader,
av vilka 2 helt ägnas åt teoretisk utbildning, samt utbildning på sinnessjukhus
under 12 månader. Viss teoretisk undervisning skall meddelas
jämsides med den praktiska utbildningen. Utbildningen kan taga sin början
tidigast under budgetåret 1955/56. Vidare föreslås, att ett elevhem, inrymmande
även undervisningslokaler, uppföres vid Restads sjukhus i Vänersborg
för eu kostnad av 490 000 kronor. För påbörjande av hemmet äskas
för budgetåret 1954/55 ett anslag av 300 000 kronor.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 19ö''i. 1 samt. Nr 166.

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 mars 1954.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterrerg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilsson, Lindell, Nordenstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet upptager
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om utbildning av
viss sinnessjuk vård spersonal samt anför.

I. Inledning.

Genom beslut den 13 maj 1949 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
inrikesdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet
biträda med utredning angående sinnessjukvårdspersonalens
utbildning. Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 13 juni 1949 såsom
sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare O. G. Karlsson, tillika
ordförande, överläkaren vid Beckomberga sjukhus P. I. R. Blomqvist,
numera ledamoten av riksdagens första kammare, förste uppsyningsmannen
vid Säters sjukhus J. G. E. Snygg och ledaren för praktiska kursen
vid sydsvenska socialinstitutet, politices magistern Margareta Almqvist.
Sedermera tillkallades såsom sakkunnig jämväl föreståndarinnan vid Säters
sjukhus Stina Sjöholm. De sakkunniga antog benämningen 1949 års kommitté
för sinnessjukvårdspersonalens utbildning.

Kommittén har med skrivelse den 24 november 1951 överlämnat betänkande
angående utbildning av sinnessjukvårdspersonal (stencilerat).

Över betänkandet har yttranden avgivits av statskontoret, statens lönenämnd,
medicinalstyrelsen, efter hörande av direktionerna för statens sinnessjukhus,
direktionen för statens anstalt för fallandesjuka samt stadsfullmäktige
i Stockholm, Göteborg och Malmö, styrelsen för svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet, flertalet av landstingens förvaltningsutskott,
Sveriges läkarförbund, svensk sjuksköterskeförening, statens
sjukhuspersonals förbund och kommunalarbetarförbundet.

I anslutning till ärendets beredning inom inrikesdepartementet har
Kungl. Maj:t den 24 juli 1953 uppdragit åt medicinalstyrelsen att överarbeta

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

det av kommittén avgivna förslaget till grundutbildning samt att närmare
utreda frågan om ordnandet av den i grundutbildningen ingående utbildningen
vid lasarett och av grundutbildningen för sinnessjukvårdspersonalen
vid de kommunala sinnessjukhusen. I anledning härav har medicinalstyrelsen
den 29 januari 1954 inkommit med utredning, varöver statskontoret
avgivit yttrande.

De sakkunnigas förslag omfattar såväl grundutbildning som högre utbildning
av sinnessjukvårdspersonal. Då något förslag rörande högre utbildning
icke framlägges i förevarande proposition kommer jag i det
följande att lämna endast en mera summarisk redogörelse för frågorna
rörande denna utbildning och därmed sammanhängande spörsmål.

II. Nuvarande förhållanden.

Befattningshavare och uppgifter. Den 1 juli 1953 fanns vid de statliga
sinnessjukhusen följande tjänster, tillhörande sjukvårdspersonalen.

Tjänst	Lönegrad	Antal
Förste uppsyningsmän ........................	Ca 19	21
Första föreståndarinna ........................	Ca 19	28
Uppsyningsmän ..............................	Ca 16	19
Föreståndarinna..............................	Ca 16	45
Föreståndarinna..............................	Ce 16	1
Överskötare..................................	Ca 14	183
Översköterska................................	Ca 14	471
Förste skötare................................	Ca 13	199
Första sköterska..............................	Ca 12	395
Första sköterska..............................	Ce 12	14
Skötare......................................	Cä 12	1 430
Skötare......................................	Ce 12	642
Sköterska....................................	Ca 10	1 603
Sköterska....................................	Ce 10	1 318

Närmaste förmanskapet över den lägre sjukvårdspersonalen inom en överläkaravdelning
utövas av uppsyningsmän eller föreståndarinnor. En överskötare
eller översköterska — med förste skötare eller första sköterska
såsom ställföreträdare — har ansvaret för varje i en överläkaravdelning
ingående vårdavdelning. Den övriga personalen på sådan avdelning utgöres
av skötare, sköterskor och sjukvårdselever.

Förhållningsregler för sjukvårdspersonalen har eller bemyndigande av
Kungl. Maj:t fastställts av medicinalstyrelsen den 8 april 1922. Enligt
dessa regler är skötare och sköterskor skyldiga att utföra alla göromål,
vilka är erforderliga för de sjukas vård och sysselsättning eller eljest kan
förekomma på avdelningen samt å för de sjuka eller för personalen använda
lokaler. Beträffande sjukvården åligger det dem bl. a.

att deltaga i behandlingen och vården av de sjuka och noga förverkliga
läkarnas föreskrifter och strävanden;

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

att ansvara för, att de i deras vård lämnade sjuka, som icke erhållit tillstånd
att vistas på egen hand, är under ständig tillsyn;

att snarast möjligt för närmaste förman anmäla alla händelser av vikt
inom avdelningen och iakttagna förändringar i de sjukas tillstånd;
att handleda de sjuka i deras arbeten och själva deltaga däri;
att tillse, att de sjuka är rena samt snyggt och ordentligt klädda;
att övervaka de sjukas måltider, och tillse, att ordning och skick är
rådande, att maten serveras med största möjliga snygghet och utdelas i enlighet
med de sjukas behov samt att envar erhåller tillräcklig näring.

Överskötare och översköterska, som tilldelats ansvar för viss sjukvårdsavdelning,
är närmaste förmän för å avdelningen tjänstgörande sjukvårdspersonal.
De skall följa läkare och uppsyningspersonal på deras ronder
inom avdelningen och redogöra för de sjukas tillstånd. Det åligger dem
vidare bl. a.

att övervaka, att förhållningsregler och andra givna föreskrifter noggrant
efterlevas av dem underordnad personal samt att fastställda tjänstgöringstider
följes;

att fördela arbetet mellan den övriga sjukvårdspersonalen på avdelningen,
och själva deltaga i utförandet av förekommande göromål;

att handleda och undervisa personalen i dess arbete och förskaffa sig
noggrann kännedom om det intresse och den fallenhet för sjukvårdskallet,
som var och en visar;

att övervaka, att de sjuka omsorgsfullt vårdas;

att, i enlighet med vederbörande läkares föreskrifter, handha och övervaka
behandlingen och vården av de sjuka och därvid noga vinnlägga sig
om att söka förverkliga hans strävanden i dessa avseenden;

att föra anteckningar om medicintilldelning och särskild utspisning till
de sjuka, förteckningar enligt fastställda formulär över osnygga sjuka och
använda skyddsåtgärder, som innebär mekaniskt tvång, viktkurvor, anfallslistor
in. in. samt att möjligast fullständigt beskriva de sjukas tillstånd
och däri iakttagna viktigare förändringar;

att handha och ansvara för avdelningens förråd av möbler, gång- och
sängkläder, in. in.; samt

att handha avdelningens medicinförråd och ansvara för, att det förvaras
på föreskrivet sätt och brukas endast enligt läkares ordination.

Uppsyningsman och föreståndarinna är förmän för samtlig annan
sjukvårdspersonal på sin avdelning. Det åligger dem bl. a.

att övervaka, att dem underordnad personal iakttager ett gott uppförande,
samt att förskaffa sig noggrann kännedom om det intresse och den
fallenhet för sjukvårdskallet, som var och en visar;

att övervaka, att förhållningsregler och andra givna föreskrifter noggrant
efterleves av personalen samt att fastställda tjänstgöringstider följes;

att bestämma om personalens tjänstgöring på olika sjukvårdsavdelningar,
att månatligen uppgöra tjänstgörings- och ledighetslista o. dyl.;

att övervaka, att de sjuka omsorgsfullt vårdas samt att läkarnas föreskrifter
och strävanden i avseende å vården och behandlingen av de sjuka
förverkligas;

att i mån av behov deltaga i och undervisa personalen i förekommande
sjukvårdsgöromål;

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

att handha och utlämna materialier för tillverkning av kläder och andra
persedlar och att kontrollera dessa inaterialiers användning in. in.;

att handha och ansvara för dem anförtrodda förråd;

att förrätta inventering av de särskilda sjukvårdsavdelningarnas förråd
och inventarier;

att under överläkarens kontroll för de sjukas räkning mottaga och förvalta
föremål eller smärre penningmedel samt att förmedla av läkaren
medgivna inköp åt de sjuka; samt

att i enlighet med lämnade föreskrifter utskriva utspisningslista.

Uppsyningspersonalens arbete på sjukvårdsavdelningarna avser närmast
utövande av visst inseende över sjukvårdsarbetet, patientbeläggningen, ledningen
av vissa inre och yttre arbeten samt delvis ganska omfattande expeditionsgöromål.
Den rent sjukvårdande uppgiften har i stället övertagits
av överskötare och översköterskor resp. förste skötare och första sköterskor.

För innehavarna av förste skötare- och första sköterskebefattningarna
finnes icke någon av medicinalstyrelsen utfärdad instruktion. De är överskötarnas
och översköterskornas närmaste män och ersättare.

Utbildnings- och befordringsgång. Behörighetsvillkor för de olika befattningarna
har meddelats av Kungl. Maj:t den 29 juni 1945 och 30 juni
1947. Bestämmelser om antagning av elever och om utbildning av vårdpersonalen
har utfärdats genom en av medicinalstyrelsen den 25 september
1931 fastställd plan för utbildningskur ser för sjukvårdspersonal vid statens
sinnessjukhus.

Till elev kan antagas man eller kvinna, som fyllt 20 men ej 30 år; dock
kan undantag härifrån göras efter medicinalstyrelsens prövning. Manlig
elev placeras i lönegrad Cg 8 och kvinnlig i Cg 4.

Efter antagningen följer tjänstgöring på sinnessjukhus med genomgång
av en praktisk kurs om 15 timmar. Denna ledes av den av sjukhusets befattningshavare
bland sjukvårdspersonalen, som därtill förordnas av sjukhuschefen.
Kursen omfattar undervisning i sådan praktisk sjukvård, som
i allmänhet handhas och utövas av sjukvårdspersonalen, såsom städning,
luftning och desinfektion av sjukhuslokaler, bäddning, badning med övrig
skötsel av de sjukas personliga hygien, temperaturmätning, lavemanggivning,
uppmätning och utdelning av medicin, enklare förbandsläggning, skötsel
vid hotande liggsår, assistans vid sondmatning, katetrisering och injektioner,
åtgärder vid inträffande av epileptiska anfall eller andra anfall av
medvetslöshet in. in. samt förande av förekommande listor över temperatur,
anfall in. in. I samband med kursen hålles praktiska övningar.

Efter den praktiska kursen skall eleverna genomgå en 30 timmars teoretisk
kurs av den läkare vid sjukhuset, som sjukhuschefen utser därtill.
Denna teoretiska kurs omfattar undervisning i grunddragen av människokroppens
anatomi och fysiologi, elementen av allmän och speciell sjukdomslära,
det viktigaste av sjukvård i allmänhet, särbehandling, förbands -

Kangl. Maj.ts proposition nr 166.

lära, första hjälpen vid olycksfall, sjukhushygien och sjukvårdens etik,
sinnessjukdomar och sinnessjukvård samt delar av sinnessjuklagen och
sinnessjukstadgan m. m.

Båda kurserna avslutas med förhör.

Efter två års tjänstgöring som elev vinnes behörighet som extra ordinarie
skötare eller sköterska. Efter två års tjänst i sådan befattning kan vederbörande
utan någon i kursform meddelad ytterligare teoretisk eller praktisk
utbildning erhålla ordinarie befattning såsom skötare eller sköterska. Tidpunkten
för erhållande av ordinarie tjänst är dock beroende av tillgången
på lediga platser. Tjänstgöringen såsom extra ordinarie omfattar f. n. alltid
avsevärt längre tid än två år för manliga befattningshavare.

Medicinalstyrelsen äger att i särskilda fall medgiva avkortning eller
befrielse från fullgörandet av den föreskrivna tjänstgöringen resp. utbildningskursen.
Den, som genomgått av staten godkänd sjuksköterskeskola,
må av sin utbildningstid kunna tillgodoräknas högst tre år såsom tjänstgöring
vid sinnessjukhus.

För behörighet till befattningar som förste skötare och första sköterska
samt överskötare eller översköterska fordras att vederbörande
skall vara godkänd som skötare resp. sköterska, ha genomgått s. k.
högre teoretisk kurs om f. n. cirka 50 timmar samt ha ådagalagt särskild
duglighet och skicklighet i sinnessjukvård.

I sistnämnda kurs gives undervisning i allmän och speciell sjukdomslära
och sjukdomars behandling, sjukvård i allmänhet, sjukhushygien, de viktigaste
grunddragen av den allmänna hälso- och sjukvården samt sjukvårdens
etik; sinnessjukdomar och sinnessjukvård; delar av lag- och övriga
författningsbestämmelser rörande sinnessjuka och sinnessjukvårdens organisation
in. in.

Kompetens som första sköterska eller översköterska erhålles även efter
genomgång av godkänd sjuksköterskeskola jämte avkortad högre teoretisk
kurs och ett års tjänstgöring på sinnessjukhus. Den avkortade kursen omfattar
20 timmars undervisning i psykiatri och sinnessjukvård. Bristen på
sjuksköterskor har emellertid under senare år gjort det omöjligt att besätta
första sköterske- och översköterskebefattningar med i kroppssjukvård
utbildad personal.

III. Förslag och yttranden.

A. Kommitténs förslag.

Allmänna synpunkter på utbildningen.

Nuvarande utbildning av sinnessjukvårdspersonal kan varken i psykiatriskt
eller somatiskt hänseende anses motsvara nutida krav. De förbättrade
behandlingsmetoder, som numera förekommer inom psykiatrien, har med -

Kungl. Maj.ts proposition nr 166. ‘

fört, att man av de befattningshavare, som leder eller utför egentligt sjukvårdsarbete,
i större utsträckning än f. n. måste fordra goda kunskaper och
erfarenheter i såväl sinnessjukvård som kroppssjukvård.

Vid bedömandet av utbildningens omfattning har kommittén övervägt
om icke en gemensam, likvärdig utbildning skulle kunna beredas all sinnessjukvårdspersonal.
Då en sådan utbildning emellertid måste vara så omfattande,
att den skulle vara tillräcklig även för vårdpersonal i överordnad
ställning, torde ett relativt stort antal elever icke kunna tillgodogöra sig
utbildningen. Nu gällande fordringar på teoretiska förkunskaper — genomgång
av folkskola — för antagning till elev har kommittén nämligen icke
ansett sig böra skärpa. Alltför stora fordringar på förutbildning eller alltför
omfattande utbildning kan medföra, att sinnessjuk vården går miste om
medhjälpare, som skulle kunna vara lämpliga i underordnade befattningar.
Med hänsyn bl. a. härtill har kommittén frångått tanken på en likvärdig
utbildning för all sjukvårdspersonal. Kommittén föreslår därför en gemensam
grundutbildning för all sjukvårdspersonal samt en högre utbildning
för personal i förmansbefattning. Enär förste skötare och första sköterskor
skall ersätta överskötare och översköterskor, bör dessa befattningshavargrupper
ha samma teoretiska utbildning.

Den psykiska sjukvårdens karaktär gör det svårt att skilja mellan kvalificerade
och okvalificerade arbetsuppgifter. Den dagliga samvaron med
patienter, övervakning, hjälp vid påklädning, måltider in. in. måste med
hänsvn till sin betydelse för patientens tillstånd räknas såsom kvalificerat
arbete på ett helt annat sätt än liknande arbetsuppgifter inom kroppssjukvården.
Kommittén har därför ansett, att utbildning i psykisk sjukvård
med en omfattning, som kan anses tillräcklig för all vårdpersonal, bör givas
redan under grundutbildningen. Då skötarpersonalen bör deltaga även i
det somatiska arbetet och det är angeläget att de, som dagligen umgås med
patienterna, ej står främmande för allmänt medicinska tankegångai och ej
saknar kunskaper på dessa områden, bör all personal under grundutbildningen
erhålla viss teoretisk och praktisk kroppssjukvårdsutbildning. Den
personal, som skall befordras till förmansställning, bör erhålla vtterligaie,
betydligt utvidgad utbildning i kroppssjukvård.

Grundutbildningen bör äga rum vid såväl kropps- som sinnessjukhus och
den högre utbildningen vid kroppssjukhus.

Grundutbildningen.

Antagning av elever. EU relativt stort mått av andlig mognad måste fordras
av den, som skall börja inom sinnessjukvården. Kommittén anser, att
denna mognadsgrad i allmänhet är uppnådd vid 19 års ålder. Minimiåldern
för antagning som elev bör därför bestämmas till 19 år. 1 särskilda fall
bär dispens kunna givas. Personer under 18 år bör dock icke under några

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

förhållanden antagas till elever. Beslutanderätten i dessa dispensärenden
synes lämpligen kunna tilläggas sjukhusdirektionerna. Någon övre åldersgräns
synes icke behöva upprätthållas. Av vikt är emellertid, att som elever
icke antages personer, som nått sådan ålder att de icke kan tillgodogöra
sig utbildningen.

Med hänsyn till den stora personalbristen har kommittén icke ansett sig
kunna skärpa kravet å teoretiska förkunskaper. Den grundutbildning, som
kommittén föreslår, är så anordnad, att skolkunskaper utöver dem, som
folkskolan meddelar, icke är nödvändiga. Med hänsyn till sinnessjukvårdsarbetets
tunga karaktär måste det ställas stränga krav på ett gott hälsotillstånd
hos den, som skall utföra egentligt sjukvårdsarbete. Det är givetvis
av stor vikt att den, som antages till elev, har de personliga förutsättningar
i olika hänseenden, som måste fordras för utövande av sinnessjukvård.

Antagning av elever bör ske vid alla statliga sinnessjukhus. Antagning av
elever bör i görligaste mån äga rum tre gånger om året.

Provtjänstgöring. Med hänsyn till att den praktiska sinnessjukvården i
många avseenden är av speciell natur föreslår kommittén, att utbildningen
inledes med en provtjänstgöring om cirka 6 månader vid det sinnessjukhus,
där eleven antagits. Det är viktigt att icke den första tiden vid sinnessjukhuset
blir alltför påfrestande genom att eleverna oförberedda och utan instruktion
får börja sjukvårdsarbetet utan att de först så småningom införes
i arbetet. De bör därför under den första månaden av provtjänstgöringen
genomgå en förberedande teoretisk-praktisk kurs i allmän sjukvård,
under vilken tid de bör vara övertalig personal. Kursen bör omfatta
undervisning i olika ämnen in. in. under sammanlagt 65 timmar, fördelade
på följande sätt, nämligen kroppens byggnad och funktioner 15, något om
de vanligaste sinnessjukdomarnas symptom och innebörd 5, allmän hälsooch
sjukvårdslära 25 samt praktiska demonstrationer och övningar 20
timmar. Gymnastiklektioner under minst 2 halvtimmar per vecka bör givas
under hela provtjänstgöringen. Jämsides med undervisningen bör eleverna
tjänstgöra på sjukavdelning och därvid erhålla fortlöpande instruktion.

Efter den förberedande kursens slut bör eleverna tjänstgöra under cirka
5 månader på sjukavdelning. De, som icke kan tillgodogöra sig undervisningen
eller eljest befinnes olämpliga, bör senast efter sex månader avkopplas
från fortsatt utbildning.

Förberedande kurser bör anordnas vid samtliga sinnessjukhus och i regel
igångsättas sex månader innan vidareutbildningen påbörjas, vilken avses
skola taga sin början den 1 januari, 1 maj och 1 september varje år. Förberedande
kurs bör därför börja den 1 juli, 1 november och 1 mars. Det
kan emellertid vara nödvändigt att begränsa antalet förberedande kurser
till en eller två årligen. Å andra sidan kan det vid de största sinnessjukhusen
visa sig lämpligt att anordna flera än tre kurser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

I regel förordnas en föreståndarinna att leda den praktiska elevkurs, som
eleverna f. n. genomgår. Under den praktiska tjänstgöringen på avdelningarna
handledes och instrueras eleverna av överskötarna och översköterskorna.
Samma kategori befattningshavare torde även i framtiden kunna
anlitas för den föreslagna undervisningen i sjukvårdslära under den förberedande
kursen, såvida härför icke anlitas den instruktion ssköterska,
som kommittén föreslår skola anställas vid vissa sinnessjukhus.

Utbildning på kroppssjukhus. Efter provtjänstgöringen bör eleverna
börja såväl teoretisk som praktisk utbildning under 6 månader i kroppssjukvård
vid kroppssjukhus. Denna utbildning föreslås skola inledas med
en läskurs om cirka 2 månader. Läskursen bör omfatta 177 lektionstimmar,
fördelade på följande ämnen sålunda: anatomi, fysiologi, patologi, ärftlighetslära
och hygien 65, närings- och dietlära 8, sjukvårdsteknik och allmän
sjukvårdslära med praktiska demonstrationer och övningar 60, laborationer
5, läkemedelslära 10, mödra- och barnavård 8, hud- och könssjukdomar
4, sjukvårdens ledande principer 10 samt studiebesök 7 timmar. Under läskursen
bör gymnastiklektioner givas under sammanlagt omkring 25
timmar.

I likhet med vad 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen anfört
i sitt betänkande (SOU 1948: 17) anser kommittén, att undervisningen
bör ske i lektionsform samt genom diskussioner och icke genom föreläsningar.

Sedan eleverna genomgått läskursen bör den praktiska undervisningen
taga vid. Kommittén föreslår, att denna äger rum på medicinsk och kirurgisk
vårdavdelning under 2 månader på vardera avdelningen. I samband
med den praktiska utbildningen bör eleverna meddelas teoretisk undervisning
under 2 timmar per vecka, därvid de vanligaste medicinska och kirurgiska
sjukdomarna genomgås i samband med journalläsning och patientdemonstrationer.

Såsom förut antytts bör ny kurs vid kroppssjukhus påbörjas tre gånger
årligen, den 1 januari, 1 maj och 1 september, för att det vid medicinska
och kirurgiska vårdavdelningar tjänstgörande antalet elever skall vara
jämnt fördelat under året. Elevantalet i varje kurs bör icke överstiga 30.
Utbildningen bör äga rum vid lasarett med såväl medicinsk som kirurgisk
avdelning. Då utbildningsbehovet kan uppskattas till cirka 400 elever per
år skulle det med tre kurser årligen vid varje utbildningssjukhus erfordras
fem utbildningssjukhus.

För att realisera den nu föreslagna utbildningen vid kroppssjukhus har
kommittén hos sjukvårdsberedningarna i samtliga landsting samt i Gävle,
Norrköping och Hälsingborg efterhört möjligheterna härför. De inkomna
svaren har visat, att vissa svårigheter föreligger. Dessa hänför sig främst
till bristen på elevbostäder och lokaler för undervisning. Svårigheter före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 16(1.

ligger även att skaffa instruktionspersonal. Den nu befintliga är ofta engagerad
i undervisning av sjuksköterskor, undersköterskor, sjukvårdsbiträden
eller militära sjukvårdare. Ett flertal landsting har dock visat intresse för
att få utbildningen förlagd till lasarett inom landstingsområdet.

I den mån svårigheterna sammanhänger med lokal- och utrymmesbrist
synes de enligt kommitténs mening delvis kunna lösas genom att tillstånd
i erforderlig omfattning medgives till av landstingen planerade byggnadsföretag.
Kommittén är medveten om att det kan uppstå särskilda svårigheter
att anskaffa höstäder åt eleverna under utbildningstiden. I den mån
bostäder icke kan beredas eleverna inom sjukhusets eller sjuksköterskeskolans
lokaler torde de få ordnas utanför.

Enligt nu rådande system för utbildning av sjuksköterskor tjänstgör avdelningssköterskan
som instruktör för eleverna på avdelningen. Vid ifrågavarande
lasarett torde avdelningssköterskorna i regel vara fullt upptagna
med instruktion av elever. Det torde därför vara otänkbart att de skall
kunna användas även till undervisning av sinnessjukvårdspersonal. Vid
lasarett, där annan elevutbildning icke äger rum, synes man däremot kunna
räkna med att avdelningssköterskorna skall kunna deltaga i undervisningen,
dock icke i sådan utsträckning att de kan länkas ensamma svara för elevernas
undervisning. Kommittén anser därför, att särskilda instruktionssköterskor
måste anställas såväl för den teoretiska undervisningen under
läskurserna som för instruktion av eleverna under den praktiska utbildningen.
Kommittén har beräknat, att — därest utbildningen förlägges till
sjukhus, som har sjuksköterskeskola eller annan undervisning av större
omfång — det kommer att behövas två instruktionssköterskor för sinnessjukvårdspersonalens
undervisning. Förlägges undervisningen till annat
lasarett, är det möjligt att endast en instruktionssköterska behöver anställas.

Användandet av manliga sjukvårdare å kroppssjukhus är icke främmande
för den svenska sjukvården. Det måste sålunda anses utan svårighet
genomförbart, att manliga elever från sinnessjukvården tjänstgör på lasarett
för utbildning i kroppssjukvård.

Utbildningen på sinnessjukhus. Sedan eleven avslutat utbildningen på
kroppssjukhus fortsätter utbildningen med teoretisk och praktisk undervisning
på sinnessjukhus. Denna utbildningsperiod bör enligt kommitténs
mening ha eu längd av 12 månader, inberäknat semester.

Kommittén föreslår, att ifrågavarande utbildning förlägges till de större
primärsjukhusen med deras bättre terapeutiska resurser och mera varierande
patientmaterial. Vid varje sådant utbildningssjukhus synes lämpligen
endast en utbildningskurs böra samtidigt pågå. Om antalet elever såsom i
det föregående angivits beräknas utgöra cirka 400, skulle det med 25 å 30
elever i varje kurs behövas omkring 15 utbildningssinnessjukhus.

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

Med hänsyn till angelägenheten av att de sinnessjukhus, där utbildning
av elever skall äga rum, året om har en jämn tillgång på personal i praktiskt
arbete samt att eleverna vid studiet av psykologi och psykiatri får
god tid att »smälta» kunskapsstoffet och att inlärandet får stöd av dagliga
iakttagelser i det praktiska arbetet föreslår kommittén, att den teoretiska
undervisningen under utbildningen vid sinnessjukhus sker i form av jämsidesläsning.
Denna bör lämpligen omfatta sammanlagt 173 timmar med
ungefär 4 timmar per vecka. Den teoretiska undervisningen skulle i enlighet
härmed pågå ungefär It) månader. En förutsättning för att jämsidesläsningen
skall bliva givande är emellertid, att eleverna får tillräcklig tid
för studiearbetet. Elevernas praktiska tjänstgöringstid under det den teoretiska
undervisningen pågår synes därför böra reduceras i skälig mån.
Såvitt möjligt bör undervisningen icke äga rum mot arbetsdagens slut, då
tröttheten gör sig gällande hos eleverna.

Den teoretiska undervisningen föreslås omfatta följande ämnen med en
fördelning av timantalet sålunda: samhällets hygien 10, läkemedelslära 10,
psykologi 30, sinnessjukdomar 50, lungtuberkulos 5, diskussioner om olika
anpassningsproblem 6, sjuk- och hälsovård samt sociallagstiftning 36, studiebesök
14, sjukhusprästens arbete 2 samt arbetsterapi 10 timmar.

Det torde få anses uteslutet att den sjukvårdspersonal, som hittills handhaft
elevernas teoretiska och praktiska undervisning — föreståndarinnor,
överskötare och översköterskor — skall utöver de uppgifter, som eljest åvilar
dem, kunna handha undervisningen under provtjänstgöringen och den fortsatta
utbildningen vid sinnessjukhus. Det är därför nödvändigt, att det \id
varje utbildningssinnessjukhus anställes en instruktionssköterska för utbildningen.
Det kan emellertid befinnas praktiskt, att föreståndarinnan
fortfarande meddelar teoretisk undervisning i sjultvårdslära under provtjänstgöringen.
överskötarnas, översköterskornas och elevernas gemensamma
arbete med patienterna gör också en undervisning från överskötarnas
och översköterskornas sida till en naturlig och självklar sak. Instruktionssköterskan
avses skola ha eleverna och elevutbildningen till sin huvuduppgift.
I samråd med föreståndarinnan, överskötarna och översköterskorna
skall hon instruera eleverna på avdelningarna, handleda deras självstudier
samt tillse att ur undervisningssynpunkt bästa resultat vinnes av
den praktiska tjänstgöringen.

I den mån bostäder för eleverna under ifrågavarande utbildningsperiod
icke finnes att tillgå inom sjukhuset, får de förhyra dylika utanför detsamma.

liefordringsgungen. I och med att grundutbildningen fullbordats är eleven
behörig till befattning som extra ordinarie skötare eller sköterska. Ideven
skall nu återvända till det sinnessjukhus, där antagningen som elev
skett. Här antages eleven i mån av tillgång på tjänster till extra ordinarie

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

tjänsteman. Liksom enligt nuvarande bestämmelser kan alltså denna anställning
vinnas efter 2 års elevtid.

Den nu gällande föreskriften om 2 års tjänstgöring som extra ordinarie
skötare resp. sköterska för behörighet till befattning som ordinarie skötare
eller sköterska tillkom för att vederbörande myndighet skulle få tillräcklig
tid att skaffa sig erfarenhet om tjänstemannens lämplighet till ordinarie
befattning. Under den nu föreslagna, betydligt utvidgade utbildningen torde
de elever, som befunnits olämpliga, i regel ha utgallrats redan innan de
blivit extra ordinarie skötare eller sköterska. Man torde under utbildningstiden
ha fått en så säker grundval för bedömande av de praktiska förutsättningarna
för yrket att möjlighet bör föreligga att avkorta den tid, under
vilken tjänstgöring som extra ordinarie skötare eller sköterska skall äga
rum, till 1 år. Efter denna 1-åriga tjänstgöring som extra ordinarie tjänsteman
vinnes behörighet till ordinarie anställning.

Behörighet till befattning som ordinarie skötare eller sköterska bör enligt
kommitténs mening erhållas även av den, som genomgått oavkortad sjuksköterskeutbildning
med specialutbildning i sinnessjukvård inom ramen för
godkänd sjuksköterskeskola. Riktlinjer för denna utbildning har uppdragits
av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen i dess betänkande
angående utbildning av sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal (SOU
1948: 17). I övrigt bör medicinalstyrelsen liksom nu äga att i särskilda fält
medgiva avkortning eller befrielse från viss del av den nu föreslagna utbildningen.

Högre utbildning.

Antagning av elever. Den högre undervisning, som kommittén föreslår,
bör följa efter det behörighet som ordinarie skötare eller sköterska vunnits.

1 den mån den av 1950 års riksdag beslutade skolreformen genomföres
synes förutsättningar föreligga för en direkt anknytning till folkundervisningen
av den högre utbildningen för sinnessjukvårdspersonal. De skolkunskaper,
som den nuvarande folkskolan meddelar, är enligt kommitténs mening
icke tillräckliga såsom underlag för den högre utbildningen.

Kommittén finner att genomgång av realskola utgör erforderlig skolunderbyggnad.
För den, som icke har sådan eller därmed jämförlig skolunderbyggmid,
måste en komplettering ske, framför allt i modersmål, matematik,
fysik och kemi. önskvärt är, att dessa kunskaper inhämtas genom bevistande
av två kurser vid folkhögskola.

Utbildningens omfattning m. m. Den högre utbildningen förelås omfatta
teoretisk undervisning under sammanlagt 332 timmar, fördelade på två
läskurser om tillhopa tre månader, samt praktisk utbildning på kroppssjukhus
under nio månader. Gången och omfattningen av utbildningen
framgår av nedanstående tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

	Antal månader
Utbildningsmoment	Teoretisk utbildning	Praktisk utbildning
	2
Praktisk utbildning på:		2
		2
		2
		i
		i
		i
	1
	3	9
	12

Utbildningens anordnande m. m. Utbildningen synes böra förläggas i anslutning
till något kroppssjukhus på ort med tillgång till lämpliga lararkrafter
och tillräckligt antal utbildningsplatser.

Av svaren på förfrågningar hos direktionerna för karolinska sjukhuset
och för akademiska sjukhuset i Uppsala, Göteborgs sjukhusdirektion,
Malmö stads sjukhusdirektion och direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund om möjligheterna att anknyta den högre utbildningen
till något av ovannämnda sjukhus framgår, att vissa svårigheter
föreligger för en dylik anordning.

Kommittén har kommit till den slutsatsen att det för genomförande av
den föreslagna högre utbildningen är erforderligt att genom statens försorg
lokaler anskaffas för elevbostäder och undervisning och att undervisningspersonal
anställes i tillräckligt antal för den teoretiska och praktiska utbildningen.
För detta ändamål synes särskilda skolbyggnader böra inrättas.

Av förmanspersonalen beräknas omkring 110 avgå per år. Ett lika stoit
antal måste sålunda årligen genomgå högre utbildning. En årlig intagning
av 50 h 60 elever synes med hänsyn till administration och undervisning
giva den lämpligaste storleken av en skola. På grund härav bör för den
högre undervisningen inrättas två skolor med elevbostäder och undervisningslokaler.

För att utbildningen skall kunna bedrivas med erforderlig intensitet, erfordras
vid envar av de båda skolorna, utöver föreståndaren, minst tie
instruktionssköterskor.

Med hänsyn till det biträdesarbete, som kan förutsättas förekomma vid
skolorna synes ett kanslibiträde i lönegrad Ce 11 böra anställas vid envar
av skolorna.

Den högre utbildningen bör medföra behörighet till tjänster för förste
skötare, första sköterska, överskötare, översköterska och uppsyningspersonal.
Behörighet till nu nämnda tjänster bör även tillkomma den, som
genomgått oavkortad sjuksköterskeskola med specialutbildning i sinnes -

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

sjukvård inom ramen för godkänd sjuksköterskeskola enligt de riktlinjer
för denna utbildning, som uppdragits av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen
(SOU 1948: 17).

Utbildning av befintlig personal.

I och med att den nu föreslagna utbildningen av sinnessjukvårdspersonal
kommit i gång måste nya behörighetsbestämmelser för sjukvårdspersonalen
träda i kraft. För befattning som skötare eller sköterska bör stadgas bl. a.,
att vederbörande genomgått den föreslagna grundutbildningen, och för behörighet
till befattning som förste skötare, första sköterska, överskötare
och översköterska bör dessutom föreskrivas genomgång av den högre utbildningen.
Det är enligt kommitténs mening klart att den, som enligt nu gällande
bestämmelser vunnit behörighet till viss befattning, måste bibehållas
vid denna behörighet även efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande.
Emellertid kommer givetvis en del av dessa att önska genomgå den nva utbildningen
för att icke behöva stå tillbaka i konkurrensen. Rättvisan kräver
att även den personal, som redan är inne på banan, gives tillfälle att
under en övergångstid genomgå denna utbildning. Skulle emellertid ett
större antal av denna personal utbildas samtidigt, kommer stora svårigheter
att uppstå för sinnessjukhusen. För att utbildningen av den äldre
personalen skall kunna fördelas på ett antal år föreslår kommittén, att antalet
deltagare i de olika kurserna — om det skulle visa sig nödvändigt —
under en övergångstid utökas från 80 till 35.

Givetvis skall icke den personal, som erhållit utbildning enligt nu gällande
utbildningsprogram, genomgå den i grundutbildningen ingående provtjänstgöringen
eller den förberedande kursen. Utbildningen å kroppssjukhus
måste däremot genomgås. Även den personal, som deltagit i den nuvarande
högre utbildningskursen och är behörig till befattning som överskötare
eller översköterska eller deras ersättare, måste genomgå den föreslagna
grundutbildningen för att kunna vinna tillträde till den högre utbildningen.
Kommittén anser det önskvärt att även den äldre personal,
som icke genomgår den nu föreslagna utbildningen, erhåller ytterligare utbildning
i form av kortare kurser vid sinnessjukhusen.

I den mån speciellt utbildade befattningshavare, som uteslutande har till
uppgift att utöva sysselsättnings- och arbetsterapi, icke finnes anställda
vid verkstäder och arbetssalar, synes det önskvärt, att även den ekonomipersonal,
som handleder patienterna, genom kortare kurser erhåller viss
elementär undervisning angående sinnessjukdomarna för att härigenom
få den rätta förståelsen för de sjuka och deras problem.

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

Elevernas utbildningskostnader och central ledning.

Utbildningskostnader och avlöningsförhållanden. Nuvarande elevkurs
och högre kurs är avgiftsfria, och eftersom kurserna gives under det kursdeltagarna
tjänstgör på sinnessjukhus och uppbär sin avlöning, är undervisningen
kostnadsfri. För rekryteringen till yrket är det nödvändigt, att
även den nu föreslagna utbildningen göres helt kostnadsfri for eleverna på
så sätt att skol- eller kursavgifter icke skall utgå och att kursdeltagarna
erhåller avlöning under utbildningstiden. Det kan möjligtvis befinnas lämpligt
att eleverna under grundutbildningen eller under viss del därav icke
lönegradsplaceras utan i stället erhåller arvode, bidrag till uppehälle el. dyl.
Kommittén har icke ansett sig böra ingå på denna fråga utan endast uttalat,
att avlöningsförmånerna för deltagarna i grundutbildningen icke böi
vara mindre än de avlöningsförmåner, som enligt hittills gällande bestämmelser
utgår till elever.

Deltagarna i utbildningskurserna skall givetvis betala för de naturaförmåner
— i första hand bostad och kost — varav de kan komma i åtnjutande
på sjukhusen.

Utbildningens centrala ledning. Det nu föreslagna utbildningspiogiammet
innebär, att personalen i stor utsträckning kommer att tå fullgöra sin
utbildning inom flera olika sjukhus på skilda orter. Efter antagning och
provtjänstgöring på eget sinnessjukhus skall sålunda eleverna sammanföras
till fem lasarett för undervisning i kroppssjukvård. Sedan denna
undervisning avslutats skall de för vidareutbildning fördelas mellan omkring
15 utbildningssinnessjukhus. Förutsättningen för att en dylik utbildningsgång
rent organisatoriskt skall gå i las är, att den hai en fast,
central ledning. Denna ledning bör förläggas till medicinalstyrelsen, som
har de bästa möjligheterna att samordna de särskilda utbildningsperioderna.
Arbetsuppgifterna kräver, att en särskild befattningshavare anställes
på styrelsens sinnessjukvårdsbyrå. Denne befattningshavare bör stå i näia
kontakt med utbildningssjukhusen samt ombesörja fördelningen av eleverna
på sjukhusen, utöva inspektion över undervisningen vid utbildningssjukhusen
och vid de särskilda skolorna samt tillhandagå dem, som är
knutna till undervisningen, med råd och anvisningar för undervisningens
ordnande in. in. Vidare bör befattningshavaren följa undervisningens utveckling,
till medicinalstyrelsen inkomma med erforderliga framställningar
och förslag med avseende på densamma samt vara skyldig att i medicinalstyrelsen
föredraga ärenden rörande undervisning av sinnessjukvårdspersonal.
Omfattningen av de arbetsuppgifter, som det nya utbildningsprogrammet
kommer att medföra, motiverar heltidsanställning av en särskild
kvalificerad kraft med såväl sjuksköterskeutbildning som utbildning i sinnessjukvård
samt med skicklighet i undervisning av sjukvårdspersonal.
Tjänstens innehavare synes lämpligen böra benämnas biträdande byråinspektör.

Kungi. Maj:ts proposition nr 166.

B. Särskilt yttrande.

I ett särskilt yttrande har ledamöterna i kommittén Blomqvist och Stina
Sjöholm förklarat sig i stort sett kunna ansluta sig till kommitténs förslag
i vad angår den grundläggande utbildningen. Den av kommittémajoriteten
föreslagna provtjänstgöringen på 6 månader medför emellertid, att det på
utbildningssinnessjukhuset tre månader om året finnes det dubbla antalet
provtjänstgörande elever. För att undvika därmed förenade olägenheter
från bostadssynpunkt och svårigheter vid uppgörandet av arbetstidsschema
föreslås, att provtjänstgöringen begränsas till 5 månader, varvid intagning
skulle ske den 1 april, den 1 augusti och den 1 december.

Enligt gällande praxis befordras eleverna till extra ordinarie befattningshavare
i den mån tillgång till extra ordinarie tjänster finnes, vanligen vid
det sinnessjukhus där vederbörande är anställd. Något ledigförklarande
äger icke rum, liksom ej heller vid befordran till ordinarie. Reservanterna
föreslår, att ledigblivna extra ordinarie sjukvårdstjänster ledigförklaras
med ansökningsrätt för de elever, som med godkända vitsord genomgått
den föreslagna grundutbildningen. Genom införande av ett dylikt ansökningsförfarande
skulle konkurrensen om tjänsterna bli större och därmed
sporra eleverna att väl tillgodogöra sig studierna.

Vidare anföres, att behovet av vårdpersonal kommer att stiga, bl. a. med
hänsyn till att den i generalplanen för sinnessjukvården förutsatta nedgången
i vårdplatsantalet ej torde vara möjlig i den beräknade takten.

Lasarettsutbildningen under grundtjänstgöringen bör enligt reservanterna
beräknas för ett antal av cirka 500 elever i stället för av kommittén föreslagna
400. Under en övergångstid av ungefär tio år bör lasarettskurserna
kunna mottaga ungefär 575 elever, för att bereda den äldre personalen möjligheter
till utbildning.

I fråga om den högre utbildningen har reservanterna ansett, att den
utformats alltför kortfattat, såväl till sin teoretiska som praktiska del, för
att möjliggöra en tillräckligt kvalificerad allmän medicinsk utbildning. Som
skäl för denna ståndpunkt anföres bl. a., att barriärerna mellan sinnessjukvård
och kroppssjukvård håller på att allt mera raseras. För en fullgod
sinnessjuk vård kräves, att den ansvariga sjukvårdspersonalen har en sådan
utbildning och kapacitet, att den kan deltaga i den kroppsliga behandlingen
av patienterna på ett sådant sätt, att läkarna kan känna samma trygghet
härvidlag som på kroppssjukhusen. Kommittémajoritetens förslag tillgodoser
icke detta fundamentala krav. Det vore olyckligt och omotiverat att
fastlåsa den ansvariga sinnessjukvårdspersonalens utbildning på ett lägre
plan än det, som fastställts för annan sjukvårdspersonal.

I fråga om den teoretiska utbildningen framhålles, att proportionen mellan
antalet lektionstimmar i grundutbildningen och den högre utbildningen
icke ar väl avvägd. Mest otillfredsställande är, att undervisning i elevernas

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

huvudämnen, psykologi och sinnessjukvård, helt förlagts till grundutbildningen.
En utökning av läskurserna från 3 till 4 månader bör komma till
stånd, varigenom den högre kursen ökas med bl. a. 30 timmar medicinsk
psykologi och psykiatri.

Den praktiska utbildningen föreslås omfatta 13 månader. Härtill kommer
behovet av semester under cirka 1 månad.

Beträffande villkoren för deltagande i den högre utbildningen föreslås
bl. a„ att en välmeriterad sökande bör ha möjlighet att gå direkt till den
högre kursen och sålunda icke först behöva vinna behörighet som ordinarie
skötare eller sköterska.

Yttranden över kommitténs förslag.

1 remissvaren har allmänt understrukits behovet av en förbättrad
utbildning för sinnessjukvårdspersonalen. Bland de allmänna
synpunkter, som i yttrandena anlagts på kommitténs förslag till grundutbildning
må följande anföras.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att genomförandet av de sakkunnigas
förslag skulle komma att i avsevärd utsträckning råda bot på länge erkända
brister inom den statliga sinnessjukvården. Den allsidiga utbildning, som
avses bibringad all personal, skulle med säkerhet komma att bidraga till
att höja sinnessjukvårdens allmänna standard och närma den till kroppssjukvårdens.
Med hänsyn till den ökade vikt, som patienternas somatiska
åkommor och deras behandling med rätta numera tillmätes, har styrelsen
funnit det särskilt tillfredsställande, att personalens grundläggande utbildning
i kroppssjukvård blivit tillgodosedd. Krav på en förbättring härutinnan
har länge med fog framförts.

Statskontoret har förklarat sig dela utredningens uppfattning, att den
utbildning, som f. n. beredes sjukvårdspersonalen vid de statliga sinnessjukhusen
ur olika synpunkter icke kan anses motsvara nutida krav, samt
att en utökad och fördjupad undervisning måste anses påkallad.

Flera sjukhusdirektioner har understrukit, att sinnessjukvården är en
i hög grad eftersatt vårdgren och att kraftåtgärder erfordras för att bringa
sinnessjukvården ur det förfall, i vilket den f. n. befinner sig. De få lasarettsutbildade
sköterskor, som ännu finnes kvar vid sinnessjukhusen, tages
alltmera i anspråk för centrala uppgifter såsom föreståndarinnor, laboratorie-
och apotekssköterskor in. m., varigenom det blir svårt eller omöjligt
att använda deras sakkunskap i det dagliga sjukvårdsarbetet på avdelningarna.

Det har vidare ansetts nödvändigt, att den statliga sinnessjukvården,
som utgör kärnan inom den psykiska sjukvården, gives de personella resurser,
som denna inom hälso- och sjukvårdsväsendet och för den sociala
omvårdnaden överhuvudtaget alltmera betydelsefulla verksamhet kräver.

2— Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 166.

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

EU par sjukhusdirektioner har förklarat, att en väsentlig förskjutning
av tyngdpunkten bör ske från den allmänna, grundläggande utbildningen
till den högre, vilken bör avsevärt utvidgas, såväl i avseende på den praktiska
som den teoretiska delen.

Två direktioner har ansett det synnerligen angeläget att utbildningsfrågan
snarast möjligt löses men funnit det föreliggande förslaget, med
avseende på nuvarande förhållanden inom sinnessjukvården samt på denna
vårds framtida utveckling och utformning, bygga på alltför osäkra förutsättningar
för att läggas till grund för principbeslut i ämnet.

Stockholms stadsfullmäktige har framhållit, att en såvitt möjligt enhetlig
utbildning för flertalet av sinnessjukvårdspersonalen vid såväl statliga
som kommunala anstalter bör eftersträvas. Om de i betänkandet framförda
förslagen realiseras, bör därför den kommunala utbildningen anpassas
efter den statliga.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har yttrat bl. a.

Det föreliggande betänkandet behandlar endast frågan om utbildning
av vårdpersonalen vid statens sinnessjukhus. Däremot beröres ej utbildningen
av personal vid exempelvis psykiatriska kliniker och vårdhem för
lätlskötta sinnessjuka, önskvärt hade självfallet varit, om även dessa utbildningsfrågor
kunnat utredas i förevarande sammanhang. Vad särskilt
angår berörda vårdhem, föreligger sedan flera år önskemål om införande
av viss utbildning för den lägre vårdpersonalen.

Frågan om den statliga sinnessjuk vårdspersonalens utbildning har under
flera år varit aktuell. Orsaken härtill är att söka i de brister, som vidlåda
det nuvarande utbildningssystemet på detta område. Det är naturligt, att
dessa brister blivit alltmera framträdande i samma mån som strävandena
att höja sinnessjukvårdens kvalitet vunnit terräng. Det torde nämligen stå
klart, att en höjning av vårdens kvalitet intimt sammanhänger med vårdpersonalens
kompetens och utbildning. Det är också i första hand mot denna
bakgrund, som styrelsen vill se det nu föreliggande betänkandet.

Ett landstings förvaltningsutskott har ansett, att utredningen i första
hand bör kompletteras beträffande utbildningen av personal vid vårdhem
för lättskötta sinnessjuka, vid psykiatriska lasarettsavdelningar samt kommunala
sinnessjukhus. Denna personal bör erhålla samma utbildning som
personal vid statliga sinnessjukhus.

Svenska psykiatriska föreningen har förklarat, att den ansett det framlagda
förslaget såsom en första etapp i likställigheten mellan vårdpersonal
på kropps- och sinnessjukhus. Om den svenska sinnessjukvården skall
komma i paritet med kroppssjukvården, är det nödvändigt med en förbättrad
utbildning av alla personalkategorier.

Statens sjukhuspersonals förbund har — även om förbundet anser att
en gemensam, likvärdig utbildning för all sinnessjukvårdspersonal innebär
påtagliga fördelar — icke velat avstyrka ett genomförande enligt de
riktlinjer, som de sakkunniga föreslagit. Förbundet anser nämligen att
utbildningsfrågan är så angelägen, att ett förverkligande av förslaget icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 166. 19

nu längre kan skjutas på framtiden utan allvarliga men för hela sinnessjukvården.

Kommitténs förslag till riktlinjer för grundutbildningen
har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser.
Till dessa hör bl. a. medicinalstyrelsen, åtskilliga sjukhusdirektioner,
några landstings förvaltningsutskott, stadsförbundet och statens
sjukhuspersonals förbund.

I vissa yttranden har emellertid ifrågasatts, om icke den föreslagna
grundutbildningen givits för stor omfattning. Sålunda har statskontoret
ansett det tvivelaktigt att det stora flertalet elever med den för dem förutsatta
skolunderbyggnaden har möjlighet att tillgodogöra sig den föreslagna
teoretiska undervisningen samt ifrågasatt, om elevernas blivande
arbetsuppgifter motiverar en så dyrbar och omfattande utbildning. Psykiatriska
föreningen har funnit den teoretiska utbildningen på detta stadium
onödigt omfattande. Ett par sjukhusdirektioner anser, att kommittén överdimensionerat
grundutbildningen. Av en sjukhusdirektion har framförts
den åsikten, att en stor del av eleverna troligen icke kan nöjaktigt tillgodogöra
sig den föreslagna undervisningen. Vidare har man i ett yttrande
ifrågasatt, huruvida all lägre sinnessjukvårdspersonal behöver erhålla den
föreslagna grundutbildningen med hänsyn till att större delen av klientelet
på sinnessjukhusen alltjämt kommer att bestå av kroniska fall. Svensk
sjuksköterskeförening, som i huvudsak avstyrkt kommitténs förslag, har
i stället förordat ett av medicinalstyrelsen år 1948 framlagt förslag till
utbildning. Svenska kommunalarbetareförbundet har beklagat, att de sakkunniga
ansett sig böra frångå tanken på en gemensam, likvärdig utbildning
för all sinnessjukvårdspersonal och förordat, att grundutbildningen
utökas med 6 månader utöver den föreslagna utbildningstiden.

De av kommittén föreslagna villkoren för antagning till
elev har i remissvaren i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Vissa påpekanden har dock gjorts i detta sammanhang. Sålunda har medicinalstyrelsen
framhållit, att värnpliktstjänstgöringen kan vålla svårigheter
i utbildningen av manliga elever. Därest dispensrätten beträffande
åldersgränsen för antagning till elev skulle överlåtas till sjukhusdirektiönerna,
skulle en övre åldersgräns medverka till att icke alltför överåriga
elever bli anställda.

Direktionen för Salberga sjukhus har föreslagit, att minimiåldern för
antagning bestämmes till 18 år. Sjukhusdirektionerna vid Sidsjöns och
Gådcå sjukhus har ställt sig tveksamma inför möjligheten att ge sinnessjukvårdspersonalen
en så omfattande utbildning, som föreslagits om icke
krav på viss skolutbildning utöver folkskolans upprätthålles.

Förslaget i fråga om elevernas provtjänstgöring har i remisssvaren
föranlett erinringar i vissa hänseenden. Medicinalstyrelsen har fun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

nit den förberedande kursens teoretiska del väl avvägd. Styrelsen har
vidare ansett sig kunna godtaga en avkortning av provtjänstgöringen till
5 månader om det ur bostadssynpunkt eller av annan praktisk anledning
befinnes önskvärt.

Med hänsyn till att en del elever antages åtskilliga år efter det de genomgått
folkskola bör en kort repetitionskurs i vanliga skolämnen inläggas i
provtjänstgöringen.

Direktionen för S:t Sigfrids sjukhus har framhållit, att det kommer att
bli svårt för sinnessjukhusläkarna att medhinna det arbete, som koinme
att åläggas dem med den förberedande kursen jämte den senare teoretiska
utbildningen. Visserligen har föreslagits anställande av särskilda instruktionssköterskor,
men dessas undervisning ligger på ett annat plan än
läkarnas.

Statskontoret, två sjukhusdirektioner, statens sjuksköterskeskola och
svenska sjuksköterskeföreningen har anslutit sig till reservanternas förslag
i denna del och förordat, att provtjänstgöringen skulle omfatta en
tid av 5 månader.

I ett par remissvar har föreslagits, att provtjänstgöringen skulle begränsas
till 3 eller 4 månader.

Vad angår elevernas utbildning på kroppssjukhus under
grundutbildningen har medicinalstyrelsen framhållit, att den föreslagna
teoretiska utbildningen under lasarettstjänstgöringens 2 första månader
synes bli alltför kompakt och svårsmält med tanke på den skolunderbyggnad,
som flertalet elever har. Kursen bör därför uppläggas mera
elementärt och erforderligt antal timmar bör anslås för att bereda eleverna
tillfälle att komplettera sina skolkunskaper. Liknande synpunkter har
framförts av en sjukhusdirektion och statens sjuksköterskeskola. Sistnämnda
remissmyndighet har anfört, att de av kommittén förordade planerna
för den teoretiska undervisningen vid kroppssjukhus ävensom vid
sinnessjukhus synes vara uppgjorda med tanke på elever, som har större
förkunskaper än vad enbart folkskolan kan ge. Flertalet elever skulle icke
kunna tillgodogöra sig en undervisning enligt dessa planer, varför den i stora
delar skulle vara förfelad. Planerna synes även dels upptaga ämnen, vilkas
nödvändighet för den underordnade personalen kan ifrågasättas, dels
innehålla för stort timantal beträffande vissa andra ämnen. En inskränkning
av den av kommittén förordade teoretiska undervisningen torde böra
ske. Å ena sidan har direktionen för Birgitta sjukhus funnit utbildningstiden
på kroppssjukhus i knappaste laget och föreslagit, att den utökas till
att omfatta åtminstone 8 månader, medan å andra sidan direktionen för
Västra Marks sjukhus ansett den föreslagna lasarettsutbildningen om 6
månader vara av föga värde och i vissa fall rentav till förfång.

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Södermanlands läns landsting har ansett, att värdet av utbildning vid
kroppssjukhus överskattats av de sakkunniga samt föreslagit, att denna
utbildning inskränkes så, att den tillsammans med utbildningen vid sinnessjukhus
omfattar sammanlagt 6 månaders undervisning och praktisk
tjänstgöring.

Svenska landstingsförbundet har förklarat, att det måste bli förenat
med betydande svårigheter att förlägga en utbildning av sådan omfattning
som föreslagits till kroppssjukhusen. Nybyggnad av såväl undervisningslokaler
som elevbostäder torde bliva ofrånkomlig. Det har synts förbundet
naturligt, att staten bestrider de därmed förenade kostnaderna. Liknande
synpunkter har framförts av några landstings förvaltningsutskott. Härjämte
har i yttrandena från flera landstings förvaltningsutskott framhållits
beredvilligheten att medverka till att viss del av grundutbildningen förlägges
till landstingens kroppssjukhus.

Statskontoret finner, att en statsanställning av de föreslagna instruktionssköterskorna
icke bör komma ifråga då det gäller de fem kroppssjukhusen,
där landsting eller städer får förutsättas vara huvudmän. Ämbetsverket
föreslår därför, att vid nämnda sjukhus erforderligt antal instruktionssköterskor
anställes och avlönas av vederbörande huvudman med bidrag
av statsmedel. Då kostnaderna för ifrågavarande utbildning i princip torde
böra bestridas av statsverket, anser statskontoret att huvudmännen bör
erhålla full täckning för sina utgifter för instruktionssköterskorna.

Frånsett vissa förslag till smärre justeringar i den teoretiska utbildningen
har i remissyttrandena i övrigt ej rests några väsentliga invändningar mot
ifrågavarande förslag.

Beträffande utbildningen på sinnessjukhus har medicinalstyrelsen
ansett att förslaget att förlägga utbildningen till de större primärsjukhusen
innebär så stora fördelar att de överväger de nackdelar beträffande
rekryteringen vid övriga sjukhus, som kan befaras. Mot kursplanen
har styrelsen ansett att tungt vägande invändningar kan göras. Ehuru
styrelsen funnit eu avsevärt utvidgad undervisning i psykiatri och psykologi
ofrånkomlig, har styrelsen likväl dragit i tvivelsmål, huruvida antalet
lektionstimmar i dessa ämnen, 50 respektive 30, verkligen kan göras fruktbringande
för eleverna. Styrelsen har därför föreslagit en viss nedskärning
av dessa lektioners antal. Undervisningen i dessa ämnen hör enligt styrelsens
mening göras så elementär, att den endast siktar till bibringandet av
sådana grundläggande fakta, som alla kan tillägna sig. Beskärningen av
antalet undervisningstimmar i psykologi och psykiatri bör utnyttjas till en
mera omfattande behandling av det praktiskt betydelsefulla ämnet arbetsterapi.
Beträffande övriga ämnen har styrelsen ansett alt åtskilliga av
lektionerna bör ledas av läkare, som praktiskt sysslar med ifrågavarande
spörsmål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Direktionerna för S:t Lars’ och Vipeholms sjukhus har ansett det vara
absurt att förlägga hela den teoretiska undervisningen i psykiatri med
psykologi till grundutbildningen. Direktionerna har föreslagit, att i grundutbildningen
skall ingå 40 timmars undervisning i psykiatri och 20 timmar
i psykologi utan alltför sträng åtskillnad mellan ämnena. Eleverna kommer
därvid ändå att få en utbildning i psykiatri och psykologi, som vad
timantalet beträffar motsvarar den utbildning i dessa ämnen, som kommer
svenska läkare till del. Vidare har direktionerna ansett, att undervisningen
i medicinsk medborgarkunskap och i sociallagstiftning givits alltför
stort utrymme i grundutbildningen. Liknande synpunkter har framförts
i remissvaren från två andra sjukhusdirektioner.

Direktionen för Furunäsets sjukhus har föreslagit, att grundutbildningen
i sinnessjukvård skall förekomma vid samtliga primärsjukhus och ej blott
vid 15, som av kommittén förordats. Bl. a. skulle de primärsjukhus, dit
utbildning enligt förslaget ej förlagts, undslippa olägenheten att ideligen
förlora sina elever och ersätta dem med vikarier.

Å andra sidan har ett landstings förvaltningsutskott och en sjukhusdirektion
ifrågasatt, om icke undervisningen i psykiatri bör lämnas större utrymme
inom grundutbildningen. Antalet kurstimmar i arbetsterapi har av
två sjukhusdirektioner ansetts otillräckligt.

I övrigt har förslagen i förevarande del godtagits eller lämnats utan
erinran av remissinstanserna.

Kommitténs förslag till be f ord ringsgång har i flertalet remissvar
i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Fn sjukhusdirektion och
statens sjuksköterskeskola har anslutit sig till den av reservanterna uttalade
meningen, att ett ansökningsförfarande bör införas efter grundutbildningen.

Medicinalstyrelsen har icke velat förneka, att vissa fördelar skulle
kunna vinnas därest övergång från elevanställning till extra ordinarie tjänst
skulle göras beroende av ett ansökningsförfarande, varigenom eleverna
skulle extra sporras att väl tillgodogöra sig studierna. Å andra sidan har
styrelsen framhållit, att en vida större nackdel är, att sjukhus, som är eller
fått rykte att vara mera tungarbetade eller som ligger geografiskt sämre
till, skulle bli hänvisade till att få ett mindre önskvärt personalmaterial.

Fn sjukhusdirektion har föreslagit, att befordran till ordinarie tjänst
skall vinnas först efter aderton månaders tjänstgöring såsom extra ordinarie.

Förslagen beträffande utbildning av befintlig personal har
av remissinstanserna tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I fråga om elevernas utbildningskostnader har medicinalstyrelsen
understrukit, att utbildningen bör vara helt kostnadsfri för eleverna
och att dessa under tiden för densamma skall vara tillförsäkrade
vissa avlöningsförmåner. Under grundutbildningen bör eleverna åtnjuta

Kangl. Maj.ts proposition nr 166.

i stort sett samma löneförmåner, som f. n. utgår till sjukvårdselever, vare
sig de då bör vara lönegradsplacerade eller åtnjuta ifrågavarande förmåner
i form av arvode eller bidrag till uppehälle eller dylikt. Under den i grundutbildningen
ingående provtjänstgöringen och utbildningen vid kroppssjukhus
bör de dock i lönehänseende snarare jämställas med skötare- resp.
sköterskevikarierna än med de mera fast anställda eleverna.

Statskontoret har funnit, att de av utredningen föreslagna lönegradsplaceringarna
under befordringsgången samt ekonomiska förmånerna för
eleverna under utbildning är tilltagna i överkant. De överstiger jämväl den
ersättning, som utgår till motsvarande elever inom kroppssjukvården. Med
hänsyn till det läge, vari sinnessjukvården f. n. befinner sig, har ämbetsverket
det oaktat icke ansett sig böra föreslå någon ändring av förslaget
i denna del.

Statens lönenåmnd, som förklarat sig utgå från att kommitténs mening
är att eleverna under utbildningens olika etapper skall stationeras på den
ort, där vederbörande sjukhus är beläget, varigenom fråga om tjänstgöringstraktamente
under utbildningstiden icke kan uppkomma, har under denna
förutsättning icke funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag.

Landstingsförbundet har för sin del ansett det knappast motiverat att för
eleverna i den föreslagna grundutbildningen skall utgå samma ersättning
som för sjuksköterskeelev. Förbundet bär förklarat sig icke vara benäget
att förorda högre ersättning än hälften av sjukvårdsbiträdes lön till elev
i grundutbildning. Ett landstings förvaltningsutskott har förutsatt, att frågan
om lön till eleverna och om fördelningen av eventuellt uppkommande
övriga kostnader under utbildningstiden vid kroppssjukhus löses genom
överenskommelse mellan staten och svenska landstingsförbundet. Skälig
ersättning för elevs deltagande i det praktiska arbetet i kroppssjukhus bör
lämnas av vederbörande sjukhus, men den av kommittén gjorda beräkningen
av denna ersättning kan icke godtagas. Liknande synpunkter har
anförts av andra förvaltningsutskott. Å andra sidan har Örebro läns landstings
förvaltningsutskott intet haft att erinra mot förslaget, att huvudmännen
för resp. kroppssjukhus, under den tid eleverna utför praktiskt arbete
vid sjukhusen, skall utgiva ersättning efter samma grunder, som f. n. utgår
till elever vid av landsting driven sjulcsköterskeslcola.

Statens sjukhuspersonals förbund har ansett, att traktamenten bör utgå
under utbildningstiden för alt öka möjligheterna att erhålla tillräckligt
antal elever vid den högre utbildningen. Detta bör ske även ur den synpunkten,
att utbildningen skall vara utan kostnad för den enskilde deltagaren,
vilket icke bleve fallet, därest traktamente ej skulle utgå.

I övriga remissyttranden har förslagen i förevarande del i huvudsak
tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Vad slutligen angår utbildningens centrala ledning har medicinalstyrelsen
understrukit, att den för ändamålet avsedda, heltidsan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

ställda befattningshavaren får ett synnerligen omfattande, arbetskrävande
och ansvarsfullt åliggande, som väl kan jämställas med den nuvarande
byråinspektörens på styrelsens sjukhusbyrå. Med hänsyn härtill har styrelsen
hållit före, att den nya tjänsten bör placeras i Ca 27.

Direktionen för Säters sjukhus har uttalat, att den starka centralisering,
som är rådande beträffande sinnessjukvårdens förvaltningsärenden, säkerligen
icke alltid varit till gagn för strävandena att åstadkomma eget initiativ
och intresse från de lokala organens sida. Det hade därför varit tacknämligt,
om möjligheterna att beträffande utbildningsfrågorna åstadkomma ett
mera decentraliserat system, gjorts till föremål för närmare undersökning.
Även vid en sådan lösning av utbildningens organisation skulle emellertid
enligt direktionens uppfattning fordras eu utbyggnad av medicinalstyrelsens
personalorganisation.

Svensk sjuksköterskeförening har ansett att tjänsten som biträdande
byråinspektör bör i relation till byråinspektören i medicinalstyrelsen i
lönegrad 27 placeras i lönegrad 25. Vidare har föreningen förordat, att vid
varje sinnessjukhus, vid vilket grundutbildning kommer att påbörjas, tillsättes
eu skolstyrelse eller skoldelegation.

D. Medicinalstyrelsens förslag och yttrande däröver.

Förslag.

Såsom inledningsvis nämnts har medicinalstyrelsen i anledning av Kungl.
Maj:ts uppdrag överarbetat de sakkunnigas förslag till grundutbildning av
sinnessjukvårdspersonal samt närmare utrett frågan om ordnandet av den
i grundutbildningen ingående utbildningen vid lasarett och av grundutbildning
för sinnessjukvårdspersonalen vid de kommunala sinnessjukhusen.

Kommitténs förslag till teoretisk undervisning under grundutbildningen
har av styrelsen omarbetats. Därvid har lärostoffet något beskurits och
undervisningen planlagts så, att den enligt styrelsens mening bättre lämpar
sig för att meddelas elever utan andra grundkunskaper än dem, som erhålles
i folkskolan.

Den förberedande teoretisk-praktiska kurs om en månad, som skall ingå
i elevernas provtjänstgöring, föreslås av styrelsen omfatta 70 timmar, varav
för orientering 5, översikt av kroppens byggnad och funktion 10, elementär
psykiatri 10 samt hälso- och sjukvårdslära 45 timmar.

Den läskurs om två månader, varmed utbildningen i allmän sjukvård
skall inledas, föreslås av styrelsen omfatta 182 timmar enligt följande:
orientering 5, elementär anatomi och fysiologi 50, närings- och kostlära 5,
bakteriologi och hygien 10, allmän hälso- och sjukvårdslära 70, sjukdomslära
21, barnavård 2, elementär orientering om olika läkemedel 6, sjukvårdens
ledande principer 7 samt studiebesök (5 timmar.

Under den praktiska utbildningstiden — 2 månader på kirurg- och 2

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

månader på medicinavdelning eller 4 månader på vårdavdelning vid odelat
lasarett — skall jämsidesläsning ordnas under 2 timmar per vecka, omfattande
de vanligast förekommande kirurgiska och medicinska sjukdomarna.

Den teoretiska undervisning, som i form av s. k. jämsidesundervisning
skall meddelas eleverna under deras 12 månaders utbildning vid sinnessjukhus,
föreslås av styrelsen ordnas enligt följande kursplan, vilken omfattar
sammanlagt 161 timmar, nämligen orientering 3, psykologi och psykiatri
(psykologiens grunddrag, psykiatri med demonstrationer och psykiatrisk
sjukvård) 90, allmän hälso- och sjukvårdslära 31. läkemedelslära
och läkemedelsräkning 18 samt medicinsk medborgarkunskap 19.

För ordnandet av elevernas tjänstgöring vid kroppssjukhus har medicinalstyrelsen
trätt i förhandlingar med elva landsting samt Hälsingborgs
stad. Ehuru intresse för saken konstaterats föreligga hos de flesta av
dessa, visade det sig snart att ordnandet av elevernas bostadsfråga ej kunde
lösas, därest kommittéförslaget strikt skulle tillämpas. Enligt detta skulle
nämligen eleverna tjänstgöra 6 månader vid kroppssjukhus, varvid de 2
första månaderna helt skulle upptagas av teoretisk undervisning. Då vederbörande
lasarett emellertid måste ha ett något så när konstant antal elever
placerade på de olika vårdavdelningarna för att tillfredsställande kunna
ordna den praktiska tjänstgöringen, kommer intagning av elever tre gånger
om året att bli ofrånkomlig. Därav följer att elevantalet under tiderna för
de tre teoretiska kurserna, d. v. s. under tre 2-månadersperioder, blir fördubblat.
Landstingens och stadens representanter har ansett det omöjligt
att under dessa 2-månadersperioder anskaffa bostäder åt ett så stort antal
elever. Med hänsyn härtill har medicinalstyrelsen funnit det ofrånkomligt,
att staten bidrager till lösningen av denna bostadsfråga.

Ur ekonomisk synpunkt är det knappast lämpligt att staten bygger bostadshus
vid ettvart av de lasarett, till vilka utbildningen skall förläggas,
i synnerhet som antalet utbildningslasarett bör ökas från fem till nio. Styrelsen
har därför funnit det mest ändamålsenligt att eleverna för teoretisk
utbildning i kroppssjukvård sammanföres till tre skolor, förlagda till sinnessjukhus.
Vid dessa sjukhus bör ett bostadshus byggas för eleverna.
Skolorna bör ligga nära de lasarett, vid vilka den praktiska utbildningen i
kroppssjukvård skall äga rum. Med dessa utgångspunkter har styrelsen
funnit, att läskurserna bör förläggas till S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg,
Restads sjukhus i Vänersborg och Umedalens sjukhus vid Umeå. Vid ettvart
av dessa sjukhus bör byggas ett bostadshus med plats för cirka 25
elever jämte undervisningslokaler och bostad för en instruktionssköterska.

Läskurserna vid dessa skolor bör påbörjas varannan månad så att sex
kurser hålles årligen. Med 25 elever i varje kurs kommer de tre skolorna
att utbilda omkring 450 elever per år, vilket skulle svara mot det antal elever,
som årligen behöver nyanställas och utbildas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Då det vid nämnda förhandlingar visat sig omöjligt för åtskilliga lasarett
att taga emot ett så stort antal elever som 25 i varje kurs, har styrelsen
funnit det nödvändigt att utbildningen förlägges till ett större antal lasarett
än vad kommittén föreslagit. Styrelsen har sålunda träffat muntlig överenskommelse
med vederbörande huvudmän att följande lasarett skall mottaga
elever för praktisk utbildning, nämligen lasaretten i Hälsingborg,
Landskrona, Ystad (eller eventuellt Trelleborg), Vänersborg, Alingsås,
Västervik, Skellefteå, Piteå och Härnösand. Lasaretten i Hälsingborg, Vänersborg
och Skellefteå kan taga emot cirka 25 elever i varje kurs, de övriga
f. n. 12 å 13. Efter utbyggnad av lasarettet i Landskrona kan cirka
25 elever mottagas där åt gången.

Representanterna för landstingen och Hälsingborgs stad har förklarat sig
hysa goda förhoppningar om att bostäder åt eleverna under deras praktiska
tjänstgöring skall kunna anskaffas, till största delen i öppna hyresmarknaden.

Kostnaderna för uppförande av bostadshusen vid S:ta Maria, Restads och
Uinedalens sjukhus uppskattas till sammanlagt 1 570 000 kronor. Enligt
medicinalstyrelsens beräkningar erfordras för anskaffande av inventarier
och annan utrustning för husen sammanlagt 180 000 kronor. För byggnadsarbetenas
påbörjande hemställer styrelsen att för nästa budgetår anvisas
570 000 kronor.

Med den av styrelsen föreslagna utbildningsplanen är det nödvändigt att
anställa en instruktionssköterska vid envar av de tre skolorna samt vid
ett vart av utbildningslasaretten, eller sammanlagt tolv instruktionssköterskor.
I jämförelse med kommitténs förslag uppstår sålunda en ökad
kostnad för två instruktionssköterskor i 20 lönegraden. När Landskrona
lasarett utbyggts kan antalet instruktionssköterskor dock minskas med en.

Vid sina kostnadsberäkningar ansåg sig kommittén kunna utgå från att
landstingen skulle utgiva ersättning för elevernas arbete under den praktiska
tjänstgöringen med 3/< av sjukvårdsbiträdes lön, d. v. s. samma ersättning
som betalas till sjuksköterskeelever under praktiskt arbete på
landstingens sjukhus. Representanterna för landstingen och Hälsingborgs
stad har emellertid förklarat, att de med hänsyn till elevernas relativt korta
utbildningstid innan de kommer till lasaretten och den korta praktiska
tjänstgöringstiden på lasaretten icke kan åtaga sig att betala mer än hälften
av sjukvårdsbiträdes lön. Styrelsen anser sig kunna tillstyrka en överenskommelse
av denna innebörd.

För utredning av frågan om ordnandet av grundutbildningen för sjukvårdspersonalen
vid de kommunala sinnessjukhusen har styrelsen vidare
haft överläggningar med representanter för Stockholm, Göteborg och
Malmö. Städernas representanter har därvid förklarat, att städerna har
möjlighet att själva ombesörja grundutbildningen av sin sinnessjukvårdspersonal
i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs utbildningsför -

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

slag med de modifikationer, som kunde komma att föreslås av medicinalstyrelsen.
Kostnaden för denna utbildning borde dock enligt representanterna
helt åvila staten, som för varje av städerna utbildad elev borde till
städerna betala ett belopp, motsvarande medelkostnaden per elev, vilken
utbildas genom statens försorg. I denna fråga har medicinalstyrelsen vidare
anfört.

Ifrågavarande städer ha enligt särskilda avtal övertagit hela sin sinnessjukvård
och få härför ersättning enligt nämnda avtal. Vid beräkningen
av städerna tillkommande driftkostnadsbidrag utgår man bland annat från
på statsverket belöpande medelkostnad för underhållsdag under samma
tid vid statens sinnessjukhus, frånräknat psykiatriska kliniker. Om statens
kostnader för utbildningen av ifrågavarande personal tages med vid beräknandet
av nyssnämnda medelkostnad, vilket medicinalstyrelsen finner skäligt,
skulle storstäderna på detta sätt få den ökning i sina driftkostnadsbidrag,
som betingas av de kostnader storstäderna måste komma att^ vidkännas,
därest de ombesörja grundutbildningen av sin sinnessjukvårdspersonal.
Städernas representanter ha som ovan anförts icke velat samtycka
till att ersättning utgår på nu nämnt sätt utan ha vidhållit sitt förslag om
ersättning med belopp, motsvarande medelkostnaden per elev, som utbildas
genom statens försorg.

Enligt de icke uppsägbara avtalen med städerna angående deras övertagande
av hela sin sinnessjuk vård är en förutsättning för att statsbidiag
skall utgå, att den av städerna ordnade sinnessjukvården prövas till beskaffenheten
vara likvärdig med statens sinnessjukvård. Storstäderna
måste därför enligt styrelsens förmenande på grund härav ordna sin sinnessjukvårdspersonals
utbildning i huvudsaklig överensstämmelse ined
den statliga personalens, och styrelsen vidhåller att städerna böra få ersättning
härför genom att de statliga utbildningskostnaderna tagas med
vid beräknandet av den medelkostnad för underhållsdag, som ligger till
grund för statsbidragets storlek. Något skäl för att särskilt avtal skall
träffas med städerna i fråga angående ersättning för personalens utbildningskostnader
kan sålunda icke anses föreligga.

Med hänsyn till att Stockholm, Göteborg och Malmö enligt gjorda uttalanden
har möjlighet att själva ombesörja grundutbildningen av sin sinnessjukvårdspersonal
har medicinalstyrelsen icke ansett sig böra medtaga
deras personal vid uppgörandet av föreliggande förslag. Styrelsen har i detta
sammanhang anfört, att det måhända framdeles kan komma att resas kra\
från landstingens organisation för vård av lättskötta sinnessjuka på att få
viss del av sin personal utbildad på samma sätt som den statliga. Styrelsen
har emellertid ej ansett sig böra nu taga hänsyn till ett sådant måhända
uppträdande krav.

Yttrande.

Inledningsvis erinrar statskontoret om att det i sitt utlåtande över kommitténs
betänkande ifrågasatte, huruvida ekonomiska förutsättningar förelåg
för genomförande av del framlagda förslaget. Det syntes vidare äm -

Kungl. Maj. ts proposition nr 166.

hetsverket tveksamt, huruvida det stora flertalet elever med den för dem
förutsatta skolunderbyggnaden hade möjlighet att tillgodogöra sig den föreslagna
teoretiska undervisningen och om elevernas blivande arbetsuppgifter
verkligen kunde motivera en så dyrbar och omfattande utbildning. En viss
begränsning av utbildningen borde därför enligt statskontorets mening övervägas.
Ämbetsverket anför vidare.

Det förslag till ordnande av undervisningen, som nu framlägges av medicinalstyrelsen,
innebär i vissa avseenden väsentliga modifikationer i kommitténs
förslag. Enligt vad utredningen i ärendet utvisar är förslaget att
särskilda elevbostäder skulle uppföras föranlett av svårigheten att på annat
sätt bereda eleverna inkvarteringsmöjligheter och torde därför utgöra en
nödvändig förutsättning för att undervisningen skall kunna bedrivas. Med
hänsyn till den fördyring av undervisningen, som härigenom skulle uppkomma,
måste betänkligheterna mot undervisningsprojektet väga ännu
tyngre. Därest de anförda betänkligheterna emellertid ej skulle anses utgöra
hinder mot igångsättande av utbildningen, synes denna svårligen
kunna ordnas på annat sätt än medicinalstyrelsen angivit. Statskontoret
anser dock att vid realiserandet av styrelsens förslag, de möjligheter till
kostnadsminskning, som kunna erbjuda sig, noga tillvaratagas. Vid uppiörandet
av de föreslagna elevbostäderna torde sålunda förläggningsutrymmena
böra anordnas på ett sådant sätt, att det blir möjligt att inkvartera
två elever i ett och samma rum. Det torde vidare böra övervägas, om det
icke är möjligt att planlägga undervisningen vid de nu föreslagna skolorna
så, att dessa kunna utnyttjas för undervisning och förläggning även av
elever under den förutsatta högre utbildningen, vilken enligt kommitténs
mening påkallade inrättande av två särskilda skolor. Beträffande frågan om
ersättning för elevernas arbete under den praktiska tjänstgöringen böra
enligt statskontorets mening de av kommittén förutsatta grunderna ej frångås.
Ämbetsverket anser sig därför ej kunna tillstyrka en överenskommelse
i denna del av den innebörd medicinalstyrelsen förordat.

IV. Departementschefen.

Den utbildning, som t. n. gives aspiranter på sjukvårdstjänst inom
den statliga sinnessjukvården, är mycket begränsad. Såsom av den lämnade
redogörelsen framgår kan till utbildning antagas den, som fvllt 20
men ej 30 år. Andra förkunskaper än dem folkskolan ger kräves icke. Efter
antagningen följer tjänstgöring på sinnessjukhuset med genomgång av
s. k. praktisk kurs om 15 timmar och en lägre teoretisk kurs om 30 timmar.
Behörighet som extra ordinarie skötare eller sköterska vinnes efter
två års tjänstgöring som elev. Efter att under två år ha innehaft sådan befattning
kan vederbörande erhålla ordinarie anställning.

För befordran till överskötare eller över sköterska fordras ådagalagd särskild
duglighet, skicklighet i sinnessjukvård och genomgång av en högre
teoretisk kurs om cirka 50 timmar. Samma behörighetsvillkor gäller för
befattningarna som förste skötare och första sköterska. Den, som genom -

Kmujl. Maj.ts proposition nr 166.

gatt sjuksköterskeskola kan väsentligt snabbare vinna behörighet till angivna
befattningar. Bristen på sjuksköterskor har emellertid under senare
år gjort det omöjligt att besätta översköterske- och första sköterskebefattningar
med i kroppssjukvård utbildad personal.

Frågan om en förbättring av sinnessjukvårdspersonalens utbildning har
länge varit aktuell. Jag vill erinra om att medicinalstyrelsen år 1948 framlagt
förslag härom. Även från läkar- och personalhåll har framställningar
gjorts i detta syfte. De av 1949 års kommitté för sinnessjukvårdspersonalens
utbildning samt av medicinalstyrelsen framlagda förslagen innebär
en väsentlig utökning av utbildningen.

I remissvaren har kraftigt understrukits behovet av en förbättrad utbildning.

För egen del vill jag framhålla, att den utbildning, som sinnessjukvårdspersonalen
f. n. erhåller, är otillfredsställande både då det gäller den psykiatriska
vården och i fråga om kroppssjukvården. Den avsevärda skillnad
som föreligger mellan denna utbildning och den utbildning, som ges åt
kroppssjukvårdens vårdpersonal, närmast sjuksköterskorna, kan jag icke
finna motiverad. I den upprustning av sinnessjukvården på olika områden,
som eftersträvas, ingår som ett viktigt led en förbättrad utbildning av sjukvårdspersonalen.
För en högkvalificerad sinnessjukvård erfordras nämligen,
att sjukvårdsarbetet handhaves av lämplig och för sina arbetsuppgifter
väl utbildad personal. Dess dagliga samvaro med patienterna under
övervakning och promenader samt hjälp vid påklädning, måltider, arbete
o. dyl. är av stor betydelse för patienternas tillstånd och trivsel. Visserligen
kan personalen såsom hittills med åren erhålla förhållandevis goda
kunskaper om psykiska sjukdomar och kroppsliga åkommor, men en ökad
utbildning hjälper den att snabbare förvärva dessa erfarenheter. Härigenom
skulle även skapas större garantier för ett riktigt urval. Även de inom
psykiatrien numera tillämpade moderna behandlingsmetoderna, vilka ställer
större anspråk på sjukvårdspersonalens kunskaper och erfarenheter i
såväl sinnessjukvård som kroppssjukvård än tidigare, gör behovet av ökad
utbildning trängande. Därtill måste beaktas, att framstegen inom sinnessjukvården
under de senaste årtiondena lett till ökad insikt om sambandet
mellan kroppssjukvård och psykisk sjukvård. Barriärerna dem emellan har
otvivelaktigt allt mer raserats. Även med hänsyn till vikten av, att patienternas
kroppsliga åkommor får en behandling, som motsvarar nutida fordringar,
synes det mig vara angeläget, att de krav, som framförts om en
grundläggande utbildning i kroppssjukvård, blir tillgodosedda. Jag finner
det bl. a. ur dessa synpunkter synnerligen angeläget, att en utökad ocli mera
allsidig utbildning meddelas sjukvårdsaspiranterna.

Vad angår omfattningen av utbildningen har kommittén av olika orsaker
frångått tanken på en gemensam, likvärdig utbildning för all sinnessjukvårdspersonal
och i stället föreslagit en gemensam grundutbildning för all

Kurigl. Maj:ts proposition nr 166.

sjukvårdspersonal samt en högre utbildning för dem, som skall befordras
till förmansbefattning.

Grundutbildningen skall enligt förslaget inledas med en provtjänstgöring
om sex månader, varvid eleverna under den första månaden skall genomgå
en förberedande teoretisk-praktisk kurs om 65 timmar. Efter provtjänstgöringen
vidtager utbildning vid kroppssjukhus under sex månader. Kommittén
föreslår, att denna utbildningsperiod inledes med en två månaders
läskurs, omfattande 177 lektioner. Efter läskursen skall eleverna börja
praktisk utbildning under fyra månader, varav hälften på medicinsk och
hälften på kirurgisk vårdavdelning. Eleverna skall under denna praktiska
utbildning erhålla viss teoretisk utbildning i form av jämsidesläsning. Sedan
eleverna avslutat utbildningen på kroppssjukhus föreslås utbildningen fortsätta
med teoretisk och praktisk undervisning under tolv månader på 15
utbildningssinnessjukhus, där en utbildningskurs bör anordnas årligen.
Den teoretiska utbildningen föreslås få formen av jämsidesläsning med
ungefär 4 lektionstimmar per vecka.

Den av medicinalstyrelsen verkställda överarbetningen av kommitténs
förslag till grundutbildning har givit till resultat, att lärostoffet något beskurits
och undervisningen planlagts så, att den enligt styrelsens mening
bättre lämpar sig för elever utan andra grundkunskaper än dem, som folkskolan
ger.

Efter avslutad grundutbildning är eleven behörig till befattning som
extra ordinarie skötare eller sköterska. För behörighet till ordinarie befattning
skall enligt kommittén krävas tjänstgöring under ett mot f. n.
två år såsom extra ordinarie skötare eller sköterska. Behörighet till befattning
som ordinarie skötare eller sköterska bör enligt kommitténs mening
erhållas även av den, som genomgått oavkortad sjuksköterskeutbildning
med specialutbildning i sinnessjukvård inom ramen för godkänd sjuksköterskeskola.

För genomgång av den högre utbildningen erfordras enligt kommittén
behörighet som ordinarie skötare eller sköterska. Kommittén anser, att
genomgång av realskola utgör erforderlig skolunderbyggnad. För den, som
icke har sådan eller därmed jämförlig skolunderbyggnad, måste en komplettering
ske i vissa ämnen. Utbildningen föreslås omfatta teoretisk undervisning
i kroppssjukvård under tre månader samt praktisk utbildning på
kroppssjukhus under nio månader.

För att möjliggöra utbildning av personal, som redan erhållit utbildning
enligt nu gällande utbildningsprogram, föreslår kommittén, att de olika
kurserna under en övergångstid utökas med ett visst antal utbildningsplatser,
som reserveras för nämnda personal.

Två ledamöter av kommittén har i ett särskilt yttrande förklarat sig i
stort sett kunna godtaga kommitténs förslag i vad angår den grundläggande
utbildningen men i fråga om den högre utbildningen ansett, att denna bort

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

utformas mera omfattande, såväl med avseende å den teoretiska som den
praktiska delen. Reservanterna anser det olyckligt och omotiverat att fastlåsa
den ansvariga sinnessjukvårdspersonalens utbildning på ett lägre plan
än det, som fastställts för annan sjukvårdspersonal.

Flertalet remissinstanser har beträffande den föreslagna grundutbildningen
i huvudsak tillstyrkt eller lämnat densamma utan erinran. Vad
däremot angår den högre utbildningen har det övervägande antalet remissmyndigheter
närmast anslutit sig till de synpunkter, som reservanterna i
kommittén anfört.

Med hänsyn till de delade meningar som alltså råder i fråga om den
högre utbildningen och det förhållandet, att frågan om en önskvärd samordning
mellan denna och sjuksköterskeutbildningen icke kan anses tillräckligt
utredd, är jag icke beredd att nu framlägga förslag beträffande den
högre utbildningen. Denna fråga torde böra ytterligare övervägas särskilt
i vad avser den nämnda frågan om en samordning med sjuksköterskeutbildningen.

Vad angår grundutbildningen finner jag mig kunna i huvudsak godtaga
kommitténs förslag med de modifikationer, som av medicinalstyrelsen förordats.
Härvid har jag bl. a. beaktat nödvändigheten av att utbildningen
icke lägges på ett så högt plan, att flertalet elever icke kan tillgodogöra sig
densamma. Frågan om huruvida provtjänstgöringen lämpligen bör begränsas
till fem månader torde övervägas ytterligare.

Kommitténs förslag om utbildning av befintlig vårdpersonal för befattning
som skötare eller sköterska föranleder ej någon erinran från min
sida. I likhet med kommittén förutsätter jag, att den, som enligt nu gällande
bestämmelser vunnit behörighet till dylik befattning, bibehålies vid
denna behörighet även efter det den föreslagna utbildningen kommit i
gång. Jag har icke heller något att erinra mot anordnande av kortare koinpletteringskurser
för viss ekonomipersonal.

I fråga om behörighetsvillkoren i övrigt för extra ordinarie och ordinarie
tjänster vid sinnessjukhus torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda
närmare föreskrifter.

Med avseende på de praktiska förutsättningarna för grundutbildningens
anordnande framgår av den tidigare lämnade redogörelsen, att kommittén
hos sjukvårdsberedningarna i samtliga landsting och i vissa städer efterhört
möjligheterna att vid kroppssjukhus anordna den föreslagna utbildningen
i somatisk sjukvård. De inkomna svaren visade, att vissa svårigheter
föreligger främst med hänsyn till bristen på elevbostäder och lokaler
för undervisning men även på grund av bristen på instruktionspersonal.
Kommittén har förklarat sig vara medveten om att det kan uppstå särskilda
svårigheter att anskaffa bostäder åt eleverna i synnerhet som under tre tvåmånadersperioder
dubbla antalet elever skulle utbildas vid varje sjukhus i
jämförelse med övriga delar av året. I den mån bostäder icke kan anskaffas

Kungl. Maj. ts proposition nr i66.

inom sjukhuset eller sjuksköterskeskolas lokaler, har kommittén räknat
med att bostäder finge ordnas utanför sjukhuset.

Enligt medicinalstyrelsens förenämnda utredning av dessa frågor har
det visat sig omöjligt att lösa bostadsfrågan för eleverna, därest kommitté»
förslaget skulle strikt tillämpas. Då vederbörande lasarett måste ha etl
något så när konstant antal elever placerade på de olika vårdavdelningarna,
blir intagning av elever tre gånger årligen ofrånkomlig. Detta medför, afl
elevantalet under tiderna för de teoretiska kurserna, d. v. s. under tre tvåinånadersperioder,
blir fördubblat. Landstingens och Hälsingborgs stads
representanter har ansett det omöjligt att under dessa tvåinånadersperioder
anskaffa bostäder åt ett så stort antal elever. Medicinalstyrelsen har
därför funnit det ofrånkomligt, att staten bidrager till lösningen av denna
bostadsfråga på så sätt, att vid vartdera av S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg,
Restads sjukhus i Vänersborg samt Uinedalens sjukhus vid Umeå
fry&8es ett bostadshus med plats för cirka 25 elever jämte undervisningslokaler
och bostad för en instruktionssköterska.

\ id styrelsens förhandlingar med landstingen och staden har det vidare
visat sig omöjligt för åtskilliga lasarett att taga emot ett så stort antal
elever som 25 i varje kurs. Styrelsen har därför ansett det nödvändigt att
antalet kroppssjukhus, där elevernas praktiska tjänstgöring skall äga
rum, ökas från fem enligt kommitténs förslag till nio. Muntlig överenskommelse
har trät fats mellan styrelsen och vederbörande huvudman att
följande lasarett skall mottaga elever, nämligen lasaretten i Hälsingborg,
Landskrona, 5: stad (eller eventuellt Trelleborg), Vänersborg, Alingsås,
\ ästervik, Skellefteå, Piteå och Härnösand. Lasaretten i Hälsingborg, Vänersborg
och Skellefteå kan taga emot cirka 25 elever i varje kurs, de
Övriga f. n. 12 å 13. Efter utbyggnad av lasarettet i Landskrona kan cirka
25 elever åt gången mottagas där.

För egen del har jag i likhet med medicinalstyrelsen funnit det mest
ändamålsenligt, att eleverna för teoretisk utbildning i kroppssjukvård
sammanföres till tre skolor, förlagda till sinnessjukhus. Dessa sinnessjukhus
bör ligga nära de lasarett, där elevernas praktiska utbildning skall
äga rum. Emellertid synes enligt min mening vissa möjligheter föreligga
att begränsa de föreslagna nybyggena för elevbostäder och undervisningslokaler
m. in. Medicinalstyrelsen har nämligen uppgivit, att representanterna
för landstingen och Hälsingborgs stad förklarat sig hysa goda förhoppningar
om, att bostäder åt eleverna under deras praktiska tjänstgöring
skall kunna anskaffas, till största delen i öppna hyresmarknaden. Det bör
enligt min mening icke vara omöjligt att åtminstone i Hälsingborg och Umeå
uppbringa bostäder i den öppna hyresmarknaden även för de cirka 25
elever, som månatligen erhåller teoretisk utbildning vid vederbörande sinnessjukhus.
Härvid har jag fäst särskild vikt vid det förhållandet att Hälsingborg
är en relativt stor stad och att enligt medicinalstyrelsens förslag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

någon praktisk utbildning icke skall äga rum vid lasarettet i Umeå. Jag
anser mig därför icke böra förorda ifrågavarande förslag i vad angår S:ta
Maria och Umedalens sjukhus.

Beträffande det vid Restads sjukhus i Vänersborg föreslagna bostadshuset
vill jag med hänsyn till avståndet mellan den egentliga stadsbebyggelsen
och sinnessjukhuset samt de upplysningar jag under hand erhållit
rörande bostadssituationen föreslå, att vid sjukhuset uppföres ett bostadshus
med plats för cirka 25 elever jämte undervisningslokaler och bostad
åt en instruktionssköterska.

Kommittén har vidare räknat med, att det för realiserandet av grundutbildningen
skulle erfordras en eller två instruktionssköterskor vid ett
vart av 5 kroppssjukhus och en sådan sköterska vid ett vart av 15 sinnessjukhus
eller sammanlagt högst 25. Med den utformning, som medicinalstyrelsen
givit utbildningen, skulle krävas sammanlagt högst 27 instruktionssköterskor.
Sköterskorna förutsättes vara statsanställda. Det är
enligt min mening nödvändigt, att särskild, kvalificerad personal finnes
att tillgå för handledning av eleverna såväl under utbildningen i kroppssjukvård
som vid undervisningen vid sinnessjukhusen. Landstingen har
icke ansett sig kunna tillhandahålla dylik arbetskraft. Ej heller vid sinnessjukhusen
finnes tillgång på sådana sköterskor. Med hänsyn härtill är det
nödvändigt, att ett antal instruktionssköterskor anställes. Vid detaljutformningen
av undervisningsprogrammet bör en begränsning av antalet
tjänster göras utan att därmed någon väsentlig rubbning uppstår i de
gjorda planerna.

För att den föreslagna utbildningsgången skall kunna organisatoriskt
genomföras måste enligt kommitténs uppfattning en särskild befattningshavare
anställas i medicinalstyrelsen. Enär åtskilliga av de med utbildningens
bedrivande sammanhängande spörsmålen lämpligen bör lösas
centralt och med hänsyn till omfånget av detta arbete, anser jag mig böra
tillstyrka förslaget i denna del.

Den föreslagna utbildningen bör självfallet taga sin början snarast möjligt.
Emellertid fordras som framgått av det föregående vissa förberedelser,
som icke torde kunna vara färdiga förrän tidigast under budgetåret
1955/56. Utbildningen bör om möjligt börja under detta budgetår.

Vad härefter angår kostnadsberäkningarna har kommittén utgått från
att landstingen skulle ersätta elevernas arbete vid kroppssjukhusen med
tre fjärdedelar av sjukvårdsbiträdes lön. Medicinalstyrelsen har å andra
sidan upplyst, att ifrågavarande huvudmän förklarat, att de icke kan åtaga
sig att betala mer än hälften av sagda lön med hänsyn till elevernas korta
utbildningstid innan de kommer till lasaretten och den korta praktiska
tjänstgöringen därstädes. Styrelsen har ansett sig kunna tillstyrka, atL
överenskommelse träffas med huvudmännen i enlighet med deras förslag.
Då onekligen fog för denna ståndpunkt föreligger och med hänsyn till alt

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 sand. Nr 166.

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

landstingens medverkan erfordras, anser jag mig kunna godtaga den av
medicinalstyrelsen tillstyrkta överenskommelsen.

Vad angår de av Stockholm, Göteborg och Malmö framställda kraven på
ersättning för de ökade utbildningskostnader, som skulle uppkomma, därest
städerna anpassade sin utbildning efter här förordade riktlinjer delar
jag helt medicinalstyrelsens ståndpunkt i frågan. I enlighet härmed skulle
städerna erhålla ersättning vid tillämpningen av de mellan staten och
städerna gällande avtalen om statsbidrag till deras sinnessjukvård.

I fråga om avlöningsförmåner till eleverna under utbildningstiden, anställningsformerna
för instruktionssköterskorna och befattningshavaren
hos medicinalstyrelsen för biträde vid den centrala ledningen av utbildningen
samt ersättningar åt undervisningspersonal anser jag ej erforderligt
att nu taga slutlig ställning. Nu berörda frågor torde få behandlas i samband
med äskandet av anslag för de löpande utbildningskostnaderna. Dessa
kostnader uppskattar jag till i runt tal 1 600 000 kronor årligen. Jag har
därvid utgått från det av medicinalstyrelsen uppskattade utbildningsbehovet
av 450 elever per år. Då utbildningen beräknas komma igång tidigast
under budgetåret 1955/56 erfordras inga anslag för detta ändamål
under budgetåret 1954/55.

Uppförandet av ett bostadshus vid Restads sjukhus har av statens kommitté
för sinnessjukvårdens utbyggande kostnadsberäknats till 490 000
kronor. Emot denna uppskattning har jag intet att erinra. Med hänsyn
till att bearbetandet av ritningarna och uppförandet av bostadshuset tager
viss tid i anspråk torde för nästa budgetår böra anvisas 300 000 kronor
för dessa ändamål. Beloppet torde böra anvisas å kapitalbudgeten under
ett särskilt investeringsanslag, benämnt Uppförande vid Restads sjukhus
av ett bostadshus för undervisningsändamål.

För utrustning av bostadshuset med inventarier m. m. har medicinalstyrelsen
beräknat ett belopp av 60 000 kronor. Enär detta belopp ej erfordras
förrän under budgetåret 1955/56 och då något specificerat utrustningsförslag
ej föreligger, anser jag mig icke nu böra taga ställning till
denna fråga.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade riktlinjerna för utbildning
av viss personal vid statens sinnessjukhus;

b) besluta, att vid Restads sjukhus i Vänersborg skall i
huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående
förordat förslag uppföras ett bostadshus för undervisningsändamål
för en beräknad kostnad av högst 490 000 kronor;

c) till Uppförande vid Restads sjukhus av ett bostadshus
för undervisningsändamål för budgetåret 1954/55 un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

der statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet,
anvisa ett investeringsanslag av 300 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven örtenberg.